Bruatorpsåns avrinningsområde samt Grisbäcken och Brömsebäcken inom kustområde 79/80

1 (54) Kunskapsöversikt Bruatorpsåns avrinningsområde samt Grisbäcken och Brömsebäcken inom kustområde 79/80 Kalmar län samt Blekinge län (Brömsebäckens delavrinningsområde) Delrapport inom Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt Arbetsmaterial juni 2012 Brömsebäcken ett gränsvattendrag. Foto: Per Lindegård/Länsstyrelsen Kalmar

2 (54) Innehållsförteckning 1 INLEDNING... 5 1.1 Avrinningsområdet och kustområdet 79/80 (del av)... 5 1.2 Kulturlandskapet... 6 1.3 Vattnets kulturhistoriska betydelse... 9 1.4 Vattenförvaltning, biotopvård m.m.... 12 1.4.1 Vattenförvaltningens åtgärdsprogram... 12 1.4.2 Biotopkartering... 13 1.4.3 Fiskevårdsplaner... 13 1.4.4 Plan för biologisk återställning i kalkade vatten... 14 2 KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M... 15 2.1 Länsspecifika kunskapsunderlag... 15 2.2 Internationella och nationella intressen... 16 2.2.1 Kulturvattendrag enligt Vattenutredningen... 16 2.2.2 Nationellt särskilt värdefulla vatten kulturmiljö... 16 2.2.3 Riksintressen för kulturmiljövården... 18 2.2.4 Riksintressen för naturvården, naturreservat och Natura 2000... 21 2.2.5 Byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen... 22 2.3 Kulturmiljöprogram och inventeringar... 23 2.3.1 Kulturmiljöprogram för Kalmar kommun... 23 2.3.2 Kulturminnesvårdsprogram för Torsås kommun... 23 2.3.3 Kulturminnesvårdsprogram för Blekinge län... 27 2.3.4 Fornlämningar och kulturlämningar... 28 2.3.5 Industrimiljöer och industriminnen... 30 2.3.6 Dammar och kulturmiljöer... 32 2.3.7 Värdefulla vägmiljöer... 33 2.3.8 Broar... 34 2.3.9 Dikningsföretag och historiska våtmarker... 35 2.3.10 Värdefulla odlingslandskap... 36 2.4 Särskilda ansvarsmiljöer och unika/sällsynta limniska kulturmiljöer Bruatorpsån och del av kustområde 79/80... 37 3 KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING KULTURMILJÖ... 38 3.1 Geografisk prioritering av kunskapsuppbyggnad vis a vis vattenförvaltningens åtgärder, biologisk återställning m.m.... 38 3.2 Morfologi: rensade, rätade m.m. vattendrag... 38 3.3 Kontinuitet: Vandringshinder och kulturmiljöer... 39 3.4 Skuggande kantzoner: värdefulla odlingslandskap, mader, fornlämningar... 41 3.5 Kemisk status - industriminnen... 42 3.6 Övergödning våtmarksanläggande... 42 4 KUNSKAPSUPPBYGGNAD KULTURMILJÖ... 43 5 REFERENSER... 45 6 Bilaga 1 Korta beskrivningar av kunskaps-/planeringsunderlag... 48

3 (54) Kartbilagor Kartbilagorna återfinns ej i detta textdokument utan i separata jpg-filer döpta i enligt med nedanstående. Observera att rekommenderat utskriftsformat är A3 och att alla sjöar och vattendrag inte redovisas på samtliga kartor: 1. Översiktskarta_BruatorpAroMfl 1B. Vattendrag_BruatorpAroMfl 2. Län_ kommungränser_bruatorparomfl 3. EkologiskStatus_BruatorpAroMfl 4. Status_Kontinuitet_BruatorpAroMfl 5. Nationella_intressen_BruatorpAroMfl 6. FMISmm_BruatorpAroMfl 7. Broar_BruatorpAroMfl 8. KulturmiljöDiverse_BruatorpAroMfl 9. Dammar_Vandringshinder_BruatorpAroMfl 10. Bevarandeprogram odlingslandskapet_bruatorparomfl 11. Dikningsföretag_Äldrevåtmarker_BruatorpAroMfl Viktig information till läsaren Denna rapport har tagits fram inom delprojekt 2 för Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt, och i enlighet med den metod som presenteras i Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län). Syftet med översikterna är att redovisa kunskapsläget per huvudavrinningsområde/kustområde samt föreslå prioritering av fortsatt kunskapsbyggnad för kulturmiljön, dels i förhållande till vattenförvaltningens åtgärder, dels för kulturmiljövårdens egna behov. För mer information hänvisas till förstudien. Observera att många av de fintliga kunskapsunderlagen är gamla och/eller behäftade med brister. Informationen kan därför vara inaktuell. Rapporten är ett arbetsmaterial och har tagits fram av Helena Rosenberg och Coco Dedering/Länsstyrelsen i Kalmar län.

4 (54) Översiktskarta över Södra Östersjöns vattendistrikts huvudavrinningsområden med Bruatorpåns avrinningsområde och del av kustområde 79/80 (Grisbäcken och Brömsebäcken) särskilt markerade.

5 (54) 1 INLEDNING Denna sammanställning har påbörjats av Helena Rosenberg och slutförts av Coco Dedering, båda antikvarier vid Länsstyrelsen Kalmar län. Egna kommentarer i texten nedan är författarens eventuella egna kommentarer/tillägg. I bilaga 1 finns korta beskrivningar av de flesta av de kunskaps-/planeringsunderlag som har använts i kunskapsöversikten. Sammanställningen har gjorts under tidspress och texten är därför inte så väl genombearbetad. 1.1 Avrinningsområdet och kustområdet 79/80 (del av) Se kartbilaga 1, översiktskarta och kartbilaga 2, kommuner och socknar. Texten nedan är till största delen tagen från Förslag till åtgärdsprogram för Södra Östersjöns vattendistrikt underlagsmaterial. Åtgärdsförslag för Bruatorpssåns avrinningsområde samt Åtgärdsförslag för Kalmarsunds södra kustområden (Vattenmyndigheten för Södra Östersjöns vattendistrikt, 2009). 1.1.1. Bruatorpsån I stort sett hela avrinningsområdet är beläget inom Torsås kommun. Mindre delar av Kalmar kommun ingår i norr. Avrinningsområdet sträcker sig från strax söder om Påryd i norr, till gränsen mot Blekinges i söder. Ån har sina källor i väster och ett flertal biflöden bl.a. Glasholmsån (ågrenen längst i norr), Applerumsån/Strömsby å, Oxbäcken, Tjärekullaån och Trankvillsån (som rinner genom orten Gullabo). Huvudfåran rinner sedan genom tätorterna Torsås och Söderåkra. Ån har sitt utlopp i den mindre orten Djursvik. Det finns anmärkningsvärt få sjöar inom Bruatorpsåns avrinningsområde (mindre än 1 % av den totala arean). Alla utom Transjön ligger i, på eller nära gränsen till Blekinge län. Avrinningsområdet domineras av skogsmark, 74 % utgörs av skog. I framförallt de kustnära områdena finns dock en stor andel jordbruksmark och jordbruket är intensivt. I vattensystemet finns två vattenkraftverk. I Bruatorpsån finns 13 vattenförekomster som samtliga är vattendrag samt en delad grundvattenförekomst. 1.1.2. Grisbäcken och Brömsebäcken Huvuddelen av kustområde 79/80 ingår i Blekingekustens delområde, medan resterande två vattendrag i norr ingår i Smålandskustens delområde. Beskrivningen i åtgärdsförslaget omfattar endast Blekingekustens delområde varför det saknas text om Kalmarkustens delområde. Kalmarkustens delområde omfattar i norr avrinningsområdet för Grisbäcken, där tätorten Bergkvara ligger och Djursvik samt Brömsebäcken i söder, vilken rinner genom tätorten Brömsebro och som delvis utgör gräns mellan Kalmar och Blekinge län. I den allra nordligaste delen av kustområdet finns Djursvikskanalen.

6 (54) 1.2 Kulturlandskapet 2008 gjordes en regionindelning av kulturlandskapet inklusive bebyggelsen i Kalmar län, främst på grundval av odlingslandskapets karaktär. Större delen av texten nedan är tagen från Regional indelning och karaktärsbeskrivning av kulturlandskap i Kalmar län av Höglin och Lamke, 2008. Avrinningsområdet och kustområdet berörs av tre regioner, från väster till öster III:a Höglandsdelen:Glasriket, II:c Mellersta skogsbygderna:möres skogsbygder samt V Möres slättbygder. Ungefär var de hypotetiska gränserna går, framgår av kartbilaga 8. Den allra nordvästligaste delen av avrinningsområdet ligger inom III:a Höglandsdelen:Glasriket som bl.a. beskrivs så här: Området utgör den östligaste delen av Sydsvenska höglandet och ligger i sin helhet över högsta kustlinjen. Detta har i sin tur haft avgörande betydelse för den agrara näringen och odlingslandskapets organisation. Sedimentjordar saknas i stort sett och man har därför varit hänvisad till moränhöjder där den osorterade jorden har en större andel finmaterial. Terrängen är relativt flack. Sänkorna är ofta sjörika och huvuddelen av kommunikationsstråken är knutna till dessa, liksom flera mindre industriorter vars traditionella anknytning till vattenkraften präglat lokaliseringen. Skogen är att betrakta som blandskog men med granen som dominant trädslag. Den primära agrarbebyggelsen med omgivande odlingslandskap är påfallande ofta knuten till moränhöjder där inte sällan krönen är uppodlade medan de nedre delarna av sluttningarna utgörs av betesmarker eller, med lövvegetation och granplanteringar, igenväxande kulturmarker. Mer perifert i markerna finns fortfarande mindre vretar som brukas. Merparten av dessa, av vilka många ursprungligen uppkommit som ett resultat av svedjebruk eller idag ödelagda torpetableringar, torde dock vara granplanterade. Byarna är primärt lokaliserade till höjdernas sluttningar medan den sekundära, inte sällan vid laga skiftet utflyttade bebyggelsen, kan inta högre lägen i terrängen. I mer perifera lägen återfinns ofta torpbebyggelse. Denna bör ses som en karaktäristisk bebyggelsekategori i denna region. Torpen var på vissa håll permanentbebodda långt fram i tiden. Många av de små torpstugorna ligger ännu kvar. Gårdarnas byggnadsbestånd hör till väsentliga delar 1800-talet och det tidiga 1900-talet till. I regionen har funnits en lång tradition av träkyrkobyggande, vilken dels kan förklaras av att trakterna är mycket skogrika, men också som ett resultat av att de relativt små församlingarna inte var särskilt bemedlade och därför inte kunde bekosta en stenkyrka. Kulturlandskapsregionen Glasriket kännetecknas landskapsmässigt främst av en serie kilometerlånga moränryggar (s.k. drumliner), till vilka byarna är anpassade. Som en följd av höjdernas relativt homogena former är åkerstrukturen tämligen väl sammanhållen till sin karaktär. Bebyggelsen består huvudsakligen av små och medelstora byar, ofta med en tät klungstruktur och i en del fall, med radbyns form. Laga skiftet förefaller endast i begränsad omfattning påverkat den primära bebyggelsen genom utflyttningar. Vid sidan av dessa byar finns emellertid också enheter med mindre sammanhållen karaktär både med avseende på bebyggelse och på odlingslandskap. Mangårdsbyggnaderna är vanligen från mitten av 1800- talet. Området har under 1800-talet och 1900-talet varit föremål för omfattande sjösänkningsföretag och utdikningar av mader, som odlats upp. I anslutning till dessa uppfördes ängslador (madhus) av vilka ett stort antal ännu finns bevarade i en omfattning som saknar motsvarighet i övriga länet. Att döma av fornlämningsbilden och ortnamnen

7 (54) etablerades den fasta bebyggelsen huvudsakligen under medeltid. Bland annat tillkom då ett stort antal enheter med efterledet -måla (i betydelsen utmätt område). Det aktuella området utgör, tillsammans med angränsande områden i Kronobergs och Blekinge län, ett kärnområde för denna ortnamnskategori. Vad beträffar fornlämningar är, i likhet med Möres skogsbygder (se nedan), rester efter lågteknisk järnframställning rikligt förekommande. Den rikliga tillgången på skog och det relativt gynnsamma läget i förhållande utskeppningshamnar utgjorde grunden för en omfattande etablering av industrimiljöer. Tillsammans med angränsande områden i Kronobergs län, är det framför allt glasbruken, av vilka flera har ursprung som järnbruk, som dominerar det industrihistoriska landskapet. Trots att endast ett fåtal glasbruk fortfarande är i drift präglas inte sällan många småorter fortfarande av industritraditionen med avseende på den fysiska miljön, både gällande hyttområdenas industrilokaler, liksom bostadshusen och den övergripande strukturen (Egen kommentar: glasbruk saknas dock inom just Bruatopsåns avrinningsområde (?). Däremot har slöjdtraditionerna sitt kärnområde här). I vissa samhällen har också snickeri- och möbelindustrin haft en stor betydelse och delvis präglat de industriella miljöerna. Skogsbygderna en bit in från kusten ligger till största delen under högsta kustlinjen och kan betraktas som en småkuperad övergångszon mellan kust och högland. Ett relativt tjockt och blockrikt moränlager har medfört karaktärsdrag som kan förknippas med det typiskt småländska odlingslandskapet med avseende på småskalighet och landskapselement (odlingsrösen, stenmurar etc.) liksom grandominerade skogar. Här finns emellertid också inslag av sedimentjordar i oregelbundna sprickdalar. Närmare kusten där landskapet är flackare återfinns landskap med mellanbygdens karaktär medan den småskaliga inslagen återkommer i områdets skärgårdsdel. Möres skogsbygder Området kännetecknas av ett flackt och sjöfattigt landskap där det brukade delarna framträder som öar i ett skogslandskap, mer sällan sammanhängande som större bygder. Skogsmarkerna utgörs av blandskogar med större inslag av lövvegetation än i övriga länet också utanför de traditionella inägorna. Den agrara bebyggelsen består av ensamgårdar och mindre byar med oregelbunden och mer eller mindre väl sammanhållna klungformer beroende på hur effekten av laga skiftet under 1800-talet har tagit sig uttryck. Vad beträffar gårdarnas mangårdsbyggnader finns, särskilt i trakterna kring Torsås, exempel på ett konstaterat regionalt särdrag med ett enhetligt fasadspråk. Odlingslandskapet ger ett splittrat intryck med påfallande osammanhängande och småskaliga åkermarker och igenväxande, lövskogsklädda, kulturmarker. Området förefaller tidigare ha varit rikt på förekomsten av våtmarker vilka i stor omfattning blivit föremål för uppodling. Avsaknaden av förhistoriska gravfält antyder att områdets bebyggelsestruktur huvudsakligen är från medeltid och senare. Vad beträffar fornlämningar i övrigt innehåller området en av de mest omfattande koncentrationerna av lämningar efter lågteknisk järnframställning i länet. I Möres skogsbygder framstår svarverifabriker (s.k. bobinfabriker) som en speciell industritradition. I de södra delarna finns en traditionellt småskalig slöjdindustri. Möres slättbygder Centralbygder i ett flackt eller svagt böljande landskap, fattigt på sjöar. Landskapet har mellanbygdens, och på sina ställen, fullåkerbygdens karaktär, med avbrott för löv- och blandskogsklädda dungar och mindre barrskogspartier. Området ligger under högsta kustlinjen, men den relativt blockrika jorden har ändå nödvändiggjort stenröjning av stora

8 (54) mått. Småländska inslag i odlingslandskapet såsom stenmurar är därför inte ovanliga, trots åkermarkernas storskaliga och rationella karaktär. Möres slättbygder har, vid sidan av Öland, under alla tider utgjort Sydostsveriges främsta jordbruksbygd, där viktiga delar av jordbruksutvecklingen tidigt anammades. Dikningsföretag där de så kallade mörarna, som givit det gamla folklandet dess namn, torrlades och lades under plog under 1800-talet är ett av många exempel på detta. Till de mer traditionella inslagen i landskapsutnyttjandet hör de relativt omfattande strandbetena längs den sandiga kustremsan. Delar av området, särskilt domineras av herrgårdarnas storskaligt planerade godslandskap, med rätlinjigt vägnät kantat av alléer. I övrigt präglas den agrara bebyggelsen av stora och mellanstora byar, inte sällan lokaliserade till låga höjdsträckningar men också till lägre liggande partier i landskapet, intill något vattendrag. Gårdarna ligger i små klungor, men 1800-talskiftena har också på många håll resulterat i en relativt splittrad bebyggelsebild. Inslag av reglerade radbyar finns men med delvis annan kulturhistorisk bakgrund än i övriga länet. I Torsåstrakten har snickeritraditionen vid mitten av 1800-talet omsatts i ett enhetligt fasadspråk, där samma formelement återkommer på många av mangårdsbyggnaderna. Möjligen har Torsås prästgård utgjort förlaga. Flera av områdets herrgårdsbyggnader härrör från 1600-talet. Godsbildningen har fortsatts ända in på 1900-talet, då grosshandlare och andra ur penningaristokratin låtit slå samman gårdar och byggt sig herrgårdslika mangårdsbyggnader. Merparten av områdets herrgårdar är dock i gustaviansk stil (sent 1700-tal, tidigt 1800-tal). Många av de större byarna, särskilt de som utgjort sockencentra, har utvecklats till mindre tätorter bland annat som en följd av järnvägens tillkomst (Egen kommentar: t.ex. Torsås). Flera av dessa gamla stationsorter fungerar idag som pendlingsorter till Kalmar. Möre har ingen utvecklad skärgård men en kustremsa med kustsamhällen, bland annat med bakgrund som fiskelägen, lastageplatser och en som köping (Bergkvara). Flera av dessa har haft viktiga hamnar och varv men också mer formella, kustanknutna, funktioner som lotsstationer med mera. Vid fiskelägena kan man finna enstaka bodar belägna på land, i sjön bryggor utan båthus. I anslutning till dessa platser finns också sommarstugor, främst sportstugor från 1900-talets andra hälft, men ibland även sommarvillor från 1900-talets första hälft. Upplevelsen av landskapets och bosättningarnas långa kontinuitet förstärks av områdets rikedom på fornlämningar, med gravfält från järnåldern och monumentala bronsåldersrösen. Möres slättbygder präglas också av förhistoriska ortnamn.

9 (54) 1.3 Vattnets kulturhistoriska betydelse Sjöar och vattendrag kan generellt tillskrivas en stor betydelse ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Detta faktum har också gjort det attraktivt att bosätta sig vid vatten inte bara idag utan i alla tider. Åtminstone i de östra delarna av avrinningsområdena finns stenåldersboplatser lokaliserade till åarna och forntida strandlinjer. Bland annat fisket har sannolikt varit en bidragande orsak. Området utvecklades här snart till en betydande centralbygder, vilket idag bland annat avspeglas i gravfält och andra fornlämningar, stora gårdar och byar, och även någon enstaka herrgård (Bruatorp). Kyrkor och sockencentrum ligger som regel centralt i bygden (socknen) och ofta är de belägna vid större vattendrag eller en sjö. Detta gäller både Bruatorp och Torsås, belägna i byar vid Bruatorpsån och Torsåsån. I Gullabos norra del ringlar sig Trankvillsån. Sjöar och vattendrag har även nyttjats för transporter och frakt, inte minst vintertid före vägnätets utbyggnad då isen erbjöd ett förhållandevis plant underlag. Vad gäller grannåarna Hagbyån och Halltorpsån finns uppgifter om att de fungerat som transportleder under t.ex. förhistorisk tid och medeltid. I Ljungbyåns avrinningsområde har det för cirka 100 år sedan flottats i de små vattendragen Flottbäckarna. Huruvida Glasholmsån, Bruatorpsån, Grisbäcken eller Brömsebäcken nyttjats för någon typ av transporter eller färdled framgår inte av genomgångna kunskapsunderlag. Vattendragen har även utgjort barriärer, som man behövde ta sig över. Inom avrinningsområdet finns många broar som belyser detta. Flera av dem har höga kulturhistoriska värden. Ibland har vattendragen använts som naturliga administrativa gränser mellan byar, socknar eller till och med länder. Ett fint och i högsta grad anmärkningsvärt exempel från detta område är Brömsebäcken som utgjort riksgräns mellan Danmark och Sverige. Länsgränsen går fortfarande bitvis i ån. Att borgar och befästa anläggningar från förhistorisk- eller medeltid, ofta finns vid sjöar och vattendrag, samt vid åmynningar, är en annan iakttagelse. Det hänger sannolikt samman med makt, manifestation och kontroll av olika slag. Typiskt för Småland är många medeltida befästa sätesgårdar, ofta på näs, uddar och öar i sjöar och vattendrag. I Bruatorpsåns avrinningsområde och kustområde verkar sådana inte finnas inåt landet. Däremot finns några lägst med kusten. Vid Brömsebäckens utlopp i havet ligger ruinerna efter det medeltida danska fästet Brömsehus. Även vid Grisbäck finns lämningar efter en borg, som verkar ha legat omgiven av sankmark. Sjöar och vattendrag har ofta verkat lokaliserande på bebyggelse; många orter har ett ursprung vid en verksamhet vid vatten. Bruksorterna är goda exempel på bebyggelsekoncentrationer med ursprung i vattenanknuten verksamhet. Inom avrinningsområdet och kustområdet saknas sådana tydliga exempel (?). Erfarenheter från andra håll visar att många gårdar och herrgårdar som är belägna vid vattendragen ofta har inkorporerat vattnet i sina trädgårdsanläggningar. Ett intressant exempel

10 (54) utgör Kulebo där en engelsk park anlagts vid Torsåsån, med broar och konstgjorda öar, så sent som för tjugo år sedan! I historisk tid har vattendragen varit av mycket stor betydelse som kraftkälla, och en mängd vattendrivna kvarnar, sågar, stampar, järnbruk, glasbruk, med mera anlades vid vattendragen. Vattenkraften var en förutsättning för den tidiga industrialiseringen. Vid Bruatorpsån, Grisbäcken m.fl. vattendrag inom området har det kanske inte etablerats några större bruk, men väl en mängd mindre rörelser som kvarnar, sågar, snickerier, garverier, färgerier, tegelbruk, vadmalsstampar, stärkelsefabrik etc. Flertalet drevs av vattenkraft eller behövde vatten i processen. I var och varannan by fanns mjöl- och sågkvarnar om vi blickar cirka 200 år tillbaka i tiden. Under 1900-talet startade utbyggnaden av vattenkraft för elproduktion på allvar i Kalmar län. I genomgångna underlag saknas, med ett undantag, uppgifter om huruvida kraftstationer för vattenkrafts-el uppförts Bruatorpsån, Grisbäcken eller Brömsebäcken. Enligt vattenmyndigheten för södra Östersjöns vattendistrikt (2009) ska det idag finnas två kraftverk i Bruatorpsån. Än idag präglas ålandskapet av många dammanläggningar, kvarn-/industrilämningar och i flera fall finns bevarade byggnader och helhetsmiljöer. Det verkar framför allt vara kvarnmiljöer som bevarats inom området, t.ex. Bröms vattenkvarn, Norra Gullabo nedre vattenkvarn och Bruatorps vattenkvarn. Just dessa tre ägs för övrigt av hembygdsföreningar. Avrinningsområdet berörs av det kärnområde för blästbruk och medeltida järnframställning som finns i östra Smålands skogsbygder. Myr- och sjömalm utgjorde råvaran, och blästbrukslämningarna (slaggvarpar m.m.) ligger ofta vid vattendrag och våtmarker. Karlslunda utgör centrum i ett område med ovanligt många lämningar efter denna, framför allt, medeltida järnhantering. Järnframställningen var sannolikt en drivkraft till den medeltida koloniseringen av inlandet. Karsjötrakten är ett annat område med mycket slaggvarpar. Enligt en teori var just järnframställningen en av drivkrafterna till den medeltida kolonisationen av sydöstra Smålands skogsbygder. I äldre tid var de naturliga slåttermarkerna av central betydelse i den agrara ekonomin, inte minst de naturligt översvämmade maderna vid vattendragen. Än idag finns det många ägonamn som visar på de våta markernas betydelse. Inom avrinningsområdet finns många ägonamn på mosse, -kärr, och mad. Förhoppningsvis finns det fortfarande kvar några våta marker vid sjöar och vattendrag som slåttras eller betas. Under 1800-och 1900-talen genomfördes många torrläggnings- och dikningsföretag, i syfte att utvinna mer åkermark. De var en del av den agrara revolutionen och har skapat ytterligare ett kulturhistoriskt tidsskikt i landskapet. Det gäller hela området men är särskilt påfallande för trakterna närmast kusten: i äldre tider fungerade lerjordarna som betesmarker, och här fanns vattensjuka områden, som under vårar och höstar säkert varit mindre sjöar. Bebyggelse och odling koncentrerades till åsar, sluttningarna. Först under 1800-talet, tack vare den tekniska utvecklingen och dikningen, kunde de tyngre lerjordarna läggas under plogen. Det sammanhängande åkerlandskap, vars jordar idag hör till bördigaste i Sverige, som idag är Möreslätten, växte fram (se t.ex. Kalmar kommuns kulturmiljöprogram sid 242). I skogsbygderna dikade man ut många små mossar och kärr.

11 (54) En annan kulturhistorisk aspekt på sjöar och vattendrag är kvinnornas arbete med byk och tvätt. Särskilt klappningen och sköljningen gjordes ofta i ån där det fanns möjlighet. Ett annat historiskt nyttjande är badandet, vilket ju ännu lever kvar. Uppgifter om lämningar eller kulturmiljöer som belyser dessa delar av vår kulturhistoria i Bruatorpsån, Grisbäcken och Brömsebäcken (med biflöden) saknas tyvärr i de genomgångna kunskapsunderlagen. Vattnet har sedan urminnes tider tillskrivits hälsobringande krafter. Jämför offerkällor och hälsokällor, och 1800-talets brunnsorter. Vid Ekaryd, mellan Torsås och Söderåkra, ska det ha funnits en källa (och eventuell brunnsbebyggelse?). Idag har sjöar och vattendrag i stor utsträckning spelat ut sin praktiska roll (desto viktigare att värna om de kulturhistoriska spåren/miljöerna som belyser dess betydelse). Men de har fortfarande stor betydelse för rekreation, bad, fiske, natur- och kulturmiljöupplevelser, bevattning, etc. I just de aktuella åarna verkar däremot inte vattenkraft för elproduktion nyttjas i någon större utsträckning, vilket är fallet i en del andra vattendrag. Ovanstående text är baserad på den bild som ges av genomgångna underlag. Transjön idag idyll och utflyktsmål. Foto: Tomas Järnetun/Länsstyrelsen Kalmar län.

12 (54) 1.4 Vattenförvaltning, biotopvård m.m. 1.4.1 Vattenförvaltningens åtgärdsprogram Åtgärdsprogrammet för Bruatorpsåns avrinningsområde är i sin nuvarande form ett arbetsmaterial som togs fram i samband med förvaltningsplanen för södra Östersjöns vattendistrikt 2009. Åtgärdsprogrammet omfattar sju miljöproblem. Vattenkategorierna sjöar och vattendrag kan ha problem med försurning, övergödning, miljögifter, främmande arter, vattenuttag eller fysiska förändringar. För en närmare presentation hänvisas till programmet. Kartbilaga 3 och 4 redovisar ekologisk status (kartbilden för kemisk status är likadan som för ekologisk status) och status med avseende på kontinuitet (status för fisk är identisk i områdena). Stycket nedan berör endast Bruatorpsån och inte kustområde 79/80. I området finns problem med miljögifter, fysiska förändringar, övergödning och försurning. De sydvästra delarna av Bruatorpsåns avrinningsområde har naturlig känslighet för försurning eftersom buffertkapaciteten i berggrund och jordlager är låg. Kalkningarna i avrinningsområdet påbörjades i slutet av 1970-talet men det var först i början/mitten av 1980- talet som kalkningsverksamheten kom igång på allvar. För närvarande kalkas 6 vattenförekomster enligt kalkningsprogram. I området finns ytvattenförekomster som har övergödningsproblem. För att minska övergödningsproblemen längs kusten behövs en reduktion av kväve och fosfor även från landbaserade källor. Enskilda avlopp och den antropogena belastningen från jordbruket motsvarar en fjärdedel av fosforutsläppen medan skogen och den antropogena jordbruksbelastningen tillsammans motsvarar två tredjedelar av kväveutsläppen. Anläggning av våtmarker med bidrag är det mest kostnadseffektiva åtgärden i området. Metaller, organiska och oorganiska miljögifter förekommer i vattenmiljön, några med välkända effekter, andra med sämre dokumenterade effekter. Det går inte att utläsa om området är påverkat eller inte, utifrån de påverkansanalyser som gjorts för miljögifter i avrinningsområdet. Enligt Naturvårdsverkets klassificering finns i Bruatorpsåns avrinningsområde två förorenade områden inom klass 2 vilket är den klass som innebär näst störst risk. I området finns inga vattentäkter som saknar skydd men skydden för Gullabo och Bidalite behöver ses över. Av främmande arter har man identifierat Amerikansk signalkräfta. Denna art bedöms generellt ha en måttlig effekt på den ekologiska statusen. I Bruatorpsåns avrinningsområde har effekterna av eventuella vattenuttag inte utvärderats. Det är dock känt att vattenuttaget är påfallande stort vid torrperioder då vattenföringen är låg, vilket kan påverka vattenorganismerna negativt. Detta medför risk för ekologiska skador. Inom området är fysiska förändringar, t.ex. rätning och rensning av vattendrag, samt vandringshinder, en av anledningarna till att den ekologiska statusen är sämre än god i minst nio vattendrag. För att uppnå god ekologisk status krävs åtgärder. Förslag på åtgärder är

13 (54) främst att förbättra kontinuiteten genom att öppna upp fria vandringsvägar för vattenorganismerna samt att försöka återställa en del av bottenstrukturen. Analys av färgtal tyder på brunifiering i de övre delarna av ån. Det är därför viktigt att ytterligare brunifiering begränsas. 1.4.2 Biotopkartering I Bruatorpsån har biotopkartering gjorts för de flesta vattendragen men främst i delar närmast utloppet. Detsamma gäller för Grisbäcken. Brömsebäck, Tjärekullaån och Oxbäcken är dock inte alls biotopkarterade. Bruatorpsåns vattensystem är relativt påverkat av människan i form av fördämningar som utgör vandringshinder för fisk samt av rätning och rensning. 1.4.3 Fiskevårdsplaner I Kalmar läns fiskevårdsplan (2007) föreslås följande åtgärder för Bruatorpsåns avrinningsområde med Brömsebäckens kustområde. I fiskevårdsplanerna har prioriteringar gjorts med en skala från 1 till 4, nedan redovisas endast prioriteringarna mellan 1 och 3. Bruatorpsåns avrinningsområde I Bruatorpsån har två åtgärder prioriterats som ettor, det är biotopvård vid mynningen till Vallmansgöl i Bruatorpsån och till Hagmanstorp i Glasholmsån. På sträckan mynningen Vallmansgöl (vid Torsås) saknar Bruatorpsån definitiva vandringshinder sedan vandringshindret vid Ådholmen åtgärdades. Här finns öring men biotopförbättrande åtgärder är önskvärda. Även i Glasholmsån handlar det om förbättringar för just öring på en cirka 10 km lång sträcka. Som tvåor har åtgärdsunderlag för flodkräftans utbredning i Vallmansgöl till Kulebo och till Ulvasjön valts. Vandringshindrena vid Vallmansgöl kan vara hinder för signalkräfta att sprida kräftpest till det värdefulla flodkräftbeståndet uppströms. Om så skulle vara fallet kan hindrena vara bra för flodkräftans överlevnad. Detta behöver alltså utredas. Med prioritering tre är bildande av ett fiskevårdsområde vid mynningen till Vallmansgöl samt anläggande av stentrösklar vid Hagmantorp i Glasholmsån för att skapa fri fiskväg förbi en trumma/vandringshinder. Brömsebäcken m.fl. inom kustområde 79/80 I området inom Kalmar län finns tre åtgärder som prioriteras som ettor, vilka alla är biotopvård, i Djursvikskanalen, vid Rostinsvik i Järnsida och i Grisabäcken. I övrigt är biotopvård i Brömsebäcken prioriterat som en tvåa. Brömsebäcken är ett känt vatten för både öring och vårlekande sötvattenarter, och här föreslås bl.a. lekgrus, trådridåer och lekplatsförbättring. Vad gäller Djursvikskanalen så är det ett 4,3 km långt dike med 5-10 meters fallhöjd, där det även skulle vara lämpligt att anlägga en våtmark vid mynningen.

14 (54) 1.4.4 Plan för biologisk återställning i kalkade vatten I Länsstyrelsens regionala plan för biologisk återställning i kalkade vatten (2007) finns ett s.k. åtgärdsområde inom Bruatorpsåns avrinningsområde, med bl.a. följande information: Bruatorpsån Värdena består bl.a. i de många små sjöarna, som nyttjas för fiske och rekreation, i ett annars sjöfattigt vattensystem och att flodkräfta förekommer uppströms Torsås samhälle. Stationär öring finns i Glasholmsån, vilket är unikt eftersom ingen insättning av öring skett, etc. Påverkan och åtgärdsbehov: vattensystemet är till stora delar påverkat av kraft rensning, omgrävning och uträtning. Inom åtgärdsområdet finns tio vandringshinder för fisk varav sex är definitiva för öring. Spridningen av fisk, flodkräfta och andra organismer är starkt begränsad i systemet. För att skydda och förbättra miljön för flodkräftan är det viktigt att få mer kunskap om dess utbredning. Drygt tio åtgärder, från Torsås och uppströms, föreslås. Målet är få kunskap om flodkräftans utbredning så att lämpliga åtgärder kan vidtas för att beståndet skyddas m.m. Artificiella hinder ska åtgärdas så att fria spridningsvägar skapas för fisk och flodkräfta, viktigt är dock att hinder som kan utgöra barriär mellan flod- och signalkräfta får vara kvar. Det senare gäller hindren vid Ådala och Illingetorps damm. Ett omlöp är byggt vid Ådholmen, strax uppströms mynningen i Östersjön. Detta ökar möjligheterna för vandrande fisk att nå åtgärdsområdet. (Länsstyrelsen Kalmar län 2007 Åtgärdsområde Bruatorpsån)

15 (54) 2 KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M. 2.1 Länsspecifika kunskapsunderlag Listan nedan visar de kunskapsunderlag som är länsspecifika och berör Bruatorpsåns avrinningsområde och kustområdet 79/80 som använts i översikten. Förkortning inom parenteras används senare i texten. Ej länsspecifika underlag, till exempel riksintressen, fornminnesregistret och ängs- och betesmarksinventeringen, redovisas ej i listan. Regionalt kulturminnesvårdsprogram för Blekinge län, 1983. Kommunalt kulturminnesvårdsprogram för Torsås kommun, 1989, samt Kulturmiljöprogram för Kalmar kommun. Landsbygden, 1994. Industriarvsdatabas (Kalmar län): Länsomfattande databas, sammanställts av Kalmar läns museum 2001, finns tillgänglig som digitalt skikt med attributdata. Är byråmässigt gjord dvs bygger inte på fältinventering. Kommunvisa industriarvsrapporter (Kalmar län) med bl.a. förslag på prioriteringar och särskilt betydelsefulla industrimiljöer. Kulturlämningar: digitalt skikt, som ej är antikvariskt granskade forn- /kulturlämningar, ett arbetsmaterial för Länsstyrelsen Kalmar län. Broinventeringen: Inventering av kulturhistoriskt värdefulla broar, utförd på 1980- talet, ej digitaliserad. Biotopkartering: Genomförd för delar av Bruatorpsåns avrinningsområde samt Grisbäcken 2001 och 2003 enl. gängse metod för biotopkartering. Dammregistret: Digitalt skikt samt pärmar från damminventering 1981 på Länsstyrelsen Kalmar län. Ej en kulturhistorisk inventering, syftet var i första hand dammsäkerhet. Registret håller för närvarande på att uppdateras. Även i Blekinge län finns ett dammregister. Dikningsföretag: Digitala skikt på Länsstyrelsen Kalmar respektive Blekinge, ej kompletta. Värna vägar: Inventering av värdefulla vägar och vägmiljöer i Kalmar län, gjordes i slutet av 1990-talet. Bevarandeprogram för odlingslandskapet: Natur- och kulturmiljövärden i kommunvisa rapporter, på Länsstyrelsen Kalmar län, 1995. Ängsladeinventering Kalmar län: Genomfördes mitten av 1990-talet, resultaten finns i pärmar på Länsstyrelsen Kalmar län och som digitalt skikt. Flera av de kunskaps-/planeringsunderlag som har använts i denna kunskapsöversikt är kortfattat beskrivna i bilaga 1.

16 (54) 2.2 Internationella och nationella intressen Kartbilaga 5 redovisar spridningen av nationella intressen inom avrinningsområdet, i urval. 2.2.1 Kulturvattendrag enligt Vattenutredningen Inom avrinningsområdet och kustområdet finns inget vattendrag som i samband med den s.k. Vattendragsutredningen på 1990-talet pekades ut som Kulturvattendrag. 2.2.2 Nationellt särskilt värdefulla vatten kulturmiljö I avrinningsområdet finns delar av två utpekade områden inom denna kategori; Hagbyån: Karlslunda järnframställningsområde m.m. och Möres centralbygd; Hagbyån, Halltorpsån, Ljungbyån, Kläckebergabäcken m.fl. Områdena har, inom avrinningsområdet, samma utsträckning som riksintressena med namnen Karlslunda respektive Halltorp-Hagby, se beskrivning nedan. I kustområdet finns ett utpekat område, vilket är Brömsebäcken: Bröms gamla riksgränsen. Riksintresset Bröms ingår men området har förlängts och går längs med bäcken en lång sträcka mot väster. Karlslunda järnframställningsområde Förutom de värden som beskrivs i riksintressebeskrivningen, se kap. 2.2.3, finns även inom avrinningsområdet följande objekt. Vid Kanagärde präglas landskapet av utdikning och här finns också flera slaggvarpar (enligt uppgifter i kommunalt kulturminnesvårdsprogram). Inom området finns också förhållandevis många kvarnlämningar och industri-/bruksruin annan enligt fornminnesregistret. Möres centralbygd; Hagbyån, Halltorpsån, Ljungbyån, Kläckebergabäcken m.fl. Den del som ligger inom Bruatorpsåns avrinningsområde är bara en liten av del av ett större område, och i beskrivningen av såväl riksintresse Halltorp - Hagby som det nationellt särskilt värdefulla området saknas preciserade värden/exempel inom just detta avrinningsområde. Se dock 2.3.1 Hagby-Kroka för viss komplettering. Nämnas kan att genom den del av området som är beläget inom avrinningsområdet rinner förutom Bruatorpsån även Glasholmssån. Brömsebäcken: Bröms g:a riksgränsen I området ingår riksintresset Bröms, se 2.2.3, med följande tillägg: enligt det kommunala kulturmiljöprogrammet finns också en bevarad kvarn från cirka 1850, dock i dåligt skick. Stenålders boplatser. I området har ytterligare en sträcka av Brömsebäcken, senare Landabäcken, tagits med i egenskap av markör för den gamla riksgränsen. Den gamla riksgränsen följde Brömsebäcken, senare Landabäcken, till och med ungefär Karsbo där gränsen viker av åt nordväst. Observera att även därefter har vattnet haft betydelse (ingår tills vidare dock inte i den geografiska avgränsningen av området); gränsmarkörerna utgörs nämligen av eller har ofta förlagts i eller vid vatten såsom RAÄ 260 Torsås socken Brosjösund, sund mellan två sjöar, RAÄ 261 Torsås socken vid Kroksjösund, RAÄ 256 gränsmärke, holme i sjö, 257 Gåseström gränsmärke för gamla riksgränsen mellan Sverige och Danmark i form av bäck, nr 262 Bråtabäcken: gränsmärke i form av en bäck i den gamla riksgränsen mellan Sverige och Danmark. Den gamla riksgränsen finns även med i det

17 (54) nationellt särskilt värdefulla området ur kulturmiljösynpunkt som heter Lyckebyån (Fur vid Lyckebyån), Se Kunskapsöversikt Lyckebyåns avrinningsområde Delrapport inom Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för södra österjöns vattendistrikt, Dedering 2012. Egen kommentar/coco Dedering: Vattenkvarnen vid Bröms är numera restaurerad och området vid den s.k. Fredstenen är fint skyltat. Se även kommentarer 2.2.3. (Källa: arbetsanteckningar Länsstyrelsen Kalmar län Dnr 436-11748-04, med viss egen komplettering/ändring) Fredsstenen och vattenkvarnen invid Brömsebäcken. En av broarna över Brömsebäcken inom riksintresset. Foton: Coco Dedering 2009

18 (54) 2.2.3 Riksintressen för kulturmiljövården Inom Bruatorps avrinningsområde finns tre riksintressen för kulturmiljövården. Två med anknytning till vatten, Karlslunda och Halltorp-Hagby, och Hästmahult utan direkt vattenanknytning. Inom kustområdet ligger tre riksintresseområden: Bergkvara, Grisbäcken och Bröms. De två förstnämnda har värden som i första hand är knutna till kusten och havet. De beskrivs ändå i detta avsnitt (kunskapsöversikterna ska egentligen bara fokusera på sjöar och vattendrag dvs. värden knutna till sötvatten). K 100. Karlslunda (Kalmar kommun) Motivering: Unik fornlämningsmiljö med omfattande lämningar av lågteknisk järnframställning som visar en medeltida utmarksnäring, viktig för regionen. Uttryck för riksintresset: Järnframställningsområde på utmark i mellanbygd som innehåller de flest bevarade slaggvarparna i landet. Området är även märkligt i ett europeiskt perspektiv. Moränbunden småkuperad skogsmark med inslag av sanka partier. Områdesbeskrivning: Här finns bland de största koncentrationerna slaggvarp i södra Sverige. Slaggvarpen har samband med den lågtekniska järnframställningen och ligger i anslutning till sankmark och vattendrag som är malmförande. Inom området finns ett 70-tal slaggvarpar och drygt 15 järnframställningsplatser. Det förekommer också kolningsgropar, som sannolikt har samband med järnhanteringen. Kol krävdes till järnugnarna. Tyngdpunkten för järnhanteringen i dessa trakter ligger under högmedeltiden, d v s 1250-1450. Forskare har tolkat det så, att det totala antalet järnframställningsplatser och de enskilda platsernas ovanliga storlek samt de stora mängderna slagg är tecken på att järn exporterades. K 46. Halltorp-Hagby (Området berör i huvudsak Kalmar kommun men även Torsås kommun) Motivering: Bördig slättbygd nära forna riksgränsen vid Kalmarsundskusten längs viktig sjöled och landsväg. Uttryck för riksintresset: Halltorps, Voxtorps och Hagby romanska försvarskyrkor. Storgårdar framförallt Värnanäs gods, f.d. Södra Möre grevskap. Axel Oxenstiernas Näset, mangårdsbyggnad från 1600-talet. F.d. varv, hamn och tegelbruk. Nyklassicistisk huvudbyggnad med omfattande gårds- och parkanläggning. Platsen för första glasbruket i Bökenberg och såpfabriken i Värnaby bruk från 1600-talet och alunbruk vid Loverslund från 1700-talet. Fornlämningsrikt område med alla förhistoriska perioder representerade. I områdesbeskrivningen står bl.a. följande: Moränbunden flack mestadels uppodlad mark med inslag av talrika och leriga partier. Mörebygden (mörar = sankmarker) visar tydliga tecken på tidig kolonisation betingad av närheten till en viktig landsväg och flera sjöleder. Här finns exempel på tidig industriell verksamhet. Fornlämningarna vid kusten visar dess tidiga betydelse. Längs kusten finns också sex stycken skansanläggningar från historisk tid. Området mellan Halltorps kyrka och kusten utskiftades vid 1800-talets mitt och präglas av det omkringliggande jordbrukslandskapet. Det ägs till största delen av Värnanäs gods. På området har förindustriella verksamheter förekommit: Glasbruket i Bökenberg anlades på

19 (54) 1630-talet. Med Halltorpsån som kraftkälla tillverkades här fönsterglas, flaskor och fat. En liknande anläggning har funnits vid Prästlycke, några kilometer väster om Bökenberg. Egen kommentar/coco Dedering: de flesta (alla?) av ovan namngivna platser ligger utanför Bruatorps avrinningsområde. Egen kommentar/helena Rosenberg: Inom området rinner, som redan nämnts, Glasholmssån och här finns även orten Glasholm. Dessa nämns inte i beskrivningen av riksintresset och ligger i utkanten av området. Kan ortnamnet Glasholm indikera att här funnits ett glasbruk? K 41. Hästmahult (Torsås kommun) Motivering: Hantverksby i mellanbygd, ett av de få kvarvarande exemplen på en bygd med levande träslöjdstradition. Uttryck för riksintresset: By med hantverksgårdar där miljön belyser ett kulturarv som inte bara är av materiell karaktär utan även av konstnärlig och traditionell art. I Södra Möres skogstrakter, mot Blekingegränsen, har trä- och textilslöjden varit omfattande och betydelsefull. Enligt den stora statliga utredningen om hemslöjd som gjordes 1911-12 framkom att antalet träslöjdare per tusen invånare i socknarna Torsås och Gullabo var det största i Sverige. Egen kommentar/helena Rosenberg: Området har ingen direkt anknytning till vatten förutom att Bultbäcken rinner genom området. K 40 Bergkvara Motivering: Kustmiljö med Kalmarkustens mest betydande hamn- och varvssamhälle från 1700-talet. Uttryck för riksintresset: Köping under Kalmar stad. Välbevarade handelshus färgsatta med kustsamhällenas typiska ljusa oljefärger. Tomtstruktur från 1600-tal och hus i samma läge som på 1800-talet. Hamn och varv. Sjöfartsmuseum och hembygsgård. Områdesbeskrivning Bergkvara är en av landets äldsta handelsplatser och skeppsbyggeriorter. Dess läge med den goda hamnen erbjöd tidigt stor användbarhet som lastageplats och måste ha upptäckts och nyttjats redan av våra vikingatida sjöfarare. Namnet Bergkvara har sammankopplats med Växjögodset med samma namn. Detta skulle redan på medeltiden ha nyttjat platsen som utskeppningsort för sina skogs- och jordbruksprodukter. Hamnen och marknadsplatsen äger medeltida traditioner även om ingen bebyggelse eller namn nämns i skattelängder vid Älvsborgs lösen år 1571 och 1613. Endast marknadsstånd nämns 1616. Under senare delen av 1600-talet inleds serien av tvister i rätten mellan Kalmar och Karlskrona om de två städernas privilegier. Såväl godsherrarna som storgodsen i inlandet som allmogen i Möre var beroende av egen export och handel till främmande länder. Jordbruksprodukter, varav smöret nämns som en viktig handelsvara, låg i främsta rummet som lättsålda och inbringande varor, även järnet kan ha haft betydelse redan under medeltiden. 1683 uppnådde städerna en första överenskommelse. Denna förnyades ett flertal gånger under 1700-talets första hälft. Båda städerna fick gemensam rättighet till lastageplats. Redan 1719 hade den första "köpdrängen från Kalmar blivit bofast i Bergkvara. Man kan anta att denna första Bergkvarabo har haft sin bod i den timrade gårdsbyggningen som står kvar på den Lindbergska gården där fragment av karolinska målningar ännu finns bevarade. Snart därefter, under 1750-talet, inkorporerades Bergkvara i det av Kalmarköpmännen gemensamt drivna, Figeholmskompaniet". Mest bestående resultat av detta blev det handelskompani och den gård, identisk med den nuvarande Lindbergska gården, som blev Bergkvara samhälles modergård. Första tecknen på

20 (54) platsens varvsrörelse härrör från 1760-talet. Denna rörelse bör ha dragit en del folk till samhället. På 1820-talet sades allmogen "ha en särdeles håg för handel och sjöfart och att dessa bygger sina fartyg varav den äger ett icke ringa antal". Skeppsbyggeriet bidrog till sysselsättningen på många områden. En följd av detta blev att en del hantverkare kom till samhället, t ex garvare. Vittnesbörd om denna yrkesgren ger den numera rivna barkkvarnen. Skeppsbyggeriet fick som näringsgren en snabb utveckling genom de lättnader som Kgl. Majt. beviljade för lantmannaseglationen år 1832 och 1852. Bönderna var här lika mycket sjömän, skeppare eller varvsägare som lantbrukare hette det 1855. 1800-talets andra hälft blev bonderederiets glanstid. Fartyg byggdes vid Bergkvara, Djursvik och på en mångfald andra ställen vid kusten. De ägdes av bönderna som partredare och fördes av här hemmavarande kaptener, som också ägde del i fartyget. Besättningen var i regel hemma i socknen. Som byggplats för partredarnas skutor låg Bergkvara i främsta rummet. Rederirörelsen i Bergkvara var vid denna tid mycket betydande. Omfattande träexport bedrevs på tyska och danska hamnar. Ända till 1870-talet gick årligen nybyggen av stapeln, på 80-talet endast några få och på 90-talet endast ett par stycken. Kring första världskriget kom ett nytt uppsving i Bergkvara. Samhället blev med sitt skeppsbyggeri och sin rederirörelse vid denna tid en av Sveriges största - och sista rederiorter och byggplatsen för större segelfartyg. Det äldsta varvet låg vid gamla hamnbryggan. På stranden vid före detta stationsbyggnaden låg en annan byggplats och på Skällenäs ägor anlades på 1890-talet ett varv för byggande av "Chalker för England" - platsen kallades engelska varvet. Trots uppsvinget kring sekelskiftet synes 1880-talet ha varit höjdpunkten för Bergkvara rederirörelse. 1899 byggdes järnvägen Kalmar-Torsås, vilken 1902 utökades med sträckan Torsås-Bergkvara. Municipalsamhället Bergkvara-Gökalund bildades år 1921. Rederi- och varvsrörelsen minskade dock stadigt och vid 1940-talets slut fanns endast ett par motorseglare kvar. Bergkvara gamla köpingskärna med hamnen och hamnplan är idag som vid 1700-talets slut mittpunkt för handel i olika former. Flera av köpingens äldsta tomter har kvar sin ursprungliga tomtindelning, t ex i kvarteren Garvaren, Herrgården och Köpmannen. I flera fall ligger även husen kvar i samma lägeri. Området kännetecknas av att bostadshus/handelshus ligger mot gatan med ekonomibyggnader bakom mot tomtgränsen. Den äldsta bebyggelsen som tillkom mellan 1800 och 1870 har mestadels haft en rödfärgad locklistpanel. Bebyggelsen som utvecklade sig mellan 1870-talets slut och slutet av 1920-talet är målad i ljusa oljefärger. Randbebyggelsen längs Kungsvägen har bevarat en stor del av sin ursprunglighet med ljus trähusbebyggelse och med endast en tomts djup. K 22 Grisbäcken Motivering: Bymiljö bl.a. med spår av kustfiske sedan medeltiden. Uttryck för riksintresset: Bebyggelse i klungby med väderkvarn, hävdade strandängar och lämningar efter kustfiske, bl.a. ålfiske med kontinuitet från medeltiden (ålbroar, båtkåsor). I området finns en borgplatå och skansar, sannolikt från 1670-tal eller 1700-talets början. I beskrivningen av riksintresset står bl. a. följande: Grisbäck omnämns första gången 1406 (Det medeltida Sverige) och skrivs då Gersabäcknäs. 1545 omnämns Grisbäck som lämplig hamn för flottans galärer. Från 1550 finns en jordebok över Ebba Eriksdotters (Vasa) egendomar. Hon ägde då en gård som är "väl byggd och ligger mitt i byn. På 1540-talet fanns det sju gårdar i Grisbäck. Byn storskiftades flera gånger mellan 1775 och 1825. Laga skiftet verkställdes 1857 men blev aldrig fastställt. Även ålfisket har flera gånger utretts. Område med många tidsdimensioner. Grisbäcks by ligger väl samlad i områdets centrala del, en klungby belägen på samma plats sedan flera hundra år tillbaka. Här finns cirka 8 hektar

21 (54) havsstrandängar med typiska arter. Området betas och hålls därmed öppet. Vid Dråsnabben finns lämningar efter ett 20-tal båtkåser, lämningar från bondefiskets tid. Området är idag uppgrundat. Kåserna vid Törnholmen används fortfarande. Längs östra kusten finns skansanläggningar. Det är oklart när och i vilket syfte de anlades. Längs hela kusten finns ålbroar för ålfisket bevarade, de flesta namngivna. Ålbron "Tuppen" går att spåra långt upp på land och kan därmed vara mycket gammal. Vid "Vispan" finns lastageplats för kalk- och vedfrakt. Vid Tuppen finns sjöbodar varav en med vasstak samt en nätgård belägen på en skansanläggning. Mellan byn och gamla kustvägen ligger en borgplatå, Kungsborg, 60 x 50 m och 0,5-1,7 m hög. I kanterna finns odlingssten och ställvis synliga stenar som kan ingå i en kantkonstruktion. Platån är belägen i tidigare sankmark. Borgen i Grisbäck kan jämföras med den i Påbonäs. På fastigheten 3:9 finns en väderkvarn vilken ägs av Söderåkra hembygdsförening. Egen kommentar/coco Dedering: Ortnamnet Grisbäck är intressant. Bäcken har gett namn åt byn som dock 1401 skrevs Gersabäcknäs. Då var vattennivån något högre än idag och byn låg inte bara vid bäcken utan även på ett näs i saltsjön? K 39 Bröms Motivering: Gränsbygd med lämningar efter händelser av rikspolitisk betydelse. Uttryck för riksintresset: Riksgränsmarkering sedan år 1000 mellan Danmark och Sverige med lämningar efter det medeltida danska gränsfästet Brömsehus med för- och huvudborg. En minnessten på platsen för freden mellan Sverige och Danmark 1645. Medeltida väg mellan Kalmar och Karlskrona. Miljön berör även Blekinge län. I områdesbeskrivningen står: på en liten holme i Brömsebäcken finns sedan gammalt en gränssten som skilde det svenska Småland från det danska Blekinge. Broarna till holmen står ännu kvar, den ena halvt som ruin, den andra återställd. I februari 1645 möttes de svenska och danska fredsdelegationerna under högtidliga ceremonier på holmen. Efter halvårslånga förhandlingar kunde Axel Oxerstierna och Corfitz Ulfeldt utväxla sina exemplar av fredstraktaten på holmen i Brömsebäcken. Freden innebar att Sverige fick Ösel, Gotland, Halland, Jämtland och Härjedalen. På den södra sidan om bäcken, i Blekinge, finns ruinerna efter Bröms hus, ett medeltidsfäste som Valdemar Atterdag lät uppföra. Fästet raserades av Engelbrekts styrkor. Egen kommentar/coco Dedering: Beskrivningen innehåller vissa felaktigheter. Båda valvbroarna är numera åtgärdade, dvs. ej ruin. En gränssten finns registrerad i fornminnesregistret men står numera i en trädgård på Blekinge läns sidan (har stått i ån tidigare). Brömsebäckens betydelse som gränsmarkör, f.d. riksgräns!, bör definitivt uppmärksammas i riksintressebeskrivningen. 2.2.4 Riksintressen för naturvården, naturreservat och Natura 2000 Inom kustområdet finns ingen utpekad eller skyddad natur, med undantag för det riksintresse som löper precis med kusten och ut i havet (se kartbilaga 5). Inom Bruatorpsåns avrinningsområde finns tre riksintressen för naturvården, två naturreservat och nio Natura 2000-områden. Långemåla-Bökegöl-Danskefly, Bokatorps- och Styvatorpsåsen samt Degerhyltan är namnen på riksintressena. Det sistnämnda är även Natura 2000-område.