Våta tripper och året 2004

Artikel PEKKA HAKKARAINEN LEENA METSO Våta tripper Inledning Året 2004 kunde beskrivas som den finländska alkoholpolitikens galna år. Införselbegränsningarna från EU-länderna slopades, och åtgärden gällde också införseln från Estland i och med att landet blev medlem i EU. Detta i kombination med en betydande sänkning av den inhemska alkoholskatten ledde till att finländarna våren 2004 kunde köpa alkohol till ett kännbart billigare pris än tidigare. Den nya situationen ställde alkoholproblematiken i fokus för det offentliga intresset: Växer konsumtionen, ökar de alkoholrelaterade skadorna? Hur påverkar utvecklingen drogbruket? Och om alkoholkonsumtionen ökar, innebär det att också användningen av andra rusmedel ökar (additionshypotesen), eller går det snarare så att narkotikabruket minskar och ersätts av större alkoholkonsumtion (substitutionshypotesen)? Historien tycks tala för additionshypotesen. Både i brytningen mellan sextio- och sjuttiotalen och på nittiotalet följdes ungdomens ökade alkoholkonsumtion med en liten fördröjning av ett ökat drogbruk (Hakkarainen 1992; 2002). Å andra sidan vet vi att narkotikatrenderna i hög grad påverkas av strömningarna inom den internationella ungdomskulturen Artikeln har tidigare publicerats på finska i tidskriften Yhteiskuntapolitiikka 3/2005. ABSTRACT P. Hakkarainen & L. Metso: Wet high and the year 2004 AIMS This article reports the results of a population survey in autumn 2004. First, trends in drug use are studied by comparing the 2004 data with materials collected in the same way in 1992, 1996, 1998 and 2002. Secondly, the relationship between drug use and alcohol consumption is discussed. This latter aspect is of special interest in Finland today following the changes in the alcohol environment in spring 2004 (tax cuts on alcohol, the discontinuation of the import quota within the EU and from Estonia). If alcohol consumption increases, the question is will that have the effect of driving up the consumption of other substances (addition hypothesis) or on the contrary, will drug use decrease and be substituted by increased alcohol consumption (substitution hypothesis)? METHODS The data for the research were collected in a postal questionnaire in autumn 2004. A random sample of 3992 persons aged 15 69 was drawn from the central population register. A total of 2526 persons responded, giving a response rate of 63 per cent. In order to gain a clearer picture of the relationship between drug use and alcohol consumption, we have linked the data for 1998, 2002 and 2004 into one dataset comprising more than 7 000 respondents. RESULTS The tendency for drug use and experimenting to increase has slowed down since the turn of the millennium. The increase in alcohol sales and tourist imports is not driving up the level of drug use. However, this study lends 229

support to the observations by Juha Partanen (Wet high (1994)) about the close links between drug use and alcohol consumption. In the urban life-styles of younger people the use of cannabis is interwoven with frequent clubbing and party-style drinking patterns. Another indication of the intertwining of drug and alcohol cultures is found in the group of mixed users, who not only drink heavily but also use various drugs and medicines. It would seem that the risk of drug use is increased by the early onset of binge drinking. CONCLUSION There is as yet not enough evidence to confirm the addition hypothesis. However, given the close links of drug use with alcohol consumption, it certainly is a possibility that if alcohol consumption sharply increases, this might trigger an increase in drug use and experimenting, particularly among young people. The substitution hypothesis, on the other hand, does not seem very likely. On the contrary, it seems that drug use in Finland ties in rather closely with drinking to intoxication. KEY WORDS Drug use, alcohol consumption, drinking patterns, medical substances, youth, adults, survey, Finland och att också generationsdynamiken spelar en viktig roll för hur de s.k. narkotikavågorna sveper fram (Hakkarainen & Metso 2003). Narkotikabrukets utbredning kan med andra ord variera oberoende av alkoholkonsumtionens nivå. Generationsfaktorerna kan påverka situationen också så att en viss kohort avviker från den övriga befolkningen vad gäller t.ex. återhållsamhet beträffande såväl alkohol som narkotika. Så skedde på sjuttiotalet, då både alkohol- och drogbruket efter en stark tillväxtperiod började minska bland unga. Narkotikabruket och narkotikaproblemen ökade kraftigt i nittiotalets Finland. De allra senaste åren har dock varit lite mer hoppingivande. Såväl de narkotikarelaterade dödsfallen som antalet hiv-smittade bland narkomaner har minskat, beträffande narkotikarelaterade sjukdomar och narkotikabrott som kommit till polisens kännedom har trenden också svängt nedåt, och dessutom har ungdomens experimenterande med och användning av droger inom kamratkretsen jämnat ut sig eller avtagit (Ahlström et al. 2003; Virtanen 2004; Skolhälsovårdsundersökningen 2005; Piispa et al. 2005). Också i många andra länder har liknande narkotikatrender noterats (Hibell et al. 2004; Situationen på narkotikaområdet 2004; 2004 National 2005). Samtidigt pekar uppgifterna på att alkoholkonsumtionen bland unga finländare minskat, i synnerhet supandet (Ahlström et al. 2003; Rimpelä et al. 2003; Vuori et al. 2004). Den gynnsamma utvecklingen i Finland kan således återspegla dels förändringarna i de internationella trenderna, dels värderingarna bland den nya ungdomskohorten, som tycks förhålla sig mer återhållsam till rusmedel än ungdomar på nittiotalet. I den här artikeln rapporterar vi de resultat från befolkningsenkäten hösten 2004 som gäller narkotikabruket. Till att börja med granskar vi narkotikabrukets utveckling genom att jämföra uppgifterna från 2004 med uppgifterna från motsvarande undersökningar åren 1992 (Kontula & Koskela 1992), 1996 (Kontula 1997), 1998 (Partanen & Metso 1999) och 2002 (Hakkarainen & Metso 2003). Hur ser läget ut i ljuset av den färskaste befolkningsenkäten? Håller drogsituationen på att lägga sig? Därefter tar vi avstamp i den nya alkoholsituationen och fördjupar oss noggrannare i förhållandet mellan drogmissbruk och alkoholkonsumtion. För detta ändamål sammanställer vi uppgifter från de olika befolkningsenkäterna till ett större, 230

enhetligt material, som gör det möjligt att analysera drogkulturens strukturella kopplingar till alkoholkulturen och dryckesvanorna. Insamlingen av 2004 års material Materialet i 2004 års rusmedelsundersökning samlades in i samband med den såkallade alkoholpanelen så att Statistikcentralen på hösten 2004 sände frågeformuläret förutom till urvalet i panelen (N = 1 786, se noggrannare Mustonen & al. 2005) dessutom till ytterligare ett urval (N = 2 206), som hämtades ur befolkningsregistret och som var oberoende av det förra urvalet. Formuläret postades således till sammanlagt 3 992 finländare i åldern 15 69 år. Liksom i samband med den föregående narkotikaenkäten valde man att i det extra urvalet betona yngre åldersklasser (under 35 år). Utanför undersökningen lämnades Åland samt personer som bor på institutioner eller som saknar stadigvarande bostad. Formulären sändes tillbaka anonymt, och forskarna har således inte i något skede av processen haft tillgång till svararnas personuppgifter. Enkäten besvarades av 2 526 personer. Svarsprocenten blev således 63, vilket är samma som år 2002. Den var klart högre i panelmaterialet (76 %) än i tilläggsurvalet (53 %). Den ovanligt låga svarsprocenten bland män i åldern 15 29 år innehåller en felmöjlighet som vi försökt korrigera genom att i analysen använda vikter för de olika befolkningsgrupperna. Vikterna balanserar också upp de ungas överrepresentation i tilläggsurvalet. Narkotikaenkäten 2004 avvek från tidigare år förutom genom den såkallade panelen också genom att den ställde flera frågor om alkohol. Däremot efterlystes denna gång inga åsikter om vare sig droger eller narkotikapolitiken. De vittgående frågorna om dryckesvanor innebar att formuläret var mer krävande att fylla i, vilket kan ha påverkat svarsprocenten i tilläggsurvalet. % 20 15 Män, livstid 10 Kvinnor, livstid 5 0 1992 1996 1998 2002 2004 Män, senaste 12 mån. Kvinnor, senaste 12 mån. Män, senaste 30 dagar Kvinnor, senaste 30 dagar Diagram 1. Livstids-, års- och månadsprevalenserna för män och kvinnor som använt någon drog 1992, 1996, 1998, 2002 och 2004, % 231

Av svararnas respons kan man också utläsa att många ser alkoholfrågorna som mer privata angelägenheter vad angår mitt drickande någon annan? än narkotikaproblematiken, som klarare upplevs som ett allvarligt ungdomsproblem. I övrigt genomfördes undersökningen på samma sätt som tidigare års narkotikaenkäter. Också de narkotikarelaterade frågorna var oförändrade. Såtillvida är resultaten med andra ord direkt jämförbara med tidigare års resultat (för noggrannare uppgifter om materialet, se Hakkarainen & Metso 2003). Narkotikatrenderna I enkäterna mäts narkotikabruket med hjälp av tre grundläggande frågor. Man frågar om personen någon gång (livstidsprevalens), under de senaste 12 månaderna (årsprevalens) eller under de senaste 30 dagarna (månadsprevalens) har prövat på eller använt någon drog, såsom hasch, marijuana, amfetamin, heroin eller motsvarande. Dessutom ombeds personerna kryssa för de droger de använt. Diagram 1 ger en överblick över befolkningens narkotikaerfarenheter åren 1992 2004. Efter de oroliga åren på nittiotalet tycks situationen klart ha lagt sig. Av männen uppgav 14 och av kvinnorna 11 procent år 2004 att de någon gång i sitt liv hade prövat eller använt en drog. Andelarna är samma som två år tidigare. Årsprevalenserna har varit oförändrade sedan 1998. I fråga om månadsprevalensen kunde man notera en liten uppgång bland männen, men den var inte statistiskt signifikant och kan bero på slumpvariation. I likhet med tidigare år var cannabis den klart mest använda drogen 2004. Praktiskt taget alla som överhuvudtaget hade prövat någon drog hade också använt cannabis: Tabell 1. Livstids-, års- och månadsprevalenserna åldersgruppsvis 1998, 2002 och 2004 för dem som använt cannabis, % 1998 2002 2004 Livstidsprevalens, samtliga 10 12 12 15 24 år 19 25 21 25 34 år 19 19 23 35 44 år 8 11 13 45 69 år 3 4 4 Årsprevalens, samtliga 3 3 3 15 24 år 10 11 10 25 34 år 3 4 4 35 44 år 0 1 1 45 69 år 0 0 0 Månadsprevalens, samtliga 1 1 2 15 24 år 3 4 6 25 34 år 2 2 2 35 44 år 0 0 1 45 69 år 0 0 0 12 procent (14 procent av männen och 10 procent av kvinnorna) uppgav att de hade gjort det någon gång i sitt liv. Beträffande övriga droger varierade användarnas och experimenterarnas procentuella andelar mellan en halv procent (heroin) och två procent (amfetamin). Högst var siffrorna bland unga vuxna: inom åldersgruppen 20 29 år hade 6 procent någon gång använt amfetamin, 5 procent ecstasy och drygt 1 procent heroin eller andra opioider. Också dessa siffror låg på samma nivå som två år tidigare (Hakkarainen & Metso 2003). För att få en noggrannare bild av de senaste årens utveckling analyserar vi i tabell 1 cannabisbruket åldersgruppsvis. Denna analys gör vi från och med 1998 framåt. Enligt tabellen tycks den andel som någonsin prövat på cannabis ha sjunkit i den yngsta 232

åldersgruppen. Årsprevalensen i denna åldersgrupp har varit stabil, medan däremot månadsprevalensen pekar på ökat bruk. Förändringarna är dock inte statistiskt signifikanta. I följande åldersgrupp tyder livstidsprevalensen på ökat bruk, men det kan mycket väl vara en återspegling av att de unga som på nittiotalet ivrigt experimenterade med olika droger bildar en växande andel av denna grupp. En sådan tolkning får stöd av att varken års- eller månadsprevalensen antyder en motvarande ökning. I åldersgruppen 35 44 år hade omkring var tionde någon gång prövat cannabis. Inom den gruppen finns dessutom några som använt cannabis också under den senaste månaden eller det senaste året. I gruppen över 45 år sjunker siffrorna så att knappt någon har använt cannabis nyligen. Endast fyra äldre personer uppgav att de använt cannabis under det senaste året; andelen är så obetydlig (under 0,5 %) att den i tabellen avrundas till noll. I tabell 2 fortsätter vi att granska narkotikatrenderna med hjälp av incidenstal för antalet nya användare samt koefficienter för fortsatt användning (continuation rate = CR). I finländska undersökningar har dessa nyckeltal använts endast obetydligt, men inom den internationella litteraturen förekommer de oftare (t.ex. Abraham et al. 2002). Incidensen anger hur stor andel av samtliga svarare som påbörjat användningen av narkotika under det senaste året. CRkoefficienten för fortsatt användning åter anger den andel av alla som överhuvudtaget prövat på droger som har använt dem också under det senaste året. Debutanter, dvs. personer som under det senaste året för första gången prövat narkotika, har vi inte räknat med i denna grupp. Det finländska materialet gör det möjligt att räkna ut incidensen och CR-koefficienten på enhetliga grunder från och med år 1998. Den andel som under de senaste tolv månaderna för första gången hade prövat droger tycks enligt tabell 2 stadigt ha legat på omkring en halv procent. För männen förefaller trenden sjunkande, för kvinnorna stigande. Detta kan vara en återspegling av den utjämning av könsskillnaderna som kan noteras inom livstidsprevalenserna. Skillnaderna är dock inte statistiskt signifikanta. Med tanke på narkotikasituationens utveckling är den yngsta åldersgruppen den intressantaste. Gruppen under 25 år bildar en klar nyckelgrupp då det gäller rekrytering av drogdebutanter. Att så är fallet visas av gruppens klart högre incidenstal i jämförelse med andra åldersgrupper. Incidensen i den yngsta åldersgruppen Tabell 2. Incidenserna för cannabisbruk och koefficienterna för fortsatt bruk enligt kön och ålder 1998, 2002 och 2004 1998 2002 2004 Incidens, % samtliga 0,6 0,5 0,5 män 0,8 0,5 0,2 kvinnor 0,4 0,5 0,8 15 24 år 3,4 2,5 2,0 25 34 år 0 0,4 0,4 35 44 år 0 0 0,4 45 69 år 0 0 0,1 Koefficient för fortsatt bruk (CR) samtliga 20 18 18 män 18 20 21 kvinnor 22 15 14 15 24 år 35 32 36 25 34 år 17 15 14 35 44 år 5* 5* 7 45 69 år 5* 4 5 * n<40 233

har varit sjunkande allt sedan 1998, men förändringen är inte statistiskt signifikant trots att den förefaller uppenbar. Å andra sidan var också andelen personer som använt droger mer än ett år (CR-koefficienten) förhållandevis stor i denna åldersgrupp. Trots att de unga drogdebutanterna kanske har blivit något färre fortsätter en dryg tredjedel drogbruket. Inom de äldre åldersgrupperna börjar bara ett fåtal använda cannabis. Enligt tabell 2 hade ungefär en femtedel av alla som prövat cannabis fortsatt användningen under det senaste året. Bland kvinnorna var andelen klart mindre än bland männen. Kvinnornas höga CR-koefficient år 1998 beror sannolikt på att antalet kvinnor som vid den tiden hade prövat cannabis fortfarande var så litet att det höjer relationstalet. I materialet från 2002 hade redan avsevärt fler kvinnor prövat cannabis. Såsom framgår av tabell 2 sjunker CR-koefficienten klart med stigande ålder. I åldersgruppen 25 34 år hade endast 14 17 procent av dem som någon gång i sitt liv prövat på cannabis fortsatt användningen under det senaste året, och i de äldre grupperna sjunker andelen ytterligare. Förmodligen kommer en ansenlig del av användarna också inom den yngsta åldersgruppen att avstå från cannabis då de blir äldre. Att intresset för narkotika avtar med åldern är ett faktum som konstaterats i åtskilliga utländska undersökningar (t.ex. Chen & Kandel 1995). Sammanfattningsvis kan man konstatera att resultaten från 2004 års enkät pekar på att den trend på befolkningsnivå som präglade nittiotalet både experimenterandet med och användningen av droger ökade har brutits från och med millennieskiftet. Befolkningsenkätens resultat stöder således andra iakttagelser som antyder att narkotikasituationen lagt sig. Vad kan man då utifrån detta resultat säga om narkotikasituationens relation till alkoholkonsumtionen? Åtminstone att den ökning av alkoholförsäljningen och turistimporten av alkohol som skedde 2004 (Österberg 2005) inte avspeglas i ett ökat narkotikabruk. Är detta tillräckligt för att kullkasta additionshypotesen om sambandet mellan alkoholkonsumtion och narkotikabruk? Det problematiska är att tidsintervallet mellan informationsinsamlingen och förändringarna i alkoholsituationen är så kort. Det är föga sannolikt att förändringarna i dryckesvanorna skulle återspeglas inom narkotikabruket så snabbt. Till och med den förändring av alkoholkonsumtionen som den ökade försäljningen och turistimporten antyder tycks vara svår att utläsa av enkätmaterialet (Mustonen et al. 2005). Vi fortsätter vår studie genom att utifrån enkätmaterialet precisera analysen av sambandet mellan narkotikabruk och dryckesvanor. Samtidigt övergår vi från en tidsmässig infallsvinkel till en strukturell analys. Narkotika och alkohol I litteraturen finner man överraskande lite systematisk analys av förhållandet mellan narkotikabruk och alkoholkonsumtion. Till de få undantagen hör Juha Partanens (1995) analys av materialet i 1992 års undersökning av dryckesvanor. Enligt analysen är narkotikabruket framför allt förknippat med unga urbana mäns äventyrsfyllda livsstil, till vilken också hör riklig alkoholkonsumtion och restaurangbesök. Det starka sambandet mellan narkotikakulturen och alkoholbruket i Finland sammanfattar Partanen i artikelrubriken: Våta tripper (Partanen 1995). Nordiska jämförelser har 234

25 20 15 10 5 drog, livstid läkemedel, livstid % 30 drog, 12 mån. läkemedel, 12 mån. 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Årlig alkoholkonsumtion (decil) Diagram 2. Experimenterande med narkotika och läkemedelsmissbruk (livstidsoch årsprevalens) i förhållande till årlig alkoholkonsumtion gett liknande resultat. I mitten av nittiotalet gjordes i Danmark, Norge, Sverige och Finland en enhetlig enkätundersökning som visade att i synnerhet unga under 30 år som prövar narkotika ofta också är flitiga öldrickare (Hakkarainen et al. 1996). Också i Holland, som är känt för sin frisinnade narkotikapolitik och sin starka cannabiskultur, är det kännetecknande för drogbrukarna att de går ut oftare, deltar mer intensivt i den urbana kulturens sociala evenemang och använder mer alkohol än andra grupper (Kaal 2001). Men alkohol och droger uppträder inte tillsammans enbart i partysammanhang och urbant kvällsfirande. Uppgifterna om missbrukarvårdens klienter visar att blandmissbruk av alkohol och narkotika är ett mycket typiskt missbrukarproblem i Finland (Kaukonen 2000; Nuorvala et al. 2004). Partanens (1995) undersökning påvisade sambandet mellan å ena sidan blandmissbruk av alkohol, narkotika och läkemedel, å andra sidan social nöd, arbetslöshet och ensamhet. I det finländska skolelevsmaterialet visade det sig att de som hade prövat narkotika eller andra berusningsmedel, hade börjat dricka alkohol vid yngre ålder än andra och hade fått problem på grund av sitt drickande. Många av dem hade också haft skolproblem och problem med tillsynsmyndigheter (Ahlström et al. 1996). Dessa unga tillhör en riskgrupp; härifrån öppnar sig vägar mot såväl missbruk i vuxen ålder som social utslagning. Frågan om sambandet mellan narkotikabruk och dryckesvanor för oss vidare till en strukturell studie, där det är viktigt att göra åtskillnad mellan olika grupper inom såväl narkotikabruket som dryckesvanorna. Detta åter förutsätter ett omfattande material med tillräckligt många företrädare för de olika grupperna. Eftersom narkotikabruk är ett förhållandevis sällsynt fenomen räcker inte uppgifterna i en enda enkät till. Därför har vi slagit ihop materialen från åren 1998, 2002 och 2004 till en enda helhet. Förutom att de frågor som gäller narkotikabruk var identiska i de olika enkäterna innehåller materialen också vissa identiska alkoholfrågor. Just därför är det möjligt att studera materialen som en odelad helhet. I undersökningarna från tiden före 1998 ställdes annorlunda frågor om alkoholkonsumtionen, och därför är dessa undersökningar inte användbara i detta sammanhang. I materialen från 1998 och 2002 används vikter för de olika befolkningsgrupperna på samma sätt som år 2004; även såtillvida är materialen med andra ord sinsemellan jämförbara. Det kombinerade materialet omfattar 7 230 personer. Eftersom vår studie här 235

fokuserar på strukturella egenskaper, inte förändringar, har det ingen större betydelse att svaren har getts vid olika tidpunkter. De strukturella sambanden mellan drog- och spritkulturerna förändras knappast alls på sex år. Dessutom är materialen insamlade under en tid som vad narkotikabruket beträffar är relativt enhetlig och präglas av den såkallade andra narkotikavågen. Alla material samlades in som postenkäter enligt samma modell. I varje enkät har svararna valts som ett slumpmässigt urval ur befolkningsregistret. Statistikcentralen, som samlat in materialet, undviker medvetet att besvära samma människor inom en viss tidsperiod, men också i övrigt är det ytterst osannolikt att samma personer skulle ha kommit med i de olika materialen. Vi inleder vår studie med en allmän översikt. Diagram 2 visar sambandet mellan å ena sidan experimenterande med narkotika och läkemedelsmissbruk, å andra sidan den årliga alkoholkonsumtionen. Den årliga konsumtionen är ett kalkylerat tal som bildats utifrån uppgifterna om dryckesfrekvens och normala dryckesmängder. Decilerna har skapats genom att svararna delats in i tio lika stora klasser enligt konsumtionsnivå. Decil 1 står för den minsta och decil 10 för den största årskonsumtionen. Experimenterande med narkotika och läkemedelsmissbruk är klart allmännare inom den decil som har den största alkoholkonsumtionen. Om konsumtionsnivån inom denna decil definieras som storkonsumtion kan man säga att nästan var tredje storkonsument av alkohol någon gång har använt droger och att närmare 15 procent dessutom har missbrukat läkemedel. Skillnaden mot dem som dricker mindre är påfallande. Läkemedelsmissbruket är obetydligt inom alla andra deciler än storkonsumenterna. Inom den minst drickande hälften har bara få prövat på droger, men sedan stiger antalet för att till sist hoppa till en alldeles annan nivå bland storkonsumenterna. De siffror som beskriver narkotika- eller läkemedelsmissbruk under de senaste 12 månaderna är lägre än livstidsprevalenserna, men följer samma mönster och växer kraftigt uttryckligen bland storkonsumenterna av alkohol. Diagram 2 visar med andra ord att det finns ett klart samband mellan narkotikabruk och alkoholkonsumtion. Således skulle den finländska narkotikakulturen vara starkt inflätad i alkoholkulturen, fastän man ofta talar om de två som om vitt skilda fenomen. Men stämmer detta för alla former av narkotikabruk? Det kulturella perspektivet Juha Partanen (1995) har konstaterat att drogkulturen inte är en odelad helhet med entydiga gränser. I kärnan finns langarna och knarkarna, för vilka användningen och införskaffandet av droger bildar det centrala livsinnehållet; i centrum återfinns också de haschrökare och hemodlare för vilka cannabis blivit en livsstil; i periferin hittar man de sporadiska användarna och de som någon gång experimenterat med droger; utanför drogkulturen faller de som på sin höjd känner någon som använt droger eller som bildat sin föreställning av hela fenomenet endast via medierna. Partanen menar att det är viktigt att fokusera på de olika grupperna, deras sociodemografiska särdrag, deras beteende och de sociala situationer där de använder droger: Typiskt för drogbruket är att det är kollektivt och situationsbundet ( ) drogbruket är inte 236

ett fristående fenomen, utan en del av unga människors sätt att tillsammans kasta loss och festa (Partanen 1995). Också inom alkoholforskningen har en liknande approach nyligen efterlysts (Tigerstedt & Törrönen 2005). En enkätundersökning är ett grovt redskap för kulturell analys. Den erbjuder t.ex. föga möjligheter till en innehållslig analys av drogbrukets kulturella betydelser. En sådan analys skulle kräva ett mer kvalitativt angreppssätt. Men en enkätundersökning ger möjligheter till grupperingar och därpå baserade analyser. Via jämförelser av olika grupper kan man göra vissa preciserande iakttagelser om narkotikabrukets samband med alkoholkulturen och dryckesvanorna. Vi delar in svararna i fem grupper enligt deras narkotikakulturella placering. 1) Den första gruppen består av personer som står utanför narkotikakulturen. De har aldrig vare sig erbjudits droger eller prövat på dem. 2) Personerna inom den andra gruppen har kommit så pass mycket i kontakt med drogkulturen att de har erbjudits, men aldrig experimenterat med droger. 3) Den tredje gruppen benämner vi experimenterarna. Gruppen består dels av personer som någon gång har prövat eller använt högst två droger men inte har gjort det under det senaste året, dels av personer som haft sin drogdebut först under det senaste året. Trots att gruppen kan innehålla någon som kanske använt en drog under en längre tid har största delen ändå sannolikt experimenterat bara några enstaka gånger. Hos omkring 90 procent av personerna inom denna grupp inskränker sig narkotikaerfarenheterna till cannabis. Av dem som uppgav att de använder narkotika mer regelbundet eller i större mängder än i dessa tre grupper har vi bildat ytterligare två grupper: 4) cannabisanvändarna (har använt cannabis under det senaste året, debuterade för mer än ett år sedan samt har under sitt liv prövat på högst två olika droger) och 5) användare av flera olika droger (har prövat eller använt fler än två olika droger eller har använt någonting annat än cannabis under det senaste året). Av dem som använder flera olika droger har praktiskt taget alla använt cannabis. Dessutom har nästan 70 procent av dem någon gång använt amfetamin, 60 procent har erfarenhet av ecstasy, 45 procent av kokain, 40 procent av LSD, 30 procent av narkotiska svampar och 20 procent av heroin. Gruppen avviker med andra ord från experimenterarna och cannabisanvändarna i det att den har erfarenheter av flera olika droger. I fråga om användningssätt är emellertid användarna av flera olika droger den mest heterogena gruppen. För det första finns där personer som någon gång har använt flera droger men som under den senaste tiden enbart har hållit sig till cannabis. För det andra finns där sådana som använder ecstasy och andra stimulantia i rekreationellt syfte inom ramen för den nya partykulturen (Salasuo & Rantala 2002; Salasuo 2004). För det tredje finns där en mindre grupp amfetamin- och opiatmissbrukare och för det fjärde sådana som under den senaste tiden inte längre har använt några droger överhuvudtaget. Detta försvårar tolkningen, men å andra sidan ger det ringa antalet fall inte möjligheter till en noggrannare differentiering av de olika typerna. Gruppen användare av flera olika droger beskriver således framför allt ett nuvarande eller tidigare intresse för att experimentera med och använda flera olika droger. 237

Tabell 3. Drogbrukarna grupperade enligt vissa sociala bakgrundsfaktorer, % Ej erbjudits, ej prövat Erbjudits ej prövat Prövat högst 2 olika droger Använder cannabis Flera olika droger N = 5 401 N = 990 N = 609 N = 124 N = 106 N = 7 230 Män 47 58 56 57 67 50 Kvinnor 53 42 44 43 33 50 15 24 år 13 28 24 72 45 18 25 34 år 13 29 31 24 36 18 35 44 år 20 23 24 2 13 20 45 69 år 54 20 21 2 6 45 Alla Helsingforsregionen 16 23 39 38 45 20 Andra städer med över 100 000 invånare 11 13 13 17 14 12 Mindre stad 38 41 33 35 30 35 Landsbygd eller tätort 34 22 14 10 10 30 Ensamboende 17 22 24 36 34 19 Bor med familjen 79 70 68 46 50 76 Bor tillsammans med andra människor 4 8 8 18 16 5 Förvärvsarbetar/företagare 57 60 63 30 35 57 Arbetslös 7 7 7 13 14 7 Studerande 11 20 16 47 36 13 Pensionär eller annat 25 12 14 10 15 15 Tabell 3 beskriver de ovannämnda grupperna med avseende på vissa sociodemografiska egenskaper. Tabellen läses bäst så att siffrorna i gruppkolumnerna jämförs med siffrorna för samtliga svarare. Då ser man vilka egenskaper som är mer respektive mindre framträdande i de olika grupperna. Som förväntat är männens andel i narkotikagrupperna större än kvinnornas. Av dem som använder flera olika droger är rentav två tredjedelar män. Bland dem som minst har kommit i kontakt med drogkulturen bildar den äldsta åldersgruppen en klart framträdande grupp. Bland cannabisanvändarna åter är de yngsta åldersgrupperna starkt representerade, ett faktum som framträder bl.a. i att praktiskt taget hälften av gruppen är studerande eller skolelever. Typiskt för cannabisanvändarna och dem som använder flera olika droger är att omkring hälften av dem bor antingen ensamma eller tillsammans med personer som inte bildar en familj. Också arbetslösheten är störst i dessa grupper. Helsingforsregionen är starkt framträdande i alla grupper där narkotikabruk har förekommit. Sammanfattningsvis kan man konstatera att cannabisanvändarna och de som använder flera olika droger oftare än de övriga grupperna består av unga män från Helsingforsregionen eller de största stä- 238

derna. Typiskt är dessutom att de antingen studerar, går i skola eller är arbetslösa och att de bor ensamma eller tillsammans med kamrater. Drogbruk förekommer visserligen också i de övriga demografiska grupperna, men det förefaller som om den urbana kulturen och oberoendet av familjeoch arbetslivsband bildar en särskilt god grogrund för en livsstil där också narkotika ingår som ett element. Jämför man uppgifterna om gruppen användare av flera olika droger med narkotikarelaterade uppgifter från andra källor (t.ex. vårduppgifter, brottsregistret och narkotikarelaterade dödsfall), så är den bild befolkningsenkäterna/rusmedelsundersökningarna ger inte särskilt dramatisk (Partanen 2001; Nuorvala & Metso 2001; Kinnunen 2001; Vuori et al. 2001). Sannolikt beror detta på att befolkningsenkäterna har svårt att nå de missbrukare som har det sämst ställt. Detta beror bl.a. på att både de som bor på institutioner och de som saknar stadigvarande bostad lämnas utanför urvalet. De iakttagelser som i denna undersökning görs beträffande personer som använder flera olika droger bör således under inga omständigheter generaliseras till att gälla de mest problematiska formerna av drogmissbruk. Det är viktigt att minnas att gruppen är heterogen: dels ingår där många studenter i bästa festålder, dels har många redan helt eller delvis upphört med sitt drogbruk. Dryckesvanor bland drogbrukare Diagram 3 5 beskriver sambanden mellan narkotikabruk och dryckesvanor. Begreppet dryckesvanor är lika vittsyftande som mångfasetterat (Tigerstedt & Törrönen 2005). Här blir vi tvungna att nöja oss en- 100 % 80 60 40 20 0 ej erbjudits, ej prövat Dricker 6+ standardglas vid ett tillfälle: erbjudits, ej prövat aldrig sällan minst en gång i månaden minst en gång i veckan prövat 1 2 olika droger Diagram 3. Rusfixerat drickande (6 standardglas vid ett tillfälle) och narkotikabruk använder använt flera cannabis droger bart med vissa teman som avspeglar olika dryckesvanor. Diagram 3 granskar engångskonsumtionen av alkohol, dvs. hur ofta personerna dricker sex eller flera såkallade standardglas alkohol under ett dryckestillfälle. I materialet från 2004 användes för kvinnornas del fyra standardglas som gräns. Denna mätare används allmänt som mått på berusningsdrickande, trots att vars och ens personliga upplevelse av berusning också påverkas av många andra omständigheter, t.ex. den konkreta situation där drickandet äger rum och den tid under vilken det sker. Tätt återkommande dryckestillfällen med en konsumtion på sex eller flera standardglas betraktas som en indikator på riskkonsumtion. Ett standardglas motsvarar en flaska (33 cl) mellanöl eller alternativt ett glas (12 cl) vin eller 4 cl starksprit. 239

% 100 80 60 40 20 0 ej erbjudits, ej prövat Går på restaurang: ingen gång under det senaste året minst en gång om året minst en gång i månaden minst en gång i veckan erbjudits, ej prövat prövat 1 2 olika droger använt cannabis eller flera droger Diagram 4. Restaurangbesök och narkotikabruk Diagram 4 beskriver sambandet mellan narkotikabruk och restaurangbesök. I enkäterna 2002 och 2004 ingick frågor som gällde restaurangbesök där man drack alkohol. I enkäten 1998 ställdes frågan tyvärr inte på samma sätt. Därför blev vi tvungna att på denna punkt begränsa studien enbart till uppgifterna från åren 2002 och 2004. Eftersom materialet då blev mindre måste vi dessutom slå ihop grupperna cannabisanvändare och användare av flera olika droger. Denna begränsning gäller också diagram 5, som jämför de olika grupperna med avseende på åldern för den första berusningen. Det kumulativa procenttalet anger den andel av gruppen som hade upplevt sin första berusning senast vid en viss given ålder. Att dricka för att bli berusad är vanligast bland cannabisanvändarna. Inom denna grupp uppger drygt hälften att de minst en gång i veckan dricker sex eller flera standardglas, och dessutom gör över en fjärdedel det minst en gång i månaden. Endast 20 procent av cannabisanvändarna överskrider mer sällan eller aldrig denna gräns. Cannabisanvändarnas benägenhet att berusa sig är kanske något förvånande i ljuset av det argument som inte minst de själva ofta framför, nämligen att cannabis minskar intresset för alkohol (se t.ex. Hakkarainen 1987). Enligt vår undersökning är det bara en obetydlig del av cannabisanvändarna som helt låter bli att berusa sig på alkohol. Tvärtom kan man bland cannabisanvändarna ofta se den sortens riskkonsumtion som tar sig uttryck i tätt upprepat rusfixerat drickande. Utanför diagram 3 kan det konstateras att endast en knapp procent av alla cannabisanvändare överhuvudtaget inte hade druckit alkohol under det senaste året. I de övriga grupper där drogbruk förekom var motsvarande andel 4 5 procent. Också bland användarna av flera olika droger och experimenterarna är det förhållandevis vanligt att man dricker sig full varje vecka: 40 procent i den förra, 30 i den senare gruppen. Vi kunde också konstatera att skillnaderna mellan de grupper som använde respektive de som inte använde droger kvarstod i fråga om häftigare supande. Omkring hälften av såväl användarna av flera olika droger som cannabisanvändarna och nästan en tredjedel av experimenterarna hade varit plakatfulla (minst 18 standardglas på en dag) under det senaste året. Bland dem som hade erbjudits men aldrig experimenterat med droger var motsvarande andel ungefär en 240

Kumulativ % 100 80 60 40 20 0 Grupp 1 510 1520 2530 3540 Ålder för första berusningen 2 3 4 ej erbjudits, ej prövat erbjudits, ej prövat prövat 1 2 olika droger använt cannabis eller flera droger Diagram 5. Första berusning och narkotikabruk femtedel och bland dem som står utanför hela drogkulturen en knapp tiondedel. Hos både drogbrukarna och experimenterarna kan man överlag se en nära förbindelse med alkoholkonsumtion, vilket framträder i form av såväl täta restaurangbesök som tidig ålder för den första berusningen. I den sammanslagna gruppen cannabisanvändare och användare av flera olika droger hade hälften varit berusade redan då de var 13 år eller ännu yngre. De som varken hade erbjudits droger eller prövat på dem är också de som allra minst dricker för att berusa sig. Att också den första berusningen i denna grupp inföll vid så mycket högre ålder än i de övriga grupperna återspeglar också det faktum att de äldre åldersklasserna är starkare representerade just i den gruppen. De som erbjudits droger men som inte experimenterat med dem placerar sig någonstans i mitten. Jämfört med dem som aldrig ens erbjudits droger är deras drickande klart mer rusfixerat, de besöker restauranger oftare och de har upplevt sin första berusning vid tidigare ålder. Dessa omständigheter kan ha bidragit till att de trots allt har erbjudits droger: enligt vår undersökning tycks restaurangbesök och rusfixerade dryckesvanor erbjuda kontaktytor till den finländska drogkulturen och dess kärngrupper. Eftersom unga män, som är starkt företrädda bland drogbrukarna, överlag är aktiva alkoholkonsumenter har vi korrigerat ålderns och könets inverkan på resultatet. Det gjorde vi genom att räkna ut logistiska regressionsmodeller både för det rusfixerade drickandet (minst sex standardglas minst en gång i månaden), och för drickandet på restaurang minst en gång i månaden. På åldern för den första berusningen, som är en kontinuerlig variabel, tillämpade vi en regressionsanalys. I samtliga modeller 241

Tabell 4. Sambandet mellan narkotika- och alkoholbruk då könets och ålderns inverkan kontrollerats Logit-modell, beroende variabel: Berusad (6+ standardglas vid ett tillfälle) minst en gång i månaden OR 95 % konfi densgrad män (jämförelse med kvinnor) 2,7 2,5 3,0 ålder (år) 0,987 0,98 0,99 grupp 2: erbjudits, ej prövat 1,9 1,6 2,2 grupp 3: experimenterarna 3,4 2,8 4,0 grupp 4: cannabisanvändarna 9,6 5,9 15,8 grupp 5: användare av fl era olika droger (jämförelse med grupp 1, dvs. de som inte erbjudits droger) 4 2,6 6,2 Logit-modell, beroende variabel: Dricker alkohol på restaurang minst en gång i månaden OR 95 % konfi densgrad män (jämförelse med kvinnor) 1,4 1,2 1,7 ålder (år) 0,966 0,96 0,97 grupp 2: erbjudits, ej prövat 2,1 1,7 2,5 grupp 3: experimenterarna 3,7 3,0 4,5 grupp 4 och 5: cannabisanvändarna och användare av fl era olika droger (jämförelse med grupp 1, dvs. de som inte erbjudits droger) 7,1 5,0 10,0 Regressionsmodell, beroende variabel: Ålder för första berusningen Parameterns estimat p konstant term 12,34 <0,0001 män 1,43 <0,0001 ålder (år) 0,136 <0,0001 grupp 2: erbjudits, ej prövat 0,6 0,0001 grupp 3: experimenterarna 1,61 <0,0001 grupp 4 och 5: cannabisanvändarna och användare av fl era olika droger 1,32 <0,0001 kontrollerade vi könet genom att använda dummyvariabeln män som oberoende variabel. Den kontinuerliga variabeln ålder infogades som sådan som oberoende variabel. Dummyvariablerna bildades av grupperna 2 5. Dessa grupper jämförs med andra ord med grupp 1, dvs. med dem som aldrig ens erbjudits droger. Denna korrigering visas i tabell 4. Den eliminerade inte de viktiga skillnaderna: grupperna 2 5 avviker statistiskt signifikant från grupp 1 även då könets och ålderns betydelse beaktas. Odds ratio-koefficienterna (OR) anger varje grupps position i förhållande till jämförelsegruppen. Cannabisbruk ökar risken för att hamna i den grupp som super sig full en gång i månaden. Risken är tiofalt större än för 242

% 100 80 60 40 20 Använt läkemedel i icke-medicinskt syfte: aldrig under livstiden under det senaste året dessa människor torde höra till den problematiska grupp blandmissbrukare som vårdpersonalen kommer i kontakt med och som förenar läkemedelsmissbruk med riklig alkoholkonsumtion och användning av flera olika droger. Bland cannabisanvändarna är läkemedelsmissbruket klart mindre. Trots att en dryg fjärdedel också av dem någon gång har testat läkemedel i icke-medicinskt syfte har deras intresse under det senaste året snarast varit fokuserat på rusfixerat drickande. 0 ej erbjudits, ej prövat erbjudits, ej prövat prövat 1 2 olika droger använder cannabis Diagram 6. Narkotikabruk och ickemedicinskt läkemedelsbruk använt flera droger dem som helt står utanför drogkulturen. Skillnaderna mellan grupperna förblev signifikanta också vad gäller restaurangbesök och åldern för den första berusningen. Sammantaget tycks experimenterande med och användning av narkotika ha ett starkt samband med den finländska alkoholkulturen och dess rusfixerade drag. Diagram 6, där också materialet från 1998 är med, preciserar avslutningsvis bilden med en granskning av relationen mellan narkotikabruk och läkemedelsmissbruk. Också här är sambandet uppenbart. Icke-medicinskt läkemedelsbruk ökar klart med narkotikabruk och förekommer allra mest bland dem som använder flera olika droger: nästan en tredjedel av dem uppgav att de använt läkemedel i ickemedicinskt syfte under det senaste året. Då man beaktar hur starkt läkemedelsmissbruket är koncentrerat till den decil som konsumerar mest alkohol (diagram 2) kan man konstatera att åtminstone en del av Sammandrag och reflektioner Juha Partanen (1995) påvisade i sin artikel Våta tripper den starka kopplingen mellan narkotikabruk och alkoholkonsumtion. Problemet i den undersökningen var att det tillgängliga materialet var så tunt. I denna granskning av sambanden mellan narkotikabruk och dryckesvanor har vi haft tillgång till ett större material. Därigenom har det varit möjligt att dela in narkotikabrukarna i tydligare grupper och att sedan jämföra dem med andra grupper där kontakterna med narkotikakulturen är antingen obefintliga eller på sin höjd marginella. Resultaten bekräftar det starka sambandet mellan drogbruk och alkoholkonsumtion. I de ungas urbana livsstil varvas cannabisbruk med partykulturens täta restaurangbesök och rusfixerade dryckesvanor. Avsaknaden av familje- och arbetslivsband gör det lättare att hänge sig åt dessa den urbana kulturens förlustelser. Ett annat utslag av drog- och alkoholkulturernas sammanflätning är de inom vårdsystemen välbekanta blandmissbrukarna, som förutom rikliga mängder alkohol också använder olika droger och läkemedel. Rusfixerat drickande som inleds vid tidig ålder tycks öka risken för narkotikabruk. 243

Hur har då förändringarna inom alkoholpolitiken påverkat drogbruket? Åtminstone än så länge finns det inte belägg för additionshypotesen. Tvärtom visar nittiotalets växande narkotikatrend nu tecken på att ebba ut. Men trots att narkotikabruket inte ökat under den senaste tiden innebär dess nära koppling till alkoholkonsumtionen en risk för att trenden åter börjar peka uppåt om alkoholkonsumtionen växer kraftigt. Detta gäller i synnerhet de unga. Det första experimenterandet med droger sker i allmänhet vid högst 25 års ålder; ytterst få börjar använda droger vid högre ålder än så. Detta mönster går igen internationellt (t.ex. Chen & Kandel 1995; Kaal 2001). Det är svårt att säga någonting exakt om vilka slags individuella mekanismer som ligger bakom detta. Tätare restaurangbesök i kombination med ökat supande och festande för sannolikt med sig flera kontakter med narkotikabrukare, och alkoholberusningen sänker kanske tröskeln för att pröva också droger. Enligt substitutionshypotesen är fyllan ett alternativ till narkotikaruset. Med andra ord minskar intresset för droger då supandet ökar. Det finns emellertid knappt med belägg för att så vore fallet. Såsom vi redan flera gånger konstaterat förefaller det tvärtom som om narkotikabruket i Finland uttryckligen förekommer parallellt med rusfixerade dryckesvanor. De finländska drogbrukarna tycks drivas av ett starkt intresse för både alkohol- och narkotikarus snarare än för bara någondera. Vid blandmissbruk tycks en allmän orientering mot berusning vara viktigare än de enskilda rusmedlens psykoaktiva egenskaper eller legalitet. Däremot minskar narkotikabruket med stigande ålder. Då kan alkoholberusningen kvarstå som den enda berusningsformen. Det beror emellertid inte nödvändigtvis på ökad alkoholkonsumtion, utan framför allt på åldrandet i sig och de förändrade levnadsvanor som det för med sig. En intressant iakttagelse är att de som i sin ungdom experimenterat med droger i medelåldern fortfarande är aktivare restaurangkunder än de jämnåriga som aldrig prövat på några droger (Hakkarainen 2004). Att narkotikabrukets uppåtgående trend har brutits i Finland kan vara en återspegling av internationella tendenser. I många länder har man under de senaste åren kunnat skönja en liknande trend som i Finland, men å andra sidan finns det också motsatta exempel. Också vad beträffar den nya ungdomsgenerationens frammarsch går uppgifterna isär. De ungas alkoholbruk tycks samtidigt både öka och minska. Exempelvis har det inom vissa ålders- och könsgrupper skett en samtidig ökning av både dem som ofta dricker sig ordentligt fulla och dem som aldrig gör det (Skolhälsovårdsundersökningen 2005). Detta har tolkats som tecken på en polarisering (Ahlström et al. 2003): å ena sidan de unga som är nyktra eller dricker obetydligt och som inte använder droger, å andra sidan de som dricker mycket och kanske allt mer och som dessutom experimenterar med och använder droger. Den senare gruppen bär också på en växande potential för missbrukarproblem och marginalisering. Det finns inte särskilt många vetenskapliga undersökningar av sambandet mellan narkotikabruk och alkoholkonsumtion. Eftersom drogkulturen och alkoholkulturen tycks vara så nära kopplade till varandra vore det viktigt att få mer vetenskapligt belagd kunskap i ämnet. I t.ex. de finländska kvalitativa undersökningarna om 244

drogkulturen (Hakkarainen 1987; Seppälä 2001; Perälä 2002; Salasuo 2004) har man knappt alls studerat sambanden mellan å ena sidan narkotikabruk, å andra sidan alkoholkonsumtion och dryckesvanor. Med stöd av de uppgifter på befolkningsnivå som vi här har redovisat anser vi att det är viktigt att flera studier av det här slaget görs. Översättning: Markus Sandberg Pekka Hakkarainen, pol.dr., Alkohol- och drogforskning, Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården, Stakes, PB 220, FIN-00531 Helsingfors E-post: pekka.hakkarainen@stakes.fi Leena Metso, specialforskare, Alkohol- och drogforskning, Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och hälsovården, Stakes, PB 220, FIN-00531 Helsingfors E-post: leena.metso@stakes.fi LITTERATUR Abraham, Manja & Kaal, Hendrien & Cohen, Peter (2001): Licit and illicit drug use in the Netherlands. Amsterdam: Cedro/Mets & Schilt Ahlström, Salme & Metso, Leena & Haavisto, Kari & Tuovinen Eeva Liisa (1996): Nuorten päihteidenkäyttäjien muotokuvia. Päihdenuoretko yhtenäinen ryhmä? (Porträtt av unga missbrukare en enhetlig grupp?). Alkoholipolitiikka 61 (6): 431 445 Ahlström, Salme & Metso, Leena & Tuovinen, Eeva Liisa (2003): Nuorten juominen vähentynyt, usein humaltuminen ei (De unga dricker mindre, men super ofta som förr). Yhteiskuntapolitiikka 68 (6): 597 602 Chen, Kevin & Kandel, Denise B. (1995): The natural history of drug use from adolescence to the mid-thirties in a general population sample. American Journal of Public Health 85 (1): 41 47 Hakkarainen, Pekka (1987): Huumausainekulttuuri ja käyttötavat Suomessa (Narkotikakulturen och narkotikabruket i Finland). Licentiatavhandling i sociologi. Åbo universitet Hakkarainen, Pekka (1992): Suomalainen huumekysymys (Narkotikafrågan i Finland). Alkoholitutkimussäätiön julkaisuja 42. Helsinki Hakkarainen, Pekka (2002): Nuorten päihdekulttuurin vaihtelut 1960-luvulta vuosituhannen vaihteeseen (Rusmedelskulturen bland ungdomen från 1960-talet till millennieskiftet). I: Silvennoinen, H. (red.): Nuorisopolitiikka Suomessa 1960-luvulta 2000-luvulle (Ungdomspolitik i Finland från 1960-talet till 2000-talet). Helsinki: Nuorisotutkimusverkosto, nuorisoasiain neuvottelukunta ja opetusministeriö, 165 181 Hakkarainen, Pekka (2004): Suuret ikäluokat ja päihdekulttuurin murros (De stora årsklasserna och brytningen i rusmedelskulturen). I: Erola, J. & Wilska, T. (red.): Yhteiskunnan moottori vai kivireki? Suuret ikäluokat ja 1960-lukulaisuus (Samhällsmotor eller stenlass? De stora årsklasserna och sextiotalismen). Jyväskylä: SoPhi, 69 84 Hakkarainen, Pekka & Hübner, Lena & Laursen, Lau & Ødegård, Einar (1996): Drug use and public attitudes in the Nordic countries. I: Hakkarainen, P. & Laursen, L. & Tigerstedt, C. (red.): Discussing drugs and control policy. Comparative studies on four Nordic countries. NAD publications 31. Helsinki 123 164 Hakkarainen, Pekka & Metso, Leena (2003): Narkotikabrukets nya generation. Nordisk alkohol- & narkotikatidskrift 20 (5): 333 347 245

Hibell, Björn & Andersson, Barbro & Bjarnasson, Thoruddur & Ahlström, Salme & Blakireva, Olga & Kokkevi, Anna & Morgan, Mark (2004): The ESPAD report 2003 Alcohol and other drug use among students in 35 European countries. Stockholm: CAN & Pompidou Group Kaal, Hendrien (2001): Who are drug users in the Netherlands. Paper presented at conference De cultuur van de roes in Amsterdam, December 2000. [Online: http://www. cedro-uva.org/lib/kaalroes.pdf] Kaukonen, Olavi (2000): Päihdepalvelut jakautuneessa hyvinvointivaltiossa (Missbrukartjänster i en delad välfärdsstat). Tutkimuksia 107. Helsinki: Stakes Kinnunen, Aarne (2001): Huumausainerikoksiin syyllistyneiden rikosura ja sosioekonominen asema (Narkotikabrottslingarnas brottsbana och socioekonomiska ställning). Oikeuspoliittisen tutkimuslaitoksen julkaisuja 182. Helsinki Kontula, Osmo (1997): Huumeet Suomessa 1990-luvulla (Drogerna i Finland på 1990-talet). Sosiaali- ja terveysministeriön selvityksiä. Helsinki Kontula, Osmo & Koskela, Kaj (1992): Huumeiden käyttö ja mielipiteet huumeista (Drogbruk och åsikter om droger). Sosiaalija terveysministeriön julkaisuja 8. Helsinki Mustonen, Heli & Mäkelä, Pia & Huhtanen, Petri & Metso, Leena & Raitasalo, Kirsimarja (2005): Det köps och införs mer alkohol än någonsin. Vart försvinner den? Nordisk alkohol- & narkotikatidskrift 22 (3 4): Nuorvala, Yrjö & Metso, Leena (2001): Huumausaineiden käyttäjät sosiaali- ja terveydenhuollon palveluissa huvikäyttäjiä vai kurjalistoa? (Narkotikabrukarna som social- och hälsovårdens klienter svirare eller förlorare?) Tiimi (3 4): 6 7 Nuorvala, Yrjö & Metso, Leena & Kaukonen, Olavi & Haavisto, Kari (2004): Missbrukarklientelet i förändring. Kartläggning av missbruksfall åren 1987-2003. Nordisk alkohol- & narkotikatidskrift 21 (6): 417-432 Partanen, Airi (2001): Päihdehuollon huumeasiakkaat vuonna 2000 (Missbrukarvårdens narkotikaklienter år 2000). I: Hein, R. & Virtanen, A. (red.): Alkoholi ja huumeet 2000. Tilastoraportti 4/2001 (Alkohol och narkotika. Statistisk rapport 4/2001). Helsinki: Stakes, 40 47 Partanen, Juha (1995): Våta tripper. Bruket av narkotika och lugnande medel i Finland. Nordisk alkohol- & narkotikatidskrift 12 (1): 21 33 Partanen, Juha & Metso, Leena (1999): Suomen toinen huumeaalto (Den andra narkotikavågen i Finland). Yhteiskuntapolitiikka 64 (2): 143 149 Perälä, Jussi (2002): Hidasta ja nopeaa. Heroiinin käytön ja amfetamiinin käytön etnografiaa (Långsamt och snabbt. Om heroin- och amfetaminbrukets etnografi). I: Kaukonen, O. & Hakkarainen, P. (red.): Huumeiden käyttäjä hyvinvointivaltiossa (Narkomanen i välfärdsstaten). Helsinki: Gaudeamus, 68 109 Piispa, Matti & Jallinoja, Piia & Helakorpi, Satu & Uutela, Antti (2005): Huumekontaktit, huumemielipiteet, huumekampanja. Tutkimus aikuisista suomalaisista vuonna 2004 (Drogkontakter, drogåsikter, drogkampanj. En undersökning av vuxna finländare år 2004). Kansanterveyslaitoksen julkaisuja B 1/2005. Helsinki Rimpelä, Arja & Lintonen, Tomi & Pere, Lasse & Rainio, Susanna & Rimpelä, Matti (2003): Nuorten terveystapatutkimus 2003. Tupakkatuotteiden ja päihteiden käytön muutokset 1977 2003 (Undersökning av hälsovårdsvanor bland unga 2003. Förändringar i användningen av tobaksprodukter och rusmedel 1977 2003). Aiheita 13/2003. Helsinki: Stakes Salasuo, Mikko (2004): Huumeet ajankuvana. Huumeiden viihdekäytön kulttuurinen ilmeneminen Suomessa (Droger som en tidsbild. Rekreationellt drogbruk i Finland och dess kulturella yttringar). Tutkimuksia 149. Helsinki: Stakes Salasuo, Mikko & Rantala, Kati (2002): Huumeiden viihdekäyttö ajankuvana (Rekreationellt drogbruk som en tidsbild). Sid 38 67. I: Kaukonen, O. & Hakkarainen, P. (red.): Huumeiden käyttäjä hyvinvointivaltiossa (Narkomanen i välfärdsstaten). Helsinki: Gaudeamus Seppälä, Pauliina (2001): Ravekulttuuri ja laittomat päihteet: Yhteisöllisyyttä, etiikkaa ja identiteettiä (Ravekulturen och illegala dro- 246

ger: Socialitet, etik och identitet). Raporttisarja 36. Helsinki: A-klinikkasäätiö Situationen på narkotikaområdet i Europeiska unionen och Norge 2004. Lissabon: Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk, 2004 Skolhälsovårdsundersökningen 2005. [Ref. 26.4.2005. Online: http://www.stakes. fi/kouluterveys] Tigerstedt, Christoffer & Törrönen, Jukka (2005): Förändras de finska dryckesvanorna? På jakt efter en kulturell ansats. Nordisk alkohol- & narkotikatidskrift 22 (2): 105 123 Virtanen, Ari (2004): Huumausainetilanne Suomessa vuonna 2003. Tilastoraportti 1/2004 (Narkotikasituationen i Finland 2003. Statistisk rapport 1/2004). Helsinki: Stakes Vuori, Erkki & Poikolainen, Kari & Kontula, Osmo & Virtanen, Ari (2001): Suomalainen huumekuolema 1990 1996 (Finsk narkotikadöd 1990 1996). Finlands Läkartidning 56 (24): 2635 2640 Vuori, Mika & Kannas, Lasse & Tynjälä, Jorma (2004): Tupakoinnin ja päihteiden käytön muutossuuntia 1984 2002 (Förändringar i rökning och rusmedelsbruk 1984 2002). I: Kannas, L. (red.): Koululaisten terveys ja terveyskäyttäytyminen muutoksessa. (Skolelevernas hälsa och hälsobeteende i förändringar). Jyväskylä: Terveyden edistämisen tutkimuskeskus, Jyväskylän yliopisto, 179 215. Österberg, Esa (2005): Alkoholin kulutuksen kasvu Suomessa vuonna 2004 (Alkoholkonsumtionens tillväxt i Finland 2004). Yhteiskuntapolitiikka 70 (3): 283 294 2004 National Drug Strategy Household Survey First results. Drug Statistics Series 13. Canberra: Australian Institute of Health and Welfare, 2005. 247