Avfallet från kärnkraften

Avfallet från kärnkraften I kärnkraftverk bildas radioaktivt avfall. Om det inte tas om hand på rätt sätt kan det orsaka skador genom den radioaktiva strålningen. Enligt lagen ska de som driver kärnkraft, dvs kärnkraftverkens ägare, också ta hand om avfallet. Därför har ägarna till kärnkraftverken bildat SKB, Svensk Kärnbränslehantering AB, som idag hanterar avfallet. Idag har SKB ett färdigt system för hur det ska gå till. Hur bränslet ska transporteras, lagras, kapslas in och till slut förvaras nere i berget på 500 meters djup. Allt noga uträknat för att hålla strålningen borta från människor och miljö. Det mesta är förberett och klart. Det största arbete som återstår är att komma överens med en kommun om att få bygga ett förvar för det högaktiva avfallet. Pengar finns Kostnaderna för avfallshanteringen finns inbakade i dagens elpris. Under 1998 avsattes cirka ett öre per kilowattimme kärnkraftsproducerad el. Det innebär ca 800 miljoner kronor på ett år. Dessa pengar finns nu öronmärkta till detta i speciella fonder i Riksgälden. Vid årsskiftet 1998/99 fanns drygt 24 miljarder kronor. År 2010 kommer det att finnas cirka 45 miljarder. Olika sorters avfall I ett kärnkraftverk uppkommer olika sorters radioaktivt avfall. Man delar in det i låg-, medel- och högaktivt avfall beroende på typ och mängd av radioaktiva ämnen. Driftavfall och större delen av rivningsavfallet är låg- och medelaktivt, medan det högaktiva är det använda bränslet och vissa delar av reaktorn. Så här mycket avfall blir det Med tolv kärnkraftsreaktorer i gång till år 2010 skulle vi få omkring 200 000 kubikmeter radioaktivt avfall. Den sammanlagda volymen fram till år 2010 motsvarar en volym stor som en tredjedel av idrottsarenan Globen. Avfallet är i fast form. Ungefär 10 procent innehåller långlivade ämnen och hälften av det, omkring 10 000 kubikmeter, är använt högaktivt kärnbränsle. 90 000 kubikmeter är driftavfall och 100 000 kubikmeter är rivningsavfall. Om alla kärnkraftsreaktorer skulle stängas av idag, blir det cirka 150 000 kubikmeter avfall att ta hand om. Kärnkraftverk Sjukvård, industri forskning Använt kärnbränsle Driftavfall Driftavfall Vid driften av kärnkraftverk samlas en del radioaktiva ämnen i vattnet som omger bränslet. De samlas upp av filter- och jonbytarmassor som används för att rena vattnet. Dessa filter byts regelbundet och utgör huvuddelen av det medelaktiva avfallet. I kärnkraftverken tar man även hand om överdragskläder, trasor, verktyg och reservdelar som kan ha blivit radioaktivt nedsmutsade. Detta avfall är lågaktivt och innehåller ämnen som kräver isolering i upp till 500 år. 28

Djupförvarets största del ligger under jord. Ett 12 km 2 stort område behövs för tunnlar 500 meter ner i berget. Området ovan jord blir ca 600 300 meter. Där ska finnas driftcentral, produktionsbyggnader, förråd till lera m m. CLAB, centralt mellanlager för använt bränsle Efter 30-40 år i CLAB inkapslas bränslet och transporteras till ett djupförvar SFR, slutförvaret för radioaktivt driftavfall Djupförvar för använt bränsle Använt bränsle 99 procent av radioaktiviteten i kärnkraftens avfall finns i det använda bränslet. Trots att det endast är 5 procent av volymen. Det är högaktivt och har så hög strålning att det både behöver strålskärmas och kylas. Efter 1 000 år har det mesta av den direkta strålningen försvunnit. Men bränslet är fortfarande giftigt om man får det i sig, vilket gör att det måste hållas isolerat i 100 000 år. Rivningsavfall När kärnkraftverken ska rivas måste vissa delar tas om hand som radioaktivt avfall. Vissa reaktordelar är starkt radioaktiva och måste omhändertas på samma sätt som det använda kärnbränslet. Resten är låg- och medelaktivt avfall som måste isoleras i cirka 500 år. 29

Så här tar man hand om avfallet I det svenska systemet för att ta hand om avfallet ingår transporter från kärnkraftverket till olika anläggningar. För det låg- och medelaktiva finns ett förvar utanför Forsmarks kärnkraftverk. Det högaktiva lagras nu i vattenbassänger i anläggningen CLAB vid Oskarshamns kärnkraftverk. Det som återstår att bygga är en inkapslingsanläggning och ett djupförvar för det använda bränslet. Dit ska det högaktiva avfallet från CLAB transporteras. Transporter Det använda kärnbränslet hämtas vid kärnkraftverken för transport till CLAB, medan driftavfallet transporteras till SFR. Transporterna sker med transportfartyget M/S Sigyn, som är specialbyggt för dessa transporter. Säkerheten garanteras främst av transportbehållarna som har upp till 30 cm tjocka stålväggar. Säkerhetsmarginalerna är stora och behållarna tål mycket kraftiga påfrestningar. Transportfartyget M/S Sigyn. SFR Utanför Forsmarks kärnkraftverk finns SFR, slutförvaret för radioaktivt driftavfall. 90 procent av den totala avfallsvolymen kommer att förvaras här. Detta avfall står för mindre än en procent av radioaktiviteten. Till SFR kommer bland annat nedsmutsade skyddskläder, utbytta delar och filtermassor som renar reaktorvattnet. Där planerar man också att förvara rivningsavfallet från kärnkraftverken när de avvecklats. Redan i kärnkraftverken läggs avfallet i plåtfat eller gjuts in i betong innan det transporteras till SFR. Där placeras det i bergrum mer än 50 meter under havsbottnen. Under havsbottnen är grundvattnet nästan stillastående, vilket bidrar till att avfallet isoleras säkert. Efter 500 år är avfallets farlighet jämförbar med den naturliga radioaktiviteten i det omgivande berget. CLAB I CLAB mellanlagras bränslet i 30-40 år i vattenbassänger 25-30 meter under markytan. Efter denna tid har radioaktiviteten och värmeutvecklingen minskat med 90 procent. All hantering sker under vatten. Vattnet hindrar strålningen och kyler samtidigt bränslet. Just värmeutvecklingen i det använda bränslet är en orsak till att vi i Sverige valt att mellanlagra det före djupförvaringen. Ett förvar kan då byg- Endast 10 procent av radioaktiviteten och värmeutvecklingen hos det använda bränslet återstår efter mellanlagringen i CLABs bassänger. 30

gas av naturliga material som är beständiga under lång tid vid normala temperaturer 500 meter ner i berget. Djupförvar Efter att bränslet kapslats in vid CLAB ska det transporteras till djupförvaret, någonstans i Sverige cirka 500 meter ner i urberget. I djupförvaret packas kapslarna in i en speciell lera, bentonit. När allt är på plats förseglas anläggningen genom att tunnlarna återfylls med bentonitlera och krossat berg. Efter det börjar grundvattnet att långsamt tränga in i förvaret. Bentonitleran sväller då runt kapslarna och fyller igen utrymmet mellan berg och kapsel. Var i landet ska djupförvaret ligga? Just nu pågår arbetet med att bestämma en plats för ett djupförvar. Det är ett arbete som handlar mycket om säkerhet och teknik men också om att komma överens med en kommun där man både accepterar avfallet och där tillräcklig säkerhet finns i berget. Lokaliseringsprocessen är uppdelad i fyra delar, översiktsstudier, förstudier, platsundersökningar och detaljundersökning. De fem till tio förstudierna man planerat att göra blev klara år 2001. Därefter går man vidare med två platser, Oskarshamn och Östhammar, för att bestämma den slutliga platsen omkring år 2010. Naturens egna reaktorer Det finns flera exempel på att naturen själv isolerat farliga radioaktiva ämnen under mycket lång tid. Ett exempel finns i den afrikanska staten Gabon. Där har man på flera platser hittat spår av spontan kärnklyvning som pågick för 2 000 miljoner år sedan, exakt samma kedjereaktion som vi utnyttjar i dagens kärnkraftverk. Både det och annat långlivat avfall har huvudsakligen stannat kvar på samma plats i berget tills det förvandlades till andra ämnen genom radioaktivt sönderfall. Vissa kortlivade avfallsprodukter förflyttade sig några tiotal meter. Fyra barriärer skyddar avfallet I djupförvaret skyddas avfallet mot att grundvattnet ska kunna komma i kontakt med avfallet och föra upp radioaktiva partiklar till markytan. Det använda bränslet är i sig själv ett skydd mot spridning av radioaktiva ämnen. Bränslekutsarna är mycket svårlösliga i vatten. Det är faktiskt lättare att lösa upp det omgivande urberget. Kapseln kring avfallet har ett hölje av koppar och en inre stålbehållare. Den är vattentät och beständig mot rost. Runt kapseln kommer att finnas bentonitlera. Bentonitleran sväller när den blir våt och hindrar vatten från att tränga fram till kopparkapseln. Dessutom skyddar den mjuka leran kapseln mot mindre rörelser i berget. I berget på 500 meters djup rör sig grundvattnet mycket lite. Om några radioaktiva ämnen trots allt skulle komma ut i grundvattnet fungerar berget som ett filter och fångar upp de flesta radioaktiva ämnena. 31

Arbetsplats: kärnkraftverk Hur ser vardagen ut för dem som jobbar på kärnkraftverken och vad är det för jobb de har? På följande sidor presenterar sig åtta personer som jobbar på kärnkraftverk i Sverige. Britt gillar språk När Britt Jansson gått ut från teknisk linje på gymnasiet hade hon helst velat få ett jobb, men det var ont om sådana just då. Språk är ett stort intresse. Så jag bestämde mig för att läsa engelska och franska ett år. Eftersom det fortfarande var ont om jobb när jag var färdig fortsatte jag att utbilda mig, genom att plugga energiteknik två år på högskolan. Nu arbetar Britt på Ringhals kärnkraftverk med frågor som rör reaktorernas säkerhet. Jobbet innebär mycket kontakter, framförallt med våra leverantörer som finns i Bryssel. Betyder det att språkkunskaperna kommer till flitig användning? Ja visst, framför allt engelskan eftersom det är arbetsspråket. Sitt examensarbete på högskolan gjorde Britt i Frankrike. Jag hade sådan tur att jag fick åka till Paris och vara där i fyra månader på ett litet företag som jobbar med förnyelsebara energikällor, som vind och vattenkraft. Trots inriktningen på examensarbetet var det alltså kärnkraft som kom att bli Britts arbetsområde. Vind och vattenkraft har man utnyttjat i alla tider och de är bra alternativ. Men kärnkraft är en modern, intressant teknik som spänner över ett bredare område, där man hela tiden kan utvecklas och lära sig nya saker. Innan Britt sökte sig till Ringhals hade hon hunnit arbeta inom kärnkraftsområdet både i Sverige och Schweiz. Kärnkraft är en internationell teknik, och det är stor efterfrågan på kunnigt folk. Det gör att det finns stora möjligheter att arbeta utomlands för den som vill. Även utanför arbetet gillar Britt att se sig om. Jag försöker resa utomlands någon gång varje år. Det är kul att komma till ställen där det finns sådant vi inte har här hemma. 32

Jörgen, BMW-fantast med rörligt arbete Jag tror inte att jag skulle klara av att sitta på ett kontor hela dagarna, menar Jörgen Arvidsson. Som underhållstekniker vid Ringhals kärnkraftverk behöver han inte det. Vår avdelning har hand om service och underhåll av brandlarmssytem, högtalarsystem, kamerasystem och strålningsmätande utrustning. Det gör att vi rör oss mycket ute på de olika blocken. Mycket av arbetet sker alltså ute på själva anläggningen. Men helt slipper Jörgen inte ifrån skrivbordsarbetet. Utförda åtgärder ska dokumenteras, instruktioner uppdateras och så vidare. På underhållsavdelningen finns dessutom en avancerad elektronikverkstad där Jörgen och hans kompisar kan utföra reparationer. Jörgen som är utbildad telereparatör gillar att arbeta praktiskt. Något som går igen på fritiden då han gärna pysslar med sin BMW, den tredje i raden av samma märke för hans del. Andra intressen är data, tennis och golf. Det blir en del bollar i nät och mycket harvande i ruffen, menar Jörgen blygsamt. 33 Sin bana på Ringhals började Jörgen som anställd i ett inhyrt företag, men sedan två år tillbaka finns han på Ringhals lönelista. Jag gör i stort sett samma jobb men med utökat ansvar. Som Ringhalsanställd har man stora möjligheter att gå kurser och vidareutbilda sig, exempelvis inom data. Data är intressant och det blir mer och mer av den varan i jobbet. Vi använder speciella mätprogram och brandlarmsystemen är delvis också datoriserade. Jag kan tänka mig att arbeta mer med datorer i framtiden.

Wickie svarar på frågor Efter två år på teknisk linje hemma i Skövde lockades Wickie Ambertsson att fortsätta de två sista gymnasieåren på Forsmarks skola. Skolan har riksintag och eleverna kan välja mellan att inrikta sig på data eller energi. Jag visste inte mycket om kärnkraft då, men energi lät spännande och intressant. Det var två tuffa, men väldigt bra år. Eftersom många av lärarna jobbar på Forsmarks kärnkraftverk kan de använda exempel från levande livet i undervisningen. Utbildningen ledde för Wickies del till anställning som stationstekniker på Forsmarks kärnkraftverk, ett jobb hon trivts bra med. Men efter elva år ville Wickie prova något nytt och sökte sig till informationsavdelningen. Forsmark har omkring 20 000 inbokade besök per år. En av huvuduppgifterna är att ta hand om besökarna och guida dem runt. Här har Wickie stor nytta av sina år som stationstekniker. Som informatör måste man kunna svara på det mesta; hur allt är uppbyggt, hur elen produceras och så vidare. De flesta frågor handlar dock om strålning och radioaktivt avfall. Många är nyfikna och fundersamma. Vad är det egentligen man pratar om på TV? Ofta har människor en väldigt diffus bild av kärnkraft och strålning. För det mesta räcker det med att förklara kärnkraftens och strålningens grundprinciper. En jämförelse jag brukar göra är att flygpersonal får en högre årlig stråldos än vad flertalet inom kärnkraftsindustrin får. De har heller ingen möjlighet att som vi skärma strålkällan eller minimera tiden de vistas intill den. Magnus byter jobb ibland Även Magnus Tuononen gick Forsmarks skola och han fanns med i skolans allra första avgångsklass. Han anställdes vid Forsmarks kärnkraftverk som processkonstruktör, men har sedan bytt arbetsuppgift flera gånger inom företaget. Nu arbetar Magnus vid projektkontoret på tekniska avdelningen. Härifrån planeras och drivs alla större förändringar, som byten av viktiga delar. Det är en stor fördel att kunna få skifta arbetsuppgifter och gå vidare inom arbetsplatsen. Jag gillar att ta ansvar och driva saker, och det finns det stora möjligheter till på tekniska avdelningen. 34

Magnus är ordförande i Forsmarks IF, en klubb med många sektioner och flera olika grenar på sitt program. Man ordnar mer eller mindre lekfulla idrottsevenemang, men även andra aktiviteter som teaterresor, för de anställda. Och Magnus kan faktiskt titulera sig VM-guldmedaljör. Nej, inte världsmästare, men väl Vattenfallsmästare i rinkbandy. Numera har han dock bytt klubba och ägnar sig mestadels åt golf. Kärnkraften blir ofta ett hett diskussionsämne vid nya bekantskaper. Kärnkraften är miljöriktig, även om det kan finnas delar som är lite tveksamma. Att företaget blivit miljöcertifierat tycker jag är ett bevis på att vi lyckats. Nu går vi vidare och försöker få även själva produkten, elen, miljövarudeklarerad. Fredrik sjömannen som gick i land Fredrik Karlborgs väg till jobbet som stationstekniker på Ringhals kärnkraftverk har inte varit spikrak. Jag gick samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet. Sedan kom jag på att jag ville bli tekniker och kompletterade på högskolan i Kalmar. Jag visste att jag ville ha ett ingenjörsjobb där man inte blev bunden till skrivbordet, så jag läste vidare till sjöingenjör. Sjöingenjörsutbildningen varvades med praktik på olika fartyg och efter skolan fick Fredrik jobb på sjön. Men jag tröttnade, det blev för mycket resande. Man hade ingen fast punkt i tillvaron. Som längst var jag ute 219 dygn i ett sträck! När Fredrik sedan såg att Ringhals behövde stationstekniker sökte han sig dit. Fredrik menar att en stationsteknikers jobb är ganska likt det han hade till havs. Man jobbar med stora rejäla saker precis som på ett fartyg, det är inte så mycket pill. En stationstekniker är operatörernas förlängda arm. Jag gör sådant de inte klarar av att göra från kontrollrummet, som justeringar av ventiler och andra manuella ingrepp. En viktig del är rondningen då man går runt i olika utrymmen och kontrollerar så att ingenting avviker från det normala. Jag gillar att ronda, man får bra överblick och det är skönt att komma ut och röra på sig. Fredrik ingår i ett skiftlag som sköter reaktordriften. Man jobbar tätt tillsammans vilket skapar en stark vi-känsla. Ibland träffas hela gänget utanför jobbet. Vi ska snart iväg och skjuta lerduvor, säger Fredrik och berättar att skytte är ett av hans fritidsintressen. Så då gäller det att inte missa för mycket. Annars lär man väl få höra det till leda! 35

Lena jobbar fyra veckor och är ledig tre Lena Strid är reaktoroperatör vid Forsmarks kärnkraftverk. Vi träffar henne under hennes ledighet, hemma i Uppsala. Jag jobbar i ett skiftlag som har hand om reaktordriften. Det innebär att vi jobbar fyra veckor och sedan har möjlighet att ta tre veckor ledigt om vi kombinerar ledigheten med semesterdagar. Ett skiftlag består av ett par stationstekniker, turbinoperatör, reaktoroperatör och skiftingenjör. Lena gillar att vara en i skiftlaget. Det är samarbete som gäller. Vi jobbar nog tätare varandra än på många andra arbetsplatser. Jobbet är fritt och man kan i stor utsträckning välja när under arbetspasset uppgifterna ska utföras, bara de bli gjorda. Skiftlagets arbete utgår från reaktorbyggnadens kontrollrum. Många tror kanske att vi jobbar i en bullrig och skitig miljö, men så är det inte alls. Kontrollrummet är som ett stort kontor, fast med en massa TV-skärmar och kontrollpaneler. Oftast är det lugnt långa perioder, men så plötsligt dyker något upp som måste åtgärdas. Lena och hennes arbetskamrater jobbar då efter inarbetade och inövade rutiner. Alla vet precis vad de ska göra. Och som sagt, det är viktigt att vi arbetar bra ihop och pratar samma språk. Lena har jobbat på Forsmarks kärnkraftverk sedan 1987. Hit kom hon efter att ha gått teknisk linje på gymnasiet och haft sommarpraktik på underhållsavdelningen. Jag trivdes bra, sökte och fick jobb som stationstekniker direkt efter skolan. 36

Ulrik snabb men noggrann Reaktoroperatören Ulrik Ingvarsson började som stationstekniker på Forsmark någon vecka efter muck. Jag kände folk som jobbade här, det lät positivt och intressant så jag sökte mig hit. Själv gick jag teknisk linje på gymnasiet. Valde jag idag skulle jag kanske fortsätta studera vidare. Det är alltid rätt med utbildning, bara man själv vill och tycker det är roligt. Från sin plats i kontrollrummet jobbar Ulrik i huvudsak med driftövervakning. Det är mycket att hålla reda på. Hur ska då en reaktoroperatör vara funtad? Man bör ha ett logiskt tänkande, vara noggrann och eftertänksam. Det går inte att bara rusa på. Rusar på kan man väl däremot säga att Ulrik gör utanför arbetstid, när han tävlar i offshore, en racerbåtsklass. Hittills har han rusat på så pass bra att han blivit såväl europamästare som världsmästare. I likhet med andra arbetsplatser blir ett kärnkraftverk allt datortätare. Många system har datoruppbackning med olika program för olika funktioner. Forsmarks interna nät utvecklas även det i rask takt. Däremot är vi av säkerhetsskäl restriktiva med uppkoppling mot världen utanför. Säkerhetstänkandet går som en röd tråd genom arbetet på ett kärnkraftverk. På utbildningscentrat i Studsvik, utanför Stockholm, finns exakta kopior av kärnkraftverkens kontrollrum. Hit åker skiftlagen regelbundet för att simulatorträna olika typer av händelser. Där kör vi alla tänkbara och otänkbara situationer som kan uppstå. Det är både intressant och lärorikt. Sofia är nyfiken Jag är nyfiken på hur saker fungerar. Då ligger det nära till hands att skaffa sig en naturvetenskaplig eller teknisk utbildning, menar Sofia Johansson. Just nyfikenheten är en viktig egenskap i jobbet som utvecklingsingenjör vid Ringhals kärnkraftverk. Här sysslar Sofia med att undersöka om det är lönsamt och tekniskt möjligt att göra vissa ändringar inom elsidan. Man måste gilla att ta reda på saker, att finna svar på olika sätt. Att Sofia valde att bli just elingenjör förklarar hon så här: Det är spännande med el. Jag har väl inte det där riktiga data- och programmeringsintresset, utan är mer lagd åt det praktiska. Det finner man delvis i elkraftsdelen, där man jobbar med större system och maskiner. Även om Sofia inte är någon datafreak jobbar hon mycket med datorn som redskap. Här bygger hon modeller av system och testkör nya delar. Det gäller att använda sin ingenjörskunskap och se om resultaten som datorn räknar fram är rimliga och säkra. Efter naturvetenskaplig linje läste Sofia vidare till civilingenjör på Chalmers i Göteborg. Utbildningen tar fyra och ett halvt år, men jag gjorde ett avbrott efter tredje året för att jobba som skidlärare i Storlien. Skidåkningen har alltid varit ett stort intresse. Sommartid är det fjällvandring och kajakpaddling som gäller. Man kan komma till ställen dit man inte kommer med båt och så stör det inte djurlivet på samma sätt. Framtiden inom ingenjörsyrket ser bra ut, tycker Sofia, så också inom elkraftsområdet. Många äldre elingenjörer går snart i pension. 37