Läsanvisningar till kapitel 3

Relevanta dokument
Läsanvisningar till kapitel 4

Läsanvisningar till kapitel

Läsanvisningar till kapitel

Läsanvisningar till kapitel Komplexa tals algebraiska struktur

Läsanvisningar till kapitel

Kursstart. Kursen startar tisdagen den 10 oktober kl i sal MA236 i MIT-huset. Schemat kan erhållas från matematiska institutionens hemsida.

k=0 kzk? (0.2) 2. Bestäm alla holomorfa funktioner f(z) = f(x + iy) = u(x, y) + iv(x, y) sådana att u(x, y) = x 2 2xy y 2. 1 t, 0 t 1, f(t) =

3. Analytiska funktioner.

Lösningsmetodik för FMAF01: Funktionsteori

Tentamen, Matematik påbyggnadskurs, 5B1304 fredag 20/ kl

SF1649, Vektoranalys och komplexa funktioner Tentamen, måndagen den 19 december Lösningsförslag. F n ds,

Funktionsteori sammanfattning

DERIVATA. = lim. x n 2 h h n. 2

Lipschitz-kontinuitet

TATA42: Föreläsning 8 Linjära differentialekvationer av högre ordning

1. Lös ekvationen (2 i) sin z + cos z = 2 i. Svara med komplexa tal på formen a + bi. u(x, y) = φ(x)(1 y),

Läsanvisningar till kapitel

Harmoniska funktioner

Patologiska funktioner. (Funktioner som på något vis inte beter sig väl)

Instuderingsfrågor i Funktionsteori

SF1625 Envariabelanalys Lösningsförslag till tentamen DEL A

Blixtkurs i komplex integration

Föreläsning 9: Komplexa tal, del 2

Tentamen i Komplex analys, SF1628, den 21 oktober 2016

ENDIMENSIONELL ANALYS B1 FÖRELÄSNING XV. Föreläsning XV. Mikael P. Sundqvist

TATA42: Föreläsning 7 Differentialekvationer av första ordningen och integralekvationer

Tentamen i matematik. f(x) = ln(ln(x)),

TATA42: Föreläsning 9 Linjära differentialekvationer av ännu högre ordning

gränsvärde existerar, vilket förefaller vara en naturlig definition (jämför med de generaliserade integralerna). I exemplet ovan ser vi att 3 = 3 n n

Komplexa tal: Begrepp och definitioner

y= x dx = x = r cosv $ y = r sin v ,dxdy = rdrdv ' 2* så får vi att

Instuderingsfrågor för Endimensionell analys kurs B1 2011

Funktionsserier och potensserier. som gränsvärdet av partialsummorna s n (x) =

Riemanns avbildningssats

Ordinära differentialekvationer

Några viktiga satser om deriverbara funktioner.

Lösningsförslag till tentamen Torsdag augusti 16, 2018 DEL A

Meningslöst nonsens. December 14, 2014

Cauchys integralformel och några av dess konsekvenser

Tentamen i tmv036c och tmv035c, Analys och linjär algebra C för K, Kf och Bt A =, = det(a λi) = e 2t + c 2. x(t) = c 1. = c 1.

Lösningsförslag till tentamen Tisdagen den 10 januari 2017 DEL A

MA2001 Envariabelanalys 6 hp Mikael Hindgren Tisdagen den 9 januari Skrivtid:

Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Bo Styf. Sammanfattning av föreläsningarna 11-14, 16/11-28/

KORT INTRODUKTION TILL ANALYTISKA FUNKTIONER OCH POTENSSERIER

SF1625 Envariabelanalys Lösningsförslag till tentamen DEL A

Instuderingsfrågor för Endimensionell analys kurs B1

Doktorandkurs i flera komplexa variabler, vt 2010

Nollställena till Riemanns Zeta-funktion och dess Beteende på den Kritiska Linjen. Linus Bergkvist

Några saker att tänka på inför dugga 2

Lösningsförslag, preliminär version 0.1, 23 januari 2018

(x 3 + y)dxdy. D. x y = x + y. + y2. x 2 z z

Läsanvisningar till kapitel Komplexa tals algebraiska struktur

Kursens Kortfrågor med Svar SF1602 Di. Int.

v0.2, Högskolan i Skövde Tentamen i matematik

Kap Inversfunktion, arcusfunktioner.

Läsanvisningar till kapitel 4 i Naturlig matematik

MA2001 Envariabelanalys

Partiella differentialekvationer av första ordningen

Lösningsförslag för omtentamen i Komplex analys, SF1628, 21/

ENDIMENSIONELL ANALYS B1 FÖRELÄSNING XII. Föreläsning XII. Mikael P. Sundqvist

Lösningar av uppgifter hörande till övning nr 5.

SF1625 Envariabelanalys Tentamen Måndagen den 11 januari 2016

har ekvation (2, 3, 4) (x 1, y 1, z 1) = 0, eller 2x + 3y + 4z = 9. b) Vi söker P 1 = F (1, 1, 1) + F (1, 1, 1) (x 1, y 1, z 1) = 2x + 3y + 4z.

Envariabelanalys: Vera Koponen. Envariabelanalys, vt Uppsala Universitet. Vera Koponen Föreläsning 5-6

Tavelpresentation - Flervariabelanalys. 1E January 2017

Föreläsning 7. SF1625 Envariabelanalys. Hans Thunberg, 13 november 2018

FÖRELÄSNING 1 ANALYS MN1 DISTANS HT06

Introduktion till Komplexa tal

Institutionen för Matematik, KTH Torbjörn Kolsrud

SF1626 Flervariabelanalys Tentamen Tisdagen den 10 januari 2017

Rekursionsformler. Komplexa tal (repetition) Uppsala Universitet Matematiska institutionen Isac Hedén isac

Anteckningar för kursen "Analys i en Variabel"

Läsanvisningar till kapitel 6 i Naturlig matematik. Avsnitt 6.6 ingår inte.

Tentan , lösningar

SF1626 Flervariabelanalys Lösningsförslag till tentamen DEL A

Maclaurins och Taylors formler. Standardutvecklingar (fortsättning), entydighet, numerisk beräkning av vissa uttryck, beräkning

SF1625 Envariabelanalys Lösningsförslag till tentamen DEL A

TATA42: Föreläsning 5 Serier ( generaliserade summor )

SF1625 Envariabelanalys Lösningsförslag till tentamen DEL A. e 50k = k = ln 1 2. k = ln = ln 2

x ( f u 2y + f v 2x) xy = 24 och C = f

Lösningar till övningstentan. Del A. UPPSALA UNIVERSITET Matematiska institutionen Styf. Övningstenta BASKURS DISTANS

BEGREPPSMÄSSIGA PROBLEM

x 2 = lim x 2 x 2 x 2 x 2 x x+2 (x + 3)(x + x + 2) = lim x 2 (x + 1)

Poincarés modell för den hyperboliska geometrin

Övningstenta: Lösningsförslag

Tentamen i Matematisk analys MVE045, Lösningsförslag

Repetitionsfrågor i Flervariabelanalys, Ht 2009

SF1626 Flervariabelanalys Lösningsförslag till tentamen DEL A

MA2047 Algebra och diskret matematik

Om konvergens av serier

Lösningsförslag TATM

SF1625 Envariabelanalys Lösningsförslag till tentamen DEL A

LMA515 Matematik, del B Sammanställning av lärmål

Kontrollskrivning 1A

Explorativ övning 7 KOMPLEXA TAL

SF1625 Envariabelanalys Tentamen Lördagen den 11 januari, 2014

Dubbelintegraler och volymberäkning

Introduktionskurs i matematik LÄSANVISNINGAR

av envariabelfunktionen g(t) och flervariabelfunktionen t = h(x, y) = x 2 + e y.)

MVE035. Sammanfattning LV 1. Blom, Max. Engström, Anne. Cvetkovic Destouni, Sofia. Kåreklint, Jakob. Hee, Lilian.

Transkript:

Kapitel 3 Läsanvisningar till kapitel 3 Den moderna vägen till holomorficitet dess konsekvenser Vi ska i detta kapitel definiera ett begrepp som kallas holomoficitet, det kommer visa sig att vara precis samma sak som deriverbarhet. Därefter så ska vi formulera om vissa satser vi visade i förra kapitlet samt visa några kompletterande satser. Vi vill börja med att försöka definiera de komplexa deriveringsoperatorerna. Vad vill man att dessa ska uppfylla? Jo, det är naturligt att de ska z z uppfylla Ansätt, för z = x + iy, Då gäller att z z = 1, z z = 0, z z = 0 z z = 1. z = a x + b y z = c x + d y. 1 = ( z z = a x + b ) (x + iy) = a + ib y 0 = ( z z = a x + b ) (x iy) = a ib. y Dessa ekvationsystem ger a = 1/2 b = i/2. Liknande uträkningar ger att c = 1/2 d = i/2. Alltså så definierar vi 1

Definition 3.1. Låt f : U C, U C öppen, vara en C 1 -funktion låt z = x + yi. Då definierar vi z f := 1 ( 2 x i ) f y z f := 1 ( 2 x + i ) f. y Observation 3. Observera att minustecknet hamnar på z inte på z. Anmärkning 30. Ni har sett detta sätt att definiera saker tidigare, nämligen när vi definierade e z. Man definierar ett objekt utifrån vad man vill att de ska uppfylla. INLÄMNINGSUPPGIFT 42. Visa att differentialoperatorerna z z är båda komplexlinjära, dvs z (αf + βg) = α z f + β z g för alla α,β C f,g C 1 (U), samma sak för z. Vi kan nu definiera holomorficitet på ett nytt sätt. Definition 3.2. Låt f C 1 (U), U C öppen. Vi säger att f är holomorf om Detta betecknar vi med f O(U). z f = 0. Observation 4. Ett annat sätt att säga att f är holomorf är att den ligger i kärnan till operatorn z. INLÄMNINGSUPPGIFT 43. Låt Ω C vara ett område låt f,g: Ω C vara C 1 (Ω). Betrakta f g där det är definierat, utred kedjereglerna: (f g) z (f g), z dvs hitta formler för dessa. Förenkla dessa formler då (a) f,g O(Ω) (b) g O(Ω) 2

(c) f,ḡ O(Ω) Som ni ser så bygger holomorficitet på att det inte får finnas något z i funktionen. Detta har vi sett tidigare då vi definierade deriverbarhet. Vi kan nu lätt visa att Sats 3.3. Låt Ω C vara ett område. Låt f = u + iv: Ω C vara en funktion. Då är följande ekvivalent: (a) f är holomorf (b) f är deriverbar (c) f uppfyller Cauchy-Riemanns ekvationer Bevis. Vi har redan sett ekvivalensen mellan (b) (c) i förra kapitlet. Vi ska nu visa ekvivalensen mellan (c) (a). Antag först att f O(Ω). Då gäller att 0 = f z = 1 2 ( x + i y ) (u + iv) = 1 2 ( u x v ) + i ( u y 2 y + v ) x dvs att u = v u = v. x y y x Omvänt om Cauchy-Riemanns ekvationer håller på Ω, så betyder det att f z = 1 ( u 2 x v ) + i ( u y 2 y + v ) = 0, x så f O(Ω). Anmärkning 31. Det är oftast f = 0 som kallas för Cauchy-Riemanns ekvationer z i komplex analys branschen. Då skriver man f = 0, där uttalas d-streck. Ekvationen f = 0 kallas även för den homogena Cauchy-Riemann ekvationen, ty man kan ha ett högerled som inte är noll utan en annan funktion g. Då kallas ekvationen f = g för den inhomogena Cauchy-Riemann ekvationen. Följd 3.4. Om f : U C är holomorf, U C öppen, så är Bevis. Eftersom f är holomorf så är dvs f = i f. Vidare så är x y så z f = x f. z f = x f = i y f. 0 = z f = 1 2 ( x + i ) f, y 0 = z f = ( z x 3 ) f,

INLÄMNINGSUPPGIFT 44. Låt f,g O(C) antag att f(x) = g(x) för alla x R C. Visa att f(z) = g(z) för alla z C. Definition 3.5. En funktion som är holomorf på hela C kallas för en hel funktion. Exempel 47. Exempel på hela funktioner är e z, sin z, cos z alla polynom. Exempel 48. Vi ska visa att sin 2 z + cos 2 z = 1. Sätt f(z) = sin 2 z + cos 2 z. Eftersom sin z cosz är hel så är även sin 2 z cos 2 z hel, vilket ger att f(z) är hel. Derivering ger att f (z) = 2 sin z cos z 2 cos sinz = 0, så eftersom C är sammanhängande öppen så betyder det att f är konstant. Eftersom f(0) = 1 så betyder det att f(z) = 1 för alla z. Alltså är sin 2 z+cos 2 z = 1. Låt oss betrakta Green-Gauss integralsats igen. Vi betraktar alltså ett begränsat område Ω med styckvis C -rand. För en snäll funktion f så gäller då att f x dxdy = fdy Ω Ω Ω Ω f y dxdy = fdx. Ω Lägger vi till i/2 gånger andra ekvationen till halva den första så får vi att ( ) 1 f 2 x + if f = y Ω z dxdy = 1 f(dx + idy) = fdz. 2i Ω Ω På samma sätt så kan vi lägga till i/2 till halva den första, varvid man ser att ( ) 1 f Ω 2 x if f = y Ω z dxdy = 1 f(dx idy) = fdz. 2i Ω Ω Observation 5. Man definierar alltså dz = dx + idy dz = dx idy, som är precis tvärtom som vi definierade deriveringsoperatorerna. Anledningen z z till detta är att man vill att dz ( ( z) = 1 dz ( z) = 1, att dz z) = 0 dz ( z) = 0. Mer om hur sådanhära operationer görs kan ni läsa i en differentialgeometri kurs. Gå nu igenom bokens framställning av ett annat bevis av Cauchys integralformel. Beviset är en aning tekniskt så koncentrera er på att förstå ideérna bakom beviset. Därefter så kommer en väldigt viktig sats. 4

Sats 3.6. (Generella Cauchys integralformel) Låt Ω C vara ett begränsat område med styckvis C -rand. Om f C 1 ( Ω) så gäller att f(z) = 1 2πi Ω där Ω är positivt orienterad. f(ζ) ζ z dζ + 1 2πi Ω f ζ z dζd ζ, Anmärkning 32. Med konventionen att dxdx = 0 dydy = 0 att dxdy = dydx så blir dζd ζ = (dx + idy)(dx idy) = 2idxdy. Detta betyder att den generella Cauchys integralformel tar formen f(z) = 1 2πi Ω f(ζ) ζ z dζ 1 π Ω f ζ z dxdy, där Ω är positivt orienterad. Det är denna framställning boken har. Observation 6. Om f O(Ω) så är f = 0 så vi får tillbaka den gamla hederliga Cauchys integralformel: f(z) = 1 f(ζ) 2πi Ω ζ z dζ, där Ω är positivt orienterad. Det jag inte har tagit upp i dessa läsanvisningar kan ni läsa själva i boken. Gör sedan följande inlämningsuppgifter: INLÄMNINGSUPPGIFT 45. Gör uppgift 45 i boken. INLÄMNINGSUPPGIFT 46. Gör uppgift 47 i boken. Grenar för logaritmen potenser Eftersom boken inte gör någon vidare framställning av grenar holomorficitet av grenar för logaritmen potenser, så tänkte jag dra några exempel satser (utan bevis), ge några uppgifter på det. Sats 3.7. Log z O(C\], 0]) d dz Log z = 1 z. Sats 3.8. Varje gren av log z är holomorf. 5

Sats 3.9. Det finns ingen gren av log z i C \ {0}. Exempel 49. Vi ska bestämma ett område där f(z) = Log(3z i) är holomorf. Låt g(z) = 3z i. För principalgenen så får inte g(z) 0, så vi ska bestämma de punkter där detta händer till att börja med. Låt z = x + iy varvid 3x + i3y i 0 betyder att x 0 y = 1/3. Så f är holomorf på C \ {z = x +iy : x 0, y = 1/3}. Exempel 50. Vi ska finna en gren till log(z 2 + 1) som är holomorf i z = 0 antar värdet 2πi där. Låt f(z) = log g(z) där g(z) = z 2 + 1. Det är tillräckligt att hitta en gren av logaritmen som är holomorf i g(0) = 1 antar värdet 2πi där. Vi vet att varje gren av logaritmen är holomorf. Låt L τ (z) = ln z + iarg τ, där arg τ är grenen ]τ,τ + 2π]. Då är L τ (z) en holomorf gren till logaritmen. Vi ska alltså hitta τ så att L τ (g(z)) = 2πi i z = 0, dvs vi ska lösa ekvationen 2πi = ln 1 + iarg τ 1 = iarg τ 1 2π = arg τ 1. Denna har lösning τ = π + 2πk, k = 0, ±1, ±2,..., så vi kan t.ex. välja τ = π. Alltså är L τ (g(z)) en holomorf gren till f(z) som antar värdet 2πi i z = 0. INLÄMNINGSUPPGIFT 47. Betrakta exemplet ovan, hitta en gren till log(z 3 2) som är holomorf i z = 0. Exempel 51. Vi ska nu hitta en gren till (z 2 1) 1/2 som är holomorf för z 1. Vi ska alltså hitta en funktion w = (z 2 1) 1/2 som är holomorf för z 1 så att w 2 = z 2 1. Observera att vi inte kan välja principalgrenen, som är e 1/2 Log(z2 1), ty z 2 1 0 betyder att 1 x 1 hela y-axeln. Betrakta istället z(1 1/z 2 ) 1/2. Den uppfyller att w 2 = z 2 1. Principalgrenen för denna är e 1/2 Log(1 1/z2). Denna är definierad för x [ 1, 1], ty 1 1/z 2 0 ska vara uppfyllt. Så funktionen w = f(z) = z(1 1/z 2 ) 1/2 är en gren till (z 2 1) 1/2 som är holomorf för z 1. Exempel 52. Vi ska bestämma den största öppna mängd Ω så att (1 z 2 ) 1/2 blir holomorf. Per definition så ges Ω av de z C så att 1 z 2 ], 0], så vi ska 6

börja kolla vilka z som uppfyller att 1 z 2 ], 0]. Sätt z = x + yi, då får vi att 1 z 2 = 1 x 2 + y 2 2xyi. För att 1 z 2 ], 0] så måste xy = 0, vilket ger två fall: Fall 1: (x = 0) Då har vi att 1 z 2 = 1 + y 2 1. Fall 2: (y = 0) Då har vi att 1 z 2 = 1 x 2, så 1 x 2 = 0, vilket betyder att x 1. Om vi slår ihop fall 1 2 så får vi att den största mängden så att (1 z 2 ) 1/2 blir holomorf är Ω = {z C : x < 1 /eller y = 0}. INLÄMNINGSUPPGIFT 48. Var är f(z) = (e z + 1) 1/2 holomorf? Hitta mängden där f är holomorf. 7