Sveriges Grundvattentillgångar betydelse för näringslivsutveckling och tillväxt

Utredning på uppdrag av regeringen: Sveriges Grundvattentillgångar betydelse för näringslivsutveckling och tillväxt Dnr 0-1745/2008 2009-01-19

Sveriges grundvattentillgångar betydelse för näringslivsutveckling och tillväxt Innehållsförteckning Sammanfattning...4 Uppdraget...8 Grundvatten...8 Grundvattnets betydelse för näringslivsutveckling och tillväxt...10 Dricksvattenförsörjning...10 Energi...12 Bevattning...14 Industriell användning...15 Prispolitiken...16 Grundvattentillgångar...17 Tillgångar av nationell, regional och lokal betydelse...17 Överskotts- och bristområden...18 Sveriges tillgångar i en europeisk jämförelse...19 Sveriges vattenanvändning i ett globalt perspektiv...19 Framtida hot och möjligheter i den grundvattenbaserade vattenoch energiförsörjningen...20 Miljömålsarbetets betydelse för ett hållbart nyttjande av grundvatten...20 Vattenförvaltning i Sverige...21 Hot och möjligheter...24 Åtgärder för en hållbar vatten- och energiförsörjning...30 Ansvar för vattenfrågor...30 Andra vattenaktörer...30 Utbildning och forskning...31 SGUs grundvattenverksamheter...33 Förslag...42 Referenser...44 3

Sammanfattning Sveriges geologiska undersökning (SGU) har av regeringen fått i uppdrag att utifrån befintlig information kartlägga Sveriges grundvattentillgångar och analysera möjligheterna att utveckla en kunskapsbas över dessa. I uppdraget ingår att göra en bedömning av vilken betydelse grundvattentillgångar har för näringslivsutveckling och tillväxt, ur ett nationellt, regionalt och lokalt perspektiv. Det ingår i uppdraget att bedöma framtida hot och möjligheter i den grundvattenbaserade vatten- och energiförsörjningen. SGU ska dessutom föreslå åtgärder för att säkerställa tillgången till grundvatten av tillräcklig mängd och kvalitet för en hållbar vatten- och energiförsörjning. Grundvattnets förekomst i Sverige Grundvattenmagasinen i Sverige är i regel små men många. De mest betydande grundvattenförekomsterna i landet finns i de stora sand- och grusavlagringarna som till största delen bildades under och efter den senaste nedisningen och i södra Sveriges sandstens- och kalkberggrund. Lokalt kan betydande vattenmängder förekomma i urbergets sprickor och uppspruckna överyta. Uttagsmöjligheterna i Sveriges vanligaste jordart, morän, varierar men är generellt mer begränsade. Moränerna brukar dock vara uppluckrade mot överytan och där flödar tidvis ymnigt med grundvatten som rinner ut i, och är av stor betydelse för miljön i, sjöar och vattendrag. Grundvattnets betydelse och användning Vatten är förutsättningen för allt liv, och för utvecklingen av samhälle och näringsliv. Mer än hälften av Sveriges befolkning får dagligen dricksvatten från grundvatten. Det är egentligen bara för de stora städernas vattenförsörjning som grundvattnet inte räcker till. Nära 8 miljoner människor får sitt dricksvatten från kommunala vattenverk. Drygt 1 700 av ca 2 000 kommunala vattenverk bereder vatten från grundvatten. Svenska folket betalar årligen ca 8,9 miljarder kronor för tjänsten att få sitt grundvattenbaserade dricksvatten till kranen. Vattentaxan är ur ett internationellt perspektiv låg, vilket förklaras av att grundvattnet håller en god kvalitet och att dess beredning till dricksvatten är relativt enkel och inte kräver lika stor användning av kostsamma kemikalier som ytvatten. En förutsättning för en fortsatt hållbar vattenförsörjning till låga kostnader är att grundvattnet skyddas mot föroreningar. Ungefär 1,2 miljoner människor utanför tätbebyggda områden tar sitt dricksvatten från egna brunnar. Kvaliteten är generellt sämre än det kommunala dricksvattnet. Det beror på att de egna brunnarna har sämre skydd än kommunala vattentäkter, är mer sårbara för föroreningar från enskilda avlopp och i vissa fall innehåller naturliga ämnen som inte är hälsosamma. Idag är geoenergin, med en årlig uttagen energimängd motsvarande 14 TWh, tillsammans med energin från kraftvärmeverk, den efter vattenkraften, största förnyelsebara energikällan i Sverige. Det bedöms finnas stor outnyttjad potential i geoenergin som redan omsätter sammanlagt ca 30 miljarder kronor per år och har blivit en viktig exportindustri. Industrin är den största vattenanvändaren i Sverige. I huvudsak används ytvatten som kyl- och processvatten för de största användarna, som massa- och pappersindustrin, kemisk industri samt stål- och metallverk. Livsmedels- och dryckesvaruindustrin är den ojämförligt största industriella användaren av grundvatten. Även om ytvatten används i större utsträckning än grundvatten för bevattning av grödor är de årliga uttagen av grundvatten för detta ändamål stora i särskilt Skåne och delar av Blekinge. För vissa grödor, t.ex. potatis och grönsaker, är grundvatten att föredra p.g.a. sin kvalitet som innebär mindre risk för kontaminering av grödorna. Det produktionsvärde som skapas genom bevattning med grundvatten har grovt beräknats till mellan 40 och 75 miljoner kronor per år. Hot och möjligheter De största hoten mot grundvattnet är föroreningar från jordbruk, vägar, järnvägar, förorenade områden, enskilda avlopp och urbana områden. Grundvatten kan också påverkas genom försämrat skydd vid uttag av naturgrus och överuttag av grundvatten i kustområden. Ett förorenat grundvatten återhämtar sig mycket långsamt genom sin relativt ytvatten långa omsättningstid. Genom att beakta betydelsefulla grundvattenförekomster i samhällsplaneringen och inrätta olika former av skydd säkerställs att användningen av grundvatt- 4

net inte begränsas. SGU ger som ansvarig myndighet för miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet i sina fördjupade utvärderingar av miljömålet förslag till åtgärder som är nödvändiga för att målen för grundvatten ska nås. Utöver miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet finns också ett delmål för användning av naturgrus som bidrar till att minska påverkan på grundvatten. Den största bristen i miljömålsarbetet är att övervakningen av grundvattnets kvalitet inte är utformad för att kunna ge en representativ bild av verksamheters påverkan på grundvatten eller visa om grundvattenmiljön blir bättre eller sämre. Den svenska vattenförvaltning som inrättats för genomförandet av EUs ramdirektiv (2000/60/ EG) för vatten, innebär möjligheter till betydligt kraftfullare tag för att det nationella målet för grundvatten ska kunna nås. Syftet med direktivet är att upprätta en ram för arbetet med skydd av ytvatten, grundvatten och kustvatten för att hindra, skydda och förbättra vattenberoende ekosystem, främja en hållbar vattenanvändning, säkerställa en gradvis minskning av förorening av grundvattnet och förhindra ytterligare förorening. Detta görs för grundvattnets del för att bidra till att säkra en tillräcklig tillgång på grundvatten av god kvalitet för en hållbar, balanserad och rättvis vattenanvändning. Genom att de miljökvalitetsnormer som ska sättas för grundvattenförekomster och de åtgärder som behövs för att uppfylla dessa är reglerade av bestämmelser i miljöbalken är dessa åtgärder också viktiga bidrag för att nå miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet. Ansvaret för genomförandet av vattenförvaltningen ligger hos vattenmyndigheterna i fem avrinningsdistrikt. SGU vägleder vattenmyndigheterna, bl.a. genom att meddela föreskrifter inom sitt ansvarsområde, grundvatten, för hur olika moment i arbetet ska genomföras. SGU bistår också vattenmyndigheterna med underlag avseende grundvattenförekomster, deras utnyttjande för dricksvatten och grundvattnets kvalitet. Svagheterna i genomförandet är också här en bristande övervakning av grundvattnets kvalitet samt att viss information om grundvattenmagasin och grundvattnets uppträdande i dessa saknas. En annan, åtminstone initial, svaghet är avsaknaden av grundvattenkompetens hos många av de regionala och lokala aktörer som arbetar med genomförandet av vattenförvaltningen. När det gäller vattenförsörjningen kan konstateras att flertalet av de största allmänna grundvattentäkterna har vattenskyddsområden men att beredskapen mot olyckor eller extrema väderförhållanden fortfarande är dålig, vilket bl.a. har medfört att skadliga föroreningar nått vattentäkter i 5 till 15 fall per år. SGU har föreslagit ett nytt delmål för enskild vattenförsörjning för att genom åtgärder och kontroll komma tillrätta med problemen med den generellt sämre dricksvattenkvaliteten hos hushåll med egen brunn. För att den ökade användningen av geoenergi inte ska medföra skador på byggnader och miljö behövs kunskaper hos såväl handläggare vid tillståndsmyndigheter som hos brunns- och energiborrare. SGU har tagit fram en vägledning Normbrunn 07 och har tillsammans med branschen tagit fram en kravspecifikation för certifiering av borrare. SGU har också föreslagit att regelsystemet för vatten- och energibrunnar förenklas. Enligt klimat- och sårbarhetsutredningen kommer klimatförändringarna till år 2100 (Sverige inför klimatförändringarna hot och möjligheter, SOU 2007:60) få avsevärda konsekvenser för dricksvattenförsörjningen. Utredningen föreslår därför åtgärder för att anpassa vattenförsörjningen till det förändrade klimatet. För stora delar av landet innebär klimatförändringen större tillgång på grundvatten men den innebär också ökade risker för översvämningar, ras och skred som kan medföra större risker för föroreningar och hot mot distributionen av vatten. Sydöstra Sverige, som idag har den lägsta grundvattenbildningen, kommer att bli torrare, med risk för vattenbrist. Effekterna av klimatförändringen bedöms medföra att grundvattenförekomsterna kommer att bli mer värdefulla för dricksvattenförsörjning, såväl i det nationella som i det globala perspektivet, genom att dessa i mindre utsträckning än ytvattenförekomsterna påverkas av temperaturförändringar, torrperioder och översvämningar. Sverige har stora outnyttjade grundvattenresurser. Att skydda och bevara grundvattenförekomster, som idag inte utnyttjas lämnar utrymme för utvecklingen av samhälle och näringsliv inom områden där övriga gynnsamma förutsättningar för näringar kan komma att uppträda. 5

Åtgärder för en hållbar vatten- och energiförsörjning SGU har genom sina fördjupade utvärderingar av arbetet med miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet till regeringen lämnat förslag till åtgärder som behövs för att målet ska nås till år 2020. Förslagen gäller framför allt att vattenförsörjningen ska bli en integrerad del av den fysiska samhällsplaneringen, att kommunerna tar fram långsiktiga vattenförsörjningsplaner och att länsstyrelserna sammanställer regionala vattenhushållningsplaner, allt i syfte att övriga samhälleliga verksamheter ska kunna samordnas med vattenförsörjningen utan att påverka denna negativt. SGU pekar på fem viktiga områden där insatser behövs för att förbättra kunskapsuppbyggnaden kring Sveriges grundvattenresurser. De kan ses som ett underlag för åtgärder och skydd av grundvattnet för att det ska bidra till en hållbar vatten- och energiförsörjning. 1. Förbättring av kunskapsförsörjningen avseende grundvattenkvalitet Både uppföljningen av miljömålet för grundvatten och genomförandet av ramdirektivet för vatten kräver en övervakning som kan ge en heltäckande representativ bild av grundvattnets kvalitet och som även kan registrera effekter av mänskliga verksamheter. SGU lämnade i februari 2006 på uppdrag av regeringen förslag i sin rapport Förslag till förbättring av kunskapsförsörjningen avseende grundvattenkvalitet till hur övervakningen skulle kunna förbättras och organiseras, och beskrev också konsekvenserna av ett genomförande av förslaget. SGU följde även upp förslaget i sin rapport till den fördjupade utvärderingen av miljömålet 2007. En av konsekvenserna av förslaget är att råvattenkontrollen behöver regleras. Förslagen i dessa utredningar bereds för närvarande i regeringskansliet. 2. Förstärkt kartläggning av grundvattenförekomster SGU bedriver geologisk kartläggning enligt av regeringen uppställda mål. Genom behovsprövad kartering inom vissa utvalda områden, inom främst landets befolkningstäta och kustnära områden, ska SGU till 2014 komplettera befintlig berggrundsgeologisk, jordartsgeologisk och hydrogeologisk information i databaser. För att mer effektivt tillgodose behoven inom samhällsplanering och vattenförvaltning och därmed fullt ut bidra till ett hållbart nyttjande av grundvattenresurserna behöver SGUs planerade informationsinsamling inom främst grundvattenkartering, men även inom jordartskartering genomföras i snabbare takt, vilket kräver ökade resurser för geologisk kartläggning. 3. Mer forskning och utveckling för ett hållbart nyttjande av Sveriges grundvattentillgångar Det är angeläget att forskningsfinansiärerna, särskilt MISTRA och Formas, i en betydligt större utsträckning än idag beaktar behovet av forskning, utveckling och innovationer med avseende på ett hållbart nyttjande av Sveriges grundvattentillgångar. Inom grundforskningen behöver bl.a. kunskaperna öka om bildning av grundvatten i olika geologiska miljöer, utbytet mellan yt- och grundvatten, påverkan av grundvattnet på terrestra och akvatiska ekosystem samt saltvatteninträngning i kustområden. Vidare behöver modeller utvecklas för att beskriva grundvattnet kvantitativt och kvalitativt, liksom för ekonomiska värderingar av grundvatten. Det är kunskaper som krävs för genomförande av grundvattenrelaterade delar av vattenförvaltningen. Inom den tillämpade forskningen behöver bl.a. effektiviteten i vattenskydden utvärderas och regional kunskap utvecklas om spridning av olika föroreningar samt databaser utvecklas för användningen av information om grundvatten. Avloppsinfiltrationens påverkan på brunnsvatten behöver kvantifieras avseende kemiska ämnen, läkemedelsrester och bakterier liksom åtgärder utvecklas för att minska påverkan. Behovsutvärderingar och utvärderingar av ekonomisk potential i en bra vattenkvalitet behöver göras för olika näringsverksamheter. Angelägna innovationsområden omfattar bl.a. effektiva brunnskonstruktioner, vattenberedning och en effektivare användning av geoenergi. 4. Tryggad kompetensförsörjning SGU föreslår att regeringen prövar hur geovetenskap och frågor kring vattnets roll i samhället i en högre grad än idag kan introduceras på grundskole- och gymnasienivån. Vidare föreslås att en översyn görs av gymnasieskolans, högskolornas och universitetens förutsättningar att på kort och lång sikt tillgodose kompetensbehovet när det gäller grundvatten i allmänhet och för vattenförvaltningen i synnerhet. 6

5. Förbättrat regelverk Som ett led i att säkra en god hushållning med värdefulla vattenförekomster föreslår SGU en ändring i miljöbalken som innebär att grundvattentillgångar kan pekas ut som riksintressen i enlighet med SGUs underlag till den pågående Miljöprocessutredningen. Ett regelverk som medger möjligheter att peka ut geologiska formationer som är betydelsefulla för vattenförsörjningen som riksintressen innebär att grundvattenförekomsterna lyfts fram på ett helt annat sätt än idag i samhällsplaneringen. 7

Uppdraget Sveriges geologiska undersökning (SGU) har av regeringen (N2008/5652/FIN (delvis)) fått i uppdrag att utifrån befintlig information kartlägga Sveriges grundvattentillgångar och analysera möjligheterna att utveckla en kunskapsbas över dessa. I uppdraget ingår att göra en bedömning av vilken betydelse grundvattentillgångar har för näringslivets utveckling och tillväxt, ur ett nationellt, regionalt och lokalt perspektiv. Det ingår i uppdraget att bedöma framtida hot och möjligheter i den grundvattenbaserade vatten- och energiförsörjningen. SGU ska dessutom föreslå åtgärder för att säkerställa tillgången till grundvatten av tillräcklig mängd och kvalitet för en hållbar vatten- och energiförsörjning. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Näringsdepartementet) senast den 19 januari 2009. Regeringen anger i skälen till beslut om detta uppdrag bl.a. att Sverige har rikliga tillgångar av grundvatten av god mängd och kvalitet med stor såväl lokal som regional betydelse för tillväxt, näringsliv och landsbygdsutveckling. Ett långsiktigt hållbart nyttjande av dessa grundvattentillgångar är nödvändigt för en hållbar utveckling inom landet och bidrar till en ökad konkurrenskraft för svenska företag. Uppdraget ska bidra till åtgärder inom ett av flera identifierade insatsområden som kan främja utvecklingen och tillväxtpotentialen för en hållbar näringsutveckling i linje med regeringens gröna näringspolitik och med EUs pågående arbete kring hållbarhet. Regeringen framhåller att en kartläggning av Sveriges grundvattentillgångar samt säkerställande av skydd, hållbart utnyttjande och kunskapsförsörjning är en viktig del i den utökade kunskapsuppbyggnaden kring Sveriges naturresurser. Grundvatten Grundvattenbildning Nederbörd Grundvattenyta Tr anspiration & avdunstning Källa Kondensation Nederbörd Avdunstning Avdunstning Figur 1. Vattnet rör sig i ett evigt kretslopp som drivs av tyngdkraften och solenergin. Grundvatten utgör den underjordiska delen av vattnets kretslopp i naturen och är en förnyelsebar naturresurs. Globalt är ca 97 procent av inlandsvattnet grundvatten. I Sverige som är rikt på sjöar och vattendrag är andelen något lägre. Det som driver kretsloppet är solens värmeenergi och tyngdkraften. Av den nederbörd som faller över Sverige avdunstar en del direkt till atmosfären genom inverkan av solenergin. Nästan hela återstoden infiltrerar i marken. Det gäller också nederbörd som tillfälligt eller under längre perioder lagras som snö eller is. Bara en liten del rinner av från markytan som ytvatten till sjöar och vattendrag. Det kan t.ex. vara regn eller snö som faller på hårdgjorda ytor såsom gator, vägar och hustak. Under den varma årstiden tas mycket av det vatten som sipprar ned i marken upp av växtligheten. En del av det vattnet återgår till atmosfären genom transpiration. I Sverige uppgår avdunstning och transpiration tillsammans till ungefär hälften av nederbörden. När de övre marklagren har nått en viss vattenmättnad sjunker överskottet vidare ned i marken och bildar grundvatten. Geologiska formationer som innehåller en hydrauliskt avgränsad mängd lätt uttagbart vatten kallas grundvattenmagasin. De mest betydande grundvattenförekomsterna i landet finns i de stora sand- och grusavlagringarna, som till största delen bildades under och efter den senaste nedisningen, samt i främst södra Sveriges sandstensoch kalkberggrund. I urberget kan lokalt mycket vatten förekomma i sprickor och i berggrundens 8

uppspruckna överyta. Sveriges vanligaste jordart, morän, har generellt en begränsad vattengenomsläpplighet, men det är ofta möjligt att ta ut tillräckligt stora mängder vatten för att försörja enstaka hushåll. Genom tyngdkraftens inverkan rör sig grundvattnet från högre terrängavsnitt mot lägre. Hastigheten beror på hur stora porer och sprickor är samt lutningen av grundvattnets tryckyta. Till skillnad från ytvattnen, som omsätts på dagar till år, är grundvattnets omsättningstid mycket långsam, från veckor till decennier. Där grundvattentrycket når upp till eller ligger högre än markytan bildas ett utströmningsområde. Om markytan är genomsläpplig flödar grundvattnet ut. Det bildas källor och våtmarker. Grundvatten kan också flöda ut i bottnen av sjöar och vattendrag. Eftersom bara en liten del av den nederbörd som faller över land rinner direkt ut i ytvattnen är källflöden och långsam utströmning av grundvatten på bred front det som bestämmer vattentillgången i vattendrag och sjöar. Den vanligt förekommande moränen är härvid av stor betydelse för miljön i sjöar och vattendrag genom att mycket grundvatten flödar, i det ofta uppluckrade ytnära skiktet, ut i ytvattendrag. I Sverige har ungefär 80 procent av ytvattnet varit grundvatten. Vattenångan, som bildas genom avdunstning från mark-, sjö- och havsytor samt genom växternas transpiration, bildar moln. Ur molnen faller nederbörd, och så sluts vattnets kretslopp. Figur 2. Grundvattenbildningen i Sverige, uttryckt som effektiv nederbörd, dvs. den andel av nederbörden som bildar grundvatten och ytavrinning (beräkningar enligt SMHI). 9

Grundvattnets betydelse för näringslivsutveckling och tillväxt Dricksvattenförsörjning Tillgången på vatten är och har alltid varit en förutsättning för liv. Vare sig det är fråga om behov av vatten för att odla grödor och vattna boskap eller vatten för olika processer i framställning av varor, så är alltid tillgången på drickbart vatten en förutsättning för mänsklig bosättning och utveckling av samhällsbildningar. I vårt land ombesörjer kommunerna vattenförsörjningen inom tätorterna, medan människor i glest bebyggda områden själva får ordna sin vattenförsörjning. Mer än hälften av vårt dricksvatten utgörs av grundvatten. Kommunal vattenförsörjning Hälften av den kommunala vattenförsörjningen i Sverige baseras på naturligt eller konstgjort grundvatten. Konstgjort grundvatten innebär att ytvatten infiltreras genom en sandbädd till en sand- och grusavlagring för att förstärka grundvattenbildningen. Som anges i tabell 1 till höger är användningen av ytvatten och grundvatten volymmässigt ungefär lika stora (se figur 3). Trots detta utgör grundvattentäkterna till antalet närmare 90 procent av landets kommunala vattentäkter (se tabell 2 och figur 4). Orsaken är att flera av de större städerna som Stockholm, Göteborg, Linköping, Norrköping m.fl. nästan uteslutande utnyttjar ytvatten för sin vattenförsörjning. Det är främst brist på tillräckligt stora grundvattentillgångar med god grundvattenkvalitet i direkt närhet till städerna som är skälet till att ytvatten används. För övriga delar av landet dominerar användningen av grundvatten. Finns grundvatten i tillräcklig mängd är detta nästan alltid att föredra framför ytvatten, främst för att grundvatten håller Andel vattenverk av olika kategorier Grundvatten Konstgjort grundvatten Ytvatten Ofördelat vatten* Andel anslutna personer till olika kategorier vattenverk Norra Östersjön Bottenviken Bottenhavet Västerhavet Södra Östersjön Grundvatten, allmän Grundvatten, större enskilda Ytvatten, allmän Ytvatten, större enskilda Annan, vet ej Figur 3. Kommunala vattenuttag år 2005 fördelat på grundvatten, konstgjort grundvatten och ytvatten per vattendistrikt. Statistik SCB (MI 27 SM 0701). Figur 4. Övre pajdiagrammet visar andelen vattenverk av olika kategorier och den nedre andelen personer anslutna till de olika kategorierna. Källa: SGU, Vattentäktsarkivet (DGV). 10

Tabell 1. Kommunala vattenuttag år 2005 i 1 000 m 3 per vattendistrikt. Statistik SCB (MI 27 SM 0701). Vattendistrikt Grundvatten Konstgjort grundvatten Ytvatten Ofördelat vatten* Totalt kommunalt vatten Bottenviken 18609 15862 10984 3664 49083 Bottenhavet 62316 5776 21826 6497 96415 Norra Östersjön 23836 83714 190506 4827 302883 Södra Östersjön 41330 46452 74062 11184 173028 Västerhavet 46691 40606 174777 7319 269393 Totalt 192782 192410 472119 33491 890802 * Med ofördelat vatten avses vatten som inte med säkerhet kan härledas till någon av kategorierna angivna i tabellen. Tabell 2. Andel vattenverk av olika kategorier och andel personer anslutna till dessa. Källa: SGU (Vattentäktsarkivet - DGV). Kategori Vattenverk Anslutna Antal % Antal % Grundvatten allmän 1572 63,5 6 128 935 62,2 Grundvatten, större enskilda 611 24,7 27 418 0,3 Ytvatten allmän 174 7,0 3 685 684 37,4 Ytvatten, större enskilda 38 1,5 16 395 0,2 Annan/vet ej 81 3,3 - - Lagen om allmänna vattentjänster År 2007 ersattes VA-lagen av Lagen om allmänna vattentjänster (2006: 412). Vattentjänster är en sammanfattande benämning på olika tjänster för vattenförsörjning och avlopp. Med allmänna VA-anläggningar avses i den nya lagen bara sådana anläggningar som en kommun äger eller har ett rättsligt bestämmande över. Allmänstatusen kan även omfatta kommunal samverkan i t.ex. gemensamt ägda aktiebolag, ekonomiska föreningar, handelsbolag eller kommunalförbund. En helt privatägd vattentäkt eller avloppsanläggning kan däremot inte bli allmänförklarad och omfattas av lagen om allmänna vattentjänster. Det är den som äger den allmänna VA-anläggningen som är huvudman i lagens mening. Det innebär att om en kommun överlåter den allmänna VA-anläggningen till t.ex. ett helägt kommunalt aktiebolag, så övergår huvudmannaskapet per automatik till bolaget. Kommunens ansvar att ordna en allmän VA-anläggning har i vattentjänstlagen utvidgats till att gälla inte bara när en allmän anläggning behövs av hälsoskyddsskäl utan också när en sådan anläggning behövs av hänsyn till skyddet för miljön. För kraven utifrån miljöskyddsaspekten ska gälla krävs, enligt förarbetena, att det kan förväntas att den allmänna VA-anläggningen förhindrar eller åtminstone motverkar påtagliga olägenheter för miljön. Det bör framhållas att bestämmelsen om kommunens skyldighet att ordna vattentjänster inte hindrar att VA-frågan ordnas på annat sätt, t.ex. genom en gemensamhetsanläggning. Om en sådan lösning tillgodoser kraven från miljö- och hälsoskyddssynpunkt, torde det som regel inte behövas någon allmän VA-anläggning av miljö- och hälsoskyddsskäl. En viktig förändring i vattentjänstlagen är att kommunen inte som tidigare huvudmannen bestämmer verksamhetsområdet (6 1 punkten). Det innebär i praktiken att ändringar av verksamhetsområdet vare sig det handlar om en utökning eller inskränkning alltid måste beslutas av kommunen. 11

en jämnare kvalitet och temperatur under året. Grundvatten av god kvalitet kräver ofta ingen eller bara begränsad behandling vilket medför lägre kostnader. Att uppskatta det ekonomiska värdet av en grundvattentillgång eller vattentäkt är många gånger svårt. De kommuner som tidigare värderat sina vattentäkter har vanligtvis tittat på kostnaden för att faktiskt flytta vattenförsörjningen till en annan, tillräckligt stor, grundvattentillgång alternativt att övergå till ytvatten som dricksvatten. Värdet avser då inte grundvattenresursen som sådan utan snarare de alternativ som föreligger och de investeringskostnader dessa medför. I Sverige förekommer att vattentäkter läggs ner och nya öppnas, då föroreningar försvårar beredningen av dricksvatten, i stället för att åtgärda problemen vid källan. Orsaken är ofta höga nitrathalter och bekämpningsmedel från jordbruket. Återanskaffningsvärdet för anläggningarna beräknades 1999 vara 500 miljarder kronor (Svenskt Vatten AB, 2001). Tjänsten att få kommunalt dricksvatten till kranen och få det återbördat till sjöar eller hav kostar i genomsnitt 2,9 öre per liter (Svenskt Vatten AB, 2008). Detta motsvarar totalt ett värde på ca 8,9 miljarder kronor per år för det av kommunerna producerade grundvattenbaserade dricksvattnet, varav ca 3,7 miljarder för produktion och distribution av dricksvattnet. Jämfört med övriga Europa betalar konsumenten i Sverige ett relativt lågt pris för sitt hushållsvatten. En förklaring till detta är tillgången till ett råvatten av god kvalitet, inte minst i form av grundvatten. Enskild vattenförsörjning I Sverige lever idag omkring 1,2 miljoner människor, varav ca 300 000 barn, i hushåll som har egen dricksvattenbrunn. Ungefär lika många personer använder vatten från egen brunn i sitt fritidsboende. Bergborrade brunnar är vanligare än brunnar som är grävda i jordlagren. Nästan alla brunnar som nyanläggs är idag bergborrade. Vattenkvaliteten är vanligtvis god men såväl naturligt förekommande ämnen som föroreningar kan påverka vattnets lämplighet som dricksvatten. I Sverige är uttag av grundvatten för enskild vattenförsörjning inte tillståndspliktigt och kostnaderna är begränsade till de egna investeringarna i brunnar, pumpar, eventuell rening och underhåll. Att dricksvattenförsörjningen kan säkras genom vatten från egen brunn är något av en grundförutsättning för utveckling av boende och näringsliv i glesbygdsområden. Energi Klimatet i Sverige med varma somrar och kalla vintrar passar mycket bra för uttag och lagring av energi ur jord, berg och grundvatten, s.k. geoenergi. En annan fördel för geoenergin är att det svenska urberget har mycket goda värmeledande egenskaper. Dessutom är jordlagret ofta tunt vilket innebär att man inte behöver borra djupt för att nå berget. Däremot har vi inte tillgång till termisk energi, som man har på exempelvis Island, annat än på stora djup. Den senare tidens fokus på klimatfrågor och energieffektiviseringar har inneburit ett stort intresse för förnyelsebara energikällor. Geoenergi, där grundvattnet lagrar och bidrar till transport av värme och kyla, används idag till allt från uppvärmning av villor till kylning av industri. Sverige är ledande i Europa avseende användande av geoenergi för uppvärmning av fastigheter. Kunskap och utrustning för nyttjande av geoenergi har också blivit en viktig exportindustri. Under den senaste 15- till 20-årsperioden har antalet värmepumpsanläggningar som tar energi ur jord, berg och grundvatten ökat dramatiskt. Det saknas exakta uppgifter på hur många värmepumpsanläggningar som har installerats, men en uppskattning är att 250 000 300 000 villor idag värms upp med berg- eller jordvärme, varav mer än 90 procent utgörs av bergvärmeanläggningar. Varje år tillkommer ca 30 000 40 000 nya anläggningar. Det kan jämföras med de knappt tusen anläggningar som anlades per år i slutet av 80-talet. Antalet nyanläggningar av villavärmepumpar bedöms inte öka ytterligare, men kommer troligtvis att ligga kvar på en relativt hög nivå. Samtidigt har större fastigheter, industrier, köpcenter m.m. i en allt större omfattning börjat installera bergvärmeanläggningar, borrhålslager och akviferlager. Ökningen åskådliggörs i tabell 3, där antalet anläggningar per år med fyra eller fler brunnar per fastighet redovisas. Som framgår av tabellen borras också brunnar allt djupare för varje år i takt med att borrtekniken utvecklas och i syfte att få ut en högre effekt från varje brunn. Energi från jord, berg och grundvatten utgör tillsammans med energi från kraftvärmeverk idag Sveriges näst största förnyelsebara energikälla efter 12

GEOENERGI Geoenergi är till största delen solenergi, som naturligt lagras i marken men också lite värme från naturligt radioaktivt sönderfall i jordens inre. Berggrunden och grundvattnet håller nästan samma temperatur året om. Att använda geoenergi från berggrunden har blivit en vanlig uppvärmningsteknik för alla typer av byggnader. Värmepumpen i en geoenergianläggning hämtar sin energi från ett eller flera borrhål. I borrhålet finns en kollektorslang fylld med en blandning av vatten och frysskyddsvätska. Temperaturskillnaden mellan vätskan i kollektorn och berggrunden gör att en värmeväxling sker. Genom att cirkulera vätskan mellan värmepumpen och borrhålet hämtas energi från berget. Ett annat sätt är att pumpa upp, värmeväxla och sedan återföra grundvatten från och till vattenförande marklager. Den värmeenergi som sedan värmepumpen genererar kan sedan överföras till ett konventionellt vattenburet uppvärmningssystem och även användas för varmvattenproduktion. Geoenergin används i huvudsak inom tre områden: Bergvärme Geoenergi till den enskilda villan är ofta bergvärme. Bergvärmen ger en värmefaktor på ca 3 4, dvs. en del el för att driva anläggningen och tre till fyra delar värmeenergi tillbaka. Energibesparingen är mellan 55 och 65 procent. För en normalanläggning beräknas återbetalningen på investeringen till mellan sex och tio år. Bergvärmen har huvudsakligen ersatt olja och gas, vilket också betytt en minskning av koldioxidutsläppen. För bergvärme till en enskild villa krävs oftast endast ett enda borrhål. Borrhålslager Större fastigheter eller industrier som både behöver värme och kyla använder motsvarande teknik men i betydligt större skala. I ett borrhålslager kopplas flera tätt liggande borrhål ihop så att en bergvolym innesluts av borrhål. Borrhålen är försedda med kollektorslangar på ett liknande sätt som för bergvärmen. Under vintertid när värmebehov föreligger, kyls bergmassan ner några grader. När sedan kylsäsongen börjar i maj hämtas den lagrade kylan hem igen som frikyla varvid berget gradvis återuppvärms och blir en förstärkt värmekälla nästkommande vinter. På så sätt återanvänds energin flera gånger. I takt med stigande fjärrvärmetaxor och oljepriser är geoenergi med borrhålslager en starkt växande energikälla. Beroende på hur många kvadratmeter som ska värmas och kylas projekteras antalet borrhål. Idag finns anläggningar med över 150 hål. Borrhålen ligger tätt på små ytor, som kan användas till exempelvis parkeringsplatser eller garage. Energibesparingen är 75 85 procent och värmefaktorn 4 6. Vanligtvis är återbetalningstiden förhållandevis kort och underhållskostnaderna små. Akviferlager Med akviferlager menas att kyla och värme säsongslagras i ett grundvattenmagasin (akvifer). Lagret har en varm och en kall sida och grundvatten pumpas fram och tillbaka med hjälp av vanliga vattenbrunnar. Värme och kyla förs över till användaren via värmeväxlare. Tekniken är mycket effektiv men begränsad till platser med lämpliga akviferer, vilket framför allt innebär att magasinen ska ha tillräckligt stora uttagsmöjligheter. Trots detta finns det i nuläget ett 60-tal större akviferlager i drift i Sverige, oftast storskaliga. Anledningarna till att ett akviferlager är så effektivt är dels den stora mängd energi som grundvattnet kan transportera, dels uppdelningen i en varm och en kall sida. Det finns flera olika system för att nyttja akvifererna. Oftast handlar det om kombinerad produktion av värme och kyla. För värmeproduktionen används värmepump medan kylan är helt och hållet direktväxlad, vilket innebär att vattnet håller rätt temperatur för kylning när det tas upp. Dessa system har oftast en energifaktor 6 7. Akviferlager är som mest effektiva i stora applikationer som anläggningar för fjärrvärme och fjärrkyla, samt för offentliga lokaler som sjukhus, flygplatser och liknande. Borrhålslager Akviferlager 13

Tabell 3. Antalet större nya anläggningar per år för utnyttjande av bergvärme och lagring av värme och kyla i borrhål och akviferer. Källa: SGU, Brunnsarkivet. År Mediandjup Antal flerborrhålsanläggningar 2000 126 81 2001 125 97 2002 130 129 2003 136 172 2004 140 200 2005 145 289 2006 150 400 vattenkraften. Den sammanlagda nettoenergimängden från geoenergin motsvarade år 2007 ca 14 TWh. Trots att geoenergin bidrar till att minska oljeberoendet och därmed också bidrar till målen för minskade utsläpp av växthusgaser i Sverige nämns sällan geoenergin bland de förnyelsebara energikällorna. Det borde också vara ett av de energislag som beaktas av kommunerna vid tillämpning av lagen om kommunal energiplanering. Enligt Geotec, svenska brunnsentreprenörers branschorganisation, sysselsätter geoenergibranschen ca 18 000 personer och omsätter sammanlagt ca 30 miljarder kronor per år (uppgifter från PRV). Branschen utgörs utöver brunnsborrare av konsulter, VVS-installatörer, värmepumpstillverkare och borrindustrins leverantörer. Bevattning De grödor som främst bevattnas är potatis, sockerbetor, vall och grönsaker. Bevattningsbehovet är störst på marker med sandiga jordar eftersom dessa har en sämre förmåga att naturligt hålla vatten tillgängligt för växtligheten. Vid odling av trädgårdsväxter och grönsaker, framför allt vid färskvaruodling (sallad, jordgubbar, etc.), är bevattning med grundvatten att föredra framför ytvatten då det innebär en betydligt mindre risk för kontaminering av grödan med otjänligt vatten. Kraven på det vatten som används ställs av marknaden som måste kunna erbjuda varor av god kvalitet. För vissa grödor, speciellt potatis och trädgårdsväxter, kan möjligheten till bevattning vara avgörande för saluvärdet av grödan. Vid vissa kontraktsodlingar ställs direkta krav på bevattningsmöjligheter av grödan. Den bevattnade arealen i Sverige varierar betydligt år från år. De sju statistiska undersökningar som genomförts med olika metoder sedan 1976 visar att den bevattnade arealen för de aktuella åren varierat mellan 48 000 till 138 000 hektar. Den högre siffran härrör från torråret 1999. SCB har beräknat att 55 000 hektar bevattnades med 69 miljoner kubikmeter vatten år 2006 varav drygt 40 miljoner kubikmeter i Skåne. Av detta utgörs ca 30 procent av grundvatten. (Brundell, P. m.fl., 2008). I områden där grundvattentillgången är god, är bevattning med grundvatten mer stabil och pålitlig än den med ytvatten. Konkurrensen om vattnet och påverkan på omgivningen, särskilt på mindre ytvattendrag, är liten. Konflikter med såväl kommunal som närliggande enskild vattenförsörjning avseende användningen av grundvatten för bevattning förekommer. För större uttag krävs miljödom på vattenuttag, vilket kan innebära både restriktioner i uttagens storlek och rätt till vissa uttagsmängder. Inom delar av Skåne och Blekinge förekommer en intensiv bevattning med grundvatten för jordbruksändamål. De mest bevattningsintensiva områdena i Skåne är Kristianstadsslätten, jordbruksområdet öster om Ystad och delar av slätten vid Trelleborg samt Bjärehalvön. De grundvattentillgångar som utnyttjas för bevattningsändamål finns i den sedimentära berggrunden, främst i sand- och kalkstensformationer. På Bjärehalvön utnyttjas dock grundvatten från det uppspruckna urberget. I Blekinge förekommer bevattning i huvudsak på Listerlandet, där grundvatten i kritberggrunden i länets västra delar utnyttjas. Även på Gotland, Östgötaslätten och i Kalmartrakten förekommer viss bevattning med grundvatten från den sedimentära berggrunden. I övriga delar av 14

landet förekommer bevattning med grundvatten mer sporadiskt och främst från isälvsavlagringar. Grundvattenuttagen för bevattningsändamål varierar naturligt nog betydligt från år till år. Ett sammanlagt uttag i Skåne under ett år med normal bevattning kan beräknas uppgå till 15 20 miljoner kubikmeter, för att öka till nästan det dubbla under extrema torrår. I Blekinge bedöms uttagen under ett normalår uppgå till ca 1,5 miljoner kubikmeter. Den beräknade totala arealen som bevattnas i Sverige uppgår till ca 100 000 hektar. Av denna beräknas mellan 20 och 25 procent bevattnas med grundvatten (Jordbruksverket, 1992). Procentuellt sett är den areal som bevattnas med grundvatten dock betydligt större i Skåne och Blekinge. Det ökade produktionsvärde som möjligheterna till bevattning innebär har, enligt ett flertal ekonomiska kalkyler i anslutning till tillståndsansökningar för bevattning med grundvatten, beräknats till mellan 2 000 och 3 000 kronor per hektar i södra Sverige. En försiktig överslagsberäkning pekar därmed på att det sammanlagda ökade produktionsvärdet för de lantbrukare som nyttjar grundvatten för bevattning uppgår till mellan 40 och 75 miljoner kronor under ett år med normal nederbörd. Under torrår, med större bevattningsbehov, är värdet betydligt större än så. Industriell användning Den totala vattenanvändningen inom industrin var år 2005 ca 2,3 miljarder kubikmeter vatten. Av detta utgjordes 64 procent av ytvatten från egen täkt, 27 procent av havsvatten och 5 procent av kommunalt vatten. Endast 0,4 procent av den industriella användningen utgjordes av grundvatten från egen täkt (se tabell 4 och figur 5). Största industriella användare av vatten är massa- och pappersindustrin, den kemiska industrin samt stål- och metallverken, som tillsammans står för 85 procent av vattenanvändningen (se tabell 5). Processindustrin använder vatten främst som kylvatten och processvatten. De volymer som krävs är vanligtvis betydligt större än vad som finns att tillgå i lokala grundvattentillgångar i industrins närområde. Grundvatten är därför i de flesta fall inte ett realistiskt alternativ för dessa typer av industrier. Det är bara 6 procent av industriföretagen som har egen vattentäkt, men dessa står för hela 95 procent av industrins vattenanvändning. I övrigt använder industrin kommunalt vatten. I tabell 5 visas ett utdrag ur SCBs rapport Industrins vattenanvändning 2005. Största industriella användare av kommunalt vatten är livsmedels- och dryckesvaruindustri, Kommunalt vatten Egen täkt grundvatten Egen täkt ytvatten Egen täkt havsvatten Egen täkt ej fördelat vatten Bottenhavet Västerhavet Bottenviken Norra Östersjön Södra Östersjön Figur 5. Industriell vattenanvändning per vattendistrikt uppdelat på kommunalt och eget vatten samt olika typer av eget vatten. Källa: SCB, 2005. Tabell 4. Industriell vattenanvändning (1 000 m 3 ) uppdelat på vattentyper och om vattnet kommer från kommunal eller egen vattentäkt. Källa: SCB, 2005. Vattendistrikt Kommunalt vatten Egen täkt Grundvatten Egen täkt Ytvatten Egen täkt Havsvatten Egen täkt Ej fördelat vatten Totalt kommunalt vatten Bottenviken 6654 504 232191 70757 2580 312687 Bottenhavet 1199 70 546646 62578 14187 635475 Norra östersjön 32345 2487 116312 99697 12253 263095 Södra Östersjön 27263 2791 204662 83037 14083 331836 Västerhavet 36662 3039 348291 299765 24013 711769 Totalt 192782 8891 1448102 615835 67116 2254862 15

Tabell 5. Industrins vattenuttag år 2005 per näringsgrupp och typ av använt vatten, 1 000 m 3, SCB MI 16 SM 0601. Näringsgrupp Antal anställda Komm vatten Arbetsställen Grundvatten Ytvatten Havsvatten Ej fördelat Summa uttaget vatten Kolgruvor och torvindustri 12 249 7 26 1 320 0 0 1 353 Metallmalmsgruvor 13 4 502 529 504 11 091 0 958 13 082 Annan industri för mineralutvinning 69 1 438 153 0 0 0 271 424 Livsmedels- o dryckesvaruindustri 749 49 349 26 196 5 351 5 575 27 482 13 170 77 774 Tobaksindustri 1 5 573............ Textilindustri 133 5 815 1 690 607 727 0 592 3 615 Beklädnadsindustri; pälsindustri 44 1 223 34 0 0 0 0 34 Garverier; reseff., handväskor m.m. 21 779 51 0 0 0 7 58 Ind. f. trä o varor av trä, kork m.m. 656 29 499 1 376 0 264 0 1 335 2 976 Massa-, pappers- o pappersvaruind. 203 36 667 4 185 609 956 737 1 387 454 963 372 Förlag; grafisk m.m. 786 31 125 1 183 0 0 0 17 1 199 Ind. f. stenkolsprod. petroleumraff. 16 2 587 2 004 0 3 648 28 379 930 34 961 Kemisk industri 268 31 582 27 808 393 151 608 307 107 20 659 507 574 Gummi- och plastvaruind 421 21 830 2 433 224 430 587 722 4 394 Jord- och stenvaruindustri 282 13 583 2 038 925 13 908 45 3 670 20 586 Stål- och metallverk 181 33 039 17 135 234 199 692 217 033 9 556 443 650 Industri för metallvaror 1699 57 089 3 576 0 0 0 2 999 6 574 Maskinindustri 1103 78 751 3 720 0 0 0 5 606 9 325 Industri för datorer m.m. 40 3 075 48 0 0 0 18 66 Annan elektroindustri 321 21 012 792 0 0 0 95 887 Teleproduktindustri 126 11 718 2 064 0 0 0 268 2 332 Ind. f. precisionsinstr. m.m. 286 18 689 880 0 0 0 3 883 Industri för motorfordon m.m. 290 65 662 4 244 0 0 0 3 331 7 576 Annan transportmedelsindustri 183 19 634 785 0 0 0 2 360 3 145 Möbelindustri m.m. 404 21 557 361 0 0 0 67 429 Återvinningsindustri 60 1 232 134 0 0 0 29 163 El-, gas- och värmeverk 46 1 881 11 495 18 103 103 33 815 0 148 430 Totalt 8417 564 140 114 919 8 891 1 448 102 615 835 67 116 2 254 862 kemisk industri samt stål- och metallverk. Många gånger är det kravet på vatten av god och stabil kvalitet som gör att en viss industri har behov av kommunalt vatten. Livsmedelsindustrin, framför allt dryckesindustrin med höga kvalitetskrav för framställning av bordsvatten, öl och läskedrycker, står för större delen av uttaget av grundvatten från egen täkt. Prispolitiken Vattendirektivet kräver att medlemstaterna tar fram en prissättningspolitik för vatten till år 2010. Denna ska omfatta all användning av vatten, inte bara den för uttag och elproduktion utan även den för vatten som recipient för utsläpp. Regeringen tillsatte i december 2008 en utredning kring användningen av ekonomiska och andra styrmedel som kan förbättra vattenkvaliteten. I regeringens direktiv framgår att omfattande insatser krävs för att tillståndet i vattenmiljön ska kunna förbättras enligt miljömål som Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet samt Hav i balans. I uppdraget ingår att se över hur olika styrmedel sammantaget ska kunna förbättra vattenmiljön i Sverige. 16

Grundvattentillgångar Tillgångar av nationell, regional och lokal betydelse I Sverige som helhet är grundvattentillgångarna i sand- och grusavlagringar betydande. Isälvsavlagringar i form av rullstensåsar är de vanligaste grundvattenförande sand- och grusbildningarna. Lokalt i södra Sverige finns mycket goda grundvattentillgångar i berggrunden, framför allt i den yngre sedimentära sand- och kalkstensberggrunden. Av figur 6 framgår en översiktlig indelning av landets grundvattenförekomster i isälvsavlagringar efter uttagsmöjligheter, i små (1 5 liter per sekund), medelstora (5 25 l/s) och stora (> 25 l/s) tillgångar. Stora grundvattentillgångar finns framförallt i de stora åsstråk som följer Norrlands älvdalar, i de stora mellansvenska åsarna som vanligen är utsträckta i nord-sydlig riktning samt inom delar av Götaland, framför allt i norra och västra Småland, södra Halland och Skåne. Medelstora grundvattentillgångar förekommer i stora delar av landet. Förutom i sand- och grusavlagringar finns de största grundvattentillgångarna i den sedimentära berggrunden, vars utbredning dock är liten på Sveriges fastland. Grundvattentillgångarna i sedimentär berggrund för den södra delen av landet framgår av figur 7. Större grundvattentillgångar i sedimentärt berg finns främst i de Grundvattenförekomster i sand och grus Grundvattenförekomster i sedimentär berggrund Stora Medelstora Små Stora Medelstora Små Figur 6. Grundvattenförekomster i isälvsavlagringar (sand och grus) uppdelade utifrån bedömd grundvattentillgång (SGU). Figur 7. Bedömda grundvattentillgångar i sedimentär berggrund i södra Sverige (SGU). 17

sydvästra och nordöstra delarna av Skåne (inom Kristianstadsslätten). På Gotland är grundvattnet i kalkberggrunden av stor betydelse för öns vattenförsörjning, särskilt som andra större grundvattenförekomster saknas. I norra Sverige finns sedimentär berggrund främst inom fjällkedjan, med varierande uttagsmöjligheter. Även i landets övriga, kristallina, berggrund, vanligen bestående av gnejs, granit eller basiska urbergarter, kan stora grundvattenuttag ske lokalt. Förutsättningen är att det finns betydande vattenförande sprickor och kontakt med ytvatten eller grundvatten i jordlagren som kan försörja sprickorna med vatten. Det är vanligen svårt att utan omfattande undersökningar förutspå var stora grundvattenuttag kan ske i berggrunden. Information om brunnar med höga uttagskapaciteter i urberg finns i Brunnsarkivet vid SGU. Naturligt flödande källor uppkommer då grundvatten rinner ut från jord- eller berglager i lågpunkter i terrängen. Källor förekommer i alla typer av marker. De största källflödena uppkommer där det finns stora grundvattenförekomster som dräneras via en enskild punktkälla eller utmed en längre sträcka, en källhorisont. Figur 8 visar var stora källor dokumenterats i landet enligt SGUs källarkiv. Flera av landets större källor utnyttjas för allmän vattenförsörjning. Överskotts- och bristområden Det finns inte tillräckligt stor mängd uttagbart grundvatten i vissa av de stora städernas närområden varför de använder ytvatten för sin dricksvattenförsörjning. SGUs kartor över grundvattentillgångar visar att de är relativt ojämnt fördelade över landet och att betydande tillgångar på grundvatten finns i glest befolkade områden. Brist på sött vatten råder utmed tätbefolkade kustavsnitt, där överuttag av grundvatten även skapar problem med inträngande salt havsvatten. I dessa kustområden råder också brist på sött ytvatten. I alla de delar av landet som legat under havsnivån efter senaste istiden finns risk för att gammalt havsvatten aktiveras vid för stora uttag. I figur 9 framgår översiktligt vilka regioner i landet som kan betraktas som bristområden avseende grundvattentillgångar i förhållande till behov. På Gotland är situationen speciell eftersom behovet av dricksvatten varierar kraftigt under året. Under sommaren flerdubblas folkmängden. Bristområden Figur 8. Stora källor i landet (med flöde >10 l/s) enligt SGUs källarkiv. Figur 9. Översiktligt avgränsade områden som kan anses ha brist på grundvatten i landet. Behovet överstiger tillgången på tjänliga grundvattentillgångar i tätbefolkade delar av bristområdena. 18

adjacent countries to the East, the hydrogeological conditions of the geological units at and below the land surface. the hydrogeological conditions across the whole European continent. General Legend (simplified) Porous aquifers highly productive Fissured aquifers including karst highly productive Insignificant aquifers moderately productive moderately productive local and limited groundwater essentially no groundwater area of seawater intrusion large freshwater lake Draft, not printed yet. UN 2006), and are shown as white lines on the map mosaic. 0 100 200 300 400 500 km Map projection: Equidistant Conic, longitude of central meridian 15 20 14 E, standard parallel 40 N and 60 N, latitude of origin 29 27 N, spheroid WGS84. General explanation This special edition of the International Hydrogeological Map of Europe, at the scale 1 : 5 000 000, is derived from the International Hydrogeological Map of Europe, at the scale 1 : 1 500 000 (IHME1500), as a map mosaic. The International Hydrogeological Map of Europe, scale 1 : 1 500 000, is a series of general hydrogeological maps comprising 25 map sheets, covering the whole European continent and parts of the Near East. The national contributions to this map series were compiled by hydrogeologists and experts in related sciences of the countries concerned under the auspices of the International Association of Hydrogeologists (IAH), Commission on Hydrogeological Maps (COHYM). The project is supported by the Commission for the Geological Map of the World (CGMW). The scientific editorial work is supported financially by the Government of the Federal Republic of Germany through the Bundesanstalt für Geowissenschaften und Rohstoffe (BGR) and by the United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization (UNESCO). These organizations are responsible for the cartography, printing and publication of the map sheets and explanatory notes. The series of hydrogeological maps seeks to represent the hydrogeological setting of Europe as a whole without regard to political boundaries. For better understanding at this special edition the national borders are shown as thin white lines. The maps can be used for scientific purposes, for large-scale regional planning and as a basis for detailed hydrogeological mapping. The small scale of the map allows the representation of only a limited amount of hydrogeological information. Therefore, the sheets are accompanied by explanatory notes which contain additional information, e.g. on climate, chemical composition of groundwater and any geological features of significance to groundwater flow. Additional drawings, sections and photos are supplied, too. A map sheet and the corresponding explanatory notes are, thus, considered as one unit. The special edition shows, according the (simplified) General Legend of the map mosaic, various groundwater environments in Europe in their areal extent: blue colour is used for groundwater in porous aquifers, green coloured areas are characteristic for groundwaters in fissured aquifers including karst. Productivity of aquifers is devided in two classes: highly productive (dark colour) and moderately productive (light colour). Locally or limited aquiferous rocks are shown in light brown, practically non-aquiferous rocks in dark brown. Map sheets and explanatory notes of the IHME1500 can be purchased from: ILH Scientific Cartography Schockenriedstrasse 44 70565 Stuttgart, Germany Internet: Project description: Web Mapping Application: Literature: UNESCO Publishing 7, Place de Fontenoy 75352 Paris 07 SP, France www.bgr.bund.de/ihme1500/ www.bgr.de/app/ihme1500/ ANONYMOUS (1970): International Legend for Hydrogeological Maps. - UNESCO/IAHS/IAH/Institute of Geological Sciences, 101 pp., London. ANONYMOUS (1977): Hydrological Maps. A Contribution to the International Hydrological Decade. - Studies and Reports Hydrology, 20:204 pp., UNESCO/WMO, Lausanne. ANONYMOUS (1983): International Legend for Hydrogeological Maps. - Revised edition (UNESCO Technical Document, SC-84/WS/7, 51 pp., Paris). GILBRICH, W. H. (2000): International Hydrogeological Map of Europe. - Feature Article, Waterway No. 19, 11 pp., 1 fig. 1 tab.; Paris. GILBRICH, W. H., KRAMPE, K. & WINTER, P. (2001): Internationale Hydrogeologische Karte von Europa, 1: 1 500 000. Bemerkungen zum Inhalt und Stand der Bearbeitung. - Hydrologie und Wasserbewirtschaftung 45, H. 3, S. 122-125, Koblenz. STRUCKMEIER, W. F. & MARGAT, J. (1995): Hydrogeological Maps - A Guide and a Standard Legend. IAH Int. Contrib. to Hydrogeol. 17, Heise (Hannover). The maps of the IHME1500 were prepared by: S. Afrodissis, M. Albinet, R. Aldwell, C. Alvarez, L.J. Andersen, F. Andreozzi, R. Apel, N. Atuk, G. Aurouze, M.N. Avchinikova, J. Avias, J.M. Bardaji, J.R.P. Bennett, C. Bense, B. Blavoux, O. Bouillin, E. Braeuning, K.Ø. Bryn, S. Buchan, A. Burger, A. Cacciuni, C.M.A. Calado, G. Castany, M. Chaloupská, G. Cornet, V. Coteccmia, J. Curda, A.M. Da Costa, E. Daly, J.B.W. Day, A. De Galvez-Cañero, J. De Geer, M.A. De Morais, M.A. De San José, O. Deutloff, G. Diederich, M. Dreyfuss, G. Durozoy, R. Eftimi, S.V. Egorov, P. Enciu, F. Esteves-Costa, V. Fabregat, J. Flandrin, H. Frank, N. Gal, T.E. Gattinger, A. Gaut, K.W. Geib, A. Ghenea, C. Ghenea, G. Giglio, H. Glander, D.A. Gray, A.P. Grishina, H. Gudetin, M. Guillaume, M. Gulinck, B.I. Harvey, A. Haydar, M. Hazdrová, G. Heizmann, Á. Hjartarson, Å. Hörnsten, J.F.T. Houston, J. Hyyppä, L.M. Ivanova, H. Jäckli, S. Jelgersma, J. Jetel, A. Johannsen, L. Jorgen Andersen, G. Kacura, G. Kallergis, H. Karrenberg, N. Kelstrup, H. Kiderlen, L.A. Kirkhusmo, C. Kolago, R.Ya. Koldysheva, A.A. Komarova, R.S. Kononova, G.D. Kounis, K.D.W. Krampe, S. Krüger, E. Kullman, A. Lapanje, G. Lienhardt, L. Lombardi, M. Manfredini, J. Margat, J.C. Marie, A. Marin, N.A. Marinov, T. Markovic, L. Martarelli, A.D. Mc Adam, M.G. Medvedeva, C. Megnien, E. Micevski, R. Michel, B. Mijatovic, R.A. Mikhalik, G. Minoux, N. Miosic, C. Moraru, R. Moseley, T. Munteanu, V. Myslil, Chr. Neumann- Redlin, K. Nikas, M.R. Nikitin, J.V. Nikolaev, S. Niñerola, T. Olsson, H. Paloc, Z.P. Panova, J. Peric, G. Persson, J. Rasmussen, B. Rezác, L. Robu, P. Russo, A. Sadursky, M.A. San José, A. Sarin, K. Sauer, P.-C. Scherler, K. Schmidt, G. Schubert, B. Sellberg, L. Serra, C. Serruja, Xh. Shegunaku, V.M. Shestopalov, G. Sigbjarnarson, L. Simler, Mr. Sliskovic, L. Sliva, V. Spassov, C.V. Stempel, H. Strub, W. Struckmeier, L. Szebenyi, I. Tafili, M. Taka, Gy. Toth, F. Traub, C. Ugur, V.J. Venoshinskis, W.A. Visser, F. Weidenbach, T. Wikner, P. Winter, C.M. Woodward, J. Zieschang. The special edition was compiled by: Patrick Clos, Ramona Thamm, Wilhelm Struckmeier, Peter Winter. Disclaimer: The designations employed and the presentation of material on this map do not imply the expression of any opinion whatsoever on the part of the Secretariat of the United Nations, BGR and EuroGeoSurveys concerning the legal status of any country, territory, city or area or of its authorities, or concerning the delimitation of its frontiers or boundaries. The data and information on this map are protected under the copyright of Bundesanstalt für Geowissenschaften und Rohstoffe (BGR), EuroGeoSurveys (EGS) and United Nations Educational, Scientific and Cultural Organization (UNESCO). No part of this work may be reproduced or transmitted in any form by any means whatsoever or stored in a retrieval system of any nature without the prior written permission of BGR, EGS and UNESCO. BGR Hannover / EGS Brussels / UNESCO Paris 2008. All rights reserved. International Hydrogeological Map of Europe 1 : 5 000 000 BGR, EGS, UNESCO Hannover 2008 D R A F T International Hydrogeological Map of Europe reduced to the scale of 1 : 5 000 000 Special Map Mosaic Printed on the occasion of the International Year of Planet Earth 2008 As a contribution of the European Geological Surveys to the lnternational Year of Planet Earth (IYPE) and on the occasion of the lnternational Geological Congress in Oslo 2008, a mosaic of map sheets of the series of the lnternational Hydrogeological Map of Europe at the scale of 1 : 1 500 000 has been produced. This map mosaic is being published, as a draft, on one handy sheet at the reduced scale of 1 : 5 000 000 with the financial assistance of EuroGeoSurveys (EGS), the association of European Geological Surveys. It displays, in a homogeneous representation over the whole of Europe and the The printed sheets of the map series have been technically reduced in scale. By the mere technical reduction of the size of maps the full content of individual map sheets (printed or under print) have been fully conserved. Hence, though the strong reduction in scale does not always allow to grasp the rich groundwater related information directly from this mosaic, the special edition allows to appreciate Country borders have been added, based on UN recommendations (borderlines, General Legend (simplified) Porous aquifers highly productive moderately productive Fissured aquifers including karst highly productive moderately productive Insignificant aquifers local and limited groundwater essentially no groundwater area of seawater intrusion large freshwater lake Draft, not printed yet. Country borders have been added, based on UN recommendations (borderlines, UN 2006), and are shown as white lines on the map mosaic. 0 100 200 300 400 500 km Figur 10. Sammanfattande hydrogeologisk karta över Europa. Tryckt med anledning av International Year of Planet Earth. Källa: BGR, EGS och UNESCO. Sveriges tillgångar i en europeisk jämförelse Grundvattentillgångarna i Sverige skiljer sig markant från tillgångarna i det kontinentala Europa. Den sedimentära berggrund som dominerar i Europa har ofta goda förutsättningar för stora grundvattenuttag över vidsträckta områden. Större grundvattenmagasin av denna typ finns i Sverige egentligen bara i Skåne. I övriga delar av landet är vi, när det gäller större uttag, hänvisade till de många men utspridda grundvattenförekomster som finns i sand- och grusavlagringar. Även på kontinenten finns områden med lösa avlagringar som kan lagra betydande mängder grundvatten, framför allt i norra Holland, norra Tyskland och Polen. Uttagsmöjligheterna i det svenska kristallina urbergets sprickor är blygsamma i jämförelse, men kan ändå genom bergborrade brunnar tillgodose många enskilda hushålls behov över hela landet. Stora vattenbehov inom tätbefolkade delar av Europa innebär att överuttag av grundvatten är vanligt. Särskilt i södra Europa har det uppstått stora problem med vattenbrist och saltvatteninträngning då inte grundvatten hinner nybildas i samma omfattning som uttagen sker. En starkt bidragande orsak till detta är den intensiva bevattningen av grödor och en omfattande turistnäring särskilt i varmare och torrare regioner. Men vattenbristen är inte begränsad till enbart Sydeuropa. Storbritanniens första avsaltningsanläggning håller på att byggas i östra London. Den förväntas leverera 140 miljoner liter vatten till 400 000 hushåll. Anläggningen kostar över 250 miljoner euro. Att omvandla salt vatten till dricksvatten är en energikrävande och kostsam process (Europeiska miljöbyrån, 2009). Sveriges vattenanvändning i ett globalt perspektiv Enligt statistik från FN (2008) har vattenanvändningen ökat mer än dubbelt så mycket som befolkningen under senare år. Globalt bedöms 40 procent av världens befolkning bo inom av- 19

rinningsområden där det råder någon form av vattenbrist. Mer än 1,2 miljarder människor lever under förhållande där det råder s.k. fysikalisk vattenbrist, d.v.s. där mer än 75 procent av avrinningen utnyttjas. Ytterligare 1,6 miljarder människor lever i områden där ekonomi och outvecklad infrastruktur begränsar tillgången på vatten. Fysikalisk vattenbrist råder i norra Afrika och västra Asien, medan ekonomisk vattenbrist råder för befolkningen i södra Asien och i områden söder om Sahara. I länder med fysikalisk vattenbrist används alltså mer än 75 procent av de förnyelsebara vattenresurserna. Som en jämförelse använder vi i Sverige totalt 1,5 procent av dessa resurser, varav 0,3 procent för dricksvattenförsörjning. I det globala perspektivet och med tanke på att länder som idag har brist på vatten och genom klimatförändringen kommer att få en ännu svårare situation att klara vattenförsörjningen, framstår Sveriges överskott av vatten som en värdefull resurs som kan bidra till att lindra vattenbristen i världen. Framtida hot och möjligheter i den grundvattenbaserade vatten- och energiförsörjningen Miljömålsarbetets betydelse för ett hållbart nyttjande av grundvatten Arbetet med att identifiera de hot som innebär begränsningar av användningen av grundvatten samt att föreslå och följa upp åtgärder för att förhindra effekter av dessa har sedan år 2000 genomförts inom ramen för SGUs miljömålsarbete. Grundvatten av god kvalitet För att bidra till de övergripande målen för ekologisk hållbarhet, Skydd av miljön och Hållbar försörjning, har ett miljökvalitetsmål för grundvatten fastställts; Grundvatten av god kvalitet. Målet är att grundvattnet ska ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag. SGU är målansvarig myndighet, vilket innebär att samordna uppföljningen av åtgärder, utvärdera insatta åtgärders effektivitet och att i övrigt verka för att målen nås. De fyra delmål till Grundvatten av god kvalitet som riksdagen fastställde var: Skydd av grundvattenförande geologiska formationer Grundvattenförande geologiska formationer av vikt för nuvarande och framtida vattenförsörjning ska senast år 2010 ha ett långsiktigt skydd mot exploatering som begränsar användningen av vattnet. Grundvattennivåer Senast år 2010 ska användningen av mark och vatten inte medföra sådana ändringar av grundvattennivåer som ger negativa konsekvenser för vattenförsörjningen, markstabiliteten eller djur- och växtliv i angränsande ekosystem Rent vatten för dricksvattenförsörjning Senast år 2010 ska alla vattenförekomster som används för uttag av vatten som är avsett att användas som dricksvatten och som ger mer än 10 m 3 per dygn eller i genomsnitt betjänar fler än 50 personer uppfylla gällande svenska normer för dricksvatten av god kvalitet med avseende på föroreningar orsakade av mänsklig verksamhet. Åtgärdsprogram enligt EUs ramdirektiv för vatten Senast år 2009 ska det finnas åtgärdsprogram enligt EGs ramdirektiv för vatten som anger hur God grundvattenstatus ska uppnås. De tre första av dessa delmål har SGU genom sitt miljömålsarbete följt upp och genom åtgärdsförslag och information verkat för att de ska nås. Det sista delmålet utgick efter förslag som lades vid den första fördjupade utvärderingen med motiveringen att ett åtgärdsprogram är rättsligt tvingande enligt förordningen för genomförandet av EUs ramdirektiv för vatten. Delmål om naturgrus SGU ansvarar för naturgrusmålet som är ett delmål till miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö, för vilket Boverket har huvudansvar. Naturgrusmålet bidrar även till uppfyllandet av miljökvalitetsmålet för grundvatten. Formuleringen av delmålet sedan den första fördjupade utvärderingen lyder: År 2010 ska uttaget av naturgrus i landet vara högst 12 miljoner ton per år. I den senaste fördjupade utvärderingen (2008) föreslås delmålets lydelse ändras till: År 2020 sker 20