1
Förord Under de senaste åren har frågorna om samhällets insatser för barn och unga som far illa rönt stor och berättigad uppmärksamhet. Inte minst det material som redovisats i den s.k. Vanvårdsutredningen (SOU 2011:61) har föranlett en omfattande debatt om hur man på ett bättre sätt kan tillvarata intressena för de barn som placeras i familjehem och eller på institution. En viktig del i arbetet för att utveckla den sociala barn- och ungdomsvården är att få till stånd en bättre uppföljning av insatserna. Detta av flera skäl. Ett är att det är viktigt för barnet eller ungdomen, ett annat är att det är bara genom att följa upp olika insatser vi kan lära vilka insatser som fungerar bäst. Ytterligare ett skäl är att en bättre uppföljning kan bidra till en utveckling av det professionella sociala arbetet med utsatta barn och ungdomar. Detta har också utgjort utgångspunkter för Susanne Marklunds arbete med att ta fram en uppföljningsmodell för familjehemsplaceringar, vilket redovisas i denna rapport. Min största drivkraft och syfte med projektet har varit att försöka medverka till att barn som placeras i familjehem ska få det bättre skriver hon i inledningen. Den uppföljningsmodell som presenteras bygger på att familjehemssekreterarna, efter avslutad placering, besvarar en enkät där svaren sammanställs och blir möjliga att jämföra. På detta sätt blir modellen såväl ett verktyg för den enskilde handläggarens systematiska reflektion över en avslutad placering, som ett sätt att sammanställa kunskaper om familjehemsvården och hur den bedrivs i kommunerna. Arbetet med uppföljningsmodellen har skett i samarbete med familjehemssekreterare i Södertörnskommunerna, och i samråd med det nätverk av familjehemschefer som finns på Södertörn. Det kommer att krävas fortsatta ansträngningar för att den föreslagna modellen blir en integrerad del i familjehemsarbetet, men också; för att man ska den kunskap som genereras blir underlag för ett fortsatt förbättringsarbete. Inte desto mindre är den föreliggande rapporten ett första viktigt steg på vägen! Lika viktigt är att det funnits ett starkt stöd i de medverkande kommunerna för att fortsätta detta arbete för att försöka medverka till att barn som placeras i familjehem ska få det bättre. Martin Börjeson Chef FoU-Södertörn 2
Innehållsförteckning INLEDNING... 4 SYFTE... 6 DELTAGARE I PROJEKTET... 7 AVGRÄNSNINGAR... 7 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT... 8 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER... 9 Utvecklingsekologin... 9 Teorin om risk- och skyddsfaktorer/utvecklingspatologi... 10 Anknytningsteorin... 10 BBIC... 11 FORSKNINGSGENOMGÅNG... 13 Sammanbrott i familjehem... 13 Risk-och framgångsfaktorer... 15 Riskfaktorer... 21 UPPFÖLJNINGSMODELLEN... 23 SAMMANFATTANDE DISKUSSION... 23 REFERENSER... 25 BILAGOR... 28 3
Inledning Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill inviga människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst. ( Hjalmar Söderberg Doktor Glas 1905) Det är en stor omställning i ett barns liv, när socialnämnden fattar beslut om flytt till en annan familj. Att skiljas från sina föräldrar, syskon och sitt vardagliga sammanhang innebär ofta en kris för barnet. Socialtjänsten ska sedan tillsammans med familjehemmet och barnets biologiska föräldrar verka för att barnet ska ha det bra och utvecklas i en positiv riktning. Man brukar tala om samhällets barn, där stat och kommun har stort ansvar. I fattigvårdens Sverige betraktades fosterbarnen som de som ingen ville ha. Barnen utnyttjades som arbetskraft och sågs som mindre värda 1. En del menar att fattigvårdsstämpeln fortfarande lever kvar i samhället, vilket kan innebära påverkan av barnens syn på sig själva. Men man behöver inte gå så långt tillbaka i tiden, för att förstå att det finns de som varit placerade och som farit illa i sina familjehem. I Vanvårdsutredningens slutrapport 2 framträder förfärliga berättelser från före detta familjehemsplacerade barn, numera vuxna. De berättar om misshandel, mobbning, kränkningar och utanförskap. Underlaget i utredningen är 866 personer som intervjuats och som utsatts för övergrepp och försummelse i familjehem eller på institution mellan åren 1922-2003. Det värsta, som många beskriver det, det var att inte vara älskad. I dag lever många med sviter från den tiden och bär med sig känslor av skuld och skam. Vanvårdsutredningen resulterade i att regeringen gav uppdrag att göra en upprättelseutredning 3. Syftet med upprättelseutredningen var att man ville undersöka på vilket sätt man skulle kunna utforma en upprättelseprocess för de som utsatts för övergrepp och vanvård. I samband med detta beslutades även att det skulle göras en utredning, där man via aktstudier skulle undersöka placerades barns förhållanden i mellan åren 2008 och 2009. Resultatet från dessa studier visade att 246 barn misstänktes ha varit utsatta för allvarliga försummelser eller övergrepp 4. Av dessa placerade barn var 85 procent placerade i familjehem. Upprättelseutredningen ledde bland annat till ett förslag om en ny lag om stöd och skydd för barn och unga. Exempelvis så föreslogs att barnet skulle besökas i familjehemmet minst 4 gånger/år och att barnet skulle ha en namngiven socialsekreterare (barnperson). Utbildning för familjehem skulle vara obligatoriskt. Man betonade även vikten av bättre kontroll och tillsyn av familjehemmen. Ett förslag lades också fram om att regeringen skulle verka för och stödja ett regionalt samarbete när det gällde rekrytering, utbildning och handledning av familjehem. I skrivandets stund ligger det fortfarande på förslagsstadiet och ingen ny lagstiftning har genomförts. Nuvarande lagstiftning säger att socialtjänsten har skyldighet att ge stöd, handledning 1 Sköld J 2006 2 SOU 2011:61 3 SOU 2010:02 4 SOU 2011:9 4
och utbildning till alla familjehem 5. Kommunen ska också ansvara för att följa upp vården och se till så att den håller god kvalité. Men när det gäller omfattning, vilken slags kvalité och stödets innehåll, så är det upp till varje kommun att avgöra. I länsstyrelsens granskning av alla kommuners sociala barn- och ungdomsvård mellan 2006-2007 framkom det att det var stora skillnader på kvalité när det gällde utredning av familjehemmen och att stödet till familjehemmen var otillräckligt. Familjehemmen har ett stort ansvar och många gånger ett svårt uppdrag att förhålla sig till. Till exempel, så kan deras uppgift att komplettera barnets biologiska föräldrar och inte ersätta dem, vara en svår balansgång att gå. De ska ge god vård och fostran under tiden barnet är placerat, vilket ibland kan bli en motsägelsefull situation: Min pappa då har nog med sitt eget och är absolut inte rätt person att hjälpa. Så man står ganska hjälplös ändå. Man vet inte riktigt.man sätter sig i en konstig situation. När man har sitt avslutningsmöte så säger dom att ja nu är det inte dina föräldrar längre. - Nähä! Liksom jag har ändå bott där i fem år och så har dom sagt till att dom här ska vara dina föräldrar och helt plötsligt efter fem år när jag är redo att klara mig själv; ja men det är inte dina föräldrar längre Föräldrar är väl föräldrar, även ifall men bor där eller inte.? (Citat från Hedda 20 år. Hämtat från Höjer I, Sjöblom Y Socialvetenskaplig tidskrift nr 1 2011 s 33.) I Sverige år 2010 var det 11 900 barn och ungdomar som var placerade i familjehem, vilket blir den mest använda placeringsformen utanför det egna hemmet. 6 Många av barnen som placeras har stora behov av hjälp och stöd och i de allra flesta fall har en familjehemsplacering föregåtts av ett otal öppenvårdsinsatser på hemmaplan, men som inte varit tillräckliga. När ett barn som är placerat och där placeringen ska avslutas, sker avslutet antingen i samförstånd och enligt en planering, eller så sker det hastigt och oplanerat. En planerad avslutning kan handla om att ungdomen flyttar till eget boende, flyttar till sina föräldrar eller att en vårdnadsöverflyttning sker och barnet fortsätter bo kvar i familjehemmet. En oplanerad avslutning eller så kallat sammanbrott, innebär antingen att familjehemmet avbryter vården i förtid, i strid med vad socialtjänsten vill, eller att socialtjänsten avbryter vården tidigare på grund av missnöje med vården i familjehemmet. Det kan också vara så att ungdomen rymmer från familjehemmet och på så vis avslutas placeringen. Ett sammanbrott kan leda till att barnet placeras i annan vårdform eller att barnet placeras i annat familjehem. Forskning har visat att för ca 30-37 procent av de placerade ungdomarna, så sker avsluten hastigt och oplanerat. 7 Forskning inom den sociala barnavården har visat på riskfaktorer respektive framgångsfaktorer vid placeringar i familjehem. Faktorer som kan påverka resultatet av vården i familjehemmet och således också riskerna för sammanbrott. Det finns också en stor kunskap om dessa faktorer bland praktiker från det egna arbetet inom familjehemsvården. En mångårig erfarenhet och kunskap som, enligt min mening, ofta stannar hos den enskilde handläggaren eller i den egna arbetsgruppen. I familjehemssekre- 5 5 kap 1b So F. 6 Socialstyrelsen 2011 Barn och unga-insatser år 2010. 7 Vinnerljung B, Sallnäs M, Westermark P 2001. 5
terarens roll ingår det att ha kontakt och samverka med många olika personer och aktörer. Familjehemssekreteraren kan ses som en slags spindel i nätet vilket gör att denne har kännedom om och mycket kunskaper som gäller förhållanden runt barnet. Jag arbetar som familjehemssekreterare i Botkyrka kommun. Genom åren har det varit ett antal sammanbrott i familjehemmen och barn har flyttat. När barn plötsligt vill eller måste flytta från ett familjehem undrar man förstås över anledningen till detta och hur det kunde bli så. Kunde vi ha förhindrat detta på något sätt? Vilka faktorer bidrog till att placeringen var tvungen att avbrytas? I resonemangen med kollegor och ett försök till analys av orsakerna till sammanbrotten, så började mina tankar på att skapa en uppföljningsmodell. Jag tyckte också att utvärderingen överlag av den familjehemsvård som bedrevs på arbetsplatsen var alltför knapphändig. De utvärderings/uppföljningsmodeller som jag kommit i kontakt med på mitt arbete är Dartingtonmodellen och Karlstadsmodellen. Dartingtonmodellen innebär att handläggaren intervjuar barnet vid ett eller flera tillfällen under den tid som barnet är placerat och Karlstadsmodellen innebär intervju med barnet efter avslutad placering. Dartingtonmodellen är relativt omfattande och intervjun sparas i barnets akt. Karlstadsmodellen avser avslutade placeringar. För att barnet ska bli intervjuat ska denne vara 18 år och intervjun ska ske två år efter avslutad placering. Även där sparas (i vissa fall) anteckningar från intervjun i barnets akt. Dessa två modeller, om och hur de används, är helt upp till varje kommun att avgöra. Intresset och mina funderingar på att utforma en uppföljningsmodell ledde slutligen till att jag i projektform kunde arbeta heltid med detta under ett halvår på FoU Södertörn. Resultatet av mitt projektarbete utmynnade i en uppföljningsmodell som består av 62 frågor i enkätform. Med uppföljningsmodellen hoppas jag att den kunskap om och de faktiska förhållanden som inrymmer ett specifikt barns placering i ett specifikt familjehem ges möjlighet att dokumenteras på ett systematiskt och strukturerat sätt. Det blir på så sätt kunskaper och erfarenheter som blir synliga. Även om svaren på frågorna i uppföljningsmodellen knappast ger något facit på hur man i framtiden undviker sammanbrott eller hur den perfekta placeringen (om den nu finns) blir till, men förhoppningsvis kan den ge en vägledning om vad kommunernas socialtjänst kan göra för en bättre familjehemsvård. Syfte Syftet med denna rapport är att: Beskriva processen med arbetet att utforma uppföljningsmodellen. Redogöra för teorier, forskning och erfarenheter som ligger till grund för uppföljningsmodellen. Presentera uppföljningsmodellen. Syftet med projektet Syftet med projektet har varit att utforma en uppföljningsmodell som gäller barns placeringar i familjehem som avslutats, oavsett om det varit ett planerat avslut eller opla- 6
nerat, det vill säga sammanbrott. Min största drivkraft och syfte med projektet har varit att försöka medverka till att barn som placeras i familjehem ska få det bra i familjen. Uppföljningsmodellen skulle baseras på och utgå från aktuell forskning och praktikers erfarenheter inom familjehemsvården. Uppföljningsmodellen ska fylla flera syften: Möjlighet till reflektion. Modellen blir ett verktyg för handläggaren, för att på ett strukturerat och systematiskt sätt reflektera över den placering som avslutas. Kartläggning av familjehemsvården. Genom att besvara frågorna får kommunerna ökade kunskaper om familjehemsvården och hur den bedrivs. Det blir också en slags kvalitetssäkring av vården. Identifiering av risk-och framgångsfaktorer. En möjlighet att identifiera och analysera samband mellan olika faktorer kring familjehemsplaceringar, både i den egna kommunen och sammantaget alla Södertörnskommuner. Detta för att kunna minska och förebygga sammanbrott i familjehemmen. Deltagare i projektet Det är nio kommuner i Södertörn som deltar i projektet; Nacka, Värmdö, Huddinge, Botkyrka, Salem, Nynäshamn, Södertälje, Haninge och Tyresö. Kommunerna ingår i ett redan befintligt samarbetsnätverk - Södertörnsnätverket - som driver frågor kring utveckling av familjehemsvården i Södertörn. Nätverket finns både på handläggar- och chefsnivå. Kommunerna skiljer sig stort när det gäller befolkningsmängden. Det är alltifrån Salems kommun med sina 16 000 invånare och Huddinge kommun med sina 100 000 invånare. Gemensamt för alla dessa är dock att det är förortskommuner till Stockholm och där problematiken och behoven från kommunernas barn och ungdomar har många likheter. När det gäller arbetssätten att bedriva familjehemsvård och hur man exempelvis är organiserade, så finns det skillnader. Den kan exempelvis vara hur och vem som utreder familjehemmen eller i vilken omfattning man erbjuder extern handledning till familjerna. Frågorna och svarsalternativen i uppföljningsmodellen är till viss del anpassade utifrån min kännedom om hur kommunerna i Södertörn arbetar och är organiserade. Avgränsningar I uppföljningsmodellen, som är i enkätform, har jag valt att fokusera frågorna utifrån tre dimensioner; Barnet, Familjehemmet och Organisationen/Socialtjänsten. Valet av dessa tre dimensioner grundar sig på BBIC:s synsätt, där barnet (och dess biologiska föräldrar), familjehemmet och socialtjänsten är tre viktiga aktörer som samverkar vid en placering. Enkäten fylls endast i av handläggaren som arbetat i ärendet. Den fylls inte i av barnet, vårdnadshavaren eller familjehemmet. Avgränsningen till att omfatta endast handläggarens kunskaper och åsikter grundar sig på flera skäl: 7
Fokus på handläggarens kunskaper och erfarenheter. Enkäten ses främst som ett arbetsverktyg för handläggaren och där handläggarens kunskaper och erfarenheter dokumenteras. Tidsbesparande. När endast handläggaren ska besvara frågorna tar det mindre tid i anspråk, än om delaktighet från flera aktörer krävs för besvarande av enkäten. Förhoppningsvis gör detta att motivationen ökar till att använda enkäten. Vissa frågor är av åsikts-och värderingskaraktär. Det blir således en subjektiv bedömning utifrån den enskilda handläggaren. Detta är något som diskuterats med deltagande i projektet, men som man ändå konstaterat att subjektiviteten är ofrånkomlig i arbetet. Tillvägagångssätt För att få med så relevanta frågor som möjligt i enkäten, har jag från projektets början till slut läst litteratur som på något sätt haft anknytning till familjehemsvård. Särskilt intresse har jag ägnat åt litteratur som berört framgångsfaktorer och riskfaktorer i familjehemsvård. Jag har läst forskningsrapporter, varit på seminarier, konferenser och deltagit på en disputation. Jag har också läst manualer och böcker som handlat om utformning och hantering av enkäter och statistik, samt talat med expertis inom data och IT-stöd. Till grund för frågorna ligger också egna och kollegors kunskaper och erfarenheter av familjehemsvård. En viktig del i arbetet har varit att informera om projektet och ha en dialog med handläggarna och cheferna i respektive kommuner. När ett första utkast till enkäten var färdigställd, testades den under två månader. Alla handläggare i Södertörns kommuners familjehemsvård som avslutat en placering under denna tid fick möjlighet att fylla i en enkät och lämna kommentarer och synpunkter på enkätens utformning. Som komplement till detta skapades också en referensgrupp med en representant från varje kommun. Syftet var att tillsammans diskutera och kommentera enkäten. Min handledare Martin Börjeson och andra kollegor på FoU-Södertörn har också under projekttiden varit till hjälp med synpunkter och vägledning i arbetet. 8
Teoretiska utgångspunkter Uppföljningsmodellen har sina teoretiska utgångspunkter i ett utvecklingsekologiskt synsätt, i teorier kring risk-och skyddsfaktorer samt i anknytningsteorin. Alla dessa teorier vilar också som grund till BBIC 8. I början av 1990-talet ifrågasatte några brittiska forskare idén om barn som passiva objekt och att barndomen bara skulle vara en transportsträcka till vuxenlivet. Därmed skapades begreppet barndomssociologi. Barndomssociologin betraktar barnet som en aktiv aktör och som har möjlighet att påverka, göra egna val och ha eget inflytande över sin livssituation. 9 FN:s barnkonvention och socialtjänstens eget arbetsverktyg BBIC är två exempel på där vi får hjälp att se barnet som en egen aktör med egna behov och rättigheter. Utvecklingsekologin Utvecklingsekologin utvecklades i slutet av 1970-talet av den amerikanske psykologen Urie Bronfenbrenner. I utvecklingsekologin betraktas barnet som ett aktivt subjekt och i samspel med sin omgivning. Barnet utvecklas i ett sammanhang och är i ömsesidig påverkan med omgivningen. För att få reda på ett specifikt barns behov, behöver man ta hänsyn till samspelet mellan barnet och omgivningen och de olika miljöer som barnet vistas i. Teorin åskådliggörs i en modell, kallad Bronfenbrenners modell. Modellen visar på olika nivåer och miljöer som barnet kommer i kontakt med under barndomen. På mikronivå finns barnet i modellens centrum, i kontakt med exempelvis familj, kamrater och skola. Ju äldre barnet blir, desto fler miljöer kommer barnet i kontakt med, i så kallad mesonivå. Ytterligare en nivå är exonivån som innefattar de förhållanden som barnet inte har kontakt med, men som ändå har en inverkan på barnets utveckling. Det kan till exempel vara socialtjänstens eller skolans organisation eller kommunens resurser och kommunalpolitik. Alla nivåerna samspelar med den övergripande makronivån, som innefattar samhällets normer och de värderingar som råder. 10 Den utvecklingsekologiska teorin tar också hänsyn till hur barns utveckling kan påverkas av olika risk-och skyddsfaktorer. Bronnfenbrenners modell, enligt tolkning av Gunvor Anderson (2002) 8 Socialstyrelsen 2006. 9 Lagerlöf H 2012 Avhandling. 10 Socialstyrelsen 2006 med referens till Andersson G 2002, med referens till Bronfennbrenner U 1979. 9
Teorin om risk- och skyddsfaktorer/utvecklingspatologi Teorin om risk-och skyddsfaktorer, eller utvecklingspatologi som teorin egentligen heter, är en teori som fördjupar sig i individers utveckling under svåra förhållanden. Den har likheter med utvecklingsekologin, men skiljer sig just på den punkten. När det gäller utsatta barn, så menar man inom utvecklingspatologin att det pågår skydds-och sårbarhetsprocesser på tre nivåer: I det omgivande samhället, i familjen och inom barnet. 11 Utvecklingspatologin anser att om man vill söka efter orsaker och förklaringar till varför det blivit som det blivit, måste man söka orsaker både hos individen, familjen och omvärlden samt ta hänsyn till samspelet däremellan. Barnet utvecklas i ett komplext samspel med omgivningen, där utvecklingspatologin försöker förstå individuella skillnader och förändring över tid för barnet. För utsatta barn är det särskilt viktigt att kunna se och bedöma riskfaktorer och vilka skyddande faktorer som finns. 12 Forskning har visat att det inte är avhängigt hur svår risken eller missförhållandet är, utan det handlar snarare om antalet risker som personen utsatts för. Det betonas också att det är ett dynamiskt samspel mellan riskfaktorer hos individen och riskfaktorer i omgivningen. Risk-och sårbarhetsfaktorer orsakar inte automatiskt störningar eller bristande anpassningsförmåga, utan de ses mer som en indikator på processer och mekanismer som kan påverka en individ på ett negativt sätt. En riskfaktor kan vara en händelse, en egenskap, ett förhållande eller en process. Skyddsfaktorer, å andra sidan, reducerar eller motverkar effekten av riskfaktorerna. Anknytningsteorin Anknytningsteorin har sitt ursprung i John Bowlbys arbeten från 1950-talets början. Bowlby bedrev bland annat studier på barn som var inlagda på sjukhus och som flera veckor lämnades utan kontakt med sina föräldrar. Hans studier visade att barnets relationer till sina omsorgspersoner var oerhört betydelsefulla, men också oersättliga. Anknytningsteorin handlar om hur det tidiga samspelet mellan barnet och barnets omsorgsperson utvecklas. Teorin handlar om den process som gör att ett psykologiskt band uppstår mellan omsorgspersonen och barnet. Anknytningsteorin handlar också om hur störningar i anknytningen kan hämma eller skada barnet permanent. Enligt anknytningsteorin är de nyfödda barnen genetiskt förprogrammerade till att knyta an till sina föräldrar. Syftet är att skydda barnet från fara och öka möjligheterna till överlevnad. Omsorgspersonerna används som säker hamn när barnet upplever stress och trygg bas när barnet nyfiket utforskar omgivningen. Anknytningsprocessen gör att barnet får inre mentala representationer, så kallade inre arbetsmodeller. De inre arbetsmodellerna blir viktiga i personlighetsutvecklingen och kommer att påverka barnets relationer med andra genom hela livet. Det gäller särskilt i kärleksrelationer, kamratrelationer och senare också i omvårdnaden av egna barn. Om barnet har inre, icke fungerande arbetsmodeller, innebär det att barnet får det svårt. Det gäller särskilt vid stressituationer, då anknytningsmönstret är avgörande för hur barnet reagerar. 11 Andersson G 2008:5 Stiftelsen Allmänna Barnhuset med referens till Luthar et al 2000. 12 Andersson G 2008: 2 Stiftelsen Allmänna Barnhuset med referens till Rutter o Taylor 2002. 10
Det finns fyra olika typer av anknytningsmönster: 1. Trygg anknytning 2. Otrygg-undvikande anknytning 3. Otrygg-ambivalent anknytning 4. Desorganiserad anknytning Trygg anknytning innebär att barnet litar på att föräldern eller omsorgspersonen finns där och att den försöker hjälpa barnet i svåra och skrämmande situationer. Otrygg undvikande anknytning innebär att barnet förväntar sig att bli bortstött och avvisat när det behöver hjälp. Tidigt lär sig barnet att inte söka närhet och stöd, utan att klara sig själv. Otrygg ambivalent anknytning innebär att barnet söker föräldern, men är osäker på förälderns tillgänglighet. Barnet blir ibland blir omhändertaget, ibland avvisat när det söker hjälp och tröst. Denna ambivalens gör att barnet känner osäkerhet och separationsångest. Desorganiserad anknytning innebär att samspelet mellan barn och förälder har innehållit inslag av rädsla. Barnet upplever föräldern/omsorgspersonen som skrämmande. Det kan utvecklas hos barn som växer upp med fysisk eller psykisk misshandel, eller har en förälder som inte har förmågan att tolka barnets signaler på rätt sätt. De tre första anknytningsmönstren kategoriseras som organiserade, det vill säga samspelet mellan omsorgspersonen och barnet har varit tillräckligt begripligt och konsekvent. Barnet kan på så sätt konstruera inre fungerande arbetsmodeller. Anknytningsmönstren har följt en logik som gjort det möjligt för barnet att kunna förutse omsorgspersonens förväntade beteende. De organiserade anknytningsmönstren ger bättre förutsättningar för psykisk hälsa, men det är ingen garanti mot lidande. Det fjärde anknytningsmönstret kategoriseras som desorganiserat anknytningsmönster. Föräldern kan inte hjälpa barnet att reglera sin stress och för barnet blir den som egentligen ska erbjuda tröst också den som väcker rädsla och skräck. En desorganiserad anknytning 13 14 bygger på rädsla, vilsenhet och förvirring hos barnet. BBIC Även om BBIC inte är någon teori, så ser jag det ändå angeläget att ta med kunskapsgrunden i denna utrednings-och uppföljningsmodell som BBIC innebär. Utgångspunkten i BBIC är barnets behov som sätts i relation till föräldrarnas förmåga och barnets omgivning. Barn utvecklas i samspel med sina föräldrar/familj och sin omgivning. Detta samspel illustreras med hjälp av en Triangel, där behovsområdena och resursområdena åskådliggörs. BBIC bygger till stor del på den utvecklingsekologiska teorin samt teorier kring riskoch skyddsfaktorer. 15 13 Broberg A m fl 2008. 14 Stiftelsen Allmänna barnhuset Skriftserie 2007:5. 15 Socialstyrelsen 2006. 11
BBIC-triangeln 12
Forskningsgenomgång Den forskningsgenomgång som varit relevant i detta sammanhang har handlat om forskning kring risk-och framgångsfaktorer vid placeringar i familjehem. Jag har också sökt efter forskning som berört sammanbrott i familjehem. Jag har hitintills inte funnit någon dokumentation eller forskning, som belyser vårdens utfall när det gäller sambandet/samverkan mellan socialtjänstens arbete, familjehemmet och barnet som är placerat. När det gäller forskning kring barn som är placerade i familjehem, har jag funnit att forskningen till största delen handlar om barn i tonåren. Skälet till detta anges ofta bero på att det är svårare att intervjua yngre och små barn. En annan anledning kan säkert också vara att tonåringar är de som har största placeringsfrekvensen, då 2/3 av alla nyplaceringar berör en tonåring 16. Sammanbrotten är också betydligt fler bland tonåringar i familjehem, än bland yngre barn. Gunvor Andersson, docent i socialt arbete, har gjort en i sitt slag unik forskningsstudie. Hon har följt 26 barn som blev placerade på institution före 4 års ålder och senare placerades på annan institution eller i familjehem. Andersson har följt barnen under 25 års tid och gör återkommande intervjuer där de gör tillbakablickar och berättar om sina erfarenheter av att vara placerad 17. Denna studie är en av några som jag återkommer till och refererar till i min dokumentation. Sammanbrott i familjehem Begreppet sammanbrott, härrör från Vinnerljungs m fl studie om ungdomars placeringar i samhällsvård. 18 I studien definierades sammanbrott, som en placering i samhällsvård som avbröts hastigt och i förtid. Idag verkar det som om det har blivit ett vedertaget begrepp inom den sociala barn- och ungdomsvården. Ett sammanbrott kan ske av olika skäl och initiativet till det oplanerade avslutet kan antingen komma från familjehemmet, socialtjänsten, barnet eller barnets vårdnadshavare. De studier som finns när det gäller sammanbrott i familjehem, handlar till största delen om tonårsplaceringar. Det finns tre stora svenska studier som främst fokuserar på sammanbrott i samhällsvård. Det är dels en studie i tre kommuner som omfattar familjehemsplacerade barn i åldern 0-17 år (Jönsson 1995) som var placerade under åren 1988 och 1989, samt en studie av placerade barn mellan 13-16 år som påbörjade sin samhällsvård 1991 (Vinnerljung m fl 2001). Den senaste studien som gäller instabilitet i samhällsvård( Skoog m fl 2012) omfattar placerade barn mellan 0-16 år och som var placerade under åren 2006-2008. Cirka 40 procent av alla tonårsplaceringar (institutionsplaceringar och familjehemsplaceringar) slutar i sammanbrott. Vanligast är sammanbrott på institution och därnäst i familjehem 19. Vinnerljungs studie visar att initiativet till sammanbrotten var lika vanligt hos familjehemmet som från barnet, medan däremot Skoogs studie visade att initiativet till sammanbrottet togs övervägande av familjehemmet. Det vanligaste skälet till att familje- 16 Socialstyrelsens statistik 2005. 17 Andersson G Allmänna Barnhuset 2008:2. 18 Vinnerljung B m fl 2001. 19 Vinnerljung B m fl 2001. 13
hemmet initierade avslut, var att familjehemmet inte orkade längre och många uppgav att de hade signalerat detta en längre tid till socialtjänsten. Familjehemmet ansåg att barnet hade så stora behov som de inte kunde tillgodose och att relationerna inom familjen påverkades negativt. De flesta sammanbrott sker under de första 12 placeringsmånaderna 20 och anledningen till sammanbrott kan vara flera. Det har visat sig att när flera riskmarkörer kombineras ökar risken för sammanbrott. I Vinnerljungs forskning framkom det att enbart psykiska problem (barn med diagnos) orsakade sammanbrott för 30 procent av de placerade tonåringarna och enbart asocialt beteende (kriminalitet, missbruk och/eller våldsamt beteende) orsakade 53 procent av sammanbrotten. När tonåringen däremot hade båda av dessa problem blev det sammanbrott i 81 procent av placeringarna. Forskningen konstaterar att instabiliteten i barndomen är flyttningar inom barnavårdssystemet och därmed också byten av vårdmiljöer. Barn flyttar också hem till biologiska föräldrar/förälder, med kvarstående behov av hjälp. Detta gör att det många gånger innebär att barnet åter måste placeras i samhällsvård. 21 Systemprocesser (kopplade till resurser) och institutionsprocesser (spridningseffekt av avvikande beteende-och relationssvårigheter) har också visat sig samverka med sammanbrott för tonårsplaceringar. 22 För en del barn kan ett sammanbrott innebära en lättnad att få flytta från ett ställe där man inte har det bra, 23 men för de allra flesta innebär ett sammanbrott ett misslyckande och kan innebära framtida negativa konsekvenser för barnet. Att inte få avsluta och säga hej då, beskriver flera barn som belastande och något som de bär med sig ut i livet. 24 I flertalet internationella studier som är presenterade, har ungdomar berättat om smärtsamma och oönskade upplevelser. 25 Ett sammanbrott, kan också ha en demoraliserande påverkan på familjehemmet och socialarbetaren. 26 Forskningen har visat på ett antal negativa konsekvenser som ett sammanbrott kan medföra för en tonåring eller ett barn: Ett sammanbrott som leder till en oplanerad flytt hem till föräldrarna/föräldern, kan senare resultera i att tonåringen körs ut hemifrån och flyttar till ett eget boende. Konsekvensen kan bli att ungdomen överges av sina föräldrar och andra vuxna och tvingas att klara sig på egen hand. 27 Ett sammanbrott som resulterar i att barnet behöver byta skola, kan göra det svårare för tonåringen att senare klara skolan och få en utbildning. 28 En havererad familjehemsplacering innebär en risk för att barnet omplaceras på institution. Att vara placerad på institution som tonåring och sedan flytta till eget boende, räknas ofta som en sämre utgångspunkt för övergången till ett vuxenliv, än om ung- 20 Skoog V m fl 2012 Socionomen 2012:1 21 Vinnerljung B m fl 2004 22 Skoog V m fl Socionomen 2012:1 med referens till Egelund 2010. 23 Anderson G Allmänna Barnhuset 2008. 24 Andersson G Allmänna Barnhuset 2008. 25 Vinnerljung B m fl Nordiskt sosialt arbeid 01/2002 med referens till Meijer 1966, Festinger 1983, Stein och Carrey 1986, Hanson och Knutsson 1987, Fenyo et al 1989. 26 Vinnerljung B m fl Nordiskt sosialt arbeid 01/2002 med referens till Cautley 1980, Aldgate & Hamley 1986 a- b, Berridge & Cleaver 1987,, Fenyo et al 1989. 27 Vinnerljung B m flnnordiskt sosialt arbeid 01/2002 med referens till Levi, Nilsson 1979, Biehal et al 1995. Linden 1998. 28 Vinnerljung B m fl Nordiskt sosialt arbeid 01/2002 med referens till Biehal et al 1995. 14
domen varit placerad i en familj 29. Har barnet varit med om sammanbrott och flytt inom samhällsvården, så finns det en stor risk att sammanbrotten upprepas. 30 Sammanbrott kan innebära att barn utvecklas negativt, med känslo-och beteendemässiga problem. 31 Risk-och framgångsfaktorer Det finns beskrivet i forskningen olika faktorer som kan påverka placeringen i familjehem negativt, så kallade riskfaktorer. Med för många riskfaktorer i en placering, så ökar risken för ett sammanbrott i familjehemmet. Likväl finns det faktorer som kan påverka placeringen i familjehem på ett positivt sätt, så kallade framgångsfaktorer. Jag beskriver här nedan kortfattat och summariskt risk-och framgångsfaktorer som belysts i forskning och litteratur när det gäller placering i familjehem. Citat från barn/vuxna om deras erfarenheter från familjehemsvården finns också med. Framgångsfaktorer Anknytning Det är konstaterat att ett barns erfarenhet av en trygg anknytning är av yttersta vikt för barnets fortsatta utveckling och liv. Det är viktigt för att kunna fungera ute i samhället och tillsammans med andra, exempelvis med arbetskamrater och i kärleksrelationer. Avsaknad av trygg anknytning, får däremot följdverkningar på självkänslan och det sociala samspelet med andra. Alla barn knyter an, men det viktiga i sammanhanget är att anknytningsprocessen innebär en positiv utveckling för barnet. Många av de barn som placeras i familjehem har ett desorganiserat anknytningsbeteende. Det kan vara barn som upplevt våld, övergrepp eller allvarlig försummelse. För dessa barn är det viktigt att de får börja om och att deras inre icke fungerande arbetsmodeller så småningom ersätts av fungerande modeller. Det är viktigt för att barnet ska kunna utveckla en förmåga till så kallad mentalisering. Mentalisering innebär att barnet kan förstå och ta hänsyn till andra människors avsikter och att de har utvecklat en förmåga att samspela med andra 32. När det gäller kunskap och forskning om barns anknytningsmönster inom den sociala barnavården så är den mycket knapphändig och när det gäller specifikt familjehemsvård och anknytningen mellan familjehem och fosterbarn, så har jag inte funnit någon specifik forskning på detta. Däremot så är innebörden av anknytningsteorin viktig att ta hänsyn till när det gäller barn som placeras. Till exempel så måste personer som barnet knutit an till, vara inställda på en varaktig relation så att barnet inte förlorar kontakten med den personen. 33 Gunvor Anderson visar i sin rapport som skildrar tidigare placerade barn, att det var 12 av 20 barn som i vuxen ålder fortfarande hade kontakt med sina familjehem. 34 29 Vinnerljung B m fl Nordiskt sosialt arbeid 01/2002 med referens till Fanshel et al 1990, Mech et al 1994,Biehal et al 1995, Stein 1997 m fl. 30 Skoog V m fl socionomen 2012: 1 med referens till Vinnerljung m fl 2001, Oosterman m fl 2007. 31 Skoog V m fl socionomen 2012:1 med referens till Newton m fl 2000. 32 Broberg A m fl 2008. 33 Allmänna barnhusets skriftserie 2007:5. 34 Andersson G Allmänna barnhuset 2008:2. 15
För att barnet ska kunna knyta an är det viktigt att familjehemsföräldrarna tar initiativet till ett positivt samspel med barnet. Fysisk närhet, att hålla och ta i barnet, ge uppmärksamhet och omsorg är några faktorer som stödjer anknytningsprocessen. När det gäller tonåringar, är en fostrande hållning ett bra sätt att hjälpa tonåringen i anknytningsprocessen. Det är också viktigt med kramar och ge tillåtelse till ungdomen att uttrycka sig. Familjehemsföräldern/föräldrarna som trygg bas måste visa barnet en omsorg, lyhördhet och ha en empatisk förmåga. Det är också viktigt att de är tillgängliga över tid. Vidare är egenskaper som att visa genuin uppskattning och kunna förmedla känsla av tillhörighet mycket viktiga för anknytningsprocessen. 35 Det viktigaste, oavsett barnets ålder vid placering, är att familjehemmet är känslomässigt tillgängligt för barnet och att familjehemsföräldrarna har ett reflekterande sinne i förhållande till barnet. Avgörande för hur barnet anpassar sig i familjen beror på kvalitén i hur barnet blir mottaget och familjehemmets förmåga att sätta sig in i barnets situation. Har familjehemsföräldrarna en egen trygg anknytning, så har de troligen också en utvecklad förmåga till mentalisering som gör att de kan leva sig in i hur det blir för barnet i olika situationer. Placerade barn provocerar ofta fram ett icke omvårdande beteende hos familjehemsföräldrarna, då barnet inte har några tidigare erfarenheter av hur man kan använda föräldrarna som hjälp för att reglera den egna stressen 36 Det finns en studie som visar på familjehemsföräldrarnas upplevelse av relationen till sitt fosterbarn. Av 336 intervjuade familjehemsföräldrar ansåg 60 procent att de hade en mycket nära relation till barnet, 32,9 procent ansåg att de hade en bra relation, men inte så nära och 0,9 procent ansåg att de hade en dålig relation. 37 Skolan/Utbildning Skola och utbildning är i allmänhet en framgångsfaktor. Har man lyckats i skolan och fått avgångsbetyg i grundskolan och gymnasiet, så lyckas man bättre i framtiden. Forskning har också visat att de som lyckas i skolan hänger samman med föräldrarnas socioekonomiska status. 38 Vinnerljung har i sin forskning kring placerade barn och deras skolgång, funnit att varannan pojke och var 3:e flicka som växt upp i familjehem hamnar i den lägsta betygsgruppen i årskurs 9. Det är också många barn som går ut skolan och inte har några betyg alls. Konsekvensen av att inte ha genomgått skolan med godkända betyg kan leda till utslagning i samhället, exempelvis i form av kriminalitet, missbruk och psykisk ohälsa. Utbildning är sålunda en skyddsfaktor. 39 En brittisk forskare ser fem möjliga orsaker till att placerade barn ofta misslyckas i skolan: 40 Barnets erfarenheter och upplevelser före placeringen. Barnet kommer från socialt missgynnade familjer och har inte fått något stöd hemifrån angående skolan. Låg självkänsla och flera tidigare skolbyten. 35 Broberg A m fl 2008. 36 Broberg A m fl 2008. 37 Berndtsson M 2009 Examensuppsats med referens till Höjer 2001. 38 www.skolverket.se. 39 Vinnerljung B Social rapport 2010 Socialstyrelsen. 40 www.skolfam.se med referens till Jackson S 2001. 16
Bristande kontinuitet av socialsekreterare och andra professionella runt barnet. Låga förväntningar från omgivningen. I en forskningsstudie från Malmö/Helsingborg undersökte man placerade barns kognitiva förmåga, i jämförelse med barn som inte var placerade. Det visade sig att det inte var någon skillnad på de placerade barnens förmågor respektive de som bodde hemma med sina föräldrar. Det största problemet visade sig vara att förväntningarna var lägre på de placerade barnen, än de som bodde hemma med sina biologiska föräldrar. I studien framkom att placerade barn klarar sig sämre i skolan än de som växer upp i riktigt utsatta miljöer. Exempel ges från studien där man utgått från att en pojke som var placerad var autistisk, men som i vuxen ålder utbildade sig och blev barnskötare. 41 I en nyligen genomförd forskningsstudie av Heléné Lagerlöf angående placerades barns skolgång, visar dock på att det inte är fullt så illa med deras skolgång som Vinnerljungs forskning tidigare visat. Detta gäller tillgången på skolrelevanta resurser. 42 Hälsa Placerade barns psykiska och fysiska hälsa är något som visat sig vara eftersatt inom familjehemsvården. I en studie från Malmö visade det sig att placerades barns hälsa sällan var något som följdes upp eller togs i beaktande. Skolhälsovårdens journaler vitnade om att många placerade barn uteblev från besöken. När barnen placeras i familjehem är de ofta dåligt utredda vad gäller hälsan. Det kan vara föräldrar som försummat barnen och inte tagit dem till BVC för kontroller och vaccinationer. Det kan också vara lätt att misstolka och förbise olika åkommor. Till exempel om ett barn äter dåligt, tänker man att det hänger ihop med oro. Regelbunden uppföljning av barnets hälsa är mycket viktigt, då upptäckten av eventuella sjukdomar kan underlätta och göra livet enklare för barnets fortsatta utveckling och livet som vuxen. 43 När det gäller somatiska hälsoproblem bland placerade barn, så finns det några skandinaviska studier som belyser detta. En norsk registerstudie visar att före detta placerade barn är en stor grupp som får ekonomiskt stöd från försäkringskassan på grund av ohälsa. 44 I en stor dansk studie framkom det att barn som var 7 år och placerade, hade i större utsträckning diagnoser på långvarig sjukdom/funktionshinder jämfört med andra jämnåriga. 45 Svensk statistik visar att 2/3 av 108 fosterbarn rapporterades ha varit i vård en viss dag. 46 När det gäller psykisk ohälsa bland placerade barn, så finns det däremot inga skandinaviska studier, men en brittisk studie visade att 60 procent av alla familjehemsplacerade tonåringar uppfyllde kravet på minst en DSM-diagnos.( Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) 47 Barnets kontakt med sitt ursprung Kontakten med biologiska föräldrar, syskon och andra nära släktingar utgör en viktig del för barnen i familjehem. Fortsatt kontakt med sitt ursprung innebär att barnet får 41 Barnombudsmannen rapport 2011. 42 Lagerlöf H 2012 Avhandling. 43 Barnombudsmannens rapport 2011. 44 www.fsf.nu med referens till Kristofferssen 2005. 45 www.fsf.nu med referens till Egelund et al 2008. 46 www.fsf.nu med referens till Socialstyrelsen 2000. 47 www.skolkurator.nu/bo_vinnerljung_2011 med referens till McCann 1996. 17
tillgång till kunskap om sin bakgrund och biologiska familj. Visst har man kanske inte världens bästa relation med dem, men ändå så vill man ju träffa dem för de tillhör ju familjen.. (Citat från Erika om att ha kontakt med sina syskon. Hämtat från Bakom fasaden Barnombudsmannens rapport 2011, s 31) Det är också viktigt för barnet när det lämnar familjehemmet, veta att det har en familj och en familjetillhörighet. Många riskerar också att möta vuxenlivet med bara en förälder kvar i livet, då det visat sig att dödligheten är stor bland föräldrar till placerade barn 48. Barn-i-kris-projektet 1990 konstaterade vikten av att familjehemsplacerade barn hade fortsatt kontakt med sina biologiska föräldrar. Den fortsatta kontakten skulle exempelvis underlätta en eventuell återförening med föräldrarna. 49 Placering i släkt-eller nätverkshem Placeringsformen i familjehem ser olika ut. För barnet innebär det att familjehemmet kan vara någon de är släkt med och känner sedan tidigare eller en familj som de inte är släkt med men som de ändå känner sedan tidigare. Eller så är det någon familj som är rekryterad och som barnet inte har någon relation till. Det har visat sig att de starkaste sociala banden är i släkt- och nätverksplaceringar och de svagaste sociala banden är i rekryterade familjehem. 50 Det framkommer tvetydiga resultat när det gäller placeringar i släktinghem. Två studier visar att släktingplaceringar har lägre risk för sammanbrott 51. Det finns också studier som visar på en marginell skillnad 52 och så finns det studier som visar på en ökad risk för sammanbrott vid släktingplaceringar. 53 Tillhörighet Att känna tillhörighet i familjen är något som många före detta familjehemsplacerade beskriver som något av det mest väsentliga. Att känns sig som en familjemedlem och att man har en given och naturlig plats i familjen. På frågan om vad som är viktigt för socialtjänsten att tänka på när barn placeras i familjehem säger en placerad ungdom: ett familjehem som vill inkludera barnet som en familjemedlem, de ska verkligen vilja ha barnet. När man tar hand om någon som haft det svårt, så är det inte så att man bara låter dem bo hos en. Jag kan tänka mig att andra är precis som jag, som har många själsliga sår och mår dåligt. De behöver en familj och folk som bryr sig om dem, människor som de kan anförtro sig åt och så där. Det kanske är det viktigaste. ( BUSS-uppdraget 2009, s 92) 48 Anderson G Allmänna barnhuset 2010:1. 49 Andersson G socialvetenskaplig tidsskrift 1998 med referens till Börjeson & Håkansson 1990. 50 Hedin L 2012 Avhandling. 51 Skoog V m fl Socionomen 2012:1 med referens till Vinnerljung m fl 2001 och Egelund 2006. 52 Skoog V mfl socionomen 2012:1 med referens till Oosterman m fl 2007och Farmer 2008. 53 Skoog m fl socionomen 2012:1 med referens till Ward 2009. 18
Det är en jättebra familj. De är liksom sociala, umgås och gör allting tillsammans som en vanlig familj. Jag känner som att jag är född där. Jo, det är att barnet ska känna sig som en familjemedlem och inte `Nej, du är inte vår son eller dotter liksom, så vi kan behandla dig som vi vill. (Citat från Richard. Hämtat från Barnombudsmannen 2011 Bakom fasaden, s 30) Om barnet kan känna tillhörighet både i den biologiska familjen och i familjehemmet, så har forskning visat att det kan ge en extra styrka i känslan av tillhörighet. 54 Att laga mat ihop, äta, titta på tv tillsammans är viktiga inslag för att känna tillhörighet. Att semestra ihop i familjehemmet har visat sig vara den starkaste indikatorn på att man är accepterad och hör till familjen. Det är viktigt att familjehemmet är en öppen familj, som bjuder in barnet i gemenskapen och även har ett öppet förhållningssätt gentemot omvärlden. 55 I en intervjustudie av 40 unga vuxna som varit placerade under lång tid i familjehem framkom att den viktigaste enskilda aspekten som bidrog till att familjehemmet upplevdes som den trygga basen, var styrkan av upplevelsen av tillhörighet i familjehemmet 56. Kontinuitet i kontakten med handläggare När barn som har varit eller är placerade i familjehem berättar om kontakten med socialtjänsten framkommer vikten av en kontinuerlig och förtroendefull kontakt. Risken för sammanbrott har visat sig minska om tonåringen har tillgång till en och samma socialsekreterare under placeringen. 57 Gunvor Andersson har i en forskningsstudie intervjuat barn som varit placerade. 58 På frågan om vad som är viktigt för socialtjänsten att tänka på vid placeringar svarar en pojke: Träffa familjehemssekreteraren ofta i samband med placeringen. Veta att den personen vill en väl och varför, att förvänta sig gott. (Citat från Ingvar. Hämtat från Allmänna barnhuset skriftserie 2010:1, s 85.) En annan pojke berättar om ständiga byten av handläggare: Det kändes konstigt att varje gång prata med en okänd om hur man hade det. Jag tröttnade och ville få besöken överstökade och lyssnade inte. (Citat från Bengt. Hämtat från Allmänna barnhuset skriftserie 2010:1, s 85.) En flicka berättar om sin erfarenhet vid byte av handläggare: Petra tyckte jag jättebra om och hon var liksom min vän. Jag kände att Petra var någon som jag verkligen gillade och att jag hade önskat att jag fått ha henne hela tiden, så när hon berättade att hon skulle gå hem och vara mammaledig så 54 Andersson G Allmänna Barnhuset 2010:1. 55 Hedin L 2012 Avhandling. 56 Berndtsson M 2009 Examensuppsats med referens till Schofield 2001. 57 Skoog V m fl Socionomen 2012:1 med referens till Egelund 2008. 58 Andersson G Allmänna Barnhuset 2010:1 19
började jag gråta. Det har varit någon jag tyckte mycket om. (Citat från Cecilia. Hämtat från Allmänna barnhuset skriftserie 2010:1, s 85.) Det som framkommit särskilt starkt i intervjuerna är fosterbarnens behov av enskilda samtal med sin familjehemssekreterare. De anser att samtalen bör ske på neutral plats och vara kontinuerlig. Delaktighet Att få vara delaktig i beslut och ha en möjlighet att säga sin mening, är något som många av de placerade barnen beskriver som viktigt. I Anderssons studie, visade det sig att många av barnen som var över 8 år exempelvis inte haft möjlighet att påverka valet av familjehem. 59 I Hedins forskningsstudie påtalar också ungdomar vikten av att få vara med och bestämma själv över valet av familjehem och att det stärker känslan av delaktighet. 60 En pojke berättar om sin besvikelse över att han inte tillfrågats var han skulle vilja bo: De försökte sätta mig i ett familjehem långt ute i skogen. (Citat från Nathanael. Hämtat från Barnombudsmannen Bakom fasaden 2011, s 28 ) Stöd till familjehemmen Familjehemsvård är som namnet antyder en vårdform. En vårdform där socialtjänsten rekryterar och utreder vanliga familjer och ger dem ett uppdrag att verka för att barnet ska ges god vård och fostran. Många barn och ungdomar som placeras i familjehem har allvarliga beteendeproblem, vilket ställer stora krav på familjehemsföräldrarna. Vanliga orsaker till att familjehemmen säger upp sig är att de känner en press från myndigheten att ta emot ungdomar med beteendeproblem. Forskningen visar också att orsaken till att familjehemmen säger upp sig är att de inte får tillräckligt stöd och att de har erfarenheter av smärtsamma avbrutna placeringar. 61 Vid placeringar, där familjehemmen har fått mer stöd, handledning och utbildning har det visat sig att risken för sammanbrott minskat och att placeringen fungerat bättre. 62 En flicka betonar vikten av att familjehemmet har utbildning: Min storasyster var på ett ställe där de var outbildade och de kunde inte ta hand om min storasyster för de visste inte hur de skulle kontrollera hennes ilska. (Citat från Erika. Hämtat från Barnombudsmannen Bakom fasaden 2011, s 27.) Samarbete I BBIC står barnets bästa i centrum. För att barnet ska utvecklas i positiv riktning i familjehemmet, så ställer det krav på omgivningens samverkan och samarbete kring barnet. Särskilt är det viktigt med samarbete mellan barnet, biologiska föräldrar, familjehem och socialtjänst. För föräldrar, vars barn har blivit omhändertaget, är det många gånger svårt att acceptera att någon annan ska ta hand om ens barn och att man odugligförklarats som förälder. Därför ställer det extra stora krav på familjehemmet att 59 Andersson G Allmänna Barnhuset 2010:1 60 Hedin L 2012 Avhandling 61 Socialstyrelsen rapport 2011 med referens till Triselotis och Borland 2000 62 Socialstyrelsen rapport 2011 med referens till Kyhle, Westermark, Hansson och Vinnerljung 2007:29. 20
kunna möta och förstå föräldrarna i deras utsatthet. Det gäller att kunna hantera konflikter och relationer till barnets biologiska familj. En 15- årig pojke delar med sig av sina erfarenheter, då han var placerad 8 år i sin före detta kontaktfamilj: Han hade det för det mesta bra i sitt familjehem, men det som inte var bra var att de pratade så negativt om föräldrarna, som hade missbruksproblem. Han ville inte höra om det så ofta. Han visste det ändå och de var inga dåliga människor för det. En gång blev han tvärarg och cyklade hem till sin pappa. ( Hämtat från Att lära av fosterbarn Allmänna barnhuset skriftserie 2010:1 s 92) Ett gott samarbete mellan familjehem och barnets biologiska föräldrar har i studier visat sig vara en framgångsfaktor och att det minskar risken för sammanbrott. 63 Det innebär också en mindre risk att barnet hamnar i en lojalitetskonflikt. Ett gott samarbete möjliggör också i sin tur en återflytt till familjehemmet, om det visar sig att en hemflytt inte fungerat. 64 Här ges exempel från ytterligare en pojkes erfarenheter: Nils placerades som 12-åring i familjehem. Han har under hela tiden haft kontakt med sina biologiska föräldrar och framförallt sin pappa. Nils säger att det var så skönt att familjehemmet och hans biologiska föräldrar kom överens. De biologiska föräldrarna tyckte det var bra att Nils bodde i familjehem. (Gunvor Andersson Allmänna Barnhuset 2010:1 s 76) Forskning har också visat på vikten av ett gott samarbete mellan socialtjänst och familjehem och att det minskar risken för sammanbrott. 65 Riskfaktorer Tonåring- Beteendeproblem Vinnerljung har i en forskningsstudie visat på att risken för sammanbrott ökar om man är tonåring vid placeringen, har beteendeproblem och varit placerad tidigare. En riskfaktor som kan innebära sammanbrott i ett familjehem är även tonåringar som varit utredda på 12-hem och placeras i familjehem. 66 Avstånd till barnets hemmiljö Vinnerljungs forskning har också visat att risken för sammanbrott minskar när fosterhemmet är beläget 10 mil eller längre bort från barnets hemort. Biologiska föräldrars situation När det gäller biologiska föräldrars situation och svårigheter och sambandet med sammanbrott, så finns det en studie som visar att föräldrar som har ett missbruk, där 63 Vinnerljung B Sallnäs M 2008. 64 Andersson G Allmänna Barnhuset 2010:1 65 Vinnerljung B m fl Nordiskt sosialt arbeid 01/2002 med referens till Stone&Stone, jämför Anderson1995. 66 Vinnerljung B m fl Nordiskt sosialt arbeid 01/2002 21