Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar

Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar

Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar Verksamhets- och plandokument Vägförvaltningen Helsingfors 2008

Pärmens foto: Olli Penttinen Webbpublikation pdf (www.tiehallinto.fi/julkaisut) TIEH 1000205R-v-08 Vägförvaltningen Centralförvaltningen Semaforbron 12 A PB 33 00521 HELSINGFORS Telefon 0204 22 11

Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar: Helsingfors 2008. Vägförvaltningen, centralförvaltningen. Verksamhets- och plandokument. 33 s. + bilagor 4 s., TIEH 1000205R-v-08. Nyckelord: underhåll, riktlinjer, verksamhetsprinciper, konditionskartläggningar, kvalitetskrav Sammanfattning Med tanke på planeringen, prioriteringen av åtgärderna och kraven på servicenivån indelas grusvägarna i tre klasser utifrån trafikmängden, vägens ställning i vägnätet, markanvändningen och kundernas behov: livligt trafikerade grusvägar, basgrusvägar och lågtrafikerade grusvägar. Klasserna fastställs enligt anslutningssträcka, varvid planeringen av driften och underhållet sker enligt vägnät samtidigt som framkomligheten säkerställs. Driften av grusvägarna påverkar vägarnas ytskick, vars egenskaper är jämnhet, fasthet och dammighet. Servicen för jämnhet och fasthet ligger på en tillfredsställande grundnivå. Skillnaderna mellan de olika klasserna bestäms av i vilken grad nivån tillfälligt kan underskridas. Dammighetskravet är högre på de vägavsnitt där det finns bosättning, skolor, inrättningar, grönsaks- och bär-odling på friland eller vid annan markanvändning som är utsatt för damm invid vägarna. Genom underhåll av grusvägar säkerställs framkomligheten i vägnätet. Framkomligheten beskrivs med hjälp av utsatthet för viktbegränsningar som påverkas av djupgående tjälskador, ytliga tjälskador och andra bristfälligheter i bärkraften som minskar bärkraften på vägarna. Bärkraften på de livligt trafikerade grusvägarna är tillräcklig under normala vårar, och körkomforten är tämligen hög under somrarna. Under normala vårar har basgrusvägarna en tillräcklig bärkraft på de viktigaste anslutningssträckorna med tanke på kunderna, och körkomforten är tillfredsställande under somrarna. På lågtrafikerade grusvägar kan det uppstå problem med bärkraften under vårarna. Under somrarna tilläts körkomforten på dessa vägar vara något svagare än den på basgrusvägarna. Enligt riktlinjerna ökar den dagliga kvaliteten något jämfört med den nuvarande på grund av de strängare kraven på jämnheten i en del av vägnätet, en mer kundinriktad inriktning av dammbindningen med beaktande av markanvändningen i vägkanten och ändringen i metoden för fastställande av kvaliteten. Reparationerna i det strukturella skicket prioriteras så att hotet om viktbegränsningar på ett systematiskt sätt ska kunna elimineras helt enligt anslutningssträcka inom 3 5 år. Reparationerna inriktas i första hand på grusvägsklasserna I och II, i klass II främst på stamrutterna. Under de närmaste åren planeras reparationerna av tjälskador nästan helt ur träunderhållets synvinkel i samarbete med skogssektorn. Med hjälp av dessa riktlinjer blir driften och underhållet av grusvägarna mer kundinriktat än tidigare genom att kvalitetsnivån och åtgärderna riktas i större grad efter behov. Dessutom stödjer riktlinjerna genomförandet av transporterna och rörligheten i nätet. Med hjälp av riktlinjerna strävar man efter att genom reparationer göra anslutningssträckorna framkomliga i sin helhet året runt, och i stället för kortvariga reparationer börjar man göra mer långvariga och större reparationer. Som nyckeltal för grusvägarna börjar man använda antalet grusvägar i dåligt skick (km) och förbättringsbehovet (km). Med antal grusvägar i dåligt skick avses den totala längden av de anslutningssträckor som är utsatta för viktbegränsningar, och med förbättringsbehov avses den totala längden av de vägobjekt som behöver repareras. Jämnheten och fastheten på grusvägarna följs upp med hjälp av nyckeltalen, och dammigheten följs upp enligt objekt i kvalitetskontrollen.

FÖRORD Drift och underhåll av vägnätet styrs med hjälp av riktlinjerna. I riktlinjerna fastställs den servicenivå som erbjuds trafikanterna. När det gäller grusvägarna har riktlinjerna saknats, vilket i sin tur har inverkat på att vägdistrikten tillämpar olika arbetsrutiner (t.ex. när det gäller renovering av utdikningen, satsning på reparation av ytliga tjälskador, grunder för och användning av prioritetsklassificeringen) och på hur vissa enskilda riktlinjer görs upp. I dessa riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar fastställs, i fråga om driften, ytskicket som påverkar körbarheten på vägarna och, i fråga om underhållet, det strukturella skicket, dvs. reparationen av tjälskador, den strukturella bärkraften och hållbarheten. I riktlinjerna förenhetligas de definitioner som används i samband med viktbegränsningar, djupgående tjälskador och ytliga tjälskador. Dessutom presenteras de nyckeltal som används i planeringen av verksamheten. Riktlinjerna har utarbetats av Vägförvaltningens expertgrupp med följande medlemmar: Pasi Patrikainen Savolax-Karelens vägdistrikt, ordförande Olli Penttinen Centralförvaltningen Tuovi Päiviö-Leppänen Centralförvaltningen Heikki Lappalainen Centralförvaltningen Vesa Männistö Centralförvaltningen Martti Norrkniivilä Uleåborgs vägdistrikt Asko Pöyhönen Savolax-Karelens vägdistrikt Anne Valkonen Tavastlands vägdistrikt Följande personer har ansvarat för assistansen till expertgruppen och skrivningen av rapporten om riktlinjerna samt för bakgrundsutredningen: Taina Rantanen Sito Tampere Oy Ari Kähkönen Pöyry Infra Oy Helsingfors, december 2008 Vägförvaltningen Expertenheten

Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar 7 Innehåll 1 INLEDNING 9 2 BEGREPP 11 3 CENTRALA RIKTLINJER 13 4 BESKRIVNING AV GRUSVÄGARNAS NULÄGE 15 4.1 Grusvägsnätets längd och trafikmängder 15 4.2 Skick 16 4.3 Trafiksäkerhet 19 4.4 Viktbegränsningar 19 5 KUNDERNAS FÖRVÄNTNINGAR 20 6 KLASSIFICERING AV GRUSVÄGAR 21 6.1 Klassificeringsgrunder 21 6.2 Beskrivning av klasserna 22 7 GRUSVÄGARNAS SKICK 23 7.1 Beståndsdelar i skicket 23 7.2 Grusvägarnas ytskick 23 7.3 Grusvägarnas strukturella skick 25 7.4 Uppföljning av vägnätets skick samt nyckeltal 27 7.5 Separata tekniska krav 28 7.6 Hänsyn till lokala förhållanden 29 8 VERKSTÄLLA RIKTLINJERNA 30 8.1 Informationsbehov och inventering av uppgifter 30 8.2 Informationshantering 30 8.3 Informering 31 8.4 Fortsatta åtgärder 31 9 EFFEKTER 32 10 BILAGOR 33

8 Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar Lista över bilder Bild 1. Riktlinjernas ställning i drift och underhåll av grusvägar. 9 Bild 2. Vägar i dåligt och mycket dåligt skick mätt i jämnhet (< 3) 2001 2008. 17 Bild 3. Vägar i dåligt och mycket dåligt skick mätt i fasthet (< 3) 2001 2008. 17 Bild 4. Vägar i dåligt och mycket dåligt skick mätt i dammighet (< 3) 2001 2008. 17 Bild 5. Utveckling av antalet djupgående tjälskador 1996 2008. Antalet årliga tjälskador beskriver läget under tidsperiodens sista år. 18 Bild 6. Införda viktbegränsningar. 18 Bild 7. Faktorer som inverkar på grusvägarnas skick. 23 Lista över tabeller Tabell 1. Grusvägarnas längd enligt vägdistrikt. 15 Tabell 2. Klassificering av grusvägar enligt trafikmängd. 16 Tabell 3. Grusvägsklasser och klassificeringsgrunder. 21 Tabell 4. Krav för jämnheten i olika grusvägsklasser. 24 Tabell 5. Krav för fastheten. 24 Tabell 6. Krav för dammigheten. 25 Tabell 7. Krav för det strukturella skicket. 26

Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar 9 INLEDNING 1 INLEDNING Grusvägarna täcker cirka en tredjedel av längden av det finländska landsvägsnätet. Under 2000-talet har andelen varit nästan oförändrad. Grusvägsnätet har en stor betydelse för bebyggelsen på landsbygden och för näringslivets transporter, och denna roll ska grusvägsnätet ha även i framtiden. Den dagliga framkomligheten på grusvägarna handhas genom drift. För att det strukturella skicket ska kunna bibehållas och vid behov förbättras behövs underhållsåtgärder som utgörs av reparation av tjälskador och renovering av utdikningen. Syftet med riktlinjerna är att beskriva den servicenivå som er-bjuds genom drift och underhåll samt principerna och prioriteringarna för styrning och att förenhetliga de begrepp och nyckeltal som används. Målet är en effektiv väghållning som gynnar kunderna och en tillräckligt enhetlig verksamhet över entreprenads- och distriktsgränserna. På bild 1 finns en allmän beskrivning av riktlinjernas ställning i drift och underhåll: i riktlinjerna beskrivs de allmänna principerna för drift och underhåll, och de är utgångspunkten för programmering, planering av produter och resultatstyrning. den enhetliga kvalitetsnivån konkretiseras i produktkorten som besriver kvalitetskraven för driften. prioriteringen av projekten och det systematiska genomförandet av åtgärderna finns beskrivna i drifts- och underhållsplanen (HYPS). i planen finns även en presentation av hur vägarna placeras i grusvägsklasserna. Bild 1. Riktlinjernas ställning i drift och underhåll av grusvägar.

10 Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar INLEDNING Det har tidigare inte funnits några riksomfattande riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar. I fråga om drift har man följt kvalitetskriterierna för produktkort vid upphandlingarna, i fråga om eliminering av tjälskador resultatmålet (minskning av skadeindexet) och i fråga om viktbegränsningar instruktionerna om viktbegränsningar som infördes år 2005. Deras innehåll har till vissa delar varit motstridiga. Det använda mätinstrumentet för resultatmålen har dessutom ansetts vara ensidigt och dess styreffekt motstridig med tanke på väghållningen. Eftersom riktlinjerna har saknats har det även uppstått oklarheter i fråga om de begrepp som anknyter till nyckeltalen för grusvägar och i synnerhet dåligt väglag samt inom kommunikationen kring de aktuella frågorna. I dessa riktlinjer förenhetligas och beskrivs begreppen och nyckeltalen för drift och underhåll av grusvägar. Dessutom presenteras riktlinjerna för ytskicket och det strukturella skicket. Med hjälp av riktlinjerna blir driften och underhållet av grusvägarna mer kundinriktat än tidigare genom att servicenivån och åtgärderna i större grad inriktas efter behov. Dessutom stödjer riktlinjerna genomförandet av rörligheten och transporterna i nätet. Vi övergår från de kortsiktiga reparationerna till något större reparationer per vägavsnitt i syfte att göra anslutningssträckorna framkomliga i sin helhet året runt. Riktlinjerna preciserar de metoder som hjälper att tillgodose de behov som olika kundgrupper har i fråga om grusvägarna. När riktlinjerna utarbetades beaktades statsrådets trafikpolitiska redogörelse från våren 2008 och det stödjande rambeslutet för finansiering som stödjer träunderhållet. I enlighet med dessa riktas förbättringarna åren 2009 2012 till de vägar som är viktiga för träunderhållet. Riktlinjerna tar även hänsyn till den gällande viktbegränsningspolitiken.

Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar 11 BEGREPP 2 BEGREPP I dessa riktlinjer tillämpas följande begrepp: Strukturellt skick Grusvägarnas strukturella skick på grusvägarna beskrivs med hjälp av utsatthet för viktbegränsningar. Grusvägarna i gott strukturellt skick har en stor bärkraft, och viktgränser behöver inte ställas upp för dem. Utsatthet för eller hot om viktbegränsningar En anslutningssträcka är utsatt för viktbegränsning om det förekommer djupgående eller ytliga tjälskador eller andra bristfälligheter som minskar bärkraften på anslutningssträckan. Utsattheten för viktbegränsningar indelas i klasserna A-D (A = ej hot om viktbegränsning, B = hot om viktbegränsning sällan, C = hot om viktbegränsning ofta, D = hot om viktbegränsning varje år). Anslutningssträcka Ett vägavsnitt som avgränsas av två anslutande landsvägar. Djupgående tjälskada Minskning av vägens bärkraft på grund av att vägstommen eller alven mjukar upp till följd av smältningen. Ytlig tjälskada Uppmjukning av vägens yta (5 15 cm) som utgör ett väsentligt hinder för trafiken. Uppmjukningen kan bero på att vägens yta smälter eller på att materialet på förbrukningsytan blöts upp eller på grund av en hög vattenhalt i konstruktionen till följd av rikliga regn. Bristfällighet i bärkraften En bristfällighet i bärkraften som beror på andra skäl än djupgående eller ytliga tjälskador och som även kan förekomma under tiden utanför dåligt väglag.

12 Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar BEGREPP Grusväg i dåligt skick En grusväg i dåligt skick är ofta eller varje år utsatt för viktbegränsningar (utsatthet för viktbegränsningar i klass C eller D). Skicket granskas enligt anslutningssträcka. Antalet grusvägar i dåligt skick är den sammanlagda längden av anslutningssträckorna i klasserna C och D. Förbättringsbehov De vägobjekt i dåligt skick som måste förbättras för att utsattheten för viktbegränsningar på anslutningssträckan ska kunna avskaffas. Framkomlighet En anslutningssträcka är framkomlig om en viktgräns inte behöver ställas upp för den. Framkomligheten beskrivs med hjälp av utsattheten för viktbegränsningar. Ytskick Ytskicket består av jämnhet, dammighet och ytans fasthet. Ytskicket beskriver underhållets dagliga kvalitet. Skicket utvärderas på en skala från 1 till 5 (bästa) för varje delfaktor. Grusvägsklass Grusvägarna indelas i tre klasser utifrån trafikmängden och faktorerna i vägmiljön.

Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar 13 CENTRALA RIKTLINJER 3 CENTRALA RIKTLINJER I planeringen och genomförandet av driften och underhållet av grusvägar iakttas följande riktlinjer vars innehåll och bakgrund presenteras i detalj i avsnitten 4 8. Drifts- och underhållsverksamheten är systematisk. Grusvägarna sköts och underhålls enligt grusvägsklassen och på de specialvillkor som omgivningen ställer. Arbetsrutinerna förenhetligas så att driften och underhållet kan genomföras så kostnadseffektivt som möjligt. Alla områdesentreprenader tillämpar samma arbetsrutiner. Drifts- och underhållsåtgärderna planeras efter behov. På så sätt är det möjligt att erbjuda en högre servicenivå på livligt trafikerade grusvägar än på andra grusvägar och att minska trycket att belägga vägarna. Reparationerna av tjälskador görs så att inga reparationsåtgärder behöver vidtas på nytt på det reparerade stället. Hotet om viktbegränsningar elimineras för varje anslutningssträcka inom 3 5 år. De livligt trafikerade anslutningssträckorna frigörs först från hotet om viktbegränsningar. Vid inriktningen av driften och underhållet av grusvägar beaktas kundernas behov och de rådande förhållandena på vägarna. I hela landet iakttas gemensamma principer i klassificeringen av grusvägarna, i kvalitetskriterierna för underhållet och i planeringen av driften. När de gemensamma principerna tillämpas beaktas dock de regionala behoven och förhållandena. Kundernas behov beaktas i tillräcklig grad när grusvägsklass och objekt med anpassat underhåll fastställs. Under de första år då riktlinjerna gäller riktas reparationerna till träunderhållet. Grusvägarna indelas i tre klasser. Tre grusvägsklasser införs, och med hjälp av dessa klasser avskiljs de livliga vägavsnitten och de lågtrafikerade vägavsnitten från nätet av basgrusvägar. Bärkraften på de livligt trafikerade grusvägarna är tillräcklig under normala vårar, och körkomforten är tämligen hög under somrarna. Under normala vårar har basgrusvägarna en tillräcklig bärkraft på de viktigaste anslutningssträckorna med tanke på kunderna, och körkomforten är tillfredsställande under somrarna. På lågtrafikerade vägar kan det uppstå problem med bärkraften under vårarna. Under somrarna tillåts körkomforten på dessa vägar vara något svagare än den på basgrusvägarna. En enhetlig kvalitetsnivå på trafikmässiga anslutningssträckor. Typen av och tidpunkten för drifts- och underhållsåtgärderna samordnas så att hela anslutningssträckan får en enhetlig servicenivå. Underhållsgränserna anpassas till ställen som är naturliga för trafiken. I förbättringen av vägen fastställs en vägspecifik målbredd efter trafikbehov. Vägens bredd och avvattningen av vägen åtgärdas enhetligt. Vägarna avvattnas genom ett regelbundet underhåll.

14 Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar CENTRALA RIKTLINJER Kraven för ytskicket preciseras. Kraven för jämnheten skärps ytterligare. En maximilängd fastställs för ett enskilt ställe som underskrider kvalitetskraven. Kring bosättningen och odlingarna är det inte tillåtet att dammet i väsenlig mån sprider sig utanför vägarna. Kvalitetskrav ska fastställas för entreprenaddokumenten, och de vägavsnitt som förutsätter speciella krav ska specificeras i drifts- och underhållsplanen. Hur kvalitetskraven för varje delfaktor, dvs. jämnheten, fastheten och dammigheten, uppfylls följs upp enligt en kilometers avsnitt. Målen ska uppnås på hela avsnittet. Skicket på grusvägarna följs upp med tanke på framkomligheten. Som nyckeltal som beskriver grusvägarnas strukturella skick används antalet grusvägar i dåligt skick (km) och förbättringsbehovet (km). Dåligt skick fastställs utifrån utsattheten för viktbegränsningar. Genom interaktion och information ökar man kundtillfredsställelsen och säkerställer att vägegendomen bevaras. Man ska använda föregripande kommunikation och ge trafikanterna information om när förhållandena är sådana att det inte är möjligt att vidta renoveringsåtgärder. Man ska föra dialog med instanser som ansvarar för de tunga transporterna så att transporterna i mån av möjlighet ska kunna genomföras utanför dåligt väglag.

Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar 15 BESKRIVNING AV GRUSVÄGARNAS NULÄGE 4 BESKRIVNING AV GRUSVÄGARNAS NULÄGE 4.1 Grusvägsnätets längd och trafikmängder Av landsvägarna har 35 % eller 27 400 km grusyta. Mer än 98 % av dessa vägar är förbindelsevägar. Trafiken på grusvägarna utgör cirka 3 % av trafikprestationen för landsvägarna. Under hela 2000-talet har antalet grusvägar legat på nästan oförändrad nivå (en minskning på ca 300 km). Mätt i antalet finns mest grusvägar i Savolax-Karelens vägdistrikt (5 300 km) och minst i Nylands vägdistrikt (800 km). Tabell 1. Grusvägarnas längd enligt vägdistrikt. Vägdistrikt Nyland Åbo Sydöstra Finland Tavastland Savolax-Karelen Mellersta Finland Vasa Uleåborg Lappland Hela Finland Grusvägar km 788 2 049 3 619 2 920 5 282 2 426 2 813 4 492 3 021 27 410 Av vilka regionvägar km 0 2 31 0 74 67 23 71 235 503 Grusvägarnas andel av alla vägar i distriktet, % 16,9 25,6 40,2 30,7 47,6 45,7 32,1 35,3 33,1 35,1 På största delen av grusvägarna är årsmedeldygnstrafiken (ÅMD) 50 200 fordon. De livligt trafikerade grusvägarnas andel har redan länge legat på oförändrad nivå. Antalet ytterst lågtrafikerade vägar (ÅMD < 50) har i sin tur nästan stigit till det dubbla under de senaste 15 åren. Detta medför utmaningar när det gäller att nå en lämplig drifts- och underhållsnivå eftersom man även ska kunna garantera en säker rörlighet och tillgången till tjänster för de personer som bor invid dessa vägar.

16 Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar BESKRIVNING AV GRUSVÄGARNAS NULÄGE Tabell 2. Klassificering av grusvägar enligt trafikmängd. ÅMD (km) 0 50 51 100 101 200 201 350 >350 Tot. Enligt vägdistrikt Nyland 68 294 305 100 24 790 Åbo 279 895 712 145 18 2 049 Sydöstra Finland 610 1 647 1 155 187 22 3 622 Tavastland 628 1 183 958 134 17 2 920 Savolax- Karelen 1 045 2 167 1 741 301 27 5 282 Mellersta Finland 293 864 901 339 30 2 426 Vasa 372 1 036 1 094 263 48 2 813 Uleåborg 1 212 1 781 1 289 176 33 4 492 Lappland 1 278 1 005 653 77 21 3 034 Hela Finland 5 786 10 872 8 808 1 722 240 27 429 Trafikmängden på grusvägarna och sålunda även kraven på framkomligheten på grusvägarna är vanligen större sommartid än vintertid. Årsmedeldygnstrafiken sommartid (ÅMDS) är 1,2 1,3 gånger större än ÅMD. De lokala skillnaderna kan till och med vara betydligt större på grund av bl.a. fritidstrafiken. Trafiken sommartid beaktas när grusvägsklasserna fastställs. Vid behov ska mängderna kartläggas från fall till fall. 4.2 Skick Grusvägarnas skick beskrivs utifrån servicenivån och de djupgående tjälskadorna. Servicenivån beskriver grusvägens ytskick. Ytskicket består av jämnhet, dammighet och ytans fasthet. Skicket utvärderas på en skala från 1 till 5 (bästa) för varje delfaktor. Beräkningen av servicenivån presenteras närmare i bilaga 2.

Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar 17 BESKRIVNING AV GRUSVÄGARNAS NULÄGE Bild 2. Vägar i dåligt och mycket dåligt skick mätt i jämnhet (< 3) 2001 2008. Bild 3. Vägar i dåligt och mycket dåligt skick mätt i fasthet (< 3) 2001 2008. Bild 4. Vägar i dåligt och mycket dåligt skick mätt i dammighet (< 3) 2001 2008.

18 Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar BESKRIVNING AV GRUSVÄGARNAS NULÄGE De djupgående tjälskadorna beskriver det strukturella skicket. Eftersom antalet djupgående tjälskador varierar betydligt från år till år, beroende på bl.a. väderförhållandena vårtid, beskrivs utvecklingen av dem i fem års perioder (bild 5). På bild 5 presenteras även antalet djupgående tjälskador som har inventerats under olika år. Djupgående tjälskador (summa för 5 år), km 4 000 3 500 3 000 2 500 2 000 1 500 1 000 500 0 1996-2000 1997-2001 1998-2002 1999-2003 2000-2004 2001-2005 2002-2006 2003-2007 2004-2008 2000 1750 1500 1250 1000 750 500 250 0 Inventerade årliga djupgående tjälskador, km Antal djupgående tjälskador i fem års perioder Årliga inventerade djupgående tjälskador 2000-2008 Bild 5. Utveckling av antalet djupgående tjälskador 1996 2008. Antalet årliga tjälskador beskriver läget under tidsperiodens sista år. På bild 6 presenteras de årligen fastställda viktbegränsningarna. Även om antalet viktbegränsningar påverkas av den gällande viktbegränsningspolitiken, indicerar antalet dock bristerna i framkomligheten på vägen. Bild 6. Införda viktbegränsningar.

Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar 19 BESKRIVNING AV GRUSVÄGARNAS NULÄGE 4.3 Trafiksäkerhet Utifrån uppgifterna från olycksregistret är trafiksäkerheten på grusvägarna i allmänhet god. På grusvägar är trafikmängderna små och hastigheterna låga (nästan alla grusvägar är förbindelsevägar), och dessutom anpassar trafikanterna körhastigheten på en lämplig nivå efter vägens skick. På grusvägar är olycksfallsfrekvensen låg på grund av att trafikmängden är liten (0,03 st./km). Därför är de egentliga åtgärderna för att öka trafiksäkerheten mindre lönsamma. Antalet olyckor på grusvägar har legat på oförändrad nivå under hela 2000- talet. Den klart vanligaste olyckstypen är avkörningsolyckorna (38 % av olyckorna) och därefter mötesolyckor (8 %). Löst grus i vägkanterna och på vissa ställen även mitt på vägarna ökar risken för avkörningsolyckor i synnerhet i ytterkurvorna. Följderna av olyckorna blir allvarliga på grund av branta sluttningar, djupa diken eller berg som finns omedelbart på vägkanten eller på sluttningarna. Räcken som saknas eller är gamla eller för korta medför ytterligare en risk. Risken för mötesolyckor ökar förutom av geometriska skäl även på grund av grusvägarnas gropighet när trafikanterna väjer för ställen i dåligt skick när sikten är dålig och övergår till de mötande bilarnas körfil. Närmare 10 % av trafikolyckorna på grusvägar sker i anslutningarna till privata vägar. För att öka säkerheten borde därför möjligheterna att öka säkerheten i anslutningarna till privata vägar på de viktigaste vägarna undersökas: siktförbättring genom siktröjning, byggande av vänteplatser, förflyttande eller sammanslagning av anslutningar osv. Totalt sett kan trafiksäkerheten på grusvägarna förbättras genom att man säkerställer att det inte förekommer överraskningar på vägarna. Den billigaste metoden är att vidga sikten genom siktröjning på vägkanterna och renovering av dikena. 4.4 Viktbegränsningar Viktbegränsningarna är fast anknutna till drifts- och underhållspolitiken för grusvägar. Riktlinjerna och verksamhetsmodellerna för viktbegränsningar infördes år 2005, och i riktlinjerna presenteras inga ändringar i viktbegränsningspolitiken.

20 Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar KUNDERNAS FÖRVÄNTNINGAR 5 KUNDERNAS FÖRVÄNTNINGAR Trafikanternas förväntningar och behov i fråga om grusvägarnas skick och underhållet av grusvägar har kartlagts med hjälp av trafikanternas respons, undersökningarna om kundtillfredsställelsen och genom olika separata utredningar. Utifrån de uppgifter som erhållits från dessa källor har det visat sig att trafikanternas förväntningar är större än den målnivå som väghållaren har fastställt för vägnätets skick. Endast 15 % av trafikanterna som använder de vägar som uppnår målnivån, dvs. som uppfyller underhållskraven, anser att dessa vägar är i gott skick. Kundresponsen visar förutom missnöje med skicket även att grusvägarna anses vara vägar i andra klass. Trafikanterna anser att en väg med beläggning är en uppnådd förmån och att även en beläggning i dåligt skick är bättre än en grusväg. Kundernas förväntningar enligt användargrupp kan sammanfattas på följande sätt: inom personbilstrafiken (kundgrupperna utgörs av bl.a. pendlare och turistföretag) fästs den största uppmärksamheten vid vägarnas ytskick. De viktigaste kraven ur kundernas synvinkel är att vägarna är tillräckligt jämna och inte smutsar ner bilen. Trafikanterna på gång- och cykelvägarna (kundgrupperna utgörs av bl.a. grundskoleleverna) och invånarna invid grusvägarna störs av dammigheten och leran på grusvägarna. Dammet och leran inverkar förutom på bosättningen även på kvaliteten på bär, frukt och delvis spannmål som odlas i omedelbar närhet av vägen samt på utnyttjandet av gården (t.ex. tvättorkning, fritidsaktiviteter). Om ytan är mjuk kan grusvägarna inte användas som motionsställe, eller endast svårligen. de behov som trafikanterna inom den tunga trafiken (kundgrupperna utgörs av bl.a. skogsindustrin, producenter av varutransporttjänster, specialtransportföretag) har är förknippade med att vägen har en tillräcklig bärkraft och att tillförlitliga prognoser för viktbegränsningar och information om gällande viktbegränsningar finns tillgängliga. Dessa kundgruppers krav hänför sig sålunda till vägens strukturella skick; dammigheten eller leran på vägarna är inte den största nackdelen. Till exempel aktörerna inom trävaru- och livsmedelstransporter samt kollektivtrafiken förutsätter att servicenivån är så hög att transporterna kan genomföras enligt tidtabellerna, de kan inte vänta på att det dåliga väglaget upphör.

Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar 21 KLASSIFICERING AV GRUSVÄGAR 6 KLASSIFICERING AV GRUSVÄGAR 6.1 Klassificeringsgrunder Grusvägarna indelas i tre klasser. Klassificeringen görs enligt anslutningssträcka. Den grundläggande klassificeringen bygger på trafikmängden (ÅMD), men när en enskild väg ska klassificeras kartläggs även kundernas behov och vägens betydelse i förhållande till de övriga lågtrafikerade vägarna. Vägens betydelse fastställs utifrån vägdistriktets viktigaste kundgrupper och deras behov på så sätt att indelningen av vägarna i olika klasser är balanserad i förhållande till det riksomfattande läget, grusvägarnas roll i vägdistriktets område och de lågtrafikerade vägarnas ställning i vägnätet. En faktor som höjer klassen är den stora trafikmängden sommartid (ÅMDS). Tabell 3. Grusvägsklasser och klassificeringsgrunder. På lokal nivå är det viktigt att identifiera vilken typ av kundgrupp och vilka slags drifts- och underhållskrav som är avgörande för vägen. Klassificeringen av grusvägar ansluts till vägdistriktens drifts- och underhållsplaner, och klasserna införs i vägregistret. Enligt rekommendationen eftersträvas långa enhetliga perioder i klassificeringen. Inom perioden kan exempelvis en andel som har ett avvikande dammighetskrav avskiljas från den övriga perioden. Även dessa ska presenteras i drifts- och underhållsplanerna.

22 Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar KLASSIFICERING AV GRUSVÄGAR 6.2 Beskrivning av klasserna Grusvägsklass I, livliga grusvägar ÅMD för vägens anslutningssträcka är i regel över 200 fordon/dygn. I fråga om anslutningssträckan kan vägen ingå i denna klass om den har en betydande ställning i vägnätet, en betydande markanvändning finns i omedelbar närhet av vägen, anslutningssträckan är en del av ett långt förbindelseavsnitt eller trafikmängden på vägen ökar betydligt under sommartiden. Om det dessutom finns trafik som ska säkerställas året runt på vägen (det s.k. stamnätet av transporter eller en del av det), ingår vägen i denna klass. I denna klass ingår dock inte de vägar vars trafikmängder i väsenlig grad avviker från gränsvärdena. Alla regionvägar ingår i regel i denna klass. Grusvägsklass II, basgrusvägar ÅMD för vägens anslutningssträcka är i regel 50 200. I denna klass ingår största delen av grusvägarna. Anslutningssträckorna med mindre trafikmängder kan ingå i denna klass om de har en klar ställning i vägnätet eller om markanvändningen i vägmiljön ställer speciella krav på skicket. Anslutningssträckorna med större trafikmängder kan ingå i denna klass om de inte är betydande i vägnätet, om de är korta eller om underhållsbehovet inte avviker från de behov som det omgivande vägnätet med mindre trafikmängder har. Grusvägsklass III, lågtrafikerade grusvägar ÅMD för anslutningssträckan är < 50. Det är fråga om den lägsta grusvägsklassen där ett högre krav på servicenivån inte är motiverat på grund av den låga trafikmängden. I klassen ingår typiskt till exempel stickvägar där man inte behöver köra långa sträckor. Stickvägarna med större trafikmängder kan ingå i denna klass om de används för korta sträckor och om de i fråga om trafikbehovet i större mån motsvarar privata vägar.

Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar 23 GRUSVÄGARNAS SKICK 7 GRUSVÄGARNAS SKICK 7.1 Beståndsdelar i skicket Grusvägarnas skick består av ytskicket och det strukturella skicket. Grusvägarnas skick och körbarheten på grusvägarna enligt trafikanternas åsikt påverkas dessutom av vägens bredd, vertikal geometri och vägens tvärfall. Av dessa faktorer kan främst tvärfallet och efter ett separat beslut även bredden påverkas genom drifts- och underhållsåtgärder. Skicket indiceras dessutom av hur vägavvattningen har lyckats, såsom av dikenas skick, ytavvattningen och materialet i vägkonstruktionen och alven. Bild 7. Faktorer som inverkar på grusvägarnas skick. 7.2 Grusvägarnas ytskick Ytskicket består av jämnhet, dammighet och ytans fasthet. För alla dessa egenskaper ställs ett separat krav i fråga om kvalitetsnivån. Körbarheten påverkas främst av jämnheten. Kvaliteten på ytskicket utvärderas på en konditionsskala med fem steg som bygger på fotografier, se anvisningarna i Sorateiden pintakunnon määrittäminen, Tiehallinto 2008 (Utvärdering av grusvägarnas ytskick, Vägförvaltningen 2008). Utvärderingen görs separat för jämnheten, dammigheten och fastheten på ett vägavsnitt om en kilometer som har valts slumpmässigt. Kraven för varje delområde presenteras i tabellerna 4 6.

24 Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar GRUSVÄGARNAS SKICK I fråga om jämnheten ska grusvägens ytskick uppfylla minimikraven i tabell 4. Tabell 4. Krav för jämnheten i olika grusvägsklasser. I fråga om fastheten ska vägens yta uppfylla kraven i tabell 5. Tabell 5. Krav för fastheten. Skadeverkningarna av dammigheten är lokala fenomen som är bundna till en viss tidpunkt och vissa förhållanden. Särskilda skadeverkningar är problem i luftvägarna som dammet orsakar befolkningen och nedsmutsningen på grund av dammet. Dammigheten utgör mest problem på ställen där det finns bosättning eller annan verksamhet invid vägarna. Dessa andelar presenteras i underhållsplanen, och för dammigheten fastställs vid behov ett strängare målvärde än vad som föreslagits här. I fråga om skadeverkningarna av

Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar 25 GRUSVÄGARNAS SKICK dammigheten är det relevant i vilken omfattning dammet sprider sig utanför vägen. När det gäller dammigheten ska grusvägens skick uppfylla kraven i tabell 6. Tabell 6. Krav för dammigheten. 7.3 Grusvägarnas strukturella skick Det strukturella skicket påverkas av djupgående tjälskador, ytliga tjälskador och bristfälligheter i bärkraften som beror på andra faktorer (bl.a. för tunna lager i alven som har en dålig bärkraft). Var och en av dessa faktorer kan leda till en viktbegränsning, vilket innebär att om hotet om viktbegränsning ska elimineras så ska även ifrågavarande problem elimineras. Grusvägarna i landsvägsnätet är till största del obyggda, och deras strukturella skick är summan av många olika faktorer. Det är omöjligt att beskriva skicket på dessa vägar genom mätningar på samma sätt som på byggda vägar. På motsvarande sätt är grusvägarna bristfälliga jämfört med belagda vägar i fråga om både längdgeometrin och tvärsnittet. Det viktigaste kravet på grusvägarnas strukturella skick är att framkomligheten på vägarna ska säkerställas så att en eventuell försvagning i konstruktionen inte leder till viktbegränsning eller i väsentlig grad försvårar trafiken. Det strukturella skicket anges enligt anslutningssträcka med utsattheten för viktbegränsningar på vägen. Detta beskriver vilket hot svagheterna i vägkonstruktionen medför när man måste ställa upp en viktgräns för vägen om förhållandena är lämpliga för tjälskador. En anslutningssträckas utsatthet för viktbegränsningar kan bero antingen på djupgående tjälskador, på ytliga tjälskador eller på andra bristfälligheter i bärkraften (bl.a. för tunna lager i alven som har en dålig bärkraft). Elimineringen av hotet om viktbegränsningar på anslutningssträckan förutsätter att alla dessa faktorer elimineras. Först därefter medför åtgärderna väsentlig nytta för trafiken.

26 Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar GRUSVÄGARNAS SKICK Underhållet av det strukturella skicket och förbättringen av skicket förutsätter att problemen hanteras och prioriteras efter kundernas behov. Objekten planeras som en del av vägdistriktens drifts- och underhållsplaner. Målet är att frigöra anslutningssträckorna från hotet om viktbegränsningar. Objekten prioriteras med beaktande av grusvägsklassen, den lokala tunga trafikens behov, den övriga lokala trafiken och de separata målen såsom det av regeringen fastställda åtgärdsprogrammet som syftar till att trygga träunderhållet. De reparationer som hänför sig till det strukturella skicket prioriteras så att hotet om viktbegränsningar systematiskt kan elimineras enligt anslutningssträcka. En del reparationer decentraliseras emellertid, men på så sätt att anslutningssträckorna ska repareras i sin helhet inom 3 5 år. Reparationerna inriktas i första hand på grusvägsklasserna I och II, främst på stamrutterna. Under de närmaste åren planeras reparationerna av tjälskador nästan helt ur träunderhållets synvinkel i samarbete med skogssektorn. I valet av reparationsobjekt är en intensiv dialog med kunderna viktig även efter år 2012. I tabell 7 presenteras kraven för konstruktionen enligt grusvägsklass. Tabell 7. Krav för det strukturella skicket.

Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar 27 GRUSVÄGARNAS SKICK 7.4 Uppföljning av vägnätets skick samt nyckeltal Uppföljningen av grusvägarnas ytskick ska å ena sidan beskriva hur kvalitetskraven uppfylls och å andra sidan kvaliteten med tanke på trafikanterna. Kvalitetskraven följs upp med hjälp av följande nyckeltal: jämnhet: andel för ytskicket som har fått ett lägre värde än konditionsvärde 3 enligt grusvägsklass fasthet: andel för ytskicket som är i sämre skick än konditionsvärde 3 enligt grusvägsklass Resultatet av uppföljningen kan utformas med beaktande av det mer detaljerade innehållet i kvalitetskraven. Dessutom kan nyckeltalen för de olika grusvägsklasserna eller för delområdena av ytskicket vid behov sammanslås så att de bildar grövre helheter. Dammigheten beror på både vägytans kvalitet och väderförhållandena. Kvalitetskriteriet tar hänsyn till markanvändningen invid vägarna. Med hjälp av uppföljningen är det svårt att ta dessa faktorer i beaktande. Därför följs dammigheten inte upp med hjälp av ett separat nyckeltal, utan endast i kvalitetskontrollen enligt objekt. Underskridandet av kriterierna för kvalitetskraven för ytskicket är betydande för trafikanterna. Å andra sidan inverkar det goda skicket (konditionsvärdena 4 och 5) också på körupplevelsen. Som nyckeltal beräknas medeltalen av jämnhets- och fasthetsvitsorden, och av medeltalen beräknas totalvitsordet för ytskicket (0,6 * jämnhet + 0,4 * fasthet). Med hjälp av uppföljningen av ytskicket är det möjligt att använda fördelningen av konditionsvärdena och därigenom vid behov följa upp hur stor andel den höga konditionsnivån utgör. Det strukturella skicket beskrivs med hjälp av två nyckeltal: antal grusvägar i dåligt skick och förbättringsbehov: Med antal grusvägar i dåligt skick avses den sammanlagda längden av de anslutningssträckor som är utsatta för viktbegränsningar, dvs. man måste ställa upp en viktgräns varje år eller ofta (utsatthet i klasserna C eller D). Med förbättringsbehov avses den sammanlagda längden av de vägobjekt som måste repareras för att hotet om viktbegränsningar på vissa anslutningssträckor ska kunna elimineras. Antalet grusvägar i dåligt skick eller mängden förbättringsbehov kan preciseras separat utifrån djupgående tjälskador, ytliga tjälskador och övriga bristfälligheter i bärkraften. I fråga om de strukturella nyckeltalen gäller det att separat överväga om hela grusvägsnätet eller endast grusvägsklasserna I och II, som förbättringsåtgärderna i huvudsak riktas till, ska räknas med i nyckeltalet.

28 Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar GRUSVÄGARNAS SKICK 7.5 Separata tekniska krav Dammbindningen genomförs i stor omfattning i grusvägsklasserna minst en gång om året, om inte det finns andra metoder för att förhindra eller minska dammigheten och att säkerställa att finmaterialet i materialet på förbrukningsytan bevaras. I förbättringen av vägen fastställs en vägspecifik målbredd efter trafikbehov. I regel repareras vägen så att den når den ursprungliga bredden. För lågtrafikerade vägar kan ett smalare tvärsnitt och separata mötesplatser godkännas beroende på geometrin. De överbreda vägarna som har en dålig bärkraft i kanterna görs smalare i samband med dikningen så att bredden är 6,0 6,5 meter. I renoveringen av avvattningen säkerställs att sido- och avloppsdikena fungerar. Målet för dikningsintervallet är 10 år, och på vägar som är utsatta för viktbegränsningar kontrolleras behovet av tätare intervall. Grusvägarnas förbrukningsyta bearbetas så att gropar och ojämnheter uppstår så långsamt som möjligt. Därigenom kan trafikanterna så länge som möjligt dra nytta av gynnsamma körförhållanden. Detta eftersträvas även med ett tillräckligt tvärfall (4+1 %, maximivärde 7 %) och med lämpligt ytmaterial som har ställts i optimal relation och som ökar ytans hållbarhet och minskar behovet av dammbindning. Längden av grusningsintervallet är 3 5 år enligt rekommendationen. H en del av de vägar som är utsatta för ytliga tjälskador beror tjälskadorna på att materialet på förbrukningsytan blir gyttjigt. Gemensamt för detta material är en stor mängd mjuka mineraler, det låga styrkevärdet på stenmaterialet och materialets starka benägenhet att binda vatten. Materialet uppfyller i sig det gällande kravet för materialet på förbrukningsytan, dvs. det riktgivande kornstorleksområdet. För att förebygga ytliga tjälskador är det därför viktigt att man ställer ytterligare krav för materialet på förbrukningsytan på områden som enligt bedömningen är problematiska och ser till att förbrukningsytan inte är för tjock.

Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar 29 GRUSVÄGARNAS SKICK 7.6 Hänsyn till lokala förhållanden Till de lokala förhållanden som ska beaktas i driften och underhållet av grusvägar hör bl.a. de krav som vägmiljön, markanvändningen och förhållandena ställer. Det är viktigt att identifiera och skriva in dessa i drifts- och underhållsplanerna. De lokala förhållandena kan även inverka på hur grusvägsklassen ska fastställas om det är fråga om ett långt enhetligt vägavsnitt. Skillnaderna i markanvändningen orsakar skillnader i kraven för servicenivån. När det gäller markanvändningen kan man hitta följande särdrag som inverkar på drifts- och underhållsåtgärderna: Råvaruproduktionen som ligger på vägens influensområde och produktionsanläggningarna ger upphov till flera tunga transporter året runt. Genom samarbetsmodellerna för kommunsammanslutningar och de lokala samarbetsmodellerna koncentreras servicefunktionerna i allt större mån, vilket innebär att trafiken från och till kommuncentrum ökar. För att åldringarna ska kunna bo hemma ges stöd. Detta förutsätter att en allt större mängd tjänster ska placeras i närheten av kunderna och att tillgången på tjänster ska garanteras under alla förhållanden genom en vägförbindelse. De georafiska skillnaderna innebär att förhållandenas inverkan på drifts- och underhållsbehovet ska tas i beaktande på följande sätt: Klimatförhållandena varierar från den långa snöfria perioden på kustområdena till vinterperioden med tjockt snötäcke i norra och östra Finland. I och med klimatförändringarna utvidgar sig dessa geografiska kustförhållanden och medför ytterligare behov av åtgärder och tryck med tanke på prognoser och en allt mer systematisk driftsoch underhållsverksamhet. Skillnaderna i de geografiska förhållandena avspeglas som skillnader i problemtyperna på olika områden. En variation med små drag av jordarterna och vissa jordarter medför utsatthet för tjälskador, vägarna på torra bergiga avsnitt avviker från vägarna i lermarken bl.a. genom att de lätt dammar och genom att det är svårt att skapa en fast yta. På olika områden förekommer skillnader i byggmaterialet: kross som inte binder sig lätt, kross som ökar utsattheten för ytliga tjälskador. motsvarande skillnader orsakas av ett utbyggt nät (t.ex. i Kajanaland) där det uppstår problem med dammighet och ytans bindningsförmåga. på vissa områden finns det fler genomfartsvägar för tranporter (t.ex. trävarutransporter) än på andra områden.

30 Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar VERKSTÄLLA RIKTLINJERNA 8 VERKSTÄLLA RIKTLINJERNA 8.1 Informationsbehov och inventering av uppgifter Riktlinjerna och hanteringen av grusvägarna enligt riktlinjerna förutsätter information om grusvägarna och trafiken på dessa samt om de lokala förhållandena, grusvägarnas skick och de vidtagna åtgärderna och deras effekter. De grundläggande uppgifterna om grusvägarna (bl.a. om trafikmängden) finns i vägregistret. Som ett ytterligare informationsslag i vägregistret införs uppgiften om grusvägsklassen. De lokala förhållandena inverkar på hur grusvägsklassen fastställs och på de krav som ställs på vägens dammighet och fasthet. De faktorer som ska betraktas är bl.a. bosättning invid vägarna, skolor, ålderdomshem, livsmedelsverksamhet, häststallar, odlingar och bär- och trädgårdar. Det är viktigt att identifiera dessa faktorer när grusvägsklassen och objekten med anpassat underhåll fastställs. Hur kraven för ytskicket uppfylls följs upp genom att alla delfaktorer, dvs. jämnheten, dammigheten och fastheten, utvärderas separat i fem steg. Det strukturella skicket beskrivs med djupgående tjälskador, ytliga tjälskador och övriga bristfälligheter i bärkraften. De djupgående tjälskadorna inventeras i stor omfattning varje vår. Omfattande uppgifter om ytliga tjälskador skrivs in i ett centraliserat datalager. Riksomfattande instruktioner utarbetas för inventeringen och iattagandet av ytliga tjälskador. De övriga bristfälligheterna i bärkraften skrivs in i det centraliserade datalagret. Riksomfattande instruktioner utarbetas för inventeringen och iakttagandet av övriga bristfälligheter i bärkraften. Innan en områdesentreprenad för underhållet konkurrensutsätts inventeras bristfälligheterna i avvattningen och i tvärfallet på entreprenadområdet. Under entreprenaden uppdateras uppgifterna om avvattningsprocessen genom att man skriver in dikningarna och andra åtgärder som förbättrar avvattningsprocessen i datasystemet. Uppgifterna om reparationerna, dikningarna och grusningarna införs i det centraliserade datalagret. Instruktioner om hur uppgifterna registreras kommer att utarbetas. 8.2 Informationshantering Uppgifterna om grusvägarna (grusvägsklass, ytskick, inventerade eller iakttagna djupgående och ytliga tjälskador, övriga bristfälligheter i bärkraften och vidtagna åtgärder) sparas i det centraliserade datalagret, i fortsättningen i vägregistret. Underhållsentreprenörerna lagrar uppgifterna om dikningarna och grusningarna i AURA-systemet. Med hjälp av hanteringssystemet för grusvägar planeras underhållsåtgärderna, och dessutom rapporteras om skicket, åtgärdernas effekter och hur eventuella resultatmål har uppnåtts. Det nuvarande hanteringssystemet för grusvägar T&M Sora ersätts med ett nytt hanteringssystem för underhåll som kommer att utvecklas.

Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar 31 VERKSTÄLLA RIKTLINJERNA 8.3 Informering Införandet av riktlinjerna förutsätter att kunderna, de övriga intressegrupperna och Vägförvaltningens experter informeras om detta. Vägförvaltningens experter ska veta hurdant grusvägsnät Vägförvaltningen lovar kunderna och hur detta ska upprättas. Det är viktigt för kunderna och de övriga intressegrupperna att veta hurdant grusvägsnät som i framtiden erbjuds för att rörligheten och transporterna ska kunna planeras utifrån dessa specialvillkor. 8.4 Fortsatta åtgärder Innan riktlinjerna införs ska följande frågor fastställas: på vilket sätt utsattheten för viktbegränsningar fastställs utifrån djupgående tjälskador, ytliga tjälskador och övriga strukturella bristfälligheter i bärkraften gränsvärden för konditionsklasserna (utsatthet för viktbegränsningar) övriga strukturella bristfälligheter i bärkraften precisering av inventeringsinstruktionerna och verksamhetsmodellen för djupgående tjälskador i syfte att öka tillförlitligheten av uppgifterna instruktioner om inventering och iakttagande av ytliga tjälskador instruktioner om inventering och iakttagande av övriga bristfälligheter i bärkraften beskrivning och nödvändiga ändringar av informationsslagen som införs i vägregistret läget för hanteringssystemen för grusvägar, hantering och behovet av information om grusvägarna i framtiden (T&M Sora, T&M Sori, Kuntorekisteri, Aura)

32 Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar EFFEKTER 9 EFFEKTER De livligt trafikerade grusvägarnas skick kommer att förbättras. I största delen av grusvägsnätet bevaras den nuvarande kvalitetsnivån. Med hjälp av klassificeringen av grusvägarna identifieras de speciella objekt där man erbjuder en högre kvalitetsnivå än nu och de objekt där kvaliteten till vissa delar kan vara lägre än nu främst i fråga om dammigheten och fastheten på vägarna samt tjälskador. Riktlinjerna ger ytterligare systematik när det gäller att planera och rikta reparationerna. De styr drifts- och underhållsplanerna på så sätt att objekten specificeras i syfte att åtgärderna och kraven ska kunna riktas mer efter vägeller områdesspecifika förhållanden. Då uppnås fler och mer långvariga effekter på den nuvarande finansieringsnivån. Enligt riktlinjerna ska man granska anslutningssträckorna i stället för enskilda korta avsnitt på väglinjen och beakta grusvägarna som en del av det övriga omgivande vägnätet. Målet är att öka säkerheten på grusvägarna genom små åtgärder som även hjälper att vidta underhållsåtgärder: siktröjningar, dikning, analys av vägmiljön bl.a. genom renovering av anslutningar till privata vägar. De nya strängare kraven för ytans jämnhet kan öka trycket att öka saltanvändningen, likaså de föreslagna strängare kraven på dammigheten nära bosättning och odlingar. Effekterna av kravet om att eliminera utsattheten för viktbegränsningar på underhållskostnaderna kan medföra en överraskning för reparationsbehovet i synnerhet när det gäller ytliga tjälskador eftersom deras omfattning ännu inte är känd.

Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar 33 BILAGOR 10 BILAGOR Bilaga 1 Ändringar i de nuvarande arbetsrutinerna Bilaga 2 Inventering och beskrivning av grusvägsnätets skick fram till år 2008 Bilaga 3 Beläggning av grusvägar

Bilaga 1 Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar BILAGOR Ändringar i de nuvarande arbetsrutinerna De väsentligaste ändringar som riktlinjerna medför är: grusvägarna indelas i tre klasser i stället för de nuvarande två klasserna. På livligt trafikerade grusvägar erbjuds en högre kvalitetsnivå än nu, och i regel införs inga viktbegränsningar för dessa vägar. Underhållsnivån för grusvägarna preciseras efter kundernas behov. I en del av nätet kommer kvaliteten öka på grund av de strängare kraven på jämnheten och en mer kundinriktad inriktning av dammbindningen med beaktande av markanvändningen i vägkanten och ändringen i metoden för fastställande av kvaliteten. Syftet är att genom reparationer göra anslutningssträckorna framkomliga i sin helhet året runt inom 3 5 år. Terminologin om grusvägsnätet och driften och underhållet av det preciseras och förenhetligas. Som ett nytt nyckeltal införs förbättringsbehov. Som ett annat nyckeltal används antal grusvägar i dåligt skick vars definition ska ändras. Fastställandet görs enligt anslutningssträcka utifrån utsattheten för viktbegränsningar. Det strukturella skicket på grusvägarna beskrivs med hjälp av utsatthet för viktbegränsningar. Grusvägarna i gott strukturellt skick har en stor bärkraft och omfattas inte av hotet om viktbegränsningar. Skicket beskrivs enligt anslutningssträcka. Skadeindexet som används i resultatstyrningen och valet av objekt avskaffas. På grusvägarna inventeras eller på annat sätt iakttas förutom de djupgående tjälskadorna även de ytliga tjälskadorna och de övriga bristfälligheterna i bärkraften. Ytskicket utvärderas separat för varje faktor (jämnhet, dammighet, fasthet). Utvärderingen görs slumpmässigt för ett utvalt avsnitt på en kilometer. Informationen och interaktionen med intressegrupperna utökas.

Riktlinjer för drift och underhåll av grusvägar Bilaga 2 (1/2) BILAGOR Inventering och beskrivning av grusvägsnätets skick fram till år 2008 Ytskick Grusvägarnas ytskick beskrivs med hjälp av jämnhet, dammighet och fasthet. Ytskicket har inventerats både för kvalitetsuppföljningen av områdesentreprenaderna och för uppföljningen av grusvägarnas skick på vägnätsnivå. Kvalitetskontrollen av områdesentreprenaderna och uppföljningen av skicket på vägnätsnivå görs utifrån en och samma konditionskatalog, men deras resultat är inte jämförbara med varandra. Utvärderingskriterierna i båda fallen är ytans jämnhet, dammighet och fasthet. Inriktningen av mätningarna och sammanslagningen av iakttagelserna avviker dock från varandra enligt följande beskrivning: I fråga om områdesentreprenaderna kontrollerar entreprenören kvaliteten på det egna arbetet genom att utvärdera varje 100 meter på utvalda avsnitt. De olika kriterierna bedöms inte separat, utan den sämsta faktorn fastställer klassen för varje 100 meter. Kriteriet som har fastställt konditionsklassen, dvs. problemtypen, kan sålunda inte efteråt åtgärdas. För uppföljningen av skicket på vägnätsnivå inventeras ytskicket på en slumpmässig andel av nätet (närmare hälften av grusvägarnas längd), och inventeringsresultatet generaliseras så att det beskriver skicket på vägnätsnivå. Inventeringarna kallas för mätningar av servicenivån, och av de delfaktorer som ska inventeras beräknas ett servicenivåindex med hjälp av formeln Servicenivåindex = 0,65 * jämnhet + 0,25 * fasthet + 0,1 * dammighet Servicenivån, som har mäts genom uppföljningen av skicket på vägnätsnivå, har legat på ungefär 3,4 de senaste åren. Detta värde motsvarar ett tillfredsställande värde. Målet för servicenivån är 3,0. Servicenivåindexet har kritiserats för att det bygger på en ungefärlig uppskattning, skalans extremvärden inte används i inventeringen och vädret vid inventeringstidpunten inverkar på fasthets- och dammighetsvärdena. Ytliga tjälskador Med ytlig tjälskada avses vanligen en uppmjukning i övre delen av vägkonstruktionen när tjälen börjar gå ur jorden. Detta beror på att smältvattnet inte kan avgå från ytan på grund av den underliggande frusna vägstommen. Som en ny typ av ytliga tjälskador har det i allt större mån uppstått gyttja under den tid vägytan är ofrusen. När denna uppmjukning sker upprepade gånger på en viss väg, talar man om ett tjälskadeproblem och utsatthet för ytliga tjälskador. Gyttjighet förekommer på vägar där materialet på förbrukningsytan är av det slag som binder vatten kraftigt. Bl.a. en för tjock förbrukningsyta orsakar också ytliga tjälskador.