Grupphållning av katt hur påverkar golvyta per katt katternas beteende i stabila, större grupper?

Grupphållning av katt hur påverkar golvyta per katt katternas beteende i stabila, större grupper? Jenny Loberg och Frida Lundmark Institutionen för husdjurens miljö och hälsa Sveriges Lantbruksuniversitet Slutrapport till Jordbruksverket, juli 2013 Dnr 31-4662/10 1

Sammanfattning av slutrapport Grupphållning av katt hur påverkar golvyta per katt katternas beteende i stabila, större grupper? Jenny Loberg och Frida Lundmark, Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU, Skara. Projektet om grupphållning av katt har pågått mellan 1 januari 2011 och 30 juni 2013 och har under denna tid erhållit forskningsmedel för djurskyddsbefrämjande åtgärder från Jordbruksverket. Projektet har syftat till att undersöka hur stabila grupper av upp till 15 katter beter sig när de har tillgång till tre olika stora ytor (1 m 2 /katt, 2 m 2 /katt och 4 m 2 /katt). Idag har vi en lagstiftning som tillåter en grupphållning av 15 vuxna eller 20 växande katter i samma utrymme. För utrymmen som var i bruk före 1 maj 2008 så ska varje katt från och med 1 maj 2013 ha tillgång till 2 m 2. Fram till dess så var kravet 1 m 2 /katt. Idag finns det flera tillfällen där katter hålls i stora grupper. Några exempel är uppfödare, katthem, privatpersoner och s.k. kattsamlare. Problemet är att man idag inte riktigt vet hur denna grupphållning påverkar katternas välfärd. Enligt Kessler och Turner (1999a) finns det en korrelation mellan yta och uppvisat stressbeteende hos katter, d.v.s. ju större yta per katt desto lägre stress. De fann dock ingen skillnad i stress mellan katter som introducerades vid olika densiteter av katter. Utifrån deras studie kan vi därför inte se hur stabila grupper av upp till 15 katter hanterar stress i de utrymmeskrav som är tillåtna idag. Enligt de senaste forskningsrönen stammar vår domesticerade katt från den Afrikanska vildkatten (Felis silvestris lybica), som är en solitärt levande art (Driscoll et al., 2007). Genom vår domesticering och avel så har vår tamkatt dock blivit mer social och verkar i många fall tolerera närhet av andra katter (Macdonald et al., 2000). Den domesticerade katten har ett mer juvenilt beteendemönster, vilket kallas neoteni (Case, 2003). Detta leder även till att den domesticerade katten har en ökad tolerans och behov av närhet av andra individer (Case, 2003). I kolonier av katter som lever runt en stabil födokälla bildas sociala strukturer som liknar lejonens, d.v.s. besläktade honor lever tillsammans och kan t.o.m. hjälpa varandra att ta hand om ungarna (Liberg et al., 2000). Studier har dock visat att även när katter väljer att leva i grupp, d.v.s. vid sådana tillfällen när mat finns i så stor kvantitet att grupplivet uppstår spontant, förkommer det konflikter (Natoli & De Vito, 1991; Macdonald et al., 2000). I vår studie ingick sex grupper med 14-15 vuxna katter per grupp. Katterna lånades från två olika katthem. Katterna inom varje grupp kände varandra sedan tidigare i deras hållning på katthemmet. Kattgrupperna testades i de olika utrymmena (1 m 2 /katt, 2 m 2 /katt och 4 m 2 /katt) i en balanserad ordning. Tre olika typer av observationer genomfördes vid samtliga pass; kontinuerlig registrering, intervallregistrering och Cat- Stress-Score (CSS). Den kontinuerliga registreringen gjordes på gruppnivå och inriktades på sociala beteenden. Under intervallregistreringen noterades katternas individuella positioner i rummet. I slutet av varje observationspass bedömdes katterna individuellt 2

enligt en graderingsskala CSS 1-7, där 1 är en mycket avslappnad katt och 7 är en vettskrämd katt (Kessler & Turner, 1997). Vid analys av mängden sociala interaktioner framkom inga signifikanta skillnader mellan de olika utrymmena, vare sig på förmiddagen eller på eftermiddagen. Däremot visade det sig att katterna från katthem A uppvisade fler negativa rörelser (passera en annan katt aggressivt eller rädd, undvika annan katt, slå med tassen), fler negativa vokaliseringar (fräsa, skrika och morra) och fler beteenden inom kategorin pos/neg (brottas, attackera, fly och jaga) än katterna från katthem B. Det fanns heller ingen signifikant skillnad mellan ytstorlekarna vad gäller aktivitet; dvs hur ofta katterna bytte platser och hur många platser de använde under observationstiden. Aktiviteten var större mellan grupperna och inom grupperna än mellan de olika storleksutrymmena. Det fanns däremot återigen en signifikant skillnad mellan katthemmen. Katterna från katthem A var mer aktiva än katterna från katthem B. Det fanns även en signifikant skillnad i aktivitet mellan förmiddagar och eftermiddagar. Katterna var mer aktiva på eftermiddagarna. De resurser som användes av flest katter samtidigt var dels klösträden, som bestod av flera nivåer inklusive gömslen vilket möjliggjorde att katterna hade sin egen privata yta, och dels den bänk som alltid stod vid fönsterna där katterna kunde sitta och spana vad som skedde utanför lokalen. Vi såg inga skillnader i CSS mellan de olika utrymmena. I samtliga utrymmen hade katterna i median 2 på skalan från 1-7. Det innebär att när katterna bedömdes i slutet av varje observation var de svagt avslappnade, de flesta låg ned och vilade. I en jämförelse mellan förmiddag och eftermiddag fanns det en signifikant skillnad där katterna fick högre siffra på CSS på eftermiddagen. Vår uppfattning efter studien är dock att CSS är ett för trubbigt verktyg att använda då man bedömer katters stressnivå, främst för att katter kan uppvisa passiv stress men även för att verktyget i sig delvis har skalor som överlappar varandra. Vi saknar att denna metod inte är validerad med fysiologiska parametrar. Vår slutsats efter resultaten i denna studie är att storleken på ytan kanske inte har lika stor betydelse som vilka kattindivider man väljer att sätta ihop. I alla fall inte så länge som det rör sig om ytor av den storleken som oftast är aktuell (möjlig) då katter hålls inomhus. Det är möjligt att katterna själva inte upplever någon större skillnad mellan att ha 1-4 m 2 /katt och att det därför inte syns någon skillnad i sociala interaktioner, aktivitet och stressnivå mellan dessa olika ytstorlekar. I framtiden bör forskning rikta in sig på att studera olika gruppstorlekar för att kunna fastställa hur mindre grupper fungerar, hur man på bästa sätt kan sätta ihop katter i grupp för att få en stabil och harmonisk grupp, samt att undersöka vilka beteenden hos en enskild katt som kan anses visa på så stor stress att den bör tas ut ur en grupp. En validering av Cat-Stress-Score med fysiologiska mätvärden skulle vara ett värdefullt verktyg för framtida studier. 3

Innehåll Sammanfattning av slutrapport... 2 Innehåll... 4 Inledning... 6 Bakgrund... 6 Syfte... 7 Material och metod... 7 Katter, anläggning och inredning... 7 Katter som togs ur försöket... 8 Observationerna... 9 Databearbetning och statistisk analys... 10 Resultat... 11 Sociala interaktioner... 11 Antal byten och platser... 14 Antal katter på samma resurs... 16 Klösträd... 16 Bänkar... 16 Hyllor... 17 Observationsburar, transportlådor och golv... 17 Cat-Stress-Score... 17 Övriga observationer... 17 Stereotypa/onormala beteenden... 17 Sjukdomsförekomst och behandlingar... 17 Diskussion... 18 Sociala interaktioner... 18 Antal byten och platser... 20 När katter använde samma resurs... 22 Cat-Stress-Score... 23 Sjukdomsrisken... 24 Kattens hemområden och avstånd till artfränder... 24 Katten ensamlevande eller grupplevande?... 26 Individuella skillnader... 29 Slutsatser... 30 Referenser... 31 4

Bilaga 1 Ritningar över kattlokalens olika utrymmesstorlekar med resurser Bilaga 2 Cat-Stress-Score Bilaga 3 - Ekonomisk redovisning 5

Inledning Bakgrund Katten är ett av våra vanligaste husdjur. Enligt de senaste forskningsrönen stammar vår domesticerade katt från den Afrikanska vildkatten (Felis silvestris lybica), som är en solitärt levande art (Driscoll et al., 2007). Genom vår domesticering och avel så har vår tamkatt dock blivit mer social och verkar i många fall tolerera närhet av andra katter (Macdonald et al., 2000). Den domesticerade katten har ett mer juvenilt beteendemönster, vilket kallas neoteni (Case, 2003). Detta leder även till att den domesticerade katten har en ökad tolerans och behov av närhet av andra individer (Case, 2003). I kolonier av katter som lever runt en stabil födokälla bildas sociala strukturer som liknar lejonens, d.v.s. besläktade honor lever tillsammans och kan tom hjälpa varandra att ta hand om ungarna (Liberg et al., 2000). Studier har dock visat att även när katter väljer att leva i grupp, d.v.s. vid sådana tillfällen när mat finns i så stor kvantitet att grupplivet uppstår spontant, förkommer det konflikter (Macdonald et al., 1987; Natoli & De Vito, 1991). Det finns tecken på att katter i grupp saknar dominanshierarkier, som kan förhindra aggression, och att det istället verkar som om undvikande genom att sprida ut sig och tolerans är viktiga mekanismer (Leyhausen, 1979). I en stabil grupp på tio intakta honkatter visade författarna på att en dominanshierarki kunde utläsas genom att jämföra hur många aggressiva interaktioner som varje katt vann respektive förlorade (van den Boos & de Cock Buning, 1994). Det som dock är anmärkningsvärt är att de registrerade 653 aggressiva interaktioner under 90 timmar, d.v.s. ca 7 aggressiva interaktioner per timme. Frågan vi ställer oss är om dessa katter verkligen visste vem som var dominant efter en interaktion då det förekom så pass många aggressiva interaktioner. En tidigare studie där man studerade stressbeteenden hos katter som hölls på katthem i olika gruppstorlekar under de två första veckorna på katthemmet, fann man ingen skillnad i stress mellan katter som hölls ensamma, i par eller i grupper om 6-9 katter (Kessler & Turner, 1997). Som kontrollgrupp hade man kattgrupper som varit tillsammans med varandra i 2-16 veckor och som hölls på en yta av 2-5 m 2 per individ. Den stress som katterna visade graderades med hjälp av ett graderingssystem Cat-Stress-Score (CSS) som var en vidareutveckling från McCune (1994). De katter som hade hållits tillsammans i mer än två veckor om grupper på 6-9 katter uppvisade mild stress enligt denna studie. De katter som togs in i katthemmet och sattes ensamma, i par eller i grupp hade under de första två veckorna högre stressnivå än kontrollkatterna (Kessler & Turner, 1997). Då det i andra studier har visats att kattgrupper minskar i stressnivå, och därmed kan anses semistabila, efter två veckor (Durman, 1991 i Rochlitz, 2007; Kessler & Turner, 1999a) valde vi i denna studie att ha en acklimatiseringsperiod på två veckor innan några observationer genomfördes. Idag har vi en lagstiftning som tillåter en grupphållning av 15 vuxna eller 20 växande katter i samma utrymme. För utrymmen som var i bruk före 1 maj 2008 så ska varje katt från och med 1 maj 2013 ha tillgång till 2 m 2. Fram till dess så var kravet 1 m 2 per katt. Enligt Kessler och Turner (1999) finns det en korrelation mellan yta och uppvisat stressbeteende hos katter, d.v.s. ju större yta per katt desto lägre stress. De fann dock ingen skillnad i stress mellan katter som introducerades vid olika densiteter av katter. 6

Utifrån denna studie kan vi därför inte se hur stabila grupper av upp till 15 katter hanterar stress i de utrymmeskrav som är tillåtna idag. Idag finns det flera tillfällen där katter hålls i stora grupper. Några exempel är uppfödare, katthem, privatpersoner och s.k. kattsamlare. Problemet är att man idag inte riktigt vet hur denna grupphållning påverkar katternas välfärd. Påverkas katternas välfärd negativt om det blir för många katter på liten yta? Och hur liten yta kan man egentligen hålla katter på innan deras välfärd påverkas? Syfte Syftet med studien var att undersöka hur stabila grupper av upp till 15 katter beter sig när de har tillgång till tre olika stora ytor. De ytor som har undersökts är 1 m 2 /katt, 2 m 2 /katt och 4 m 2 /katt. Material och metod Katter, anläggning och inredning I studien ingick sex grupper med 14-15 katter per grupp. Katterna var mellan ca 1 och 12 år, dock var åldern osäker på många och hos 26 av katterna var åldern okänd. Katternas medelvikt var under studien 3,7 kg, men fem av katterna kunde inte vägas under hela försöket pga att de var skygga. Katterna lånades från två olika katthem. Katterna inom varje grupp kände varandra sedan tidigare i deras hållning på katthemmet. Kattgrupperna testades i de olika utrymmena (1 m 2 /katt, 2 m 2 /katt och 4 m 2 /katt) i en balanserad ordning. Den ordning i vilken de olika grupperna testades i respektive utrymme visas i tabell 1. Tabell 1. Ordning i vilken de sex kattgrupperna observerades i respektive utrymmesstorlek under försöket. Varje kattgrupp vistades i respektive utrymme under två veckor innan beteendeobservationer genomfördes. Kattgrupp Utrymme 1 (m 2 /katt) Utrymme 2 (m 2 /katt) Utrymme 3 (m 2 /katt) 1 2 4 1 2 1 2 4 3 4 1 2 4 4 2 1 5 1 4 2 6 2 1 4 När varje kattgrupp anlände till försökslokalen (dag 0) gavs de 14 dagars acklimatisering (dag 1-14) och efter detta följde tre dagars observation (dag 15-17). Efter dessa tre dagar ändrades storleken på utrymmet (dag 18) och de tilläts ytterligare 14 dagars acklimatisering (dag 19-32). Sedan observerades gruppen på detta nya utrymme under 3 dagar (dag 33-35) och påföljande dag (dag 36) ändrades utrymmet en sista gång. Därpå följde igen 14 dagars acklimatisering (dag 37-50) och 3 dagars observation (dag 51-53). Efter den sista observationsdagen transporterades katter tillbaka till det katthem de kom ifrån (vanligen dag 54, om den inte inträffade på en helg). 7

Den lokal som användes hade flyttbara mellanväggar för att anpassa ytorna så att det blev 1 m 2 /katt (15 m 2 ), 2 m 2 /katt (30 m 2 ) och 4 m 2 /katt (60 m 2 ). Lokalen var inredd med sju vägghyllor i olika nivåer (Hylla 1-5 och 7 var 120x40 cm, Hylla 6 var 180x40 cm), en bokhylla indelad i nio hyllor med mellanväggar som var placerad på golvet, tre klös- och klätterträd, fyra bänkar, två transportburar placerade på golvet och åtta kattlådor. Flera av hyllorna och bänkarna hade mjuka liggplatser. De tre klös- och klätterträden hade totalt fem gömslen, i en av bänkarna fanns två gömslen och de två transportburarna erbjöd två gömslen. I lokalen var också två observationsburar uppbyggda av kompostgaller. På utrymme 15 m 2 och 30 m 2 var det en av observationsburarna som hade ett tak som katterna kunde sitta på (Bild 1). Vid utrymmet 60 m 2 hade båda observationsburarna tak som katterna kunde använda. Mängden inredning var densamma på de olika ytorna. Resurserna placerades ut med olika avstånd från varandra på de olika ytorna (Bilaga 1 a-c). I lokalen fanns även olika typer av mindre leksaker, så som pingisbollar och leksaksmöss. Bild 1. Del av utrymmet när det var 30 m 2. Här syns bl.a. två klösträd och en observationsbur. Katterna hade fri tillgång till vatten i nio vattenskålar som fylldes på två gånger per dag. De utfordras med torrfoder två gånger per dag, en gång på morgonen (innan observationerna) och en gång på kvällen (efter observationerna) i 15 olika matskålar. Varje kattgrupp fick det foder som katthemmet använde, för att undvika foderbyte i samband med försöket. Vatten- och matskålar placerades ut jämt fördelat i lokalen. Varje dag genomfördes en mindre hälsoundersökning på varje katt där personal kontrollerade aptit, rörlighet, tecken på diarré eller svårigheter att urinera, hud och päls samt ögon. Varje tisdag och fredag vägdes samtliga katter. För att vänja katterna vid att personer skulle sitta i observationsburarna så satt en person i en av observationsburarna en gång per dag under den två veckor långa acklimatiseringsperioden. Katter som togs ur försöket Vid två tillfällen togs en katt ur gruppen av djurskyddsskäl. I det första fallet var det en honkatt som upplevdes som mobbad och rädd. Hon gömde sig hela tiden men blev ändå attackerad av framförallt en annan katt (hane). Hon togs ut och sattes i vårt karantänsrum fram till avresan tillbaka till katthemmet. I det andra fallet togs en hankatt 8

ur gruppen då han var aggressiv mot flera andra katter. Vid dessa tillfället minskades den tillgängliga ytan med 1, 2 resp. 4 m 2. Observationerna Under observationsdagarna observerades katterna två pass per dag, 8:30-11:00 och 15:30-18:00. Tre olika typer av observationer genomfördes vid samtliga pass; kontinuerlig registrering, intervallregistrering och Cat-Stress-Score (Bilaga 2). Vid varje pass var det två observatörer, en i varje observationsbur. Den kontinuerliga registreringen gjordes på gruppnivå och inriktades på sociala beteenden (Tabell 2). Intervallregistreringen skedde var tionde minut (inklusive först av allt) och katternas individuella position i rummet, d.v.s. var och på vad de uppehöll sig i utrymmet registrerades. Inför dessa observationer lottades inför varje pass i vilken ordning vi skulle observera hyllor, träd, bänkar och golv. I slutet av varje observationspass bedömdes katterna individuellt enligt en graderingsskala (CSS) 1-7, där 1 är en mycket avslappnad katt och 7 är en vettskrämd katt (Kessler & Turner, 1997). CSS är framtagen för att bedöma graden av stress som katterna upplever genom att observera kroppspositioner, utseenden/uttryck, läten och aktivitet. Innan passet lottades det fram i vilken turordning de olika katterna skulle bedömas. Vid alla observationer hjälptes observatörerna åt att registrera katternas beteenden. Tabell 2. Beskrivning av de sociala interaktioner samt vissa läten som registrerades under den kontinuerliga registreringen, inom parentes den beteendegrupp som respektive beteende ingick i vid analysen Beteende (Beteendegrupp) Närmar sig/ passerar avslappnad (Positiv rörelse) Närmar sig/ passerar aggressiv (Negativ rörelse) Närmar sig/passerar aggressiv och rädd (Negativ rörelse) Rädd (Negativ rörelse) Undvika (Negativ rörelse) Nosar (Positiv rörelse) Stryka huvud (Positiv rörelse) Stryka kropp (Positiv rörelse) Slicka (Positiv stilla) Kroppskontakt (Positiv stilla) Beskrivning Inom synhåll för varandra och på max 40 cm avstånd. Öron framåt, svans hängande eller rakt upp, rak rygglinje. Inom synhåll för varandra och på max 40 cm avstånd. Öron upprätt vinklade utåt, svans hängande, reser hår, stela ben, rygg sluttar upp mot svansfästet. Inom synhåll för varandra och på max 40 cm avstånd. Öron delvis eller helt tryckta mot huvudet, sänkt huvud, rygg sänkt eller i båge, ofta hukande gång, svans indragen ofta med resta hår. Öron delvis eller helt tryckta mot huvudet, sänkt huvud, rygg sänkt, ofta hukande, drar sig undan, svans indragen ofta med resta hår. Katt flyttar sig från annan katt som har initierat kontakt, eller byter färdriktning vid passage på max 40 cm avstånd. Katten nosar annan katt någonstans på kroppen. Stryker huvudet mot någon del av annan katt. Stryker sidan av kroppen mot någon del av annan katt. Slickar annan katt på någon del av dess kropp utan längre uppehåll än 3 sek. Ligger/sitter med någon del av kroppen i kontakt 9

Slår luft (Negativ rörelse) Slår träff (Negativ rörelse) Brottas (Pos/neg) Attackera (Pos/neg) Jaga (Pos/neg) Fly (Pos/neg) Fräsa (Negativ vokal) Skrika (Negativ vokal) Morra (Negativ vokal) Jama (Positiv vokal) Purr (Positiv vokal) Social lek (Positiv rörelse) Leker själv (Positiv rörelse) Kontaktar observatör med annan katt. Slår med tassen en eller flera gånger mot annan katt utan att sätta ned tassen eller träffa den andra katten. Slår med tassen en eller flera gånger mot annan katt som den träffar, utan att sätta ned tassen eller slå i luften. Katterna ligger mage mot mage med framtassar runt varandra, kan sparka varandra med baktassar och bitas. Katten hoppar på annan katts kropp eller gör utfall mot annan katt dock utan att det blir kontakt. Katt springer efter annan katt utan kontakt. Katt springer ifrån annan katt utan kontakt. Ett väsande ljud hörs. Ett entonigt ljud hörs. Ett dovt skorrande ljud. Ett ljud som varierar i tonhöjd. Katten gör ett purrande ljud. Katter leker med samma leksak samtidigt utan längre uppehåll än 3 sek. Katten leker själv med något föremål Katt går fram till observationsbur och purrar eller jamar. Databearbetning och statistisk analys All statistik bearbetning och analys gjordes i Minitab. Då vi hade så många olika beteenden från den kontinuerliga registreringen skapades beteendekategorier inför analysen (Tabell 2). Registreringarna från den kontinuerliga registreringen sammanställdes sedan som medelvärden per grupp och observationstid (förmiddag och eftermiddag) för att undvika upprepade mätningar per grupp. Det resulterade i ett n=6 per utrymme och observationstid. Dessa resultat testades sedan med ett Kruskal-Wallis för att undersöka effekten av utrymme (1, 2 eller 4 m 2 /katt) både förmiddag och eftermiddag. På tre utvalda beteendekategorier (Negativ rörelse, Negativ vokal, Pos/neg) som grafiskt såg ut att skilja sig mycket mellan olika katthem, gjordes ett Mann-Whitney test. För att undersöka skillnaden i lekbeteende mellan förmiddag och eftermiddag (som en effekt av tiden sedan utfodring) gjordes ett Wilcoxon test för parvisa jämförelser. Från intervallobservationerna summerades först för varje observationstidpunkt, hur många katter som vistades på samma resurs vid samma tidpunkt. Här redovisas deskriptiva resultat. Utifrån samma dataset har också antal resurser som en individ har använt samt hur många gånger under en observation som en katt har bytt plats summerats. Dessa summor har sedan analyserats med ett t-test för att undersöka skillnader mellan katter från olika katthem samt ett parat t-test för att jämföra inom grupp mellan förmiddag och eftermiddag. Cat-Stress-Score har sammanställts som medianer för varje katt, observationstid och utrymme. Dessa har sedan jämförts mellan utrymmen med ett Kruskal-Wallis, mellan 10

observationstid med ett Wilcoxon tecken test för parvisa jämförelser och mellan katthem med ett Mann-Whitney test. Resultat Kattgrupperna har varit väldigt olika i sitt beteende mot människor. Samtliga individer i grupperna ett, fyra, fem och sex (katthem A) var väl socialiserade med människor. I den andra och tredje kattgruppen (katthem B) fanns det individer som var skygga för människor, även om majoriteten var socialiserade. Sociala interaktioner Vid analys av mängden sociala interaktioner framkom inga signifikanta skillnader mellan de olika utrymmena, vare sig på förmiddagen (Fig. 1a) eller på eftermiddagen (Fig. 1b). Det vanligaste beteendet som registrerades var positiv vokalisering följt av positiva rörelser (Bild 2). Bild 2. Två katter som stryker sig mot varandra. 11

200 Median av antal registrerade beteemdem 180 160 140 120 100 80 60 40 20 0 Positiv rörelse Positiv stilla Negativ rörelse Positiv vokal Negativ vokal Pos/neg 1 kvm 2 kvm 4 kvm Beteendekategorier a) 600 Median av antal registrerade beteenden 500 400 300 200 100 0 Positiv rörelse Positiv stilla Negativ rörelse Positiv vokal Negativ vokal Pos/neg 1 kvm 2 kvm 4 kvm Beteendekategorier b) Figur 1. Medianen (med Q1 och Q3) av antal registrerade beteenden inom respektive beteendekategori på förmiddagarna (a) och eftermiddagarna (b). Katterna från katthem A uppvisade fler negativa rörelser (W=524; p<0.01), fler negativa vokaliseringar (W=575,5; p<0.001) och fler beteenden inom kategorin pos/neg (W=528,5; p<0.001) än katterna från katthem B. 12

De vanligaste positiva beteendena som inbegrep rörelse var att katterna lekte själva eller passerade varandra avslappnat (Fig. 2). Det var ingen skillnad i hur mycket de lekte under förmiddagen (median=17) och eftermiddagen (median=24) även om det fanns en stark tendens till att de lekte mer på eftermiddagen (W=43; p=0,067). Däremot observerades mycket lite social lek. Median av antal registreringar 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 Närmar sig/passerar avslappnad Nosar Stryka huvud Stryka kropp Positiv rörelse Social lek Leker själv 1 kvm 2 kvm 4 kvm Figur 2. Medianen av antal registreringar av de beteenden som ingick i beteendekategorin positiv rörelse vid respektive utrymme. I beteendekategorin negativ rörelse var det mest förekommande beteendet slår träff följt av slår luft (Fig. 3). Median av antal registreringar 16 14 12 10 8 6 4 2 0 1 kvm 2 kvm 4 kvm Negativ rörelse Figur 3. Medianen av antal registreringar av de beteenden som ingick i beteendekategorin negativ rörelse vid respektive utrymme. Det förekom fler registreringar av det vi kallar positiva vokaliseringar, så som jamanden och purranden, än det som vi kallar negativa vokaliseringar (Fig. 4a & b). Något som 13

uppmärksammades vid observationerna var att många katter purrade så snart de förflyttade sig i höjdled i lokalen, oavsett lokalens storlek. Median av antal registreringar a) 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Fräsa Skrika Morra Negativ vokalisering 1 kvm 2 kvm 4 kvm Median av antal registreringar Figur 4). Medianen av antal registreringar av de beteenden som ingick i beteendekategorin negativ vokalisering (a) och positiv vokalisering (b). 80 60 40 20 0 b) Jama Purr Positiv vokalisering 1 kvm 2 kvm 4 kvm De beteenden som hamnade i kategorin pos/neg var sådana beteenden som vi bedömde ofta började som lek men som ofta slutade som slagsmål, som brottas, attackera, jaga och fly. Det var endast attackera som förekom i någon större utsträckning och det hände i genomsnitt 6 ggr/observation på 1 m 2, 4,8 ggr/observation på 2 m 2 och 8 ggr/observation på 4 m 2. Antal byten och platser Det fanns ingen signifikant skillnad mellan ytstorlekarna vad gäller aktivitet; dvs hur ofta katterna bytte platser (H=0.56; n.s.) och hur många platser de använde (H=0.57; n.s.) under observationstiden. Variationen mellan grupperna mellan de olika ytorna var stor (Fig. 5). Enligt figur 6 ser det dock ut att vara en tendens till att inga byten skedde oftare (d.v.s. att katten var på ett och samma ställe) på yta 1 medan 6-8 byten var vanligare på yta 4. Det var stor variation mellan individer i hur ofta de bytte plats (Fig. 2), där en del individer bytte plats så mycket som 11 gånger under en observation. Katternas aktivitet påverkades inte heller av hur lång tid de hade vistats i försökslokalen (byten: H=0.41; n.s., platser: H=0,57; n.s.). Det fanns en signifikant skillnad i hur ofta katterna bytte platser (var aktiva) mellan katthemmen (t=4.44; p<0.001). Katterna från katthem A (grupp 1, 4,5 och 6) var mer aktiva än katterna från katthem B (grupp 2 och 3). Det fanns även en signifikant skillnad i aktivitet mellan förmiddagar och eftermiddagar (byten: t=-5,01; p<0.001, platser: t=-5,54; p<0.001). Katterna var mer aktiva (d.v.s. bytte platser oftare och var på fler antal platser) på eftermiddagarna. 14

Medel av antal byten och platser 5 4,5 4 3,5 3 2,5 2 1,5 1 0,5 Byten, medel Platser, medel 0 1 2 4 1 2 4 1 2 4 1 2 4 1 2 4 1 2 4 Grupp 1 Grupp 2 Grupp 3 Grupp 4 Grupp 5 Grupp 6 Figur 5. Antal byten och platser i medel för varje kattgrupp på de olika ytorna (1 m 2 /katt, 2 m 2 /katt, 4 m 2 /katt). 120 100 80 Frekvens 60 40 20 1 kvm 2 kvm 4 kvm 0 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Antal byten per observationstillfälle Figur 6. Antal gånger som 0-11 byten gjordes vid de olika ytstorlekarna. Den grupp som bytte plats flest antal gånger på en specifik yta gjorde 4,4 byten/katt i medel under ett observationstillfälle. Detta var grupp 5 på yta 1 (1 m 2 /katt). Denna grupp utnyttjade även flest antal platser per individ när de var på yta 1 då de i medel var på 4,3 platser/individ. Den grupp som bytte plats minst ofta på en specifik yta gjorde 1,4 byten/katt i medel. Detta var grupp 3 på yta 1 (1 m 2 /katt). Denna grupps individer 15

uppehöll sig även på minst antal platser; 2,1 platser per katt i medel när de var på yta 1. Det var vanligast att en katt bytte plats 0 eller 2 gånger under ett och samma observationstillfälle. Det var vanligast att en och samma katt nyttjade 2 eller 3 platser under ett och samma observationstillfälle. Antal katter på samma resurs Ritningar över samtliga utrymmesstorlekar med placering av respektive resurs finns i Bilaga 1. Klösträd Samtliga klösträd hade flera nivåer och gömslen vilket gjorde att katterna kunde vistas där samtidigt utan att behöva befinna sig på samma yta (Bild 3). Träd 1 var det minsta klösträdet. Det var alltid placerat vid fönstret och användes som mest av 4-6 katter samtidigt (median=2). Träd 2 var större och placerat vid fönstret vid 15 m 2 och stod sedan centralt placerad vid 30 och 60 m 2. I detta träd befann sig 5-6 katter samtidigt, och sex katter vid de tillfällen då trädet var centralt placerat i lokalen (median=2). Träd 3 stod centralt placerat vid 15 och 30 m 2 och då var det som mest sex katter i klösträdet samtidigt (median=3 resp. 2). När ytan var 60 m 2, placerades trädet i den del av lokalen varifrån fönstren inte kunde ses. Då var det som mest fem katter i klösträdet samtidigt (median=2). Bild 3. Fem katter som använder klösträd 1 samtidigt på storleksutrymmet 2m 2 /katt. Bänkar På Bänk 10 som alltid stod vid fönstren var det som mest sju katter samtidigt. Detta inträffade vid en observation när katterna hölls på 60 m 2. Det vanligaste var att det var en katt åt gången på denna bänk. Bänk 11 användes oftast av en katt i taget. Vid något tillfälle när katterna hölls på 15 m 2 var det två katter på bänken samtidigt. På detta utrymme stod den mellan två större bänkar. Bänk 12, som hade flera mindre fack, användes mest när katterna hade 1 m 2 /katt (median=1 katt) och av minst antal katter när ytan var 4 m 2 /katt (median=0). Som mest satt fyra katter samtidigt på bänken och det var när katterna hade 1 resp. 2 m 2 /katt. På Bänk 13 var det som mest tre katter samtidigt och det skedde vid alla storleksutrymmen. Bänk 13 hade tre ytor som skiljde sig åt i höjdled 16

då det fanns en yta ovanpå bänken och två hyllor under. Det vanligaste var dock att bänken var tom. På Bänk 14 var det som mest tre katter samtidigt, men det vanligaste var att det var en katt åt gången på bänken. Detta var diskbänken som alltid var placerad vid samma vägg oavsett utrymmet i lokalen. Hyllor Hylla 1, som alltid satt vid fönstret, hade som mest tre katter samtidigt. Detta inträffade när katterna hölls på 15 m 2. Hylla 2 användes som mest av en katt åt gången. Den var placerad över fönstret i det minsta utrymmet (15 m 2 ) och flyttades till den bakre väggen när lokalen var 30 resp. 60 m 2. Hylla 3 och 4 användes som mest av två katter samtidigt. Detta skedde då hyllorna var placerade ovanför diskbänken (Bänk 14). Hylla 5 användes av upp till tre katter samtidigt, när den var placerad på bakre väggen i lokalen på 60 m 2. Även Hylla 6 användes som mest av tre katter samtidigt och det var när hyllan var placerad precis vid ingången till lokalen när denna var 30 m 2. Hylla 7 användes som mest av två katter samtidigt, oavsett storlek på lokalens yta. Medianen för samtliga hyllor var 0-1 katt. Observationsburar, transportlådor och golv Taken på de uppbyggda observationsburarna användes som liggyta av katterna. Som mest var det två katter på ett burtak samtidigt. På golvet stod det även två transportburar som katterna kunde använda som gömslen och där observerades också vid ett fåtal tillfällen två katter i samma bur. Den vanligaste registreringen på båda dessa resurser var 0-1 katt. Antal katter som observerades på golvet ökade med ökad tillgänglig yta. Vid 15 m 2 var det i medeltal en katt, vid 30 m 2 var det två katter och vid 60 m 2 var det tre katter i medeltal. Detta var på eftermiddagarna. På förmiddagarna vad medeltalet ett för samtliga storleksutrymmen. Cat-Stress-Score Det var ingen skillnad i Cat-Stress-Score mellan de olika utrymmena (H=0.19; n.s.). I samtliga utrymmen hade katterna i median 2 på skalan från 1-7. Det innebär att när katterna bedömdes i slutet av varje observation var de svagt avslappnade, de flesta låg ned och vilade. I en jämförelse mellan förmiddag och eftermiddag fanns det en signifikant skillnad där katterna fick högre siffra på CSS på eftermiddagen (W=1.5; p<0.001). På eftermiddagen hade katterna ibland 3 i CSS. Det högsta värde som noterades enligt CSS var 4 vilket betecknas som mycket spänd och det lägsta var 1 vilket betecknas helt avslappnad. Vi fann ingen skillnad i CSS mellan katter från de olika katthemmen (W=3946, n.s.). Övriga observationer Stereotypa/onormala beteenden En av hankatterna i grupp fem uppvisade något som vi tolkade som en stereotyp vandring i ett mönster mellan ytans olika delar. En honkatt tuggade betydande mängder klösträdstyg. Sjukdomsförekomst och behandlingar Under den tid som katterna ingick i studien så bröt en del sjukdomar ut. Det var främst förkylningssymptom, med svullna och infekterade ögon, täthet i övre luftvägarna, hosta 17

och slöhet i olika grad. I grupperna 1, 3, 5 och 6 uppvisades symptom som krävde medicinering. I grupp 1 insjuknade tre katter, provsvaren visade på ögonklamydia (Bild 4) vilket innebar att alla katter i den gruppen medicinerades. I grupp 3, 5 och 6 medicinerades de katter som hade förkylningssymptom (totalt sex katter). Det fanns även katter som uppvisade små förkylningssymptom men där veterinären bedömde att medicinering inte krävdes för tillfrisknandet. Grupp 4 var den enda grupp som var helt fri från sjukdomssymptom. Bild 4. Katt med ögonklamydia. Individerna i grupp 3 var sannolikt även bärare av coronaviruset då en av dessa katter insjuknade i FIP (Felin Infektiös Peritonit, våt form) direkt efter att katten lämnat vår försökslokal och infunnit sig hos en ny ägare. I grupp 3 och 5 avmaskades alla katter eftersom mask påvisades hos flera individer. I grupp 3 fick även alla katter behandling mot öronskabb. Mask- och öronskabbsbehandlingar skedde även på enstaka individer i några av de andra grupperna under försöksperioden. I alla grupper förekom det små rivsår hos några av katterna. Inga av såren var av den storleken att det krävdes behandling. De två större skador som förekom var båda i grupp 6, där en katt drog av sig två framklor i ett slagsmål (detta var den katt som togs ur försöket p.g.a. aggressivitet) och en katt fick en varböld på huvudet (förmodligen efter bit-/kloskada). Dessa läkte dock fint utan behov av medicinska åtgärder. Diskussion Inför vår studie hade vi vissa hypoteser kring hur resultatet skulle bli utifrån de tidigare studier som vi läst. Resultatet blev dock inte helt som vi förväntat oss och de signifikanta resultaten blev få. Vad detta kan bero på diskuterar vi här nedan. Sociala interaktioner Beteenden som klassificeras som vänliga mellan katter är bl.a. kroppskontakt när de vilar och sitter, putsning och att stryka sig mot varandra (Crowell-Davies et al., 1997). Dessa sociala beteenden kan tolkas som ett sätt att underlätta nära kontakt (Crowell- 18

Davies et al., 1997) i en grupp med katter. I vår studie observerades få tillfällen när katterna slickade varandra, strök sig mot varandra eller satt/låg med kroppskontakt. I en tidigare studie där man undersökt sociala beteenden mellan kastrerade katter fann man liknande resultat för hur mycket katterna strök sig mot varandra (Barry & Crowell- Davies, 1999), men de fann att detta beteende inte förekom mellan honor. I vår studie registrerade vi inte sociala beteenden på individnivå så vi kan inte uttala oss om detta beteende skedde endast mellan hanar och mellan honor och hanar. Barry och Crowell- Davies (1999) förklarade den låga frekvensen av putsning i sin studie med att dessa katter kände varandra och levde i en stabil grupp. De studerade katter i hem som hade två katter. I vår studie kan vi inte dra samma slutsatser då gruppen bestod av 15 individer där vi inte hade information om hur länge individerna hade varit tillsammans. Det troliga i vår studie är att vissa individer som kände varandra putsade varandra medan andra katter aldrig deltog i den typen av aktivitet. En registrering av sociala beteenden på individnivå hade möjliggjort för oss att dra slutsatser om vilka katter i gruppen som hade en närmare relation och vilka som aldrig putsade varandra. En annan förklaring till det låga antal registeringar av putsning som förekom i denna studie är att få av katterna var släkt med varandra. Det har visats att putsning mellan katter är signifikant korrelerat med släktskap (Curtis et al., 2003). När man jämförde besläktade katter med obesläktade katter i en frilevande koloni som levt tillsammans lika länge fann man att de katterna som var släkt putsade varandra mer. Detsamma har även observerats hos katter som lever på katthem (Bradshaw & Hall, 1999). Slickande mellan katter kan även ha funktion som ett omriktat aggressivt beteende (van den Bos, 1998a, se ytterligare diskussion nedan, sidan 27). Vi har dock, precis som i Barry och Crowell-Davies studie (1999), flest registreringar på beteendet närmar sig avslappnat i jämförelse med övriga beteenden inom kategorin vänliga rörelser. De ljud som vi klassificerade som vänliga var jamanden och purr. Jamandet observeras sällan mellan vuxna katter utan tros ha utvecklats under domesticeringen till att vara ett ljud som riktas mot människor (Bradshaw & Cameron-Beaumont, 2000). Det faktum att observatörerna visades i lokalen under observationerna, även om de satt i burar och katterna inte interagerade med dem, kan vara en förklaring till det stora antalet jamanden. Däremot det purrande ljud som ofta registrerades när en katt bytte plats är mer svårförklarat. I litteraturen beskrivs ett liknande läte som katthonan använder när kattungarna kommer tillbaka till henne och som en hälsning (Bradshaw & Cameron- Beaumont, 2000). En spekulation som vi har är att detta ljud, i en gruppkontext där ytan är begränsad, kan signalera att katterna byter position. Det var dock inte alla individer som använde detta läte. I vår studie observerades fler tillfällen när en katt lekte själv än när två eller flera katter inbegrep sig i social lek. Då vi valt att definiera social lek som att två katter leker med samma leksak är det svårt att jämföra våra resultat med andra studier som definierat social lek som lek där katterna brottas och jagar varandra (Bradshaw & Cameron- Beaumont, 2000). Dessa beteenden börjar ofta som lek men övergår ofta i något som kan 19

liknas vid aggression. Många gånger börjar de också som aggression och då vi inte ville tolka in våra egna värderingar vid observationerna valde vi att endast beskriva dem som brottning respektive jaga. Vid sammanställningen kunde vi alltså inte avgöra vilka observationer som kunde varit ren lek och vilka som kunde varit resultatet av en aggression. Även om vi tolkat samtliga observationer av brottas, jaga, attackera och fly som social lek, var antalet registreringar av leker själv fler. Lek med objekt, som vi valt att kalla lek själv, utförs mer när katter har en liten leksak jämfört med en stor och mer när de är hungriga än när de är mätta (Hall & Bradshaw, 1998). Katterna i vår studie hade endast små leksaker, så som leksaksmöss och pingisbollar. Det fanns en tendens till att de lekte mer med dessa saker på eftermiddagen innan de fått kvällsutfodringen jämfört med på förmiddagen strax efter morgonutfodringen. I studien av Hall och Bradshaw (1998) hade katterna varit utan mat i 16 timmar och i vår studie hade de på eftermiddagen varit utan mat i 7-9 timmar. Kattens lek med objekt har ibland jämförts med kattens jaktbeteende (Leyhausen, 1979). I en äldre studie (Biben, 1979) där man undersökte effekten av hunger och bytesstorlek på kattens benägenhet att döda eller leka med bytet, fann man att när katten var hungrig (48 timmar utan mat) dödades byten i större utstäckning än när katten var mätt. Det var också så att katten lekte i större utsträckning med bytet om det var stort (vuxen råtta) jämfört med om det var litet (vuxen mus). Det som Biben fann var dock att katterna lekte med bytet både när de var mätta och hungriga vilket indikerar att motivationen för lek inte är direkt kopplat till hunger. De beteenden som förekom i störst utsträckning inom kategorin negativ rörelse var slag i luften och slag med träff. Detta är beteenden som tyder på aggression mellan katter (Crowell-Davies et al., 1997). Mängden aggressiva interaktioner mellan katter som lever tillsammans har visats minska med tiden som katterna bott tillsammans men var inte korrelerat till storleken på det utrymme som katterna hade tillgång till (Barry & Crowell- Davies, 1999). I studien visades att mängden aggressiva interaktioner följde en omvänd exponentiell minskning där riktigt låga nivåer av aggression (1 interaktion/ 10 timmar) uppnåddes mellan katter som bott 20 månader med varandra. I vår studie hade samtliga kattgrupper bott tillsammans i minst två veckor, många längre. Vi observerade högre nivåer av aggression, vilket stämmer med Barry och Crowell-Davies (1999). På ett katthem där katter lämnas in och sedan adopteras, skapas ständigt nya gruppkonstellationer, vilket med denna bakgrund kan skapa en otrygg miljö med mycket aggression. Antal byten och platser Vår hypotes var att det skulle finnas en skillnad i aktivitet mellan olika storleksutrymmen och att katterna skulle byta plats och använda fler platser (d.v.s. vara mer aktiva) då ytan var som störst, eftersom katterna då skulle kunna röra sig mer obehindrat av varandra. Enligt studier (Leyhausen, 1979; van den Bos & de Cock Buning, 1994; Gouveia et al., 2011) så minskar katten sin aktivitet om ytan minskas. I vår studie så såg vi dock ingen signifikant skillnad mellan ytstorlekarna avseende aktivitet i form av byten av platser och antal platser som användes. Skillnader i aktivitet sågs istället i högre utstäckning mellan grupperna och inom grupperna. Intressant var att det på den minsta ytan (15 m 2 ) uppmättes både lägst och högst aktivitet. 20

Det finns inga tidigare studier som beskriver vad som är en normal aktivitetsnivå hos en katt. Olika raser kan dessutom uppvisa olika personligheter och aktivitetsnivåer (Mendl & Harcourt, 2000). Vårt resultat överensstämmer till viss del med Bernstein och Strack (1996) som studerade hur 14 kastrerade innekatter nyttjade rummen i huset de bodde i. Ytan på huset innebar en densitet på ca 9 m 2 /katt. Resultatet visade att katterna hade överlappande men individuellt distinkta hemområden inne i huset. Hanarna hade större hemområden än honorna och vandrade mer runt i huset utan att ha speciella favoritplatser. Varje individ hade vanligtvis 0-3 platser som de favoriserade. Varje sådan plats delades sällan av fler än 2-3 katter. Katterna var dock sällan på dessa platser samtidigt utan platserna delades över tid. Vissa rum i huset var mer populära än andra. Varför är oklart men författarnas hypotes var att det berodde på vilka resurser som erbjöds t.ex. mat, solig plats eller behaglig yttextur. Aggressiva beteenden mellan katterna sågs sällan. Sett ur ett välfärdsperspektiv kan man resonera på olika sätt kring kattens aktivitet. Katten är ett rovdjur som är aktiv korta perioder och vilar/sover längre perioder under ett dygn (Heath, 2007). Det är möjligt att en del av de katterna som i vår studie haft en låg aktivitet inte haft en nedsatt välfärd utan snarare tvärtom; de har hittat sin/a favoritplats/er och har ett stabilt förhållande till övriga katter. Andra katter i gruppen som haft en låg aktivitetsnivå har förmodligen haft en nedsatt välfärd pga stress då de alltid legat och tryckt på samma plats och upplevts mycket osäkra/rädda då andra katter närmat sig. Katter, såväl som andra djur, kan uppvisa stress med passivitet (Koolhas et al., 1999) och en katt som blir utsatt för mycket aggression från andra katter tenderar att hålla sig mer gömd (van den Boos & de Cock Buning, 1994), liksom en katt som är sjuk (Rochlitz, 2007). En misstanke man kan ha är även att observatörernas närvaro delvis har bidragit till inaktivitet hos skygga katter. Vid närmare granskning av resultaten för varje individ ser vi dock att det inte är alltid är de skygga katterna som varit mest inaktiva. Avseende de katter som varit mer aktiva finns det även där olika aspekter att väga in. En katt som registrerats som aktiv kan ha en god välfärd i avseendet att den känner sig trygg i gruppen och kan röra sig obehindrat trots närhet till många artfränder. Katter som lekt mycket har rört sig mer i utrymmet. Ett djur leker inte om det befinner sig i en situation som de upplever som stressande utan leken är ett tecken på positiv välfärd (Sarti Oliviera et al., 2010). Mycket förflyttning i utrymmet kan också vara tecken på sämre välfärd (stress, frustration) i och med att katten kanske inte hittat sin plats i gruppen eller utrymmet. En katt utförde periodvis ett stereotypt vandringsmönster mellan utrymmets olika delar som resulterade i många byten av plats mellan registreringstillfällena. Hos vilda kattdjur som hålls på djurpark är vandring (pacing) (Carlstead et al., 1993a; Mason et al., 2007) ett ganska vanligt stereotypt beteende kan visa att något i djurens miljö inte är/varit tillfredsställande (Mason, 1991). I en senare publikation argumenterar Mason och Latham (2004) för att utförandet av stereotypa beteenden i många fall kan skapa en ökad välfärd, då vissa rytmiska rörelser kan lugna djuret. Vi har dock inte sett detta beteende beskrivet för tamkatter som ett tecken på en dålig miljö. Däremot finns det med som ett symptom på FIV (Felint immunosuppressivt virus, Gunn-Moore et al., 1996). Vi kan inte 21

uttala oss om vad detta beteende hos denna specifika individ berodde på då vi inte undersökte honom kliniskt. Ett annat beteende som observerades hos en hona var att hon åt stora mängden tyg från ett av klösträden. Att katter äter tyg har observerats tidigare och beteendet benämns pica (Bradshaw et al., 1997). Katter har dokumenterats äta ull, bomull, syntetmaterial, gummisnoddar och nappar (Bradshaw et al., 1997). Enligt författarna är uppkomsten till beteendet oklar, men de förklaringar som föreslagits är bl.a. genetiskt (hos orientalkatter typ Siames och Burma) och stress vid separation från mor och kullsyskon (hos ickeorientaler). Detta var en typisk bondkatt och då vi inte vet något om hennes bakgrund kan vi inte vara säkra på varför detta beteende uttrycktes under försöket. Vi vet inte heller om beteendet fanns på katthemmet innan hon ingick i vårt försök. Att det var en högre aktivitet på eftermiddagarna var inte helt oväntat och kan ha två förklaringar. Den ena förklaringen är att katterna observerades efter utfodring på förmiddagarna medan de observerades innan utfodringen på kvällen. Katter är aktiva/äter korta perioder och vilar sedan längre perioder (Heath, 2007). Den andra bidragande orsaken kan vara att det på eftermiddagen närmade sig kvällstid. Eftersom katter är nattaktiva djur så ökar deras aktivitetsgrad i skymningen (Heath, 2007). Orsaken till varför katterna från katthem B var mer inaktiva än katterna från katthem A förblir oklart. Katthem B hade fler individer som var skygga mot människor än katthem A, så en teori är att de blev påverkade av observatörernas närvaro. Å andra sidan så var det inte så att det var de skygga katterna som konsekvent var minst aktiva. Även de mer sociala katterna från katthem B höll jämförelsevis en ganska låg profil. För att reda ut orsaken skulle man behöva undersöka de olika katthemmens rutiner, förvaringsutrymmen och omsättning av katter närmare. Gouveia och medarbetare (2011) drog slutsatsen att längden på en katthemsvistelse förmodligen är associerad med kattens aktivitetsnivå. De katter som varit mycket länge på ett katthem (sju år eller mer) var nämligen mer inaktiva än de som varit där kortare. I deras studie uppvisades även fler agonistiska interaktioner mellan katter som varit mycket länge på katthemmet. Vi kunde dock inte i vår studie se att katterna från katthem B uppvisade fler agonistiska beteenden. Det vi fann var istället att katterna från katthem A hade mer negativa rörelser, negativa vokaliseringar samt fler beteenden inom kategorin pos/neg så som brottningar, attacker och jakter. Det kan naturligtvis hänga ihop med den högre aktivitet som vi fann hos dessa katter. Sjukdom kan också bidra till inaktivitet hos en katt (Rochlitz, 2007). De individer som var sjuka under våra observationer upplevdes mer inaktiva under den akuta sjukdomsfasen än sedan då de tillfrisknat. Detta borde dock inte påverkat vårt resultat i allt för stor omfattning då det förekom enstaka sjuka katter i alla grupper, utom en. När katter använde samma resurs Det faktum att klösträden kunde användas av flera katter samtidigt torde bero på att de på denna resurs kunde vistas utan att behöva se varandra eller vara på samma yta. I en studie på katter som levde i par visade det sig att katterna spenderade mesta tiden utom synhåll för varandra och även ca 45 % av tiden på något upphöjt (Barry & Crowell-Davies, 1999). Då alla klösträd hade flera mindre hyllor, lådor och sängar på olika nivåer är det ett effektivt sätt att utnyttja utrymmet i lokalen och på en liten yta kunna erbjuda flera 22

katter en resurs samtidigt. Ett liknande resonemang kan man även föra runt resultatet att hyllorna som, även om dessa var stora, oftast användes av en katt i taget. På hyllorna kunde inte katterna vistas utan att se varandra. För att hyllor ska vara en funktionell resurs i ett utrymme med flera katter bör de sitta på olika höjd och gärna delvis skymda från varandra så att katterna kan få möjlighet att komma undan. Flera små hyllor på olika höjd vore därför att föredra, framför färre större hyllor. Bänken som alltid var placerad vid fönstret (B10) användes vid flest antal katter vid ett och samma tillfälle. En förklaring till dess popularitet kan vara att det fanns färre resurser i närheten av fönstret när lokalen var 60 m 2. Vid 15 och 30 m 2 kunde katterna se ut genom fönstret från t.ex. hyllor och klösträd som var placerade i närheten av fönstret. Vid 60 m 2 fanns det en bänk, en hylla och ett klösträd i närheten av fönstret. Då utsikt verkar vara en attraktiv resurs (DeLuca & Kranda, 1992 i Rochlitz, 2007) bör man tänka på att erbjuda detta till katter som hålls inomhus samt att det finns gott om tillgängliga utrymmen i närheten av fönster för att samtliga katter i en grupp ska ha möjlighet att utnyttja denna resurs. Vid de tillfällen när det fanns möjlighet att titta ut genom fönstret från flera resurser, användes inte bänken vid fönstret av lika många katter samtidigt. Bänk 11 som sällan användes av mer än en katt åt gången var en bänk med liten yta som alltid stod vid en vägg. När katterna hölls på det minsta utrymmet stod den mellan två andra bänkar vilket gjorde att den ofta användes som en passage mellan dessa andra bänkar. Då både bänk 12 och 13 bestod av flera avgränsade fack kunde flera katter sitta i bänken utan att behöva se varandra, samma princip som för klösträden. När bänk 12 användes som minst, vid 4 m 2 /katt, stod bänken vid yttervägg bakom en avgränsande vägg så att katterna inte kunde ha uppsikt ut eller över hela lokalen. De kunde inte heller se fönstret från denna bänk som den var placerad vid det största utrymmet. Det kan vara några anledningar till att den inte användes så mycket vid det största utrymmet. En annan orsak kan vara att katterna kunde komma ifrån varandra mer på resurserna som fanns vid 60 m 2 då alla resurser var mer utspridda i rummet. Det var sällan som mer än en katt vistades på bänk 14, och denna bänk var öppen och katterna hade ingen möjlighet att vistas där samtidigt utan att se varandra. Cat-Stress-Score I vår studie kunde vi inte se någon skillnad i CSS hos katterna när de hade tillgång till olika stora utrymmen. En brist med själva graderingen som vi upplevde var att många katter, som vi upplevde som helt avslappnade och i så fall skulle få 1, låg ihoprullade i utrymmen som inte tillät att de sträckte ut sig och därmed kunde visa magen. Detta med att visa magen var ett tydligt kriterium för att de skulle kunna klassas som helt avslappnade. En position som inte omfattas av CSS är när katten ligger helt utsträckt på sidan med huvudet rest, det observerades vid några tillfällen. Som observatör var det ofta svårt att klassificera enskilda individer enligt mallen för CSS då många specifika positioner på olika kroppsdelar förekommer som kriterier på flera nivåer i CSS. Det fanns även katter som vid vår bedömning (i slutet på varje pass) fick lågt värde på CSS (d.v.s. verkade tillsynes avslappnade) när de befann sig liggande på en resurs. Dessa katter kunde vi dock tidigare ha uppmärksammat (under kontinuerliga och intervallobservationerna) att de var stressade/rädda då de lämnade sin plats för att äta, dricka, gå på lådan eller för att de blev bortkörda av annan katt. Eftersom CSS endast 23