Lulebygdens Forskrförening MEDLEMSTIDNING - Nr 70, mj 2010 l Ordförnden hr ordet Ny medlemmr Sid 3 Avgående styrelseledmoten Stig Åberg (till höger) mottr hyllningrn för sin insts inom Lulebygdens Forskrförening. Årsmöte 2010 Söndgen den 14/3 hölls årsmöte för Lulebygdens Forskrförening. 40 tlet medlemmr infnn sig i loklen på Västr Vrvsgtn 24E i Luleå. Mötesdeltgrn hälsdes välkommn v ordförnden Per Wänkkö, som inledde med årsmötesförhndlingrn. Föreningens verksmhets och kssberättelse upplästes och efter revisorerns berättelse, beslöts tt tillstyrk revisorerns förslg om full nsvrsfrihet för styrelsen. Därefter vidtog vl v styrelsemedlemmr. Ordförnde Per Wänkkö Vice ordförnde Gunnr Johnsson, omvl. Kssör Kjell Nilsson Sekreterre Crin Vllgren, omvl. Ledmöter Eivor Nordqvist omvl, Sture Krlsson nyvl, Kent Åke Lundebring. Supplenter Ingrid Wikström omvl, Kjell Mäki omvl. Ledmoten Stig Åberg hde vsgt sig omvl, och vtckdes v ordförnde Per Wänkkö med blommor. Föreningen hr glädjnde nog ökt medlemmsntlet till 410 ivrig forskre! Men ing motioner hde inkommit. Näst punkt på progrmmet, en föreläsning v Lennrt Knknrnt, utgick på grund v sjukdom. Det blev istället en form v diskussionsforum, bl.. om vår tisdgsträffr, smt förslg om ev. smverkn med ndr föreningr när det gäller föredrgshållre etc. Arkiv digitl kommer tt införs under April månd. Det hel vslutdes med fik och gott fikbröd, smt fortstt diskussioner! Vid pennn STIG ÅBERG l Fångst och jkt i gml tider Del 2 (2) Sid 4 l Vulknutbrott på Islnd och missväxt i Luleå socken Sid 7 l Sommrbostd från förr Sid 8 l Minnen från Mjöfjärden Sid 10 l John Bergenstråhle hns dotter och ryssrn En historisk bgtell Sid 17 l Krlsvik/Krlshäll gmml industribygd Sid 19 l Sist sidn: Efterlysning Vårminnen Tisdgsträffrn återkommer till hösten i oktober. Annons i septembernumret.
2 Lulebygdens Forskrförening Nr 70, mj 2010 Lulebygdens Forskrförening Besöksdress: Residensgtn 6 E, Luleå Telefon: 070/299 54 24 Telefontid: Måndg: kl 9-11 Torsdg: kl 9-11 Övrig tid går br tt mli till nednstående e-mildress e-postdress: info@lulebygden.se Hemsid: www.lulebygden se Webbnsvrig: Mrit Lindell e-post: webred@lulebygden.se Post skicks till dress: Lulebygdens Forskrförening Residensgtn 6 E 972 36 Luleå Öppettider: Ytterdörren öppen kl 07.00-20.00 ll dgr. Innerdörren låses som tidigre med egen nyckel. Annonspriser Åttondels sid 100 kr Kvrtssid 200 kr Hlvsid 300 kr Helsid 500 kr Sist sidn, enstk nr 1.500 kr Sist sidn helår (4 nr) 5.000 kr Medlemmr får kostndsfritt mrkndsför sin lster i tidningen. Dett är begränst till 40 mm/1 sp respektive 20 mm/2 sp. Dett under förutsättning tt ett exemplr v ls-tret lämns till föreningen. Styrelsen 2010 Ordförnde Per Wänkkö Tel 0920-22 62 76 E-post: per.wenkkoe@swipnet.se Vice ordförnde Gunnr Johnsson Tel 0920-22 75 93 Kssör Kjell Nilsson Tel 0920-26 72 04, 070-218 56 41 E-post: kjell.erik.nilsson@teli.com Sekreterre Crin Vllgren Tel 0920-22 86 13 E-post: crin.vllgren@ssb.com Övrig ledmöter Eivor Nordqvist Tel 0920-25 61 20 E-post: nordqvisteivor@hotmil.com Sture Krlsson Tel 0920-22 30 39 E-post; str.krlsson@gmil.com Kent-Åke Lundebring Tel 0920-26 86 31 E-post: kent-ke.lundebring@nll.se Supplenter Ingrid Vikström Tel 0920-340 72 E-post: ingvik@teli.com Kjell Mäki Tel 073-040 31 64 kjell.mki@bredbnd.net Föreningens syfte Lulebygdens Forskrförening grunddes 1989 för tt främj och höj intresset för bygdeperson- och släktforskning inom gml Storlule socken smt tt rbet för bättre betingelser för sådn forskning. Mnusstopp för septembernumret 12 september Påminner smtidigt om behovet v kort notiser/ rtiklr, och även intressnt fristående bilder. Ge ett bidrg till Julius Sundströms Minnesfond Förvlts v Lulebygdens Forskrförening. BG 5862-5955 Stipendiegruppen/lulebygdens Forskrförening Gerd Olovsson, tel 0920-25 44 64, e-post gerd.olovsson@teli.com Sigvrd Eriksson, tel 0920-22 25 24. FONUS kn förmedl telegrmmen. Medlemsvgifter Vuxen Ungdom tom 25 år Fmilj (smm hushåll) 150 kr/år 40 kr/år 190 kr/år Vid inbetlning uppge lltid nmn, dress, födelsedg, telefon, gärn mobil och e-post (inkl nmn mm på fmiljemedlemmr som omftts v fmiljevgiften). Avgiften betls till PG 36 64 01-8 Vid internetbetlning: Kompletter din uppgifter genom tt skick dem med e-post till medlemsnsvrig e-post: lulebyfof@teli.com Kom ihåg tt meddel dressändring!
Lulebygdens Forskrförening Nr 70, mj 2010 3 Ordförnden hr ordet Hej ll medlemmr Det är märkligt vd tiden rinner iväg. Vi hr vverkt vårt årsmöte och mn börjr känn tt vi nog kommer tt få en sommr i år också. Årsmötet vlöpte helt enligt plnern med det undntget tt det efterföljnde föredrget fick ställs in eftersom föredrgshållren insjuknt. Stig Åberg lämnde styrelsen efter fyr år. Jg vill även här i tidningen frmför ett vrmt tck till Stig för den tid hn lgt ner på föreningen. Läsrn hr kunnt t del v ett flertl mycket trevlig refert från olik föreningsträffr signerde v Stig. Ny i styrelsen är Sture Krlsson och jg hälsr honom välkommen. Jg pssr smtidigt på tt häls ll ny medlemmr välkomn till föreningen. Vid senste styrelsesmmnträdet beslutdes tt vi sk fortsätt med vår tisdgsträffr. Först träffen blir den 5 oktober och vi återkommer med uppgift om progrmmet i näst nummer v tidningen. Du hr knske någon idé om progrmpunkt. Hör i så fll v dig till någon i styrelsen. Telefonnummer och e-postdresser hittr du på sid 2. Lyout och produktion: ÅKE ÖSTLING Tel 0911-21 17 78 ke.ost@teli.com För den som inte besökt vår lokler under senre tid vill jg berätt tt det under jnuri i år instllerdes en fjärde forskrdtor i loklen. Den här hr uppkoppling mot AD On Line som innehåller nyfotogrferde bilder v äldre kyrkboksmteril frm till c 1895. Bildern är i färg och v mycket hög kvlité. Mn hr frm till nu lgt in 28 försmlingr i Norrbotten plus en del nnt mteril. Mn hr inte nnonsert tt Norrbotten är klrt så det lär komm mer. På skärtorsdgen krschde min hårddisk och på grund v helger mm blev jg utn dtor i nästn tre veckor. Mn inser helt plötsligt hur beroende mn hr blivit v tt kunn nvänd dtorn. Och vikten v tt t säkerhetskopior. Det sist gäller även för e-postdresser och webbdresser. Avslutningsvis vill jg tillönsk ll en riktigt fin sommr. PER Mnuskript till tidningen skicks till nednstående helst vi e-mil, och glöm inte tt skick bilder i särskild fil (jpg). Åke Östling Jkobs väg 7 941 64 Piteå Tel 0911-21 17 78 Bo Johnsson Tllv. 3 A, 954 31 Gmmelstd Tel 0920-25 42 22 Lisbeth Jcobsson Sndnäsetv. 117, 975 94 Luleå Tel 0920-26 50 27 Tonny Eriksson Lingonstigen 25, 973 33 Luleå Tel 0920-22 97 94 Britt Nilsson Burströmsvägen 62, 974 33 Luleå Tel 073-823 29 05 Krl-Erik Perdhl Residensgtn 6 D, 972 36 Luleå Tel 0920-686 28 Mrike Keuning G: Hgviksv. 60, 974 41 Luleå Tel 0920-25 94 77 Hns Fingl Nyckelgränd 2, 973 41 Luleå Tel 0920-197 22 Ulf Lövgren Ejdergränd 1, 974 55 Luleå Tel 070-621 35 03 Gustv Renkvist Snövägen 45, 976 33 Luleå Tel 0920-26 95 70 Gudrun Norlin Sktvägen 1, 975 96 Luleå Tel 0920-25 91 06 Ture Reinholdt Räfsrstig. 24, 954 34 Gmmelstd Tel 0920-25 32 61 Ingrid Nilsson Svingelstig. 5, 954 35 Gmmlstd Tel 0920-25 41 46 Ove Eriksson Fältsptstigen 32, 977 53 Luleå Tel 0920-988 20
4 Lulebygdens Forskrförening Nr 70, mj 2010 Fångst och jkt i gml tider Av LENNART KANKAANRANTA Del 2 (2) Del 1 i föregående nummer. Stock- och flk- giller Stockgiller bestod br v två stockr, en som låg på mrken över stigen och en som gillrdes upp med pinnr ovnför. Den övre stocken belstdes med tyngder, stenr eller stockr. När fågeln trmpde på gillerpinnen föll överstocken ner och fågeln klämdes ihjäl. Om mn sett t. ex en tjäder smyg med frmfot och huvud jäms med vrndr kn mn inse tt tjäderhuvudet vr melln stockrn smtidigt som foten trmpde på gillerpinnen och iblnd vr tjädern fångd och död med foten under det fstklämd huvudet. Även orre, rip och järpe kunde fångs i stockgillret. Gillerpinnrn tillverkdes med omsorg hemm men kunde också täljs på plts i skogen. För fångst v fågel nvändes också fångstflk. Flket vr hoptimrt v fler stockr och kunde nvänds under lång tid. Flken gjordes v 4-5 st c: 10-15 cm stockr som klövs i änden och smmnfogdes med en kilformd stör, ing spikr erfordrdes. Flket gillrdes upp över en stig så tt gillerpinnen pekde över stigen så tt fågeln då den psserde klev på gillerpinnen och utlöste gillret och flket föll ned över fågeln. Problemet med förstört vilt på grund v räv eller korp kunde undviks. Flk fungerde bättre under regnig fuktig dgr då fågeln sökte skydd mot regnet. Flk fungerde också bättre efter tt lite snö fllit, under Stockgiller flket vr då brmrk vilket lockde fågen. Om mn hde tur kunde mn få fler fåglr smtidigt. Lätt flk kunde belsts med tyngder som sten. Med giller fångdes även mård, hermelin och möss. Gillerpinnen betdes då med ekorre eller småfågel för mård och med mus eller fisk för hermelin. Stockgiller för mård plcerdes melln två träd så tt en stocken gillrdes upp över den ndr och mården klämdes melln stockrn. Även små flkfällor för fångst v hermelin och mus nvändes. Stock och flkgillret klls i Tornedlen med det finsk nmnet loukku och sdin. Giller är tillåtet för fångst v mård men hr vrit förbjuden för fångst v fågel sedn länge men hr nvänts åtminstone ännu under 1950-tlet i glesbygdern. I bygdern kunde viss områden, berg och åsr nses tillhör viss gårdr och dess fångstområden gick sedn i rv. Tillgången på skogsfågel vrierr och hr så gjort under ll tider. På en ristning på en timmerstock i övre Flkgiller Tornedlen stod ungefär följnde: Fångstmnnen hde vittjt mer än 100 snror och giller utn tt h fått en end fågel. Inskriften vr dterd 1740. Med tnke på skrivoch läskunnigheten under 1700-tlet kn det händ tt inskriften gjorts senre men tt händelsen ändå kn vr snn. Antlet fångstredskp för denne fångstmn vr dock obetydligt i jämförelse med ntlet snror som gårdr i Krelen kunde h 3000 till 4000 snror längs stigr som gått i rv i fmiljen. Fällorn vittjdes vid kllt väder br en gång i veckn. På hönsfåglrns spelpltser på våren fångdes med snror men också ndr metoder förekom. Skicklig fångstmän lärde sig tt härm skoghönshönor och lock till sig hnen och fång den med händern. Riekko-Lsse i Junosundo kunde få en riptupp tt komm och sätt sig på hns huvud. Nmn som Flkberget, Flkheden eller Virkm påminner oss om tider då fångst vr en viktig näring.
Lulebygdens Forskrförening Nr 70, mj 2010 5 Ett ovnligt sätt tt vliv fågel berättde min fr om. Vid lieslåtter på holmr och strndängr kunde mn i gräset hitt ruggnde änder. Med lien kunde nden vlivs och hn berättde tt det kunde händ tt mn hde en säck med änder med sig hem från slåttern på holmen. Fångst med fångstjärn eller fångstsxr Fångstjärn v olik storlek tillverkdes för olik viltslg. Troligen börjde fångstjärnen tillverks på 1600-tlet. De gml smedern vr skicklig och bruksrbetrn kunde frmställ järn och stål v hög kvlitet, vrför det är troligt tt fångstjärn tillverkdes loklt. Fångstjärnet kunde vr vsett tt nvänds med bete eller tt funger som trmpsx. Med bete fångdes rovdjur men även hre där fälln gömd under snö betdes med gräs/hö. Trmpsx nvändes för räv som hr för vn tt gå i sin gml fotspår. Rävsxen sätts ut i det gml spåret och då räven trmpr på sxgillret slår sxen igen runt benet. I dg är rävfångst tillåten med fotsnr. Rävklyk Fångstjärn gillrdes även med åtel för rovdjur som björn och järv. Viss djur, t.ex. bäver kunde fångs så tt fångstjärnet plcerdes på vägen till ingångshålet till lyn eller grytet. Även fågel fångdes med fångstjärn. För gåsfångst på våren plcerdes fångstjärnet där gässen förutsågs lnd på snöfri fläckr eller vid kllkällor på myrrn, järnen åtldes inte utn gässen förutsttes trmp i järnet då de betde. För tt få gässen tt lnd på rätt ställe spred mn ut sk för tt smält undn snön och få br fläckr. För ndfågelgfångst på sensommren åtldes med x från åkern. Rävtång, rävklyk Räv fångdes med hjälp v ett redskp som gjordes v en torrk, en tll eller grnstm på rot som kpdes till lgom höjd. Stmmen spetsdes upptill till två eller tre spetsr som möttes i spetsig V-form. Spetsrn vr vsmlnnde och från kntern tillspetsde. På den högst spetsen plcerdes ett rävbete, ekorre, ktthuvud e. dyl. När räven försökte komm åt betet fstnde den med tssen melln spetsrn och jägren kunde vliv räven. Tången kunde stå och nvänds under lång tider då trädet torkde till torrk. Tången gjordes helst i myrknter eller liknde terräng med god insyn så jägren ej behövde gå när tången för tt se om den fångt räv. Även ndr utformningr på rävtång, t.e.x. i form v en km, kunde förekomm. Redskpet hr olik lokl nmn som rävstubbe, rävtång i Arvidsjur, rävsx eller träsx i Älvsbyn, rävklyp eller rävklyv i Klix, rävtn nvänds också, så heter också redskpet mn spänner ut det nyflådd skinnet på tork med. I Tornedlen nvändes givetvis det finsk ketunknto eller revonknto. Fångstmetoden är i dg förbjuden. Fångst med gift Räv fångdes vintertid med gift, troligen nvändes, kliumcynid (cynklium) eller rsenik men även växtgifter som stryknin, gift från sprängört eller bolmört eller ndr giftig växter. Fångsten skedde vintertid, giftpreprerde bullr med rävmt kstdes i snön längs ett skidspår och en räv som hittt giftbullen dog vnligen på pltsen eller kunde spårs upp. Hnteringen v gifter vr lik frligt för fångstmnnen som för det tilltänkt bytet men också för hundr. Under 1930-tlet beviljdes tillstånd för giftfångst i Norrbotten och i områden med renskötsel meddeldes i kyrkn för vilket område tillståndet gällde så hundägre kunde håll sin hundr från området. Giftet blev snnolikt känt i Tornedlen genom Ränselryssrn för knske mer än 1000 år sedn eller redn tidigre. Att kunskpen kom genom ryssrn kn verifiers genom tt ordet för gift i viss smisk dilekter kn härleds till ryskn. De först giftern vr v okänd typ. Fångstgropr Fångstgropr nvändes i vår trkter för jkt på hjortdjur, ren och älg. System v gropr grävdes där vilt förväntdes gå eller dit vilt kunde drivs. I botten v gropen sttes en eller fler spetsde störr för tt död eller llvrligt skd viltet. Groprn mskerdes och övertäcktes och viltet kunde sedn drivs ner eller självmnt gå så den föll i gropen och sedn fångs och vlivs i gropen. Snnolikt nvändes fångstgropr mest för tt fång ren i Tornedlen och norr Sverige. Renen är ju ett flockdjur och då en flock psserr ett gropsystem är snnolikheten större tt något djur fller i gropen. I Tornedlen och Norrbotten finns spår v fångstgropr på mång ställen. Givetvis fångdes även älg på dett sätt. På hembygdsmuseet i Tärendö finns blnd ndr fångstredskp en spetsd järnstör påminnnde om en värj, den är dryg metern lång och hr enligt sägen fångt två älgr smtidigt, den först älgen, en ko spetsdes men lyckdes komm upp ur gropen men dog sedn och klven föll sedn i gropen också och spetsdes.
6 Lulebygdens Forskrförening Nr 70, mj 2010 Jkt med spjut och hrpun Spjutet nvändes v jägren för tt vliv vilt. Vid björnjkt och jkt efter hjortdjur hr spjut nvänts. Hjortdjur jgdes snnolikt vintertid med spjut. Hällristningr från stenåldern visr oft jägre med spjut eller båge och pil tillsmmns med viltet. I kustområden nvändes spjut för fångst v säl sådnt som fortfrnde förekommer blnd inuitern. Björnjktern med spjut är väl känd, äldre tiders storviltjägre skulle död en björn med spjut för tt få högre sttus. Krl XII:s björnjkt finns vmåld på tvl. Björnen väcktes i idet och kmpen börjde. Björniden kunde vr värdefull och säljs till hugde storviltsjägre. Historiern om björnjkter är mång. En från Sieppijärvi i norr Finlnd berättr om en jkt som pågick under 3 dgr och där den slutligen dödde björnen och två v jägrn måste trnsporters hem från skogen. Jkten innehöll mång mkbr moment. Björnen skddes llvrligt i jktens börjn v björnspjutet och besköts sedn med ekorrböss som inte räckte till för tt vliv björnen. Nervös och rädd bybor försökte sedn vliv djuret under de tre dgrn med yxor, högfflr och spjut. Vid ett tillfälle skulle en jägre slå björnen med yx men slog i hetsen v spjutet i stället och blev beskylld för tt vr på björnens sid. Spjut nvändes även gillrt där viltet utlöste en fjädrnde trädstm som slungde eller pressde spjutet mot viltet. Anordningr v dett slg klldes led. Det finns gml rättegångsprotokoll där en jägre som stt upp ett led beskylldes för tt h skdt en människ som gått i fälln. Hnteringen v spjut i Norden vr berömt. Sxo, med tillnmnet Grmmticus, död i börjn v 1200-tlet, en dnsk historiker skriver: Ingen nnt folk är så skickligt som Finnrn på tt kst spjut. Det gäller som vi vet också i dg. Pil och båge, rmborst Pilbåge kn knppst nvänds mot mål i rörelse, den är bättre lämpd för jkt på stillstående vilt, hre i leg, ekorre, sittnde fågel o. dyl. Pilspetsen vr gjord v sten, brons eller järn. Jkt med pilbågr förekommer ju även i dg kn vi läs om i jkttidningrn iblnd. Mlmfyndigheten i Msugnsbyn hittdes på 1600-tlet v två ekorrjägre vrs pil med järnspets fstnde i den mgnetisk mlmen. Jägrn hette Lsu (Lrsson) och Johnsson Mukk. Armborstjägren hde oft med sig en pildräng som höll red på vr pilen hmnde så den dyrbr pilen inte skulle komm bort. För tt komm närmre villebrådet kunde jägren msker sig i skinn, skjutko är ett exempel. I Odyssén berätts hur mn gräver en grop i snden och lindr in sig i sälskinn för tt lur sälr, det skedde troligen för mer än 4000 år sedn. Förföljelsejkt En grym jktmetod som också krävde krfter v sin utövre vr förföljelse och vlivnde v viltet. Det skedde när skren br skidlöpren men inte viltet, vildrenen, älgen eller vrgen. En vrgflock kunde förföljs och hinns upp och när vrgen gick till motngrepp lät jägren vrgen bit i skidstven och med den ndr stven slog hn sedn på vrgens nos så den tuppde v. Sedn tog jägren frm kniven och skr v hssenorn och gv sig iväg efter näst vrg i flocken och hde jägren ork kunde hn oskdliggör hel flocken. Det berätts om en ensm sme som vlivde en flock på 5 vrgr under smm jkttur. Att vrgen inte döddes direkt berodde troligen på tt den då skulle h frusit och skinnet hde vrit svårt tt t rätt på. Nu levde vrgen i fler dgr och jägren kunde komm tillbk och död den och vpäls den. Grym jktmetod även den. Vildrensflocken förföljdes på smm sätt, en trupp snbb jägre åkte ikpp flocken och sköt eller stck med spjut ihjäl renr. Jägrn förföljde flocken så länge de orkde. En nnn trupp följde efter och tog hnd om kött och hudr. Ett jktsällskp med bössor från Junosundo och Kngos fällde en hel hjord på över hundr vildrenr i Kpukielinen väster om byrn och Linioborn fällde på det sättet fler hundr vildrenr i Kolkonkiveliö. Bytet deldes melln jägrn. Jkt med skjutvpen Tillverkning v skjutvpen torde h kommit igång under 1600-tlet i Norrbotten och då troligen först i Tornedlen där kunskpern, när det gällde järn och järnmnufktur vr tidig. Rotesoldtern kom tidigt i kontkt och utrustdes med skjutvpen som smedern kunde kopier. Krl-Uno Hnnu beskriver i sin bok Bottniskn Bössor från 1976 känd vpentyper och bösstillverkre i Norrbotten och Tornedlen t.ex. i Jukksjärvi. Ytterligre en bok om Bottnisk Bössor hr för något år sedn getts ut v den Norrbottnisk vpenspecilisten Arnold Lgerfjärd Snnolikt blev inte bössn vr fmiljs egendom förrän i slutet på 1800-tlet och fångsten med de gml metodern vr både effektiv och billig så bössn som jktredskp torde inte h hft någon större betydelse innn de gml fångstmetodern blev förbjudn. Inte förrän tändhtten och senre ptronen uppfunnits blev skjutvpnet prktiskt nvändbrt för jkt. De först bössorn vr lodbössor och inte lämpde för flyktskytte. Påfundet tt skjut på flygnde fågel är nytt, änd frm till 1950-60-tlet vr endst sittnde fåget mål, då dyr mmunition och mmunitionsbrist vr det vnlig för åtminstone glesbygdens jägre. Jägren riskerde inte tt bomm eller skdskjut viltet. När tändhtten uppfunnits och lddde ptroner fnns tt köp gick det även tt ldd mmunitionen själv. Mn åternvände tomhylsor, köpte tändhttr, krut, hgel, krutförlddningr och hgelförlddningr och tillverkde mmunitionen själv. Det fnns speciell stukningspprter för olik klibrr. Hylsorn åternvändes genom tt tändhtten slogs ut
Lulebygdens Forskrförening Nr 70, mj 2010 7 Vulknutbrott på Islnd och missväxt i Luleå socken Av ANDERS SANDSTRÖM Med börjn den 8 juni 1783 fick vulknen Lki på södr Islnd ett utbrott som vrde till den 7 februri 1784. Utbrottet fick svår följder för Islnd, med en dödlighet på melln 20-25 procent blnd befolkningen och c 75 procent blnd boskpen. Den poetisk Eddns vision v Rgnrök gv således syn för sägen: Sol syns svrtn. jord segnr ned i hv, strålnde stjärnor störtr från himlen; elden brusr med bolmnde rök, lågor slår hög mot himlen själv. Den isländske prästen Jon Steingrimsson, som blev ögonvittne till händelsen, skriver följnde i sin dgbok om ett svrt moln som vällde in från bergen i norr: Molnet spred sig mycket snbbt över oss och vr så tjockt tt det blev lldeles mörkt inomhus. Sndmolnet lde sig sedn som ett täcke över mrken så tt vår spår blev synlig. Hn insåg även tt det hel vr olycksbådnde och skriver vidre: Mer gift fller från himlen än någon människ kn förstå: sk, svvel och slpeter blndt med snd. Vttnet hr fått en ljusblå ton, växtern hr vissnt och den hemsk luften gör det så svårt tt nds tt mång äldre människor endst orkr med tt fyll sin lungor till hälften. och en ny sttes på plts. Det fnns även mässingshylsor tt köp och de höll givetvis för längre tids bruk. Bössn kunde också gillrs lddd i skogen. I Tärendö hembygdsgård finns en låd för dett ändmål. Ett snöre spändes runt vtryckren och gillrdes så tt bössn vlossdes, när djuret psserde pipn. En sådn bösslåd kunde riggs upp vid en hässj i skogen och fäll renen eller älgen som skulle ät v höet. Det Ptronstukre gällde tt säkr lådn sedn när mn kom med hästen för tt hämt hem höet. Jkt är i dg en rekretionsform långt skild från fångst i gml tider, där det viktig vr tt få med sig bytet hem. Det vr för mång en näring eller en binäring vid sidn v jord och skogsbruk. Ett vittnesbörd om dett kn svret på min fråg till en äldre jktkmrt, som jg vet fångt skogsfågel med fällor vr. Jg frågde honom om hn numer jgr skogsfågel. Svret blev: Nej, jg behöver inte. Jg hopps tt jg med denn rtikel hr gett er förståelse för vikten v fångsten och jkten i vår trkter och exempel på den skicklighet och uppfinningsrikedom som vår förfäder vist. Utn denn skicklighet skulle mång släkten på nordklotten inte finns till i dg. KÄLLOR Hörsägner nedtecknde under studiecirkel i Korpikylä. Norrbottens tidskrift årgång 1938 Den gml llmogejkten, Licentitvhndling Hlp hint Pitkä mitt, Nkk- Korhonen, Mervi (1988) ISBN: 951-717-538-8 Hågkomster från nordlig nejder. Smuli Pulhrju Ödebygdsfolk. Smuli Pulhrju Blidk dig blå ödemrk Hns Andersson Odyssén, Homeros Dnskrns Histori, Sxo Grmmticus Egn och ndrs nu levnde jägres erfrenheter FOTO: Ludvig Båving l
8 Lulebygdens Forskrförening Nr 70, mj 2010 Verkningrn sprider sig över Europ Vulknskn och de giftig gser, främst svveldioxid, som spred sig med vindrn över Europ, kom tt ge upphov till problem långt utnför Islnds gränser. I såväl Frnkrike som Englnd kom mång människor tt dö till följd v förgiftningr i smbnd med nedfllet. Sommren 1783 blev i Englnd känd som den stor sndsommren och den gulktig dimmn som skpdes v de svvelhltig gsern blev känd som Lkidimmn. Beräkningr visr på tt c 23 000 människor dog enbrt i Englnd till följd v utbrottet. Den erosol som skpdes i luften verkr också h skpt en nedkylning v norr hlvklotet och den fråg mn ställer sig är nturligtvis om mn kn spr någr följder i den vlägsn del v världen som utgjordes v Luleå socken. Svgåren 1783-84 i Luleå socken Den om gångn tider lltid väl underrättde loklhistorikern Albert Nordberg, uppger i sin historik över Luleå socken tt åren 1780, 1782, 1783, 1784 och 1787 vr år med svg årsväxt, medn 1785 och 1788 vr nsedd som god år. Tydligen hr hns käll härvidlg vrit köpmnnen och resenären Abrhm Hulphers (1734-1798) från Västerås, som år 1758 företog en res genom Norrlnd, vilken långt senre resulterde i en serie topogrfisk beskrivningr över Norrlnd 1775-97. Tyvärr hr vrken Hulpher eller Nordberg så mycket mer tt säg om dess år, men det finns ndr källor som också hr den fördelen tt de vr smtid med händelsern på Islnd. De källor jg då tänker på är de tidningr som utgvs i Stockholm och som tydligen hde korrespondernde medlemmr ute i lndet. Årsväxten hr i dett år härstädes för en del blivit nog svg, men större delen v dett lnds innevånre bör dock icke klg. Den strk kölden, som kom de först dgrn i ugusti månd och som tycktes hot hel Västerbotten med missväxt, verkde på det sättet tt i denn Luleå försmling, bestående v ungefär 500 hemmnsrökr hv 100 lidit så stor skd därv tt ders sädesväxt knppt ger bröd till julhelgen, vdn en tunn korn redn kostr 50 dler kopprmynt. I hel Västerbotten höres klgn över mgert och klent fiske i denn sommr och höst, vrför en tunn surströmming nu kostr 12 plåtr och som värre är, börjr denn för oss så nödig sovelvr tt redn tryt. Kollegn Inrikes Tidningr hr även den ett intressnt meddelnde från Luleå ett år senre, eller för tt vr mer exkt den 6 november 1784: Medium v såningstiden här i lndet plägr vr den 20 mj, vrpå skörden vnligst infller efter 12 veckor eller den 20 ugusti. Dett år såddes här ej något förrän den 20 mj och v mång ej förr än efter pingst efter börjn v juni. Våren och sommren dett år hr ifrån börjn hållit sig mycket kll i synnerhet om nättern. Uppå en så kll vår och sommr följde tt såväl korn som rågsädet ej kom till mognd innn frostnättern inföllo såsom i synnerhet mot 16, 20 och 24 ugusti, vrför en vr hstde tt uppskär den hlvmogn säden. Somlig, vilks åkrr blevo mindre skdde v kölden under bemäld frostnätter, Svr på förfrågn: läto dem stå oskurn till börjn v september och hde den lyckn tt få bättre säd, dock ej fullmogen. Någr byr i denn socken hv hft så stor skd v kölden tt de ej fått trösk något v hel sin årsväxt. De övrig i socknen få väl trösk lltsmmns men säger tt vkstningen blir mindre än hälften emot god år. Denn exposé må vsluts med en korthuggen notering från kyrkoherden i Överklix socken år 1784, vri denne skriver följnde: Dett är det 3:dje året, som årsväxten här blifvit skdd f kjöld llment, så tt hungersnöden är stor. Brcken f furu smt kornhlm beredes och nyttjs till Bröd. Bättre än så kn nog inte missväxt beskrivs och vi får utgå från tt även befolkningen i Luleå socken fick blnd brk i brödet under dess år. Huruvid kölden och den därpå följnde missväxten är tt tillskriv en llmän klimtförsämring eller är ett resultt v vulknutbrottet på Islnd, med därpå följnde sänkning v temperturen, må vr osgt. Klrt är dock tt människorn förr i tiden, på ett helt nnt sätt än nu vr underkstde nturens nycker, något som vi i västvärlden hr gjort vårt bäst för tt undnröj. Helt hr vi dock inte lyckts med dett, något som effektern v vårens vulknutbrott på Islnd visr! l Sommrbostd från förr Sommrbostd på Bovllen 2:22 när Hrds i Edefors socken Jg och min föräldrr kom till Västr Bovllen, Västigårn, på våren 1931. Bostden vr ett gmmlt hus från börjn v 1800-tlet med frstu och kmmre innnför smt kök eller storstug till vänster. När jg börjr minns fnns i kmmren en järnspis och i köket en stor mur med en grov bösspip som spisstolpe. Den hde bkugn för tunnbröd. I den öppn spisen fnns en häll v järn. En person hr ment, tt om hn läste rätt så är det den äldst hällen från Rosfors bruk med årtlet 1836 (?). Först vintern elddes nog br i öppen spis. Sen kom en järnspis dit, vilken nog mormor kommit med. Jg minns tt min mor bdde mig i en plåtbunk frmför järnspisen. Eftersom jg blev pinknödig pinkde jg i vttnet. Det fick min mor ldrig vet trots tt hon levde till 1999! I juli 1931 föddes min syster Birgitt i kmmren. Sofi och Avjon Boström bodde då ännu kvr frm till hösten. Sofi vr mycket snäll, och det fnns en grop i järnhällen utnför spisstolpen. Den fick jg spott full. Jg tycker mig h ett svgt minne v dett, men i vrt fll hr föräldrrn
Lulebygdens Forskrförening Nr 70, mj 2010 9 berättt det iblnd med en viss förtjusning! På våren togs korn 350 meter uppåt gärdn till en gmml sommrlgård v timmer. Gles i hörnen så myggen hde fritt tillträde. Korn släpptes ut i skogen, vilket inte vrde så mång år. Hrld Nilsson, som bodde 1 ½ kilometer bort, hotde tt t in korn och begär lösen enligt de bestämmelser som fnns. Iblnd blev korn bort över ntten. Jg tror föräldrrn s, tt då hde dom hittt svmp. Den gml timmerlgårn (feose) på gårdsplnen skurdes nog och vi bodde där sommrtid. Jg minns tt jg hde tndvärk och låg upi floon, d v s på golvet i ett kobås. Mmm hde värmt ett pnnlock v gjutjärn och lgt en blöt hndduk på. Mot dett fick jg h kinden vid det ond stället. Det fnns en öppen spis i en hörnet v lgårn. Jg minns tt jg en gång bdde i troligen en trätunn vid denn spis. Jg minns också, tt ppp bkde slobber i stekpnnn där. Hn skulle vänd en genom tt släng upp den i luften. Hur det lyckdes minns jg inte. Sommren 1932 kom en såg till oss, och virke sågdes till ett nytt hus. Sågen ägdes v Selfrid och Helge Pettersson. Det blev en stor hög med sågspån, vilket jg också minns lite svgt. Ppp berätt någon gång senre, tt hn skyddde den genom tt t skåpsängen från bgrstugn och lägg på spånhögen. Det vr väl ett helgerån? Sängen förstördes. Sågägrn kom bestämt från Svrtlå, där ppp hde mest förbindelsern och släkten. Sommren 1934 kom snickren och släktingen Gotthrd Fhlmn från Svrtlå och hjälpte till tt bygg ett nytt hus i två våningr. På bgrstuvindn spik hn sej en säng v entumsbräder, där hn sov på nättern. Den är kvr. Vi flytt nog in smm höst, och bgrstugn hyrdes ut till gubben Hedberg med fru. Jg minns, tt hn hämtde spik i frsns låd med tretums i kälkbodn. Jg skvllr åt frsn om det. En dg vr jg ute i decimeterdjup snö. Jg vr vid nedre gveln v bgrstugn. Gubben hde en holk eller ett fågelbord vid bortre hörnet. Det kn tänks tt jg kstde en snöboll åt det hållet. I vilket fll så bnkde gubben på fönstret och lät mycket rg! Smm dg blev det ett stort oväder, och ll snön smälte bort i regnet. Vi hde en timrd brunn, där mn med vev hinkde upp vtten genom tt en kedj rulldes upp på en trästock. Brunnen vr nog tio meter djup och vr timrd. En väggen rsde in. Någon gång blev det cementringr, och brunnen blev tretton meter djup. En kvinn i Luleå skrev en gång en rtikel i Norrbottens-Kuriren om ett stort oväder i november 1934. Jg tyckte tt det stämde med vårt oväder. Nu vr det slut med tt bo i lgårn på sommren. I fortsättningen bodde vi i bgrstugn på somrrn. Där vr det svlt och skönt. Vi åt oft fil mitt på dn. Då hämtdes in på bordet en präktig rökt skink, som hängde i storskrubben. Och från kmmrn hämtdes tunnbröd från två stor trätunnor. In på 1940-tlet vr det het somrr. När kriget börjde 1939 cyklde frsn till Henry Hrlin i Hrds och köpte vår först rdio på Grnd Elffären. Då kunde vi upprepde gånger hör: Vrmst i dg i lndet vr Hrds med + 37 grder. Jg hr fått mig sgt någon gång senre, tt vädertjänsten i Stockholm kom upp och flyttde termometern till Kmrum på ndr sidn älven, där det vr tillräckligt svlt. Mn kunde nturligtvis inte lid, tt det skulle vr vrmst i Norrbotten. Där sk det vr kllt och mörkt och därmed bst! Troligen 1938 kom Gullst-Bror med bndtrktor och drog upp stor björkr nere i bcken åt söder. En ny sommrlgård byggdes v entums bräder. Tggtrådshgr byggdes för tt håll korn på plts. I denn sommrlgård bodde vi förstås inte. Vi hde ju bgrstugn som sommrbostd. När det upphörde minns jg inte. Denn lgård hr pressts ner v snön sist åren. Gullst lär h legt nednför Gullträsk. Den gml sommrlgårn tog frsn förstås ned och såg till ved. Allt måste nvänds. Den gml timmerlgårn på gårdspln revs 1936, och smm år byggdes en lgård på smm plts. Jg minns hur stenrn göts v betong i en form v rostfri plåt. Mn kunde stick ner en plåt i formen så det blev två hlv stenr. I ugusti det året tog min mmm mig med på bussen till Svrtlå och vlämn mej på skolhemmet. Det vr inte roligt. ARNOLD LAGERFJÄRD l Potokoll från årsmötet finns för läsning i vår lokl. Är plcert i informtionsfickn vid inskrivningsboken. Två ny böcker v Georg Plmgren Gtu- och vägnmn i Luleå kommun Kn köps vid Stdsbyggndskontoter, Stdshuset, 6 tr Pris 100 kr/ex Förteckning över innehvre v Luleå stds dontionsjord inom den gml stdsplnen som år 1901 delgivits stämning med yrknde v bättre rätt till gtumrk mm Finns vid Luleå kommuns stdsrkiv. Pris 50 kr/ex
10 Lulebygdens Forskrförening Nr 70, mj 2010 Minnen från Mjöfjärden Av GOTTFRID HANSSON, smmnställt v LEIF HANSSON Mjöfjärden (Miöddfjerden) kommer från fornsvensk mior = sml och betydelsen blir lltså Smlfjärden. I smbnd med tt en omfttnde skttläggning företogs 1543 får vi upplysningr om byrn i Rånebygden. Byrn vr då elv till ntlet inklusive Mjöfjärden som hde tre bönder. Byns befolkning uppgick till tjugoen personer år 1519 (utdrg ur Råne socken 1654 1954 v Engelbert Byström). Enligt gml sägner sk byn h vrit öde tre gånger, nästn ll invånre skulle h flyttt ut. I sockenboken uppges tt sttistik skns för Mjöfjärden år 1719 vilket tyder på tt byn då kn h vrit öde. Jg föddes den 15 december 1912 i Mjöfjärden, som tillhör Råneå socken. I först hnd kommer jg tt berätt om förhållnden i vår by under tjugo- och trettiotlen och de människor som levde där. Råneå i februri 1982 GOTTFRID HANSSON På grund v sin längd kommer rtikeln tt uppdels på två vsnitt, vrv denn är del 1. BEBYGGELSE Gårdr Jg börjr med den gård som låg längst ut mot hvet och fortsätter in mot byn. Den först klldes Bolgsgården. Där bodde gruvfogden Nils Nordlund och hns fmilj. I vår dgr skulle vi kll honom verkställnde direktör. Gården revs under trettiotlet. Utnäs ägdes v Brynolf Lrsson och hns hustru Hilm. De hde fem brn Gerd, Märt, Konrd, Linus och Emm. Gården vr ett torp och gv inte så god inkomster. De hde två kor vilket nog vr en nödvändighet på den tiden. De vr därför tvungen tt sök sig ut på rbetsmrknden, vilket oftst innebr rbete vid den stor sågen i Krlsvik. Brynolf vr en skicklig svrvre och brukde vintertid tillverk spinnrockr, vilk behövdes i vrje hem. Freek vr ett torp. Det ägdes v Erik Fredriksson och hns hustru Ann. De hde också fem brn Id, Arvid, Oskr, Alfred och Ernst. Den sistnämnde äger nu torpet. Erik brukde vr ute på rbetsmrknden och t rbete där det fnns. Blekemål (Knektstorpet) vr ett soldttorp frm till någon gång på tjugotlet. På den tiden fick vrje rote håll en mn i rikets försvr. Hn klldes knekt eller soldt och fungerde som underbefäl för rotets mnnr när de klldes in för tjänstgöring. Mjöfjärden utgjorde en rote eftersom en rote utgjordes v ått tunnlnd. När byn befrides från tt håll knekt så såldes torpet till en mn som hette August Eriksson och hns hustru Justin. De härstmmde från Klix-trkten, troligen Rånön. De hde en dotter som hette Alm. Gottfrid Hnsson 1912-1993 August vr fiskre och drev en liten ffär. Missionshuset byggdes eftersom byn sknde en smlingslokl. Byborn vr oenig om vr byggnden skulle uppförs. En del ville h huset mitt i byn på min frs mrk. Min fr vr också beredd tt, som brukligt vr, skänk bort mrk för ändmålet. Det visde sig tt mjoriteten ville plcer det där det nu står och det vr nog det bäst lterntivet. Huset ägs v fosterlndsstiftelsen EFS sedn strten och fortfrnde. Jg vr med när huset invigdes 1924. Dit flyttde också byns skol. Lärrbostden inrymdes i smm hus. Vi vr ungefär tjugofem brn som gick i skoln. All årskurser hde smm lärre och mn kn säg tt dett fungerde br. Vår lärrinn hette Agd Rensfeldt och kom från Råneå. Hon tjänstgjorde som lärre vid vår skol under mång år, änd tills det blev lltför få elever. Hon förflyttdes då till Högsön. Undervisningen i vår skol bestod till stor del v kristendom. Vi fick lär oss pslmverser utntill. Vi skulle också kunn redogör för innehållet i biblisk berättelser. Dessutom fick vi undervisning i nturlär, svensk histori smt mtemtik. Lillgärdn vr, trots nmnet, den störst gården. Ägre vr Emnuel
Lulebygdens Forskrförening Nr 70, mj 2010 11 Emnuelsson och hns hustru Ann. De hde två brn Jons och Hild.. Fmiljen försörjde sig på jordbruk. Kretursbesättningen uppgick till sex kor och en häst. De ägde mycket skog. Hild drev för övrigt Hnssons Cfé i Råneå under mång år. Tobk ägdes v Emnuel Eriksson och hns hustru Id. De hde fem brn Tekl, Ester, Linus, Ernst och Jenny. De hde ett mindre jordbruk. Emnuel brukde oft vr ute och förvärvsrbet. Östigård, även klld Hjämdhls, är nog en v de äldst gårdrn i byn. Den ägdes v tvillingbrödern John och Anton Hjämdhl. Anton hde vrit soldt och tgit nmnet Bäckmn. Hn hde vrit gift med Id och de hde två döttrr Alm och Agnes. Även John hde vrit gift. Hustrun hette Johnn. De hde en dotter vid nmn Vendel. Brödern Hjämdhl fiskde mycket i ung år, mest sik men även lx. Min fr brukde säg tt fångstern uppgick till hästlss. Efter ett tiotl år slutde dock siken tt gå till i större mängder. För övrigt kn tilläggs tt gården är i smm tillstånd som den vrit i århundrden. Den nuvrnde ägren är sondotter till Alm Hjämdhl och heter Len. Bcke (uttls Bä äkk) tillhörde Vilhelm Engström ( i folkmun klld Musse ) och hustrun Ann Sundkvist från Gällivre. De hde ing brn tillsmmns, men Vilhelm hde brn från ett tidigre äktenskp sönern Gunnr och Sigurd. Hustrun Ann hde, sedn tidigre, en dotter som hette Vlborg. Vilhelm vr en mycket idog jordbrukre och odlde upp stor reler som nu ligger onvänd. Nordgrens ägdes v John Nordgren. Gården är rätt så gmml och en v de störst i byn. Där vr även skol och lärrbostd inrymd under lång tid. Nordgrens levde v jordbruk och i viss mån v extr förtjänster. Johns hustru hette Kristin och de hde fyr brn tillsmmns Tyr, Eln, Göte och Mj-Lis. Isigård vr belägen på nedre sidn v byvägen, melln Frmigård och Tobk. Enligt min fr så bodde där en pitebo och hns hustru, kllde Pitänt och Pitäntbett (sv. Anders och Elisbet från Piteå?). Denn gård flyttdes, med uthus och vd som hörde till, upp till Heden och köptes v John Berglund. Uppe på Heden fnns två gårdr. Berglunds ägdes v John Berglund som vr ogift. Hn hde ing kretur utn livnärde sig på tt snickr och smid. Gården såldes till en v min kusiner, John Emnuelsson och hns hustru Hnn. De fick två döttrr Kerstin och Hildegrd. John vr en idog jordbrukre och bedrev, enligt den tidens mått, ett rtionellt jordbruk med god vkstning. Hn vr dessutom nställd hos Flottningsföreningen. Den ndr gården uppe i Heden tillhörde Arthur Johnsson och hustrun Hilm (från Frmigård). De hde två brn Arvid och Edit. Arthur vr en mångkunnig mn. Hn byggde en vindmskin som bl drog svrv, bndsåg och borrmskin. Hn brukde tillverk fönster till byggen och utförde mång svrvningsrbeten. Hn tillverkde en hyvelmskin och en klyv för eget bruk. Arthur rbetde även som mskinist vid Krlsvik och vid gruvdrift. Med tiden köpte hn sig en båtmotor v märket solo. Lsstugn ägdes v Lsse Lrsson. Hn smmnbodde med en kvinn som hette Mri Lindström. Hon skötte hushållet. Stugn såldes så småningom till Linus Eriksson. Hn bedrev jordbruk en tid men flyttde sedn till Luleå. Stugn nvändes sedn dess som sommrbostd. Frmigård är min egen hemgård och troligen den äldst i byn. Den är numer riven. Vid rivningen i börjn v 1950-tlet, hittde vi ett årtl bkom kmmrdörren. Det vr inristt år 1710. Frmigård bestod v ett ntl byggnder, se bilg 2. Gården ägdes v min fr Arvid (född 1872) och mor (född 1875). Mor hette Emm Mrgret Jkobsson och vr från Brändön. De gifte sig 1904 i Gmmelstd. Min fr hde fler syskon. Den äldst hette Kristin och gifte sig med August Emnuelsson. Hon bodde hel sitt liv i byn, på ndr sidn viken. Vilhelm vr ogift och led v reumtism. Min fr Arvid sökte sig tidigt ut på rbetsmrknden och rbetde under mång år vid det stor sågverket i Krlsvik. När hn så småningom gifte sig, slutde hn på Krlsvik och blev bonde på sin hemgård. Hn övertog gården v sin fr som då hde gift om sig med Mtild Johnsson. Min frfr hette Hns Petter Hnsson och vr född i Sundom. När jg föddes så vled min frfr dgen efter, vid 58 års ålder. Min frmor vr stjiv, d.v.s. ensm dotter i huset. Hon ärvde därför hemmnet v sin föräldrr. Äktenskpet med min frfr vr inte så lyckligt, men hn vr en duktig jordbrukre och odlde mycket. Näst i syskonskrn hette Mri. Hon bodde kvr i byn och gifte sig med Hjlmr Johnsson. Frfrs näst syskon hette Hilm. Hon gifte sig med Arthur Johnsson och blev också kvr i byn. Yngste brodern Gustv Mgnus utvndrde till Amerik år 1905. Hn stnnde där i femton år. Under denn tid drbbdes hn v en olyck. Vid skogsrbete föll en kvist ner på hns xel så tt hn blev förlmd i höger rm och rbetsoförmögen. Efter en tid på sjukhus beslöt hn tt återvänd till hemlndet. Hn byggde sig en stug och strtde en liten ffär för tt dryg ut pensionen. Vi är fyr bröder Joel, Georg, Gottfrid och Göst. Joel bor kvr på gårdsskiftet, Georg bor på hemmnet och jg hr flyttt till Råneå. Yngste brodern Göst vled 1964. I Västigård bodde vår närmste grnnr, Gustv Lindström och hustrun Fredrik. De hde tre döttrr, Lydi, Ann och Jenny. Gustv vr en from och ktd mn inom det religiös livet. Hn vr en drivnde krft i byn. I ung år rbetde hn troligen som kontorist inom skogsnäringen. Uppigård beboddes v Ludvig Lindström och hns mor Amli. Ludvig hde en bror vid nmn Algot som emigrert till USA. Ludvig gifte sig med Id Fredriksson och de fick tre brn Lge, Lennrt och Birger.
12 Lulebygdens Forskrförening Nr 70, mj 2010 Ludvig vr tolvmn. Hn utförde skrivgöromål åt byborn, företrädde byn i intressefrågor som gällde jkt, fiske mm. Innigård beboddes v Emnuel Lindström och hns hustru Sofi. De hde brnen John, Ann, Huld, Albert, Min, Amnd och Alfred. John blev senre llmänt känd som Trppern efter sin år i Amerik. Vid sidn v jordbruket brukde Emnuel fisk strömming och löj. Hn fångde även sälr vilk vr rätt så tlrik vid denn tid. Som fångstredskp nvände hn sältänger. På den tiden vr det vnligt med tänger v olik slg. I näst gård Stål bodde Mthild Johnsson. Hon hde mång brn men jg kommer inte ihåg ll. De jg minns är Arthur, Emeli, Agnes, Huld och Selm. Agnes stnnde hemm på gården och försörjde sig på jordbruk. Lövholms ägdes v Hjlmr Johnsson och hustrun Mri (från Frmigård). De hde brnen Elin, Nils, John, Helge och Signe. Den sistnämnd föll offer för spnsk sjukn när hon br vr någr år. Hjlmr och hns föräldrr bodde i smm hus. De hette Gustv och Josefin. Gustv råkde ut för en olyck så tt en benet måste mputers. Eftersom hn inte kunde förvärvsrbet vr hn tvungen tt försörj sig på tt tillverk kvstr, ämbr och mtskedr. Ämbr måste ll h för tt ge korn vtten. Gustv vr den förste i byn som köpte sig ett mjärde som hn börjde fisk med. Hn fick mycket fisk och då börjde även de ndr byborn tt skff sig mjärdr. På den tiden fnns det gott om fisk. Mn behövde br sätt ut mjärden vid storbryggn så fick mn mer än nog. Vårt hemmn vr uppdelt på ett större och ett mindre hemmn. Jg ägde själv Lillhemmnet en tid och byggde där en gård. Nu hr min bror Georg tgit över hemmnet och bor där. Hn bedriver inte något jordbruk men i viss mån skogsbruk. Gården Hndlr s är min frbrors gård som hn byggde när hn kom hem från Amerik. Hn drev där en liten ffär. Nuvrnde ägre är Hild Lövholm. Den sist gården i byn heter Svärd. Den vr belägen på södr sidn v viken och ägdes v August Emnuelsson och hustrun Kristin (från Frmigård). De fick fem brn John, Albin, Ann, Linus och Selfrid. August vr en mycket idog mn och hde ett välskött jordbruk. Hn vr också händig när det gällde snickerier. För överblick över gårdrn i byn hänviss till nednstående bilg 1. ÖVRIGA BYGGNADER Det hr även funnits en del ndr byggnder i byn. Min fr brukde berätt om sin uppväxttid och sin kmrter. Hn berättde oftst om Lillstugen, förmodligen p g tt hns bäst kmrter bodde där. Lillstugn vr belägen på Knektstorpet. I denn stug bodde en fmilj. De hde det mycket trångt. När de kokt sin mt så hde de inte plts för kokkärl och ndr sker så de måste bär ut dem bkom väggen. Min fr berättde tt någr pojkr byggt den som fritidsstug. Mnnen som bodde där hette Isk, hustruns nmn hr jg glömt. De hde två söner, Felix och Emil. Isk vr stuverirbetre i Luleå och skötte om ett förråd.
Lulebygdens Forskrförening Nr 70, mj 2010 13 Det fnns även en stug på ndr sidn viken som klldes Sörigärdsstugn. Där bodde en kvinn vid nmn Albertin. Hon hde nog hft en mn men hn vr död. Hon försörjde sig genom tt rbet åt olik bönder. Det fnns också en stug, Ståhlstugn, bredvid John Emnuelsson. Det vr en liten vsöndring som vr såld för en tid v fyrtionio år. När denn tid hde förflutit återgick stugn till hemmnet vrvid den revs. Jg är inte säker på vem som bodde där, men jg tror tt det vr Mthild Johnsson eller hennes släkt. I Otteli-stugn bodde Otteli. Hon vr syster till Gustv Lindström. När Otteli skulle flytt ut från Västigård, köpte mn henne en mrkbit, troligen v Inigård, och timrde upp en stug åt henne. Otteli vr skicklig på tt blnd färger och utförde målning åt byborn. Hon vr även medicinskt kunnig och kunde tillred slvor, t ex kådslv. I slutet v sitt liv blev hon blind Otteli-stugn köptes sedn v Alln Mrklund som byggde om den till sommrstug (uppgifter v Torsten Hnsson). Hjämdlsstugn vet jg inte mycket om. Jg tror tt John och Antons fr hde gift sig med en skiv som ägde John och Antons hem. Stoltzstugn stod uppe i Heden. Där bodde en kvinn som hette Gret. Enligt min fr vr hon inte gift men hde tre söner Krl, John och Vilhelm. Den sistnämnde utvndrde till Amerik och vistdes där någr år. När hn kom hem så köpte hn ett hemmn, f d Berglunds. Mnnen hette Wilhelm Engström. Det fnns ytterligre en stug uppe på Heden, Miklssestugn. Där bodde en mn vid nmn Lsse som vr lpp. Hn vr getre, dvs hn vktde korn sommrtid. Vintertid rbetde hn åt böndern. Jg minns tt vi småpojkr vr rädd för honom. Hn hde en bror som klldes Styv-Jnne som brukde häls på honom. Den sist stugn vr Blindnickestugn. Den mn som bodde där vr bckstugusittre. Hn hde ldugård och pottislnd. Fodret till kon slog hn väl ute i skogen smt odlde upp en del mrk. Stugn stod på vårt hemmn på invägsgärdn. Denn gärd vr belägen vid kustlndsvägen. Brndomen Jg minns ett pr händelser från min tidig brndom. Den först är när jg gick vilse i skogen. Jg vr då br tre år. Det vr blåbärstid. Min äldre bror Georg skulle se till mig och det brukde gå br. Vi gick upp till svedjn för tt plock bär. Strx intill fnns en stug som vi brukde kll Lsstugn. I stugn bodde en gubbe som vi kllde lssgubben. Hn hde en kvinn som hette Mri. Gubben brukde skoj med oss brn så jg vr rädd för honom. Jg ville därför inte gå in med de ndr brnen. Jg gick i stället för tt plock bär och gick vilse. Jg minns hur jg grät och blev rädd när storfåglrn flög upp. När mn upptäckte tt jg skndes så ordnde byborn skllgång. Efter någr timmr hittde de mig. Jg minns vd jg sde när de hittde mig, jg s hin jer je pppe, dvs här är jg ppp! Glädjen vr stor, undr på det. Denn berättelse hr, märkligt nog, bekräftts mång, mång år senre. Ing-Mri, min kusin Bernts fru, låg på sjukhus år 1988. Där träffde hon en gmml gumm som härstmmde från knektstorpet i Mjöfjärden. Hon hde tjänstgjort som pig hos min frfr Arvid. Gummn berättde om när byborn gick skllgång för tt let efter Gottfrid. De hittde Gottfrid som hde rmlt ner i ett dike. Hn hde sgt ovnstående ord och tt hn tppt muggen som hn skulle plock bär i. Den ndr upplevelsen från brndomen inträffde vid fem års ålder. Först världskriget rsde som värst och det vr svårt tt få tg på mt och ndr förnödenheter, särskilt socker och krmeller. Jg kommer ihåg gnsk väl, när ppp kom hem med en sockertopp och som hn ställde på köksbordet. Hn s till mmm och oss brn, tt dett är den sist sockertoppen vi fick köp. Dett grep mig mycket för vi vr ju så vn tt få krmeller. När mn hde gjort inköp hos Jons Jonsson i Råneå, så brukde hn sänd med en liten strut krmeller på köpet, åtminstone till de fmiljer som hde brn. Men ppp brukde ändå inte komm tomhänt. Hn brukde köp nejlikor, ty det fnns nog ingen nnn frukt, utom till julen förstås. Då fick vi någr äpplen. Viss v dem hängde vi i grnen. Vi fick även en del julklppr i mån v pengr. En gmml dikt om julen: Stek och stök och bök och bk Julgrn, lutfisk, glögg och kk Äpplen, nötter, russin, mndel All, ll sk ju h sin ndel Htt och kpp åt min gumm Och åt brnen ksk och trumm Och presenter sen åt pign Åt portvkten och hel lign Stckrs du fmiljefr Hel levndsräkningen står kvr Förfttre okänd Först världskriget Under kriget vr det god tider för böndern. Det vr mycket ont om mt, särskilt i städern. Dett medförde tt det förekom en omfttnde svrthndel. De som kunde gömm undn mt för myndighetern kunde skff sig god förtjänster. Det vr nämligen mximipriser på mtvror, åtminstone de flest, för tt de som hde små inkomster också skulle kunn köp mt. Det vr gnsk gott om stor fmiljer. Sockenmännen utsåg någr män som skulle gå runt till ll bönder och kontroller ders förråd v korn och pottis. Böndern fick h ett visst ntl tunnor v korn och pottis beroende på fmiljerns storlek. Jg minns gnsk väl när sockenmännen vr hos oss. Min fr vr påtgligt nervös när de måttde kornet och pottisen men hn vr mest rädd för tt de skulle upptäck de kornsäckr som hn gömt på bgrstugevinden. Då hde hn fått böt och sälj överskottet till ett mycket lågt pris.
14 Lulebygdens Forskrförening Nr 70, mj 2010 Spnsk sjukn Influensepidemi som 1918-19 drbbde c 525 miljoner människor. 25 miljoner dog, vrv 34 374 i Sverige. Sjukdomen spred sig från Kin och Jpn vi USA till Europ och krävde fler liv än först världskriget. Inget lnd skondes helt. Käll: Br Böckers lexikon. Spnsk sjukn härjde i slutet v först världskriget och skördde mång offer. Den drbbde ll i vår fmilj men vr rätt så lindrig. Värst vr det med kreturen ty de måste nturligtvis sköts om. Hö måste körs hem och korn måste mjölks. De sjuk fmiljern fick hjälp v dem som vr frisk. Risken tt bli smittd vr stor. Jg minns tt Lydi Lindström hjälpte oss med tt mjölk korn. Det inträffde någr dödsfll i byn. När en v byborn jordfästes så vr det smmnlgt rton stycken som jordfästes den söndgen. Det vr en mycket svår tid för mång. Jg minns också tt doktorn hde mycket tt gör. Hn fick vr i frten både dg och ntt. På den tiden fnns det inte någr bilr så hn fick åk häst vid sjukbesöken. Telefon skndes också. Den som skulle h tg på doktorn, fick därför sätt för hästen och åk till läkrmottgningen i Råneå. Om doktorn vr ute på sjukbesök så vr det br tt vänt på mottgningen tills hn kunde komm. Min fr s tt de som hde spnsk sjukn fick smm medicin. Den bestod mest v konjk. Även frfr fick en stor flsk men vi brn fick inte smk fstän vi också vr sjuk. Medicinen på den tiden vr gjord v örter och tillverkd v potekren och hns nställd. Det fnns inte så mång sorters medicin. Det fnns bl droppr som klldes nerv- och hjärtstyrknde, hoppmns droppr och beskr. De sist vr nog för tt berus sig, enligt vd jg hört v gubbrn. Dessutom fnns huvudvärkspulver. Skoltiden Så vr det dgs t börj skoln. Jg minns tt vi gick två timmr per dg, även lördgr. Vår lärrinn hette Agd Rensfeldt och vr från Råneå. Hon undervisde ll sex klssern, så nog hde hon jobbigt. På den tiden vr det viktigste tt mn hde viljn tt lär sig läs och skriv, men frmförllt vr det disciplinen. På den tiden bodde mycket folk i Mjöfjärden, omkring 85 personer, vrv 25 brn i skolåldern. Vi som vr från Frmigård, hde när till skoln eftersom undervisningen ägde rum i John Nordgrens gård. Särskilt br vr det om vintrrn, ty då hde vi små kälkr med vilk vi rnn i kälkbcken från Nordgrens och ner till oss. Vid sidn v skoln så vr brnen även tvungn tt hjälp till i hemmet med diverse småsysslor. All utfördes med hndkrft så det fordrdes tt brnen hjälpte till med vd de kunde för tt underlätt för föräldrrn. All gårdr hde kor vilket vr en förutsättning för tt kunn lev över huvud tget. Korn skulle sköts vrför ll i hemmet fick hjälps åt på bäst sätt. Ungdomen Konfirmtionen innebr tt mn gick från brndom till ungdom eller vuxen. På den tiden betrktdes konfirmtionen som mycket viktig ur religiös synpunkt vrför nästn ll konfirmerde sig. Det innebr också tt mn kunde vr mer tillsmmns med det motstt könet. Vi ungdomr, både pojkr och flickor, brukde gå till vrndr och prt. Flickorn hde som regel någon egen kmmre där vi kunde vr tillsmmns och h kul. Dett inträffde mestdels vintertid. Under sommren kunde vi ju vr i guds fri ntur och lltid hitt på något kul tt gör. Längre frm i ungdomens dr så blev det dålig tider. Det vr väldigt svårt tt tg på ett rbete. Fred hde slutits efter först världskriget, men ll inblndde i kriget vr utblottde, så det tog en tid innn industrin kom igång i hel Europ. Värst vr det i Tysklnd där nöden vr störst. Till dett kom det stor krigsskdestånd de skulle betl men inte kunde. Det vr någr v orskern till tt det även blev dålig tider i Sverige. En tid vr det gott om pengr men de försvnn på något underligt sätt. Troligen så drog stten in dem under förevändning tt det vr krigsvlut. Vi bönder klrde oss gnsk br ty vi hde i ll fll mt. Pengr till kläder kunde vi få genom tt utför något dgsverke hos bönder som behövde hjälp. För övrigt rbetde vi på vårt jordbruk och förbättrde det. Vi odlde upp c sex hektr vilket gjorde tt vi kunde skff oss fler kor i ldugården och sälj mer mjölk till producentföreningen. På så vis ökde inkomstern. Det vr ingen idé för oss bondpojkr tt nmäl oss som rbetslös eftersom vi inte fick något rbete. De som vr renodlde rbetre, utn kor eller nnn inkomst, kunde få ett understöd med ett pr kronor per tvåveckorsperiod efter behovsprövning. Konjunkturen vr som sämst 1932-33 men därefter börjde industrin komm igång så smått. Värnplikten Vid nitton års ålder vr det tid tt mönstr och ett år senre ryckte jg in i lumpen. Dett vr i mj 1933. Jg gjorde min tjänstgöring vid 13 kompniet (även kllt kulsprutekompniet ) vid I 19 i Boden. Vi utbildde oss 90 dgr plus repmöte 25 dgr det först året. De två följnde åren vr det också repövningr. DEPRESSION OCH NYTT KRIG Depressionen Från tt h funnits gott om pengr under först världskrigen, så börjde det, inom någr få år, tt stbiliser sig. Det blev mindre pengr i omlopp och llt svårre tt få rbete. Dett ledde till depression i börjn v trettiotlet. Troligen vr det så tt den stor mängden pengr drogs in till riksbnken för tt stopp infltionen. Konjunkturen vänder När Europs länder, främst Frnkrike, Tysklnd och Englnd, börjde få råd tt köp virke för
Lulebygdens Forskrförening Nr 70, mj 2010 15 uppbyggnden efter kriget, så kom sågverken igång. Vi hde två sågverk i Råneå smt ett i Jämtön, som hette Jämtösund. Dessutom fnns ett sågverk vid älvmynningen som klldes Grundfors. Dett gv en hel del rbetstillfällen även om det br vr säsongsrbeten. Min äldste bror Joel fick rbete där. Allt timmer flottdes, så när isen lde sig upphörde verksmheten. Båtrn kunde då inte heller t sig in till kjen för tt lst och exporter virket. Något senre växte det upp fler skofbriker i Rånetrkten. Även ett grveri strtde. Där rbetde jg själv i ett pr år. Arbetet vr smutsigt men inte ohälsosmt, ty det vr nturlig ingredienser i produktionen. I huvudsk nvändes brk från sälg och grn för tt frmställ nturgrvt läder. Lädret nvändes för tt tillverk näbbskor, hndskr och mycket nnt. Dett skpde möjligheter för oss brn och ungdomr tt tjän pengr genom tt sälj sälgbrk Även min fr brukde sälj brk grnbrk. Dett vr ypperligt ty då torkde grnrn br. Vi behövde ju både ved och kontnter till hemmet. Vi brukde t brk och fyll en hel skrind, så nog rbetde vi mycket. Det vr mycket folk som bidrog till tt Lundins Grveri fick den brk de behövde. Brken måste torks och mls i brkmskiner. Den torkdes genom tt mn lde upp den på hgr och stenhgr längs vägrn i Råneå. När brken vr torr ldes den in i byggnder där den förvrdes. Den lokl produktionen v brk räckte inte vrför mn även köpte färdigmlen brk från södr Sverige. Dessutom importerdes brk från Afrik och Austrlien. Denn brk såg ut som en tjock tjär och nvändes för tt tillverk rulläder v stor buffelhudr. Grveriet gjorde tt det även växte upp ett ntl skofbriker i Råneå med omnejd. Störst vr Lundins Skofbrik som sysselstt c 40 mn. Brödern Edfsts skofbrik hde c 30 nställd. Vikströms skofbrik dominerdes v den egn släkten. Dessutom fnns en skofbrik i Jämtövn som hde ett tjugotl nställd. Det fnns sålund mycket mer industri förr än vd det finns nu. Jg vr mest intresserd v jordbruk och nnt utomhusrbete. Min mor ville tt jg skulle bli skräddre men jg kunde inte tänk mig tt h inomhusrbete. Det vr inte vnligt tt mn studerde och dessutom vr ju möjlighetern så små för dett. Andr världskriget Krigsutbrottet gjorde tt jg åter blev inklld hösten 1939. Jg låg i beredskp i Boden frm till i februri 1940. Därefter fick vi åk upp till Hpkylä vid finsk gränsen. Det vr kllt när vi lämnde Boden och ännu kllre när vi kom frm till Hpkylä. Termometern visde på 37 minusgrder. Vi fick åk tåg inhyst i godsfinkor. Golvet vr täckt v hlm och det fnns en kmin för uppvärmning, nnrs hde vi väl frusit ihjäl. Jg vr plcerd som kusk och fick därför åk tillsmmns med hästrn. De höll värmen till en del, men det vr frligt åk tillsmmns med dem. Om någon häst kom loss så vr det risk för olyckshändelse under tågets gång, men llt gick br. När vi kom frm så fick vi sätt in hästrn i en loge och kunde därefter nds ut. Vi fick inkvrtering i en bgrstug som de hde eldt upp och byggt britsr. Vi fick ligg på hlm som vr instoppd i pppersmdrsser. Det gick br trots den strk kyln. Mten vr br och vi hde när till kokvgnen. Det stor problemet vr tt vi fick renkött vrje dg. Vi fick knppt något mtfett, frånsett mrgrin då och då. Dett medförde tt vi vr när tt få skörbjugg p. g.. den ensidig kosten. Vi hde ett dåligt befäl som skulle sköt vår mtinköp. Hn vr kirunbo och hde en mtvruffär hemm i Kirun. En del v den mt som vi skulle h gick till den ffären. Befälet blev så småningom vslöjt och llt blev genst nnorlund när vi fick vd vi vr berättigde till. Vi ställdes inför en nnn svår sitution när befälet ville tt hel kompniet skulle gå över gränsen till Finlnd och krig mot tyskrn. Finlnds sk är vår hette det, men det vr endst någr v soldtern som ställde upp. Dess soldter hde emellertid inte någon större frmgång. De kom ldrig frm till den riktig fronten. Det vr nog br för då kunde någon v dem h blivit dödd. Under beredskpen vr vi plcerde på fler ställen i Tornedlen, änd ner till Krikojärvi vid Hprnd. Det vr en både spännnde och orolig tid. Vi vr också plcerde i Kirun i sex månder. Det vr en br plcering eftersom vi blev förlgd mitt i stn. Det vr enkelt tt gå och köp sig kffe och nnt mn behövde. Nckdelen vr tt mn inte hde så mycket pengr. Under vistelsen i Kirun vr det mycket när tt vi hde blivit indrgn i kriget. Det vr strx efter det tt tyskrn hde invdert Norge. Jg minns särskilt en dg när tyskrn skulle bomb Kirun. De hde hunnit flyg hlvvägs från Norge när de fick order tt vänd. Men krigsrisken vr därmed inte undnröjd. Vi visste tt tyskrn ville åt vårt lnd. Huvudorsken vr tt de ville förstör gruvorn så tt Sverige inte kunde sälj järnmlm till ders fiender. Dett skulle kunn förläng kriget. Efterkrigstiden När kriget tgit slut hde mång dålig ekonomi, särskilt de som vr fmiljeförsörjre oh hde skulder tt regler. De fick visserligen fmiljebidrg men dett räckte br till det nödvändigste, såsom mt och lite kläder. Mång hde därför en svår tid frmför sig. Själv hde jg det inte värst. Jg vr ju inte gift så jg hde ingen försörjningsplikt. Vi som ryckte ut från det militär hde en värnskttesedel på nittio kronor tt betl. Till dett kom ndr sktter som mn hde från föregående år. Lönern vr inte så hög på den tiden. Dgpenningen vr omkring fem kronor när mn hde rbete. Kommunlsktten kunde uppgå till c etthundr kronor per år. Dessutom vr det kronskttesedeln som visserligen vr lägre. Om mn inte hde något rbete vr den br
16 nittiotre öre per år. Det klldes för folkpengr. När vi inte hde rbete så rbetde vi på hemgården så tt vi hde något tt lev v. Iblnd fick vi något dgsverke hos böndern och dett behövde vi inte sktt för. Prisnivån på den tiden vr låg. Som exempel kn jg nämn tt en biobiljett kostde 1,20 kr. Om mn kulle gå på dns kostde inträdet 1 kr. En blåbyx kostde 4,50 kr och en rejäl kostym, v märket Collins, kostde 30 kr på re. Som exempel på mtprisern kn nämns tt fläsk kostde 2 kr/kg, mjöl 40 öre/kg, socker 45 öre/kg, bröd 60 öre/kg, mjölk 20 öre/liter och slt 10 öre/kg. Eftersom vi vr bönder behövde vi inte köp vd vi själv producerde genom vårt rbete. Vi hde både kött och fläsk själv liksom mjölk, bröd och pottis. Fläsket ordnde vi genom tt köp en griskulting vrje vår i pril. Den kostde 30-40 kr. Grisen vr slktfärdig i november. Då börjde det bli så kllt tt mn kunde slkt och frys in fläsket. Smm vr det med köttet. Om det blev vrmt vr det ingenting nnt tt gör än tt slt fläsket och köttet eftersom det inte fnns kyl eller frys. Allt dett vr nog br men det låg mycken svett och möd bkom. Allt rbete på gården måste gå som efter en klock. Höet måste bärgs i rätt tid. Detsmm gällde kornet för tt det inte skulle bli frostskdt. Om säden fick frys vr den obrukbr för näst års sådd. Det gällde också för bkning v bröd. Bkkvinnorn som bkde brödet, sde tt det gick sämre tt kvl ut. Om kornet inte vr tillräckligt moget så blev mjölet mörkt, vilket kunde händ under ogynnsmm omständigheter. Fortsättning och vslutning i näst nummer. Lulebygdens Forskrförening Nr 70, mj 2010 förekom hos hrr stdsfullmäktige i onsdgs. Den kommitté som skulle utred hwilketder wore fördelktigre: en ångfärj eller dubbel uppsättning f färjstugor, mteriel och personl, hde nsett tt frågn om ångfärjns nskffnde borde nstå till dess den ny, rkre wägen melln stden och Persön blefwe färdig. En ångfärjs nskffnde skulle kräfw 15 à 20 tusen kronor och dess underhåll och skötsel sedn 2.000 kr om året, hwdn det nu wore fördelktigre tt snrt nskff dubbel uppsättning f färjor och båtr och nställ en färjkrl till, för hwrs räkning ny färjstug uppfördes på östr sidn f färjleden eller Norrbottens Kuriren Då vr det 1882 Frågn om en färj melln Bergnäset och stden å stdens område. Stdsfullmäktige biföllo dett förslg. Slget vid Poltv För de som är intresserd v slget vid Poltv finns en utmärkt hemsid tt titt på enl följnde: www.bttle.poltv.u välj svensk. Och se gärn på Vi tckr. Ett mycket omfttnde mteril med mängder v fkt om och kring kriget. Tipset hr kommit från Bengt Juselius, Esbo i Finlnd. LEIF LARSSON, medrbetre i Luleå Forskrförenings medlemstidning, hr gett ut två ny böcker i pril. Den en är en novellsmling som delvis tilldrr sig i Råneåtrkten, den ndr är en diktsmling. Novellern heter Jg fick het Anders och diktboken heter Klotter är som hundskit efter en v diktern i smlingen. Novellboken, som innehåller 24 noveller, kostr 200: och diktboken kostr 160:. Den är illustrerd med cirk 40 illustrtioner. Diktern kn endst köps direkt v förfttren eller förlget LUMIO i Hedenäset, eftersom upplgn är liten. Leif Lrsson, Fredsgtn 1, 972 39 Luleå, tel 070/683 40 47 E-post: leif.rgnvld.lrsson@teli.com
Lulebygdens Forskrförening Nr 70, mj 2010 17 Grn 1809, efter teckning från 1809 v Oscr von Knorring JOHAN BERGENSTRÅHLE Hns dotter och ryssn JOHAN BERGENSTRÅHLE efter bild i Wikipedi. 1808 1809 vr Sverige i krig med vår närmste grnne i öster, Rysslnd. Det gick dåligt. Det slutde med kpitultionen i Klix och hel nuvrnde Finlnd gick förlort. Följdern v dett misslyckde krig hr uppmärksmmts i den en minnesrtikeln efter den ndr i ll tidningr och tidskrifter som hr någon som helst historisk nknytning. Kunghuset hr deltgit i något som kn likn firnde, v vår 200-årig fred hopps jg, inte i för tt vi förlorde Finlnd. Kunghuset genom kung Gustf IV Adolf hde stor del i det miserbl resulttet, liksom en en historisk bgtell Text och teckningr v LEIF LARSSON stor del v deln och officerskåren. Det här sk hndl br lite om truppers rörelser och strider melln svensk soldter och rysk. Det sk istället hndl om krig och kärlek, inte tt i krig och kärlek är llt tillåtet som tlesättet säger, utn mer om tt kärlek kunde bli en följd v kriget. Det historisk källmterilet är nog lite tunt i det här refertet v en del v skildrde händelser i Västerbottens regementes histori. JOHAN BERGENSTRÅHLE bodde på överstebostället Grn i Öjebyn. Hn klldes llmänt för generl, därför tt hn vrit generldjutnt, och när hn vgick gjorde hn det med generlmjors grd. John Bergenstråle föddes 13.5.1756 och kom i krigstjänst redn som 20-åring 1776. Hn vr gift två gånger. Först 12.10.1785 med Crolin Mrgret von Christiersson. Hon dog 1799 på hemgården Crlsdl i Nylnd, Finlnd. Andr äktenskpet 23.9.1800, vr med Ulrik Gustv Riddersvärd, död 1849. Med först hustrun hde John Bergenstråle 7 brn (3 döttrr, 4 söner), med den ndr tio brn. Av brnen vr tio söner och smtlig tio blev militärer. Men det här sk mer hndl om en v döttrrn, Crolin. Hon vr en v John Bergenstråhles döttrr från först äktenskpet med Crolin Mrgret von Christiersson. John Bergenstråhle dog den 7.3.1840 i Stockholm. Efter tt h vgått från ktiv tjänst 1813 bodde fmiljen på den inköpt egendomen Thorst i Loss socken. År 1808 fick överste Bergenstråle, som chef (1805 1811) för lndets nordligste regemente, Västerbottens regemente, krigsledningens uppgift tt nfll de rysk truppern i ryggen och på så sätt underlätt den svensk rméns tillbkmrsch mot Hprnd-Torneå. I juni 1808 skickdes John Bergenstråhle med 1000 mn och 4 knoner över Bottenviken för tt återt stden Vs. Det misslyckdes kpitlt och John Bergenstråhle togs tillfång den 25 juni 1808 tillsmmns med bl.. Oscr von Knorring och fän-
18 Lulebygdens Forskrförening Nr 70, mj 2010 rik Bergenstråhle, en v John Bergenstråhles söner och smmnlgt 140-180 soldter. Ett okänt ntl soldter döddes i stridern. Von Knorring hr efter sig lämnt noggrnn och livfull skildringr v stridern i Vs och v fångenskpen i Rysslnd och hn hr också tecknt hur överstebostället Grn såg ut 1809. Efter de misslyckde stridern i Vs vr både John Bergenstråhle och hns närmste mn von Knorring sårde. Även Bergenstråhles son vr skdd, ett finger bortskjutet. De svensk officerrn förhördes till en börjn gnsk bryskt, men då tillfångtgndet senre innebr förflyttning till Rysslnd under högsommren 1808 skedde det med gnsk stor bekvämlighet och mång besök hos känd rysk officerre. Bl.. gästde fångtrnsporten, då den kom till Lppo, överste Kulneff och i börjn v juli generlen Buxhöwden i Åbo. I börjn v ugusti hde mn nått Snkt Petersburg och därifrån skulle mn vidre till Romnow. Rysk skyddsvkt för Grn I mrs 1809 kpitulerde den svensk Norr rmén och hel Norrbotten kom under rysk kontroll. Den ryske greven och generlen Kmensky blev vd mn kn kll den rysk ockuptionsmktens regent i Norr Sverige. Kmensky nsågs åtminstone i efterhnd h vrit rättvis och belevd i umgänget med de besegrde svenskrn, medn hn smtidigt kunde vr mycket hård gentemot de egn truppern. Knske vr det därför hn såg till tt högre svensk officerres boställen fick rysk skyddsvkt (mot kringströvnde rysk soldter). En sådn skyddsvkt inrättdes på Kmensky order för överstebostället Grn, generlen John Bergenstrålhes hem i Öjebyn. Generlen själv stt ju fången i Rysslnd. Kvr på Grn vr generlskn Ulrik Gustfv Riddersvärd och hennes minderårig brn och John Bergenstråhles tonårsdöttrr från först äktenskpet. Vid ett tillfälle kom ett pr v de mindre brnen inspringnde från lek på gården och ropde Ryssrn kommer! Mycket riktigt, en vdelning koscker närmde sig. De vr åtföljd v en infnteritrupp på tio till tolv personer ledd v en underofficer. Rättren (tillsyningsmn, gårdsfogde) på Grn vr den gmle korprlen Svärdsudd. Hn tänkte, berätts det, ensm se till tt ingenting hände generlskn och hennes brn. Hn fttde posto i förstugn och tänkte inte släpp in någon. Men koscker och infnterister ställde upp (och kopplde) sin gevär utnför grindrn till Grn och stnnde där. En officer i rysk generlstbsuniform åtföljd v en ordonnns glopperde frm till huset och steg v hästrn. Korprlen i dörröppningen ropde tt Generlen är inte hemm! och fstän de rysk militärern knppst förstod svensk, så lär de v tonen h uppfttt tt budskpet vr Ryk och dr dit, vrifrån ni kommer! I Bergenstråhles hem hde mn guvernnt, dvs. privtlärre för brnen. Guvernnten kunde frnsk och frnsk vr språket på modet i Europ och knske särskilt blnd rysk officerre och delsmän. Guvernnten bjöd på frnsk in den unge ryske officeren. Det vr den ryske generlstbskpten John Nssokin. Hn lär helt förbluffd h stnnt innnför dörrrn på grund v ll den kvinnlig skönhet som hn fick se. Särskilt förtjust blev hn från först sekund i den äldst v döttrrn, Crolin. Skyddsvkten fungerde mycket br och efter br en kort tid börjde brnen lek med kosckern och infnterisoldtern som sttionerts på gården. Generlstbskptenen Nssokin utbd sig ändå tillåtelse tt få inspekter skyddsvkten på Grn de gånger hn hde vägrn förbi på väg till och från sin chef Kmensky, som en tid befnn sig i Västerbotten. Förmodligen hde Nssokin mång ärenden tt uträtt för besöken på Grn blev mång. Hn till och med gjorde båtturer på Piteälven med generlskn och hennes döttrr och sågs oft promener med dem i Grns omgivningrn. Så småningom förstod ll tt kpten Nssokin vr djupt förälskd i Crolin, men som von Knorring uttrycker det hn hde sådnt välde över sig själv tt hn under hel denn tid inte med ett ord förrådde sin känslor. Den 2 september 1809 vslutde greven Kmensky och den svenske generlen friherre Sndelns den förberednde fredskonventionen. Den rysk hären låg kvr i Norrbotten och inte förrän i oktober drog den sig tillbk norrut och då lämnde den rysk skyddsvkten också Grn. Kpten Nssokin hnn gör en vskedsvisit innn ll rysk militärer lämnde lndet över den ny gränsen vid Hprnd-Torneå. En v de först dgrn i december 1809 frisläpptes de svensk officerrn från sin fångenskp och John Bergenstråhle kunde återvänd till Grn. Förlovning och giftermål. Så gick br ett pr veckor, innn en släde drgen v två hästr och med strkt pinglnde bjällor körde in på gården. Det vr bistert kllt ute och generlen Bergenstråhle såg från fönstret en herre i elegnt pälskpp och uniformsmöss hopp ur släden. John Bergenstråhle såg till tt gästen genst fördes in i värmen, men hn lär h rynkt pppn i djup veck, då hn upptäckte tt besökren vr en rysk officer. Hns hustru och döttrrn berättde då tt kptenen vrit ders beskyddre under ockuptionstiden. Innn sin vres från Grn under någon v de först dgrn 1810 hde kpten Nssokin hunnit bli förlovd med Crolin. Två månder senre gifte de sig den 3 mrs på Grn. Någr dgr efter bröllopet åkte Crolin med sin mke till Rysslnd. Kpten John Nssokin vncerde inom den rysk hären till generl. Under 1830 års polsk krig fick hn båd benen vskjutn, men dog inte förrän året därpå, 1831. Redn 1821 hde hns hustru Croline Bergenstråhle vlidit, och Nssokin hde då gift sig med en nnn Bergenstråhle, kusin till först hustrun Crolin.
KÄLLA Käll till denn rtikel är Kunglig Västerbottens regemntes krigshidtori, v Crl Gillis Alexnder Bergenstråhle. Boken tryckt 1917. I bilgor hr John Bergenstråhle närmste mn Oscr von Knorring fört dgbok och denn återfinns i bilgorn, liksom hns berättelse om Grn. Hn vr också en skicklig tecknre och hr bl ritt hur Grn såg ut 1809. l Lulebygdens Forskrförening Nr 70, mj 2010 19 KARLSVIK/KARLSHÄLL en gmml industribygd Av MARGARETA OJA, född Söderström Idg förknipps nog Krlsvik/ Krlshäll främst med Arcushllen och cmpingen. Jg hr mött mång,som inte känner till tt där funnits både sågverk, järnverk och trämssfbrik.jg vill här ge min bild v det smhälle där jg växte upp Krlsvik och Krlshäll vr typisk industrismhällen med en strikt hierrki. Det vr stor skillnd melln rbetre och tjänstemän. Där vr ingenjören i sin fin vill, kssören, förmännen o s v. När jg nu ser tillbk förstår jg inte hur det kunde vr så. I min ögon vr fmiljerns stndrd gnsk lik, men det är klrt, tt någr vr litet fttigre än ndr. Gott om brn fnns det och ll lekte med ll. Det fnns lltid någon vuxen, som höll ett vknde ög på oss. Mssfbriken,som strtde 1912,vr den stor rbetsgivren. Arbetskrft kom från både Norroch Västerbotten.Min frföräldrr kom från Afvn, Brännfors, vid Åbyälven. Vi bodde i Konsums fstighet (1938-1946). Där vr lltid liv och rörelse. Bussen psserde och hde oft vror till ffären. En liten bit bort vr ändhållpltsen Svängen klld. Det vr den verklig smlingspltsen för byns brn och ungdomr. I närheten fnns också en privt ffär och posten. En koopertiv mjölkförening fnns också. Där köpte mn mjölk,grädde och ndr mjölkprodukter i lös vikt. Ppp vr kssör i föreningen. Vrje eftermiddg kom föreståndren, Mri Englund, och redovisde kssn och beställde näst dgs vror. I Krlsvik vr de flest husen privtägd. Övrig ägdes v Munksundsbolget, som drev trämssfbriken. Lägenhetern vr förbehålln de nställd. Ett brn- och mödrhem låg i slutet v bygtn. Det vr en stor, vcker, gul byggnd med stor tomt och trädgård. Allt kringgärdt v stket. Hemmet vr i först hnd för ogift mödrr och ders brn. Där rådde stor diskretion och dit gick mn inte utn ärende. Det hände tt vi brn fick spring dit med telefonbud och då gick mn till köksingången och lämnde meddelndet till husmor En flitigt nvänd tvättstug fnns mitt i byn. Den är idg smlingslokl och drivs v Krlsviks intresseförening. Skoln låg melln Krlsvik och Krlshäll. Det vr en s k B-skol. Där gick brn från Krlsvik, Krlshäll och Norr Gäddvik. Byggnden är i tre våningr, ett gult, vckert hus med vit snickerier. Idg är den ombyggd till bostäder. Ett rbetrsmhälle som vårt gjorde oss tidigt politiskt medvetn. Antingen vr mn socildemokrt eller kommunist. Föreningsverksmheten vr livlig. Förutom de politisk föreningrn fnns Folkets Hus-föreningen, idrottsföreningen LIRA BK, Krlsviks Mnskör smt Fildelfiförsmlingen. NTO hde också en liten vdelning. Studiecirklr vr ständigt igång. Mnskören uppträdde vid möten och fester smt vid Vlborgsmässofirndet nere vid älvstrnden. De olik föreningrn brukde ordn julfester med inslg v teter och nturligtvis de populär julgrnsplundringrn. Allt gjordes tillsmmns i de båd tvillingsmhällen. Folkets Hus låg strtegiskt melln skoln och Krlshäll. Mång är de orkestrr, som spelde upp till dns under 1950-1960-tlet. Krlshäll vr uppbyggt i nslutning till fbriken. En bygt med röd timmerhus på ömse sidor och kntd med björkr. Vrje lägenhet vr vskiljd med stket och mn delde uthusbyggnden med grnnen. I uthuset fnns förråd, vedbod och torrdss. I smhället fnns också tvättstug och bgrstug. Fbriksområdet vr inhägnt och vid Notviksstrnden vr kjen.det vr gnsk stor frtyg som lde tilldär. I de stor mgsinen lgrdes mssblrn tills det vr tid för export. Det vr främst till Englnd som den gick.under ndr världskriget nvändes mgsinen v tyskrn för sitt trnsitlger. Därifrån skickdes förnödenheter ut till de tysk rméern i Nordnorge och Finlnd. Efter kriget psserde också rysk krigsfångr på väg hem. Idg är hel Krlshäll utrdert. Fbriksloklern nvändes v fler företg innn de till slut revs. Folkets Hus brnn ned i jnuri 1969. Ett pr villor, som byggdes under 1960-tlet, står ännu kvr. Det är sorgligt tt se hur ett smhälle, som byggts med stor visioner kn rsers på drygt 50 år. Min frfr vr med och byggde fbriken, som vr klr 1912. Min ppp rbetde där i 41 år. Hn slutde på hösten 1953. I pril 1962 vr det dgs för nedläggning och i september smm år sprängdes den hög skorstenen. De gml mssmgsinen är det end som finns kvr. De nvänds v Mlmbnns vänner. Det här är min bild v det smhälle jg växte upp i och när jg numer gör en tur till Krlsvik, gläds jg åt ll ny hus och de omsorgsfullt renoverde gml husen. Jg tycker fortfrnde tt det vr en idyll, lugnt och tryggt och jg är gld tt jg fick väx upp där. l
20 Lulebygdens Forskrförening Nr 70, mj 2010 Vem känner till vr golvuret tillverkts? Uppgiften nedn är tgn ur släktforskning. Golvuret på bilden fick brudpret John August Grnström, f 1889-03-22, Unbyn, Boden, Överluleå fs och Ellen Mri Högström, f 1896-01-11, Luleå std. De vigdes 1915-11-13 v borgmästre Axel Efrim Fgerlin. Äktenskpet vr brnlöst. Ellen Mri, som insjuknde i Tubercus Pulmon, vled 1917-07-05 i Luleå. Hennes föräldrr vr Erik John Högström, f 1860-10-18, Nederluleå fs och vled 1916-12-27, Nederluleå fs. Ann Mri Hermnsson, f 1870-02-12, Nederluleå fs vled 1896-05-18, Nederluleå fs. Erik Johns föräldrr bodde i Kllx, Nederluleå fs och drev jordbruk. Ann Mris föräldrr härstmmde från Måttsund, och även de vr bönder. John August Grnström gifte om sig 1923 med Ingrid Murén, Ockelbo. Efter sin pensionering flyttde de till Ockelbo, vrvid golvuret följde med. Hn gv senre uret som gåv till sin bror i Björkelund, Boden. Vid resturering v golvuret under 1980-tlet, som gjordes v målrmästre Lindberg, Töre, omtlde denne tt hn vid smm tillfälle resturert ett golvur v smm typ till ett pr från en by utnför Luleå. Enligt uppgift trodde hn tt dess fodrl kunde vr tillverkde v en båtbyggre i Trundön. Inom släkten Grnström tldes det även om tt uret kunde vr tillverkt i Brändön, Luleå. Om någon känner till vr uret tillverkts, vänligen kontkt nednstående. JAN GRANSTRÖM Skördestigen 7, Gmmelstd Tel 0920-25 11 53 Vårminnen Jg föddes i Börjelslndet, Nedi Kroken och levde min först år hos mmms underbr föräldrr Ruben och Adin Eriksson. Efter en del turer hmnde fmiljen så småningom år 1938 i Kptenlöjtnntsbostället i Gmmelstd och skolgången blev i Sndåkerskoln där Mgd Engström, Hildur Thurfjell och Julius Sundström regerde. Minnen från vårrn i Gmmelstd vr nturligtvis mång, men för oss brn vr det lltid spännnde tt så tidigt som möjligt bl kunn spel kul, spel brännboll, lek melln kyrkstugorn och idk den omtyckt brevleken. Så snrt brmrken skymtde vid kyrktornet, speldes kul på brmrksfläcken vid tornet och på gtn melln gml skoln/kntorsbostden och kronomgsinet speldes brännboll. Dessutom en del vild lekr med krig med slngbell melln kyrkstugusmågen. I skoln längtde vi nturligtvis tt skoln skulle t slut någon gång och Julius Sundström (Julle), som vr vår mgister i årskursern 5, 6 och 7 läste mer än en gång upp den fin vårdikten v Sten Selnder om pojkrn som spelde kul. Och det vr inte sälln mn kunde skymt tårr på Julles kinder när hn läste dikten. Och visst förmedlde hn på sitt enkl sätt ett livsmönster som sitter i ännu efter omkring 65 år vr rädd om vrndr. SPELA KULA Av Sten Selnder Vi spelde kul i torget en dg, en liten folkskolegrbb och jg. Jg hde väl femti, hn hde fem. Vi spelte. Och hn förlorde dem. Hn snorde till och gv mig en blick, då jg visslde överlägset och gick. Men jg ångrde mig, när jg kom till vår port och tyckte det vr något fult jg gjort. Jg gnodde tillbk. Men ingenstns kunde någon säg, vr grbben fnns. Jg skämdes. Jg tror, jg skäms för det än, när jg ser dem spel kul igen. Och jg ville ge, jg vet inte vd, för tt en gång få se den grbben gld. Men nu är hn säkert en stor, grov krl, som släpr och sliter jg vet inte vr. Och visste jg det, förslog det ej stort. Mn kn ldrig ändr det ful mn gjort Mn kn inte lämn kulor igen, och tröst pojkr, som stelnt till män. Så önskr jg tt ll medlemmr och läsre v tidningen får en skön vår och sommr. Vi ses igen med septembernumret. Och glöm inte tt skick in bidrg llt är välkommet, såväl smått som stort, och vrför inte en bild på något som kn vr llmänt intresse. ÅKE ÖSTLING l