Bättre lönsamhet och mindre risk men växtodlarna tvekar att lägga om

Transkript

1 Bättre lönsamhet och mindre risk men växtodlarna tvekar att lägga om Ekostödet och oberoendet av insatsmedel jämnar ut intäkterna mellan åren. Det verkar som att lönsamheten är bättre i ekologisk produktion samtidigt som den ekonomiska risken är mindre. Den som vill förklara varför regeringens mål om ekologisk areal inte har uppnåtts får alltså fundera på andra faktorer än de rent ekonomiska. Det menar Åsa Sterte som snart ska presentera sitt exjobb på SLUs institution för ekonomi i Uppsala. I uppsatsen har hon jämfört två hypotetiska sydsvenska gårdar, en konventionell och en ekologisk, båda två med blandad växtodling och utan djur. Det är alltså ett sorts tankeexperiment, men baserat på skördedata och prisdata från perioden Och åtminstone under förutsättningarna i studien är resultatet tydligt: lönsamheten är betydligt bättre i ekoproduktionen samtidigt som den ekonomiska risken är lägre. Inte bara priset Det här med lönsamheten var ingen stor överraskning för Åsa Sterte. Flera andra studier har pekat på att lönsamheten är bättre i ekologiskt lantbruk, och därför har det förstås föreslagits olika idéer till varför inte fler lägger om. Ett vanligt förslag är att ekoproduktionens lönsamhet skulle variera kraftigare eftersom priser och skördar uppfattas som osäkra i ekopro Diagram över ekoarealens utveckling Källa: Jordbruksverket. (21) Ekologisk växtodling 29. Statistikrapport 21:6. Tillgänglig på nätet: duktion. Möjligen skulle lantbrukare föredra en lägre lönsamhet om det samtidigt medförde mindre variation, och därför valde Sterte att se vilka fakta som finns i målet. Att bara titta på priser och skördestatistik kan ge bilden att risken är högre i ekoproduktion, men det finns andra faktorer man får räkna in också, förklarar Åsa Sterte. I analysen har hon alltså tagit med flera viktiga skillnader mellan ekologisk och konventionell produktion. Förutom variationerna i priser och skördar också kostnader för insatsmedel och förstås ekostödet. Ekologisk areal i Sverige (tusen ha) Karens Certifierad Nettoresultatet jämnare Mellan olika år har ekologiskt ofta större variation i både avkastning och priser, men enligt Åsa Sterte är förhållandet för ekologiska grödor generellt att priserna går upp när skördarna går ner, så den sammanlagda variationen verkar faktiskt dämpas jämfört med konventionellt. Samtidigt har ekolantbruket ingen påverkan av varierande priser på konstgödsel och bekämpningsmedel, och dessutom en säker inkomst i ekostödet. Om man tittar på helheten drar Åsa Sterte slutsatsen att variationen 3, EKOLOGISKT LANTBRUK 4/211

2 i nettoresultat är mindre för den hypotetiska ekogården. Hon är försiktig med att dra för många slutsatser, särskilt som beräkningarna bara gäller rena växtodlingsgårdar. Men i den här analysen blev ändå resultatet tydligt. Det blev en ganska betydande skillnad. Det finns marginal nog att säga att enligt data för de senaste åren har det nog varit ett bättre alternativ att vara ekologisk, säger Sterte. Och då kvarstår bara frågan: varför lägger då inte fler om? Omställning en tröskel Till att börja med betonar Åsa Sterte att själva omställningen tar tid, kräver nya kunskaper och kostar pengar. Möjligen blir själva karensperioden ett bekymmer eftersom de ekonomiska fördelarna inte kommer direkt. Men hon vill inte heller påskina att människan bara skulle vara kallt beräknande i sina beslut. Vi är ju verkligen inte rationella! Jag har själv hört en del anledningar, som att det skulle se skräpigt ut med ogräset på ekogårdar till exempel. Eller att det inte blir lika grönt utan konstgödsel, det vet jag inte om det är sant, säger Sterte. Det är väl också naturligt att tveka inför en omläggning, menar hon. Det är mycket jobb med förändringar som leder in i något okänt. Har du redan en gård så vet du vad du har. Ska du lägga om vet du inte vad du får, och det kan vara en nog så stor tröskel, funderar Åsa Sterte. Det är faktorer som inte går att sätta en siffra på och ta in i en modell. RASMUS EINARSSON Åsa Stertes uppsats kommer att finnas tillgänglig på SLU:s webbplats i mitten av juni. Den hittas då med en sökning på namnet Åsa Sterte sv/samverkan/sok-publikationer/ Åsa Sterte nås på epost asasterte@hotmail.com. Varför lägger växtodlarna inte om? Åsa Sterte (se artikeln invid) har i ett examensarbete konstaterat att över en sexårsperiod var lönsamheten och nettointäkten bättre och jämnare fördelad i ekologisk växtodling än i konventionell. Men ändå går omläggningen av växtodlingsgårdar trögt. Varför fattar lantbrukarna inte det beslut som verkar mest ekonomiskt rationellt? Ekologiskt lantbruk ställde frågan till tre aktiva inom marknad och rådgivning. ANNEKE SVANTESSON Ecotrade, Lantmännen Produktionskulturen är ett hinder Jag funderar jättemycket på detta! De behöver i alla fall inte låta bli för att de inte är informerade. Sedan tio år tillbaka finns det bra och kompetent rådgivning att få, menar Anneke. Och bland dem som är igång med ekologisk odling är det få som hoppar av, man är nöjd. Men det finns förstås också de som inte får det att fungera, t ex ogräset. Andra tvivlar, antingen på sin egen förmåga eller på att kalkylerna är sanna. Stort hinder för att fler ska lockas av utmaningen att lägga om ser Anneke Svantesson också i produktionskulturen. Det är en rätt hård stil, man ser bara till produktionen och bryr sig inte om vad marknaden vill ha. Man vill ha roligt på jobbet, och då ska det inte finnas tistelruggar, grödan ska vara mörkgrön och skörden hög. Eko är helt enkelt mer OK på marknaden än bland bönderna. Man undrar hur stort eko ska FOTO: ANN HELÉN MEYER VON BREMEN behöva bli för att betraktas som en riktig produktion, utbrister Anneke. Det är ett ohälsotecken att ekologiskt inte nämns i LRFs nya livsmedelsstrategi. Anneke kommer också in på den ekonomiska sidan av produktionskulturen. Som konventionell lantbrukare kan man idag möta vikande lönsamhet på andra sätt än genom att söka bättre betalning på en nischmarknad, t ex genom olika sätt att prissäkra, börshandel m m. Många finner en stor tillfredsställelse att kunna styra försäljningen och betalningen. Vi har öppnat för terminshandel även på ekosidan, säger Anneke, men det finns inte samma möjligheter, paletten är mindre och risken vid prissäkring är större. Fast det finns mer att göra, men vi är inte där mentalt ännu, vi är kvar i gammalt tänkande och beter oss fortfarande som en fyraåring i den nya marknaden. Men är man inte intresserad av att själv skapa sig en marknad så är eko bra. Vi tar hand om dem bättre och sköter deras försäljning på ett stabilt sätt. Anneke påpekar också att eko har en annan ekonomisk styrka, och det är att inte vara beroende av prisfluktuationerna på insatsmedel, främst konstgödseln. Gödselföretagen räknar på lantbrukets betalförmånga och sätter priset därefter, så går det bra åker priset på gödning upp. Till slut ställer Ekologiskt lantbruk också frågan om lantbrukarna är trygga med de politiska villkoren och ekostödet, eller om osäkerhet kan vara ett skäl till det bristande intresset för omläggning bland växtodlarna? Nej, där finns ingen osäkerhet om att ett stabilt ekostöd är en del av kalkylen. Odlarna är väl medvetna EKOLOGISKT LANTBRUK 4/211 15

3 om det politiska stödet för ekologisk produktion. Men stödet är ett viktigt smörjmedel att ha kvar, även när det går bra. Det jag är livrädd för är drastiska politiska förändringar som kan förstöra marknaden i ett slag, säger Anneke Svantesson. Hon har dock synpunkten att de femåriga åtagandena är för långa utom när man går in i det ekologiska stödet första gången. Fem år är en för lång planeringshorisont och lägger hinder. Se t ex på arrendeavtalen, de är sällan så långa som fem år. JAN HILL, ekologisk rådgivare i största ekolänet Västra Götaland Det är förhållandevis enkelt att vara konventionell bonde Att det är lönsammare att vara ekoodlare visste jag, men att fluktuationerna i inkomst var mindre visste jag faktiskt inte. Det ska bli intres- FOTO: ANN HELÉN MEYER VON BREMEN sant att ta del av det här exjobbet, svarar Jan Hill. Jan Hill ser tre skäl till att det är segt att få växtodlarna att lägga om, alla mer eller mindre mentala. Det första är att man inte vet om att ekologisk odling är lönsammare, eller kanske rättare sagt att man inte velat ta reda på det och inte velat ta till sig budskapet. Det andra är att det är förhållandevis enkelt att vara konventionell bonde. Det kräver stora förändringar att lägga om. Det tredje är att det ska se ut på ett visst sätt, en fin gröda, det är en yrkesstolthet och den understöds av LRF, SLU och stora delar av rådgivningen. Jan påpekar också att det varit hygglig ekonomi de senaste åren i den konventionella odlingen. Då bryr man sig inte om att eko skulle ge ännu bättre ekonomi. Och då får vi inga deltagare på våra omläggningskurser. När det det går sämre ekonomiskt inom den konventionela odlingen blir våra kurser fulla. Och utbildning ger omläggare, det vet vi. Varför är ni i Västra Götaland bästa ekolänet med flest omlagda växtodlingsgårdar? Vi har haft en rådgivning som lett till bättre omläggning. I Mälardalen har man nog av tradition en tuffare rådgivning med väldigt lite vall i växtföljderna och då blir problemen med både ogräs och växtnäringsförsörjning sämre. KARL DELIN, konventionell rådgivare i ekolänet Västra Götaland Man misstror de ekonomiska beräkningarna Har man inte intresset så hjälper det inte med kalkyler. Man har ett intresse för sin produktion, man vill vara duktig, och då ska det vara grönt och ogräsfritt. Men det finns också en misstro mot de ekonomiska beräkningarna, menar Karl Delin- Lönsamheten är hållhaken, man tror helt enkelt inte på förutsättningarna i kalkylerna. Och så finns det ett ökande intresse för den handel man kan göra för att prissäkra sin skörd i konventionell produktion. Men visst finns det ett större intresse för eko när det konventionella går dåligt. Misstror du själv också kalkylerna? Nej, jag misstror dem inte, men det är inte självklart att man lyckas med en omläggning. LENA KARLSSON Vallväxter BESTÄLL VÅRA KATALOGER Gröngödsling Mogatan 6, Helsingborg, Tel Fax info@olssonsfro.se Fånggrödor 16 EKOLOGISKT LANTBRUK 4/211

4 Spannmål säljarens marknad Det växande antalet ekodjur har gjort Sverige till nettoimportör av spannmål. Samtidigt som spannmålsodlarna är svårflirtade för omläggning ökar de ekologiska djuren i antal och därmed behovet av ekologisk foderspannmål. Vi har brist på ekologisk spannmål inom landet och är nu nettoimportörer. Därmed finns också risk för snabba och stora kostnadsökningar i animalieproduktionen på grund av händelser i de länder vi importerar från. Priserna sätts i internationell handel och orsakerna till höjningarna är flera. Torka i viktiga spannmålsproducerande länder, ökad konkurrens om spannmål till bioenergi, ökad köpkraft i Asien, beslut om exportstopp i flera länder. Kanske kraftigaste påverkan på kort sikt kommer från spekulation om ytterligare stigande priser. Eftersom de ekologiska volymerna är mindre och exportländerna färre får låg skörd i vissa länder ett större genomslag än på den konventionella spannmålen. Men oavsett sådana störningar finns kopplingar till prisnivån på konventionell spannmål. Om priset på konventionell spannmål går upp krävs generellt ett högre pris på ekologisk spannmål av säljarna och köparna accepterar i de flesta fall detta. Världsproduktionen styr Världsproduktionen av spannmål har stor betydelse för priset. Sedan skördeåret 4/5 har produktionen vissa år stigit eller sjunkit med 5 %. Eftersom lagren är förhållandevis små får ändringar i produktionen snabbt genomslag i priserna. Världsproduktionen av spannmål (vete och fodersäd) sjönk skördeåret 5/6 och sjönk ytterligare 6/7, vilket stämmer väl överens med prishöjningar. Skördeåren 7/8 och 8/9 var två år med höjd produktion jämfört med året innan och priserna sjönk. För skördeåret 9/1 rapporterades ännu en nedgång i produktionen och priserna steg. Berg- och dalbana Spannmålspriserna låg under 199- talet och första åren av 2-talet på en relativt stabil nivå för både ekologisk och konventionell spannmål. Mellan 1997 och 25 betalades konventionellt höstvete med i genomsnitt 99 öre/kg med liten variation mellan åren. Ekologiskt höstvete betalades med i genomsnitt 1,6 kr/kg men med större variation mellan åren. Vissa år var priset 25 % högre än genomsnittet och vissa år 25 % lägre. Under 26 började priserna stiga och 27 nåddes en topp på nivåer som priserna aldrig tidigare varit i närheten av. 28 vände priserna åter neråt. Även 29 sänktes priserna jämfört med året innan. Förra året nåddes återigen riktigt höga priser för ekologisk spannmål, i de flesta fall lika höga som 27. HÖSTVETE betalning kr/ton 3 25 Ekopris Konv pris Medel Garanterat ekologisk färg RAPS/RYBS betalning kr/ton Ekopris 6 Konv pris 5 4 Naturfärg. På riktigt. Med våra moderna naturfärger får du 1 % upplevelse och % lösningsmedel. En vackrare och sundare miljö helt enkelt Medel Besök vår webb för mer info Telefon Kristianstadsv. 4:9, Kivik. EKOLOGISKT LANTBRUK 4/211 17

5 Priset på konventionell spannmål vände också uppåt 21, men landade på samma nivå som 28. Oljeväxterna högst Lantmännen är största aktör och marknadsledare på den svenska ekologiska spannmålsmarknaden. Deras poolpriser för ekologisk spannmål,skördad hösten 21, når i de flesta fall inte rekordpriserna från 27 på ekologisk spannmål. Havren utgör undantag med de hittills högsta priserna. Grynhavre betalades med 311 kr/ton och foderhavre med 291 kr/ton. För de flesta andra spannmålsslag var 21 det näst bästa året. De högsta merbetalningarna fick ekologiska oljeväxter med kr/ ton över det konventionella priset, maltkorn med kr/ton och foderhavre med kr/ton. Högst procentuella merbetalning för eko fick foderhavre med 125 %, foderkorn med 17 % samt maltkorn med 15 %. Saknas 2 ha En stor anledning till de höga priserna på ekologisk spannmål är den stigande efterfrågan till foder. Antalet ekologiska mjölkkor ökade med 68 %, ekologiska värphöns med 112 %, ekologiska grisar med 5 % och ekologisk slaktkyckling med 2 % mellan 24 och 21. Från att Sverige under flera år var nettoexportör av ekologisk spannmål blev 21 ett år där vi nettoimporterade, vilket höjt prisnivån mer än den internationella prisuppgången. Enligt Ekologiska Lantbrukarnas egna uppskattningar fattas ca 2 ha ekologisk spannmålsareal akut, och ännu mer de kommande åren.viljan hos konventionella växtodlare att lägga om till ekologisk odling verkar dock inte ha påverkats av bristen och de senaste årens goda merbetalning. Under de senaste 6 åren ligger merbetalningen på ett genomsnitt för de olika spannmålsslagen, ärter, bönor och oljeväxter på ca 75 %. Trenden är stigande och de senaste 3 åren är genomsnittet ca 85 %. Det är säljarnas marknad och allt tyder på att det kommer att fortsätta vara så. LENNART LARSSON Stabila priser ett måste De foderförbrukande djurgårdarna har gemensamt intresse med växtodlarna av stabilitet i priser och tillgång. Att få igång en större omläggning av växtodlingsgårdar är inte bara en fråga om att öka den svenska produktionen utan lika mycket om att få fram säkra volymer spannmål till fodertillverkningen för ekologiska kor och höns. Olika kalkyler för ekologisk växtodling visar sedan länge avsevärt bättre täckningsbidrag för ekologisk spannmål. Vad är det då - mer än lantbrukarnas attityd - som hindrar odlarna från att ta steget? Svaret handlar om allt från ekonomi till odlingsteknik. Marknadens signaler För spannmål har det inte funnits lika stort konsumenttryck på svensk råvara som t ex när det gäller mjölk eller ägg. Större delen av spannmålen går till foderproduktion, och där har konsumenterna inte lika starka åsikter som när det gäller produkter som direktkonsumeras, minns t ex den storm som uppstod när Arla för några år sedan tog in dansk ekologisk mjölk och levererade till storköken när den svenska ekomjölken inte räckte. Marknadsledande Lantmännen har inte heller varit lika tydlig som mejeriföreningarna med att tala om att man vill ha in ekologisk råvara eller hur mycket. Att den konventionella spannmålen betalats bra några år gör också att växtodlarna inte är lika pressade att söka nya mer lönsamma vägar som mjölkbönderna varit. Annorlunda teknik Många konventionella spannmålsodlare har heltidsarbete utanför gården och driver sin spannmålsodling med några få intensiva arbetsinsatser eller lejer bort en stor del av arbetet på en maskinstation. Det ekologiska kravet på en bra växtföljd medför istället ökat engagemang och att arbetet behöver spridas ut jämfört med om man odlar en eller två grödor alla år på alla fält. Reducerad jordbearbetning utan plöjning har också effektiviserat den konventionella spannmålsodlingen ytterligare. Men det är en metod som inte alltid passar lika bra i ekologisk produktion eftersom trycket från svampangrepp ökar. Många anser att bekämpningen av rotogräs, främst tistel, i ekologisk odling fortfarande är svår att klara på ett effektivt sätt. Ny maskinteknik som kommit de senaste åren kan komma att förbättra situationen. Skillnaden större Jämfört med konventionell köttoch mjölkproduktion ligger konventionell växtodlingen på flera viktiga områden längre från ekologisk produktion. Gårdarna har ingen vallodling, ingen egen stallgödsel, stor användning av bekämpningsmedel mot ogräs och svamp, och ofta är de betydligt större. Bäst verkar ekologiska växtodlingsgårdar fungera om man kan samverka nära med en ekologisk mjölkgård, så att man får ekonomisk avsättning för ordentligt med vall i växtföljden. Men många gånger är det svårt att hitta en lämplig samarbetspartner eftersom mjölkgårdar och växtodlingsgårdar ofta är regionalt specialiserade. För att öka intresset för ekologisk spannmålsodling är det angeläget att dagens höga merbetalningar kan ligga kvar på samma nivå. Det är också önskvärt att alla köpare av ekologisk foderspannmål engagerar sig mer i att få fram svenskodlad vara. LENNART LARSSON 18 EKOLOGISKT LANTBRUK 4/211