Rimlighets- och expertedo mning av ekologisk status med sto d av hydromorfologi.

Transkript

1 VMHyMo Mottagare: Sveriges fem vattenmyndigheter Kartläggning och Analys-gruppen Rimlighets- och expertedo mning av ekologisk status med sto d av hydromorfologi. Sammanställt av Katarina Vartia och Sara Frödin Nyman Syftet med denna skrift är att ge stöd vid användandet av hydromorfologiska kvalitetsfaktorer vid rimlighets- och expertbedömning av ekologisk status. Vi är medvetna om att textmassan är något tungläst och rekomenderar därför att paus i läsandet tas med jämna mellanrum. Skriften berör endast sjöar och vattendrag. Inledning Ekologisk status är ett uttryck för kvaliteten på strukturen och funktionen hos akvatiska ekosystem som är förbundna med ytvatten 1. Med strukturer i ett akvatiskt ekosystem menas fördelning, utbredning samt mängd av både levande och icke levande material, såsom död ved och olika typer av substrat. Strukturer innefattar även naturliga morfologiska variationer, som till exempel fördelning av strömsträckor inom ett vattendrag. Det biologiska samhällets artsammansättning och rumsliga utbredning, t ex hur bottenfauna och makrofyter fördelar sig i ett vattensystem, utgör också en struktur. Arters ålderssammansättning i vattendraget utgör på liknande sätt en struktur. Med funktionen hos det akvatiska systemet menas organismers påverkan på sin omgivning och tvärtom, samt kretslopp hos materia, energi och begränsande näringsämnen, som kväve och fosfor. Funktioner i det akvatiska ekosystemet kan också vara naturliga störningar som t ex höga flöden eller naturliga dygns- och säsongsvariationer i flödes- och sedimentregimen. Strukturer och funktioner finns på olika skalnivåer och bildar tillsammans de habitat och ekologiska nischer som finns inom de akvatiska ekosystemen. Habitat definieras inom biologin som en miljö där en viss växt- eller djurart kan leva. Ordet habitat är 1 Artikel (12)

2 delvis synonymt med ordet biotop, men habitat kan sägas vara områdets lämplighet som livsmiljö sedd ur artens perspektiv, medan biotopen är områdets naturtyp mer allmänt. En ekologisk nisch är det levnadsområde där en enskild art kan överleva och reproducera sig. Bakgrund Enligt direktivet krävs en klassificering av ytvatten genom bedömning av ekologisk status eller ekologisk potential samt kemisk status. Klassificering av ekologisk status sker genom bedömning av tre grupper av kvalitetsfaktorer: biologiska, hydromorfologiska, samt fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer. Respektive kvalitetsfaktor har underliggande parametrar som ska reflektera vattenförekomstens status. I direktivet finns ingen rangordning beskriven mellan kvalitetsfaktorerna. Däremot framgår att både de hydromorfologiska samt de fysikalisk-kemiska faktorerna ska fungera som stöd för de biologiska faktorerna. På, vad det verkar, en gemensam rangordningsnivå. Det är viktigt att hålla isär de tre kvalitetsfaktorerna och att ha klart för sig vad respektive grupp av kvalitetsfaktor faktiskt visar: biologiska kvalitetsfaktorer visar på förändring i artsammansättning; fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer visar på förändring i vattenkemin. Hydromorfologiska bedömningsgrunderna visar på antropogena förändringar i hydrologin eller morfologin. Det är alltså endast de biologiska parametrarna som ska visa på påverkan på biologin. Denna påverkan kan förvisso bero på förändrade hydromorfologiska eller fysikaliskkemiska förhållanden, men det är de biologiska parametrarna som kan påvisa kopplingen till förändringar av hydromorfologiska eller fysikalisk-kemiska förhållanden. Sambandet kan även visas genom att ett resonemang visar på kopplingen mellan de olika kvalitetsfaktorerna och bedömning av ekologisk status. Det är därtill viktigt att ha klart för sig att de tre grupperna av kvalitetsfaktorer har sitt ursprung från tre olika naturvetenskapliga områden, biologi, fysik och kemi. Det kräver alltså något olika kompetenser och kunskaper för att förstå och bedöma de olika grupperna. De hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer utgör stöd för de biologiska faktorerna genom att de beskriver de yttre förhållandena och förutsättningarna, d.v.s. kvaliteten på strukturen och funktionen, hos det akvatiska ekosystemet. Om de hydromorfologiska och/eller fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna förändras i en vattenförekomst, kommer även livsmiljöerna och förutsättningarna för allt biologiskt liv att förändras. 2 (12)

3 Ekologisk status ska klassificeras i enlighet med direktivets bilaga V. I direktivet finns separata listor som beskriver kvalitetsfaktorerna för respektive kategori av vatten: vattendrag, sjöar, vatten i övergångszoner och kustvatten. Där finns även tabeller med styrande definitioner för klassificering av ekologisk status för respektive typ av ytvatten, samt en allmän definition av ekologisk status. Enligt den allmänna definitionen 2 förekommer hög status då det inte finns eller finns endast mycket liten mänsklig förändring av ytvattenförekomstens värden för de fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna. Förändringarna ska jämföras med de värden som normalt gäller för denna typ av förekomst vid opåverkade förhållanden, s.k. referensförhållanden. God ekologisk status förekommer då hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska förhållanden möjliggör att värdena för ytvattenförekomstens biologiska kvalitetsfaktorer uppvisar liten påverkan från mänskliga störningar. Vid god ekologisk status avviker de biologiska kvalitetsfaktorerna endast i liten omfattning från de värden som normalt gäller för ytvattenförekomsten vid opåverkade förhållanden. Måttlig ekologisk status förekommer då hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska förhållanden orsakar att värdena för ytvattenförekomstens biologiska kvalitetsfaktorer avviker i måttlig omfattning från de värden som gäller för ytvattenförekomsten vid opåverkade förhållanden. De biologiska faktorerna är avsevärt mer påverkade än vid förhållanden med god status. Vatten med status under måttlig ska klassificeras som otillfredsställande eller dåliga. Bedömning av ekologisk status med stöd av hydromorfologisk status Enligt direktivet utgör som ovan nämnts de hydromorfologiska faktorerna stöd för de biologiska faktorerna. Ifall hydromorfologin inte är god saknas möjlighet att upprätta en god ekologisk status. Samma resonemang gäller, som sagt, för fysikalisk-kemiska. Tabellen nedan visar de hydromorfologiska faktorerna för vattendrag och sjöar såsom de definieras i direktivet. Tabellen visar även de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna med underliggande parametrar från gällande svenska hydromorfologiska bedömningsgrunder 3, (HVMFS 2013:19). Observera att de svenska bedömningsgrunderna har flera underliggande parametrar per faktor än vad som anges i direktivet. 2 Allmän definition för ekologisk status finns i bilaga V Bilaga 3, Havs och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2013:19) 3 (12)

4 Svenska hydromorfologiska bedömningsgrunder Direktivet PM Vattendrag Sjöar Hydrologisk regim Hydrologisk regim Kvantitet och dynamik för vattenflöde Vattenflödesvolym och vattenflödesdynamik Förbindelser med grundvattenförekomster Uppehållstid Förbindelser med grundvattenförekomster Vattendragets kontinuitet - Morfologiska förhållande Morfologiska förhållande Variation i floddjup och flodbredd Variation i sjövattendjup Flodbreddens struktur och substrat Sjöbäddens volym, struktur och substrat Strandzonens struktur Sjöstrandens struktur Hydrologisk regim i vattendrag Specifik flödesenergi i vattendrag Volymsavvikelse i vattendrag Flödets förändringstakt i vattendrag Vattenståndets förändringstakt i vattendrag Konnektivitet Konnektivitet i uppströms och nedströms riktning Konnektivitet i sidled till närområde och svämplan Morfologiskt tillstånd Vattendragsfårans form Vattendragets planform Vattendragsfårans bottensubstrat Död ved i vattendrag Strukturer i vattendraget Vattendragsfårans kanter Vattendragets närområde Svämplanets strukturer och funktioner i vattendrag Hydrologisk regim i vattendrag Vattenståndsvariation i sjöar Avvikelse i vinter- eller sommarvattenstånd Vattenståndets förändringstakt i sjöar Konnektivitet Längsgående konnektivitet i sjöar Konnektivitet till närområde och svämplan kring sjöar Morfologiskt tillstånd Vattendragsfårans form Förändring av sjöars planform Bottenstubstrat i sjöar Strukturer på grunda vattenområdet i sjöar Närområdet runt sjöar Svämplanets strukturer och funktion runt sjöar I de fall de hydromorfologiska bedömningsgrunderna visar på lägre status än de biologiska bedömningsgrunderna kan ekologisk status sänkas. Om så görs behöver orsaken motiveras med ett resonemang som förklarar kopplingen mellan det hydromorfologiska tillståndet och påverkan på ekologisk status och som visar på att de inte är överensstämmande. Med stöd av gällande föreskrift 4 kan en gruppering vattenförekomster med likartade referensförhållanden och påverkanstryck göras. En bedömningen kan då göras för flera vattenförekomster samtidigt. Sänkningen görs med stöd av en rimlighets- och osäkerhetsbedömning 5 och ska inte förväxlas med expertbedömning. Expertbedömning 6 görs när det inte finns tillgänglig data för att kunna använda bedömningsgrunderna. Med data menas både mätdata och modellerad data. 4 Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten. HVMFS 2013: kap. 9 och 12 i HVMFS 2013: kap. 13 i HVMFS 2013:19 4 (12)

5 Enligt samma resonemang ska man inte klassa ekologisk status som god eller hög om biologidata saknas men data visar måttlig eller sämre status vid hydromorfologi eller fysikalisk-kemiska klassificering. Sammanvägning av hydromorfologiska parametrar 7 Vid sammanvägningen av parametrarna till kvalitetsfaktorerna kontinuitet och hydrologisk regim ska den parameter vara utslagsgivande som uppvisar den sämsta statusen. För kvalitetsfaktorn morfologiskt tillstånd ska ett genomsnitt för varje parameters klass beräknas. Det sker ingen sammanvägning av de tre kvalitetsfaktorerna till en hydromorfologisk bedömning utan varje kvalitetsfaktor redovisas var och en för sig. Referensförhållande 8 och hydromorfologisk typ 9 Vid klassificering av de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna är utgångspunkten ytvattenförekomstens referensförhållande. Referensförhållandet för konnektivitet, hydrologisk regim/hydrografiska villkor samt morfologiskt tillstånd faställs specifikt för vattenförekomsten eller för en grupp av ytvattenförekomster av samma hydromorfologiska typ. I första hand ska historisk mätdata som beskriver de hydromorfologiska funktionerna och strukturerna före de mänskligt framkallade förändringarna användas för att beskriva referensförhållandet. Som stöd för att fastställa referensförhållanden för väsentliga hydromorfologiska funktioner och strukturer kan hydromorfologiska typer användas, se nedan. Varje hydromorfologisk typ representerar en uppsättning med specifika hydromorfologiska funktioner och strukturer som skapar de fysiska förutsättningarna för ekologisk status. Delar eller hela referensförhållandet kan vara baserad på modellberäkningar eller andra prediktiva modeller. Syftet med hydromorfologiska typer är att underlätta fastställande av referensförhållanden. Varje hydromorfologisk typ domineras av vissa hydrologiska och morfologiska processer med specifika hydromorfologiska strukturer som följd. En vattenförekomst i vattendrag eller kust- och övergångsvatten kan innehålla en eller flera enheter med olika hydromorfologiska typer. Likaså kan en hydromorfologisk typ som förekommer i flera sammanhängande vattenförekomster utgöra grund för att gruppera vattenförekomsterna. En sjö utgör alltid en hydromorfologisk typ. 7 Kap. 1 Bilaga 3 HVMFS 2013:19 8 Kap. 1 Bilaga 3 HVMFS 2013:19 9 Kap. 12 Bilaga 3 HVMFS 2013:19 5 (12)

6 Genom att fastställa hydromorfologisk typ tillhandahålls en generell beskrivning av sambandet mellan hydrologisk regim och morfologiskt tillstånd samt känslighet för mänskligt påverkanstryck. Genom att jämföra vattenförekomstens hydromorfologiska tillstånd med hydromorfologisk typ, finns en möjlighet att förutsäga vattenförekomstens kommande utveckling och status. Vattendrag Hydrologisk regim Begreppet hydrologisk regim i vattendrag definieras i direktivet som det hydrologiska tillstånd en vattenförekomst uppvisar avseende vattenflödesvolym, vattenflödesdynamik och tillgänglig flödesenergi enligt typspecifika referensförhållanden. Vattenflödesvolym sätter ramarna för utbredningen av akvatiska habitat eftersom vattenmassan styr var akvatiska organismer kan leva. Det gäller både hur stor andel av botten som är vattentäckt och hur djupt vattendraget är. Vattenflödesdynamiken beskriver vattenflödesvariationen i tid. Låga vattenflöden säkerställer förekomst av habitat för olika arters ungar. Exempel på låga flöden som säkerställer förekomst av habitat är basflödet. Det är den vattenföring som inte kan hänvisas till något speciellt nederbördstillfälle utan är ofta kopplat till grundvattentillförseln. Medelvattenföring och mindre flödestoppar möjliggör arters migration, lek och spridning. Mindre översvämningar sorterar sediment samt sammankopplar fåran och svämplanet. Större översvämningar underhåller vattendragets struktur och utveckling. Flödesenergi är ett mått på kraften av vattendragets motor och är en förutsättning för bildandet av olika morfologiska förhållanden. Kvalitetsfaktorn hydrologisk regim beskrivs av de underliggande parametrarna: specifik flödesenergi, volymsavvikelse, flödets förändringstakt samt vattenståndets förändringstakt. Förslag till motiveringstext: När hydrologisk regim är klassad som sämre än god innebär det att inte heller finns förutsättningar för att ekologisk status ska vara god. Sambanden som beskrivs ovan innebär att god hydrologi är en förutsättning för god ekologisk status. Vid bedömning av hydrologisk regim är den sämsta parametern utslagsgivande, eftersom det räcker att en parameter är sämre än god för att det ska få omfattande negativa konsekvenser för biologin. 6 (12)

7 När hydrologisk regim, med hänsyn till effekterna av eventuella genomförda åtgärder, är klassad som sämre än god innebär det att inte heller finns förutsättningar för att ekologisk status ska vara god. Sambanden som beskrivs ovan innebär att god hydrologisk regim är en förutsättning för god ekologisk status. Ekologisk status i vattenförekomst är satt till status med stöd av att statusen för hydrologisk regim i vattenförekomsten som är klassad till. Utveckla därefter eventuellt vilka parametrar som sticker ut. Vattendragets kontinuitet Begreppet kontinuitet i vattendrag har flera dimensioner. Dels inbegrips möjligheten till längsgående (longitudinell) spridning och fria passager för djur, växter, sediment och organiskt material i uppströms och nedströms riktning. Dessutom omfattas möjligheten till spridning genom tvärgående (lateral) vattenrörelser mellan vattendraget och omgivande landområden. Kvalitetsfaktorn kontinuitet beskrivs av de underliggande parametrarna: kontinuitet i uppströms och nedströms riktning i vattendrag samt kontinuitet i sidled till närområde och svämplan i vattendrag. Bägge spridningsvägarna bedöms i relation till referensförhållandena. Observera att bristande kontinuitet för sediment och organiskt material inte ingår i kvalitetsfaktorn kontinuitet, eftersom konsekvensen av denna påverkan beaktas genom de morfologiska kvalitetsfaktorerna. Kvalitetsfaktorn kontinuitet ska därför enbart definieras utifrån hur rörelse, spridning och utbredning av växter och djur påverkas och därmed försämrar det ekologiska samhällets strukturer och dess funktioner. När kontinuiteten på ett betydande sätt är påverkad betyder det att en del populationer blir påverkad av fragmenterade eller/och minskade habitat. Detta i sin tur kan leda till genetiskt selektionstryck, inavel, minskade eller förlorade uppväxt eller födoområde. I sämsta fall leder det till att populationen inte kan fullborda sin livscykel. Resultatet av försämrad kontinuitet kan innefatta utdöende av eller mindre starka populationer, ändrade populationsstrukturer och förlust av ekosystemfunktioner i en sådan omfattning att den ekologiska statusen blir sämre än god. Förslag till motiveringstext: När kontinuitet, med hänsyn till effekterna av eventuella genomförda åtgärder (faunapassager), är klassad som sämre än god innebär det att inte heller finns förutsättningar för att ekologisk status ska vara god. Sambanden som beskrivs ovan innebär att god kontinuitet är en förutsättning för god ekologisk status. Vid bedömning av kontinuitet är den sämsta parametern utslagsgivande, eftersom det räcker att en parameter är sämre än god för att det ska få omfattande negativa konsekvenser för biologin. 7 (12)

8 Ekologisk status i vattenförekomst är satt till med stöd av att statusen för kontinuitet i vattenförekomsten är klassad till. Utveckla eventuellt vilka parametrar som sticker ut. Morfologiskt tillstånd Morfologiskt tillstånd definieras i direktivet som de fysiska strukturer och funktioner som en vattenförekomst uppvisar avseende variation i vattendragets djup och bredd, dess strukturer och substrat, samt strandzonens och svämplanets strukturer. Allt i förhållande till referensförhållanden. Variationer i vattendragets morfologiska tillstånd förekommer naturligt i vattendrag och härstammar från de fysikaliska processer som uppstår i rinnande vatten och är en föresättning för vattendragens naturligt varierande livsmiljöer och biologisk mångfald. Variationen styrs av vattendragets lutning, avrinningsområdets utseende och geologi samt historiska hydrogeomorfologiska processer. Det innebär att ett vattendrag kan delas in i olika morfologiska typer enligt gällande föreskrift 10 utifrån dess utseende. För varje morfologisk typ kan karaktäristiska referensförhållanden definieras. Nästan all morfologisk påverkan leder till en förlust eller förändring av habitat eller nischer som i sin tur leder till mer homogena samhällen eller/och utarmning av biodiversitet. Homogena samhällen och utarmad biodiversitet leder till minskad resiliens 11 i systemet och minskad ekosystemfunktionalitet. Exempel på ekosystemfunktionalitet som är betydande för det mänskliga samhället är reningsförmåga, översvämningsskydd och produktion. Denna kvalitetsfaktor beskrivs av de underliggande parametrarna: vattendragsfåran form, vattendragets planform, vattendragsfårans bottensubstrat, död ved i vattendraget, strukturer i vattendraget, vattendragsfårans kanter, vattendragets närområde samt svämplanets strukturer och funktion. Förslag till motiveringstext: När det morfologiska tillståndet är klassad som sämre än god innebär det att inte heller finns förutsättningar för att ekologisk status ska vara god. Sambanden som beskrivs ovan innebär att god hydromorfologi är en förutsättning för god ekologisk status. Vid bedömning av morfologin sammanvägs de enskilda parametrarna till kvalitetsfaktorn morfologiskt tillstånd som därmed är en genomsnittslig status för samtliga klassificerade parametrar. När morfologin, med hänsyn till effekterna av eventuella genomförda åtgärder, är klassad som sämre än god innebär det att inte heller finns förutsättningar för att 10 Kap. 12 Bilaga 3 HVMFS 2013:XX 11 Resiliens är ett systems långsiktiga förmåga att klara av förändring och att vidareutvecklas 8 (12)

9 ekologisk status ska vara god. Sambanden som beskrivs ovan innebär att god morfologi är en förutsättning för god ekologisk status. Ekologisk status i vattenförekomst är satt till med stöd av att den sammanvägda morfologiska statusen i vattenförekomsten är klassad till. Utveckla eventuellt vilka parametrar som sticker ut. Sjöar Hydrologisk regim I direktivet definieras begreppet hydrologisk regim definieras i sjöar som vattenflödesvolym, vattnets uppehållstid och vattenflödesdynamik samt förbindelser med grundvattenförekomster, i relation till referensförhållanden. Vattenflödesvolym sätter ramarna för utbredningen av akvatiska habitat eftersom vattenmassan styr var akvatiska organismer kan leva. Det gäller både hur stor andel av botten som är vattentäckt och hur djupt vattendraget är. Vattenflödesdynamiken beskriver vattenflödesvariationen i tid. Låga vattenflöden säkerställer förekomst av habitat för olika arters ungar. Exempel på låga flöden som säkerställer förekomst av habitat är sjöns lägsta naturliga nivå. Det är den vattenföring som inte kan hänvisas till något speciellt nederbördstillfälle utan är ofta kopplat till grundvattentillförseln. Medelvattenföring och mindre flödestoppar möjliggör arters migration, lek och spridning. Mindre översvämningar sorterar sediment samt sammankopplar sjön och svämplanet. Större översvämningar underhåller svämplanets struktur och utveckling. Kvalitetsfaktorn hydrologisk regim beskrivs av de underliggande parametrarna: specifik flödesenergi, volymsavvikelse, flödets förändringstakt samt vattenståndets förändringstakt. Förslag till motiveringstext: När hydrologisk regim är klassad som sämre än god innebär det att inte heller finns förutsättningar för att ekologisk status ska vara god. Sambanden som beskrivs ovan innebär att god hydrologi är en förutsättning för god ekologisk status. Vid bedömning av hydrologisk regim är den sämsta parametern utslagsgivande, eftersom det räcker att en parameter är sämre än god för att det ska få omfattande negativa konsekvenser för biologin. När hydrologisk regim, med hänsyn till effekterna av eventuella genomförda åtgärder, är klassad som sämre än god innebär det att inte heller finns förutsättningar för att ekologisk status ska vara god. Sambanden som beskrivs ovan innebär att god hydrologisk regim är en förutsättning för god ekologisk status. 9 (12)

10 Ekologisk status i vattenförekomst är satt till status med stöd av att statusen för hydrologisk regim i vattenförekomsten som är klassad till. Utveckla därefter eventuellt vilka parametrar som sticker ut. Kontinuitet Begreppet kontinuitet i sjöar definieras som möjligheten till spridning och fria passager för djur, växter, sediment och organiskt material längs det grunda vattenområdet i sjöar samt från sjön till omgivande landområden beroende av vattnet i vattenförekomsten, i relation till de typspecifika referensförhållandena. Bristande kontinuitet för sediment och organiskt material ingår inte i kvalitetsfaktorn kontinuitet i sjöar eftersom denna påverkan beaktas genom de morfologiska kvalitetsfaktorerna. Kvalitetsfaktorn kontinuitet ska därför enbart definieras utifrån dess effekter på de biologiska kvalitetsfaktorerna för sjöar. När kontinuiteten på ett betydande sätt är påverkad betyder det att en del populationer blir påverkad av fragmenterade eller/och minskade habitat. Detta i sin tur kan leda till genetiskt selektionstryck, inavel, minskade eller förlorade uppväxt eller födoområde. I sämsta fall leder det till att populationen inte kan fullborda sin livscykel. Resultatet av försämrad kontinuitet kan innefatta utdöende eller mindre starka populationer, ändrade populationsstrukturer och förlust av ekosystemfunktioner i en sådan omfattning att den ekologiska statusen som är förbundna med ytvatten är sämre än god. Förslag till motiveringstext: När kontinuitet är klassad som sämre än god innebär det att inte heller finns förutsättningar för att ekologisk status ska vara god. Sambanden som beskrivs ovan innebär att god kontinuitet är en förutsättning för god ekologisk status. Vid bedömning av kontinuitet är den sämsta parametern utslagsgivande, eftersom det räcker att en parameter är sämre än god för att det ska få omfattande negativa konsekvenser för biologin. Ekologisk status i vattenförekomst är satt till med stöd av att statusen för kontinuitet i vattenförekomsten är klassad till. Utveckla eventuellt vilka parametrar som sticker ut. Morfologiskt tillstånd Morfologiskt tillstånd i sjöar definieras i direktivet som det tillstånd en vattenförekomst uppvisar avseende variation i djupförhållanden, planform, dess strukturer och substrat samt det grunda vattenområdets och svämplanets strukturer relativt typspecifika referensförhållanden. 10 (12)

11 Variationer i sjöns morfologiska tillstånd kommer av de fysikaliska processer som rådde vid sjöns bildande. I sjöar är den specifika flödesenergin noll vilket innebär att när sjön väl är bildad förändras den inte på grund av de fysikaliska processer som uppstår av rinnande vatten. Däremot kan vågrörelser ha inverkan på sjöns morfologiska tillstånd. Den morfologiska variationen är en föresättning för sjöns naturligt varierande livsmiljöer och biologisk mångfald. Sjöar kan, liksom vattendrag, delas in i olika hydromorfologiska typer utifrån dess utseende. Nästan all morfologisk påverkan leder till en förlust eller förändring av habitat eller nischer som i sin tur leder till mer homogena samhällen eller/och utarmning av biodiversitet. Homogena samhällen och utarmad biodiversitet leder till minskad resiliens 12 i systemet och minskad ekosystemfunktionalitet. Exempel på ekosystemfunktionalitet som är betydande för det mänskliga samhället är reningsförmåga, översvämningsskydd och produktion. Denna kvalitetsfaktor beskrivs av de underliggande parametrarna: Förändring av sjöars planform, bottenstubstrat i sjöar, strukturer på grunda vattenområdet i sjöar, närområdet runt sjöar och svämplanets strukturer och funktion runt sjöar Förslag till motiveringstext: När det morfologiska tillståndet är klassad som sämre än god innebär det att inte heller finns förutsättningar för att ekologisk status ska vara god. Sambanden som beskrivs ovan innebär att god hydromorfologi är en förutsättning för god ekologisk status. Vid bedömning av morfologin sammanvägs de enskilda parametrarna till kvalitetsfaktorn morfologiskt tillstånd som därmed är en genomsnittslig status för samtliga klassificerade parametrar. När morfologin, med hänsyn till effekterna av eventuella genomförda åtgärder, är klassad som sämre än god innebär det att inte heller finns förutsättningar för att ekologisk status ska vara god. Sambanden som beskrivs ovan innebär att god morfologi är en förutsättning för god ekologisk status. Ekologisk status i vattenförekomst är satt till med stöd av att den sammanvägda morfologiska statusen i vattenförekomsten är klassad till. Utveckla eventuellt vilka parametrar som sticker ut. 12 Resiliens är ett systems långsiktiga förmåga att klara av förändring och att vidareutvecklas 11 (12)

12 Hydrologi, morfologi och kontinuitet hänger ihop Förändrade morfologiska förhållanden kan leda till sekundära effekter på hydrologi och kontinuitet. Dels genom förändring av flöde och specifik flödesenergi, dels genom att habitat fragmenteras. Detta leder i sin tur till förändrad morfologi. Likaså leder förändring i hydrologi och kontinuitet till förändrade morfologiska förhållanden. Slutligen Dokumentet innehåller förslag på motiveringstexter i syfte att ge stöd vid användandet av hydromorfologiska kvalitetsfaktorer vid rimlighets- och expertbedömning av ekologisk status. Dessa förslag kan givetvis kompletteras med egna motiveringar och formuleringar. När egna motiveringar skrivs in i VISS är det viktigt att komma ihåg att ju mer motiverad och beskriven kopplingen mellan den hydromorfologiska kvalitetsfaktorn och ekologisk status är desto lättare är det att förstå. God förståelse förenklar processerna både vid val av åtgärder och vid tillsyn och prövning. 12 (12)