OMSORG OM MÅNGA DJUR Högt ställda krav på djuromsorgen i ekologisk produktion hur går det ihop med många djur och anställda som ska sköta dem? ANN-HELEN MEYER von BREMEN HUR GÖR MAN EGENTLIGEN för att förverkliga KRAV-reglerna i praktiken när det gäller daglig skötsel av många djur som sköts av anställda? Eller rättare sagt, hur gör man vardag av den ekologiska idén? Höga krav på djuromsorg är en grundbult i ekologisk produktion med djur. Ofta hamnar vi i tekniska diskussioner om utrymmen, betesdrift och karenstider för medicinering, men den viktigaste rollen har givetvis människan, djurskötaren. Förutom extra höga krav på välfärd och hänsyn till naturliga beteenden, så ska de ekologiska djuren också få gå ute stora delar av året och allt detta kräver både utbildning, djuröga och ett annat förhållningssätt hos djurskötaren. Ekologiskt Lantbruk har pratat med ett antal större djurägare om hur de försöker leva upp till KRAVreglerna och förmedla kunskapen och intentionerna till sina anställda. Generellt upplevs inte KRAV-reglerna av de intervjuade som särskilt svåra att omsätta i praktisk handling och inte heller att förmedla till personalen. Många pratar om att KRAV-reglerna bara är en del av allt annat som ska kommuniceras med personalen. Tydliga anvisningar Charlotte Norrman-Oredsson har 14 000 värphöns på Skea gård utanför Hässleholm. Hon har två anställda, varav en är egna dottern Caroline. Alla på företaget har gått grundkurs om fjäderfä hos Svenska Ägg. Mina anställda vet inte skillnaden mellan ett konventionellt stall och ett ekologiskt, utan det som gäller är mera så här följer vi KRAVs regler!. Det handlar om en tydlighet i budskapet och en tydlig kommunikation mot de anställda. Varje måndag går vi igenom arbetet praktiskt för vad som ska ske under veckan. Charlotte Norrman-Oredsson med 14 000 värphöns. Att omsätta reglerna i praktik har inte varit svårt, möjligen tycker hon att reglerna har ändrats lite väl ofta på hönssidan, vilket kan vara kännbart för den som investerat mycket pengar i stallar. Senaste regeländringen handlar om hönsens bete, att de ska förmås att gå en längre sträcka från stallet så att betet räcker åt alla. Man måste stimulera dem till att gå ut. Jag har skydd för dem, träd och tak och små skjul och vi ska också plantera fler träd. Går ej att rationalisera I Skåne finns också Magnus Bengtsson på Körslätts gård utanför Helsingborg, en av uppfödarna av Bosarpskycklingen. I dag föder han upp 45 000 kycklingar per år. Han har en person anställd och de för dagligen samtal om djuren och skötseln. Det är väldigt viktigt att ha ett gemensamt tankesätt. Jag tycker inte att KRAV-reglerna är konstiga, de stämmer bra överens med hur jag vill att det ska fungera. Däremot tycker han att KRAVs FOTO SVENSKA ÄGG tolkning av självförsörjning av foder är för liberal. En riktig självförsörjning där man odlar betydligt mer än 50 procent av fodret är inte särskilt svårt. Han anser heller inte att KRAVreglerna begränsar storleken på hans uppfödning. Han skulle enkelt kunna öka till det dubbla. Hur stor skulle du kunna bli, skulle du kunna producera en miljon kycklingar per år som många av de konventionella producenterna gör? I teorin ja, men i praktiken säger jag nej. Vi kan inte göra de rationaliseringsvinster som de konventionella gör. De lägger ju ner lika mycket arbete i sina stora stallar som jag gör i mina små. Jag skulle enkelt kunna ha en fyra gånger större volym, men det behövs mer folk och mark då och eftersom jag vill vara självförsörjande på foder så går inte det heller på grund av markbrist. I omsorgen om djur ligger också tanken att man ska se till varje individ. Det är kanske lätt om man har några hönor, men hur gör man om man har tusentals fåglar? Det är en skillnad mot om du har moderdjur som suggor, mjölkkor eller amkor eftersom du har de Magnus Bengtsson med 45 000 kycklingar per år. FOTO LENA KARLSSON 6 EKOLOGISKT LANTBRUK 7/2013
djuren under många år. Jag har ingen personlig relation till djuren eftersom jag får nya hela tiden och det primära är att hela gruppen mår bra. När vi går hos djuren ser vi naturligtvis om enskilda individer inte mår bra, men då handlar det om att plocka bort dem, inte att behandla dem. Så krasst är det och det gäller även om du har värphöns. Men man får ändå aldrig glömma bort att det är individer man sköter. Ett problem för Magnus Bengtsson är att det fortfarande finns rätt lite kunskap kring skötseln av just ekologiska slaktkycklingar. Under sina fem år som kycklinguppfödare har han dock hittat vissa sätt att förebygga smitta och sjukdom. Han tvättar stallarna noggrant och ser till att de hinner torka ordentligt innan nästa omgång sätts in. Han strör också lite extra för att förebygga coccidios. Det är väldigt viktigt att det finns tillräckligt med tid mellan omgångarna så att stallarna hinner bli ordentligt sanerade. Ordnat internutbildning Håkan Samuelsson är en av nio ägare av Vadsbo Mjölk utanför Mariestad. Gården är den största i Sverige med sina 1 250 kor. Här finns 20 anställda djurskötare och ytterligare tio personer inom växtodlingen. Vadsbo har anordnat interutbildning för de anställda. Personalen är också med när rådgivarna kommer på besök. Jag tycker inte att det har varit svårt att omsätta KRAV-reglerna i praktiken. Det var ett bekymmer när kalven skulle vara kvar hos kon i tre dagar, det hade personalen svårt att acceptera och det var en lättnad för alla när den regeln togs bort, säger Håkan Samuelsson. Med så många kor borde han knorra över betesdriften, men det gör han inte. Redan från start fanns strategin att bygga och planera för att betet skulle fungera och det har det också gjort. Lösningarna är flera. Bland annat har man extra personal under sommaren som enbart jobbar som kofösare, ser till att djuren har vatten mm. Vi har också lagt mycket pengar på att drivningsvägarna ska vara stabila oavsett väder och vi har många in- och utsläpp från betesfållorna så att inte korna ska behöva trampa på samma ställen. Sommaren som gick var ju bra, men de två tidigare somrarna var blöta och då har vi sett att vår strategi har fungerat bra. På det hela tycker jag att betet fungerar väldigt bra. Personal med djuröga Med över tusen kor borde det rimligtvis vara svårt att se till individen, även om korna är indelade i grupper om 160. Håkan Samuelsson säger också att det givetvis inte är samma sak som att bara ha 20 30 kor. Men vi upplever inte detta som ett problem. Jag tror inte att personalen ser djuren som en stor massa, tvärtom känner de igen väldigt många av korna. När man söker personal är djuröga och djurkänsla hos de sökande det absolut viktigaste kriteriet. Sedan får de lära sig det ekologiska hos oss. Det känns också bra att all personal tycker att det är bra med eko. I den ekologiska idén ingår ju att djuren inte ska drivas för hårt. Samtidigt har ekologiska mjölkbönder precis samma press på lönsamhet och hög avkastning som alla andra. Hur balanserar ni det här? Jag tror inte att vi driver dem för hårt. En ko som mjölkar bra, mår också bra. För närvarande har man en blandning av Holstein och SRB. Håkan berättar att det finns funderingar på att satsa mer på SRB. Vi tycker att hon är en bättre grovfoderomvandlare än Holstein och som dessutom passar bättre på bete eftersom hon väger mindre. Holstein mjölkar mycket på kraftfoder, men inte om hon äter mer grovfoder. Dessutom finns det ett mervärde i tjurkalvarna från SRB när det gäller köttet. FOTO LENA KARLSSON Djur som man har en kort tid ser man inte som individer, det primära är att gruppen mår bra, säger Magnus Bengtsson. Men man får inte glömma att det är individer man sköter. EKOLOGISKT LANTBRUK 7/2013 7
omsorg om många djur Anders och Maria Engvall har anmält sig till en Lean-utbildning för att bli bättre på att kommunicera med sina anställda. Balansgång mellan lönsamhet och djuromsorg Både Thomas Berglund på Almnäs Bruk och Anders Engvall på Forsa Gård skulle egentligen vilja ha en ännu högre djuromsorg än vad KRAVs regler säger, men båda ser också att lönsamheten hindrar detta. Än så länge. FOTO JENS LASTHEIN ANDERS OCH MARIA ENGVALL på Forsa gård i Stora Skedvi har 160 suggor och föder upp 3 000 smågrisar per år. De är nu inne på sitt tolfte år. För närvarande har de två av sina tre barn anställda som grisskötare. Dessutom finns ytterligare en anställd som sköter annat på gården. Det är ganska svårt att leda folk men det har inte blivit svårare med KRAV-reglerna. KRAV-reglementet åker med av farten med alla andra regler och rutiner som vi har. Vi har aldrig haft en färdigutbildad svinskötare anställd på gården. Jag kan tänka mig att det hade blivit mycket svårare att få förståelse för KRAVreglerna då, säger Anders. Men oavsett KRAV-regler eller inte så tycker han ändå att det är svårt att kommunicera med sin personal, även om de, som nu, råkar vara hans barn. Därför har han och Maria anmält sig till en utbildning i Lean lantbruk, just för att bli duktigare på att kommunicera. Anders medger också att han, som så många av oss, är konflikträdd. Jag tror också att vi borde vara duktigare på att ha riktiga arbetsplatsträffar. Jag har förut tyckt att det har känts lite halvlarvigt, men jag får nog tänka om där. Det blir ännu tydligare när våra barn jobbar här. Man blir nästan slarvigare med informationen till dem och vi tolererar saker, som sen ankomst, som vi inte skulle göra på samma sätt med en extern anställd. Å andra sidan vet jag också att de hjälper mig en lördagkväll om det behövs. Hanterar grupper Han pratar också om att det inte är så enkelt att se individen eftersom man jobbar med grupper av grisar. Allt skulle krascha om vi skulle börja tänka individer och inte grupper och nu tycker jag att KRAV börjar förstå det. Om en sugga till exempel tar längre tid på sig att komma i brunst och grisar senare än övriga i gruppen, då blir det problem med digivningstiden. Hon kanske då får hoppa in i en grupp som har fött en vecka senare och då blir hon inne en vecka längre. Men vi måste kunna tvätta och sanera en hel avdelning, annars får vi problem med sjukdomar. Men när det gäller grisning och betäckning, då är det individer vi jobbar med. Engvalls har Sveriges största uppfödning av KRAV-smågrisar. Han ser egentligen inte att regelverket sätter några gränser för att utöka ytterligare, men han tycker att det finns många andra skäl till att inte bli större. Betet är givetvis en sak, men han pekar också på problemet att en större gård innebär fler transporter av foder och av gödsel. I grunden tror jag också att det är fel att fösa ihop så många djur på ett ställe. Du får en större miljöbelastning och större risk för smitta. Men hade någon sagt det till mig för tio år sedan, hade jag bara hånflinat. 8 EKOLOGISKT LANTBRUK 7/2013
Brytpunkten lägre För deras eget företag tror han inte att det skulle bli ett ekonomiskt lyft att bli större. Han menar att synergieffekterna inte är så stora som man ofta gör gällande inom lantbruket. Om du inte har lönsamhet på sugga ett så har du det inte på sugga hundra heller. Brytningspunkten går nog tidigare än vad vi tror. För min del skulle det handla om att jag skulle växa ur allting, från mark till personalrum, plus att man får åka i allt vidare cirklar för att samla foder och bli av med skiten. Anders och Maria Engvall har länge efterlyst ett avelsarbete av en gris som är bättre lämpad för utevistelse än vad dagens grisar är. För ett tag sedan tog de saken i egna händer och testade Linderödssvin. Resultatet var strålande för allt, utom ekonomin. De är tåliga och robusta och passar jättebra för utevistelse och att gå i grupp. De är dessutom väldigt bra mammor och köttet smakar mycket gott. Men de växer för långsamt och äter för mycket för att det ska vara lönsamt. Som det ser ut nu så har vi ingen möjlighet att använda grisrasen, det finns det inte pengar till. Ångrar utökning Anders och Maria har också en längre tid funderat på att dra ner antalet grisar. Anders ångrar att de dubblade antalet suggor och byggde ett nytt stall. Den större volymen har visserligen gett kraft i prisförhandlingar med slakterier och gjort det möjligt för dem att anställa personal och få lite ledig tid. Men samtidigt är de tvungna att köpa in mer foder, vilket är en hög kostnad. Nu är vi störst på KRAV-grisar och kommer inte ur det. Jag tror att vi hade varit lite försiktigare om vi hade vetat det vi vet nu, men på den tiden var det inget snack om att man inte skulle utöka. Vi har ett företag i obalans, vi har tittat på att halvera men det har fallit på att det innebär ett sämre socialt liv för oss, eftersom vi då skulle ha svårt att ha anställda. När jag började på Almnäs var det mycket snack om att bönder skulle bli företagare och fokusera på lönsamhet, men de tankarna för in oss i industrins fålla. Jag gick också på det men nu börjar jag inse att Almnäs är mer än ett företag, säger Thomas Berglund, VD på Almnäs Bruk. THOMAS BERGLUND är VD för Almnäs Bruk utanför Hjo. Gården har 400 mjölkkor och nio anställda. Han upplever det inte heller som något problem att förmedla KRAVreglerna, men däremot att verkligen gå på djupet när det gäller den ekologiska idén. Vi har en rad andra system och rutiner som vi måste informera om och det stjäl tid från halvt filosofiska funderingar. Det räcker inte med att tala om att kalvarna ska ut på bete, utan också varför. Det är genom att öka kunskapen som vi kan öka förståelsen för reglerna. Han brukar ibland när han håller föredrag visa ett foto på en liten kalv och ställa frågan med vilken rätt tar vi det här djuret i bruk? För han menar att om vi kokar ner vårt prat om djuromsorg så är det precis detta som det handlar om. Målet mer än KRAV Min ambition är att det ska finnas en kod som går utöver reglerna, att KRAV inte är målet utan mera en riktning mot målet. Det är svårt att omsätta mina tankar i KRAV-regler eftersom KRAV hela tiden har en ekonomisk verklighet att förhålla sig till. Det leder till en nivellering av reglerna. Och även på Almnäs bruk är det ekonomin som än så länge bromsar det som han skulle vilja förverkliga, en djuromsorg som går utöver KRAV-reglerna. Han vet att en del av djuren på gården blir sjuka just på grund av de ekonomiska förutsättningar som gäller. Att satsa på djuromsorg kostar pengar, det menar han att vi inte kommer ifrån. Därför har han strategin, att bland annat med hjälp av det egna ysteriet kunna producera premiumprodukter som ger större inkomster och gör en högre djuromsorg möjlig. Han jämför kon med hästen som han tycker har en miljö som närmar sig en värdig djurmiljö och som dessutom inte alls behöver jobba så hårt som kon gör. Kor med namn Jag skulle vilja att KRAV funderade på den genomsnittliga livslängden när det gäller en mjölkande ko. Varför är den så kort och vad kan man göra åt det? Mitt mål är att vi ska ta så mycket betalt att det inte ska spela någon roll om en ko mjölkar 5 000 eller 9 000 kilo. Vi måste vänja oss av med att se djuren som enbart produktionsenheter. Och just detta tycker han är det riktigt svåra, att inte se 400 kor som en enda grå massa utan se till varje individ. Därför har exempelvis alla kor också ett namn, vid sidan av det fyrsiffriga numret. Det finns också EKOLOGISKT LANTBRUK 7/2013 9
omsorg om många djur Självdöda kor har blivit fler djur på gården som saknar produktionsvärde. Det har sparats kalvar, som egentligen borde ha slagits ihjäl, bara för att personalen har fattat tycke för dem. Sedan är det förstås andra djur som inte har blivit behandlade så därför att de inte hade turen att födas som väldigt små eller med en särskild teckning, men detta, att vi ibland sparar djur utan något ekonomiskt värde, visar att det finns en mänsklighet och en omsorg hos personalen som är viktig. Almnäs ingen fabrik Än så länge är inte Almnäs bruk där Thomas Berglund skulle vilja att man var, men redan i dag gör man några saker som är utöver KRAV-reglerna. Fortfarande har man kvar rutinen att kalven går med kon under råmjölksperioden, helt enkelt för att personalen tycker att det fungerar bra. Man har dessutom höjt självförsörjningsgraden på foder, även om man inte ännu klarar 100 procent. Det innebär att vi får acceptera en lägre produktionsnivå men vi får också en lägre kostnad. När vi jagar hög avkastning beror det på industrins krav på oss. Det innebär att man slår ut allt som inte håller måttet och jag tror inte ens att det är bra för ekonomin. För närvarande har man kanadensisk holstein som han tycker är mer hållbar än den amerikanska, men det finns tankar om att byta ras, både på grund av ystningskvalitet och längre livslängd. När jag började på Almnäs var det mycket snack om att vi bönder skulle bli företagare och fokusera på lönsamhet, men de tankarna tenderar att fösa in oss i industrins fålla. Jag gick också på det, men nu börjar jag inse att Almnäs är mer än ett företag. Vi är ingen fabrik som tillverkar glasflaskor som PLM, vi hanterar liv. Och det är också det som gör det intressant att hålla på med det vi gör. ANN-HELEN MEYER von BREMEN 10 EKOLOGISKT LANTBRUK 7/2013 Stora besättningar är en riskfaktor för hög kodödlighet. Ekologisk drift minskar risken. D EN EKOLOGISKA djurhållningen innebär en lägre risk för dödlighet bland mjölkkor. Det har forskaren Karin Alvåsen på Sveriges Lantbruksuniversitet kommit fram till när hon har studerat riskfaktorer för dödlighet bland mjölkkor, ett projekt som finansieras av Stiftelsen Lantbruksforskning. Under tre år har Karin Alvåsen, doktorand vid Institutionen för kliniska vetenskaper på SLU tittat på orsakerna bakom dödligheten bland mjölkkor. Under åren 2002 till 2010 ökade dödligheten från 5,1 till 6,6 dödsfall per 100 kor och år i Sverige. Det är högre än vad exempelvis Danmark har. Under de tre senaste åren har dödligheten minskat något igen. Under sitt arbete kunde hon då se att ekologisk djurhållning innebar en lägre risk för dödlighet. Produktionsbete Vi vet inte vad det är i den ekologiska djurhållningen som påverkar detta, men vi spekulerar i att det kan bero på att de får mer grovfoder och att man kanske är lite mer försiktig när man köper in djur. En annan sak som vi tror påverkar är att korna är ute längre tid på bete, minst 12,5 timmar om dagen i stället för 6 timmar, säger hon. En sak som har blivit tydligt under Karin Alvåsens arbete är bety- delsen av ett produktionsbete. Förutom att studera statistik, gjorde hon också en enkät som gick ut till en grupp mjölkbönder med hög dödlighet under tre år (mer än åtta procent) och en grupp med låg dödlighet (mindre än 2,7 procent). Då såg vi att gårdar med produktionsbete i större utsträckning var de som hade låg dödlighet och de med enbart motionsbete tillhörde dem med hög dödlighet. Betets betydelse har man också sett i Danmark, där kor som bara står inne har en högre dödlighet. Riskbunden ras En möjlig risk i den ekologiska djurhållningen skulle kunna vara de dubbla karenserna som möjligen kan leda till att mjölkbonden avvaktar med att behandla en ko. Men det är dock inget som hon har sett tecken på i sitt arbete. Både statistiken och resultaten från enkäten visade att stora besättningar (över 100 kor) och rasen Holstein ökade dödlighetsrisken kraftigt. Trots att man vet att det är så mycket problem med Holstein så ökar rasen varje år. Det är lätt att lockas av den högre avkastningen, men efter ett tag kommer kostnaderna i form av veterinärbesök. Om vi bara hade tittat på siffrorna utan att justera för andra SAM ODLARNA SVERIGE neras r 2013 fusio e b m ce e d 1 rlaget. Den 3 Svenska Odla d e m ge ri ve S et.se Samodlarna nskaodlarlag ve.s w w w : se För mer info www.samodlarna.se Värmdövägen 738-740 132 35 Saltsjö-Boo tel: 08-556 700 50 info@samodlarna.se
Doktoranden Karin Alvåsens forskning om kodödlighet har inte blivit enbart positivt mottagen. effekter så hade säkert eko fått ännu bättre resultat, men i våra analyser tar man bland annat hänsyn till att det är skillnader i avkastning och vanligare med röda kor på de ekologiska mjölkgårdarna. Stora besättningar var också en mycket tydlig riskfaktor, även om Karin Alvåsen säger att det givetvis finns många stora besättningar som har låg dödlighet. Robot eller personal I samband med arbetet bjöd man också in bönder till fokusgrupper för att göra intervjuer. En del av de intervjuade upplevde själva att de blev mer rationella när deras besättning blev större. De tyckte att de inte la ner samma tid på korna som de hade gjort tidigare. Andra tyckte precis tvärtom, att det var lättare att jobba med djuromsorgen i en stor besättning genom att exempelvis kunna dela in halta kor i egen grupp. Men det handlar mycket om hur man tänker, om man tar in mer personal eller om man förlitar sig på att roboten larmar. Bland de bönder som hade hög dödlighet tyckte hon sig se en ond cirkel som handlar mycket om lönsamhet. Flera bönder berättade att de väntade en dag med att ringa på veterinären, i hopp om att kon skulle bli bättre och att för att undvika veterinärkostnaden. När veterinären sedan tillkallades var det ofta försent och kon fick avlivas. Det hade till följd att bonden blev snabbare att avliva nästa gång, eftersom det ändå inte tjänade något till att ringa veterinären. Det i sin tur gav en sämre lönsamhet som ökade pressen ännu mera. Risken för dödlighet avtog med en högre årlig besättningsavkastning, oavsett vilket inhysningssystem gården hade. Det kan bero på att den låga avkastningen var ett tecken på att man hade problem i besättningen. Den lägsta dödligheten var för besättningar med lösdrift och robotmjölkning och en avkastning över 10 000 kg ECM. Den högsta risken för dödlighet fanns bland kor i lösdriftsystem som mjölkades i grop eller karusell med en låg avkastning (under 8400 kg ECM). Inte alltid populär Resultaten från Karin Alvåsens intressanta forskning har inte mottagits med glädje från alla håll. Ibland kan jag känna att jag målar upp en hemsk bild av svensk mjölkproduktion, men det är viktigt att veta att forskare, näringen och mjölkproducenterna strävar mot samma mål i det här fallet. Vi har bland annat sett att av de kor som dör på gården är en högre andel avlivade i Sverige jämfört med Danmark där en högre andel självdör. En lägre andel självdöda kor anser vi vara bättre ur djurvälfärdsaspekt. Många mjölkproducenter ser det som ett stort misslyckande när de hittar självdöda kor eller måste avliva och det är också en stor ekonomisk kostnad för dem. Karin Alvåsen har gott hopp om att det kommer att bli bättre när det gäller dödlighet i svenska besättningar. Om vi får ordning på det fåtal besättningar som har en väldigt hög dödlighet så har vi nått långt. Vi har nämligen många som har en mycket låg dödlighet, men sedan finns det vissa som har 20-30 procent och de gör att genomsnittet blir högt. ANN-HELEN MEYER von BREMEN EKOLOGISKT LANTBRUK 7/2013 11