ReMemo, ett minnesträningsprogram för Vuxenhabiliteringens målgrupp?

Habilitering & Hjälpmedel Fou-enheten ReMemo, ett minnesträningsprogram för Vuxenhabiliteringens målgrupp? RAPPORT Nr 9/2007 ISBN 978-91-7261-115-3 Eva Regnert Anna Lindström ISSN Katarina Cronberg 1652-2516

Habilitering & Hjälpmedel Fou-enheten ReMemo, ett minnesträningsprogram för Vuxenhabiliteringens målgrupp? Eva Regnert Anna Lindström Katarina Cronberg

Eva Regnert/Anna Lindström/Katarina Cronberg och Forsknings- och utvecklingsenheten Utgiven av Forsknings- och utvecklingsenheten Habilitering & Hjälpmedel, Region Skåne Layout: Anna Hansen, 0704-60 46 85 Tryck: Servicelagets tryckeri, Regionhuset i Lund ISBN: 978-91-7261-115-3 ISSN: 1652-2516 Rapporten kan beställas från: Rapporten finns även på: Habilitering & Hjälpmedel FoU-enheten Universitetssjukhuset MAS Ing 59, Plan 5 205 02 Malmö Tfn vxl: 0771-22 23 40 E-post: habhjalp@skane.se www.skane.se/habilitering/fou

Sammanfattning Inom Vuxenhabiliteringens målgrupp finns brukare med diagnoser som har arbetsminnessvårigheter i sin symptombild. Detta ger svårigheter i såväl dagliga aktiviteter som i habiliteringsarbetet. Det finns ingen metod som tidigare använts på Vuxenhabiliteringen för arbetsminnesträning. Vi sökte en metod med en avgränsad träningsperiod och som kunde ge mätbara resultat. Under 2006 fick vi möjlighet att i projektform erbjuda fem brukare arbetsminnesträning med programmet Rememo från Cogmed. Svenska hjärnforskare har vid Karolinska Institutet utvecklat och 2004 startat upp denna internetbaserade metod för träning av arbetsminnet. Cogmed och projektgruppen utvecklade ett samarbete inför urval och träningsperiod. Vuxenhabiliteringen framställde informationsblad, var stöd under installation och träning, gjorde via arbetsterapeut och psykolog minnestest och självskattning före och efter genomgången träning. Cogmed stod för träningsprogram, att presentera sina träningsresultat, coachsamtal, minnestest och självskattningar före och efter träningsperioden. Alla brukarna gjorde mätbara framsteg i sina minnesfunktioner och adl-färdigheter. Resultatet blev högre och mer generellt förhöjt hos de brukare som var normalbegåvade. Förbättringar inom åtminstone något delområde skedde också för dem med utvecklingsstörning. Vi själva har fått ny användbar kunskap och erfarenhet, vilket är utvecklande för vårt framtida habiliteringsarbete. Detta positiva projektresultat hoppas vi ska leda till att brukare med arbetsminnessvårigheter kan erbjudas Rememo som en alternativ/kompletterande behandling från Vuxenhabiliteringen. Vi hoppas också att Cogmed kan ha nytta av denna studie i sina framtida kontakter med personer från Vuxenhabiliteringens målgrupp.

Innehåll Förord...7 Inledning...9 Vuxenhabiliteringens målgrupp...10 Diagnosrelaterade minnessvårigheter righeter...11 Arbetsminnet...11 Arbetsminnet som kognitiv funktion...12 Dagliga aktiviteter och arbetsminnets betydelse...13 Arbetsminnesträning med Rememo...14 Frågeställning...14 Metod...15 Urvalsförfarande...15 ö Undersökningsgrupp...15 Instrument...15 Cogmeds genomförande ö av träningsperiod och......18 Resultat...20 Självskattning av dagliga aktiviteter...20 WAIS-III och RBMT...21 Telefonintervju...22 Resultat utifrån projektgruppens coachsamtal...23 Cogmed-Rememo träningsrapport...23 Diskussion...25 Metoddiskussion...25 Resultatdiskussion...28 Referenser...32 Bilaga 1...34 Bilaga 2...35 Bilaga 3...37 Utgivna rapporter genom FoU-enheten...38 Utgivna bulletiner genom FoU-enheten...41

Förord Habiliterings- och hjälpmedelsnämnden i Region Skåne beslöt i februari 2003 fördela en summa pengar till att utveckla alternativa/kompletterande behandlingsmetoder inom Barn- och ungdomshabiliteringen, Vuxenhabiliteringen, Syn-, hörsel- och dövverksamheten och Hjälpmedelsverksamheten. Representanter för brukarorganisationer, verksamhetsföreträdare och FoUenheten har tillsammans resonerat om olika förslag som nämnden därefter tagit ställning till. Sedan 2003 har varje år ett antal metoder prövats och utvärderats. Ett av förslagen 2006 från Vuxenhabiliteringen, formulerat av leg. psykolog Anna Lindström, handlade om att träna arbetsminnet hos vuxna med olika diagnoser, bland annat stroke, ryggmärgsbråck, utvecklingsstörning och ADHD (Attention Deficit Hyperactive Disorder). Träningen skedde genom ett datoriserat arbetsminnesträningsprogram Rememo som administrerades av företaget Cogmed. Förutom Cogmeds bedömning har yrkesspecifika test och utvärderingar gjorts av psykolog och arbetsterapeut vid Vuxenhabiliteringen. Tre medarbetare har varit aktiva i projektet, leg. psykolog Anna Lindström och leg. arbetsterapeuterna Eva Regnert och Katarina Cronberg. Var och en har bidragit med olika delar och Eva Regnert har slutligen sammanställt materialet till en helhet. Arbetsterapeut, med dr Gunnel Sandqvist från FoUenheten har varit handledare. Slutredigering har skett i samverkan med övriga resurser vid FoU-enheten. I november 2007 Kerstin Liljedahl Leg psykolog, fil dr FoU-chef Rapport 9/2007 7

Inledning I vårt habiliteringsarbete har vi, två arbetsterapeuter och en psykolog på Vuxenhabiliteringen i Nordvästra Skåne mött brukare som i vardagen har låg autonomi. Dessa har en hög nivå av beroende och låg nivå av självstyrande, bland annat på grund av brister i arbetsminne/koncentrationsförmåga. Detta ger negativa konsekvenser för brukaren i såväl dagliga aktiviteter som i habiliteringsarbetet. Därför ville vi undersöka om arbetsminnet kunde förbättras och hur detta i så fall skulle kunna påverka de dagliga aktiviteterna. Det uppkom en diskussion kring möjligheterna att erbjuda dessa brukare någon form av minnesträning i projektform. Vi hade tidigare kommit i kontakt med en brukare som med framgång tränat med Rememo, ett internetbaserat arbetsminnesträningsprogram för vuxna som har utvecklats av företaget Cogmed. (Bilaga 1) Vi fann ett utvärderingsresultat på arbetsminnesträning med Rememo på en grupp bestående av 18 personer som drabbats av stroke. Undersökningspersonerna fick genomgå neuropsykologiska tester och delades sedan genom lottning in i en träningsgrupp, som fick genomgå Rememo arbetsminnesträning, och en kontrollgrupp. Efter fem veckor testades båda grupperna åter och det visade sig att träningsgruppen signifikant förbättrat sina resultat på ett antal tester som ger ett mått både på arbetsminnet och en uppskattning av kognitiva svårigheter vid stroke. Båda grupperna fick dessutom genomföra en självskattning av sina kognitiva problem före och efter träningsperioden. Denna visade att personerna i träningsgruppen ansåg sig ha märkbart minskade kognitiva problem i sitt dagliga liv efter genomgången träning (Westerberg et al., 2003). Då ingen metod för arbetsminnesträning erbjudits brukare på Vuxenhabiliteringen i Skåne tidigare tyckte vi det var angeläget att låta några av våra brukare få möjlighet att prova Rememo. Vi tog del av demonstrationsprogram och kunde förstå av Cogmeds hemsida att träningen var välstrukturerad och att det fanns möjlighet att se före/efter resultat. Cogmed riktar sig bland annat till vuxna med koncentrationssvårigheter relaterade till nedsatt arbetsminne vilket kan gälla för många diagnoser ur vår målgrupp. Eftersom Cogmed inte hade någon större erfarenhet av Vuxenhabiliteringens målgrupp var vi nyfikna på att prova. Vi ville också göra egna bedömningar före och efter träningen för att se en eventuell samstämmighet med Cogmeds Rapport 9/2007 9

resultat. Vid eventuellt positivt utfall hoppades vi att metoden skulle kunna inrymmas och erbjudas som en Alternativ/kompletterande behandling från Vuxenhabiliteringen. Vuxenhabiliteringens målgrupp På Vuxenhabiliteringen i Region Skåne arbetar vi med vuxna personer med funktionshinder. Vi arbetar i team med olika yrkeskompetenser (arbetsterapeut, kurator, logoped, psykolog och sjukgymnast). De som använder sig av Vuxenhabiliteringens tjänster benämns i nuläget för brukare, så även i denna rapport. De insatser vi ger ser olika ut beroende på brukarens funktionshinder och behov. Insatserna ser också olika ut beroende på vilket lagrum som gäller för den enskilde (HSL 3b eller LSS). För att kunna ta del av insatser från Vuxenhabiliteringen ska man uppfylla något av följande kriterier: HSL 3b Vuxen person från 20 år med medfödda eller tidigt förvärvade skador eller sjukdomar vilka medfört varaktiga funktionsnedsättningar som dessutom har behov av sammansatta insatser från flera kompetenser och omfattas av Regionens habiliteringsansvar enligt Hälso- och sjukvårdslagen 3b. LSS Vuxen person från 20 år som enligt LSS har: utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd. betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service. Minnessvårigheter kan förekomma inom alla dessa grupper. 10 Rapport 9/2007

Diagnosrelaterade minnessvårigheter I undersökningen ingår brukare med olika diagnoser såsom stroke, bipolär sjukdom (dvs. manodepressiv), ryggmärgsbråck, utvecklingsstörning, hjärnskada till följd av syrebrist (cirkulationskollaps) och ADHD. Vid litteratursökning kring minnessvårigheter relaterade till dessa diagnoser ges följande beskrivningar: Vid stroke är minnessvårigheter vanligt förekommande om den icke dominanta hemisfären är skadad. Även personer med bipolär sjukdom har i perioder påtagligt störda exekutiva förmågor på grund av bl.a. störd minnesfunktion (Nyman & Bartfai, 2000). Personer med ryggmärgsbr rgsbrå gsbråck kan också ha olika kognitiva problem som kan vara en följd av organiska förändringar i centrala nervsystemet. Det kan vara problem med koncentration, initiativförmåga, minne, simultanförmåga, uppmärksamhet, planering och strategiskt tänkande (Hallaeus & Leek, 2005). Hos en person med utvecklingsst klingsstörning ning är intelligensen nedsatt (IQ högst 70) och man kan förvänta sig en nedsättning av en sådan specifik funktion som minnet. Utvecklingstörning uppstår i allmänhet redan i fosterstadiet, under förlossningen eller under barnets första levnadsår. Skadorna med bl.a. minnesstörningar kan också uppstå vid exempelvis syrebrist (Hindberg, 2003). Kognitiva funktioner som t.ex. att minnas, är ofta nedsatta hos personer med ADHD (Socialstyrelsen, 2002). Arbetsminnet Det finns olika psykologiska teorier för hur det mänskliga minnet fungerar. Vissa teorier beskriver minnet utifrån dess struktur, andra är mer inriktade på processer. Teorier som är strukturorienterade framställer ofta minnet som uppbyggt av olika lager av information. Man talar då om primär- respektive sekundärminne. Med primärminne avses den minnesstruktur där information lagras tillfälligt i hjärnan, oftast handlar det om sekunder eller maximalt några tiotal sekunder. Arbetsminne är en benämning för primärminnet. Vi kommer att i denna rapport utgå ifrån Nyman och Bartfai (2000) beskrivningar av minnet som strukturer och använda oss av benämningen arbetsminne när vi talar om det s.k. primärminnet. Rapport 9/2007 11

Arbetsminnet håller aktuell information aktiv i medvetandet samtidigt som andra mentala processer i minnet pågår, t.ex. att hålla en matematisk uppgift i minnet medan man konsulterar tidigare kunskaper. Arbetsminnet både håller, bearbetar och konsulterar våra kunskaper och tidigare erfarenheter och har en mycket viktig funktion vid all nyinlärning både hos barn och vuxna. För att minnas effektivt krävs att det nya fogas till det vi redan vet. Hur mycket vi förmår hålla och bearbeta i arbetsminnet påverkas också av miljön vi möter och av hur vi tänker för att minnas (Derwinger, 2003). En ofta debatterad fråga i både vetenskapliga sammanhang och kliniska kretsar är om kognitiv träning leder till förbättrade funktioner i sig eller om personen lär sig att kompensera för sina svårigheter. Nyman och Bartfai (2000) menar att minnet inte är någon avgränsad entitet som blir bättre ju mer man tränar det. Minnet är snarare en syntes av flera andra kognitiva funktioner där alla bidrar på sitt specifika sätt till minnesfunktionen. Minnesträning kan därför innebära träning av den logiska förmågan och förmågan att organisera och strukturera. Arbetsminnet som kognitiv funktion Brister i arbetsminnet gör att man har svårt att bearbeta information och intryck. Det blir även besvärligt att bearbeta information i flera led. Med arbetsminnet kan man planera beteenden, överväga saker man borde eller inte borde göra. Arbetsminnet håller information aktuell så länge att den kan lagras i långtidsminnet. Nedsatt uppmärksamhets- och koncentrationsförmåga kan påverka arbetsminnet då man inte förmår hålla tankekedjor och sammanhang aktuella tillräckligt länge, utvecklingen av arbetsminnets kapacitet påverkas alltså negativt. Processen för övergången till långtidsminnet tar lång tid då ett visst motstånd finns i vårt inlärningssystem. Denna bearbetningstid av information i arbetsminnet före övergången till långtidsminnet är nödvändig, vi hinner filtrera informationen och bara lära oss det som är viktigt. Har man ett filter som släpper igenom för mycket information på en gång blir resultatet att arbetsminnet inte kan arbeta för effektiv inlärning, och därmed minskar möjligheterna till mognad och utveckling. Hjärnans olika system bestämmer vad som ska filtreras bort och vad som slutligen kodas i långtidsminnet (Beckman, 2004). 12 Rapport 9/2007

Dagliga aktiviteter och arbetsminnets betydelse Arbetsminnet är betydande för alla dagliga aktiviteter som arbete, egenvård, sociala händelser, fritidsaktiviteter, klädvård, att betala räkningar, laga mat, handla, resa m.m. Kielhofner, en arbetsterapeutisk teoribildare, menar att dagliga aktiviteter är aktiviteter som syftar till självbevarande och upprätthållande av ens livsstil. Dessa aktiviteter ger individen en frihetskänsla, mening och värde. Människans aktivitet är en central kraft när det gäller hälsa, välbefinnande, utveckling och förändring. För att människan ska må bra bör hon leva i balans och harmoni mellan olika aktiviteter (Kielhofner, 1995). Baddeley (1983) ger exempel på situationer/uppgifter där arbetsminnet har en avgörande roll i utförandet av dagliga aktiviteter, det är bl.a.: att planera och organisera vardagssysslor, studier eller arbete (t.ex. för att komma ihåg vad man gjort och vad man ska göra härnäst) att komma ihåg och kunna följa med i instruktioner, i ett samtal eller i en film att kunna följa med i en text och komma ihåg det man läser att komma ihåg t.ex. var man lagt saker att upprätthålla sin koncentration vid uppgifter som kräver uthållighet (t.ex. bilkörning) att lösa problem Eftersom vi är beroende av ett väl fungerande arbetsminne vid de flesta av våra dagliga aktiviteter kan brister i detta skapa svårigheter av varierande grad i den dagliga livsföringen. Det blir svårt att komma ihåg delmoment i dagliga aktiviteter och också att komma ihåg var struktur och hjälpmedel för utförandet finns. Även habiliteringsarbetet är svårt att utföra med en brukare som har dåligt arbetsminne. Det kan vara svårt att komma ihåg personer eller delar av habiliteringsarbetet, händelser och känslor i vardagen som brukaren planerat att samtala om kan glömmas bort. Den funktionella nivån på arbetsminnet påverkar brukarens livskvalitet och individuella utveckling inom alla områden i hög grad. Inom Vuxenhabiliteringen ser vi i vårt praktiska arbete hur olika grader av minnessvårigheter ger olika konsekvenser beroende på hur individens liv ser ut och vilka krav som ställs på ett välfungerande minne. Det ställs olika stora Rapport 9/2007 13

krav på minnet beroende på hur strukturerat en individs liv är och hur mycket personligt stöd brukaren har i vardagen. Ett vardagsliv med mycket struktur belastar minnet mindre än ett mindre strukturerat liv där man istället måste förlita sig mer på sitt minne. Finns det hög nivå av personligt stöd i form av t.ex. assistent blir denne också ett minnesstöd. Arbetsminnesträning med Rememo Det datoriserade arbetsminnesträningsprogrammet Rememo är avsett för vuxna med nedsatt arbetsminne och koncentrationssvårigheter till följd av detta. Programmet består av 6-8 övningar som på olika sätt tränar det auditiva och visuospatiala arbetsminnet. Träningen är upplagd över fem veckor och man tränar 30-45 min per dag, fem dagar per vecka. Under träningsperioden har man telefonbaserat stöd från en coach. Före och efter genomgången träning fyller man i två självskattningsformulär, Cognitive Failure Questionnaire (CFQ) och Adult Self Report Scale (ASRS), för att få en uppskattning av träningseffekten i vardagssituationer. Träningsresultatet som uppges i form av ett indexresultat samt resultaten på självskattningen sammanställs i en skriftlig resultatrapport som skickas till brukaren. Efter avslutad grundträning kan man efter sex månader genomgå s.k. Boosterträning. Boosterträningen är en påbyggnad till grundträningen för den som ytterligare vill förstärka sitt arbetsminne. Den är upplagd över tre veckor och genomförs under samma förhållanden som grundträningen (Cogmed, 2006). Frågeställning Kan brukare från Vuxenhabiliteringens målgrupp förbättra arbetsminnet med hjälp av träningsprogrammet Rememo? Om så är fallet, hur påverkas då vardagsaktiviteter hos dessa brukare efter träningsperioden? 14 Rapport 9/2007

Metod Urvalsförfarande Kriterierna vid valet av vilka brukare som skulle erbjudas att träna med arbetsminnesträningsprogrammet Rememo var följande: att brukaren hade minnesstörningar till följd av sitt funktionshinder att brukaren själv uttryckte ett intresse av att vara med i undersökningen att brukaren upplevde stora problem med sina vardagliga aktiviteter till följd av sina minnesstörningar att brukaren var relativt ung, hade uthållighet, motivationsnivå och en viss grad av intellektuell kapacitet att Cogmed ansåg att brukaren skulle kunna tillgodogöra sig träningen att brukaren hade datorvana och var relativt självständig i användandet Efter sex veckor av intensiv dialog med Cogmed och samtal med brukare var urvalet klart. Undersökningsgrupp Undersökningsgruppen bestod av fem brukare, två män och tre kvinnor, mellan 21 och 46 år. Brukarna hade olika diagnoser men gemensamt var att de hade minnes- och koncentrationssvårigheter till följd av sina funktionshinder. Brukare 1: 46-årig man, förvärvad hjärnskada (stroke), status post cerebral infarkt. Brukare 2: 25-årig kvinna, lindrig utvecklingsstörning, dyslexi, ADHD. Brukare 3: 21-årig kvinna, lindrig utvecklingsstörning pga syrebrist vid cirkulationskollaps. Brukare 4: 21-årig man, bipolär sjukdom (manodepressiv), lindrig utvecklingsstörning. Brukare 5: 26-årig kvinna, ryggmärgsbråck. Instrument Vi undersökte minnesfunktioner före och efter träningen genom olika minnestest och självskattning. Arbetsterapeutens självskattning och minnestest mätte hur minnessvårigheterna påverkade praktiskt i det dagliga livet och de Rapport 9/2007 15

färdigheter som är nödvändiga för dagliga aktiviteter. Psykologens minnestest testade specifikt arbetsminneskapaciteten i en instrumentell situation ej kopplad direkt till aktivitet. Arbetsterapeutens instrument Självskattning av dagliga a aktiviteter. Brukarna fick ange tre aktiviteter/områden i vardagen där de upplevde sina minnesproblem som stora. De fick också skatta svårighetsgraden på en 10- gradig skala, där 1 betyder stort problem/stor svårighet och 10 inget problem/ingen svårighet. The Rivermead Behavioural Memory Test (RBMT). Ett minnestest med en skala från 0-25 där 25 är bästa resultat. Testet får användas av arbetsterapeuter och psykologer. Det utvecklades för att upptäcka störningar av minnesfunktionen i dagligt liv och för att mäta förändringar som uppnåtts efter behandling av minnessvårigheter. Det är ett standardiserat, reliabilitetstestat och validerat instrument som mäter färdigheter som är nödvändiga för att man ska fungera adekvat i dagligt liv, snarare än att mäta prestationen i en experimentell situation (Cockburn & Smith, 2003). Psykologens instrument Wechsler Adult Intelligence ence Scale (WAIS-III, 2003). WAIS-III är psykologernas standardiserade instrument för begåvningsbedömningar och består av 14 deltest, både verbala och icke-verbala. Psykologen använde deltesten Sifferrepetition och Matriser för att få en uppskattning av brukarnas arbetsminneskapacitet. I Sifferrepetition återger brukaren muntligt en sifferserie efter att den lästs upp för honom/henne som ett mått på sitt verbala arbetsminne. Man börjar med två siffror och fortsätter upp till maximalt 9 siffror. I andra delen av deltestet ska brukaren uppge siffror i omvänd ordning mot uppläsningen. Sifferrepetition ger ett mått på verbalt arbetsminne. Matriser är ett icke-verbalt test som mäter logisk förmåga. Testet går ut på att komplettera ett mönster med ett av fem presenterade alternativ. Det korrelerar högt med allmän begåvningsnivå men också med arbetsminneskapacitet. (Lezak, 1995). Deltestens råpoäng omvandlas till skalpoäng på en skala 1-19 där 10 är medelvärde för en normalgrupp. 16 Rapport 9/2007

Telefonintervju från arbetsterapeut efter träningsperioden Brukarna fick svara på åtta frågor från arbetsterapeuten via telefon efter träningens slut (bilaga 3). Frågorna skapades av arbetsterapeuten och handlade om brukarens egna upplevelser av träningsprogrammet och stödet från Vuxenhabiliteringen och Cogmed. Genomförande av projektgruppens installation, självskattning, tester och telefonintervju De fem brukare som var utvalda tillfrågades av oss om de ville delta i vår undersökning om arbetsminnesträning och fick ett av oss utformat informationsblad (bilaga 2) som också presenterades muntligen. Valde de att vara med fick de skriva på ett medgivande för delgivning av information mellan Cogmed och Vuxenhabiliteringen samt för deltagande i undersökningen, insamlandet och redovisningen av data. Brukarna fick information om att all data skulle avidentifieras vid rapportskrivningen. Installation och uppstart Installation och uppstart gjordes av en och samma arbetsterapeut. Två besök per brukare gjordes och vid det första besöket installerades Rememos testprogram. Meningen var att brukarna skulle kunna lära sig programmet och testa övningarna innan själva träningsperioden började. Brukarna informerades grundligt om programmets upplägg. Vid andra besöket fick brukarna ett schema över träningstillfällena. De fick inloggningskoden och blev informerade om uppstart av programmet och hur de loggade in. Brukarna fick vidare information om hur de kunde kontakta Vuxenhabiliteringen eller coachen på Cogmed om de hade frågor under träningen. Arbetsterapeuten informerade också om att hon kunde göra extra hembesök vid behov. Självskattning av dagliga aktiviteter Varje brukare gjorde sin självskattning tillsammans med samma arbetsterapeut som genomförde RBMT. Högst 3 veckor innan och 4 veckor efter träningsperioden träffades arbetsterapeut och brukare i hemmet eller på Vuxenhabiliteringen. Miljön och de valda problemen var desamma vid de båda tillfällena. Brukare och arbetsterapeut satt avskilt i ca 30 minuter vid varje skattningstillfälle. När brukarna skulle självskatta de olika dagliga aktiviteterna fick de följande frågor: Rapport 9/2007 17

Kan du tänka ut tre situationer i din vardag där dina minnessvårigheter ställer till stora problem för dig? Vilka? Kan du sätta en siffra på hur du upplever det valda problemet just nu? På en skala mellan 1 och 10, så innebär 1 att du nästan inte kan alls, det är mycket svårt, siffran 10 betyder att du kan helt själv. Minnestest RBMT Varje brukare testades av arbetsterapeut före och efter träningsperioden. Varje brukare testades högst 3 veckor innan och 4 veckor efter träningsperioden av samma arbetsterapeut i hemmet eller på Vuxenhabiliteringen. Testmiljön var samma vid de båda tillfällena för varje brukare. Brukare och arbetsterapeut satt avskilt i ca en timme vid varje testtillfälle WAIS-III Varje brukare testades av psykolog före och efter träningsperioden. Högst 3 veckor innan och 16 veckor efter träningsperioden träffade samma psykolog varje brukare på Vuxenhabiliteringen. Båda deltesterna Sifferrepetition och Matriser genomfördes på ca en halvtimme. Telefonintervju Brukarna fick via telefon svara på fem frågor från arbetsterapeut mellan 6 och 9 månader efter träningens avslut (bilaga 3). Cogmeds genomförande av träningsperiod och bedömning Cogmeds uppstart och träning Förberedelsesamtalet inför en Rememo träningsperiod startar med en timmes telefonintervju från coachen (leg psykolog). Intervjun handlar om problem som är vanliga vid arbetsminnessvårigheter samt frågor kring eventuella tidigare psykologbedömningar, diagnos, livssituation, uppmärksamhetsförmåga och aktivitetsnivå. Dessa frågor ställs dels för att bedöma om personen har arbetsminnessvårigheter och dels för att få en uppfattning om dennes förmåga att tillgodogöra sig träningen. Efter dialog mellan Cogmed och användare ges eventuellt klartecken för att påbörja en träningsperiod, denna planeras via telefon och man går tillsammans igenom hur träningen går till. Brev skickas till användaren med självskattningsformulären ASRS och CFQ före och efter träningsperioden. 18 Rapport 9/2007

Användaren tränar fem dagar per vecka, 30-45 minuter per dag. Coachen följer träningsresultaten över Internet. Svårighetsnivån anpassas automatiskt efter användarens förmåga så att man hela tiden tänjer gränsen för den individuella kapaciteten. Varje vecka diskuterar coachen träningsresultat och utveckling med användaren i ett coachsamtal. När träningen är klar gör coachen en utvärdering tillsammans med användaren i ett avslutande samtal. Coachen sammanställer sedan en skriftlig resultatrapport som skickas ut till användaren. När fyra månader gått efter träningsavslutet gör Cogmeds coach en uppföljning av träningsresultaten. Denna uppföljning innehåller självskattningsfrågor t.ex. gällande nyttan och effekten av träningen, om det tillkommit effekt senare, om någon förändring märkts rörande koncentrationsförmåga eller annat. Cogmeds bedömning Cogmed använder ett Indexvärde för bedömningen av Rememos träningsresultat. Det ger en beskrivning av träningsresultaten i form av en jämförelsesiffra. Index uppmäts före, under och efter träningsperioden, ju högre poäng desto större förbättring av arbetsminnet. Som ett medelvärde för förbättring används resultatet från en undersökningsgrupp på 104 vuxna personer med blandade diagnoser där man sett en indexutveckling på i medeltal 25. Cogmed använder dessutom två självskattningsformulär, CFQ och ASRS, som brukaren fyller i både före och efter träningsperioden: CFQ Formuläret mäter självrapporterade misslyckanden med självskattningsskala gällande perception, minne och motorisk funktion. Det finns en lathund för tolkning av skattningsskalan för att titta på effektstorlek. Skala från 0-100 där 0 är bäst (Broadbent et al, 1982). ASRS En symptomchecklista som består av de 18 kriterierna för ADHD enligt DSM-IV. Självkattningsskalan kring symptomen används i klinisk verksamhet som underlag för huruvida man bör gå vidare med psykologutredning för ADHD. Denna skala bygger inte på forskning utan utgår från DSM-IV och mäter svårigheter som är kopplade till uppmärksamhetsproblematik. ASRS har en skala från 0-72 där 0 är bäst (DSM-IV, 1994). Rapport 9/2007 19

Resultat Självskattning av dagliga aktiviteter Brukaren valde upp till tre egna dagliga aktiviteter som upplevdes problematiska p.g.a. minnessvårigheter. De valda problemen sorterades in under tre olika problemområden: 1. Komma ihåg händelser och rum. 2. Komma ihåg tider. 3. Känna igen bekanta. Problemområdena självskattades före och efter minnesträningen utifrån skalan 1-10 där 1 är sämst förmåga. Fyra brukare valde tre problem var, en brukare valde bara ett problem. Brukarnas svar fördelade sig enligt följande: samtliga fem brukare angav problem med att komma ihåg vad som skulle handlas, händelser, föremål i bostaden, dagens planering, väg/orientering, inlägg i diskussion och muntlig instruktion. Två brukare angav problem med att komma ihåg tider. Tre brukare upplevde problem med att känna igen bekanta. Tabell 1. Brukare 1. Komma ihåg händelser och rum. 2. Komma ihåg tider. 3. Känna igen bekanta. Skala 1-10 där 1 är sämst förmåga. Före Efter 1 4 7 2 7 8 2 1 10 3 7 7 3 8 8 4 5 6 5 1 3 5 2 3 Skala 1-10 där 1 är sämst förmåga. Skala 1-10 där 1 är sämst förmåga. Före Efter Före Efter 1 3 1 1 5 1 5 5 5 5 Samma brukare kan förekomma flera gånger inom samma problemområde på grund av sina egna val av problem. 20 Rapport 9/2007

Problemområde 1. Efter träningsperioden förbättrades förmågan för fyra brukare inom detta område med mellan ett och nio skalsteg. En brukare upplevde ingen förbättring. Problemområde 2. Efter träningsperioden förbättrades förmågan för en brukare inom detta område med två skalsteg. En brukare upplevde ingen förbättring. Problemområde 3. Två av brukarna upplevde ingen förbättring medan en brukare upplevde en försämring på 4 skalsteg. Samtliga brukare utom en förbättrades inom något problemområde. WAIS-III och RBMT Matriser och Sifferrepetition är deltest ur WAIS-III. RBMT är arbetsterapeutens minnestest utifrån färdighet. Resultat före och efter minnesträningen. Tabell 2. WAIS-III WAIS-III RBMT Matriser, poäng 0-19 där 19 är bäst förmåga. Sifferrepetition, poäng 0-19 där 19 är bäst förmåga. Poäng 0-25 där 25 är bäst förmåga. Före Efter Före Efter Före Efter Brukare 1 7 12 2 10 9 21 Brukare 2 6 9 4 4 19 20 Brukare 3 11 11 5 8 14 17 Brukare 4 5 5 3 3 14 9 Brukare 5 13 22 8 14 22 24 WAIS-III: i deltesten Matriser och Sifferrepetition var det två brukare som gjorde förbättringar i båda deltesten, en ökning på mellan 5 och 9 skalpoäng. Två andra brukare gjorde mera blygsamma förbättringar i något av testen, en ökning på vardera 3 skalpoäng. En brukare stod kvar på samma resultat i båda deltesten. RBMT: alla brukare utom en presterade bättre på testet efter minnesträningen. De fyra visade en ökning på mellan 1 och 12 skalpoäng och en brukare försämrade sitt resultat med 5 skalpoäng. Rapport 9/2007 21

Man kan se hos fyra brukare att en förbättring i WAIS-III också följs av en förbättring i RBMT. Den brukare som inte gjorde några framsteg i WAIS-III var också den som försämrades i RBMT. Telefonintervju Telefonintervjun efter träningsperioden (bilaga 3) syftade huvudsakligen till att fånga upp delar av brukarnas egna uppfattningar. Vi ville veta vad de tyckte om projektgruppens respektive Cogmeds information och insatser före och under träningsperioden, samt åsikter gällande upplägg och stöd under själva träningen. Följande framkom: ingen av brukarna hade nåtts av reklam eller annan information kring minnesträningsprogrammet Rememo före detta projekt. Alla brukare utom en var nöjda med informationsbladet från Vuxenhabiliteringen. De tyckte det var nödvändigt med en muntlig presentation av informationsbladet. När det gällde de tekniska delarna var alla beroende av att vi hjälpte till med installationen och stöttade i inloggning de första gångerna. Övervägande delen tyckte att det var intressanta, blandade övningar som kunde variera mellan att vara svåra, lätta och tråkiga. Talstödet med kompletterande information till varje uppgift i minnesträningsprogrammet Rememo användes flera gånger av vissa brukare men ansågs av en brukare inte ge tillräckligt med information. Angående träningstiden var de flesta överens om att det var en inkörningsperiod då de upplevde träningspassen som långa och tröttande. Anhöriga kändes som viktiga i motivations- och planeringsarbetet. Efterhand blev det lättare att orka med, och också att planera tiden. Bara en tyckte att träningspassen överlag var för långa. Coachsamtalen från Cogmed varje vecka upplevdes som ett stöd för alla. Någon upplevde det som att coachen inte hade tillräcklig insikt i brukarens funktionshinder. De flesta tyckte att vårt stöd genom telefonkontakt och besök vid behov var bra och nödvändigt. 22 Rapport 9/2007

Resultat utifrån projektgruppens coachsamtal/hembesök Behov av hembesök från oss uppkom totalt 3 gånger efter installering och uppstart. För någon behövdes några stödjande motivationssamtal under den relativt påfrestande träningen, speciellt i uppstarten. Vi fick vid ett tillfälle kontakta Cogmeds coach för att förklara att en brukare behövde mer muntlig struktur, ett mer strängt regelverk att hålla sig till för att inte låta sig styras av yttre stimuli. Vi fick rådet av Cogmed att vara vaksamma på brukare som tidigare haft problem med självskadebeteende eller stress, vid behov skulle Cogmed anpassa träningsuppgifterna. Något sådant blev aldrig aktuellt. Flera brukare uttryckte problem som koncentrationssvårigheter, störande stimuli som tv, telefon, husdjur, störande familjemedlemmar, stressad situation, yrsel vid roterande övningar, svårt att fokusera länge nog på uppgiften och att planera in träningen med arbete och andra aktiviteter. En brukare var enligt anhöriga allmänt lugnare och mer koncentrerad under träningsperioden. Denna förändring kvarstod dock inte efter träningsperioden. Nästan alla uttryckte efterhand en motivation och spänning inför träningen och kände också spontant förbättring i någon form. Brukarna uttryckte förbättringen i termer som att de blivit bättre på att planera, visualisera, tänka mer rätt, ha fått en bättre strategi för tänkandet, organisera sin tid, skapat sig ett minnessystem för att komma ihåg. En brukare uppgav även stora förbättringar när det gällde att hitta vägen och kunde nu utan följeslagare gå en promenad i närområdet. En annan brukare hade skapat en speciell plats där allt som skulle med till arbetet kunde läggas. Cogmed-Rememo träningsrapport INDEX visade en ökning för alla brukare, en ökning på mellan 3 och 37 enheter. CFQ visade att problemen minskat hos 4 brukare på mellan 8 och 32 poäng. En brukare hade fått ökade problem. ASRS visade en minskning av symptom hos 4 brukare på mellan 5 och 21 poäng. En brukare hade fått fler symptom. Rapport 9/2007 23

Tabell 3. Träningr ningresultat index före ö och efter minnesträning. Resultat självskattning före och efter minnesträning. Antal CFQ skattningsskala ASR skattningsskala träningstillfällen INDEX skala 0-100 där 0 är skala 0-72 där 0 är bästa resultat. bästa resultat. Före Efter Före Efter Före Efter Brukare 1 25 56 93 74 42 36 22 Brukare 2 24 66 69 21 49 21 33 Brukare 3 25 71 90 85 77 51 46 Brukare 4 25 55 66 54 39 60 48 Brukare 5 25 83 108 59 33 53 32 24 Rapport 9/2007

Diskussion I det följande diskuteras två olika aspekter av undersökningen. Först diskuteras metoden, hur den har fungerat och vad som skulle kunnat göras annorlunda. Därnäst diskuteras de resultat som uppnåtts. Metoddiskussion Upplägg Vi har valt att låta fem brukare prova ett för oss okänt arbetsminnesträningsprogram Rememo, utvecklat av Karolinska Institutet via företaget Cogmed. Det har varit mycket intressant att få insikt i hur en internetbaserad minnesträningsmetod kan se ut och att få prova den på vår målgrupp. Kontakten med Cogmed var positiv och vi fick flera personliga kontakter som gett oss ökade kunskaper om minnessvårigheter och bedömningar. Ibland uppkommer dock förvirrande situationer då det är flera personer på Cogmed vi har kontakt med och dessa ibland byts ut. Inför brukaren skulle vi ha varit mer samkörda med Cogmed, vetat mer om varandras kontakter med brukaren. Studien förutsätter en personlig användarlicens för varje brukare och varje brukare förväntas ha egen dator. Vi gjorde en felbedömning när vi åtog oss att utföra projektet inom befintliga resurser. Det fanns inte tid att ta del av Cogmeds senare uppföljning av träningsresultaten fyra månader efter träningsavslutet vilket skulle varit intressant. Något av projekttiden försvann också då vi tyckte det var viktigt att före uppstart prioritera tid för att själva bli förtrogna med träningsprogrammet. Projektgruppen minskade också från tre till en person inför slutdokumentation på grund av föräldraledigheter, vilket blev kännbart utifrån tidsaspekt och slutdokumentationens yrkesspecifika bredd. Urval Det kändes värdefullt att Cogmed var tillmötesgående och tillgängliga för oss i den första intensiva kontakten som vi behövde inför urvalet och för att komma igång med projektet. Efter information, demoprogram, samtal och mejltrafik fick vi en uppfattning om vilken utvecklingsnivå brukaren borde befinna sig på för att kunna tillgodogöra sig träningen. Vi utgick mer från symptomet minnesstörning än diagnos. Rapport 9/2007 25

Ett undantag gällde en brukare som drabbats av stroke då det finns goda forskningsresultat från Cogmed för denna diagnos. Vi tror att den information som Cogmed fick i inledningsskedet var helt nödvändig för deras utvärdering av brukarens lämplighet och gav kunskap gällande förhållningssätt i deras stöd- och utvärderingssamtal, mer tid skulle kanske ha lagts på detta. Vi är också övertygade om att vi på Vuxenhabiliteringen skulle ha gjort en mer noggrann genomgång av brukarens förmågor före start, som till exempel bedömning av nivå av utvecklingsstörning, uthållighet, kommunikationsförmåga och läs- och skrivförmåga. Urvalet begränsades också av att vi bedömde det som ett kriterium att brukaren skulle vara van datoranvändare och relativt självständigt kunna använda programmet. Alla brukare var helt beroende av vårt projekt och våra kontakter med Cogmed för att förverkliga uppstarten, då ingen av brukarna hade hört talas om Cogmed tidigare. Gemensamma förutsättningar fanns hos alla i form av motivation och insikt om den egna minnesproblematiken. Vi har uppfattningen att alla utom en var på rätt utvecklingsnivå i förhållande till det stöd vi kunde ge. Instrument Viktiga problemområden kopplade till minnessvårigheter har kunnat belysas och bedömas väl genom de valda instrumenten. Brukaren fick också genom dessa bedömningar en ökad möjlighet att själv reflektera kring sina minnessvårigheter. Arbetsterapeutens adl-skattning och RBMT-bedömning gav brukaren en möjlighet att formulera och bedöma hur minnessvårigheterna påverkar praktiskt i det dagliga livet. Psykologen valde i samråd med psykologer på Cogmed att använda två deltest ur WAIS-III för bedömning av arbetsminnet före och efter genomgången träning. Valet föll på dessa eftersom de var tillgängliga och välbekanta för psykologen. Det ena deltestet ger ett direkt mått på arbetsminneskapacitet och det andra på allmän begåvning som visat sig korrelera med arbetsminneskapacitet. Alla instrumenten var lätta för oss att använda, för brukarna att förstå och var inte alltför tidskrävande. Den personliga och direkta återkopplingen i testgenomförande och resultatgenomgång har tillfredsställt brukarens behov av tydlighet, speciellt vid adl-självskattningen som är ett relativt abstrakt sätt att bedöma. Vi har fått träning och kunskap kring att minnesbedöma inte minst arbetsterapeuten 26 Rapport 9/2007

som fått ett nytt bedömningsinstrument, RBMT, att införliva i habiliteringsarbetet. När det gäller telefonintervjun hade det varit bättre om den genomförts tidsmässigt mera direkt efter träningsperioden. En av våra brukare hade också nedsatt långtidsminne vilket gav svårigheter att komma ihåg i ett längre tidsperspektiv. Det hade också varit intressant att göra telefonintervjun mer omfattande och ingående, men projekttiden räckte ej till för detta. När det gäller Cogmeds bedömningsmetoder är det ett urval som de får stå för och vi kan bara kommentera lämpligheten för vår målgrupp. Indexresultaten ger ett klart och tydligt resultat i träningsuppgifterna i Rememo, detta passar vår målgrupp mycket väl. Brukaren blir stimulerad av tävlingsandan då det är tydliga indexvärden brukaren får varje vecka via coachen. CFQ och ASRS är självskattningsskalor kring beteenden och symptom. Det är svårt för vår målgrupp att i ett svarsformulär självskatta och bedöma betydelsen av mycket ofta, ganska ofta, ibland, mycket sällan och aldrig. Vi tror också att resultaten här kan påverkas något beroende på brukarens dagsform och utvecklingsnivå. Kanske hade resultatet blivit ännu mer rättvisande om vi eller närstående hade varit med vid ifyllandet av skattningsskalor. Vi tror att en personlig fysisk kontakt mellan brukare och Cogmeds coach i det avslutande utvärderingssamtalet skulle ökat förståelsen hos brukarna. Något som vi undrar över är hur brukaren uppfattar Cogmeds slutliga resultatrapport via brev? Ett personligt samtal med någon av oss för att gå igenom slutrapporten hade varit att föredra men detta har inte rymts inom tidsramen. Procedur Den av oss som kunde mest om uppstart av träningsprogrammet åkte runt till brukarna och installerade, detta gjorde att vi sparade tid, men på bekostnad av att vi alla inte är lika insatta i dessa delar. Träningsprogrammet fungerade på alla datorer även om de inte var av senaste datum. Det fanns till en början tankar om att vi skulle erbjuda någon brukare som inte hade egen dator att komma till oss på Vuxenhabiliteringen för att träna. Detta ansåg vi dock vara ogörligt utifrån gällande resurser och intensiteten i träningsprogrammet. Vi har uppfattningen att den personliga genomgången av informationsblad och underlag för medgivande för brukaren var nödvändig. Det blev tydligare Rapport 9/2007 27

för brukaren, som kände sig motiverad och såg det som viktigt att slutföra träningen då man fått god information, kände sig speciellt utvald och fick träningen betald. Informationsbladet skulle varit ännu mer lättläst och tydligt då en brukare tyckte det var svårt att förstå. Både våra och Cogmeds tester skapade en viss spänning med ett föreefter resultat vilket också höjde motivationen för att både testas och träna. Förmodligen höjdes motivationen också genom att vi kopplade resultat till praktiska konkreta situationer i adl-skattningen. Att en del brukare skulle kontakta oss för stöd eller extra besök var väntat, men detta skedde inte i så stor utsträckning. Vårt förberedande arbete, brukarnas stöd från Cogmeds coach och närstående var det som påverkade behovet av våra insatser under pågående träning. Vi kände själva ett behov av mer information från Cogmed om innehållet i de pågående coachingsamtalen. Vi hade ingen fortlöpande direktkontakt med Cogmed i varje enskilt ärende under träningens gång. Det är möjligt att resultaten kunnat bli ännu bättre om vi haft mer dialog med Cogmed utifrån deras pågående coachingsamtal för att kunna stötta brukarna. Till exempel så hade några brukare svårt att vid träningstillfället själva arrangera så att yttre stimuli som ljud och rörelser försvann, och hade vi gjort fler hembesök vid själva träningstillfällena hade detta kunnat undvikas. Någon brukare råkade ut för att Cogmed bytte coach vilket var förvirrande och bör undvikas. Hade träningen blivit annorlunda om de tränat på Vuxenhabiliteringen i en optimalt anpassad och helt annan miljö än de var vana vid? Eller hade detta blivit en mer stressad situation? Resultatdiskussion Vi har sett att alla brukarna gjort framsteg i flera delar av våra minnestest, intervju och självskattningar. Alla brukare har dessutom förbättrats enligt Rememos Index enhetsangivelse för beräkning av träningsresultat. Fyra brukare har också via Cogmed angett minskade symptom på brister i arbetsminnet. Urvalet är litet och därför ser vi resultatet mer som enskilda individers framsteg än resultat man kan dra generella slutsatser utifrån. När det gäller förmåga att känna igen bekantas ansikten som tre brukare valt som problem i adl-självskattningen har ingen av dem uppnått någon förbätt- 28 Rapport 9/2007

ring. Förmodligen finns minnesfunktionen att känna igen ansikten i någon mera komplex förmåga som inte tränas i Rememo. I urvalsgruppen finns två brukare som är normalbegåvade varav en som haft en stroke och en med ryggmärgsbråck. Dessa har ökat sin minnesförmåga mest och har uppnått störst förbättringar i alla test- och självskattningsresultat. Brukaren som haft en stroke har också haft lättare att beskriva skillnaderna efter träning då vissa förmågor kommit tillbaka. De uppnår båda en ökning på minst 25 i indexresultat (som är Cogmeds medelresultat för förbättring) och har fått en tydligt ökad självständighet i dagliga aktiviteter. En av dessa kan numera gå ut i närområdet och själv hitta hem, handla mer självständigt och har också fått större möjligheter att ta hand om sina barn och dagliga sysslor. Vi upplever en stor glädje och meningsfullhet med projektet när vi söker en av brukarna per telefon och får svaret av dottern att pappa är bara ute och handlar och är snart tillbaka. Tidigare har det varit dottern som hjälpt pappa att hitta hem. Man kan inte annat än hålla med i Kielhofners hypotes som uttrycker att självständiga aktiviteter kan ge individen en frihetskänsla, mening och värde och att detta är en central kraft när det gäller bl.a. hälsan. Den andre av de ovannämnda brukarna kan nu också mer aktivt delta i gruppdiskussioner, framföra sin mening och hålla sitt inlägg i minnet i väntan på sin tur. Även på arbetet har förmågan ökat för att hålla en muntlig instruktion i minnet, vilket ger potential för ökad delaktighet och mer ansvarsfulla arbetsuppgifter. Att projektet genomfördes har haft ett stort värde för dessa brukares dagliga liv både hemma och på arbetet/daglig verksamhet, då de fått en ökad autonomi, d.v.s. minskat sitt beroende och ökat sitt självstyrande vilket ger ökade utvecklingsmöjligheter. Detta var till viss del förväntat för brukaren som haft en stroke då Cogmed sett en potential för minnesförbättring hos denna grupp, men för brukaren med ryggmärgsbråck var effekten väl så stor. Tre av brukarna har en utvecklingsstörning, och som grupp förbättras dessa generellt minst, även om alla förbättrades i flera av testen och självskattningarna. Det är också stora skillnader i resultat mellan dessa brukare där man totalt ser en indexökning på mellan 3 och 19. Vi tror detta beror på utvecklingsstörningens ojämnhet i begåvning och på dagsformen, där t.ex. en Rapport 9/2007 29

bipolär sjukdom eller ADHD också spelar in. Det tycks vara lättare att få en ökning i index jämfört med RBMT. Två brukare försämrades flera poäng på RBMT men förbättrades ändå något i indexvärde. RBMT verkar vara ett test där resultatet i hög grad påverkas av dagsform och humör, det är också vårt tidsmässigt längsta test. Förmodligen kan det också vara så att RBMT ställer krav på att aktuell information hålls kvar samtidigt som andra minnesprocesser pågår, att fler bollar hålls i luften samtidigt. Brukaren med sämst resultat, vilken förutom utvecklingsstörning även har ADHD och dyslexi, gör en knappt märkbar förbättring i index och WAIS- III samt gör en försämring i CFQ, ASRS och RBMT. Vi tror att denna brukare har vissa problem utifrån sin dyslexi att läsa självskattningsformulär. ADHD-diagnosen påverkar också, vilket ger humörsvängningar, impulsivitet och okoncentration, yttre stimuli stör och dagsformen kan påverka resultatet. Denne brukare har dock genom minnesträningsprogrammet inspirerats till att skapa en egen metod för att hålla ordning på saker hemma. En stor vinst för denne brukare där egna ideér är motiverande för ökad autonomi i adlaktiviteter. Till sist vill vi framhålla att slutresultatet blev positivt, både för brukarna och för oss själva. Vi ser det som en tillgång för oss i projektgruppen att vi har fått kunskap om arbetsminnesträning via programmet Rememo. De fem brukarna gjorde alla mätbara framsteg i sina minnesfunktioner. Förutom träningsuppgifterna i programmet beror nog en del av framgången på intensiteten och kontinuiteten av träningen. Träningen har varit en positiv upplevelse för alla brukare som också fått en ökad självinsikt och förståelse från omgivningen. Genom detta projekt fick fem brukare förmånen att genomgå ett minnesträningsprogram där alla utvecklades individuellt i sin fömåga att minnas och i sina adl-aktiviteter. Brukarna har i större och mindre omfattning fått nya strategier, tänkesätt och minnessystem som hjälper dem att planera och organisera bättre för att minnas, de har fått ett hjälpmedel i vardagen. Det finns för närvarande inga andra minnesträningsprogram som Rememo, med samma forskningsanknytning, internetbasering och utvärderingsbarhet. Ingen annan metod för minnesträning finns sedan tidigare inom Vuxenhabiliteringen. 30 Rapport 9/2007

Detta ger oss motivation till att driva frågan vidare om vi skulle kunna erbjuda brukare möjligheten att minnesträna med Rememo som en mätbar alternativ/kompletterande metod inom Vuxenhabiliteringen. Vi har fått kunskap, verktyg och en erfarenhet som kan användas som stöd till brukare som väljer att minnesträna med Rememo. Det finns ett klart behov av ett mätbart minnesträningsprogram hos våra brukare, då det i flera diagnoser t.ex. cp-skador, hjärnskador, stroke, ryggmärgsbråck, Aspergers syndrom, utvecklingsstörning och neuropsykiatriska funktionshinder ofta finns en symptombild bestående av bl.a. nedsatt arbetsminne. Förhoppningen är att Cogmed ska ta del av detta projekt och ha nytta av våra erfarenheter, framför allt med tanke på att ingen av de brukare vi haft kontakt med tidigare hört talas om Cogmed. Är deras marknadsföring om Rememo tillgänglig för vår målgrupp? Passar ett självskattningsinstrument för bedömning av förbättring för vår målgrupp? Är det talstöd som finns att tillgå i minnesträningsprogrammet optimalt fungerande? Utifrån våra resultat ser vi störst förbättring hos brukare med normal begåvning. Som kommande projekt skulle man kunna tänka sig att smalna av urvalsgruppen mot brukare med normalbegåvning eller nästintill. Utifrån de brukare vi har inom målgruppen skulle i så fall valet kunna bli brukare med Aspergers syndrom eller högfungerande autism. Valet påverkas också av att vi ser en ökande tillströmning av just dessa brukare med nedsatt autonomi i dagliga livets aktiviteter bland annat på grund av arbetsminnesproblematik. Rapport 9/2007 31