Antagen av stämman 1997-06-18 POLICY FÖR FRILUFTSLIV

Antagen av stämman 1997-06-18 POLICY FÖR FRILUFTSLIV

1997-06-19 "en förutsättning för ett miljöanpassat samhälle är att människor utövar friluftsliv i naturen och därigenom får förståelse och engagemang för miljön", ur Allemansrätten & Kommersen (1) POLICY FÖR FRILUFTSLIV Stiftelsens verksamhet inom fritidssektorn har hittills styrts av den FRITIDSPOLICY som antogs på stämman 1990-06-18. Föreliggande policy har en starkare betoning på det enkla friluftsliv som inte är nära knutet till stora anläggningar. För att markera detta, och då stadgarna föreskriver att stiftelsen skall stimulera just friluftsliv, byts namnet till FRILUFTSPOLICY. Policyn omfattar dock även framgent verksamheten vid stiftelsens fritidsområden. De fritidsområden som stiftelsen engagerar sig i skall vara sådana som är viktiga, regionala utgångspunkter för friluftsliv. Bakgrund och Överväganden som utgör basen för policyn finns presenterade i bilagorna 1 och 2 resp. Bilaga 3 är en förteckning över Citerad litteratur. VERKSAMHETSIDÉ Stiftelsens verksamhetside är den som framgår av stadgarna, nämligen "att underlätta och stimulera allmänhetens friluftsliv" ( 2, andra att-satsen). Denna ide bygger på det faktum att de flesta gärna vill vistas i naturen på sin fritid. Samtidigt som friluftsliv spelar en stor roll för behovet av rekreation fyller det en viktig funktion i samhällets friskvårds- och rehabiliteringsarbete. Rätt utövat bidrar friluftslivet till ett ökat engagemang för naturvård. Tillgång till och vistelse i naturen har också stort värde för skolans undervisning och för barns fostran till miljömedvetna medborgare. Dessutom är naturen den billigaste "fritidsanläggning" en kommun kan satsa på. Stiftelsen skall stödja och utveckla ett brett spektrum av friluftsaktiviteter, men med ett särskilt ansvar för anläggningar och arrangemang som är enkla och naturnära, och som just därför ofta är kommersiellt ointressanta Områden och arrangemang skall både ge avkoppling från vardagens stress och ge stimulans till att idka naturnära aktiviteter. MÅLGRUPPER Stiftelsen skall stödja och utveckla friluftsliv för alla. Anläggningar och aktiviteter skall passa såväl enskilda som familjer, pensionärer, ungdomsgrupper etc. Speciell uppmärk-samhet skall ägnas åt att undanröja hinder som kan förekomma för att olika grupper skall vilja eller kunna utnyttja stiftelsens anläggningar. VERKSAMHET VID EGNA ANLÄGGNINGAR Stiftelsens huvudsakliga insatser vad gäller egna anläggningar skall avse samordning, planering och investering. Verksamhet och drift har stiftelsen bara ett indirekt ansvar för eftersom detta enligt avtal sköts av kommunerna. Dock skall en fortsatt och fördjupad översyn göras i syfte att undanröja hinder för olika gruppers nyttjande. Likaså bör man överväga riktad marknadsföring till olika grupper, ungefär som nu sker till skolorna beträffande möjligheter till lägerskola och lägerplatser, varvid man kan ta in information även om anläggningar och möjligheter som finns utanför stiftelsens egna anläggningar. 2

Stiftelsen har dock ett ansvar för att de egna anläggningarnas grundstandard och kvalitet hålls hög. Likaså har stiftelsen ett speciellt ansvar för att naturvärdena bibehålls eller förbättras i naturområden som omger anläggningarna. Stiftelsen bör i huvudsak inte gå in i driftsfrågor mer än nu. Där så sker, skall det vara i nära samarbete med respektive kommun, och med inriktning på att initiera, stimulera och bygga upp kompetens, inte att uthålligt driva verksamheter. VERKSAMHET I ÖVRIGT Stiftelsen bör sträva efter att utöka sina insatser för det rörliga, vardagsnära friluftslivet vid sidan om anläggningarna. Det bostadsnära friluftslivet utgör en dominerande del av människors totala friluftsliv, och kan få ökad betydelse i framtiden. Detta gäller inte minst de stora grupper som av olika anledningar måste "semestra hemma". Kommunerna har här det lokala ansvaret men stiftelsen kan bidra med information och kunskapsuppbyggnad. Opinionsbildning, information och utbildning är generellt sett viktiga delar av verk-samheten. Denna kan avse t.ex. Allemansrätt och allemansskyldighet som en grundläggande förutsättning för friluftsliv. Planering för friluftsliv, regionalt och kommunalt Friluftslivets nytta: för livskvalitet och folkhälsa, för att skapa förståelse för natur-värden och naturvård, för barns utveckling m.m. Friluftsliv som en miljövänlig och resurssnål aktivitet. Kunskaper om friluftslivets omfattning och former samt förändringar över tiden. Visa på metoder för att inventera och beskriva friluftslivet som underlag för kommunernas översiktsplanering ANLÄGGNINGAR OCH AKTIVITETER Stiftelsen har under senare år bromsat sina insatser inom friluftssektorn och även avyttrat ett fritidsområde. Stiftelsen bör inte gå in i nya anläggningar, men de fritidsområden stiftelsen väljer att behålla skall ha en bra standard. Stiftelsen bör i samråd med kommunerna försöka öka sina insatser vad gäller friluftsliv i övrigt. Stiftelsen bör i speciella fall kunna köpa in mark eller stödja inköp av mark som är särskilt lämplig för friluftsliv i ett långsiktigt perspektiv. Skötselavtal bör, där så anses lämpligt, prövas som alternativ till förvärv. SAMVERKAN Förutom samverkan med berörda kommuner sker samarbete med landstinget, läns-styrelsen, ideella föreningar, skolor, skogsvårdsstyrelse, institutioner, turistorgan m.fl. Inte minst finns nära kontakter med stiftelsens systerorganisationer. MILJÖ- OCH RESURSASPEKTER Stiftelsen bör fortsätta det arbete som redan pågår med miljöanpassning av anläggningarna och med uppföljning av sitt eget Agenda 21 dokument för att bidra till att förändra all verksamhet så att den blir långsiktigt hållbar. 3

Bilaga 1 BAKGRUND Inledning Fritiden får allt större betydelse för vårt välbefinnande. Värdet av tillgång till en avstressande och vederkvickande miljö är stort. Studier av våra fritidsvanor visar också att vi svenskar sätter lika stort värde på en meningsfull fritid som på yrkesarbete och större värde än på både ekonomi och boende (9). Inom fritidssektorn utgör friluftsliv, alltså fritid med naturkontakt en väsentlig del. Strövande i skog och mark, utflykter, promenader, fiske etc. är aktiviteter som attraherar mycket breda grupper av befolkningen. Friluftsliv ger social samvaro, är avstressande och ger möjlighet till perspektiv på tillvaron. Friluftsliv spelar en stor roll i samhällets friskvårdsarbete och tillgång till natur är viktig för skolans undervisning och för barns fostran till miljömedvetna medborgare. Motivation och intresse för natur och motion formas mycket tidigt ofta före fyra års ålder (9). Friluftsliv är en ekonomiskt fördelaktig form för rekreation och tar mycket små resurser i anspråk av samhället. Stadgar Upplandsstiftelsen har två huvuduppgifter: att stimulera till ett ökat friluftsliv och att verka för bevarande och vård av den uppländska naturen. Detta framgår av 2 i stadgarna, där stiftelsens ändamål anges vara att att att inom Uppsala län vara ett för kommunerna och landstinget gemensamt organ för fritid och naturvård. Stiftelsens insatser skall vara av regionalt intresse och ersätter inte kommunernas verksamhet. Stiftelsen svarar i huvudsak för planering, investering och samordning. Kommunerna har driftsansvaret. underlätta och stimulera allmänhetens friluftsliv genom köp eller arrende av mark för friluftsliv och i lämplig omfattning planlägga och förse den med anläggningar. Anläggningarnas omfattning kan variera från strövstigar till badplatser, camping-platser och stugbyar. Vid anläggningarnas utformning skall stor hänsyn tas till de naturliga förutsättningarna. verka för bevarande och skydd av den uppländska naturen och landskapsbilden. Det innebär insatser inom ett brett fält. För att skydda typisk eller unik natur kan markförvärv eller intrångsersättningar krävas. Utredningar om åtgärder inom t.ex. vattenvård kan bli aktuella liksom stöd till restaureringar av sjöar och vattendrag. Friluftsliv och naturvård är stiftelsens två centrala motiv. Kopplingen mellan dessa två uppgifter är fundamental. Vård av natur är en förutsättning för ett stimulerande friluftsliv samtidigt som utövandet av friluftsliv skapar förståelse för de ekologiska sambanden och grundlägger känsla för naturen och dess villkor. Verksamhet hittills Stiftelsens huvudsakliga insatser har bestått i inköp, planering, anläggande och utrustning av friluftsområden skapandet av Upplandsleden, tre kanotleder och den mobila utrustningspoolen IP Skogen. 4

stöd till fritidsfisket för bildande av fiskevårdsområden och till spridning av information om möjligheterna till fiske informationsinsatser i form av publikationer, broschyrer och foldrar försöksverksamhet vad gäller utbildning av naturguider och naturinformation skapandet av ett friluftspris. Stiftelsen är enligt nedan engagerad i ett betydande antal regionala friluftsområden, de flesta försedda med campingplats eller stugby. I de flesta fall har detta krävt markinköp medan i andra fall anläggandet har kunnat ske på kommunal mark eller genom arrende på långtidskontrakt. Älvkarleby kommun: Rullsands camping, Sågarbo stugby Tierps kommun: Ängskärs naturreservat och camping Östhammars kommun: Gräsöbadens camping och Rävstens stugby/fritidsområde Enköpings kommun Härjarö och Skattmansöådalen Håbo kommun Sånka - sålt 1996 Stugbyar och campingplatser används i huvudsak under sommarens semesterperiod och för lägerskoleverksamhet. Härjarö är dock en åretrunt anläggning och Skattmansöådalens skidanläggning nyttjas under vintersäsongen. Många besökare till nämnda anläggningar kommer från andra län än Uppsala. Den 35 mil långa länstäckande Upplandsleden och de tre kanotlederna används i huvudsak under sommarhalvåret och sannolikt mest av länsbor. IP-Skogen med dusch- och toalettvagnar och annan utrustning lånas eller hyrs för olika typer av frilufts-arrangemang. Större delen av användarna är föreningar och länsbor. Vid stora arrangemang typ O-ringen nyttjas utrustningen även av icke länsbor. Även stiftelsens övriga naturområden används för friluftsliv men i mindre omfattning och utan andra anläggningar än en P-plats och stigar. Denna bredd i möjligheter som erbjuds av spektrat från Gräsöbadens bad och camping till Pansarudden och Kalmarnäs är oerhört viktig. Även om en stor del av stiftelsens arbete med friluftsliv är knutet till olika typer av anläggningar görs i praktiken också väsentliga insatser för det ej anläggningsbundna friluftslivet inte minst i form av information, utbildning, stöd till och samarbete med andra organisationer engagerade i arbetet för ett aktivt friluftsliv. Samarbetspartners Anläggningarna har utvecklats och drivs i nära samarbete med kommunerna. För varje anläggning finns ett ramavtal med resp. kommun enligt vilket stiftelsen svarar för alla investeringar samt för långsiktigt utvecklings- och underhållsarbete medan kommunerna ansvarar för daglig drift och underhåll. Alla större frågor diskuteras i en för stiftelsen och kommunerna gemensam grupp. Samverkan med kommunerna har genom åren fungerat mycket bra. Ansvarsfördelningen är enkel och tydlig. Principen är att båda parter generöst bjuder till att lösa frågor där ansvaret inte är tydligt eller där den ena eller andra parten har svårt att klara sin del. En annan samarbetspartner är länsstyrelsen, där friluftsfrågorna handhas av miljövårdsenheten. Länsstyrelsens roll är generellt att vara statens förlängda arm. Verksamheten har två sidor: att vara tillsynsmyndighet beträffande natur- och miljölagar samt att planera för vård och bevarande av natur, inklusive friluftsliv. Man har valt att i första hand prioritera övervakandet av lagtillämpningen. Beträffande friluftslivet ser man det som mest angeläget att skydda och bevara mark och vatten, inte att göra områden mer tillgängliga. Verksamhet för aktivt främjande av friluftsliv har till stor del lämnats över till stiftelsen. 5

Bilaga 2 ÖVERVÄGANDEN Fritid idag För en meningsfull diskussion om fritidens användning och fritidens betydelse bör begreppet fri tid definieras. Fri tid som motsats till arbetstid är ingen täckande definition. Fritidsforskaren Hans-Erik Olson definierar i skriften "Forska om fritid" fri tid som "Den tid människor förfogar över för val av aktiviteter, vilka inte är nödvändiga på grund av fysiologiska, ekonomiska eller andra sociala tvång"(13). Med enklare ord den tid som blir kvar när förvärvsarbete, resor, sömn, hushållsbestyr, barnavård, familjeplikter etc. tagit sitt. Fri tid består då av socialt umgänge, förenings- och kulturaktiviteter, lek och idrott, TV-tittande, bio, semester och friluftsliv. Hur stor är då denna fria tid och vad använder vi den till? Enligt Statistiska Centralbyråns (SCB) undersökningar i serien "Levnadsförhållanden" (4), den senaste från 1990 91, utgör fritiden i genomsnitt c:a 5 tim. per dygn (helg inräknad). Av denna tid ägnas 35 % åt radio och TV, 22 % går till social samvaro, 4% till förenings- och kulturverksamhet och 8 % till idrottsoch friluftsliv tillsammans (13). Vilken slutsats skall man dra av detta? Är inte hela friluftslivsektorn en bit av 8 % försumbar. Eller är den en kärnpunkt vars värde ej står i relation till dess storlek. För rekreation och vederkvickelse är den kanske även tillräcklig. Bör resurser sättas in för att öka dess andel t.ex. på TV tittandets bekostnad? Sannolikt har sektorn friluftsliv mycket större betydelse än vad som återspeglas i angivna 8 %. Det finns undersökningar som visar vilka typer av aktiviteter vi vill syssla med under fritiden utanför hemmet (3). Av dessa framgår att det är de enkla och vardagsnära aktiviteterna dvs. promenader, vandringar och strövande i skog och mark, fiske som värderas högst. Idrott och anläggningsbundna aktiviteter såsom bandy, ishockey, skytte, tennis, fotboll mm utövas av klart mindre grupper. En stor majoritet föredrar att vistas i naturen på sin fritid och anser att samhällets fritidssatsning bör ske med utgångspunkt från detta. Idag går huvuddelen av fritidsbudgetens anslag till stora och dyra anläggningar trots att naturen är den i särklass billigaste anläggning en kommun kan satsa på. Att de enkla fritidsaktiviteterna utövas av så breda grupper beror på att de kan utövas av alla oavsett ålder, kön, ekonomi, socialgrupp. Det är också sysselsättningar där hela familjen kan delta. Människors användning av sin fria tid avgörs naturligtvis av dem själva på basis av intressen, ekonomi och familjesituation men fritidskonsumtionen kan också påverkas såväl av privata ekonomiska intressen som av samhället. Varje år investerar landets fritids- och kulturförvaltningar drygt två miljarder kronor i anläggningar och material (2), vilket gör att det idag finns 250 ishallar, 1 500 fritidsgårdar, 400 konstisbanor och 450 simhallar. Kanske riktiga satsningar men hur överensstämmer det med de önskemål allmänheten har om fritidens användning. Borde inte de naturbaserade friluftsaktiviteterna få en större andel? Staten ger varje år sex miljarder till fritidssektorn. Till detta kommer medel från spelmarknad och sponsorer (2). Fritidens totala omfattning torde knappast öka inom den närmaste tiden. Det ekonomiska läget talar inte för några större arbetstidsreformer även om sex timmars arbetsdag ibland föresvävar oss. Å andra sidan har vi en större andel arbetslösa än tidigare och friskare pensionärer. Båda dessa grupper torde vara mest intresserade av "naturen runt knuten" och mindre av anläggningsbundet friluftsliv som oftast fordrar transporter och andra kostnader. Sättet att använda sin fritid påverkas således av många faktorer: deltidsarbete, arbetslöshet, semesterns fördelning, ekonomi och i stigande grad miljöhänsyn. 6

Friluftsliv folkhälsa, livskvalitet och fostran Utöver att friluftsliv spelar en stor roll för behovet av rekreation fyller det en viktig funktion i samhällets folkhälsoarbete. Tillgång till natur är också av stort värde för skolans undervisning och för barns fostran. Barns natur- och miljömedvetande grundläggs tidigt och naturen som lekplats är oslagbar när det gäller att ge barn utlopp för fantasi, kreativitet, spänning och äventyrslystnad. Detta har i decennier observerats av psykologer och pedagoger. I en parlamentarisk utredning Miljö och fysisk planering sägs att: "Tillgång till en rik och varierande natur är viktig för människors välbefinnande. För boende i tätorter är tillgången till natur- och grönområden av stor betydelse både som ett berikande inslag i vardagsmiljön och för att tillgodose behoven av rekreation och friluftsliv. Vidare har grönområdena betydelse för hälsa och miljö och utgör en förutsättning för att den biologiska mångfalden skall kunna bevaras i och i anslutning till tätorterna" (12). Detta citat speglar ganska väl vad vi tror och känner i avseende på friluftslivets värden. Vetenskapliga bevis för sambandet friluftsliv och hälsa är svåra att ta fram. Senare års forskning ger dock vid handen att det finns sådana positiva samband (9). I en studie vid Akademiska sjukhuset i Uppsala har man noterat kortare sjukdomsperioder hos patienter med natur utanför fönstret jämfört med dem som haft en torftigare utsikt. Vidare finns studier om hur olika dagismiljöer påverkar barns utveckling (5), (6). Friluftsliv och friluftsmiljö är mångformigt och rymmer allt från svårdefinierade estetiska upplevelser till social gemenskap och fysisk träning. Värden som är svåra att kvantifiera i en gemensam ekvation. Hur definierar man livskvalitet? Är det harmoni och tillfredsställelse baserad på en lagom blandning social gemenskap och möjligheten att koppla av i ensamhet? En hjärnforskare formulerar sin övertygelse om naturkontaktens betydelse så här: "Det fina med en vandring i skogen är kombinationen av fysisk träning och psykisk stimulans" (7). Några sociologer (Norling, Blomdahl et.al.) har visat dels att allmänheten vill att samhället skall satsa mera på enkla friluftsaktiviteter än på dyra anläggningar, dels att det föreligger en skiktning efter socialgrupp, där socialgrupp 1 förordar satsning på kulturverksamhet medan grupp 3 sätter naturvistelse högst (8), (3). Barns utveckling av fritidsintresse och livsstil borde få hög prioritet. I grundskolans nya läroplan 1994 betonas friluftsliv och miljö, vilka ämnen kan ges utrymme inom skolans "fria ram". Inom gymnasieskolan finns nu barn- och fritidsprogram som kan utnyttjas för att lägga en god grund för elevernas naturkontakt och bidra till deras förståelse för de ekologiska sambanden. Möjligheterna finns alltså men kommer de till användning? Fortfarande saknas en modell för eftergymnasial utbildning på fritids-området. Friluftsliv samhälleliga insatser En meningsfull fritid är ett samhälleligt intresse men allt friluftsliv kräver ej samhälleligt stöd. Inte minst allemansrätten möjliggör för människor att fritt vistas i naturen (1). Genom att denna urgamla rätt finns kan samhällets insatser begränsas avsevärt. Dock behövs en kontinuerlig information om de skyldigheter som denna "rätt" förutsätter. Genom samhälleliga insatser kan möjligheterna till ett aktivt friluftsliv underlättas, utökas och säkerställas. Stiftelsens verksamhet är ett led i detta arbete. Ett aktivt friluftsliv kräver bl.a. markresurser. Enskilda markägare kan inte utan ersättning ställa mark till förfogande för olika typer av anläggningar och ej heller ta hand om skötseln av dessa. Det allmänna måste här gå in och göra lämpliga marker tillgängliga och därefter planera och vårda de säkerställda områdena på sådant sätt att deras värden för friluftsliv bevaras och utvecklas. 7

I den kommunala planeringen bör friluftsliv få en mer framträdande plats. På samma sätt som kommunen upprättar planer för bostäder, trafik, cykling, naturvård etc. borde det i varje kommun finnas en plan för friluftsliv. I enstaka kommuner finns sådana redan idag. Uppsala kommun har antagit riktlinjer för tillgång på rekreationsmark - en början! Med små finansiella insatser kan friluftsskogar skapas inte minst i tätortsnära områden. Naturvårdsinriktat skogsbruk gagnar såväl biologisk mångfald som rekreationsintressen. Med olika insatser kan det rörliga friluftslivet stimuleras inte minst genom stöd till föreningar. Friluftsplaner bör givetvis också finnas för de skyddade områden där rekreationsaktiviteter är tillåtna. Friluftsliv kopplingar med naturvård Friluftslivs- och naturvårdsintressen går oftast hand i hand. Naturen är basen för friluftslivet. En rik natur ger ett rikt friluftsliv. Människor som vistas där får förståelse för naturens villkor och blir angelägna om att vårda och skydda den. Umgänget med naturen grundlägger barnens känsla för de ekologiska sambanden och skapar miljömedvetande. I stiftelsens arbete utgör kopplingen naturvård friluftsliv en grundpelare. Insatser för friluftslivet skall tjäna naturvårdens långsiktiga syften och naturvård skall så långt möjligt underlätta för och stimulera till ett rikt friluftsliv. De åtgärder stiftelsen kan vidta för att främja sambandet friluftsliv naturvård är av två slag: fysisk planering och information. Den fysiska planeringen avser anläggningarnas lokalisering, utformning och innehåll. Detta gäller såväl de stora dragen (t ex kustplanering), som inom enskilda områden (lokalisering av P-platser och stigar, tillhandahålla båt eller ej, tillåta/förbjuda husvagnar, eldning etc). Genom information kan besökare påverkas på i princip tre sätt: De kan styras till/från områden (avser information som ges på annan plats än i naturområdet). De kan styras inom ett naturområde (vägvisare, foldrar, kartor, naturstigar, guidade turer mm) Besökares beteende kan påverkas, både genom regler som tillåter/förbjuder och genom anpassning av beteende. Vidare gäller för stiftelsen att: 1. Flertalet av våra områden är naturreservat, och omfattas därför inte av allemansrätten. De som inte är reservat, ägs/arrenderas av stiftelsen eller kommuner för just friluftsliv och naturturism. I våra områden har vi redan de formella möjligheter som behövs att främja friluftslivet och motverka skador. Frågan är bara vilka resurser vi satsar på att planera och informera, såväl när vi anskaffar nya områden, som i löpande förvaltning. 2. Våra områden kan (bör) i många fall fungera som utgångspunkter för utflykter, varvid besökarna sprids till omgivande allemansrättsligt tillgänglig mark. Detta kan särskilt gälla Gräsöbaden, Rävsten, Rångsen/Skaten, Härjarö samt Upplandsleden och kanotlederna. Vår information måste ta hänsyn till detta och visa på skillnaden mellan vad som gäller i reservat och på annan mark, liksom ge konkret information som riktar besöksströmmarna i kringliggande mark och vatten. 3. Skolor/ungdom bör uppmärksammas särskilt. Stiftelsen kan påverka till ett "rätt" beteende bl a genom att ta med information om allemansrätt i eget lägerskolematerial se till att allemansrättsfrågor tas in när stiftelsen är engagerad i spridning av naturskoletankar. 8

4. Stiftelsen kan även sprida kunskap om friluftsliv, allemansrätt, friluftsplanering, naturvägledning etc i andra sammanhang genom: a. kurser för personal i t ex kommuner och länsstyrelse, för tillsynsmän och för potentiella naturvägledare m.fl. b. kontakter med företrädare för turistsektorn, såväl offentliga som privata c. uppdrag från länsstyrelsen som gäller att planera och eventuellt utföra olika informationsåtgärder d. skrifter och "naturtips" till turistbyråer och ev. direkt till allmänheten e. att bidra till att den basinformation om allemansrätt på flera språk som Naturvårdsverket tillhandahåller görs tillgänglig på turistbyråer och i kommunernas informationsverksamhet. 9

Bilaga 3 CITERAD LITTERATUR 1. Allemansrätten och kommersen, Naturvårdsverkets rapport 4446, 1995. 2. Blom, Hugo. Kommunförbundet 1996. Miljarder investeras i fritid och kultur. Fritid och kultur i Sverige Nr 2/96. 3. Blomdahl, Ulf och Elofsson, Stig. Vilken fritidsverksamhet vill stockholmarna och västeråsarna att kommunerna skall satsa på? Stockholms universitet, Sociologiska institutionen och Fritid Stockholm, 1987. 4. Fritid 1976-1991. Levnadsförhållanden. Rapport 85. SCB, 1993. 5. Grahn, Patrik. Grönska ett måste för sunda själar. Naturbrukaren, 1996. 6. Grahn, Patrik. Planera för en bärkraftig utveckling, sid 109 121. Byggforskningsrådet T 26. Svensk Byggtjänst, 1993. 7. Hjelm, Ussi. Hjärnan tycker om naturens skönhet. Friluftsliv i alla väder, nr 5, 1988. 8. Norling, Ingemar och Jägnert, Christer. Fritiden i din kommun. Naturvårdsverket, Rapport 3185, 1986. 9. Norling, Ingemar och Sullivan, Marianne. Fritidens betydelse för en effektiv, förebyggande hälso- och sjukvård. Kommunförbundet, 1992. 10. Natur og friluftsliv i byens nærmiljö. TemaNord 1996:518 11. Olson, Hans-Erik. Fritidens idehistoria, 1991. 12. Miljö och fysisk planering. SOU 1994:36 13. Pengar till fritid. Kultur och fritid, Kommunförbundet, 1992. 10