En jämförande studie om träningseffekten av Lexia

Institutionen för neurovetenskap enheten för logopedi En jämförande studie om träningseffekten av Lexia respektive Macprogrammen vid kronisk afasi Leder intensiv datorbaserad språkträning till förbättring av den språkliga förmågan? Malin Eriksson och Sara Spens Examensarbete i logopedi 30 hp VT/HT 2016 Nr 138 Handledare: Monica Blom Johansson

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. BAKGRUND... 5 1.1. AFASI... 5 1.2. EN FÖRÄNDRAD LIVSSITUATION VID AFASI... 5 1.3. INTERVENTION ENLIGT A-FROM... 6 1.4. INTENSIVTRÄNING... 7 1.5. DATORBASERAD TRÄNING... 8 1.5.1. Logopeders uppfattning om datorbaserade behandlingsprogram... 8 1.6. DATORBASERADE BEHANDLINGSPROGRAM I SVERIGE... 9 1.6.1. Lexia... 9 1.6.2. Mac-programmen... 9 1.6.3. Tidigare studier av datorprogrammen saknas... 10 2. SYFTE... 10 3. METOD... 10 3.1. DELTAGARE... 10 3.2. MATERIAL... 12 3.3. PROCEDUR... 13 3.3.1. Rekrytering... 13 3.3.2. Testförfarande... Fel! Bokmärket är inte definierat. 3.3.3. Design... 15 3.3.4. Träningsupplägg... 15 3.3.5. Utvärdering av träning... 16 3.4. ANALYS... 16 3.5. ETISKA ASPEKTER... 17 4. RESULTAT... 17 4.1. FRÅGESTÄLLNING 1... 17 4.1.1. A-ning... 17 4.1.2. Token Test... 18 4.1.3. BNT... 20 4.2. FRÅGESTÄLLNING 2... 22 4.3. FRÅGESTÄLLNING 3... 23 5. DISKUSSION... 24 5.1. RESULTATDISKUSSION... 24 5.1.1. Frågeställning 1... 24 5.1.1.1 A-ning... 24 5.1.1.2 Token Test och BNT... 24 1

5.1.1.3 Washout-perioden... 25 5.1.1.4 Deltagarantal... 25 5.1.2. Frågeställning 2... 26 5.1.3. Frågeställning 3... 26 5.2. METODDISKUSSION... 28 5.2.1. Träningsintensitet... 28 5.2.2. Begränsat utbud av övningar... 28 5.2.3. Genomförande av träningen... 28 5.2.4. Testning... 29 5.2.5. Begränsad möjlighet att uttala sig om effekten av den språkliga träningen på lång sikt... 29 5.2.6. Utvärdering av programmen... 30 5.2.7. Förslag på framtida forskning... 30 6. KONKLUSION... 31 7. TACK... 31 8. REFERENSER... 32 9. BILAGOR... 36 2

SAMMANFATTNING Regelbunden intensiv språkträning behövs för att personer med kronisk afasi ska kunna förbättra sin språkliga förmåga. Träning med datorbaserade behandlingsprogram kan vara ett effektivt sätt att tillgodose detta behov. De behandlingsprogram som framförallt används av logopeder i Sverige är Lexia och Mac-programmen. Ingen tidigare studie har undersökt vilken effekt dessa program har vid behandling av afasi, något som föreliggande studie syftade till att ta reda på. Deltagarna bestod av åtta personer med afasi i kronisk fas som randomiserades till två grupper. Cross-over design tillämpades, vilket innebar att grupperna tränade i olika ordning med Lexia respektive Macprogrammen. Träningen delades upp i två perioder och varje period innefattade träning i 45 minuter, två gånger per vardag i två sammanhängande veckor. Träningsperioderna skedde med tre månaders mellanrum. Tre olika test; A-ning, Token Test och Boston Naming Test, användes för att undersöka deltagarnas språkliga förmåga före och efter träningsperioderna. Testresultaten kompletterades med frågor om deltagarnas upplevelser av träningen i datorprogrammen. Deltagarna uppnådde, enligt resultat från A-ning, statistiskt signifikant förbättring av språklig förmåga efter både den första (p = 0,015) och den andra (p = 0,026) perioden av intensiv datorbaserad språkträning med Lexia respektive Mac-programmen. Resultaten från A-ning visade även att den språkliga förbättringen var statistiskt signifikant efter träning med såväl Lexia (p = 0,01) som Mac-programmen (p = 0,034), men att effektstorleken var större för Lexia (0,91) än för Mac-programmen (0,75). Deltagarna upplevde att Mac-programmen var något roligare och mer lärorika att träna med än Lexia, framförallt på grund av att Lexia kändes riktat till en yngre målgrupp. Resultaten från föreliggande studie indikerar att träning med såväl Lexia som Mac-programmen kan förbättra språklig förmåga hos personer med kronisk afasi. Nyckelord: afasi, intensivträning, datorbaserad språkträning, språklig förmåga, träningseffekt, Lexia, Mac-programmen 3

ABSTRACT Regular and intensive language training has been proven to be essential to improve language ability of people with chronic aphasia. The use of computer based programs can be an effective way to obtain this amount of training. The computer based programs mostly used by speech and language pathologists in Sweden are Lexia and the Mac programs. No previous study has evaluated the effectiveness of these programs in treatment of aphasia, something that the present study aimed to investigate. There were eight participants in this study with chronic aphasia who were randomised into two groups. Cross-over design was applied, which meant that the groups practiced with Lexia and the Mac programs in opposite order. Training was conducted in two periods, each with the training intensity of 45 minutes, two times each weekday for two consistent weeks. The training periods took place three months apart. Three different tests; A-ning, the Token Test and the Boston Naming Test, were used to evaluate the language ability of the participants before and after the periods of training. In addition to the test results questions were asked about the participants experiences of the training with each computer based program. According to results from A-ning the participants reached statistically significant improvement of language ability after the first (p =.015) and the second (p =.026) period of intensive computer-based language training with Lexia and the Mac programs respectively. Results from A-ning also showed that the improvement of the language ability was statistically significant after training with Lexia (p =.01) as well as training with the Mac programs (p =.034). However the effect size was larger for training with Lexia (.91) than for the Mac programs (.75). The participants reported the Mac programs to be slightly more fun and educational than Lexia, mostly because they found Lexia to be addressed to younger people. The results from the present study indicate that training with Lexia as well as the Mac programs can improve language ability in people with chronic aphasia. Keywords: aphasia, intensive training, computer-based language training, linguistic ability, effect of training, Lexia, the Mac programs 4

1. Bakgrund 1.1. Afasi Afasi definieras som en språklig störning till följd av en förvärvad hjärnskada (Ahlsén, 2006). Den vanligaste orsaken är stroke, ett tillstånd som i Sverige drabbar ca 30 000 personer varje år (Riksstroke, n.d.; Socialstyrelsen, n.d.). Bland dessa personer får ca en tredjedel afasi (Laska, Hellblom, Murray, Kahan, & Von Arbin, 2001) men exakt hur stor denna andel uppges vara skiljer sig åt mellan olika studier, från 21 % till 38 % (Engelter et al., 2006). Konsekvenserna som hjärnskadan medför kan ha olika effekt på den språkliga förmågan, vilken innefattar att kunna uttrycka och förstå talat språk, samt att kunna läsa och skriva (Code & Herrmann, 2016). Vilka specifika symtom som uppstår och hur omfattande de är beror på skadans storlek och lokalisation i hjärnan (Ahlsén, 2008; Yourganov, Smith, Fridriksson, & Rorden, 2015). Hos de flesta personer med afasi är det vänster hjärnhalva som skadats (Code & Herrmann, 2003; Koleck et al., 2016). Generellt är det i denna hjärnhalva som större delen av de språkliga funktionerna styrs, även om det finns individuella variationer (Binder et al., 1997; Vikingstad, George, Johnson, & Cao, 2000), vilket förklarar varför en skada i det området får betydande negativa följder för språk och kommunikation. Afasin kan vara allt från lätt, med enstaka funktionsbortfall och subtila svårigheter, till grav, med omfattande svårigheter inom flera språkliga modaliteter (läsning, skrivning, hörförståelse, grammatik och muntlig produktion) (Code & Herrmann, 2016). Svårighetsgraden kan variera över tid och språkliga funktioner kan återhämtas i olika takt (Brady, Kelly, Godwin, Enderby, & Campbell, 2016). De första månaderna sker vanligtvis en spontan förbättring av den språkliga förmågan (Musso et al., 1999), men när sex månader har förflutit från insjuknandet anses afasin ha övergått i kronisk fas och då sker sällan sådana förbättringar (Aftonomos, Steele, & Wertz, 1997). I detta skede krävs riktad språklig träning för att återfå förlorade språkliga funktioner (Dignam, Rodriguez, & Copland, 2016), något som kan erbjudas hos logoped. 1.2. En förändrad livssituation vid afasi Afasi leder till en omfattande förändring av livssituationen hos den drabbade. I en populationsbaserad studie av Lam och Wodchis (2010a) undersöktes hur olika sjukdomstillstånd påverkar hälsa och livskvalitet hos patienter som vårdas på sjukhus under längre tid. Av 60 diagnoser och 15 andra medicinska tillstånd visade sig afasi vara det tillstånd som gav allra störst negativ inverkan på livskvalitet (Lam & Wodchis, 2010b). Den språkliga och kommunikativa nedsättningen leder till begränsad förmåga att fungera i det vardagliga livet, vilket kan innebära svårigheter att upprätthålla relationen med familj och vänner, att behålla sitt arbete och att fortsätta engagera sig i sina fritidsintressen (Code & Herrmann, 2016; Koleck et al., 2016). Den omvälvande förändringen påverkar starkt självbilden hos personen med afasi. Emotionella och sociala reaktioner som ofta förekommer är depression, ångest och social isolering (Code & Herrmann, 2016; Koleck et al., 2016). 5

Eftersom afasin har så pass omfattande följder för den drabbade behöver behandlingen innefatta mer än träning av språklig förmåga. Thompson and Mckeever (2014) menar att god vård innebär att stärka självbilden hos personen med afasi och att bidra till ökad livskvalitet. För att uppnå detta måste det finnas en helhetssyn på individens svårigheter. En modell som lyckats ta fasta på helhetsbilden av afasi och som illustrerat den på ett sätt som underlättar förståelsen av tillståndets komplexitet är A-FROM (Framework for Outcome Measurement). Modellen, som är utformad av Kagan et al. (2008), ger god överblick över de olika komponenter som påverkar livskvaliteten hos personer med afasi och kan användas som underlag av logopeder vid planering och uppföljning av intervention. Interventionen bör enligt A-FROM riktas mot följande komponenter: personliga faktorer (personal identity, attitudes and feelings), personer i omgivningen (communication and language environment), aktivitet och delaktighet i samhället (participation in life situations), samt funktionsbortfallet (language and related impairments) (se figur 1). Samtliga komponenter beskrivs mer ingående nedan. Figur 1: Living with Aphasia: Framework for Outcome Measurement (A-FROM) Aphasia Institute, är utformad för att ge vägledning kring insatser och utfall av afasirehabilitering. Hämtad från Kagan et al (2008), med tillstånd från the Aphasia Institute. 1.3. Intervention enligt A-FROM Intervention riktad mot personliga faktorer. Intervention som riktar sig mot personliga faktorer handlar om att hjälpa personen med afasi att hantera sina emotionella reaktioner genom rådgivning och coachning (Kagan et al., 2008). Intervention riktad mot personer i omgivningen. Till personer i omgivningen räknas bland annat vänner, familj, kollegor och vårdpersonal. Intervention riktad mot dessa 6

människor handlar om att ge dem information om afasi (Pound, Parr, Lindsay, & Woolf, 2004), att träna dem i samtalstekniker (Brookshire, 2007a) och att informera dem om hur miljön kan anpassas för att underlätta delaktighet för personen med afasi (Kagan et al., 2008). I denna form av intervention ingår även stödinsatser som samtalsstöd till de närstående (Brookshire, 2007b). Intervention för att öka aktivitet och delaktighet i samhället. Funktionell kommunikation innebär att kunna kommunicera oavsett språklig förmåga och är en förutsättning för aktivitet (genomförande av en uppgift eller handling (Socialstyrelsen, 2015)) och delaktighet (engagemang i en livssituation (Socialstyrelsen, 2015)) (Kagan et al., 2008). Funktionsbortfallet hos personen med afasi kan kompenseras för genom användandet av alternativa kommunikationssätt, exempelvis skrift, bilder, gester, ansiktsuttryck och kommunikationsbok (en bok med bilder eller foton föreställande personer, föremål och aktiviteter som personen med afasi är med och utformar). Intervention av språklig funktion. Den sista komponenten av A-FROM riktar sig mot det funktionsbortfall som afasin medför och innebär träning av den språkliga förmågan, något som vanligtvis genomförs hos logoped, enskilt eller i grupp. Träningen innebär att personen med afasi utför övningar där språkliga modaliteter tränas för sig eller i kombination. Övningarna genomförs på olika sätt, till exempel med hjälp av bilder, texter, korsord, fyll-i-övningar, och samtal (American Speech-Language-Hearing Association, 2015). För att möjliggöra hög intensitet i den språkliga träningen då logoped inte finns tillgänglig, kan datorbaserade träningsprogram användas (Davis & Copeland, 2006). 1.4. Intensivträning Hur ofta och hur mycket träning som erfordras för att en märkbar förbättring av den språkliga förmågan ska ske är ännu inte vetenskapligt klarlagt (Cherney, 2012). Likväl råder det oenighet bland forskarna angående vad intensiv språkträning innebär (Cherney, 2012). Träning i allt mellan fem till drygt 20 timmar i veckan under en vecka till 13 veckor har i olika studier operationaliserat detta begrepp (Dignam et al., 2016). Genom att granska flera studier, som med olika grad av intensiv träning har undersökt effekten på den språkliga förmågan, har Boghal, Teasell & Speechley (2003) kunnat konstatera att högre intensitet är associerat med bättre språklig återhämtning. Högintensiv språklig träning (i genomsnitt 8,8 timmar per vecka i 11,2 veckor) gav statistiskt signifikant förbättring av resultaten på språkliga test, vilket inte var fallet vid lågintensiv träning (i genomsnitt 2 timmar per vecka i 22,9 veckor). Liknande resultat har erhållits i en studie av Dignam et al. (2015) där effekten av intensiv språkträning (16 timmar per vecka i 3 veckor) hos en grupp personer med afasi jämfördes med effekten av icke-intensiv språkträning (6 timmar per vecka i 8 veckor) hos en annan grupp personer med afasi (med samma totala träningstid). I studien framkom att den grupp som hade tränat intensivt fick bättre resultat på språkliga test direkt efter 7

träningsperioden och att denna förbättring höll i sig även en månad efter avslutad träning. 1.5. Datorbaserad träning Regelbunden språklig träning är nödvändigt för att personer med kronisk afasi ska förbättra sin språkliga förmåga (Bhogal et al., 2003), eftersom den spontana återhämtningen i detta skede avtagit (Aftonomos et al., 1997). För att uppfylla behovet av regelbunden mängdträning för personer med kronisk afasi har flertalet studier (Cherney et al., 2011; De Luca et al., 2014; Katz, 2010) föreslagit datorbaserad behandling som ett bra komplement till den mer traditionella logopediska behandlingsformen, vilken bygger på direktkontakt med kliniskt verksam logoped. Datorbaserad behandling innebär att personer med afasi självständigt gör språkligt stimulerande övningar på en dator, i syfte att träna upp sin språkliga förmåga. Träningen kan ske oberoende av tid och plats, och kräver inte att logoped närvarar. Detta möjliggör att personer med afasi exempelvis kan träna i sitt eget hem eller inom verksamhet anordnad av en afasiförening. Tidigare studier som låtit personer med afasi träna via datorprogram har visat att dessa individer kunnat använda datorprogrammet självständigt, med minimal assistans från logoped eller annan utomstående person. Detta gällde även då deltagarna saknade tidigare datorvana (Cherney, Halper, Holland, & Cole, 2008; Katz & Wertz, 1997). Eftersom datorbaserad behandling gör det möjligt för personer med afasi att sköta sin språkliga träning mer eller mindre på egen hand, efter introduktion av logoped, är det en kostnadseffektiv metod att använda i rehabiliteringen av denna patientgrupp (Cherney et al., 2008; De Luca et al., 2014; Katz, 2010). Datorbaserad behandling är dock inte enbart ett sätt för sjukvården att erbjuda språklig träning till reducerad kostnad när resurserna är begränsade, utan medför även betydelsefulla fördelar för de personer som får ta del av denna behandlingsform. De erbjuds mer intensiv och långvarig språklig träning och får möjlighet att styra sin behandling efter egna önskemål. Katz (2010) tar i sin studie upp att tillgången till datorbaserad träning ökar självständigheten hos personer med afasi och ger dem mer kontroll över sina egna liv. Ökad självständighet har av såväl patienter som logopeder, rapporterats vara en viktig faktor för att kunna leva ett gott liv och är därför betydelsefullt att uppnå (Brown, Worrall, Davidson, & Howe, 2012; Kurland, Wilkins, & Stokes, 2014). 1.5.1. Logopeders uppfattning om datorbaserade behandlingsprogram I en kvalitativ studie (Swales, Hill, & Finch, 2016) undersöktes logopeders uppfattning om datorbaserad behandling för personer med afasi. Deltagarna bestod av tio logopeder verksamma i Australien, som alla hade minst två års erfarenhet av rehabilitering av personer med afasi och som använt datorbaserad behandling i någon form. Deras erfarenheter, attityder och åsikter om datorbaserad behandling undersöktes genom intervjuer i fokusgrupper. Resultatet visade på flertalet begränsningar med nuvarande datorprogram och förslag lades fram på hur dessa skulle kunna bli effektivare och mer 8

användarvänliga för personer med afasi. Bland annat framkom att de flesta datorprogram som används idag saknar tillräcklig variation och allsidighet i träningen. Övningar som tränar expressiva förmågor är få eller saknas helt och utbudet av övningar som tränar bland annat fonologi, meningsbyggnad och pragmatik (förmågor nödvändiga för att kunna kommunicera i vardagssituationer) är mycket begränsade. Bristen på återkoppling på användarens respons i uppgifterna togs också upp som en kritisk punkt. Synpunkterna som lyftes fram angående hur datorprogrammens utformning skulle kunna göras mer afasivänliga handlade bland annat om enklare layout, större och tydligare bilder, liksom möjlighet att hoppa över uppgifter som är för svåra, samt att kunna gå tillbaka och korrigera sina svar. Då en förvärvad hjärnskada inte sällan resulterar i andra svårigheter utöver de språkliga, framfördes även önskemål om att användaren enkelt ska kunna navigera i programmet, som bör tillåta användning trots exempelvis nedsatt syn och begränsad fysisk rörlighet i hand och arm (Swales et al., 2016). 1.6. Datorbaserade behandlingsprogram i Sverige Datorbaserade program som erbjuder träning av specifika språkliga färdigheter används idag av kliniskt verksamma logopeder i Sverige, både i direkt behandling med patienter och som komplement till denna. Vilket program som används och hur frekvent det används skiljer sig dock mellan olika regioner i landet (Blom Johansson, Carlsson, & Sonnander, 2011). Två av de etablerade programmen är Lexia (Gunnilstam & Mårtens, 2010) och Mac-programmen (Apt & Bolin) vilka båda är utarbetade av legitimerade logopeder. 1.6.1. Lexia Lexia är det mest använda datorbaserade behandlingsprogrammet för afasi i Sverige (Blom Johansson et al., 2011). Totalt finns ca 1200 övningar i programmet. Övningarna tränar läsning, skrivning, lyssning, eftersägning, fonologisk medvetenhet, m.m. och delas in i kategorier, däribland fonologisk bearbetning, ljud och bokstav, stavelseidentifiering, ord, begrepp, mening och text. Inställningar gällande bland annat svårighetsgrad, tid som personen har till förfogande att genomföra en viss övning och hur övningen presenteras, går att anpassa efter användarens förmåga, vilket möjliggör personlig utformning av programmet (Gunnilstam & Mårtens, 2010). 1.6.2. Mac-programmen Mac-programmen är utarbetade av logoped Pia Apt och avser att träna specifika språkliga färdigheter. Dessa inkluderar talproduktion, talförståelse, läsförmåga, skrivförmåga och räkning. Materialet består av programmen MacSnack, MacGram, MacA, Säga substantiv, Veta verb, Macalculi och Bokstavsbygge (de två senast nämnda användes inte i föreliggande studie). Antal övningar i respektive program varierar. MacSnack: 32 övningar, ca 3700 uppgifter (Apt & Bolin, n.d.-c). MacGram: 12 övningar, drygt 1400 uppgifter (Apt & Bolin, n.d.-b). 9

MacA: 18 läsövningar och 18 skrivövningar, ca 5000 uppgifter (Apt & Bolin, n.d.-a). Säga Substantiv: innehåller 450 substantiv i form av färgbilder. Majoriteten av dessa är fotografier (Apt & Bolin, n.d.-d). Veta verb: innehåller 326 verb i form av färgbilder. Majoriteten av dessa är fotografier (Apt & Bolin, n.d.-e). 1.6.3. Tidigare studier av datorprogrammen saknas Trots att Lexia och Mac-programmen är väl använda av logopeder i Sverige har det ännu inte gjorts någon studie som utvärderat användningen av varken det ena eller andra datorprogrammet i behandling för personer med afasi. Då inga vetenskapliga metoder använts för att undersöka träningseffekt för respektive datorprogram, har kliniskt verksamma logopeder istället fått förlita sig på beprövad erfarenhet (O. Gunnilstam, personlig kommunikation, 2016-10-21). Utöver bristen på vetenskaplig evidens för respektive datorprogram, saknas även forskning som jämför om behandlingseffekten skiljer sig åt mellan Lexia och Macprogrammen och hur skillnaden i så fall ser ut. En sådan jämförelse är viktig för att öka kunskapen och medvetenheten om hur olika former av intensiv datorbaserad träning kan bidra till den språkliga rehabiliteringen för personer med afasi. Det är inte heller undersökt hur denna patientgrupp upplever träning med respektive program. Genom att undersöka ovanstående i föreliggande studie är förhoppningen att kunna vägleda kliniskt arbetande logopeder i Sverige vid utformning av datorbaserad behandling för personer med afasi. 2. Syfte Syftet med föreliggande studie var att besvara följande frågeställningar: 1. Leder intensiv datorbaserad språkträning med Lexia och Mac-programmen till förbättring av den språkliga förmågan hos personer med kronisk afasi? 2. Finns det någon skillnad mellan Lexia och Mac-programmen gällande effekt på den språkliga förmågan efter intensiv språkträning? 3. Hur upplever personer med afasi träning med Lexia respektive Mac-programmen? 3. Metod 3.1. Deltagare Rekrytering av deltagare skedde med hjälp av logopeder i Stockholms och Uppsala län, samt via Stockholms respektive Uppsalas afasiförening. Dessa erhöll information om 10

studien, först i form av så kallade blänkare (se bilaga 1 och 2) och sedan i mer utförliga informationsbrev som skickades som e-postmeddelande (se bilaga 3 och 4) innehållande studiens syfte, samt inklusions- och exklusionskriterier (bortsett från resultat på testet A-ning (se nedan)). Logopederna och afasiföreningarna vidarebefordrade information om studien (se bilaga 6) till personer med afasi som de utifrån inklusions- och exklusionskriterierna bedömde som potentiellt lämpliga deltagare. Anhöriga kunde också ta del av informationen via ett separat informationsbrev (se bilaga 5). De personer som var intresserade av att delta i studien kontaktade därefter testledarna, antingen personligen eller via en anhörig. Inklusionskriterier: kronisk afasi A-ningindex (se förklaring i avsnitt 3.2.) 2-4 på testet A-ning tillgång till egen dator bedöms kunna träna självständigt vid datorn eller har någon anhörig som kan vara behjälplig vid behov (t ex med att starta upp programmet) bedöms orka träna med den intensitet och omfattning som studien kräver Exklusionskriterier: grava artikulationssvårigheter (dysartri eller apraxi) uttalad syn- eller hörselnedsättning som ej kan korrigeras med hjälpmedel (glasögon/hörapparat) betydande kognitiv nedsättning, t.ex. demensutveckling Exklusionskriterierna valdes på basis av att studien syftar till att undersöka hur intensivträning påverkar den språkliga förmågan kopplat specifikt till afasi. Andra nedsättningar, som inte är primärt språkliga, kan ses som ovidkommande variabler och ville därför undvikas. För att studien skulle vara genomförbar inom den tidsram som fanns till förfogande fanns inte utrymme för fler än tio deltagare. Det var dock önskvärt att inte få färre än tio deltagare, eftersom studiens externa validitet påverkas negativt av få deltagare. Efter att ha testat tio presumtiva deltagare uppvisade två av dessa ett A-ningindex högre än 4 och exkluderades därför från studien. De åtta deltagare som inkluderades i studien bestod av sex män och två kvinnor i åldrarna 51-85 år (M; 69,6 år). De matchades med avseende på A-ningindex och randomiserades därefter till två grupper (A och B), i syfte att åstadkomma en likartad fördelning av språklig förmåga i båda grupperna. Hos samtliga deltagare var afasin orsakad av stroke, men de uppvisade olika typer av afasi och därmed olika typer av språkliga svårigheter. Svårigheter med benämning, repetition och grammatik uppvisades hos samtliga deltagare i olika omfattning vilket medförde svårigheter att uttrycka sig muntligt. Hos samtliga deltagare fanns även nedsättningar av läs-och skrivförmåga, som begränsade deras möjligheter att förstå och uttrycka sig i text. Nedsatt hörförståelse uppvisades hos vissa deltagare, särskilt hos en deltagare som hade stora svårigheter inom denna modalitet. Utöver afasin hade två av deltagarna lätta 11

till måttliga artikulationssvårigheter och en deltagare hade tinnitus, vilket ytterligare begränsade deras kommunikation. 3.2. Material De test som användes vid utvärdering av deltagarnas språkliga förmåga var A-ning, Token Test och BNT. Dessa är välanvända bland Sveriges logopeder (Blom Johansson et al., 2011) och har visats ha goda psykometriska egenskaper samt bedöms kunna identifiera även små förändringar av den prövade förmågan. A-ning (Neurolingvistisk afasiundersökning) (Lindström & Werner, 1995) är ett språkligt test som testar sju språkliga modaliteter genom sju olika deltest; Informativt tal (A1-A8), Repetition (B1-B8) Hörförståelse (C1-C8), Läsförståelse (D1-D8), Högläsning (E1-E4), Informativ skrift (F1-F4) och Diktamen (G1-G4). A-ning är standardiserat på patienter med afasi av olika svårighetsgrad, från lätt till mycket svår (Lindström & Werner, 1995) och är idag det mest använda testet för personer med afasi i Sverige (Blom Johansson et al., 2011). Testet består av totalt 44 uppgifter. Genom att summera testpoängen från varje deltest och dividera summan med 44, erhålls en testmedelpoäng mellan 0-5, som i föreliggande studie refereras till som A-ningindex. Detta indexvärde är således ett mått på genomsnittlig språklig förmåga hos den testade och kan därmed ses som en indikation på svårighetsgraden av afasi. Ju lägre A- ningindex desto svårare afasi. Token Test (de Renzi & Vignolo, 1962) är utformat för att diagnostisera subtila impressivt auditiva störningar vid afasi, det vill säga svårigheter att förstå tal. Testet består av 20 olika figurer (tokens) och ett testprotokoll med muntliga uppmaningar vilka testdeltagaren ska följa genom att peka på eller placera figurerna på olika sätt. Figurerna skiljer sig åt avseende färg, form och storlek. Token Test finns i tre versioner på svenska; A, B och C. A är originalversionen och innehåller 61 uppgifter som är uppdelade på fem avsnitt. Maxpoäng är 261. B och C är förkortade versioner, med färre uppgifter och lägre maxpoäng. I föreliggande studie användes den svenska översättningen (från originalspråket italienska) av originalversionen. Resultatet från den svenska normeringen av Token Test (Apt, 2008), utförd på slumpvis utvalda friska personer, visade på en medelpoäng på 259,5 med en standardavvikelse på 1,9. Av försökspersonerna i Apts studie (2008) hade 34 % full poäng på testet och ingen av deltagarna hade mer än totalt åtta felsvar. BNT (Boston Naming Test) (Kaplan, Goodglass, & Weintraub, 2001) är ett ordbenämningstest som består av 60 svartvita tecknade bilder i ett blädderblock. Bilderna föreställer substantiv vilka är ordnade i stigande svårighetsgrad (med avseende på hur vanligt förekommande de är). Testdeltagarens uppgift är att säga vad respektive bild föreställer. BNT finns i två upplagor. I föreliggande studie användes den senare upplagan som utkom 2001. Maxpoäng på testet är 60. Tallbergs normering av BNT, 12

som gjordes på svenska friska vuxna individer, visade på en medelpoäng på 53,04, med en standardavvikelse på 4,18 (Tallberg, 2005). I syfte att ta del av deltagarnas uppfattning om träningen med respektive datorprogram, skapade författarna två blanketter (se bilaga 8 och 9) med frågor som deltagarna fick svara på. Blankett 8 innehåller frågor om respektive datorprogram, och fylldes i efter att respektive träningsperiod avslutats, i samband med testomgång vår 2 och höst 2 (se beskrivning i avsnitt 3.3. Procedur). Blankett 9 innehåller frågor som låter deltagaren jämföra datorprogrammen med varandra och fylldes i då båda träningsperioderna avslutats, vid testomgång höst 2. För information om Lexia och Mac-programmen, se avsnitt 1.6.1. och 1.6.2. i Bakgrund. 3.3. Procedur 3.3.1. Rekrytering De personer som anmälde intresse för att delta i studien och som uppfyllde inklusionskriterierna (bortsett från A-ningindex, eftersom detta ännu inte var fastställt), testades med A-ning. De deltagare som då erhöll ett A-ningindex mellan 2-4 (vilket motsvarar lätt-måttlig, måttlig, samt måttlig-svår afasi) inkluderades i studien. De testades vid ett senare tillfälle med BNT och Token Test. Dessa två test genomfördes för att kunna mäta en eventuell träningseffekt. Termen träningseffekt syftar i föreliggande studie på förändring av en individs språkliga förmåga till följd av språklig träning. I samband med testning med Token Test och BNT gavs information om studiens upplägg, risken för trötthet, samt deltagarens rätt till anonymitet och att få avbryta sin medverkan utan att ange skäl för detta. Därefter lämnade testpersonerna sitt informerade samtycke till deltagande i studien (se bilaga 7). 3.3.2. Testförfarande De tre test som har använts i studien har administrerats i samma ordning och av samma testledare (uppsatsens författare) vid varje testomgång. En av testledarna utförde A-ning och den andra testledaren utförde BNT och Token test. Vid de inledande testtillfällena medverkade båda testledarna. De antecknade enskilt deltagarnas svar på uppgifterna och poängsatte sedan svaren på frågorna tillsammans, enligt testens manual. Rättning av de testuppgifter i A-ning vars svar utgörs av deltagarnas berättelser och högläsning (A7, A8 och E4), baseras på subjektiv bedömning och rättades därför alltid av båda testledarna, för att på så sätt göra bedömningen mer tillförlitlig. Vid tveksamheter kring poängsättningen diskuterade testledarna möjliga bedömningsalternativ och enades om det mest lämpliga. När alla test hade genomförts av samtliga deltagare, efter testomgång höst 2, kontrollerade testledarna att bedömningen av testen varit konsekvent och korrekt genom att åter gå igenom testen. 13

Varje deltagare deltog i fyra testomgångar (vår 1, vår 2, höst 1 och höst 2) som inföll före och efter träningsperiod 1 respektive träningsperiod 2 (en översikt över proceduren ges i figur 2). Testomgångarna (vår 1 och höst 1) som skedde före träningsperioderna innefattade även introduktion av träningsprogrammen och delades upp på två tillfällen för att inte bli för långa och därmed trötta ut deltagarna. Testningen skedde i respektive deltagares hem med undantag för en deltagare som testades i Afasiföreningen Stockholms afasicenter. Total tidsåtgång för alla tre testen var 85-125 minuter per deltagare. Testresultaten efter första testomgången låg dels till grund för inklusion av deltagare (A-ningindex = 2-4) och fungerade dels som utgångsvärde för att möjliggöra jämförelse mellan testomgångarna. Deltagarnas testresultat utgjorde dessutom en grund för utformning av individuella träningsprogram, vilka bestod av övningsuppgifter i Lexia respektive Mac-programmen. En jämförelse av resultaten från testomgångarna gjordes i syfte att synliggöra eventuell förbättring av den språkliga förmågan till följd av den språkliga träningen. Genom att även jämföra hur resultaten som erhölls från träning med respektive datorprogram skiljde sig åt, kunde träningseffekten från programmen jämföras med varandra. Figur 2. Översikt över proceduren. Några deltagare hade stora svårigheter med vissa testuppgifter, framförallt gällande repetition, diktamen och informativ skrift. Då testledaren bedömde att deltagaren inte skulle klara av resterande deluppgifter med högre svårighetsgrad, utelämnades dessa och testningen fortsatte med nästa uppgift. Detta gjordes med hänsyn till deltagaren, 14

som skulle kunnat uppleva det frustrerande att flera gånger i följd ställas inför uppgifter som denne var oförmögen att genomföra. I två av uppgifterna i A-ning; C8 (hörförståelse) och D8 (läsförståelse), kan testledaren välja att be testdeltagaren att svara fritt på de frågor som ställs, eller att ge svarsalternativ (tre alternativ per fråga). För att underlätta rättningen av uppgifterna valdes i föreliggande studie att ge svarsalternativ till frågorna. En av deltagarna var oförmögen att skriva för hand på grund av motorisk nedsättning. Detta framkom vid det första testtillfället och medförde att deltest F (Diktamen) och G (Informativ skrift) i A-ning inte kunde slutföras. Vid följande testtillfällen genomfördes i stället dessa deltest med hjälp av bokstavstavla och textkort, vilka medföljde testet. Testledaren följde då testets instruktioner för Alternativ diktamen (FA) och Alternativ informativ skrift (GA). För att kunna göra en jämförelse av denna deltagares resultat på A-ning från de olika testtillfällena, exkluderades resultaten på de alternativa deltesten i analysen, vilket inte bedömdes påverka studiens resultat eftersom A-ningindex är ett mått på testets medelpoäng (totalt antal poäng dividerat med antalet uppgifter). 3.3.3. Design I studien tillämpades randomiserad cross-over design för att kontrollera för ordningseffekt, vilket innebär att deltagarna randomiserades i två grupper, grupp A och grupp B, som genomförde träning med datorprogrammen i olika följd. Grupp A genomförde den första träningsperioden med Lexia och den andra träningsperioden med Mac-programmen, medan grupp B använde programmen i omvänd ordning. Mellan träningsperioderna schemalades en så kallad washout-period på tre månader, då deltagarna inte tränade med något av programmen, i syfte att minska den språkliga påverkan från den första träningsperioden. 3.3.4. Träningsupplägg Träningsperioderna, som inföll i maj och juni respektive i september och oktober, innebar för samtliga deltagare intensiv språkträning 45 minuter, två gånger varje vardag i två sammanhängande veckor. Denna träningsmängd bedömdes vara lagom med tanke på att träningen skulle vara så intensiv som möjligt utan att trötta ut deltagarna så mycket att de inte kunde genomföra den på ett effektivt sätt. I de enstaka fall då en deltagare var förhindrad att träna någon av de avsatta vardagarna, kompenserades den uteblivna träningsdagen med motsvarande träningsmängd en helgdag. Utifrån individuellt utvalda övningar tränade deltagarna självständigt med datorprogrammen i sina hem. Övningarna valdes av testledarna utifrån de språkliga färdigheter som individen efter genomfört test med A-ning och informellt samtal uppvisade störst behov och önskan av att träna upp. Efter att systematiskt ha gått igenom alla övningar i båda programmen var testledarna väl insatta i de övningar som fanns att välja bland gällande syfte och genomförande. Ingen legitimerad logoped har dock kontrollerat för att de träningsuppgifter som valdes ut verkligen var de mest lämpade med avseende på de språkliga svårigheter som deltagarna hade. 15

I samband med testning med BNT och Token Test installerade testledarna det datorprogram som deltagaren skulle träna med och gav denne introduktion till hur programmet skulle användas. Testledarna visade hur programmet fungerar och deltagarna fick därefter prova både att starta upp programmet och att genomföra alla tilldelade övningar, under vägledning av testledarna. Att låta deltagarna prova varje övning gjordes dels för att försäkra testledarna om att deltagarna förstod hur respektive övning skulle genomföras och vad den hade för syfte, och dels för att kunna anpassa inställningarna till övningarna, samt byta ut övningar som eventuellt visade sig olämpliga utifrån individens förmåga. Instruktionerna gavs muntligt och kompletterades med skriftliga stödanteckningar, vilka deltagarna hade att tillgå när de skulle starta upp och navigera i datorprogrammet. Deltagarna tilldelades även ett schema där varje träningstillfälle kunde bockas av. 3.3.5. Utvärdering av träning Efter respektive träningsperiod besvarade deltagarna frågor som avsåg att klargöra deras uppfattning om datorprogrammen (frågeformulär 1, bilaga 8). Två av dessa frågor fordrade skattning på VAS-skala (Visuell Analog Skala). Efter träningsperiod 2 besvarade deltagarna dessutom frågor om vilket program de föredrog (frågeformulär 2, bilaga 9). Frågorna besvarades muntligt och skattning på VAS-skalorna skedde genom att deltagaren pekade eller ritade ett kryss på skalan. 3.4. Analys Kvantitativ data bestod av deltagarnas poäng på respektive test, skattning på VASskalorna i frågeformulär 1 (bilaga 8) och svar på de slutna frågorna i frågeformulär 1 och 2 (bilaga 8 och 9). Skattning på VAS-skalorna mättes med linjal. Beräkning av medelvärde och standardavvikelse för ovanstående data gjordes i Microsoft Excel 2010. IBM SPSS Statistics 24.0 användes vid statistisk analys av testresultaten. Signifikanstestning genomfördes i syfte att undersöka om språkförmågan hos deltagarna hade förändrats under träningsperioderna. För detta ändamål användes Wilcoxon Signed Rank Test; ett icke-parametriskt test för inomgruppsdesign, eftersom data inte uppfyllde kraven för parametrisk testning. Konfidensintervallet bestämdes till 95 %. På grund av att studiens deltagarantal var litet ansågs signifikanstestning ge otillräcklig information. Därför beräknades effektstorleken. Det gjordes med formeln z/sqrt(n) (Rosenthal, 1994), vars tröskelvärden motsvarar de för Cohens d, det vill säga 0,2 motsvarar en liten effektstorlek, 0,5 motsvarar en medelstor effektstorlek och 0,8 motsvarar en stor effektstorlek. Kvalitativ data bestod av fritt formulerade svar på de öppna frågorna från frågeformulär 1 och 2 (bilaga 8 och 9). Dessa svar sammanfattades i text. 16

3.5. Etiska aspekter Innan studien påbörjades mottog deltagarna information om studien i form av ett skriftligt brev, anpassat efter deras språkliga förmåga genom ordval, mängd text och kompletterande bilder (bilaga 6). Ett informationsbrev gick också ut till deltagarnas anhöriga i de fall deltagarna inte var ensamboende (bilaga 5). Informationen gavs även muntligt vid första testtillfället då testledarna försäkrade sig om att deltagarna var införstådda med att medverkan i studien inte innebar någon risk utöver trötthet och att de när som helst kunde välja att avbryta sitt deltagande. Innan den första träningsperioden påbörjades inhämtades skriftligt samtycke till att delta i studien från samtliga deltagare (bilaga 7). Deltagarnas identiteter har skyddats genom avidentifiering av testresultat samt säker förvaring av personuppgifter och testmaterial. Deltagande i studien innebar inga medicinska risker. Studien har godkänts av en lokal etisk bedömningsgrupp vid institutionen för neurovetenskap vid Uppsala Universitet. 4. Resultat 4.1. Frågeställning 1 Leder intensiv datorbaserad språkträning med Lexia och Mac-programmen till förbättring av den språkliga förmågan hos personer med kronisk afasi? 4.1.1. A-ning Testning innan första träningsperioden med datorprogrammen, gav A-ningindex i spannet 2,0-4,0 (M = 3,3, SD = 0,8). Vid uppföljande testning efter denna träningsperiod hade deltagarnas A-ningindex ökat till 2,1 4,2 (M = 3,4, SD = 0,8) (se tabell 1). Sju deltagare uppnådde högre A-ningindex till följd av intensiv datorbaserad språkträning under första perioden, medan en deltagare hade oförändrat resultat. Genom signifikanstestning med Wilcoxon Signed Rank Test framkom att träningseffekten av denna träningsperiod var statistiskt signifikant (p = 0,015). Testning innan andra träningsperioden med datorprogrammen gav A-ningindex i spannet 2,1 3,9 (M = 3,3, SD = 0,7). Vid uppföljande testning efter denna träningsperiod hade deltagarnas A-ningindex ökat till 2,3 4,3 (M = 3,5, SD = 0,7) (se tabell 1). Sex deltagare uppnådde ett högre A-ningindex till följd av intensiv datorbaserad språkträning under andra perioden, medan två deltagare hade oförändrade resultat. Genom signifikanstestning med Wilcoxon Signed Rank Test framkom att träningseffekten av denna träningsperiod var statistiskt signifikant (p = 0,026). Tabell 1 och Figur 3 visar samtliga deltagares A-ningindex vid alla fyra testtillfällen, innan och efter respektive träningsperiod, i syfte att illustrera hur testresultaten förändrades. 17

Tabell 1. Deltagarnas A-ningindex vid testning innan de båda träningsperioderna med Lexia och Macprogrammen (A-ning preträning) respektive efter träningsperioderna (A-ning postträning). Deltagare a Preträning vår 1 Postträning vår 2 Förändring vår 1 till vår 2 Preträning höst 1 Postträning höst 2 Förändring höst 1 till höst 2 1A 3,9 4,0 0,2 3,7 3,7 0,0 2A 3,8 4,0 0,2 3,8 3,8 0,0 3A 2,7 2,8 0,0 2,9 3,0 0,1 4A 2,4 2,6 0,2 2,5 2,6 0,2 1B 4,0 4,0 0,1 3,8 4,3 0,3 2B 4,0 4,2 0,2 3,9 4,1 0,2 3B 3,4 3,5 0,1 3,6 3,8 0,2 4B 2,0 2,1 0,2 2,1 2,3 0,2 M 3,3 3,4 0,1* 3,3 3,5 0,2* SD 0,8 2,1 0,07 0,7 0,7 0,16 Not. Beräkning av medelvärde och standardavvikelse är baserad på deltagarna som grupp. a Bokstäverna A och B efter deltagarnummer markerar vilken grupp deltagaren tillhör och därmed vilket datorbaserat träningsprogram deltagaren började träna med. b Förändringen i högerkolumnen visar om det skett en förbättring eller försämring av testresultatet mellan testtillfällena. *p < 0,05 Figur 3. Förändring i A-ningindex mellan testtillfällena hos respektive deltagare, n = 8. De fyra testtillfällena är betecknade A-ning 1, A-ning 2, A-ning 3 och A-ning 4. 4.1.2. Token Test Vid testning med Token Test innan första träningsperioden med datorprogrammen erhöll deltagarna 135-238 poäng av 261 möjliga (M = 202, SD = 32,9). Efter denna period var deltagarnas poäng 136 239 (M = 204, SD = 33,2) (se tabell 2). Fem 18

deltagare hade bättre resultat efter första träningsperioden, två deltagare hade sämre resultat och en deltagare hade oförändrat resultat. Signifikanstestning med Wilcoxon Signed Rank Test visade inte på någon statistiskt signifikant skillnad mellan testresultaten erhållna innan och efter denna träningsperiod (p = 0,499). Vid testning med Token Test innan andra träningsperioden erhöll deltagarna 141 231 poäng (M = 202, SD = 31,5). Efter denna period var deltagarnas poäng 140-227 (M = 199, SD = 29,7) (se tabell 2). Tre deltagare hade bättre resultat efter andra träningsperioden, medan fem deltagare hade sämre resultat. Signifikanstestning med Wilcoxon Signed Rank Test visade inte på någon statistiskt signifikant skillnad mellan testresultaten erhållna innan och efter denna träningsperiod (p = 0,528). En översikt av hur respektive deltagares testresultat har förändrats mellan varje testtillfälle ges i tabell 2 och figur 4. Tabell 2. Deltagarnas resultat vid testning med Token Test innan de båda träningsperioderna med Lexia och Macprogrammen (Token Test preträning) respektive efter träningsperioderna (Token Test postträning). Deltagare a Preträning vår 1 Postträning vår 2 Förändring vår 1 till vår 2 Preträning höst 1 Postträning höst 2 Förändring höst 1 till höst 2 1A 224 226 2 231 225-6 2A 221 226 5 228 215-13 3A 187 184-3 182 173-9 4A 225 239 14 229 212-17 1B 190 190 0 191 209 18 2B 238 221-17 221 227 6 3B 195 207 12 192 194 2 4B 135 136 1 141 140-1 M 202 204 2 202 199-3 SD 32,9 33,2 9,6 31,5 29,7 11,3 Not. Beräkning av medelvärde och standardavvikelse är baserad på deltagarna som grupp. a Bokstäverna A och B efter deltagarnummer markerar vilken grupp deltagaren tillhör och därmed vilket datorbaserat träningsprogram deltagaren började träna med. b Förändringen i högerkolumnen visar om det skett en förbättring eller försämring av testresultaten mellan testtillfällena. 19

Figur 4. Förändring i testpoäng mellan testtillfällena hos respektive deltagare, n = 8. De fyra testtillfällena är betecknade Token Test 1, Token Test 2, Token Test 3 och Token Test 4. 4.1.3. BNT Vid testning med BNT innan första träningsperioden med datorprogrammen erhöll deltagarna 24-52 poäng av 60 möjliga (M = 38, SD = 10,1). Efter denna period var deltagarnas poäng 22 51 (M = 37, SD = 9,6) (se tabell 3). Två deltagare hade bättre resultat efter första träningsperioden, fyra deltagare hade sämre resultat och två deltagare hade oförändrat resultat. Signifikanstestning med Wilcoxon Signed Rank Test visade inte på någon statistiskt signifikant skillnad mellan testresultaten erhållna innan och efter denna träningsperiod (p = 0,674). Vid testning med BNT innan andra träningsperioden erhöll deltagarna 24 49 poäng (M = 39, SD = 9,4). Efter denna period var deltagarnas poäng 22-51 (M = 38, SD = 10,5) (se tabell 3). Fyra deltagare hade bättre resultat efter andra träningsperioden, två deltagare hade sämre resultat och två deltagare hade oförändrat resultat. Signifikanstestning med Wilcoxon Signed Rank Test visade inte på någon statistiskt signifikant skillnad mellan testresultaten erhållna innan och efter denna träningsperiod (p = 0,750). En överblick av hur respektive deltagares testresultat har förändrats mellan varje testtillfälle ges i tabell 3 och figur 5. 20

Tabell 3. Deltagarnas resultat vid testning med BNT innan de båda träningsperioderna med Lexia och Macprogrammen (BNT preträning) respektive efter träningsperioderna (BNT postträning). Deltagare a Preträning vår 1 Postträning vår 2 Förändring vår 1 till vår 2 Preträning höst 1 Postträning höst 2 Förändring höst 1 till höst 2 1A 33 32-1 44 32-12 2A 38 41 3 43 43 0 3A 40 38-2 37 37 0 4A 24 29 5 27 28 1 1B 52 48-4 49 51 2 2B 38 38 0 36 42 6 3B 51 51 0 49 51 2 4B 27 22-5 24 22-2 M 38 37-1 39 38 0 SD 10,1 9,6 3,3 9,4 10,5 5,2 Not. Beräkning av medelvärde och standardavvikelse är baserad på deltagarna som grupp. a Bokstäverna A och B efter deltagarnummer markerar vilken grupp deltagaren tillhör och därmed vilket datorbaserat träningsprogram deltagaren började träna med. b Förändringen i högerkolumnen visar om det skett en förbättring eller försämring av testresultatet mellan testtillfällena. Figur 5. Förändring i testpoäng mellan testtillfällena hos respektive deltagare, n = 8. De fyra testtillfällena är betecknade BNT 1, BNT 2, BNT 3 och BNT 4. 21

4.2. Frågeställning 2 Finns det någon skillnad mellan Lexia och Mac-programmen gällande effekt på den språkliga förmågan efter intensiv språkträning? I tabell 4 och 5 visar testresultat från A-ning på en statistiskt signifikant träningseffekt efter träning med respektive datorprogram, (p = 0,01 för Lexia och p = 0,034 för Macprogrammen). Testresultaten från Token Test och BNT visade inte på någon statistiskt signifikant träningseffekt efter träning med vare sig Lexia eller Mac-programmen. Resultatet från Token Test efter träning med Lexia är dock nära statistisk signifikans (p = 0,068). Testresultat från både A-ning och Token Test indikerar att Lexia gav deltagarna en större träningseffekt än Mac-programmen. Detta förtydligas i tabell 4 och 5. Enligt Cohens d är 0,5 gränsvärdet för en medelstor effektstorlek och 0,8 gränsvärdet för en stor effektstorlek. Tabell 4. Förändring av språklig förmåga hos de åtta deltagarna efter träning med datorprogrammet Lexia, mätt med respektive test; A-ning, Token Test och BNT Förändring mätt med A-ning Förändring mätt med Token Test Förändring mätt med BNT M 0,2 5,4 1,6 SD 0,1 7,2 3,1 Signifikansvärde (p) 0,01 0,068 0,156 Effektstorlek 0,91 0,64 0,5 Tabell 5. Förändring av språklig förmåga hos de åtta deltagarna efter träning med Mac-programmen, mätt med respektive test; A-ning, Token Test och BNT Förändring mätt med A-ning Förändring mätt med Token Test Förändring mätt med BNT M 0,08-6,1-2,5 SD 0,07 10,1 4,4 Signifikansvärde (p) 0,034 0,128 0,144 Effektstorlek 0,75-0,54-0,52 22

4.3. Frågeställning 3 Hur upplever personer med afasi träning med Lexia respektive Mac-programmen? Fler deltagare uppgav att Mac-programmen var roligare och mer lärorika att träna med än Lexia. Mac-programmen var även det program de helst skulle använda vid fortsatt träning. På frågorna om vilket program som var lättast att hantera och i vilket program övningarna var svårast skattade deltagarna programmen som likvärdiga (se figur 6). En kvalitativ analys av deltagarnas kommentarer på frågor från frågeformulär 2 (bilaga 9) visade att Lexia upplevdes som ett barnsligt träningsprogram, dåligt anpassat efter personer med afasi. Övningarna i programmet upplevdes inte vara tillräckligt svåra för att leda till utveckling av den språkliga förmågan. Mac-programmen innehöll i jämförelse roligare och mer lärorika övningar enligt deltagarna. Uppläggen på Lexia respektive Mac-programmen fick såväl positiva som negativa kommentarer. Exempelvis uppgavs att Lexia hade proffsigare upplägg än Mac-programmen, men Mac-programmen upplevdes däremot ha roligare bilder. 8 7 Preferens för datorprogram 6 5 4 3 2 1 Lexia Mac Lika/Båda Minns ej 0 Vilket program var lättast att hantera/ orientera sig i? I vilket program var övningarna svårast? Vilket program var mest lärorikt? Vilket program var roligast att träna med? Vilket program skulle du helst använda igen? Figur 6. Stapeldiagram som illustrerar deltagarnas (n = 8) preferens gällande datorprogram utifrån frågor ställda vid utvärdering av den språkliga träningen. Y-axeln visar deltagarantal. Deltagarnas skattade svårighetsgrad av de datorbaserade programmen, utifrån en VASskala mellan 0 och 10 centimeter i frågeformulär 1 (bilaga 8), visar att den upplevda svårighetsgraden av Lexia var 2,0-9,7 cm (M = 5,3) och att den upplevda svårighetsgraden av Mac-programmen var 1,4-9,4 cm (M = 5,3). Den största uppmätta skillnaden mellan programmen som en deltagare skattade var 1,3 cm och den minsta uppmätta skillnaden var 0,1 cm. Samtliga deltagare som inledde sin språkliga träning med Lexia skattade det som lättast och samtliga deltagare som inledde sin språkliga träning med Mac-programmen skattade det som lättast. 23

En liknande VAS-skala för skattning av hur lärorika de datorbaserade programmen upplevdes (i frågeformulär 1, bilaga 8) gav Lexia värden mellan 2,4-9,3 cm (M = 6,6) och Mac-programmen värden mellan 6,3-9,5 cm (M = 8,2). Den största uppmätta skillnaden mellan programmen som en deltagare skattade var 7,1 cm och den minsta uppmätta skillnaden var 0,5 cm. Vissa deltagare nämnde att de inte upplevde det lättare att kommunicera med sin omgivning efter träning med datorprogrammen. Hälften av deltagarna tyckte att 45 minuter var lagom tid att träna åt gången, medan övriga deltagare hellre hade tränat i kortare respektive längre pass. Samtliga deltagare hade tränat med en tidigare version av Lexia före studiens början, men ingen hade tidigare tränat med Mac-programmen. 5. Diskussion 5.1. Resultatdiskussion 5.1.1. Frågeställning 1 Leder intensiv datorbaserad språkträning med Lexia och Mac-programmen till förbättring av den språkliga förmågan hos personer med kronisk afasi? 5.1.1.1 A-ning Resultaten i föreliggande studie tyder på att intensiv datorbaserad språkträning med Lexia och Mac-programmen leder till förbättring av den språkliga förmågan hos personer med kronisk afasi. Träning i 45 minuter, två gånger varje vardag i två veckors tid ledde till förbättring av samtliga deltagares testresultat på A-ning. Denna förbättring var statistiskt signifikant för de båda träningsperioder som studien omfattade (p = 0,015 respektive p = 0,026). 5.1.1.2 Token Test och BNT Ingen statistiskt signifikant skillnad påvisades mellan testtillfällena före och efter träning för testen BNT och Token Test. Att resultaten på dessa test, som undersöker benämning respektive hörförståelse specifikt, inte har påvisat förändringar som varit statistiskt signifikanta kan bero på att deltagarna inte har tränat benämning och hörförståelse i någon större utsträckning under träningsperioderna. A-ning som omfattar kartläggning av sju olika språkliga modaliteter har haft möjlighet att fånga upp förändring av deltagarnas språkliga förmåga som BNT och Token Test eventuellt har missat. Testens utformning och testförfarandet kan också tänkas ha påverkat resultaten. Resultat från Token Test visar att den största negativa förändringen mellan två testtillfällen för en deltagare är -17 poäng och den största positiva förändringen är +18 poäng, vilket i sammanhanget kan ses som mindre förändringar, eftersom testets maximala poängsumma är 261 (se figur 4 för översikt över hur testresultaten utvecklats 24

för varje deltagare). En hög total poängsumma innebär också fler möjligheter till felsvar. I varje testuppgift poängsattes varje enskilt delmoment, så kallat item. En uppgift kunde ge mellan två och åtta poäng, vilket innebär att en deltagare som för en kort stund tappar koncentrationen och inte uppfattar instruktionen till en uppgift kan missa många poäng. Eftersom instruktionerna till uppgifterna enligt testmanualen inte får upprepas, ställer Token Test höga krav på arbetsminnet. Flera av deltagarna kommenterade att det var svårt att minnas uppmaningarna, vilket ledde till att de i vissa fall var tvungna att chansa. Med tanke på att skillnaden i testresultat inte visade sig vara statistiskt signifikant, antas deltagarnas varierande prestation till stor del bero på slumpen. Koncentrationsförmåga, minnesförmåga och grad av trötthet under testförfarandet tros ha inverkat till viss del. Liksom för Token Test varierade deltagarnas testresultat på BNT mellan testtillfällena. Största förändringarna i resultat på BNT hade deltagare A1 vars resultat varierade mellan - 12 och + 12 poäng. En närmare granskning av testresultaten för denna individ visade att förändringen orsakats av en stor förbättring i antal korrekt benämnda bilder under washout-perioden, det vill säga mellan testtillfälle 2 (vår 2) och 3 (höst 1), som sedan återgick till den ursprungliga nivån vid tillfälle 4 (höst 2). Vad denna tillfälliga förbättring berodde på är oklart. Då BNT administrerades som sista test under besöken hos deltagarna kan det även tänkas att trötthet påverkade ordmobiliseringsförmågan och därmed ledde till de något varierande testresultaten. 5.1.1.3 Washout-perioden Under den tre månader långa washout-period som inleddes med testomgång 2 (vår 2) och avslutades i och med testomgång 3 (höst 1) förekom ingen träning med datorprogrammen. Testresultaten från A-ning och Token Test visade att deltagarnas språkliga förmåga generellt försämrats något under denna tid, vilket indikerar att effekten av språklig träning avtar vid ett längre uppehåll i träningen. Deltagarnas resultat från A-ning visade på en statistiskt signifikant förbättring av den språkliga förmågan efter de enskilda träningsperioderna (p = 0,015 för träningsperiod 1 och p = 0,026 för träningsperiod 2). Detta indikerar att korttidseffekten av den språkliga träningen är god. Effekten avtar dock efter viss tid, då flera deltagares resultat på testen var lägre vid höst 1 än vid vår 2. 5.1.1.4 Deltagarantal Deltagarna i föreliggande studie bestod av en relativt liten grupp personer (n = 8), vilket innebär en svårighet att erhålla statistiskt signifikanta resultat. Fler deltagare ökar sannolikheten att hitta de skillnader som eventuellt inte upptäcks med ett litet urval. Det är därmed möjligt att resultaten från Token Test och BNT i föreliggande studie hade uppnått statistisk signifikans om fler deltagare hade inkluderats. Trots det begränsade deltagarantalet bedöms studien kunna ge en indikation på vilken nytta intensiv datorbaserad språkträning har för personer med afasi. 25

5.1.2. Frågeställning 2 Finns det någon skillnad mellan Lexia och Mac-programmen gällande effekt på den språkliga förmågan efter intensiv språkträning? Testresultat från A-ning visar på en statistiskt signifikant träningseffekt med både Lexia och Mac-programmen (p = 0,01 för Lexia och p = 0,034 för Mac-programmen). Det gör inte testresultaten från Token Test och BNT, men Token Test visar en tendens till statistiskt signifikant träningseffekt av Lexia (p = 0,068). Effektstorleken beräknad på resultaten på samtliga test, tyder enligt riktvärdena för Cohen s d, på en stor förändring av språklig förmåga till följd av träning med respektive datorprogram. Resultaten från Token Test och BNT visar dock att denna förändring är negativ efter träning med Macprogrammen (se tabell 4 och 5). Denna negativa förändring antas bero på en slump, eftersom träningen inte förväntas generera en försämring av språklig förmåga. Att effektstorleken var större för träning med Lexia än träning med Mac-programmen indikerar att Lexia är det datorprogram som har störst potential att förbättra språklig förmåga hos användaren. 5.1.3. Frågeställning 3 Hur upplever personer med afasi träning med Lexia respektive Mac-programmen? Det är ytterst relevant att den språkliga träningen känns meningsfull för personen som genomför den. Oavsett om den språkliga träningen har visats ge effekt eller inte, så är motivation avgörande för att träningen ska bli av. Därför var det intressant att undersöka deltagarnas subjektiva upplevelser av träningen. Resultatet från deltagarnas jämförelse av datorprogrammen visar att Mac-programmen upplevdes roligare och mer lärorika att träna med jämfört med Lexia, som uppgavs vara tråkigare på grund av att det inte upplevdes vara riktat till den målgrupp de själva tillhör. Majoriteten av deltagarna skulle välja Mac-programmen framför Lexia vid fortsatt språklig träning. Anledningen till att deltagarna föredrog Mac-programmen kan vara att det upplevdes vara mer afasivänligt, enligt de kriterier som togs upp i studien av Swales, Hill, & Finch, (2016), däribland enklare layout och möjlighet att hoppa över för svåra uppgifter och korrigera sina svar. Den nya versionen av Lexia, som användes i föreliggande studie, uppfyller inte dessa kriterier i lika hög grad, då utformningen av programmet bland annat medför överflödiga moment för att starta och avsluta övningarna och svårigheter att hålla reda på vilka övningar som utförts. Dessutom saknar Lexia till skillnad från Mac-programmen funktionen att byta uppgift i en övning innan den är avklarad och erbjuder inte samma möjlighet till hjälp med rätt lösning genom språkliga ledtrådar, så kallad prompting. Lexia riktar sig framförallt till skolelever, vilket tydligt framgår av ordval och nivåindelningar i programmet. Användaren är elev och som pedagog väljer man bland övningarnas svårighetsgrad baserad på årskurs. För personer i övre medelåldern som passerat skolåren sedan länge 26

kan det förstås kännas märkligt att träna i ett datorprogram som så uppenbart utgår från skolvärlden. Detta kan vara en av anledningarna till att deltagarna upplevde Lexia som barnsligt. Vissa deltagare uttryckte att övningarna i Lexia inte var tillräckligt utmanande, vilket även det kan ha bidragit till upplevelsen av ett barnsligt program. En uppdaterad version av Lexia, som specifikt riktar sig till personer med afasi och bättre tar hänsyn till deras behov vid språklig träning, vore önskvärt. Deltagarnas skattning på VAS-skala avseende datorprogrammens svårighetsgrad, visar att deltagarna sinsemellan till viss del hade olika uppfattning, men att respektive deltagare upplevde de båda programmen som ungefär lika svåra. Att det ändå tydligt framgår att samtliga deltagare upplevde det program som de började den språkliga träningen med som lättast, oavsett vilket av programmen detta var, är intressant. Det kan eventuellt ha orsakats av slumpen. Det är dock möjligt att det är ett uttryck för att det är besvärligt att lära om och att det först inlärda upplevs lättare. Det verkar inte finnas något samband mellan deltagarnas skattning av svårighetsgrad och motsvarande skattning gällande hur lärorika datorprogrammen upplevdes. Baserat på skattningen på VAS-skalan ansåg majoriteten av deltagarna att träning i Macprogrammen var mer lärorik än träning i Lexia. Att deltagarnas subjektiva uppfattning står i motsats till den objektiva testningen som indikerade att Lexia gav större effekt på den språkliga förmågan, kan bero på att övningarna i Mac-programmen var roligare att genomföra och därmed även upplevdes mer lärorika. Man kan resonera kring om deltagarnas preferens för Mac-programmen berodde på att det var ett nytt program som ingen av deltagarna tidigare hade använt, till skillnad från Lexia, vars äldre version samtliga deltagare hade tränat med tidigare. Ett nytt program kan upplevas mer spännande och roligt och därför kan man argumentera för att det skulle kunna vara anledningen till att en majoritet av deltagarna uppskattade Macprogrammen mer än Lexia. Det var dock den nya versionen av Lexia som användes i föreliggande studie, vilken skiljer sig så pass mycket från den äldre versionen att den kan anses lika ny och obekant för deltagarna som Mac-programmen. Viktigt att poängtera vid tolkning av deltagarnas jämförelser mellan Lexia och Mac-programmen, är att denna information inhämtades efter andra träningsperioden. Det hade då gått ungefär fyra månader sedan träningen i det första datorprogrammet avslutades, vilket innebar en risk att deltagarna inte mindes det första datorprogrammet de tränade med lika väl som det senast använda programmet. Jämförelsen hade dock inte kunnat göras tidigare, då deltagarna måste ha slutfört träningen i båda programmen för att kunna jämföra dem med varandra. 27

5.2. Metoddiskussion 5.2.1. Träningsintensitet Definitionen av intensiv språkträning är vag (Cherney, 2012), men har i föreliggande studie innefattat träning i 7,5 timmar per vecka i två veckor (totalt tio vardagar). Hur intensiv den språkliga träningen är kan påverka till vilken grad den språkliga förmågan förbättras och samma träningsintensitet kanske inte är optimal för samtliga personer med afasi. Detta belyses i föreliggande studie då det framkom att deltagarna hade olika uppfattning om vad som var lagom tid att träna per tillfälle. Det är möjligt att deltagarna i föreliggande studie hade förbättrat sin språkliga förmåga ytterligare om de hade givits mer tid för träning, men det hade dock inneburit en ökad risk för trötthet hos deltagarna. 5.2.2. Begränsat utbud av övningar Det är emellertid inte bara mängden träning som påverkar resultatet, utan också hur den genomförs. Träningen med de datorbaserade programmen utformades så att den skulle ge varje enskild deltagare bästa möjliga förutsättningar för att förbättra sin språkliga förmåga. Urvalet påverkades av datorprogrammens utbud, med varierande antal övningar inom respektive språklig modalitet. Läs- och skrivövningar fanns det gott om i både Lexia och Mac-programmen, medan det fanns ett fåtal lämpliga övningar för träning av repetitionsförmåga, informativt tal, benämning och hörförståelse. De deltagare som främst var i behov av att träna dessa förmågor, hade därför inte samma förutsättningar att förbättras av träningen i datorprogrammen, jämfört med de deltagare som främst behövde träna upp sin läs- och skrivförmåga. Dessutom var utbudet av övningar som lämpade sig för personer med lätta språkliga svårigheter också begränsat. Även om det gick att anpassa inställningarna i många av övningarna, var de i vissa fall svåra att göra tillräckligt utmanande för de individer som hade lättare nedsättningar. Att det i såväl Lexia som Mac-programmen saknas övningar av vissa språkliga färdigheter och av tillräckligt varierande svårighetsgrad, begränsar troligen effekten av träning med programmen. Liknande resonemang fördes av logopederna i studien av Swales et al. (2016) med slutsatsen att etablerade datorbaserade program inte uppfyller användarnas behov i tillräcklig utsträckning. 5.2.3. Genomförande av träningen Andra svårigheter än de rent språkliga, till exempel apraxi och motoriska nedsättningar, kan ha inneburit att vissa deltagare har haft större möda att hantera datorprogrammen än andra. Hos några deltagare noterades lång svarslatens, vilket innebar att de enbart hann med ett fåtal uppgifter per träningstillfälle. Detta kan ha inneburit mindre tidseffektiv träning som därmed inte har lett till önskvärd språklig förbättring. En deltagare (1B) tränade endast med ett av delprogrammen i Mac-programmen (MacGram), på grund av att denne missuppfattat instruktionerna till träningen. Deltagarens resultat från A-ning och Token Test hade inte förändrats efter träning i detta program medan resultatet från BNT hade minskat något. Detta kan tänkas bero på att övningarna i MacGram specifikt tränar grammatisk förmåga, vilken inte utförligt testats av de test som använts, utöver 28

ett fåtal uppgifter i A-ning. Den deltagare (2B) som vid tre av fyra tillfällen använde alternativ skrift (FA och GA) och uttryckte önskemål om att träna sin skrivförmåga fick många övningar för detta i datorprogrammen. Eftersom deltesten för skrivning inte inkluderades i beräkningen av denna deltagares A-ningindex är det möjligt att denna deltagares eventuella utveckling av skrivförmåga inte fångades upp av testet. 5.2.4. Testning I föreliggande studie var det nödvändigt att använda samma test vid upprepade tillfällen, för att kunna följa deltagarnas språkliga utveckling. Ju fler gånger deltagarna testas med samma test, desto mer vana blir de vid dessa. Det finns en möjlighet att de minns specifika övningar från testen och därmed presterar bättre på dessa vid de senare testomgångarna. Därför är det inte rekommenderat att genomföra samma test vid upprepade tillfällen inom ett kort tidsintervall. För att minska risken att deltagarnas testresultat kan ha påverkats av den upprepade exponeringen av testen var vi som testledare noggranna med att inte avslöja om svaren som deltagarna gav var korrekta eller felaktiga, och inte heller delgavs deltagarna information om antalet poäng de uppnått på respektive test. Att deltagarnas testresultat generellt inte hade förbättrats mellan tillfälle vår 2 och höst 1 (under washout-perioden) pekar på att den upprepade exponeringen av testen inte har påverkat resultatet. Testningen som utfördes efter den språkliga träningen skedde för de flesta deltagare en till två veckor efter avslutad träning, men för en deltagare (1B) genomfördes bedömningen tre veckor efter avslutad träning, på grund av svårigheter att samordna tid. Det är svårt att veta om tiden som förflutit mellan avslutad träning och testning har påverkat deltagarens prestation på testen. 5.2.5. Begränsad möjlighet att uttala sig om effekten av den språkliga träningen på lång sikt För att besvara frågeställning 1, Leder intensiv datorbaserad språkträning med Lexia och Mac-programmen till förbättring av den språkliga förmågan?, analyserades hur den språkliga förmågan hade förändrats från testomgång vår 1 till vår 2, respektive höst 1 till höst 2, vilket visar effekten av den språkliga träningen på kort sikt. Det hade emellertid varit intressant att dessutom undersöka effekten av träningen på längre sikt, genom att jämföra resultaten från testomgång vår 1 till höst 1. Tiden mellan dessa testomgångar innefattar washout-perioden, det vill säga då deltagarna inte gjorde någon språklig träning i datorprogrammen. För att göra denna analys hade det dock varit önskvärt att inkludera en kontrollgrupp, eftersom det annars är svårt att uttala sig om ovidkommande variablers påverkan på utvecklingen av den språkliga förmågan under washout-perioden. Att den språkliga förmågan hos personer med kronisk afasi förbättras utan träning är inte troligt eftersom en spontan återhämtning sällan sker i detta skede, men det är något som inte helt går att utesluta. En kontrollgrupp hade inneburit testning av ytterligare deltagare, vilket tyvärr inte var genomförbart inom studiens tidsramar. Det är även mycket troligt att rekryteringen av deltagare till en kontrollgrupp hade varit 29

problematisk, eftersom dessa personer inte skulle erbjudas språklig träning, något som motiverade många av de befintliga deltagarna till att medverka i studien. Det kan dessutom anses oetiskt att inte erbjuda samtliga deltagare träning som antas kunna förbättra deras språkliga förmåga. 5.2.6. Utvärdering av programmen De frågor som ställdes till deltagarna efter avslutad träning har formulerats på ett sätt som varit anpassat till respektive individs språkliga nivå och formuleringarna har därför varierat något mellan deltagarna. Ambitionen har naturligtvis varit att frågorna ska ha kunnat tolkas på samma sätt oavsett testledarnas formuleringar, men i och med deltagarnas nedsatta språkförståelse fanns risk att vissa frågor, trots upprepning och förklaring, tolkades på ett annat sätt än vad som avsågs. I de fall en deltagare uttryckte sig diffust och oklart försökte testledarna genom följdfrågor säkerställa att de uppfattat svaret korrekt. Vissa svar tvingades testledarna tyda efter bästa förmåga då oklarheter fortsatt kvarstod. Hur väl deltagarnas svar faktiskt stämde med verkligheten kan alltså delvis bero på hur de uppfattade frågan och delvis hur testledarna tolkade svaret. Vissa deltagare hade svårt att minnas programmen tillräckligt väl för att utförligt svara på frågorna vid den avslutande utvärderingen. Något att ha i åtanke vid tolkning av deltagarnas skattning om hur lärorika och roliga datorprogrammen varit att träna med, är risken för att deltagarna på grund av social önskvärdhet (för att tillfredsställa oss testledare) har skattat träningen som mer positiv, än deras faktiska upplevelse av den var. Detta kan ha känts särskilt angeläget med tanke på att frågorna inte ställdes anonymt. En anonym utvärdering genom exempelvis ett skriftligt formulär bedömdes inte vara lämplig med tanke på att individerna hade svårigheter med både läsning och skrivning. Vid utvärdering av datorprogrammen, kan deltagarna också ha påverkats av sina förhoppningar om att den tid och det engagemang de själva och vi testledare lagt ner i projektet ska ha givit effekt. Syftet med frågorna som ställdes efter träningsperioderna var att ta reda på deltagarnas uppfattning om datorprogrammen. De två första frågorna i frågeformulär 1 (bilaga 8) uppfyllde dock inte detta syfte och svaren på dessa frågor har därför inte redovisats i resultatet. 5.2.7. Förslag på framtida forskning Resultaten i föreliggande studie är en indikation på att intensiv datorbaserad språkträning (7,5 timmar per vecka under två sammanhängande veckor) har effekt på den språkliga förmågan. Det är dock oklart om denna förbättring har överförts på deltagarnas funktionella kommunikation, då de test som har använts i föreliggande studie inte undersöker denna aspekt, utan endast mäter specifika språkliga förmågor. Då målet med intervention vid afasi är att patienten ska förbättra sin förmåga att kommunicera med sin omgivning, vore det intressant att i framtida studier följa utvecklingen av den funktionella kommunikationen hos personer med kronisk afasi, vid 30

träning med Lexia respektive Mac-programmen. Deltagarna i föreliggande studie bestod av en relativt liten grupp personer (n = 8), med olika typer av språkliga svårigheter, vilket påverkar studiens generaliserbarhet. Det låga deltagarantalet gör det även svårt att erhålla statistiskt signifikanta resultat och det vore därför önskvärt att i framtida studier inkludera ett större urval av deltagare. 6. Konklusion Föreliggande studie är den första med syfte att undersöka om den språkliga förmågan hos personer med afasi påverkas av intensiv språkträning med de svenska datorbaserade programmen Lexia och Mac-programmen, samt att lyfta fram deltagarnas upplevelser av att träna med dessa. Med ett av de tre testen som användes i föreliggande studie (Aning) uppmättes en statistiskt signifikant förbättring av språklig förmåga till följd av intensiv träning med respektive datorprogram. Resultat från samtliga test visar på en något större språklig förbättring efter träning med Lexia, än träning med Macprogrammen. Deltagarna upplevde däremot att Mac-programmen var roligare och mer lärorika att träna med än Lexia. Mer forskning behövs för att kunna uttala sig om vilket av datorprogrammen som bäst lämpar sig för behandling av kronisk afasi. 7. Tack Vi vill rikta ett särskilt tack till våra deltagare som gjorde denna studie möjlig. Tack också till afasiföreningen i Stockholms län som tillät oss att vistas i deras lokaler under testning. Stort tack till vår handledare Monica Blom Johansson för stödet under processen av detta arbete. 31

8. Referenser Aftonomos, L. B., Steele, R. D., & Wertz, R. T. (1997). Promoting recovery in chronic aphasia with an interactive technology. Archives of Physical Medicine and Rehabilitation, 78(8), 841 846. Ahlsén, E. (2006). Introduction to Neurolinguistics. Amsterdam: John Benjamins. Ahlsén, E. (2008). Språkstörningar hos vuxna (förvärvade språkstörningar). In L. Hartelius & L. Lyons (Eds.), Logopedi (1. uppl, pp. 187 197). Lund: Studentlitteratur. American Speech-Language-Hearing Association. (2015). Speech-Language Pathology Medical Review Guidelines. Retrieved December 8, 2016, from http://www.asha.org/uploadedfiles/slp-medical-review-guidelines.pdf Apt, P. (2008). Utprövning av tre svenska versioner av Token Test på en vuxen normalgrupp. Retrieved from http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadfile&recordoid=2863318&fil eoid=2863319 Apt, P., & Bolin, P. (n.d.-a). MacA. Retrieved October 25, 2016, from http://macsnack.nl/bruksanvma/ma.htm Apt, P., & Bolin, P. (n.d.-b). MacGram. Retrieved October 25, 2016, from http://www.macsnack.nl/bruksanvmg/mg.htm Apt, P., & Bolin, P. (n.d.-c). MacSnack. Retrieved October 25, 2016, from http://www.macsnack.nl/bruksanvms/ms.htm Apt, P., & Bolin, P. (n.d.-d). Säga substantiv. Retrieved October 25, 2016, from http://afasimaterial.se/ss.htm Apt, P., & Bolin, P. (n.d.-e). Veta verb. Retrieved October 25, 2016, from http://afasimaterial.se/vv.htm Bhogal, S. K., Teasell, R., & Speechley, M. (2003). Intensity of aphasia therapy, impact on recovery. Stroke; a Journal of Cerebral Circulation, 34(4), 987 993. https://doi.org/10.1161/01.str.0000062343.64383.d0 Binder, J. R., Frost, J. A., Hammeke, T. A., Cox, R. W., Rao, S. M., & Prieto, T. (1997). Human Brain Language Areas Identified by Functional Magnetic Resonance Imaging. Journal of Neuroscience, 17(1), 353 362. Blom Johansson, M., Carlsson, M., & Sonnander, K. (2011). Svenska logopeders insatser till personer med afasi. Retrieved October 17, 2016, from http://www.srat.se/documents/logopederna/logopeden/logopednytt%202011-2013/logopednytt1103.pdf Blom Johansson, M., Lövström, G., & Sandström, C. (2015). Afasi. Retrieved October 17, 2016, from http://www.lul.se/sv/kampanjwebbar/infoteket/funktionsnedsattningar/forvarv ade-hjarnskador-hos-vuxna1/sprak--och-kommunikationssvarigheter-vidforvarvad-hjarnskada-/afasi/ Brady, M. C., Kelly, H., Godwin, J., Enderby, P., & Campbell, P. (2016). Speech and language therapy for aphasia following stroke. The Cochrane Database of 32

Systematic Reviews, (6), CD000425. https://doi.org/10.1002/14651858.cd000425.pub4 Brookshire, R. H. (2007a). Introduction to neurogenic communication disorders. Mosby Elsevier. Brookshire, R. H. (2007b). Introduction to neurogenic communication disorders. Mosby Elsevier. Brown, K., Worrall, L. E., Davidson, B., & Howe, T. (2012). Living successfully with aphasia: a qualitative meta-analysis of the perspectives of individuals with aphasia, family members, and speech-language pathologists. International Journal of Speech-Language Pathology, 14(2), 141 155. https://doi.org/10.3109/17549507.2011.632026 Cherney, L. R. (2012). Aphasia treatment: intensity, dose parameters, and script training. International Journal of Speech-Language Pathology, 14(5), 424 431. https://doi.org/10.3109/17549507.2012.686629 Cherney, L. R., Halper, A. S., Holland, A. L., & Cole, R. (2008). Computerized script training for aphasia: preliminary results. American Journal of Speech-Language Pathology, 17(1), 19 34. https://doi.org/10.1044/1058-0360(2008/003) Cherney, L. R., Patterson, J. P., & Raymer, A. M. (2011). Intensity of aphasia therapy: evidence and efficacy. Current Neurology and Neuroscience Reports, 11(6), 560 569. https://doi.org/10.1007/s11910-011-0227-6 Code, C., & Herrmann, M. (2003). The relevance of emotional and psychosocial factors in aphasia to rehabilitation. Neuropsychological Rehabilitation, 13(1 2), 109 132. https://doi.org/10.1080/09602010244000291 Code, C., & Herrmann, M. (2016, October). The relevance of emotional and psychosocial factors in aphasia to rehabilitation. Retrieved October 20, 2016, from http://www.tandfonline.com.ezproxy.its.uu.se/doi/pdf/10.1080/09602010244000 291?needAccess=true Davis, L., & Copeland, K. (2006). Computer Use in the Management of Aphasia - A Survey of Practice Patterns and Opinions. Retrieved December 8, 2016, from http://www.asha.org/uploadedfiles/asha/publications/cicsd/2006fcomputerusei nthemanagementofaphasia.pdf De Luca, R., Calabrò, R. S., Reitano, S., Digangi, G., Bertè, F., Sergi, G., & Bramanti, P. (2014). Should individuals with chronic aphasia be treated with dedicated PCbased training? Considerations about a case study. NeuroRehabilitation, 35(4), 711 717. https://doi.org/10.3233/nre-141175 de Renzi, E., & Vignolo, L. A. (1962). the Token Test: A sensitive test to detect receptive disturbances in aphasics. In Brain (85th ed., pp. 665 678). Dignam, J., Copland, D., McKinnon, E., Burfein, P., O Brien, K., Farrell, A., & Rodriguez, A. D. (2015). Intensive Versus Distributed Aphasia Therapy. Stroke, 46(8), 2206 2211. https://doi.org/10.1161/strokeaha.115.009522 Dignam, J. K., Rodriguez, A. D., & Copland, D. A. (2016). Evidence for Intensive Aphasia Therapy: Consideration of Theories From Neuroscience and Cognitive Psychology. PM&R, 8(3), 254 267. https://doi.org/10.1016/j.pmrj.2015.06.010 33

Engelter, S. T., Gostynski, M., Papa, S., Frei, M., Born, C., Adjacic-Gross, V., Lyrer, P. A. (2006, May). Epidemiology of Aphasia Attributable to First Ischemic Stroke Stroke. Retrieved October 21, 2016, from http://stroke.ahajournals.org.ezproxy.its.uu.se/content/37/6/1379 Gunnilstam, O., & Mårtens, M. (2010). Lexia 4 handbok. Stiftelsen stora sköndal. Retrieved from http://www.lexia.nu/laddaner/lexia4handbok.pdf Kagan, A., Simmons Mackie, N., Rowland, A., Huijbregts, M., Shumway, E., McEwen, S., Sharp, S. (2008). Counting what counts: A framework for capturing reallife outcomes of aphasia intervention. Aphasiology, 22(3), 258 280. https://doi.org/10.1080/02687030701282595 Kaplan, E., Goodglass, H., & Weintraub, S. (2001). Boston Naming Test. Pjiladelphia: PA Lea and Febiger. Katz, R. C. (2010). Computers in the treatment of chronic aphasia. Seminars in Speech and Language, 31(1), 34 41. https://doi.org/10.1055/s-0029-1244951 Katz, R. C., & Wertz, R. T. (1997). The efficacy of computer-provided reading treatment for chronic aphasic adults. Journal of Speech, Language, and Hearing Research: JSLHR, 40(3), 493 507. Koleck, M., Gana, K., Lucot, C., Darrigrand, B., Mazaux, J.-M., & Glize, B. (2016). Quality of life in aphasic patients 1 year after a first stroke. Quality of Life Research: An International Journal of Quality of Life Aspects of Treatment, Care and Rehabilitation. https://doi.org/10.1007/s11136-016-1361-z Kurland, J., Wilkins, A. R., & Stokes, P. (2014). ipractice: piloting the effectiveness of a tablet-based home practice program in aphasia treatment. Seminars in Speech and Language, 35(1), 51 63. https://doi.org/10.1055/s-0033-1362991 Lam, J. M. C., & Wodchis, W. P. (2010a). The Relationship of 60 Disease Diagnoses and 15 Conditions to Preference-Based Health-Related Quality of Life in Ontario Hospital-Based Long-Term Care Residents. Medical Care, 48(4), 380 387. Lam, J. M. C., & Wodchis, W. P. (2010b). The Relationship of 60 Disease Diagnoses and 15 Conditions to Preference-Based Health-Related Quality of Life in Ontario Hospital-Based Long-Term Care Residents. Medical Care, 48(4), 380 387. Laska, A. C., Hellblom, A., Murray, V., Kahan, T., & Von Arbin, M. (2001). Aphasia in acute stroke and relation to outcome. Journal of Internal Medicine, 249(5), 413 422. https://doi.org/10.1046/j.1365-2796.2001.00812.x Lindström, E., & Werner, C. (1995). Neurolingvistisk afasiundersökning A-NING. Stockholm: Ersta högskola - Ersta utbildningsinstitut. Musso, M., Weiller, C., Kiebel, S., Müller, S. P., Bülau, P., & Rijntjes, M. (1999). Training-induced brain plasticity in aphasia. Brain: A Journal of Neurology, 122 ( Pt 9), 1781 1790. Pound, C., Parr, S., Lindsay, J., & Woolf, C. (2004). Beyond Aphasia: Therapies for Living with Communication Disability. Speechmark. Riksstroke. (n.d.). Allmän information. Retrieved from http://www.riksstroke.org/sve/omriksstroke/allman-information/ 34

Rosenthal, R. (1994). Parametric measures of effect size. In The handbook of research synthesis and meta-analysis (pp. 231 244). New York: Russell Sage Foundation. Retrieved from https://www.russellsage.org/publications/handbookresearch-synthesis-and-meta-analysis-second-edition Socialstyrelsen. (2015). Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (No. 2003-4 1). Falun. Retrieved from https://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelkatalog/attachments/10546/2003-4- 1.pdf Socialstyrelsen. (n.d.). Statistik om stroke. Retrieved October 21, 2016, from http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikefteramne/stroke Swales, M. A., Hill, A. J., & Finch, E. (2016). Feature rich, but user-friendly: Speech pathologists preferences for computer-based aphasia therapy. International Journal of Speech-Language Pathology, 18(4), 315 328. https://doi.org/10.3109/17549507.2015.1081283 Tallberg, I. M. (2005). The Boston Naming Test in Swedish: normative data. Brain and Language, 94(1), 19 31. https://doi.org/10.1016/j.bandl.2004.11.004 Thompson, J., & McKeever, M. (2014). The impact of stroke aphasia on health and well-being and appropriate nursing interventions: an exploration using the Theory of Human Scale Development. Journal of Clinical Nursing, 23(3 4), 410 420. https://doi.org/10.1111/j.1365-2702.2012.04237.x Vikingstad, E. M., George, K. P., Johnson, A. F., & Cao, Y. (2000). Cortical language lateralization in right handed normal subjects using functional magnetic resonance imaging. Journal of the Neurological Sciences, 175(1), 17 27. https://doi.org/10.1016/s0022-510x(00)00269-0 Yourganov, G., Smith, K. G., Fridriksson, J., & Rorden, C. (2015). Predicting aphasia type from brain damage measured with structural MRI. Cortex, 73, 203 215. https://doi.org/10.1016/j.cortex.2015.09.005 35

9. Bilagor Bilaga 1. Bilaga 2. Bilaga 3. Bilaga 4. Bilaga 5. Bilaga 6. Bilaga 7. Bilaga 8. Bilaga 9. Blänkare till logopeder i Stockholms respektive Uppsala län Blänkare till afasiföreningen i Stockholms respektive Uppsala län Informationsbrev till logopeder i Stockholms respektive Uppsala län Informationsbrev till afasiföreningen i Stockholms respektive Uppsala Informationsbrev till anhörig till presumtiv deltagare Informationsbrev till presumtiv deltagare Samtyckesblankett Frågeformulär 1: Frågor som ställs efter respektive träningsperiod, i syfte att ta reda på upplevelsen av det nyss använda datorprogrammet Frågeformulär 2: Frågor som ställs endast efter träningsperiod 2, i syfte att jämföra upplevelsen av de båda datorprogrammen 36

Bilaga 1. Blänkare till logopeder i Stockholms respektive Uppsala län Hej! Vi är två logopedstudenter vid Uppsala universitet som precis har påbörjat vårt examensarbete. Syftet är att jämföra hur språkliga förmågor hos personer med afasi påverkas av intensivträning med två olika datorbaserade behandlingsprogram; Lexia och Mac. Vi planerar att göra en behandlingsstudie med två perioder av intensivträning. Dessa två perioder kommer infalla i maj och i september. Deltagarna kommer att få träna självständigt med datorprogrammen i hemmet, utifrån ett personligt utformat upplägg. Rekryteringsprocessen kommer att påbörjas i mitten av april och vi vänder oss därför till dig som logoped på Akademiska sjukhuset i förhoppning om att du vill hjälpa oss att hitta lämpliga deltagare. Dessa ska ha kronisk afasi (diagnos sedan minst 6 månader). Eftersom vi vill undersöka hur intensivbehandling påverkar språkliga förmågor kopplade till afasin, kan vi inte inkludera deltagare med grav dysartri, grav apraxi, uttalad syn- eller hörselnedsättning, eller betydande kognitiv nedsättning. Vi återkommer med mer information i mitten av april, men börja gärna fundera redan nu på om du har några patienter som passar in på ovanstående kriterier och som du tror skulle vara intresserade av att delta. Har du frågor kan du kontakta oss via mail: sara.malin.examensarbete@gmail.com eller telefon: 073-081 65 42 (Sara), 073-812 00 19 (Malin) Tack på förhand! Vänliga hälsningar, Sara Spens & Malin Eriksson 37

Bilaga 2. Blänkare till afasiföreningen i Stockholms respektive Uppsala län Hej! Vi är två logopedstudenter på Uppsala universitet som precis har påbörjat vårt examensarbete. Syftet är att jämföra hur språkliga förmågor hos personer med afasi påverkas av intensivträning med två olika datorbaserade behandlingsprogram; Lexia och Mac. Vi planerar att göra en behandlingsstudie med två perioder av intensivträning. Dessa två perioder kommer infalla i maj och i september. Deltagarna kommer att få träna självständigt med datorprogrammen i hemmet, utifrån ett personligt utformat upplägg. Rekryteringsprocessen kommer att påbörjas i mitten av april och vi vänder oss därför till er i afasiföreningen i förhoppning om att ni vill hjälpa oss att hitta lämpliga deltagare. Dessa ska ha kronisk afasi (diagnos sedan minst 6 månader). Eftersom vi vill undersöka hur intensivbehandling påverkar språkliga förmågor kopplade till afasin, kan vi inte inkludera deltagare med grav dysartri, grav apraxi, uttalad syn- eller hörselnedsättning, eller betydande kognitiv nedsättning. Vi återkommer med mer information i mitten av april, men börja gärna fundera redan nu på om ni känner till några personer som passar in på ovanstående kriterier och som ni tror skulle vara intresserade av att delta. Har ni frågor kan du kontakta oss via mail: sara.malin.examensarbete@gmail.com eller telefon: 073-081 65 42 (Sara), 073-812 00 19 (Malin) Tack på förhand! Vänliga hälsningar, Sara Spens & Malin Eriksson 38

Bilaga 3. Informationsbrev till logopeder i Stockholms respektive Uppsala län Hej! För några veckor sedan skickade vi ett mail till dig där vi berättade att vi planerar att genomföra en studie inom ramen för vårt examensarbete i logopedi vid Uppsala universitet. Studien syftar till att undersöka hur den språkliga förmågan hos personer med kronisk afasi påverkas av intensiv datorbaserad träning med Lexia och Macprogrammen. Handledare för projektet är leg logoped och universitetslektor Monica Blom Johansson. Vi bad dig att fundera på om du känner till några personer med afasi som skulle kunna vara lämpliga deltagare i studien. Då vi nu påbörjar processen med att rekrytera deltagare, hör vi av oss igen med ytterligare information om studiens upplägg, till dig som logoped och till presumtiva deltagare. Vi skulle vara mycket tacksamma om du har möjlighet att lämna ut bifogat informationsbrev till personer med afasi som du anser uppfyller nedanstående kriterier. Inklusionskriterier: kronisk afasi (minst 6 månader sedan insjuknandet) lätt-måttlig till måttlig-svår afasi (d.v.s. motsvarande ett A-ningindex på 2-4) tillgång till egen dator bedöms kunna träna självständigt vid datorn och har någon anhörig som kan vara behjälplig vid behov (t ex med att starta upp programmet) bedöms orka med så pass intensiv och omfattande träning (se nedan) Exklusionskriterier: grava artikulationssvårigheter (dysartri, apraxi) uttalad syn- eller hörselnedsättning som ej kan korrigeras med hjälpmedel (glasögon/hörapparat) betydande kognitiv nedsättning, t.ex. demensutveckling Studien kommer att innebära att deltagarna självständigt tränar med Lexia respektive Mac-programmen under två skilda perioder, en i maj och en i september. Datorprogrammen används under varsin period. Perioderna är två veckor långa och deltagarna förväntas träna med det aktuella programmet i 45 minuter två gånger per dag. Träningen kommer att baseras på individuellt utvalda övningar i respektive program, vilka läggs på en lämplig svårighetsnivå. Innan och efter respektive träningsperiod kommer deltagarnas språkliga förmåga att kartläggas av oss logopedstudenter, genom testning med A-ning, Boston Naming Test och Token test. Detta för att vi ska kunna jämföra träningseffekten mellan respektive datorprogram och tydliggöra hur den språkliga förmågan hos deltagarna påverkas av 39

intensiv datorbaserad språkträning. Testresultaten påverkar också hur vi utformar träningen för den enskilde deltagaren. Alla deltagare kommer att erbjudas hjälp med att installera Lexia och Mac-programmen på sin dator samt instrueras i hur övningarna ska genomföras. Vi hoppas att du vill hjälpa oss i rekryteringsprocessen genom att så snart som möjligt lämna ut (direkt, eller via mail eller post) bifogade brev till presumtiva deltagare och till deras anhöriga. Har du frågor kan du kontakta oss via mail: sara.malin.examensarbete@gmail.com eller telefon: 073-812 00 19 (Malin), 073-081 65 42 (Sara). Kontaktuppgifter handledare: monica.blom.johansson@neuro.uu.se, telefon: 018-4714747. Tack på förhand! Vänliga hälsningar, Malin Eriksson & Sara Spens Logopedstudenter vid Uppsala universitet 40

Bilaga 4. Informationsbrev till afasiföreningen i Stockholms respektive Uppsala län Hej! För några veckor sedan skickade vi ett mail till er där vi berättade att vi planerar att genomföra en studie inom ramen för vårt examensarbete i logopedi vid Uppsala universitet. Studien syftar till att undersöka hur den språkliga förmågan hos personer med kronisk afasi påverkas av intensiv datorbaserad träning med Lexia och Macprogrammen. Handledare för projektet är leg logoped och universitetslektor Monica Blom Johansson. Vi bad er att fundera på om ni känner till några personer med afasi som skulle kunna vara lämpliga deltagare i studien. Då vi nu påbörjar processen med att rekrytera deltagare, hör vi av oss igen med ytterligare information om studiens upplägg, till er i afasiföreningen och till presumtiva deltagare. Vi skulle vara mycket tacksamma om ni har möjlighet att lämna ut bifogat informationsbrev till personer med afasi som ni anser uppfyller nedanstående kriterier. Inklusionskriterier: kronisk afasi (minst 6 månader sedan insjuknande). förmåga att göra sig förstådd genom muntlig kommunikation (god kommunikativ förmåga krävs inte) tillgång till egen dator bedöms kunna träna självständigt vid datorn och har någon anhörig som kan vara behjälplig vid behov (t ex med att starta upp programmet) bedöms orka med så pass intensiv och omfattande träning (se nedan) Exklusionskriterier: grava artikulationssvårigheter (apraxi, dysartri) uttalad syn- eller hörselnedsättning som ej kan korrigeras med hjälpmedel (glasögon/hörapparat) Studien kommer att innebära att deltagarna självständigt tränar med Lexia respektive Mac-programmen under två skilda perioder, en i maj och en i september. Datorprogrammen används under varsin period. Perioderna är två veckor långa och deltagarna förväntas träna med det aktuella programmet i 45 minuter två gånger per dag. Träningen kommer att baseras på individuellt utvalda övningar i respektive program, vilka läggs på en lämplig svårighetsnivå. Innan och efter respektive träningsperiod kommer deltagarnas språkliga förmåga att kartläggas av oss logopedstudenter, med hjälp av språkliga test. Detta för att vi ska kunna jämföra träningseffekten mellan respektive datorprogram och tydliggöra hur den språkliga förmågan hos deltagarna påverkas av intensiv datorbaserad språkträning. Testresultaten påverkar också hur vi utformar träningen för den enskilde deltagaren. 41

Alla deltagare kommer att erbjudas hjälp med att installera Lexia och Mac-programmen på sin dator samt instrueras i hur övningarna ska genomföras. Vi hoppas att ni vill hjälpa oss i rekryteringsprocessen genom att så snart som möjligt lämna ut (direkt, eller via mail eller post) bifogade brev till presumtiva deltagare och till deras anhöriga. Har ni frågor kan ni kontakta oss via mail: sara.malin.examensarbete@gmail.com eller telefon: 073-812 00 19 (Malin), 073-081 65 42 (Sara). Kontaktuppgifter handledare: monica.blom.johansson@neuro.uu.se, telefon: 018-4714747. Tack på förhand! Vänliga hälsningar, Malin Eriksson & Sara Spens Logopedstudenter vid Uppsala universitet 42

Bilaga 5. Informationsbrev till anhörig till presumtiv deltagare April 2016 Har du en närstående som har afasi och kan tänkas vilja delta i en studie om datorbaserad språkträning? Lexia och Mac är två olika datorprogram som används av logopeder i Sverige, både i direkt logopedbehandling för personer med afasi och som komplement till denna. Programmen innehåller övningar som möjliggör självständig träning av olika språkliga förmågor. Övningarna kan anpassas efter individens behov och önskemål. Vi är två logopedstudenter från Uppsala universitet som ska genomföra en studie med syfte att jämföra hur den språkliga förmågan hos personer med afasi påverkas av intensivträning med två olika datorbaserade program; Lexia och Mac. Språkträningen kommer genomföras under totalt fyra veckors tid, två veckor i maj, samt två veckor i september. Deltagarna kommer under dessa perioder att träna på språkliga övningar i ett datorprogram åt gången. Vi kommer att välja övningar som är individuellt anpassade efter varje deltagare. Före och efter respektive period kommer vi bedöma deltagarnas språkliga förmåga. Projektet är ett examensarbete vid Enheten för logopedi, Institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet. Handledare för projektet är Monica Blom Johansson, logoped och universitetslektor (monica.blom.johansson@neuro.uu.se, tel: 018-4714747). Vad innebär deltagandet? Deltagandet är helt frivilligt och kan avbrytas när som helst utan att skäl behöver anges. Om din anhörige är intresserad av att delta kommer vi att kontakta er för mer information och först därefter fattar han/hon beslut om sin medverkan. Som deltagare förväntas man delta under båda träningsperioderna på två veckor vardera. Under dessa veckor ägnas 90 minuter dagligen åt den språkliga träning som vi utformar för respektive deltagare. Deltagaren förväntas även medverka vid återkommande testtillfällen (före och efter behandlingsperiod 1 samt före och efter behandlingsperiod 2, totalt 4 gånger). Deltagare Vi söker personer som har haft afasi i minst sex månader och som kan göra sig åtminstone delvis förstådd genom muntlig eller skriftlig kommunikation (god 43

kommunikativ förmåga krävs inte). De behöver ha tillgång till egen dator (PC eller Mac, stationär eller laptop). Personuppgifter Alla personuppgifter kommer att avidentifieras. Intresseanmälan Intresseanmälan görs enklast genom att kontakta oss via mail eller telefon så snart som möjligt, senast 30 april. Med vänlig hälsning, Logopedstudenterna Malin Eriksson Sara Spens 073-8120019 073-0816542 sara.malin.examensarbete@gmail.com 44

Bilaga 6. Informationsbrev till presumtiv deltagare April 2016 Vill du delta i en studie om intensiv språkträning? Projektledare: Logopedstudenter Malin Eriksson och Sara Spens Handledare: Leg. logoped och med. dr. Monica Blom Johansson Syfte: Hur påverkas den språkliga förmågan hos personer med afasi av träning med två olika datorprogram? Lexia Mac-programmen För att kunna delta ska du: Ha haft afasi sedan minst 6 månader Ha egen dator (PC eller Mac, stationär eller laptop) 45

DIN TRÄNING NÄR Två träningsperioder: 2 veckor i maj 2 veckor i september Måndag fredag, 45 minuter, 2 gånger per dag + VAR I ditt hem HUR Språklig träning med din egen dator i Lexia och Mac-programmen Vi hjälper dig med installation av datorprogrammen! TESTER NÄR Före och efter de båda träningsperioderna 46

VAR I ditt hem, eller i afasiföreningens lokaler HUR Språktester Två tillfällen per testomgång DELTAGANDE Frivilligt Rätt att avbryta din medverkan när som helst Inga risker finns utöver trötthet i samband med träning Personuppgifter hanteras med sekretess Möjliga fördelar med att delta: Hjälper forskningen Ger dig språklig träning INTRESSEANMÄLAN Vill du delta i studien? Kontakta oss så snart som möjligt, helst innan 30 april. Malin Eriksson Sara Spens, logopedstudenter vid Uppsala universitet 073-8120019 073-0816542 sara.malin.examensarbete@gmail.com Monica Blom Johansson, handledare 018-4714747 monica.blom.johansson@neuro.uu.se 47

Bilaga 7. Samtyckesblankett SAMTYCKE: April 2016 Jag har tagit del av ovanstående information Ja Nej Jag samtycker till att delta i denna studie Ja Nej Din namnteckning Datum Din adress Din mailadress Ditt telefonnummer Har du frågor till oss? Kontakta: Malin Eriksson Sara Spens 073-8120019 073-0816542 sara.malin.examensarbete@gmail.com Monica Blom Johansson, handledare 018-4714747 monica.blom.johansson@neuro.uu.se 48