När barnen får vara med och bestämma

Transkript

1 FoU Fyrbodal När barnen får vara med och bestämma Spridningskonferens 28 februari 2013 Dokumentation av seminarie Jenny Mårtensson

2 När barnen får vara med och bestämma Att arbeta för ett barn eller arbeta med ett barn. Det är skillnad. Skillnad i attityd, i metod och framför allt, skillnad i delaktighet. Om det handlade spridningskonferensen arrangerad av Fyrbodals kommunalförbunds FoU-enhet tillsammans med Stiftelsen Allmänna Barnhuset den 28 februari. Det handlar om att på allvar ta tillvara barnets eller den unges perspektiv, på ett sätt som gör att hen är engagerat delaktig i de insatser som planeras och genomförs. Det är ett förändrat synsätt som utgår från FN:s barnkonvention, artikel 12, där det står att det är barnets rättighet att vara delaktig i frågor som rör barnet självt och att bli lyssnat på. Varför gör vi det vi gör? Lis Palm, FoU-strateg för Fyrbodals kommunalförbunds FoU-enhet inledde seminariet med att prata om den tysta kunskapen: Mycket av det vi gör inom socialtjänsten gör vi för att vi tror att det är bra. Det betyder att vi ibland gör saker utan att egentligen veta varför vi gör det. Att forska och utvärdera handlar om att ta reda på om det vi gör verkligen fungerar och ger resultat, säger hon och betonar; Vi vill alla ha en kunskapsbaserad socialtjänst. För rätt kunskap är en förutsättning för att ta bra beslut. Och vad det gäller hur barn och unga verkligen upplever socialtjänsten, så vet vi för lite! Forskningscirklar Idag pågår forskningscirklar runt om landet initierade av Stiftelsen Allmänna Barnhuset, som alla ska bidra till att förbättra barns och ungdomars delaktighet. Hur barnets perspektiv tas tillvara ska inte vara upp till den enskilde socialarbetaren, utan tanken är att utveckla arbetssätt där barnets röst tas tillvara systematiskt och metodiskt. Evidensbaserad praktik Den nya kunskapen ska utvecklas genom evidensbaserad praktik, vilket bygger på kunskap från tre källor: forskningen, praktiken och brukaren. Brukarmedverkan och inflytande är en viktig del av en evidensbaserad vård och omsorg och fokus för FoU-verksamheten inom Fyrbodals kommunalförbund. Lis Palm, FoU-strateg för Fyrbodals kommunalförbunds FoU-enhet 2

3 Många goda krafter i fyrbodalsområdet Med detta som tema leder Fyrbodals kommunalförbund två forskningscirklar där tio kommuner har deltagit tillsammans med Högskolan Väst Diakonihögskolan i Oslo. Nu är en av cirklarna inne i fas två, vilket innebär att gå från tanke till verkstad, att prova arbetssätt som ökar barns och ungas brukarmedverkan i praktiken och att föra ut resultatet från cirklarna till verksamheterna. Och det var just det dagens seminarium bidrog till. Det blev en förmiddag som genom praktiska exempel visade upp en konstruktiv bild av att det verkligen går att göra barn och unga betydligt mer delaktiga. Inom fyrbodalsområdet finns många goda krafter som redan arbetar i den anda som Socialstyrelsen beskriver i sin vägledning till landets socialtjänster och som publicerades nu i februari där det bland annat står: Citat ur Socialstyrelsens publikation Att ge ordet och lämna plats Barn vill vara delaktiga i beslut som rör dem själva. Barns hälsa och utveckling främjas också av att de är delaktiga i beslut som gäller dem. Barn och vuxna har inte sällan olika syn på vad som är viktigt för barnet och vad som behöver göras. För att barnens behov ska bli rätt uppfattade måste barnens perspektiv beskrivas och barnen involveras från början. 3

4 Utrymme för barnets berättelse En av forskningscirklarna handlade om att öka delaktigheten för placerade barn och ungdomar. Målet har varit att ta fram en mall för delaktighets- och utvecklingsstödjande samtal, så kallade DUS-samtal. Arbetet har genomförts tillsammans med forskare från Socialspykologiska programmet på Högskolan Väst. Det handlar ju ofta om barn som kan ha dåliga erfarenheter av kontakter med vuxna, säger Olof Widel och Anette Bolin från Högskolan Väst och förklarar; Vi behöver en modell som stöder oss när vi ska tolka, förstå och analysera hur barnet upplever situationen. Vi som vuxna ska hitta och följa barnets rytm när han eller hon berättar. Många handläggare gör ju det här helt automatiskt. Men genom en mall för DUS vill vi kvalitetssäkra samtalet. Det handlar om att ställa genomtänkta frågor och att veta vad man ska göra med svaren. Det är den vuxnes ansvar att fånga barnets uppmärksamhet och förstå vad barnet fokuserar på. Den vuxnes roll är att ge barnet hopp och stöd. Och utrymme. Utrymme att berätta sin berättelse. För det är en läkande kraft för barnet att själv höra sig själv berätta. / Zarah-Lena Jillerö Utveckling och delaktighet Den mall som tagits fram och provats i fem intervjuer är utvecklingsstödjande samtidigt som det mäter barnets delaktighetsnivå. Den bygger på Øvreeide utvecklingsstödjande samtal och Shiers delaktighetstrappa. Frågorna handlar bland annat om barnet har fått information om sin placering och om hen fått vara med och planera. Om hur hen gör för att bli lyssnad på. Om vad hen får vara med och bestämma om och hur barnet gör för att få vara med och bestämma. Många barn vittnar om att beslut tas ovanför deras huvuden och att de inte känner sig delaktiga. Men det finns även goda exempel. Att våga fråga Det handlar om att verkligen våga fråga, säger Zarah-Lena Jillerö, utvecklingsledare barn och unga Fyrbodals kommunalförbund och berättar tillsammans med socialsekreterare Anna Oltegen bland annat om en sextonåring flicka som varit fosterhemsplacerad i flera olika hem sedan sexårsåldern. Flickan vägrade länge prata med socialtjänsten och fosterfamiljen upplevde att flickan vantrivdes hos dem. Men när vi intervjuade flickan i vår studie så säger hon att hon tycker mycket om den här familjen. (Jag tänker bo här tills jag flyttar hemifrån. Jag har haft tur.) När familjen efter intervjun fick klart för sig hur flickan upplevde det, så blev det betydligt lättare för dem att fortsätta kämpa och finnas för flickan. Vi kunde hjälpa tjejen och familjen att höra varandra. Nu fortsätter arbetet med att utveckla den här intervjumodellen så att den kan börja användas systematiskt av socialtjänsterna inom fyrbodalsområdet. 4

5 Mingel och givande samtal... 5

6 Brukare skattar sin egen förändring I Vänersborgs kommun tog ledningsgruppen ett beslut 2011 att använda Scott Millers metod för att öka brukarmedverkan bland barn och unga. Först ut är Familjeförskolan som anser att systemet där brukaren själv skattar förändring och kvaliteten på samtalet är enkel och användbar. Piloter för metoden var Familjeförskolan i Vänersborg där Lillemor Majborn, förskollärare och Helena Svantesson, socialpedagog, gick en tvådagars utbildning i Millers metod. Scott D. Miller, Ph.D, är grundare av International Center for Clinical Exellence. Metoden bygger på ORS- outcome rating scale samt SRS session rating scale. Man får skatta fyra frågor om förändring och fyra frågor om allians, anpassade efter ålder och mognad efter varje möte. Vågade prova På Familjeförskolan i Vänersborg är det föräldrarnas delaktighet som har utvärderats genom Millers modell. Vi gick utbildningen och sen kom vi hem och bestämde oss för att våga prova, säger Helena Svantesson. Det som skattas före och efter varje samtal är främst förändringen under den senaste veckan. Frågan är: Hur är ditt liv just nu? Planen är att det efter 3-4 samtal ska märkas en förändring. Om det inte är det, så är det en indikation på att insatsen inte fungerar, och att vi måste göra något annat. Och vi får även signaler på när förändringen har nått så långt att det är dags att avsluta insatserna, förklarar Helena Svantesson. Lillemor Majborn Helena Svantesson Tar tempen på varje samtal En aspekt som poängteras är att det är brukarens eget dokument. Det är både förändringen sedan förra samtalet och själva samtalets kvalitet som skattas. Den som skattar får på detta sätt uttrycka om hen kände sig hörd, förstådd och respekterad. Vi tar alltså tempen på varje samtal och visar att vi verkligen är angelägna att rätta till om något inte är tillräckligt bra, säger Lillemor Majborn, som är mycket nöjd med metoden: Vi tycker att den är ovärderlig. Enkel och användbar. När vi började använda den var det för att vi kände att vi behövde ett redskap som ökade kvaliteten hos oss, och det har Millers modell verkligen gjort. Nästa steg är att FoU-Fyrbodal erbjuder anställda inom socialtjänsten att delta i en utbildning med Scott Miller i utvärderingsmodellen ORS/SRS. Scott Miller kommer till Vänersborg den 6-7 november. Kursavgiften subventioneras av FoU-Fyrbodal. 6

7 Allmänna Barnahuset i barnets tjänst Allmänna Barnahuset är en stiftelse som arbetar för barn- och ungdomars rätt till delaktighet. De driver förnärvarande 7 forskningscirklar som direkt involverar 118 personer i 37 kommuner för att utveckla arbetssätt och hållbara strukturer för en ökad brukarmedverkan i socialt arbete med barn och ungdomar. Deras arbete med barns delaktighet bygger på forskning där följande skäl fokuseras: Etiska skäl. Delaktighet reducerar maktobalansen mellan barn och vuxna. Filosofiska skäl. Om man värdesätter barns välfärd och intressen så måste man också värdesätta deras synpunkter och röst. Pragmatiska skäl. Om man blir lyssnad på och får sina synpunkter genuint beaktade blir planer bättre och mer hållbara. Terapeutiska skäl. Om barn involveras i att påverka sitt eget öde underlättar det deras egen återhämtning från svårigheter, ökar självkänslan och den egna kompetensen. Den nuvarande satsningen på forskningscirklar har sin slutskonferens november 2013 och nationell spridningskonferens mars Fler goda samtal... 7

8 Vet barn och unga att socialtjänsten finns för dem? En central del i att göra barn och unga delaktiga inom socialtjänsten är förstås att det finns bra information om vad socialtjänsten är och gör som når målgruppen. Detta blev fokus för den första forskarcirkeln i Fyrbodals kommunalförbunds regi. Vi började med att samla ihop vad det finns för material som vänder sig till barn och unga i våra kommuner. Och det visade sig att det fanns nästan ingenting. Det berättar Annica Johansson, socialsekreterare i Uddevalla. För att djupadyka i ämnet anställdes Linnea Bjelkenäs och Roxanna Hildalgos sommaren 2012 för att undersöka Socialtjänstens tillgänglighet för barn och ungdomar. Linnea Bjelkenäs studerade på Socialhögskolan, och Roxanna Hildalgos, som har stor personlig erfarenhet av socialtjänstens olika insatser, gjorde var sin delstudie. Frågan de belyste var hur socialtjänsten synliggör sin verksamhet för barn och unga? De undersökta vilken information som finns och gav förslag på hur den kan förbättras. Slutrapporten sammanställdes av Annica Johansson och var färdig just till dagens seminarium. Barnperspektiv saknas Linnea Bjelkenäs beskriver situationen så här: Samhällets skyddsnät kan vara många barn och ungas enda räddning. En förutsättning för att barn och unga ska kunna nyttja vårt samhälles skyddsnät är att de har kunskap om att det finns och om hur det fungerar. Existerande information om socialtjänsten riktad till barn och unga är i dagsläget mycket begränsad och svårtillgänglig. Vad gäller informationen till barn och unga om socialtjänsten på fyrbodalskommunernas hemsidor, är slutsatsen att vissa kommuner helt saknar riktad information. Där information finns är den i samtliga fall allt för begränsad och rapporten visar att informationen är svår att hitta, otillräcklig, opedagogisk och tråkig. Barnperspektiv saknas! En av Roxannas slutsatser var att: Barn vet inte att socialtjänsten är till för dem! Slutrapporten sammanställdes av Annica Johansson Ökad kännedom ökad efterfrågan Linnea Bjelkenäs och Roxanna Hildalgos presenterar i sin rapport en mängd matnyttiga råd och tips för hur kommunens socialtjänster kan förbättra sina hemsidor och övrig information till barn och unga. Den slutgiltiga frågan blev dock obesvarad på dagens seminarium: Vill socialtjänsten verkligen att fler barn och unga ska upptäcka vad socialtjänsten kan hjälpa dem med? För större efterfrågan innebär mer jobb i en redan pressad situation med knappa resurser. 8