Underlagsrapport. Bara naturlig försurning. Lunds Agenda 21

Transkript

1 Underlagsrapport Bara naturlig försurning Lunds Agenda 21 Rapport över miljötillståndet i Lunds kommun hösten

2 Denna rapport är framtagen av Miljöstrategiska enheten vid Kommunkontoret, Lunds kommun. Rapporten ingår som en av underlagsrapporterna till Lunds nya Agenda 21. Rapporten kan beställas från Miljöstrategiska enheten Vårfrugatan 1B Lunds kommun tel Författare: Ellen Hultman Layout och grafisk produktion: Kristina Fontell Tryck Lunds tryckericentral november

3 Innehållsförteckning SAMMANFATTANDE BEDÖMNING... 5 BAKGRUND... 5 NATIONELLA MILJÖMÅL... 6 Miljökvalitetsmål... 6 Regeringens bedömning av innebörden i ett generationsperspektiv... 6 Delmål... 6 Klarar vi av målen inom en generation?... 6 Förändringar Till när kan vi uppnå miljökvalitetsmålen?... 6 Tillfrisknande... 6 Kommunernas ansvar... 7 KOMMUNALA OCH REGIONALA MÅL... 7 LOKALT MILJÖTILLSTÅND... 7 Nuläge & Trend... 7 Nedfall av försurande ämnen... 7 Utsläpp av försurande ämnen... 8 Uttag av virke och avverkningsrester... 9 Skador på mark och vegetation... 9 Aluminiumurlakning och ph i dricksvatten... 9 Prognos... 9 Aktuella åtgärder Uppföljning av lokala mål REFERENSER Skriftliga källor Muntliga källor

4 4

5 Sammanfattande bedömning Den kalkhaltiga berggrunden i Lund har gjort att kommunen är en av de lindrigast drabbade i landet vad gäller försurningen. Ytvattnet håller ett högt ph. Utsläppen av svaveldioxid har minskat kraftigt sedan 1980-talet och nedfallet likaså. Däremot minskar inte kväveoxiderna i önskvärd takt. Man kan heller inte iaktta någon återhämtning i skogsmarken ännu. Halterna av aluminium i marken och ph-värdet, liksom flera andra faktorer, är sådana att man kan förvänta sig mer skador på skogen om inte åtgärder vidtas. Utsläppen, främst kväveoxider från trafiken, måste minskas. Inom skogsbruket måste åtgärder vidtas, t.ex. minskat biomassauttag, ökad andel lövträd och återföring av näringsämnen. Den stora risken för nitraturlakning när skogsmarken försuras bidrar till att nitrathalterna i grundvatten kan fortsätta att öka. Inom kommunens tillsyn krävs fortsatt övervakning av ph, nitrathalter och aluminium i brunnar så att eventuella framtida effekter på grundvattnet snabbt kan uppmärksammas. Bakgrund Sedan industrialismens genombrott har utsläppen av försurande ämnen, dvs. svavel- och kväveföreningar ökat kraftigt. De kommer från trafik, sjöfart, energianläggningar, industri, arbetsmaskiner och jordbruk. Föroreningarna sprids i luften och en stor del stannar kvar i atmosfären i flera dagar. De kan transporteras med vindarna tusentals kilometer innan de faller ned och orsakar försurning av mark och vatten. Det betyder att försurningen i Lund till övervägande del orsakas av utsläpp på kontinenten medan de försurande ämnen som släpps ut i Lund i första hand försurar någon annanstans. Försurningen yttrar sig först som en kraftig utlakning av markens mineralnäringsämnen, därefter som sjunkande ph-värden och förhöjda aluminiumhalter i sjöar och vattendrag. I dag är ca svenska sjöar drabbade med omfattande skador på växt- och djurliv som följd. När marken försuras utlakas viktiga näringsämnen. Många markorganismer, t.ex. de för träden viktiga mykhorrizabildande svamparna, är känsliga för ph-förändringar och försvinner när marken försuras. Sammantaget försämrar detta markens produktionsförmåga. På lång sikt kan detta innebära minskad tillväxt i våra skogar och ökat behov av kalkning för jordbruksmark. Dessutom utlöses metalljoner, som kan skada såväl nedbrytningsprocessen i marken som fåglar och däggdjur högre upp i näringskedjorna, inklusive människan. Många hotade arter i såväl mark som vatten är mycket känsliga inte bara för försurning, utan även för giftiga metaller som aluminium. Det tar lång tid för försurade mark- och vattensystem att återhämta sig. Återhämtningen kan börja när belastningen av försurande ämnen minskar till hållbara nivåer. Det kan ta åtskilliga decennier innan en fullständig återhämtning har skett. (Prop. 2000/01:130.) 5

6 Nationella miljömål Miljökvalitetsmål De försurande effekterna av nedfall och markanvändning skall underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen skall heller inte öka korrosionshastigheten i tekniska material eller kulturföremål och byggnader. (Prop. 1997/98:145) Regeringens bedömning av innebörden i ett generationsperspektiv Depositionen av försurande ämnen överskrider inte den kritiska belastningen för mark och vatten. Onaturlig försurning av marken motverkas så att den naturgivna produktionsförmågan, arkeologiska föremål och den biologiska mångfalden bevaras. Markanvändningens bidrag till försurning av mark och vatten motverkas genom att skogsbruket anpassas till växtplatsens försurningskänslighet. (Prop. 2000/01:130.) Delmål År 2010 skall högst 5 procent av antalet sjöar och högst 15 procent av sträckan rinnande vatten i landet vara drabbade av försurning som orsakats av människan. Före år 2010 skall trenden mot ökad försurning av skogsmarken vara bruten i områden som försurats av människan och en återhämtning skall ha påbörjats. År 2010 skall utsläppen i Sverige av svaveldioxid till luft ha minskat till ton. År 2010 skall utsläppen i Sverige av kväveoxider till luft ha minskat till ton. (Prop. 2000/01:130.) Klarar vi av målen inom en generation? Naturvårdsverkets bedömning av möjligheterna att uppnå det nationella miljökvalitetsmålet. Förändringar Har bidraget till problemen ökat eller minskat? Har tillståndet i miljön blivit bättre eller sämre? Till när kan vi uppnå miljökvalitetsmålen? Har vi klarat målet till 2010? Har vi klarat målet till 2020? Ja, vi är på rätt väg Ingen entydig förändring har inträffat Ej realistiskt Realistiskt, men det kräver fler åtgärder Tillfrisknande Hur snabbt återställs miljön när orsakerna åtgärdats? 5 30 år Även om belastningen av försurande ämnen minskar betydligt kan återhämtningen från försurningen i mark och vatten ta flera decennier. Vissa områden blir kanske aldrig helt återställda. I marksystemet tar återhämtningen lång tid. (Naturvårdsverket & Statistiska centralbyrån 2000) 6

7 Kommunernas ansvar I Miljömålspropositionen nämns inte något om vem som ansvarar för att målen ska uppfyllas (Prop. 2000/01:130.). Kommunala och regionala mål Lund saknar övergripande kommunala mål om försurning. På regional nivå finns mål i Miljövårdsprogram för Skåne (Länsstyrelsen 1995). Nedfallet av försurande svavel- respektive kväveföreningar måste understiga 3 respektive 5 kg per hektar och år. Utsläppen av svavel ska minska med 80 procent till år 2000 jämfört med 1980 års nivå. Utsläppen av kväveoxider från trafiksektorn ska minska med 40 procent till år 2000 jämfört med 1980 års nivå. Utsläppen av kväveoxider från industri och energisektorn ska minska med 50 procent till år 2000 jämfört med 1980 års nivå. Nya regionala mål är under utarbetande. Lokalt miljötillstånd Nuläge & Trend Den kalkhaltiga berggrunden som Lunds kommun vilar på har god buffringsförmåga. Det motverkar försurningen så att sjöar och vattendrag inte drabbas utan behåller höga ph-värden. Den kalkhaltiga berggrunden kan dock inte motverka försurningen i de översta marklagren utan det sura nedfallet ger effekter på vegetation och skog. Det sker också en urlakning av metaller som är giftiga för många arter. Nedfall av försurande ämnen År 2000 låg nedfallet av svavel på ca 10 kg/hektar och år och kväve på ca 17 kg/hektar och år på den provyta i skog som övervakas inom Lunds kommun. Den kritiska belastningsgränsen för när skador uppstår på vegetation och skog är 3 kg/hektar för svavel och 5 kg/hektar för kväve. Därmed överskred nedfallet i Lund den kritiska belastningsgränsen med ca 7 kg/hektar för svavel och ca 12 kg/hektar och år för kväve, d.v.s. med ca 250 procent. När gränsvärdet överskrids lakas även aluminium ur marken och kan förorena dricksvatten. Vidare binds fosfor i marken och blir otillgängligt för växtligheten. Belastningen har dock minskat kraftigt sedan 1988, åtminstone vad gäller svavelnedfallet (se figur 1 och 2). 7

8 Figur 1. Svavelnedfallet i Lund har minskat det senaste decenniet. Krondropp anger att regnvattnet passerat genom trädkronorna innan det samlats in för mätning. Provytan flyttades efter (IVL:s databas). Figur 2. Kvävenedfallet i Lund har minskat något sedan Krondropp anger att regnvattnet passerat genom trädkronorna innan det samlats in för mätning. Provytan flyttades efter Utsläpp av försurande ämnen Utsläppen av svaveldioxid (SO 2 ) respektive kväveoxider (NO x ) har minskat med 97 respektive 35 procent i Lunds kommun sedan 1980, se tabell 1. Svaveldioxidmålet har uppnåtts såväl i Lund som i Skåne i övrigt, medan kväveoxidmålet är långt ifrån att nås. För Skåne som helhet har utsläppssänkningarna varit mindre än för Lund. Energi- och industrisektorn har uppfyllt det uppställda miljömålet, medan trafiksektorns utsläpp bara minskat med 8 procent (Länsstyrelsen 2001). Utsläpp av försurande ämnen i Lunds kommun (ton) SO NO x Tabell 1. Utsläppen av svaveldioxid och kväveoxider har minskat med 97 respektive 35 procent i Lunds kommun sedan (Länsstyrelsen i Skåne län 2001) 8

9 Uttag av virke och avverkningsrester Nedfallet av försurande ämnen är inte den enda orsaken till försurningen i skogsmark. Skogsbrukets uttag av biomassa orsakar även i sig en nettoförsurning. Vittringen i marken kompenserar till viss del så att man på ca 50 procent av Romeleåsens marker kan ta ut stammar utan att skogsbruket bidrar till försurningen. Däremot kan man inte ta ut grenar och toppar utan att orsaka nettoförsurning. På de övriga 50 procent av Romeleåsens marker orsakar även stamuttaget en nettoförsurning. Återföring av näringsämnen till skogen krävs för att kompensera denna försurningseffekt, och i de känsligaste delarna måste även uttaget av virke minskas (Nihlgård, B. muntl. 2001). Skador på mark och vegetation Sedan 1995 har Skogsvårdsstyrelsen övervakning av skogsskador, som till stor del beror på deposition av försurande ämnen. Eftersom serien är så ny är resultaten svårtolkade, men i Skåne tenderade kronutglesningen att öka fram till 1999 vad gäller gran, ek och bok. 8 procent av granarna och 27 procent av tallarna var skadade 1999 (Skogsvårdsstyrelsen 2000). Även inom ramen för Riksskogstaxeringen övervakas kronutglesning, men enligt Skogsvårdsstyrelsen i Södra Götaland kan dessa värden inte omsättas till länsnivå då underlaget är för litet. Marken i Lunds kommun är, liksom majoriteten av de andra provytorna i länet, kraftigt försurad. ph värdet i Lund ligger på drygt 4. När ph underskrider 4,2 klassas marken som starkt försurad skogsmark. Situationen har inte förvärrats under 1990-talet men man ser heller inga tecken på förbättring. Både ph-värdet och halten aluminium i marken (se nedan) innebär stor risk för skador på rotsystem och markorganismer. Ytterligare en effekt av försurningen är att kol-kväve kvoten är låg (under 25) vilket innebär att det är hög risk för nitraturlakning från marken. Effekten blir att näringstillståndet i skånska jordar inte är långsiktigt hållbart. (Skånes samrådsgrupp mot skogsskador 2000). Nitraturlakningen från skogen bidrar också till problemet med nitrat i dricksvatten (se Grundvatten av god kvalitet). Aluminiumurlakning och ph i dricksvatten En effekt av markförsurningen är att aluminium urlakas till grundvatten och vattendrag. Höga aluminiumhalter kan skada både vattenlevande djur och växtlighet. För höga aluminiumhalter (p.g.a. försurning) är den vanligaste förklaringen till skador på fisk. (Naturvårdsverket 2001). Försurat dricksvatten kan också vara skadligt för människor även om orsakssambanden inte är utredda ännu (Ågren, B. muntl. 2001). När det gäller dricksvattnet i Lunds kommun är Romeleåsen hårdast drabbat, eftersom området har låg buffringsförmåga. Privata brunnar undersöktes med avseende på försurning 1986 och Knappt en tiondel av de undersökta brunnarna klassades som försurningskänsliga. Inga prover visade dock så lågt ph-värde att de utgjorde en hälsofara, eller att man kunde befara ohälsosamt höga aluminiumhalter. (Miljöförvaltningen, Lunds kommun 1993). Inga nya undersökningar har gjorts sedan dess (Rosberg, G. muntl. 2001). Generellt har halten aluminium i mark ökat i Skåne sedan mitten av 1980-talet (Länsstyrelsen 2000). För den skogsyta inom Lunds kommun som Lunds universitet övervakar ligger halterna sedan 1993 konstant på drygt 255 µg/g. Halter högre än 200µg/g anses mycket högt och det är stor risk för skador på rötter och markorganismer. Markens ph-värde gör att risken för urlakning är stor, eftersom löslighet av aluminium ökar när ph sjunker under 4,5. (Skånes samrådsgrupp mot skogsskador 2000). Prognos Vidtagna åtgärder för att minska utsläppen av svavel från industrier har givit effekt, det syns på att nedfallet minskat kraftigt. Denna trend kan förväntas hålla i sig och inget tyder på att sjöar och vattendrag i Lund blir försurade i en nära framtid. Däremot kommer markförsurningen i skogsmark att fortsätta försämras fram tills dess att nedfallet av svavel och kväve inte längre överskrider den kritiska belastningsgränsen, och därefter ytterligare en tid. Urlakningen av mineraler kommer 9

10 därmed att fortsätta och skogens produktionsförmåga att minska. Skogsstyrelsen bedömer att samhället bör sätta in åtgärder i sydvästra Sverige för att påskynda återhämtningen i sådana marker. I annat fall kan försurningseffekterna bestå upp emot 100 år ( Aktuella åtgärder Åtgärderna för att minska utsläppen av försurande ämnen sammanfaller i stort med de som är relevanta för Frisk luft och Begränsad klimatpåverkan. Dessa åtgärder finns redovisade i dessa båda dokument. Inom skogsbruket pågår åtgärder framförallt i form av rådgivning till markägare från Skogsvårdsstyrelsens sida. Generellt rekommenderas en höjning av lövandelen i barrskog (i enlighet med Skogsvårdslagen). Bidrag kommer sannolikt också att ges för att ersätta den granskog som blåste ner i stormen 1999 med ädellövskog. Huvuddelen av den skog som planteras idag är dock fortfarande gran. Inga rekommendationer om minskat virkesuttag ges. Försök med kalkning i skogsmark har gjorts och kommer att redovisas under 2002 (Ragnarsson, J. muntl. 2002). Uppföljning av lokala mål Lokala mål saknas på försurningsområdet. Referenser Skriftliga källor IVL 2001: Databas på Länsstyrelsen i Malmöhus resp. Kristianstad län 1995: Miljön i Skåne. Ett miljövårdsprogram. Länsstyrelsen i Skåne län 2000: Skånes skogar en resurs. Miljötillståndet i Skåne Årsrapport Uppföljning av Miljövårdsprogram för Skåne. Skåne i Utveckling 2000:46. Länsstyrelsen i Skåne län 2001: Luftföroreningar i Skåne. Miljöenheten. Skåne i utveckling 2001:26. Miljöförvaltningen, Lunds kommun 1993: Redovisning av projektet Surt grundvatten till Miljöoch hälsoskyddsnämnden den PM skrivet av handläggare Göran Rosberg. Naturvårdsverket & Statistiska centralbyrån 2000: Naturmiljön i siffror Sjätte utgåvan. Naturvårdsverket 2001: Läker tiden alla sår? Monitor 17. Prop. 1997/98:145 Svenska Miljömål. Prop. 2001/01:130 Svenska Miljömål delmål och åtgärdsstrategier. Skogsvårdsstyrelsen i södra Götaland 2000: Skogsfakta Skånes samrådsgrupp mot skogsskador 2000: Försurningen fortskrider Förändringar i marktillståndet på fasta barrskogsytor i Skåne mellan 1988 och Rapport 19/2000. Lunds Universitet m.fl. SOU 2000:52 Framtidens miljö - allas vårt ansvar. Sveriges Nationalatlas 1999: Atlas över Skåne. Muntliga källor Nihlgård, Bengt, Växtekologen på Lunds Universitet september 2001 Ragnarsson, Jan, Skogsvårdsstyrelsen Södra Götaland

11 Rosberg, Göran, Miljöförvaltningen på Lunds kommun Rosengren, Ulrika, Växtekologen på Lunds Universitet Ågren, Christer, Internationella försurningssekretariatet

12 12