Mål och normer: Kvalitetskrav på ytvatten

Transkript

1 Mål och normer: Kvalitetskrav på ytvatten Syfte Vattenmyndigheterna ska klassificera den ekologiska och kemiska statusen i våra svenska ytvatten för att kunna avgöra var det behövs åtgärder för att klara miljömålen 2015 enligt Ramdirektivet för vatten. En sammanfattande att-göra-lista finns sist detta dokument. Den formella grunden Enligt Förordning om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön (SFS 2004:660), utfärdad av regeringen den 17 juni 2004 (utefter artikel 4 och i enlighet med bilaga V i direktivet) ska miljömål fastställas för alla vattener i Sverige. 4 kap. Miljökvalitetsnormer: Fastställande av kvalitetskrav för vattendistrikt 1 Varje vattenmyndighet skall fastställa kvalitetskrav för ytvattener, grundvattener och skyddade områden i vattendistriktet. 2 Kvalitetskraven för ytvatten skall fastställas så att tillståndet i ytvattener inte försämras och så att alla ytvattener, utom de som förklaras som konstgjorda eller kraftigt modifierade, senast den 22 december 2015 uppnår god ytvattenstatus enligt bestämmelserna i bilaga V i direktiv 2000/60/EG. Till skillnad från de 15 svenska miljökvalitetsmålen, som är vägledande, är miljömålen som direktivet för med sig juridiskt bindande och kommer att regleras i föreskrifter. Naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning (SGU) har fått föreskriftsrätt. Naturvårdsverkets föreskrifter ska vara klara år Som underlag till föreskrifterna ska de svenska bedömningsgrunderna för miljökvalitet vidareutvecklas så att de är anpassade till direktivets krav. Dessa är under utveckling nu och ska vara klara till slutet av Vad ska arbetet resultera i? Målet enligt direktivet är att nå minst god ekologisk status i landets vattener till år Inga vattener får heller försämras jämfört med dagens status. Ekologisk status delas in i en femgradig skala (hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig). I direktivet ges i bilaga V en kvalitativ beskrivning av vad klasserna hög, god och måttlig ekologisk status innebär för de olika kvalitetsfaktorerna (se tabell nedan över kvalitetsfaktorerna för sjöar, vattendrag och kustvatten). Klassning av ekologisk status fastställs genom att mätvärden från biologiska kvalitetsfaktorer jämförs mot typspecifika referensvärden. Även stödjande kemiska och hydromorfologiska faktorer ska beaktas när ekologisk status fastställs. Resultatet från statusklassificeringen visar vilka vattener som kommer att behöva åtgärdas (vattener med dålig, otillfredsställande eller måttlig ekologisk status) för att nå miljömålen enligt direktivet (god ekologisk status, vilket indirekt omfattar hög ekologisk status).

2 Ekologisk potential För vattener som klassas som konstgjorda eller kraftigt modifierade ska ekologisk potential fastställas. Denna klassning har motsvarande indelning som ekologisk status, men med specialanpassade, specifika mål för respektive vatten. För de kvalitetsfaktorer som inte påverkas av de förhållanden som är orsaken till klassningen (t ex en modifiering) ska samma miljömål användas som för naturliga vattener. Det är endast för de kvalitetsfaktorer som modifieringen eller motsvarande har så stor påverkan att miljömålen för naturliga vattener aldrig kommer att kunna uppnås som anpassade mål ska sättas. Läs mer om detta i Olika begrepp Kategorier: Sjö, vattendrag och kustvatten Kraftigt modifierad vatten Konstgjord vatten Hög ekologisk status God ekologisk status Måttlig ekologisk status Maximal ekologisk potential Maximal ekologisk potential God ekologisk potential God ekologisk potential Måttlig ekologisk potential Måttlig ekologisk potential Vilka kvalitetsfaktorer ska bedömas när? Biologiska kvalitetsfaktorer ska alltid beaktas vid bedömning av ekologisk status eller ekologisk potential. Hydromorfologiska kvalitetsfaktorer måste beaktas när en vatten klassificeras som av hög ekologisk status eller maximal ekologisk potential. Värden från fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer måste beaktas när en vatten klassificeras som av hög eller god ekologisk status, samt vid maximal eller god ekologisk potential. Se bild 1.

3 Bild 1. Principer för statusklassificering av ytvatten. Samma princip gäller vid bedömning av ekologisk potential. Vem är ansvarig för klassificeringen? Det är Vattenmyndigheterna som ansvarar för att statusklassificeringen utförs och den ska redovisas med hjälp av kartor i förvaltningsplanen år Statusklassificeringen kommer att ligga till grund för vilka åtgärder som behöver vidtas. Vattenmyndigheterna bör ta hjälp av de länsstyrelser som ingår i distrikten, eftersom länsstyrelserna har mycket av det erforderliga datamaterialet. Ytterligare underlag kan inhämtas på lokal nivå. Klassificeringsarbetet kan utföras på en regional/lokal nivå, men ansvaret för att hela distriktets vattener omfattas av statusklassificeringen och redovisas i förvaltningsplanen, ligger hos Vattenmyndigheterna. Ett samarbete mellan Vattenmyndigheter, länsstyrelser, kommuner och vattenvårdsförbund behövs. Så här går man tillväga för att statusklassificera vattener Statusklassificeringen ska i Sverige ske med hjälp av Bedömningsgrunder för miljökvalitet i reviderad form. De nya bedömningsgrunderna ska vara anpassade efter direktivets krav och här ingår typspecifika referensförhållanden. Alla vattener ska i karakteriseringen indelas i olika vattentyper, baserade på olika naturliga förutsättningar (se nedan om karakterisering). För varje vattentyp har typspecifika referensförhållanden fastställts för olika kvalitetsfaktorer och det är mot dessa referensförhållanden (värden) som bedömning av status sker i bedömningsgrunderna. Dock har det ännu inte varit möjligt att få fram referensförhållanden

4 för samtliga kvalitetsfaktorer inom alla typer, utan vidareutveckling kommer att ske under det närmaste året/n. Där det ännu inte finns nya bedömningsgrunder klara ska de gamla bedömningsgrunderna användas tills vidare, alternativt ska en expertbedömning göras. I de fall där biologiska mätdata saknas kan det vara nödvändigt att initialt använda kemiska mätdata för att fastställa ekologisk status/potential, helst i kombination med expertbedömning. I de fall då även kemiska mätdata saknas ska expertbedömningar göras. Det är viktigt att dokumentera hur bedömningarna av status har gjorts för att kunna visa vad som ligger till grund för respektive bedömning. Fokus för arbetet föreslås i det första skedet ligga på att fastställa ekologisk status i de områden/vattener där man, utifrån befintlig kunskap, tror sig få problem med att nå miljömålen och i de områden/vattener där man är osäker på om man har problem med att nå målen eller inte. Att fokusera på dessa områden är endast relevant om det anses nödvändigt p.g.a. tidsbrist och om man inte förlorar i effektivitet på att utföra vissa moment och bedömningar i omgångar. Vad som är problemområden och osäkra områden framgår av den första påverkansbedömningen, som rapporteras 2005, och från befintlig kunskap i län och kommuner. För att bedöma statusen hos en vatten ska mätvärden för biologiska kvalitetsfaktorer samlas in, t.ex. från nationell, regional och lokal övervakning. Dessa jämförs sen med de referensvärden som finns i bedömningsgrunderna och ett EQR-värde fås fram som ger en klasstillhörighet. Om resultat visar på hög eller god status ska även hydromorfologiska (för hög status) och fysikaliskt-kemiska (hög och god status) värden samlas in för en vidare bedömning. Mätvärden för alla aktuella kvalitetsfaktorer kommer att finnas tillgängliga endast för ett fåtal vattener, och i början får man använda sig av de data som finns för att göra en uppskattning av var man verkar ha problem med att uppnå miljömålen och var man inte verkar ha det. För många vattener kommer inga mätvärden alls att finnas och för att kunna bedöma dessa kommer gruppering av vattener att användas så mycket det går vid bedömning av sötvatten. EQR-skalan Ett områdes ekologiska status bedöms utifrån en ekologisk kvalitetskvot (EQR, Ecological Quality Ratio), som är kvoten mellan observerade värden och referensvärden. Det är en skala mellan 1 och 0 där 1=referensnivå och 0= dålig status (se bild 2). Det finns specifika EQRvärden för respektive vattentyp och kvalitetsfaktor.

5 Störningar EQR = 1 Ekologisk status Mycket små Hög = referensförhållanden Små Måttliga God Måttlig Mål för alla vattener till 2015 Stora Otillfredsställande Mycket kraftiga Dålig EQR = 0 Bild 2: Sambandet mellan ekologisk status och EQR-skalan One-out-all-out-princinpen et bedöms vattenens status utifrån det sämsta värdet på någon kvalitetsfaktor, enligt principen one-out-all-out. Om en av kvalitetsfaktorerna inte uppnår gränsen så bedöms hela vattenen efter det (se bild 3).

6 Bild 3. Den kvalitetsfaktor som är av sämst status är styrande för den slutliga bedömningen. Checking procedure Om de biologiska och de stödjande kvalitetsfaktorerna (hydromorfologiska och fysikalisktkemiska) visar på stora skillnader i resultat av statusklassificeringen kan det finnas behov av att revidera bedömningsverktygen (t.ex. om de kemiska faktorerna visar på hög status och de ekologiska faktorerna visar på måttlig eller sämre status). I så fall bör det undersökas om de kemiska eller biologiska gränserna är felaktigt satta eller om det finns omständigheter i det specifika fallet som kan förklara skillnaden.

7 Undantag från klassificeringen Om det inte går att fastställa tillförlitliga typspecifika referensförhållanden för en kvalitetsfaktor (t.ex. på grund av för höga naturliga variationer eller brist på data) så kan den kvalitetsfaktorn undantas från bedömningen. Skälet till att denna faktor har undantagits ska då anges i förvaltningsplanen enligt direktivet bilaga II1.3 vi. Att-göra-lista Uppgift A) Samla in befintliga data (eventuellt fokus på problemområden och osäkra områden om detta anses nödvändigt p.g.a. tidsbrist). B) Göra en statusklassning på de biologiska kvalitetsfaktorerna och i förekommande fall för stödjande kvalitetsfaktorer (eventuellt fokus på problemområden och osäkra områden om detta anses nödvändigt p.g.a. tidsbrist). C) Se över om resultatet från statusklassificeringen gör att uppdelning i ytterligare vattener behövs. (Exempel på uppdelning i ytterligare vattener: I det nuvarande förslaget till klassindelning definieras en hel sjö [med undantag av Sveriges allra största sjöar] som en och samma vatten. Uppdelning kan ske t.ex. om en sjö generellt är väldigt grund men har en djup del. Om sjön är skiktad kan den behövas delas upp i två skilda vattener för att ge en rättvis bild av var problemen finns och därmed se till att åtgärderna satsas rätt.) D) Gruppera de vattener som kan grupperas. (Exempel på gruppering av vattener: För övervakning och rapportering kan mindre vattener grupperas, d.v.s övervakning i en sjö kan representera flera sjöar om de kan anses vara likvärdiga, både med avseende på typ och påverkan och kan därmed slås samman vid rapportering. Kriterierna för hur och när gruppering kan ske är inte klara, med vattenerna måste tillhöra samma kategori och typ samt stå under samma påverkan.) E) Utvärdera behov av ytterliggare mätningar i områden som inte kunnat bedömas ännu eller där bedömningen fortfarande är osäker F) Upprepa processen för de områden där man inledningsvis inte ansett sig ha problem med att nå miljömålen för att sålla ut de vattener där problem med att nå miljömålen faktiskt föreligger. G) Rapportera in till EU via Förvaltningsplanen Samordning behövs Ja Ja, där expertbedömning är nödvändig Ja

8 De kvalitetsfaktorer som enligt bilaga V i direktivet ska mätas för de olika vattenkategorierna Kvalitetsfaktor Sjöar Vattendrag Kustvatten Biologiska Parametrar Parametrar Parametrar Fytoplankton, biomassa, biomassa, biomassa Makrofyter och fytobentos Bentiska evertebrater Fisk Hydromorfologiska Hydrologisk regim Morfologiska förhållanden, åldersstruktur Flöde, dynamik, uppehållstid, förbindelse med grundvatten Variation i vattendjup, sjöns volym, struktur och substrat, strandstruktur, åldersstruktur Kvantitet, dynamik, förbindelse med grundvatten Variation i vattendragsdjup, bredd, struktur och substrat, strandzonens struktur Kontinuitet - Vattendragets kontinuitet Fysikaliskt-kemiska Allmänna förhållanden Särskilt syntetiska förorenande ämnen Särskilt icke-syntetiska förorenande ämnen Temperatur, syreförhållanden, salthalt, försurningsstatus, näringsförhållanden (under utarbetande) (under utarbetande) Temperatur, syreförhållanden, salthalt, försurningsstatus, näringsförhållanden Gäller enbart för övergångsvatten Mönster för sötvattenflöde, dominerande strömmars riktning och hastighet Djup, substratförhållanden, tidvattenzonens struktur och förhållanden - Temperatur, syreförhållanden, salthalt, försurningsstatus, näringsförhållanden