LM-Nytt Nyhetsblad från Laboratoriemedicinska rådet Nr 3 Maj 2007 I det Laboratoriemedicinska rådet ingår läkare och laborerande personal från primärvården inom NUsjukvårdens upptagningsområde samt Ale kommun, representanter för Laboratoriemedicin Klinisk kemi och Klinisk mikrobiologi. Kontaktpersoner: Eivor Hellström, Klinisk kemi NÄL, Elisabeth Galle-Österdahl Klinisk kemi Uddevalla, Ingrid Johansson Klinisk mikrobiologi Uddevalla. LM-rådet sammanträdde den 2 maj 2007 i Uddevalla. Närvarande vid mötet var Jan Alvång, Lena Börjesson, Ann-Marie Dahlander, Jan-Erik Elverby, Eivor Ernebro, Eivor Hellström, Britta Ivarsson, Bo Johansson, Ingrid Johansson, Eva Johannesson, Maria Lagrell, Lennart Nilsson, Ingela Petersson, Marianne Reimertz, Gunilla Rådberg, Elisabeth Galle-Österdahl. Tidpunkt för nästa LM-rådsmöte är satt till onsdagen den 7 november 2007, alternativt onsdagen den 14 november 2007. Om ni har frågor som ni önskar att rådet skall behandla ta då kontakt med någon av kontaktpersonerna. Klinisk mikrobiologi Telefonsvar gällande fynd av hemolytiska streptokocker grupp A i svalgodling Fr o m 070901 kommer Klinisk mikrobiologi inte längre att telefonmeddela fynd av hemolytiska streptokocker grupp A till vårdcentraler som får svar via EDI. EDI-svar sänds från Klinisk mikrobiologi vid fyra tillfällen/dag: ca kl: 9.15, 12.30, 14.45 och 15.15. Vårdcentraler som idag får papperssvar kommer även i fortsättningen att få telefonsvar vid fynd av streptokocker i svalgodling. Mycoplasma är en grupp små bakterier som saknar cellvägg. De är därför alltid resistenta mot penicillin och andra cellväggsantibiotika men de flesta mykoplasma-arter är känsliga för erytromycin och/eller tetracyklin. Bakterien har ett mycket litet sannolikt ett minimum för frilevande bakterier. De kan odlas på speciella medier men tekniken är besvärlig och inte tillämpbar i kliniskt bruk. Mycoplasma pneumoniae orsakar luftvägsinfektion av varierande svårighetsgrad. Mycoplasmainfektioner förekommer sporadiskt året om, men oftare under vinterhalvåret och som utbrott inom familjen eller i andra grupper med tät kontakt. Ålder vid insjuknande är vanligen 5 20 år men andra åldersgrupper drabbas också och man kan få mykoplasmainfektion upprepade gånger. Av alla samhällsförvärvade pneumonier har man i olika undersökningar beräknat att c a 10 20 % orsakas av M. pneumoniae. Barn under 3 år får oftast övre luftvägsinfektion medan äldre barn och ungdomar får bronkit eller pneumoni. Av de som infekterats med mykoplasma pneumoniae får troligen bara 5 10% pneumoni. 1
Inkubationstid är 2 3 veckor. Spridning sker som droppinfektion genom hosta. Vid undersökning kan man ofta se lätt faryngitbild, det är ofta diskrepans mellan lungröntgen bild (spridda infiltrat i flera lober) och fynd vid auskultation (inga eller diskreta biljud). I enstaka fall kan pneumonin vara så svåra att det krävs respiratorbehandling. Bärarskap förekommer också, dvs bakterien koloniserar slemhinnan utan att orsaka infektion. Insjuknandet är ofta smygande med huvudvärk, muskelvärk, trötthet och måttlig feber, torrhosta tilltar efterhand. Labmässigt är antal leukocyter och CRP ofta normalt eller endast lätt förhöjda medan SR kan vara högre. Komplikationer från olika organsystem är ovanliga men förekommer; från hjärtat i form av arytmi, bröstsmärtor och patologiskt EKG från CNS i form av aseptisk meningit, hjärnstamsengagemang, tvärsnittsmyelit, perifer neuropathi, Guillain-Barré. Symptomen är vanligen reversibla. Förmågan att fästa till ytor är viktig för mykoplasmas benägenhet att invadera slemhinnor och orsaka sjukdom. Bindning till och upptag i en värdcell sker via ospecifika och specifika ytstrukturer b l a det så kallade P1 proteinet. Mykoplasma kan inte själv bilda alla de näringsämnen som är nödvändiga för överlevnad och tillväxt utan måste ta upp puriner, pyrimidiner och vissa steroler från omgivningen Diagnostik av M. pneumoniae har f f a byggt på kliniska fynd och serologisk undersökning med påvisande av antikroppar i patientserum. Blodprovet ska tas i rör med rödsvart propp utan tillsats eller i rör med rödgul propp som innehåller en gel som gör att serum separeras från blodkropparna. Tolkningen av resultatet av serologisk undersökning är dock inte alltid lätt. Eftersom antikroppar kvarstår under lång tid kan man ibland inte säkert avgöra huruvida antikropparna beror på aktuell inf-ektion eller kvarstår från en tidigare eller nyss genomgången infektion. För att säk-rare avgöra om infektionen är aktuell skulle det behövas både akutserum och konvalecentserum och att resultatet visar signifikant titerstegring vid jämförelse mellan de båda proven. Låga titrar i ett enstaka prov kan också vara uttryck för ospecifik reaktion. Dessutom finns nu molekylärbiologiska metoder (PCR) där M. pneumoniae påvisas genom att man söker efter en för bakterien specifik gensekvens i luftvägsprov. Fördelen med PCR metoden är att vid positivt test i kombination med typiska symptom så bör man kunna utgå ifrån att infektionen är aktuell. Provtagningen är viktig, eftersom bakterien finns intracellulärt måste provet innehålla celler från luftvägsepitelet. Man rekommenderar prov från bakre pharynx (eller ev nasopharynxsekret), som ska tas med en särskild pinne för PCR. Metoden finns i bruk på mikrobiologen i Göteborg och håller för närvarande på att prövas i Uddevalla. Borrelia Borrelia är spiralformade bakterier, s k spiroketer som överförs till människa via fästingar. Reservoir för bakterien är olika djur f f a smågnagare och fåglar. I fästingen lever bakterien i tarmepitelet. När fästingen dricker blod aktiveras bakterien och vandrar till fästingens spottkörtlar och via saliven injiceras den vidare in i värden. I samband med detta sker även en genetisk omställning av spiroketen så att den b l a uppvisar en annan uppsättning ytantigen och patogenicitet. Den processen tar ca ett dygn, därför minskar risken för borrelios om man avlägsnar fästingar samma dag som man fått dem. Infektion kallas borrelios (eller Lyme borrelios efter det distrikt i USA där den upptäcktes i början av 1980-talet). Den vanligaste manifestationen är en lokal hudinfektion, erythema migrans, en rodnad oftast minst 5 cm i diameter som kvarstår minst en vecka efter bettet. Man kan räkna med att c a hälften av fallen av erythema migrans inte ger något serologiskt svar. Erythema migrans är därför fortfarande en klinisk diagnos. I vissa fall blir hudinfektionen kronisk, oftast drabbar det äldre individer och vanligast på fötter och underben. Infektionen utvecklas över år, först som blålila hudförändringar e v lätt svullna sen utvecklas hudatrofi ibland 2
med perifer neuropathi och sensibilitetsrubbningar. Laboratoriemässigt har de patienterna höga IgG nivåer mot Borrelia. En annan hudmanifestation är lymfocytom där det uppkommer en lymfocytansamling i lucker vävnad som örsnibb eller mamill. Detta syns som en ofta blålila tumörliknande hudförändring. Ibland hittas ingen primär hudmanifestation utan infektionen är primärt spridd till andra organ, ofta centrala nervsystemet eftersom bakterien har en uttalad neurotropism. Borrelia kan ge upphov till både meningitbild och radikuliter. Meningit brukar vara av mildare typ och ger monocytär pleocytos i likvor. Radikuliterna kan vara både sensoriska med neuralgisk smärta och motoriska med pareser som följd, (då vanligen facialispares, hemi- och tetrapares förekommer men är sällsynt). Den sensoriska radikuliten kan beroende på lokalisation, likna många andra tillstånd som lumbago, gallstensanfall m m. Observera att vid misstänkt neuroborrelios rekommenderas analys av både serum och liquroprov som ska tas vid samma tillfälle, negativ borreliaserologi på perifert blod utesluter inte neuroborrelios. Borrelia kan ge myocardit som ofta yttrar sig som rytmrubbningar. Borreliaarthrit drabbar ofta stor led, t e x knäled, monoarthrit och går i skov med c a 1 månad mellan skoven. Laboratoriemässigt är borreliaserologi positiv oftast med hög IgG nivå men relativt liten påverkan på CRP och SR. (Enstaka laboratorier i Sverige gör även PCR på ledvätska eller synovialbiopsi som komplement till serologi, sådan PCR undersökning anges ha god sensitivitet, däremot är PCR avseende borrelia på liquorprov inte lika sensitiv och används f n sällan). Odling av Borrelia är komplicerat och inte möjligt i klinisk rutindiagnostik. Borreliaserologi har under åren utvecklats och och baseras nu på s k in vivo antigen d v s bakterieantigen som uttrycks mer specifikt i samband med infektion (ofta kallade VLSE). Trots det är borreliaserologi fortfarande ibland problematisk p g a flera saker; - de antigen som bakterierna uppvisar är heterogena, - den immunologiska reaktionen kan vara ofullständig hos patienter ff a vid tidiga och vid lokala manifestationer, - både IgM och IgG antikroppar kvarstår länge och dessutom är prevalensen av antikroppar hög i befolkningen, - svårighet att standardisera diagnostiska reagens, m m Viktigt att komma ihåg vid begäran om borreliaserologi är att tolkning av resultat måste baseras på anamnes, alltså måste kliniska upplysningar fyllas i på remissen. Enligt rekommendation ifrån Infektionskliniken så sänds f r o m i år alla prov från NÄL och Uddevalla sjukhus som gäller borreliaserologi, till ett och samma laboratorium nämligen Mikrobiologiska Laboratoriet i Borås, 501 82 Borås lasarett. Tolkningen av resultat blir enklare om alla prov analyseras med samma rutin och därför rekommenderas att borreliaserologi prov även från primärvården sänds till laboratoriet i Borås. Dipslide rekommenderas inte längre för patientnära diagnostik av urinvägsinfektion. Dipslide började införas i Sverige på 1960- talet, för diagnostik av urinvägsinfektioner. De kriterier som användes då, för diagnostik av urinvägsinfektion med urinodling skiljer sig från de kriterier som rekommenderas i- dag. Tidigare var bakteriekoncentration över 10 8 CFU/L den gräns som ansågs viktig och bedömning med hänsyn till patientens symptom, typ av isolerad bakterieart och provtyp var inte så tydligt definierad som i nuvarande rekommendationer. Dessa skillnader kan förklara att resultatet av utvärderingen av dipslide-metoden då den infördes blev ett annat än om man gör samma utvärdering idag. EQUALIS har under många år tillhandahållit ett externt kvalitetssäkringsprogram för laboratorier som använder dipslide. Under 2001 infördes nya svarsalternativ för dipslide. Dessa var anpassade till de nya kriterierna för bedömning av urinodling. En genomgång av resultaten från EQUALIS dipslide-program under dessa år visar på stora problem med metoden. Framför allt är 3
det svårt att bedöma växt av blandflora med E. coli med metoden, men även andra felaktigheter förekommer. Bristerna hos dipslidemetoden förklaras delvis av tekniska faktorer hos metoden: en stor volym urin per ytenhet agar, gör det svårare att upptäcka blandflora eftersom man ofta inte ser enskilda bakteriekolonier utan kolonier växer ihop. En annan viktig faktor är att kvalitetssäkring av dipslidemetoden kräver stora och kontinuerliga utbildningsinsatser. Detta förutsätter bl a en tillräckligt stort antal analyser per laboratorium och ett samarbetsprogram med ett mikrobiologiskt laboratorium. En annan orsak är ökande antibiotikaresistens, bakterieväxt i urinodling följs alltid av resistensbestämning om fyndet bedöms relevant. Med hänsyn till urinodlingsfyndet kan dels behandlingen korrigeras om den är overksam/ ej idicerad, dels ger det en bättre kännedom om det lokala antibiotikaresistensläget. Mot den bakgrunden har referensgruppen för bakteriologi aviserat att man kommer att rekommendera att dipslide ersätts av urinodling. Flera landsting har redan nu slutat att rekommenderar dipslide för patientnära diagnostik av UVI. Vid LM rådet 20070502 hade majoriteten av ledamöter ingen invändning varför detta beslut nu även gäller i NU sjukvården. Gunilla Rådberg Klinisk kemi PSA-kvot Några primärvårdsläkare har inkommit med önskemål om att sätta upp metoden för kvoten mellan fritt och totalt PSA i serum (PSA-kvot). Lennart Nilsson redogjorde kortfattat för PSA och PSA-kvoten, PSA-screening samt nya Nationella riktlinjer för prostata-cancer från Socialstyrelsen som offentlig-gjordes i april 2007. Dessa går att hämta från socialstyrelsens hemsida för den intresserade. Förfrågan har vidarebefordrats till urologkliniken, men vi har trots påtryckning inte erhållit något skriftligt svar på om det finns ett utbrett intresse för detta bland urologerna. Som parantes kan nämnas att inom VGregionen har samtliga laboratorier utom NUsjukvården PSA-kvot på sin analysmeny. Det är framför allt Akademiska Universitetssjukhuset i Uppsala, Primärvården i Örebro och laboratorierna i region Skåne som marknadsför PSA-kvot som ett hjälpmedel vid diagnostiken av prostatacancer i de fall då total S/P-PSA ligger inom gråzonen, dvs inom det åldersrelaterade referensintervallet 2,5 10 µg/l. Referensintervallet för PSAkvoten är vanligtvis > 0,18 (beroende på laboratorium). Det saknas koncensus om vilken kvot som skall anges som den rätta cut off nivån. Akademiska Universitetssjukhuset anger en medicinsk beslutsgräns vid en PSA-kvot på 0,21 och anger utifrån denna att det går att undvika upp till 20 40% av biopsierna inom den specificerade gråzonen för totalt PSA utan att äventyra cancerdiagnostiken. Laboratoriemedicin har bara ett referensintervall, < 3 µg/l och gäller endast för unga män. Allmän prostatascreening diskuterades också och trots att det finns ett stort antal studier om dess vara eller inte vara så är den allmänna uppfattningen i Sverige för närvarande att det inte finns indikation för att införa en allmän PSA-screening. Motivationen till detta är att det inte finns övertygande bevis (evidens) för att mortaliteten i prostatacancer minskar vid tidig upptäckt med hjälp av uppmätt PSAvärde. Det överhängande problemet är att godartad prostataförstoring även går med förhöjt PSA-nivå. Upplysningsvis finns det två stora internationella randomiserade och populationsbaserade screeningstudier i åldersgruppen 50 70 år och som förhoppningsvis ger svar på huruvida PSA-screening är motiverat. En av dessa studier görs i Europa (ERSPC) 4
och den andra i USA (PLCO) och man räknar med att få resultaten från dessa någon gång omkring år 2008. Jan Alvång på vårdcentralen Källstorp i Trollhättan lovade återkomma om PSA-kvot vid kommande LM-råd efter att han rådgjort med urologerna inom NU-sjukvården. Proteinfraktionering / elektrofores Bakgrund Längre tillbaka i tiden fanns som bekant en särskild remiss enbart för proteinfraktionering och då fanns heller inte möjligheten till selektiva beställningar. När beställningsblanketter ersatte den gamla remissen infördes möjlighet till att göra selektiva beställningar av specifika serumproteiner, men även möjlighet till beställning av en förvald kombination av specifika serumproteiner som täcker upp en generell frågeställning som t.ex. inflammatorisk aktivitet etc. Avsikten med att låta beställaren avgöra huruvida selektiv beställning av specifika S-proteiner, alternativt att en beställning med en specifik frågeställning skall göras med hjälp av förvalda kombinationer av specifika S-proteiner är att underlätta rutinerna för både beställaren och laboratoriet. Sedan den dubbelsidiga beställningsblanketten togs i bruk ersattes rutan med rubriken Anamnes / frågeställning med Övrigt. Konsekvensen av ovanstående förändringar resulterade i att uppgifter om patientens anamnes och läkarens frågeställning tunnades ut efter hand. Tanken bakom förenklingen enligt ovan var givetvis inte den att anamnes / frågeställning är ointressant för den labläkare som gör bedömningen. Stickprovsundersökning av hur utfallet av olika beställningsmönster ser ut Under januari månad 2007 gjordes en granskning av samtliga elektroforesundersökningar som beställts inom primärvården i syfte att studera de olika beställningsmönstren och i vilken omfattning det lämnas uppgifter om anamnes / frågeställning. Utfallet kan studeras i Tabell 1. Totalt gjordes 140 elektroforesbeställningar under januari månad 2007 inom primärvården i NU-sjukvårdens upptagningsområde. Andelen beställningar med anamnes uppgick till knappt 30%, medan den totala andelen selektiva beställningar uppgick till 41%. Att notera är att andelen selektiva beställningar med information om anamnes uppgick till ca 20%. Ingen undergruppering gjordes beträffande de selektiva beställningarna p.g.a. att materialet var för litet för att bearbeta. Flertalet selektiva beställningar följer dock ofta ett bestämt mönster, som innebär att antingen kryssas samtliga möjliga alternativ i eller så utförs någon / några av de förvalda beställningar och som motsvarar någon av de specifika frågeställningarna Inflammatorisk aktivitet, Immunglobuliner eller kombinationer av dessa. En relativt vanlig selektiv beställning är att ett kryss görs i rutan för Protein, övrigt åtföljt av kommentaren elektrofores. Ofta kryssas då även rutorna i för samtliga specifika serumproteiner. Detta ses totalt i upp till 15% av fallen och förekommer i 9 fall av 41 fall, även då anamnes finns angiven på beställningsblanketten. Den vanligaste selektiva frågeställningen är Inflammation, antingen som separat frågeställning (ca 18%) eller i kombination med frågeställning Immunglobuliner (7%), Immunglobuliner + M-komponent (5%) eller i kombination med frågeställningen M-komponent (5%). Selektiv beställning av specifika serumproteiner åtföljt av en specifik frågeställning, är en kombination som inte bör förväntas, men förekommer trots allt och återfinns i ca 7% av fallen. 5
Tabell 1. Utfall av olika beställnings-mönster inom primärvården under januari 2007 Typ av Anamnes beställning Finns Saknas Totalt * Selektiv 13 45 58 (41,4) Selektivt + 1 1 2 (1,4) Inflam Selektivt + M- 0 8 8 (5,7) komp Inflam 6 19 25 (17,9) Inflam + Ig 4 3 7 (5,0) Inflam + Ig + M- 2 3 5 (3,6) komp Inflam + M- 3 2 5 (3,6) komp M-komp 0 4 4 (2,9) M-komp (känd) 1 2 3 (2,1) M-komp + Ig 1 0 1 (0,7) Elfores 9 12 21 (15,0) Ig + komplement 1 0 1 (0,7) Summa * 41 (29,3) 99 (70,7) 140 (100) *den procentuella andel av totala antalet (140) beställningar anges inom parantes Frågan har kommit upp om när och vad som skall beställas under rubriken Protein, övrigt. Tanken är att beställningar kan göras av specifika serumproteiner som inte ingår i det allmänna proteinpaketet t.ex. S-Ceruloplasmin vid frågeställningen Wilson s sjukdom eller IgG-subklasser vid sjukdomar som kan orsakas av IgG-subklassbrist. Slutsats och rekommendationer För att beställaren skall få bättre gensvar är det önskvärt att beställningsblanketten åtföljs av en kortfattad anamnes, i kombination med en specifik frågeställning. Fram för allt i de fall då en elektroforesundersökning ingår i en utredning där inte patienten har en tidigare och känd diagnos och där ingen föregående elektroforesundersökning finns tillgänglig. Är diagnosen redan känd och där elektroforesundersökningen görs i uppföljande syfte behövs givetvis ingen utförligare anamnes. I vissa fall där endast selektiv beställning av enstaka serumproteiner efterfrågas och där beställningen görs enbart i syfte att följa upp en behandlingseffekt erfordras inte någon anamnes och då åtföljs inte sällan svarsrapporten av någon bedömning. Bedömning av fp-glukos vid Glukos- / Laktos-belastningar Peroral glukosbelastning (OGTT) utförs om fasteblodglukos varierar, visar gränsvärden eller då diagnosen diabetes mellitus av annan orsak är osäker. Indikationen för OGTT är relativt begränsad utom vid graviditet, då undersökningen har stort kliniskt värde. Diagnosen diabetes mellitus definieras enligt WHO som antingen ett patologiskt förhöjt 2- timmars värde av kp-glukos 12,2 mmol/l (vp-glukos 11,1 mmol/l) efter OGTT, alternativt som fp-glukos 7,0 mmol/l vid två olika provtagningstillfällen. Sporadiskt uppmätta kp-glukos som är 12,2 mmol/l (ej fastande) i kombination med symptom på hyperglykemi är också tillräckligt för diagnos (WHO 1998). OBS! Andra regler gäller för diagnos av graviditetsdiabetes. Om det uppmäts ett fp-glukos som är 7,0 mmol/l i anslutning till en glukosbelastning utförs inte belastningen eftersom diagnosen diabetes mellitus per definition då är uppfylld. Det förutsätts att glukosbelastningen beställts under premisserna att åtminstone ett förhöjt fp-glukosvärde har uppmäts tidigare. Beträffande laktosbelastning och förhöjt fp- Glukos ( 7,0 mmol/l) görs bedömningen att det är mer angeläget att säkerställa diagnosen diabetes innan misstanke om laktosintolerans utreds vidare med laktosbelastning. Dessutom är undersökningen vid diabetes svårbedömt och saknar referensvärden. Det bedöms därför mer angeläget att säkerställa och behandla en diabetes innan fortsatt utredning görs avseende misstanke om samtidig laktosintolerans. 6
Beställaren meddelas i båda fallen via den ordinarie svarsrapporteringen om fyndet av förhöjt fp-glukos och att undersökningen inte har genomförts av de skäl som anges enligt ovan. Samtliga overheadbilder från Lennarts anförande bifogas LM-Nytt. Lennart Nilsson Clearview Simplify D-Dimerer Detta nya patientnära test, som marknadsförs av Orion Diagnostica AB, diskuterades på LM-Rådsmötet i höstas och beskrevs i LM-Nytt nr 2, 2006. Clearview Simpify D- Dimer -test utförs på en testbricka, provmaterialet är helblod eller plasma, svar erhålls efter 10 min som positivt eller negativt. Kostnaden är ca 80 kr/test. I höstas gjordes en liten studie på Klinisk kemi, NÄL med inte helt överensstämmande resultat med laboratoriets metod. Flera förfrågningar har kommit om testet från vårdcentraler i vårt område under vintern. Därför har en ny mindre studie gjorts men inte heller denna gång erhölls tillfredställande resultat. Firman undersöker nu om man kan finna någon förklaring till de erhållna resultaten. Under vintern har Orion Diagnostica dessutom varit tvungna att dra tillbaka en tillverkningsserie (lot) av reagens p g a sjunkande känslighet. LM-Rådet beslutade att avvakta svar från Orion Diagnostica AB angående utprovningsresultaten och var eniga om att skall D- dimer-testet utföras i primärvården skall analysen vara tillförlitlig. Eivor Hellström Med anledning av att vissa vårdcentraler har fått information från företagen om Genefec och Chempac XBC tas dessa upp enligt önskemål Genefec DNA-test för tidig diagnostik av colorectal cancer Genefec säljs av det norska företaget NorDiag ASA. Testet har funnits på den norska marknaden sedan 2002 och på den svenska sedan slutet av 2005. Prov tas på feces och skickas till Capio Diagnostik i Stockholm. Analysen påvisar förekomst av specifika genetiska mutationer (Ki-ras och p53) i celler som avstötts från tarmen och därigenom kan förstadier till tarmcancer upptäckas. Analysen kostar 2550 kr. LM-Rådet ansåg att för närvarande finns inte behov av detta test. Eivor Hellström Nytt patientnära instrument Chempac XBC Ett system för Hb-mätning, kvantitativ bestämning av vita blodkroppar: total-lpk, och 3-partsdiff - uppdelning av leukocyter i lymfocyter, monocyter och granulocyter. Reagenset finns i engångskassetter som också fungerar som provtagningskuvett. 20 µl blod åtgår för analys. Instrumentet inklusive skrivare kostar ca 22 000 kr, provkassett 66 kronor/styck. Jämförs med ett blodstatus som skickas till laboratoriet till en kostnad av 35 kronor. Instrumentet har genomgått SKUP-test (Skandinavisk Utprövning av laboratorieutrustning för Primärvården) Kraven för SKUP-testen uppfylldes inte helt, ex instrumentlarm för omogna celler var otillfredsställande. Instrumentet larmade senare än vad andra instrument gör när det gäller omogna celler. LM-Rådet ansåg att det inte finns något behov av detta instrument i primärvården. Elisabeth Galle-Österdahl 7
Övrig information Vad är på gång inom primärvården? Distriktsläkarna i LM-Rådet var eniga om att belastningen inom primärvården är mycket hög, många vikarierande läkare och svårt att få tjänster tillsatta. Sammanfattning prestera mer till mindre resurser Transportlådor Nuvarande transportlådor har varit ibruk i ca 12 år och är i dåligt skick, dessa behöver bytas ut. Laboratoriemedicin står för kostnaderna av de nya Noax-lådorna som är 675 kr/låda. Nyheter med transportlådan: lådan har ett fast lock märkt enligt regler för vägtransport med UN 3373 Biological Substance Category B. packas enligt regler för sekundärförpackning på lådan finns två hållare med kort. Fortsättningsvis behöver inga kort på lådorna vändas. Inrättningen ansvarar för att förbrukningsmaterialet byts ut och att lådan hålls ren och snygg. Ang beställningsblanketter och remisser på Bohussidan. Remisser till Klinisk mikrobiologi läggs i liten plastficka som placeras inuti transportlådan. Beställningsblanketter till Klinisk kemi eller laboratorium utanför NU-sjukvården läggs ej i lådan. Dessa blanketter placeras i särskilda större plastmappar märkta med inrättningens namn och skickas med turbilen samtidigt som transportlådan. På Älvsborgssidan har detta förfaringssätt används sedan en lång tid tillbaka. Ett laboratoriemeddelande har skickats ut med de nya lådorna. Adress till hemsidan för Laboratoriemedicin http://intra.vgregion.se/nu/lab Ni hittar den i nederkanten av beställningsblanketten För Er som inte har tillgång till NU-sjukvårdens intranät hittar laboratoriemedicins analyslista på följande adress http://www.nusjukvarden.se/laboratoriemedi cin Nästa LM-rådsmöte Nästa möte planeras till onsdagen den 7 november 2007 på Laboratoriemedicin Klinisk kemi NÄL, Trollhättan. Alternativ dag onsdagen den 14 november 2007. Bilaga: Lennart Nilssons anförande i LM- Rådet 8
9