Kunskapen om förekomst av organiska miljögifter i länets vattensystem, t ex i fisk och sjösediment är begränsad.

4.1.4. Organiska miljögifter Många organiska miljögifter kan påverka vattenkvaliteten negativt t ex bekämpningsmedel, PAHer och petroleumprodukter. Östrogena ämnen i hormonpåverkande läkemedel kan gå oförstörda rakt igenom reningsverken. I sjöar och vattendrag kan de sedan orsaka reproduktionsstörningar hos vattenlevande organismer. Bromerade flamskyddsmedel som blandas in i plaster, textilier eller elektronisk utrustning gör materialet mindre eldfängt. Problem uppstår framförallt när produkten skrotas. Då läcker flamskyddsmedlen ut. De är svårnedbrytbara i naturen och kan därför spridas vidare i mark och vatten och finnas kvar länge i ekosystemet. Fluorkarboner, som bland annat används för att smuts- och vattenskydda textiler och läder, har påvisats i vatten som släpps ut från industritvätterier till kommunala reningsverket. Av utsläppet av fluorkarboner som når reningsverket går huvuddelen ut med det utgående vattnet (Posner och Järnberg, 2004). Kunskapen om förekomst av organiska miljögifter i länets vattensystem, t ex i fisk och sjösediment är begränsad. Bekämpningsmedel Bekämpningsmedel används för att bekämpa skador av oönskade organismer som svampar, ogräs och skadeinsekter. Tyvärr är flera av de bekämpningsmedel som används även giftiga för andra organismer. Transportvägarna för bekämpningsmedel i miljön beror bland annat på substansens och jordens egenskaper, topografin och vad som odlas. Förluster av bekämpningsmedel efter användning i fält kan ske vid vindavdrift, avdunstning, ytavrinning och utlakning genom markprofilen till dräneringsledningar eller grundvatten. Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) har sammanställt en databas över analyser av bekämpningsmedel i yt-, grund- och dricksvatten i Sverige. SLU har sammanställt resultat över åren 1985-2001. I Örebro län har i 123 av 339 ytvattenprov påträffats bekämpningsmedel (36 %). De 339 prov har tagits på 21 lokaler. Bekämpningsmedel påträffades i ytvattenprov på 16 lokaler (76 %). Det är främst fyra olika ogräsmedel som har anlyserats och påträffats i ytvatten i Örebro län: MCPA, bentazon, diklorprop och mekoprop (Törnquist et al., 2002). Få analyser har hittills gjorts av ogräsmedlet glyfosat. Användningen av glyfosat har ökat väsentligt under senaste åren, vilket gör det sannolikt att det skulle kunna återfinnas i grund- eller ytvatten. 24

Bekämpningsmedel i Husöns avrinningsområde Under 2003 gjorde SLU, på uppdrag av Länsstyrelsen, analyser av förekomsten av bekämpningsmedel i vatten från Husöns avrinningsområde. Totalt 66 olika substanser analyserades och 15 substanser hittades i proverna. Metalaxyl, som är en av två aktiva substanser i ett svampmedel som används mot potatisbladmögel, påträffades i flest prov, 13 av 15 prov. Metalaxyl är även det ämne som uppmättes i högst koncentration (0,34 μg/l). Förutom halter av ämnen som finns i godkända preparat hittades även ämnen som förekommer i förbjudna bekämpningsmedel. Nedbrytningsprodukter från atrazin och spår av diuron, simazin och terbutylazin med nedbrytningsprodukten har påträffats i proverna. Atrazin har tidigare använts mot ogräs på industritomter, grusplaner, banvallar, vägkanter o dylikt samt i plantskolor och skogskulturer. Preparat som innehåller atrazin är inte längre tillåtna (Andersson, 2003). 4.1.5. Biologisk mångfald Djur- och växtlivet i sjöar och vattendrag påverkas av mänskliga aktiviteter som avvattning, fragmentering av landskapet och reglering av vattenflöden. Även försurning, övergödning, utsläpp av gifter och utsättning av främmande arter påverkar vattenlevande växter och djur. I samband med avverkning av skog kan en ökad tillförsel av partiklar till rinnande vatten utarma den biologiska mångfalden (Skogsvårdsstyrelsen Värmland-Örebro, 2005). Det är generellt få vattenmiljöer som är skyddade i länet och de som har skydd har oftast det därför att de ligger i ett område, t ex ett naturreservat eller Natura 2000 område, som är skyddat av andra skäl än de som specifikt berör vattenmiljöerna. Situationen i Sverige som helhet liknar den i Örebro län. Endast cirka 2 % av svenska naturreservat är avsatta med värden i vattenmiljöerna som något av huvudmotiven. Genom att vattenmiljöer påverkas starkt av avrinningsområdet så går det inte att skydda ett vatten utan att ha ett landskapsperspektiv. Detta gör det som regel mer komplicerat att upprätta skydd för vattenmiljöer än andra typer av biotoper. Rödlistade arter Det finns idag totalt 63 rödlistade arter knutna till sjöar och vattendrag i Örebro län. Kunskapsunderlaget kring länets hotade arter och fiskstammar är bristfälligt. De hotade arterna saknar till stor del både skydd och åtgärdsprogram. För nissöga, hårklomossa och flodpärlmussla finns fastställda åtgärdsprogram och för flodkräfta är ett åtgärdsprogram under omprövning. Till 2006 planeras åtgärdsprogram för följande arter: ävjepilört, asp (fiskarten), storröding, utter, större vattensalamander, natearter i sötvatten, havsörn och tjockskalig målarmussla. 25

Rödlistade arter Sverige upprättar liksom många andra länder rödlistor över hotade och sällsynta växt- och djurarter. I de svenska rödlistorna grupperas arterna i ett system med sex kategorier för olika grad av sällsynthet och risk för utdöende. Arter som bedöms uppfylla kriterierna (som populationsminskning, litet utbredningsområde mm) för någon av rödlistekategorierna kallas rödlistade arter. Följande sex kategorier används i rödlistorna: försvunnen, akut hotad, starkt hotad, sårbar, missgynnad och kunskapsbrist. De rödlistor som tas fram av ArtDatabanken och fastställs av Naturvårdsverket revideras normalt vart femte år. Arter vars överlevnad inte är säkerställd på längre sikt och vars fortsatta existens alltså är hotad benämns hotade arter. Bland de rödlistade arterna räknas arter i kategorierna Akut hotad, Starkt hotad och Sårbar som hotade. Bland de rödlistade arterna i vatten finns fem fiskarter: asp, nissöga, storröding, hornsimpa och flodnejonöga. Kunskap om förekomsten i länet av dessa arter, med undantag av storröding, är liten. Bl a därför att flera av dessa inte ingår som fångst vid normalt yrkesfiske. Några direkt riktade inventeringar har inte gjorts med undantag av ett fällfiske efter asp i Svartån, Örebro och inventering av nissöga i nio av länets vatten 2004. Asp förekommer i Hjälmaren, Väringen och Arbogaån. Nissöga förekommer i Hjälmaren, Svartån, Tysslingen, Kvismare kanal, Tisaren, Sottern och Vättern. Hornsimpa förekommer i Vättern. Sannolikt finns även flodnejonöga i länets del av denna sjö. Storröding finns i Vättern och Unden. Beståndet i Vättern är väl känt via undersökningar och fångststatistik (figur 4.13). Beståndet, liksom föryngringen i beståndet, bedömt utifrån fångststatistik, är synnerligen svagt (Fiskeriverket, 2004). 80 70 60 Röding Fångst (ton) 50 40 30 20 10 0 1913 1923 1933 1943 1953 1963 1973 1983 1993 2003 Figur 4.13. Det yrkesmässiga rödingfisket i Vättern. Årsfångst mellan 1914 och 2003 (data: Fiskeriverket, Sötvattenslaboratoriet, Örebro). 26

Flodpärlmussla är också en rödlistad art. Enligt inventeringar finns flodpärlmussla kvar i cirka 25 vattendrag i länet och av dessa bedöms minst 9 stycken ha flodpärlmussla med reproduktion. Artens sårbarhet beror på att den lätt störs i sin reproduktion, främst p g a att den är helt beroende av öring för sin förökning. Öring fungerar som mellanvärd för mussellarverna. Även om öring inte är rödlistad är de flesta bestånd små och många är hotade av vattenståndsförändringar, försurning, övergödning, utsläpp av föroreningar eller exploatering av omgivande marker i form av jord- och skogsbruk. År 2004 undersöktes förekomst av flodpärlmussla i 73 vattendrag, drygt 30 mil, som inte tidigare har inventerats. I tre av vattendragen påträffades flodpärlmussla rikligt och enstaka flodpärlmusslor påträffades i tre vattendrag. Dessutom påträffades den rödlistade arten tjockskalig målarmussla. Främmande arter Införsel av främmande växter och djur utgör ett hot mot den biologiska mångfalden. Att Sverige har anslutit sig till den internationella konventionen för biologisk mångfald innebär att Sverige har förbundit sig att kontrollera, utrota eller hindra införseln av främmande arter som hotar inhemska ekosystem, livsmiljöer eller arter. Signalkräfta kommer ursprungligen från Kalifornien och är avsiktligt införd i Sverige 1959. Kräftpest och konkurrens från signalkräfta, som även sprider kräftpest, är de främsta orsakarna till att flodkräftan (den enda sötvattenslevande storkräfta som förekommer ursprungligt i Sverige) har minskat kraftigt. Man räknar med att 95 % av bestånden av flodkräfta har slagits ut under de senaste 100 åren. Flodkräftan är klassad som hotad art i rödlistan. Länsstyrelsen har vid två tillfällen 1999 och 2002 via enkäter till fiskerättsägare, kommuner m fl försökt att få en bild av förekomsten av flodkräfta respektive signalkräfta i Örebro län. År 1999 uppgavs att och det fanns 37 bestånd av flodkräfta och 89 bestånd av signalkräfta. Motsvarande uppgifter från 2002 var 61 bestånd av flodkräfta och 144 bestånd av signalkräfta. Antalet besvarade enkäter varierar mellan åren vilket kan vara en förklaring till att antalet flodkräftvatten var fler vi senaste undersökningen. En försiktig bedömning av materialet visar att antalet signalkräftsbestånd i stort är dubbelt mot antalet flodkräftsbestånd. Sjögull är en vattenväxt som ursprungligen kommer från Centraleuropa och kom som prydnadsväxt 1870 till Sverige. I Örebro län finns sjögull i Arbogaåns avrinningsområde i sjön Väringen och i Arbogaån nedströms Väringen. 1933 planterades sjögull in i Väringens norra del. Arten har spridit sig i Väringen och täcker idag delar av sjön. År 1959 uppskattades att 10,9 ha av hela sjön var täckt av sjögull. 1979 var det 45 ha. Sjögull finns idag även spridd nedströms Väringen i Arbogaån och har spridit sig ut i Galten där Arbogaån rinner ut i Mälaren. Sjögull finns också på enstaka lokaler ute i Mälaren, men den verkar att ha stabiliserat sig och har inte spridit sig ytteligare. Det är inte klarlagt vilken effekt som sjögull har haft på övrig växtlighet i Väringen, Arbogaån eller Mälaren. 27

4.2. Grundvatten och dricksvatten Det viktigaste användningsområdet för grundvatten är vattenförsörjning. Grundvatten som dricksvatten har många fördelar framför ytvatten, bland annat en jämn och låg temperatur, låg halt av organiska ämnen och en bättre mikrobiologisk kvalitet. Ofta kan det användas helt utan beredning och skulle sådan behövas är den i allmänhet enklare och betydligt mindre kemikaliekrävande än för ytvatten. Förutom att användas till dricksvatten, nyttjas grundvatten också bland annat i jordbruket för djurhållning och bevattning, som processvatten i industrier, för trädgårdsbevattning och för värmeutvinning. Risker för grundvattnet Många aktiviteter i samhället kan innebära en risk för förorening av grundvattnet. Försurning av mark och vatten har under det senaste halvseklet påverkat grundvattnets tillstånd i betydande grad. Gödsling av jordbruksmark liksom bristande avloppshantering är de viktigaste orsakerna till nitrat i grundvattnet. Gruvverksamhet, avfallsdeponier, sågverk med impregnering och bensinstationer är verksamheter som i många fall har orsakat förorening av mark och/eller grundvatten. Föroreningar i marken kan förr eller senare lakas ur till grundvattnet. Deponier påverkar grundvattnet genom att förorenat lakvatten kan söka sig till grundvattnet. Riskerna är mindre vid moderna deponier som uppfyller dagens krav på lokalisering och tätande skikt. Schaktning och täktverksamhet kan, genom att det naturliga jordlagret tas bort, innebära att skyddet mot förorening av grundvatten försämras. Många äldre vägar ligger p g a gynnsamma grundläggnings- och dräneringsförhållanden på grusåsar där också många av de största vattenuttagen i kommunala vattentäkter görs. Vid en olycka eller genom dagvattnet kan föroreningar nå grundvattnet. Bränder kan påverka grundvattnet då förorenat släckvatten kan rinna ner i grundvattnet. Aktiviteter som förekommer i tätorter och industriområden medför ofta risk för påverkan av grundvattnet. Genom att tätorterna har utvidgats kan en vattentäkts tillrinningsområde stegvis ha kommit att omgärdas av allt mer tätortsbebyggelse, infrastruktur och industriområden (SGU, 2003). Dricksvatten ur grundvatten och ytvatten Till övervägande del används konstgjord grundvattenbildning för den kommunala vattenförsörjningen i Örebro län. Nio sjöar eller vattendrag används idag för kommunal dricksvattensförsörjning i länet, antingen genom direktuttag eller via markinfiltration av ytvatten och uttag av det filtrerade konstgjorda grundvattnet. Av det totala årliga uttaget i länet, cirka 30 miljoner kubikmeter, utgörs 80 % av sådant vatten. De större tätorterna i Örebro, Karlskoga, Kumla, Hallsberg och Lekebergs kommuner försörjs huvudsakligen via konstgjord grundvattenbildning. Askersund och Nora använder uteslutande eller till största delen ytvatten för sin vattenförsörjning medan Laxå, Degerfors, Ljusnarsbergs, Lindesbergs, och Hällefors kommuner främst använder naturligt bildat grundvatten. 28

Skydd av vattentäkter Enligt Länsstyrelsens sammanställning finns det 54 kommunala vattentäkter i länet. Av dessa är tre ytvattentäkter, sju har konstgjord infiltration och 44 är grundvattentäkter. I Örebro län är det framför allt kommunala vattentäkter som fått fastställda skyddsområden med skyddsföreskrifter (totalt 43 stycken). Det finns dock kommunala vattentäkter utan inrättat skyddsområde, liksom många enskilda vattentäkter utan skydd. Grundvattenkvalitet Det förekommer i länet grundvatten som är olämpligt att använda som dricksvatten p g a naturliga förhållanden. Det gäller t ex områden med salt grundvatten som är en rest från den senaste istiden och områden med alunskiffer där grundvattnet kan innehålla höga sulfat- och metallkoncentrationer. Vid provtagning av grundvattenbrunnar år 2002 har förhöjda halter av nitrat påträffats i flera jordbrunnar (figur 4.14). I en grundvattenbrunn överskreds Livsmedelsverkets gränsvärde för tjänligt med anmärkning (>20 mg/l; Livsmedelsverket, 2001). Figur 4.14. Halter av nitrat 3 (NO 3 ) i grävda brunnar, bergborrade brunnar och naturliga källor (data: Länsstyrelsen i Örebro län; Naturvårdsverket, 1999c). 3 Analysen är utförd som summan av nitrat + nitrit (NO 3 + NO 2 ). Bidraget av nitrit bedöms vara mycket ringa eller inget. Därför behandlas analysresultaten som endast gällande nitrat. 29

Nitrathalterna har under den senaste tioårsperioden ökat på fler ställen än de minskat. Det tyder på en pågående och möjligen ökande kvävebelastning på grundvattnet (Lång et al., 2003). Naturliga halter av kväve i grundvatten är mycket låga. Höga halter av kväveföreningar i grundvattnet begränsar dess användbarhet som dricksvatten på grund av risken för negativa hälsoeffekter. I grundvattnet uppträder kväve främst som nitrat, och i grunda brunnar är nitrathalten numera i många fall förhöjd. Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) har sammanställt en databas över analyser av bekämpningsmedel i yt- grund- och dricksvatten i Sverige. Under åren 1985-2001 har i Örebro län bekämpningsmedel påträffats på 6 av 25 provtagningsplatser i grundvatten (Törnquist et al., 2002). Framtida vattenförsörjning Sveriges geologiska undersökning (SGU) har identifierat geologiska formationer av nationell betydelse för vattenförsörjningen. SGU har sammanställt en översikt över grundvattenområden, klassificerad efter potentiellt uttag, befolkningsstruktur inom givna avstånd från grundvattenområdet och förekomst av alternativa grundvattenförekomster i närområdet. I Örebro län har totalt 28 stycken grundvattenområden identifierats De flesta av dessa områden har högt befolkningstryck och i mer än hälften av dessa områden finns redan en kommunal vattentäkt (tabell 4.2). Tabell 4.2. Grundvattenområden i Örebro län. Områden i klass 1 är områden med potentiellt uttag på mer än 25 l/s. Klass 2 är områden med potentiellt uttag på mellan 5 och 25 l/s (Åsman och Ojala, 2004). Total antal områden Antal med högt befolkningstryck Antal med kommunal vattentäkt idag Klass 1 10 10 9 Klass 2 18 14 9 Totalt 28 24 18 4.3. Badvatten Varje år tar kommunerna prover under badsäsongen för att kontrollera kvaliteten på badvatten (figur 4.15). I analyserna ingår parametrar som bakterier, virus, algförekomst, förekomst av främmande material, syrehalt m fl. Badvattnets bedömning som tjänligt, tjänligt med anmärkning eller otjänligt är främst gjord med avseende på förekomsten av tarmbakterier i vattnet, dvs Eschericha coli (E. Coli) och fekala streptokocker, vilka båda ger en indikation på fekal förorening (från avföring). I många fall analyseras även koliforma bakterier, vilka huvudsakligen ger en uppfattning om den allmänna föroreningsgraden. Halten ökar ofta i samband med nedbrytningar av bl a alger i vattnet. Riktvärden för respektiva bakteriegrupp finns angivna i Naturvårdsverkets föreskrifter om strandbadvatten (Naturvårdsverket, 1996). 30

600 500 Otjänligt Tjänligt med anmärkningar Tjänligt Antal prov 400 300 200 100 0 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Figur 4.15. Bedömning badvattenprov i Örebro län under åren 1996-2004 (data: Smittskyddsinstitutet, Baddata ). Bilden ser olika ut i de olika kommunerna vad gäller antal prover och andel tjänligt, tjänligt med anmärkningar och otjänligt (figur 4.16). Antal prov 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Lindesberg Askersund Karlskoga Lekeberg Degerfors Otjänligt Tjänligt med anmärkningar Tjänligt Hallsberg Nora Ljusnarsberg Kumla Figur 4.16. Antal badvattenprov per kommun under 2004 med bedömning Tjänligt, Tjänligt med anmärkningar och Otjänligt (data: Smittskyddsinstitutet, Baddata ). Vattenkvaliteten blir ofta dålig efter kraftiga regn. De stora mängder vatten som kommer till reningsverken under dessa förhållanden kan orsaka bräddning (dvs att orenat vatten rinner rakt ut i sjöar och vattendrag). Dessutom kan regnet skölja ut föroreningar från marken och ta med sig dessa till vattendragen. Dagvatten från tätorter kan vara en betydande föroreningskälla. En del badplatser är också så belägna att de vid vissa vind- eller strömriktningar kan tillföras föroreningar från utsläpp av kommunalt avloppsvatten, enskilda avlopp eller industriutsläpp. Det är heller inte ovanligt att kvaliteten på vattnet försämras om det är många som badar där. 31

Badvattenkvalitet Att bada i vatten med alltför höga halter av bakterier eller alger kan innebära hälsorisker. Om vattnet innehåller tarmbakterier kan man råka ut för maginfektioner. Planktonalger som uppträder i stor mängd (algblomning) kan avge giftiga ämnen som kan ge olika slags besvär. Sannolikheten för att det kan finnas sjukdomsframkallande mikroorganismer i vattnet ökar med höga halter tarmbakterier. Halten vanliga tarmbakterier är betydligt enklare att bestämma än eventuella sjukdomsframkallande mikroorganismer. E. Coli och fekala streptokocker används därför som indikator för att visa om vattnet är förorenat från t ex avlopputsläpp, betande kreatur eller fåglar. Bakteriologiska resultat säger ingenting om det finns t ex andra miljöföroreningar i vattnet. Algblomning, stora mängder med växter etc ger inte heller utslag såvida de inte stimulerar tillväxt av bakterier i vattnet. Foto: Roger Lundberg 32