Konsolideringens dubbla ansikten

! Kandidatuppsats Konsolideringens dubbla ansikten - en teoribaserad studie av ryska demokratin h Författare: Anousch Muradyan Handledare: Yonhyok Choe Examinator: Gunnar Hansson Termin: VT17 Ämne: Statsvetenskap Nivå: III Kurskod: 2SK30E

Abstract The purpose of this study is to identify the core of the problem of why the democratization in Russia didn t achieve a full consolidation after the Soviet Union fell as well as why the country returned to an authoritarian regime. This is a theory based study, where the two theories are tested against the case of Russia in 1991-2004. This, in order to find a common factor in response to the questions. The chosen time perspective is based on Gorbachev's resignation until Putin's first term of office. The theories used are Linz and Stepan's five arenas for a successful consolidation of democracy and Huntington's theory of authoritarian nostalgia. Since the theories will be tested and found support in different texts, the method used is a qualitative text analysis, more specifically a content analysis. The result indicates that the lack of economic stability is a major issue that plays a central role. Unless this criteria is met, there will be no successful consolidation in the country and a backlash to the authoritarian regime will happen. In conclusion, the study also shows common factors in both theories that are of an explanatory element to the study's existing problem. Keywords Economic stability, peoples trust, authoritarian nostalgia, consolidation, transition.!i

Innehållsförteckning 1 Inledning - 1 1.1 Bakgrund 1 1.2 Problemställning 2 1.3 Syfte 2 1.4 Frågeställningar 3 2 Teoretiskt ramverk 4 2.1 De fem arenorna- Linz och Stepan 5 2.1.1 Den civila arenan 6 2.1.2 Den politiska arenan 6 2.1.3 Den juridiska arenan 6 2.1.4 Den byråkratiska arenan 7 2.1.5 Den ekonomiska arenan - 7 2.2 Auktoritär nostalgi- Samuel Huntington 8 2.3 Hypotes - 9 3 Metod och material 10 3.1 Metod -10 3.2 Material - 11 3.2.1 Källkritik 12 3.2.2 Validitet och reliabilitet 13 3.3 Avgränsningar 14 4 Tidigare forskning 15 5 1991-2004 16 5.1 Michail Gorbatjov 16 5.2 Boris Jeltsin 17 5.3 Vladimir Putin 18 6 Resultat 19 6.1 Den ekonomiska strukturen 19 6.1.1 Auktoritärt nostalgiskt beteende 20 6.1.2 Folkets tillit samt attityd 25 7 Analytiskt ramverk 28 7.1 Analysmodell - 28 7.2 Analys - 28 8 Slutsatser 32 Referenser - 33!II

1 Inledning 1.1 Bakgrund Michail Gorbatjov, som var ledare för Sovjetunionen ses som startskottet av en demokratiseringsprocess för unionen. Redan tidigt under hans regerande period kunde man se små förändringar till skapandet för mildare lagar och regler. Eftersom unionen var i en ekonomisk kris med orsak av planekonomin försökte Gorbatjov införa en marknadsekonomi med hopp om en förbättrad ekonomisk situation. Perestrojka och glasnost är två begrepp som snart får en central roll under denna reform. Perestrojka syftade på de ekonomiska förändringarna medan glasnost på de politiska, alltså yttrandefrihet, fria och hemliga val m.m. Dock lyckas inte införandet av perestrojka på samma plan som glasnost. Eftersom tryck-och yttrandefriheten samt åsiktsfriheten lyckades bli såpass utbredda bildades olika folkrörelser som framförde sina missnöjen vilket senare ledde till unionens fall. Efter särskilda omständigheter avsattes Gorbatjov och till makt kom Boris Jeltsin. Trots att landets ekonomi fortsatte att försämras lyckades Jeltsin utveckla några demokratiska huvudpunkter. Några av dessa var hur valet av en president skulle gå till samt hur länge regerandetiden skulle vara. Under Jeltsins andra mandatperiod förvärrades ekonomin drastiskt och en kris inleddes som senare ledde till kollaps vilket i sin tur även sänkte folkets tillit. År 1999 valdes Vladimir Putin till president och den ekonomiska situationen förbättrades markant. Trots svårigheterna som landet gick igenom hade Ryssland en ekonomisk tillväxt på sju procent per år under 1999 och 2008. Detta förändrar dock inte siffrorna från Freedom House år 2008 som rankade Rysslands demokratiska frihet som not free och som en auktoritär stat (Åslund, 2009). Jeltsins roll får större betydelse för själva misslyckandet av konsolideringen av demokratin medan Putins ledarskap får en mer avgörande roll för själva återgången till det auktoritära styret samt även den auktoritära nostalgin som folket kommer att känna.!1

1.2 Problemställning Som det nämndes i avsnittet Bakgrund så utgör Rysslands politiska- men även det civila klimat ett stort problem då det inte råder några fria rättigheter. En stor faktor som kommer att undersökas under studiens gång är den oberoende faktorn folkets tillit som en möjlig orsak till ett hinder för en konsolidering av en demokrati. Om ett lands styre inte har lyckats fånga befolkningens tillit så är det inte enbart ett politiskt problem utan utgör även ett socialt problem. Detta gör att problemet i detta fall blir större och därmed är det desto viktigare att undersöka och försöka få en möjlig lösning på med hjälp av olika frågeställningar som studien kommet att ta hjälp av. Ännu en förklaring till att det aktuella ämnet är ett stort problem är att den demokratiseringsprocess som en gång påbörjats nästan försvunnit och istället börjat vändas tillbaka till ett mer auktoritärt styre, alltså blir auktoritär nostalgi ett huvudbegrepp, vilket skapar oroligheter inte bara för befolkningen i landet men framförallt för andra länder eftersom Ryssland har en stor roll i den internationella arenan då det anses vara en av stormakterna i världen. Trots att olika ledare har funnits för landet Ryssland både under Sovjet-tiden och idag finns det faktorer såsom demokrati, legitimitet och ekonomisk stabilitet som består att vara lika relevanta då som nu (Pereira, 2011). 1.3 Syfte Syftet med uppsatsen är att undersöka varför konsolideringen av den påbörjade demokratiseringsprocess av Ryssland i slutet av 1900-talet misslyckades och varför landet har återgått till det auktoritära styret. Som tidigare nämnt blir detta fallet desto mer intressant att undersöka eftersom Ryssland har en stor roll i den politiska världen och anses vara en stormakt. Detta betyder att trots de interna ekonomiska svårigheterna som landet genomgick under och strax efter denna period, har staten ändå lyckats ta en stor plats i världspolitiken. För att styrka syftet av denna uppsats kan man argumentera vikten av Rysslands agerande i den internationella politiken, exempelvis beträffande kriget i Syrien. Trots landets medlemskap i FNs säkerhetsråd har landet varit emot all form av militär intervention mot diktaturen. Detta kan!2

förklaras med att det skulle gå emot Rysslands egna politik där oppositionen inte har så mycket talan. Ännu en förklaring till vikten av denna studie är att den förhoppningsvis kan ha en förklarande och bidragande roll till vidare forskning om både lyckade samt misslyckade demokratiseringar i de forna sovjetiska länderna. Det skulle även vara en stor möjlighet att göra andra empiriska forskningar baserade på psykologiska teorier där man undersöker folkets psykologi och mer specifikt dess tillit samt den auktoritära nostalgin som uppstår där man kan bygga vidare på denna aktuella studie. Andra syften med denna studie är att försöka ta reda på ifall det finns samband mellan begreppen folkets tillit och auktoritär nostalgi där man kan hitta förklaringar till den misslyckade konsolideringen av demokrati. Vare sig huruvida de är av förklaringsvärde på separata plan eller av parallella förklaringsvärden. 1.4 Frågeställningar För att kunna få fram svar som är aktuella för problemställningen kommer studien ta hjälp av frågeställningar under analysens gång. Dessa är följande: - Varför lyckades inte konsolideringen av demokratin? - Vilka faktorer kan förklara tillbakagången till det auktoritära styret? - Finns det gemensamma faktorer hos Linz och Huntingtons teori som kan besvara de förstnämnda två frågorna?!3

2 Teoretiskt ramverk När man studerar demokrati finns det två olika inriktningar som man kan koncentrera sig på, diskuterar Martin Nilsson i sin doktorsavhandling Latinamerika under 1900-talet- vänstern och demokratins fördjupning. Den första är själva transitionen från ett auktoritärt styre medan den andra är fördjupningen av demokratin (Nilsson 2005, 83). Eftersom uppsatsens syfte är att undersöka bakomliggande orsaker som kan förklara den misslyckade transitionen men även tillbakagången till det auktoritära styret kommer studien ta hjälp av två olika teorier som kan vägleda under undersökningens gång. Den första är Juan Linz och Alfred Stepans teori om konsolidering av demokrati där fem olika arenor presenteras. Med hjälp av tillämpningen av denna teori kommer det kunna ge läsaren en mer djupgående bild och eventuella svar till varför själva transitionen till demokrati misslyckas. Detta eftersom en av de fem arenorna som teorin behandlar är den ekonomiska aspekten, vilket är en huvudaspekt när man undersöker händelserna från Gorbatjovs tid fram till Putins första mandatperiod. Nilsson diskuterar att det måste finnas tre olika huvudbegrepp för att kunna möjliggöra en politisk transition. Dessa är struktur, beteende och attityd. Med hjälp av de valda teorierna kan man undersöka samtliga begrepp. När man undersöker beteendet i landet så är det inte bara befolkningens beteende som står i fokus. Här är det istället de olika institutionernas samt aktörernas beteende som belyses. Alltså i detta fall kan det ses både som ledarna för Sovjetunionen och även samhällseliterna och hur de väljer att behandla demokratiprocessen. Det strukturella perspektivet väljer att studera landets institutionalisering och andra faktorer som har stora påverkan till en demokratiprocess, exempelvis de socioekonomiska faktorerna. Den tredje och sista punkten är attityden. Även här är det aktörerna som står i fokus. I beteendeperspektivet är det det faktiska beteendet och dess handlingar som undersöks och ifasll de är hotfulla eller ej mot demokratin. I attityd är det istället hur de väljer att förhålla sig gentemot tankarna för ett demokratiskt samhälle (Nilsson 2005, 84-90). Eftersom uppsatsen inte bara kommer att undersöka själva misslyckandet av konsolideringen av demokrati utan också återgången till det auktoritära styret kommer det även användas ännu en teori, grundad av Samuel Huntington där han behandlar auktoritär nostalgi. Valet av just dessa teorier är deras gemensamma punkter där båda diskuterar vikten av de tre olika perspektiven, alltså beteende, attityd och struktur. Även folkets tillit som en avgörande!4

byggsten för både konsolideringen av demokrati samt återgången till det auktoritära styret är ännu en gemensam tanke som de båda teorierna har. Därför blir det mer aktuellt och intressant att bygga sin studie på just dessa två teorier. Detta förklarar även valet av tidigare forskning där dessa två teorier knyts ihop samt att parallella liknelser möjliggörs. 2.1 De fem arenorna- Linz och Stepan Enligt Juan Linz och Alfred Stepan finns det fem olika arenor som måste uppfyllas för att kunna uppnå en konsolidering av en demokrati. Dessa presenteras i boken Problems of Democratic Transition and Consolidation. Det är lätt att blanda ihop de olika faserna av demokratiseringsprocessen. Författarna hävdar att det är olika saker när ett lands demokratiseringsprocess är avslutad till skillnad från när den anses vara konsoliderad. För att en demokratisk transition ska anses vara uppnådd och avslutad måste en gemensam överenskommelse och enighet finnas i landet om hur medlemmarna i en regering ska bli valda och tillsättas. En enighet måste även existera om fria, allmänna och opartiska val samt att regeringen ska besitta den makt för att fritt kunna stifta nya lagar. Den lagstiftande, verkställande samt den dömande makten ska vara tillsatta med hjälp av det nya demokratiska systemet och de inte ska dela sin makt med någon annan instans. Detta för att kunna motverka maktmissbruk och korruption (Linz och Stepan 1996, 3). Vidare diskuterar Linz och Stepan att om en demokrati ska anses vara konsoliderad måste den vara the only game in town (det enda spelet i stan). Detta uttryck är ett samspel mellan landets beteende, attityd samt struktur. Även Martin Nilsson lägger fokus på dessa begrepp när han undersöker fallet Latinamerika i sin doktorsavhandling (Nilsson 2005, 91). En utförligare förklaring om dessa tre begrepp finns i avsnittet Resultat. Förutom samspelet av dessa tre perspektiv finns det som tidigare nämnt fem olika arenor som ska kunna vara demokratiskt fungerande för att en konsolidering av det demokratiska styrelseskicket ska kunna ske. Dessa är: den civila, den politiska, den juridiska, den byråkratiska, samt den ekonomiska. Samtliga fem arenor kommer att presenteras kortfattat trots att alla fem inte kommer att användas under studiens gång. Detta eftersom att alla fem arenor inte är lika relevanta för forskningens syfte som den ekonomiska arenan är. Därmed kommer fokus vara på just denna arena. Bristen på tid är ännu en faktor som kommer att påverka uppsatsen.!5

2.1.1 Den civila arenan När man pratar om den civila arenan syftar man på de olika självorganiserande grupperna där någon statlig inverkan inte existerar. Dessa struktureringar kan vara allt ifrån folkrörelser till olika kvinnoorganisationer samt religösa grupper. Även journalister och advokater inkluderas i denna grupp. Tanken bakom den civila arenan härstammar ifrån viljan att skapa större och starkare opposition mot de militärt styrda auktoritära regimerna i Sydamerika, framförallt med fokus på Brasilien. Över tid har det dock kommit att sprida sig runtom i världen och framförallt i Västeuropa. Man ska inte missta sig med att tro att det endast är politiskt involverade som inkluderas i denna grupp. Även den civila befolkningen som inte är särskilt politiskt aktiv har en stor roll i denna arena. Detta i form av rätt till tryck-samt yttrandefrihet (Linz och Stepan 1996, 7-8). 2.1.2 Den politiska arenan I denna arena pratar man främst om själva politiken i landet. Hur det styrs och framförallt hur väl i balans den är med legitimiteten. Till skillnad från den civila arenan, som i bästa fall kan avsätta en auktoritär regim, måste den politiska arenan fungera på ett demokratiskt och legitimt sätt för att samhället överhuvudtaget ska kunna övervägas som demokratiskt. Denna arena är inte bara viktig för demokratiseringsprocessen utan även för den konsolideringen av demokratin som krävs för att kunna fastslå ett demokratiskt samhälle. De huvudsakliga institutionerna måste visa hänsyn för att man ska kunna ha en fungerande politisk arena. Med dessa menar man existensen av politiska partier, val och valregler, politiskt ledarskap, partiallianser samt en fungerande lagstiftning. Det är viktigt att förstå inte bara de politiska och civila arenornas vikt var för sig utan även deras förmåga att komplettera varandra (ibid 8-10). 2.1.3 Den juridiska arenan För att uppnå en konsoliderad demokrati i landet måste även denna arena finnas tillsammans med de två föregående. I den juridiska aspekten är det av stor vikt att samtliga aktörer - speciellt den demokratiska staten samt regeringen, ska kunna respektera och upprätthålla lagarna i landet.!6

Alltså måste det existera en fungerande konsensus bland dessa arenor. Även konstitutionalismen samt rättsstaten får större fokus i den juridiska arenan. Denna arena belyser även vikten av lagstyrets existens i en institution samt ser även genom lagstiftning till att de civila och politiska arenorna ska kunna vara självständiga (ibid 10). 2.1.4 Den byråkratiska arenan För att tidigare nämnda arenor ska kunna fullfölja sina funktioner så måste en stat ha en effektiv kapacitet som både styr, förelägger och framställer. Därav behövs en fungerande byråkrati som framställs av den nyvalda demokratin. Denna arena existerar framförallt för syftet att kunna skydda medborgarna och dess rättigheter samt kunna erbjuda tjänster av olika slag, såsom bidrag m.m. För att detta ska kunna vara möjligt så måste det även finns en ekonomi till det. Därav samlas det skatter av medborgarna till statskassan som möjliggör olika hjälpmedel. Alltså har inte medborgarna rätt till att bara kräva utan de även skyldigheter, alltså i form av skatter (ibid 11). 2.1.5 Den ekonomiska arenan Den ekonomiska arenan, som även kommer att beskrivas mer utförligare senare i Resultat, är den mest intressanta att undersöka i samband med denna undersökning. Idén bakom denna arena har en kombination av plan- samt marknadsekonomi som utgångspunkt. Författarna Linz och Stepan menar att det inte finns något land som bara har en planekonomi och som anses vara demokratiskt. Detta eftersom det är alldeles för mycket kontroll över landets ekonomi men framförallt handeln för att en demokrati ska kunna konsolideras i landet. Alltså måste det även finnas en marknadsekonomi som i samband med planekonomin kan finna en balans passande för det demokratiska samhället. Det är inte heller möjligt att enbart ha marknadsekonomi i landet eftersom krävs en viss reglering av det för att det ska kunna fungera. Detta som tidigare nämnts leder då till ett hybridläge som utformas av båda formerna av ekonomierna (ibid 11-13).!7

2.2 Auktoritär nostalgi- Samuel Huntington Teorin om auktoritär nostalgi grundas på argumentet att befolkningen i en stat längtar tillbaka till det auktoritära styret de tidigare haft. Även här kan det förklaras med bl.a. socioekonomiska faktorer. Alltså under tiden en demokratiprocess påbörjas försämras sannolikt även ekonomin i landet baserat på historiska händelser. Detta kan skapa oro hos befolkningen vilket driver dem till en längtan tillbaka till ett auktoritärt styre. Således menar Huntington att när det väl kommer till en fas i transitionen där allt är ovisst och att det inte finns någon form av stabilitet i landet är det lätt att glömma de förtryckta delarna i det auktoritära styret och istället minnas den stabilitet och det välstånd som det gav invånarna. Huntington argumenterar även för att man måste utgå från två olika punkter om man vill skapa någon form av demokratisk stabilitet. Den första är vikten av den politiska eliten i landet. De måste kunna samarbeta och försöka se bortom sina egna personliga vinster för att kunna försäkra stabilitet i landet. Den andra punkten baseras på vikten av att kunna se skillnad på det demokratiska systemet som ett separat system i sig och statens ledare. Alltså om ledarna missköter sig under denna demokratiseringsprocess betyder det inte att demokrati är något ont i sig. Istället bör befolkningen använda sig utav detta system för att upprätthålla stabilitet och även se det som en chans till att befrias från dessa ledare. Att själva demokratiseringsprocessen fördröjs och inte konsolideras tillräckligt snabbt kan också vara ännu en faktor till varför befolkningens förtroende och tillit gentemot ledarna försämras, vilket i sin tur försvårar själva transitionen och även går tillbaka till ett mer auktoritärt styre. Teorin baseras på tanken om att när en auktoritär ledare faller och en demokratiseringsprocess påbörjas blir förändringen för befolkningen såpass stor att reaktionerna blir nästintill chockartade. Detta för med sig mycket ineffektivitet i landet, framförallt hos de nytillträdda ledarna. Bristen på effektivitet omvandlas snart till irritation hos folket varpå de projicerar sin frustration på själva systemet. I detta fall det demokratiska systemet. Eftersom de nya ledarna får svårare omständigheter för att styra ett land, dels för det nya styrelseskicket och dels på grund av befolkningens frustration, sjunker tilliten till deras regerande hos befolkningen. Detta gör att befolkningen förlorar förtroendet till ledarnas förmåga att styra, ser dem som inkompetenta och istället börjar längta tillbaka till det tidigare, auktoritära, styret. Trots det politiska förtryck som rådde i landet så fanns det en ekonomisk ordning vilket leder till att det blir en tilldragande faktor hos befolkningen som överskuggar de negativa aspekterna under det auktoritära styret. Huntington listar åtta olika problem som grundar en!8

auktoritär nostalgi samt föranleder återgången till ett auktoritärt system. Dessa är etniskt förankrade konflikter, extrem fattigdom, stora socioekonomiska olikheter, omfattande uppror, terrorism, överdriven statlig involvering i ekonomin, externa skulder samt kronisk inflation (Huntington 1993, 253-258). Martin Nilsson, som också refererar till Huntington i sin doktorsavhandling, markerar vikten av hänsynstagandet för tre olika perspektiv om en demokratisk konsolidering ska kunna möjliggöras. Som tidigare nämnt är dessa: beteende-, attityd- samt strukturperspektivet (Nilsson 2005, 85). 2.3 Hypotes Baserat på valen utav de olika teorierna samt den tidigare forskningen utformas en hypotes som uppsatsen kommer att pröva. Eftersom både Huntington och Nilsson argumenterar vikten av begreppen struktur, beteende och attityd för en lyckad konsolidering av demokrati, har även denna studie valt att grunda sin undersökning på dessa begrepp. Strukturen kopplas till den ekonomiska arenan som en del av samhällets ekonomiska ordning och därav kommer de ekonomiska omständigheterna att undersökas. Auktoritära nostalgin tillämpas till begreppet beteende. Detta eftersom befolkningen samt ledarnas beteende kan ses som handlingar där en auktoritär nostalgisk implementering kan finnas. Det sistnämnda begreppet, attityden, baseras på framförallt befolkningens tillit. Till vilken grad de politiska ledarna kan besitta folkets tillit eller om den inte existerar alls. Därav blir den tredje punkten folkets tillit och den kommer att tillämpas samt undersökas i fallet. Baserade på dessa olika faktorer lyder uppsatsens hypotes enligt följande: ekonomisk stabilitet är grunden till lyckad konsolidering av demokrati, samt ett hinder för auktoritär nostalgi.!9

3 Metod och Material 3.1 Metod Eftersom uppsatsen kommer att pröva två olika teorier där de kommer att användas till att ge svar på uppsatsens frågeställningar kommer alltså studien vara teorikonsumerande. Alltså kommer dessa teorier att prövas gentemot empiriskt material, i detta fall från slutet av Gorbatjovs regeringstid fram till Putins första mandatperiod. Det empiriska materialet kommer att vara beskrivande texter som kommer att förklara de olika händelserna under den valda tidsperioden. Eftersom förutbestämda frågor kommer att tillämpas och försöka besvaras i dessa texter blir metoden för denna uppsats en kvalitativ textanalys och mer specifikt en innehållsanalys. Det är den bäst lämpade metoden eftersom texterna kommer att undersökas utifrån ett specifikt forskningssyfte och i detta fall de valda teorierna. Då denna typ av metod lämpar sig bäst för att hitta mönster och göra jämförelser mellan olika exempelvis teorier, så förklarar det valet av innehållsanalys som metod. Ett metodproblem med denna typ av metodik är att man lätt blir låst vid en typ av tillvägagångssätt när man studerar vissa faktorer utifrån forskningssyftet. Detta leder till att andra viktiga och intressanta aspekter kan falla bort under undersökningens gång (Bergström & Boréus 2015, 86-88). Man skulle även kunna använda sig av diskursanalysen som metod då den kan tillämpas när man gör en undersökning om förändringar i texter genom tid och rum. Dock lyckas inte diskursanalysen fånga in frågorna som berör samhälleliga aktörer. Den har istället sitt fokus på ett mer lingvistisk analys utifrån samhällsvetenskapliga perspektiv (ibid 355-356). Innehållsanalysen används främst för att kunna skrapa lite på ytan av de olika texterna för att se innebörden bakom de svarta bokstäverna skrivna på den vita bakgrunden. Alltså går denna metod in mer på djupet för att se vad som egentligen finns i texten och vilka de olika tolkningarna är av en specifik händelse (ibid 85). Därav blir det slutliga valet att använda sig av innehållsanalys som metod för uppsatsen där empirin och teorierna ställs emot varandra. Detta för att finna svar ifall de empiriska händelserna överensstämmer med teorierna i det specifika fallet, eller om de på något plan avviker. Självklart finns det olika reliabilitetsproblem med den valda typen av metod. Eftersom texterna om ämnet kommer att stå i fokus så kommer även författarens ståndpunkt att vara av stor vikt. Det är svårt att veta ifall författarnas synsätt kommer att vara vinklat eller ej. För att undvika!10

detta och fastställa validiteten kommer dock flera texter om samma händelse att användas för att få en bättre och mer omfattande samt realistisk bild. Ytterligare en typ av reliabilitetsproblem kan även orsakas av skribenten av denna aktuella studie. När man läser de olika texterna för att hitta information om ämnet samt svar till frågeställningarna är det lätt att tolka innehållet på ett visst sätt beroende på vilka bakgrundskunskaper som läsaren besitter. 3.2 Material Då uppsatsen kommer använda sig av två olika teorier kommer boken Problems of Democratic Transition and Consolidation skriven av Juan Linz och Alfred Stepan samt The Third Wave - Democratization in the Late Twentieth Century från 1992 av Samuel Huntington att vara primärkällorna. Eftersom Martin Nilsson behandlar den aktuella frågan om transitionen från ett auktoritärt styre till ett demokratiskt samhälle samt även konsolideringen av demokratin i sin doktorsavhandling Latinamerika under 1900-talet- vänstern och demokratins fördjupning, kommer den utgöra material till tidigare forskning för uppsatsen. Även fast avhandlingen inte behandlar samma stat eller kontinent, så kan man dra paralleller i båda fallen och ta hjälp av Nilssons tillvägagångssätt för att bäst finna svaren till de ställda frågeställningarna. Därav valet av just denna avhandling som tidigare forskning. För att undersöka olika fall och Rysslands historia kommer bl. a. böcker att användas varav en är skriven av Staffan Skott. I boken Det nya Ryssland och arvet efter Sovjet lyckas Skott belysa viktiga faktorer under Sovjettiden och tiden strax efter fallet. För att få en omfattande kunskap även om Putins regeringstid kommer boken Putin - Russia s choice skriven av Richard Sakwa användas. Eftersom Linnéuniversitetets bibliotekskatalog har använts för att hitta samtliga källor så ökar även reliabiliteten för materialet. Andra typer av material som kommer att användas är olika nyhetsartiklar samt statistiska undersökningar där exempelvis folkets tillit och den ekonomiska situationen beskrivs i både nyhetssammanhang samt med hjälp av olika survey-undersökningar. Några exempel på dessa undersökningar är statistik från världsbankens hemsida samt Trading Economics", som är en historisk ekonomisk statistikplattform med huvudkontor i New York.!11

Nyhetsartiklarna som används kommer framförallt vara skrivna utav journalister från västvärlden. Exempelvis tidningen The Guardian samt Dagens Nyheter. Detta eftersom det är större sannolikhet att man får en mer sanningsenlig bild av situationen då de inte är partiska i just den aktuella frågan under den tidsperioden. Detta i sin tur ökar även reliabiliteten i källorna. Även vetenskapliga artiklar kommer att vara till grund för styrkande av argument och för en beskrivande faktor över situationen som rådde i Ryssland under den valda tidsperioden. Två olika exempel på sådana artiklar som kommer att användas flitigt är Why market reform succeeded and democracy failed in Russia skriven av Anders Åslund samt The condition of Labor in Post-Soviet Russia: A ten-year retrospective skriven av Lewis H. Siegelbaum. 3.2.1 Källkritik Källkritik är av yttersta vikt när man ska göra en undersökning av detta slag. För att kunna bibehålla trovärdigheten samt uppriktigheten av källorna kommer källkritiken baseras på modellen Ädel-OST. Alltså Äkthet, Oberoende, Samtidighet och Tendens (Esaiasson 2012, 279). Äktheten är ett grundläggande krav på en källa. Detta kriteriet tillämpas framförallt när man undersöker själva boken, artikeln eller dokumentärfilmen. Eftersom många av de skrivna källorna är hittade på Linnéuniversitetets bibliotekskatalog anses de vara äkta och pålitliga. Dokumentären som i stor utsträckning kommer användas är tagen från SVTs hemsida som är svenska statens television därav är kravet på äkthet uppfyllt (ibid 282). För att kunna veta om en källas innehåll är äkta eller ej kommer ett objektivt synsätt att tillämpas när man använder sig av den. Detta kan även styrkas genom att använda sig av flera av varandra oberoende källor som målar upp en överensstämmande bild om den aktuella händelsen. I dokumentärfilmen förekommer även intervjuer av personer som faktiskt befann sig i Ryssland under den valda tidsperioden. Detta betyder att dessa personer blir primärkällor, vilket även innebär att kriteriet oberoende blir uppfyllt (ibid 283-284). Samtidigheten må vara ett svårare kriterium att uppfylla eftersom den har sitt fokus på tidsperspektivet och tidsnärheten. Ju längre sedan den aktuella händelsen ägde rum, desto mindre pålitlig blir den. Men eftersom samtliga huvudpersoner som återfinns i dokumentärfilmen fortfarande lever ökar även samtidigheten för källan (ibid 284-285).!12

Tendenskriteriet fokuserar på återberättarens eller författarens ursprung och under vilka omständigheter berättelsen har blivit till. Därav kommer det användas källor som har författare som både är från västvärlden, bland annat Sverige (Åslund), samt författare som är av ryskt ursprung (Shevtsova) (ibid 285-286). Thurén, som också skriver om vikten av källkritik, argumenterar för att det är av yttersta vikt att komplettera en källa med minst ännu en källa med motsatt tendens om man misstänker att den valda källan är tendentiös (Thurén 2013, 64). 3.2.2 Validitet och reliabilitet Begreppet validitet, som oftast brukar förklaras som en överensstämmelse mellan teoretisk definition och en operationell indikator, är oftast svårt att uppnå när man gör undersökningar av detta slag. Frånvaron av de systematiska felen samt det faktiska resultatet av undersökningen överensstämmer med vad som var tänkt, är också viktiga aspekter som måste fullföljas för att kunna ha en så valid undersökning och resultat som möjligt. Dessa tre kriterier kan förkortas med två begrepp; begreppsvaliditet och resultatvaliditet. Man kan även säga att om en studie lyckats uppnå en god begreppsvaliditet tillsammans med en god reliabilitet har man uppnått resultatvaliditet (Esaiasson 2012, 57). För att kunna uppfylla dessa kriterier har uppsatsen valt att använda samma begrepp som står i fokus både på ett teoretiskt plan likväl som en empirisk indikator. Detta är alltså den ekonomiska faktorn. Begreppet ekonomi har samma roll både i ett teoretiskt sammanhang som i empiriska studier vilket inte har behovet att operationaliseras i samma utsträckning som exempelvis begreppet demokrati kan ha. Valet att inte operationalisera de oberoende variablerna folkets tillit samt auktoritär nostalgi separat beror på att de kommer att få en detaljrik presentation i avsnittet Resultat, där de redogörs för i samband med händelserna som ägde rum år 1991-2004. Att enskilt operationalisera begreppen skulle uppfattas som upprepning i texten. För att en så hög reliabilitet som möjligt ska kunna finnas i studien har de flesta texterna blivit lästa mer än en gång. Detta för att kunna utesluta missuppfattningar eller feltolkningar vilket leder till låg reliabilitet. Självklart är det inte alltid som man kan vara säker på att läsaren förstår författarens budskap till fullo varpå reliabiliteten kan bli lidande. Eftersom samtlig statistik är hämtad ur pålitliga källor, såsom världsbankens hemsida, blir resultatet mer gediget vilket får till följd att även reliabiliteten höjs, därmed inte sagt att det sker på bekostnad av validiteten, som!13

kan bli lidande eftersom samtliga arenorna inte används i Linz & Stepans teori, utan bara den ekonomiska (ibid 63-64). 3.3 Avgränsningar För att uppsatsens undersökning inte ska vara överdrivet omfattande och nästintill omöjlig att genomföra kommer det givetvis ske avgränsningar. Den första är tidsperioden, som kommer att begränsas till åren 1991 till 2004. Detta eftersom det är under dessa år som de mest viktiga och betydelsefulla händelserna, som ska undersökas, äger rum. Det är även tidsperioden mellan Michail Gorbatjovs avgång samt Vladimir Putins första mandatperiod, därav de valda årtalen. En andra avgränsning som tillämpas är det begränsade valet av material och texter. Det är viktigt att avgränsa materialet till att bara använda sig av texter som lägger fokus på Gorbatjovs regeringstid, då det anses vara starten på en demokratiseringsprocess, samt Putins första mandatperiod då det förknippas med tillbakagången till det auktoritära styret. Andra former av texter kommer även vara i beskrivande form av landets sociala situation under den dåvarande krisen. Ytterligare en begränsning är valet att endast använda sig av den ekonomiska arenan istället för samtliga fem. Detta baserat på den existerande tidsbristen men även vikten av den ekonomiska faktorn som återfinns i uppsatsens hypotes. Eftersom just den ekonomiska arenan blir den bakomliggande orsaken till de valda oberoende variablerna blir det även den arenan som sätts i fokus i detta fallet.!14

4 Tidigare forskning Självklart fint det många olika forskningar och artiklar om just Ryssland och dess misslyckade konsolidering av demokratin. Eftersom uppsatsens syfte dock är att kunna använda sig utav de tre olika perspektiven, beteende, attityd och struktur, som man kan finna i båda valda teorier, kommer större fokus ligga på Martin Nilssons doktorsavhandling Demokratisering i Latin Amerika under 1900-talet. Även han diskuterar om just demokratisering och konsolidering, dock för Latinamerika samt med ett större fokus på vänsterns roll och med en mer fördjupad diskussion om demokratin. Eftersom han väljer att tillämpa liknande teorier då även han är intresserad att undersöka en demokratiprocess, blir det mer intressant för denna studie att undersöka och försöka tillämpa hans resultat och tillvägagångssätt på ett annat fall, alltså Ryssland. Precis som Linz och Stepan samt Huntington, understryker han vikten av de tre olika perspektiven som måste kunna uppfyllas för att en demokratiseringsprocess ska kunna möjliggöras och ännu viktigare, kunna konsolideras (Nilsson, 2005). Trots att Nilssons avhandling kommer att stå i fokus kommer även andra artiklar och tidigare forskningar att vara till hjälp under studiens gång. Dessa är bland annat, som tidigare nämnts, skrivna av Anders Åslund Why market reform succeeded and democracy failed in Russia, och Lewis H. Siegelbaum The condition of Labor in Post-Soviet Russia: A ten-year retrospective. Ännu en viktig källa som kommer att användas är dokumentärfilmen Att skapa en Putin som gjordes av SVTs tidigare korrespondent Peter Löfgren. I filmen diskuteras olika orsaker och faktorer som påverkade den politiska utgången i landet. Dessa baserades på olika intervjuer av den amerikanska ekonomi professorn Jeffrey Sachs där han intervjuades både under den aktuella perioden samt i efterhand (Att skapa en Putin, 2016).!15

5 1991-2004 5.1 Michail Gorbatjov För att kunna undersöka den misslyckande konsolideringen av demokratin i Ryssland är det av stor vikt att veta hur förändringarna till ett mer demokratiskt samhälle påbörjades. Varför Sovjetunionen föll och på vilka grunder tankarna för ett mer förändrat och demokratiserat samhälle baserades. Det finns många olika förklarande faktorer till detta. Staffan Skott argumenterar för den konkurrenskraftiga faktorn som en bakomliggande orsak till Gorbatjovs initiativtagande för ett mer demokratiserat samhälle, där han förespråkade glasnost (öppenhet) och perestrojka (ombyggnad). Dessa syftade på ett mer demokratiskt samhälle, i form av yttrandefrihet m.m. samt en ombyggnad av ekonomin, övergången från planekonomi till marknadsekonomi. Eftersom unionen hade en betydligt mindre utvecklad militär kapacitet, sämre ekonomi samt var i teknisk underläge jämfört med supermakten USA, blev Gorbatjovs reformer ett försök till att upprätthålla landets position som supermakt. En utlösande faktor däremot, diskuterar Skott, var självaste Gorbatjovs naiva tänkande. Han hade en illusion om att det skulle vara möjligt att skapa en liten del demokrati i landet där det även skulle finnas en liten andel marknadsekonomi. Han ville alltså inte påbörja en demokratiseringsprocess där Sovjetunionen skulle upplösas (Skott 2009, 293). Även Juan Linz och Alfred Stepan väljer att analysera denna fråga. De menar att Gorbatjov inte hade så mycket andra val än att försöka med öppenhet och ombyggnad i samhället p.g.a. att den ekonomiska situationen i landet började bli allt sämre och sämre. Gorbatjovs förtvivlan belyses markant där han inleder sin bok Perestrojka med det starka argumentet om att landet är på gränsen till en ekonomisk kris där tillväxten inte längre frodas, vilket även är en nedbrytning av ideologiska samt moraliska värderingar (Linz & Stepan 1996, 368). Något som kom till mångas förvåning, under perestrojkas sista tid, var den stora vågen av nationalistiska rörelser och konflikter. Detta skapade oroligheter, framförallt hos Gorbatjov och kulminerade i Augustikuppen. Kuppen misslyckades men lämnade honom försvagad. Kort därefter avgick han och Boris Jeltsin kom till makten (Laurén, 2016).!16

5.2 Boris Jeltsin Trots det ekonomiska eländet under Jeltsins styre, 1991-1999, lyckades demokratin i landet utvecklas. Detta eftersom han kom till makt just genom att satsa på de demokratiska faktorerna och fortsatte att göra det under sina styrelseår. Trots att han inte hade någon klar bild av vad demokrati innebar, precis som de andra forna sovjetiska ledarna, hade han lyckats omringa sig av personer som kunde lite mer om ämnet än han själv (Skott 2009, 300). Jeltsin blev mer populär i väst, där han uppfattades vara en garant för den demokratiska utvecklingens konsolidering, medan han i sitt egna land utlöste motsatta reaktioner. Ryssarna däremot var inte lika förtjusta i honom eftersom hans brister blev allt fler och dessutom tydligare. Dock var en alternativ ledare en ännu mer skrämmande utväg för befolkningen. Trots hans brister hade Jeltsin lyckats tända hopp om ett demokratiskt samhälle hos den ryska befolkningen. Han kom till makten via ett demokratisk direktval där han fick 55% av de totala rösterna. Detta tack vare den tidigare nämnda augustikuppen. Trots hans förlust mot Gorbatjov hade hans popularitet ökat betydligt mer och han fick även ett folkligt mandat. Hans popularitet blev dock inte bestående baserat på de ekonomiska reformerna som bara blev sämre och sämre. I samband med att ekonomin försämrades och stora inflationer kunde påvisas sänktes även folkets tillit till Jeltsin. Eftersom inte heller folket inte hade någon klar bild av vad demokrati innebar, så drog de slutsatserna av den försämrade ekonomin att det är vad demokrati egentligen är. Något som gynnar makteliten på bekostnad av dem själva. Denna oro tvingade Jeltsin till drastiska handlingar där han tog hjälp av landets oligarker för att kunna vinna nästa val (ibid, 302). Liliia Fedorovna Shevtsova beskriver situationen i landet under Jeltsins tid som ambivalent och osäker. Styrelsen var i konstant konflikt mellan en demokratisk vald och legitimerad regering och en ledare vars makt är auktoritär i dess omfattning. Shevtsova menar även att Jeltsins arv var så pass unik där den hade utformat en kombination av ett demokratiskt styrelsesätt samt en oligarkisk auktoritärism. Något som hans arv lämnade efter sig var även omöjligheten att kunna konsolidera demokratin som fanns då. Demokratins existens är ingen fråga, men till vilken utsträckning den bredde ut sig är ett annat fenomen (Shevtsova, 2000). I boken Transition from communism to capitalism" beskriver författarna Lane och Ross det nya Ryssland efter sovjet likt ett land som ärvde en elit i konflikt med befolkningen på ett regionalt samt federalt plan. Dessa konflikter blev inte lindrade trots unionens fall. Istället ökade gapet mellan dessa samhällsnivåer under Jeltsins regeringstid. Alltså hade!17

nomenklaturen, som bestod av makteliterna, all makt i sina händer, framförallt utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Det i sin tur ledde till ett hindrande av konsolideringen av demokratin (Lane & Ross 1999, 183-184). 5.3 Vladimir Putin Flera olika definitioner har används för att kunna beskriva politiken under Putins tid. Valdemokrati och kontrollerad pluralism är två utav dem. Regimen i sig har härstammat utav begreppet suverän demokrati. Putin valde dock att sära på dessa två och distansera sig ifrån demokrati och ta till sig av tanken om suveränitet. Till skillnad från Jeltsins tid, där staten och oligarkerna var ett och kontrollerade ekonomin samt hade ett mer distanserat förhållande till befolkningen, lyckades Putin samla ihop dessa parter på bekostnad av demokratin samt även oligarkin i vissa fall. En stark stat är beroende av presidentens styrka menar Richard Sakwa. För att en stat ska kunna vara stark så måste den styras utav en stark president. Detta blir tydligt i fallen Jeltsin och Putin (Sakwa 2008, 135-138). Rysslands ansågs vara en petrostat, vilket är ett land rikt på olja, där institutionerna är väldigt svaga samt att makten är koncentrerad och utgår ifrån några få personer. När Putin kom till makten tog han även styret över landets oljebolag (Shevtsova, 2009). Författaren Bacon m. fl. beskriver Putin som en mer offentlig person än vad Jeltsin var. Genom att han öppet visar upp hans flera olika fritidsaktiviteter, såsom jakt och kampsport, lyckas han fånga befolkningens respekt och tilltro. Detta i samband med den förbättrade ekonomiska situationen lyckades Putin tillskansa sig en stark och dominant roll som ledare (Bacon et. al. 2006, 158). Arbiter-Stabilizer är ett begrepp som ofta kopplas ihop med Putin. Han kom till makten med förväntningarna på sig om att kunna upprätthålla spelreglerna som var presenterade utav Jeltsin. Putin försökte att bibehålla en slags hybridregim där all verkställande makt utgick vertikalt. Med vertikal makt i detta sammanhanget menar man den verkställande makten tillsammans med politiker som är lojala mot det presidentiella dekretet. Detta var alltså någon som befolkningen hade längtat efter, en fast hand som kan ta kontroll över landet och förbättra situationen för befolkningen. Att demokratin blev lidande var inget man tänkte på. Numera har det gått såpass långt, menar Shevtsova, att inga inflytelserika krafter vågar säga ifrån för att kunna få social upprättelse och fortsätta kämpa för en mer fördjupad liberal demokratimodell.!18

För att detta ska kunna vara verklighet måste Putin ge bort en del av sin egna makt för att bedriva några demokratiska reformer överhuvudtaget. Detta är inte särskilt sannolikt (Shevtsova, 2000). Putin använde sig mycket av étatism för att kunna få stöd från folket. Tilliten till honom var betydligt högre än vad den någonsin var under Jeltsins tid. Att väcka nostalgin bland folket och hos sina egna lojala politiker gynnande honom för ett mer lyckat presidentskap. Det enda realistiska valet för Ryssland var att bli en stark stat ännu en gång. Något som betydde att man skulle skjuta undan västvärlden allt mer. Putin lyckades få en acceptans för det auktoritära styret genom att argumentera för att Ryssland måste ännu en gång förbli en gemensam enhet. Varför detta blev såpass storartat grundades på den utbredda korruption, höga kriminalitet samt det splittrade Ryssland som hade delats upp i olika regioner. Folkets tillit, som var så lågt under Jeltsins regeringstid, lyckades höjas med hopp om ett förenat samhälle där folkets behov var i fokus. Det ryska folket som en enhet tillsammans mot västvärlden. Vidare ökade folkets tillit markant till Putin efter att han, på ett inte så demokratiskt vis, lyckades ta tillbaka makten från oligarkerna (Sakwa 2008, 138-140). 6 Resultat 6.1 Den ekonomiska strukturen En demokratisk konsolidering utifrån strukturella utgångspunkter handlar primärt om vilken inverkan den politiska institutionaliseringen och olika socioekonomiska faktorer har. Institutionaliseringen av det politiska samhället (konstitutioner, politiska partier, verkställande och lagstiftande makter) kan uppfattas likt ett verktyg för att stärka de representativa och styrande demokratiska strukturerna, vilka ofta är svaga och utsatta i nyetablerade demokratier då det oftast råder en ekonomisk instabilitet. Syftet med institutionaliseringen är således att stabilisera styrelseskicket. En viktig fråga i sammanhanget är vilken struktur som lämpar sig bäst, president- eller parlamentariskt styre? Lyckade och misslyckade exempel finns för båda alternativen. Ett annat politiskt koncept är det beträffande institutionaliserat partisystem och dess vikt för demokratisering. Ett sådant partisystem kan möjliggöra konkurrens mellan väl förankrade partier i samhället, som accepteras som legitima att styra landet, samtidigt som det!19

även öppnar upp för fungerande demokratiska procedurer och processer. Dock finns det även här exempel där strukturen av ett stabilt partisystem gett upphov till kriser och ersatts med en ny partistruktur. Stor vikt för en lyckad konsolidering anses ligga på den juridiska aspekten, som måste vara öppen och transparent för att anses legitim och vedertagen. Alla måste dessutom betraktas som lika inför lagen, tydliga ramar och spelregler för alla parter oavsett samhällsklass och profession, samtidigt som graden av korruption inte är alltför vidsträckt. De socioekonomiska faktorerna samt de ekonomiska förutsättningarna är även de betydelsefulla för en nations konsolidering. Starka samband finns mellan demokratins utveckling och nationens rikedom. I korthet är det större sannolikhet att länder med god ekonomi lyckas med utvecklingen av demokrati medan den tenderar att misslyckas i fattigare länder. När tillväxten minskar ökar således risken för ett demokratiskt sammanbrott (Nilsson 2005, 88-91). 6.1.1 Auktoritärt nostalgiskt beteende Begreppet auktoritär nostalgi kan enkelt förklaras med att det var bättre förr. Orsakerna är många men faktum kvarstår, medborgarna i Ryssland längtade tillbaka till hur det en gång var. Vardagen och samhället i stort ansågs mer drägligt under ett auktoritärt styre än under ett demokratiskt. Nedan listas de åtta problem som enligt Huntington orsakar existensen av auktoritär nostalgi och som i sin tur föranleder misslyckad konsolidering av demokrati; etniskt förankrade konflikter, extrem fattigdom, stora socioekonomiska olikheter, omfattande uppror, terrorism, överdriven statlig involvering i ekonomin, externa skulder och till sist kronisk inflation (Huntington 1991, 253-254). De två sistnämnda anses extra allvarliga och båda dessa utgjorde stora problem avseende Ryssland (Siegelbaum, 2004). Under 1990-talets början var Ryssland utfattigt, hyperinflation rådde och landets produktion minskade kraftigt. Landet var även i stort behov av hjälp i form av skuldavskrivning och bistånd. Jeltsin trodde att lösningen var att landet skulle genomgå en slags ekonomisk chockterapi, en s.k. Big Bang. Premiärminister Jegor Gajdar fick uppdraget att snabbt byta ut landets ekonomiska system. Gajdar tog hjälp av den s.k. Harvardgruppen vilken utgjordes av olika ekonomiska experter, en utav de mest prominenta var den amerikanske ekonomiprofessorn Jeffrey Sachs. Hans plan var att leda Ryssland till marknadsekonomi och förhindra framväxten av en ny auktoritär regim. Ryssland skulle förändras i grunden och allt!20

finns detaljerat beskrivet i dokumentet The Grand Bargain (det gyllene tillfället). Detta skulle ske genom fri prissättning, snabba privatiseringar, göra rubeln konvertibel m.m. Harvardgruppen föreslog även ett bistånd i form av 100 miljarder dollar under fem år. Det som tidigare ägts av staten skulle nu portioneras ut till medborgarna i form av kuponger. Planen fick dock helt andra konsekvenser. Det massiva behovet av skuldsanering och bistånd uteblev i alltför omfattande utsträckning. Arbetslösheten, kriminaliteten och korruptionen eskalerade (Att skapa en Putin, 2016). 1991 skenade inflationen som konsekvens av den fria prissättningen och de efterföljande höga priserna. Basvaror som mjölk och bröd kostade nu fyra gånger mer än tidigare varpå många invånare inte hade råd att köpa den mat som nu fanns tillgänglig i butikerna. Efter kommunismen var många ryssar fattiga (Liebermann, 2008). - Kan man verkligen tala om reformer när vi är hungriga allihop?, - Vi hade det mycket bättre förr. Vi behöver ingen Jeltsin, han har förstört allting! (Att skapa en Putin, 2016). Med undantag av en svag uppgång 1997 sjönk både BNP och industriproduktionen stadigt mellan 1991-1998. Fr.o.m. 1999 t.o.m. 2004 vände båda kurvorna i positiv riktning (Trading Economics:Russian GDP 1989-2017, 2017). Ovanstående statistik diskuterar även Sakwa, han beskriver den nedgående statistiken där BNP i landet sjunker drastiskt som chockartat men på samma sätt ändå väntat. Denna kurva fortsätter att sjunka fram till år 1999 där den sedan vänder och får en mer positiv lutning (Sakwa 2002, 299). I spåren av kraftigt reducerad BNP och minskad produktion ökade inflationen explosionsartat. Enligt ekonomiprofessorn Grigorij Javlinskij steg den på kort tid från 12 % till 2600 % (Att skapa en Putin, 2016). Tidningen Washington Post citerar Boris Dubin, (Levada s director of sociopolitical studies): People lost everything in the economic upheaval of 1992 and 1993. They lost all of their savings. They were threatened with unemployment. There was a bigger gap between the more successful and the less successful, and this was very painful for anyone brought up in Soviet times. (Lally och Englund, 2011).!21

Statistiken och citaten bekräftar några utav Huntingtons tidigare nämnda punkter. Negativa sociala konsekvenser i fotspåren av prisliberaliseringen var ett faktum, befarade klyftor mellan rika och fattiga besannades. För att upplösa planekonomin och istället gå mot ett mer privatägd företagsstruktur, gjordes ett försök genom att dela upp kuponger till befolkningen. Dessa skulle utgöra en viss andel av företagen. Privatiseringschefen Anatolij Tjubajs uppgav att de skulle motsvara värdet av två personbilar men mångas farhågor besannades när de endast fick en flaska vodka i utbyte mot en kupong. Den redan utsatta majoriteten sjönk ännu lägre på skalan över socioekonomiska förhållanden och något socialt skyddsnät existerande inte. Dock senare i tid började värdet utav kupongerna att öka. Detta eftersom de trots all utgjorde en viss andel av företagen. Endast ett fåtal förstod värdet av de kupongerna. Dessa började att köpa dem från den omedvetna majoriteten av befolkningen. De tjänade grova pengar på folkets bekostnad, vilket ledde till att de rika blev ännu rikare (ibid). Även inkomsten för hushåll rasade mellan 1991-1996. År 1997 noterades en ytterst liten ökning, nästkommande år sjönk den till mätperiodens (1991-2004) bottennivå. Sedan vände kurvan och samtliga kommande år ökade lönerna (The World Bank: Databank, 2017). Reallönerna var stadigt nedåtgående, index var enligt följande; 1991 = 100, 1995 = 45, därefter steg dem marginellt. År 1998 sjönk dem ännu mer men återhämtade sig år 2000 (Siegelbaum, 2004). Med andra ord mer än halverades lönerna på blott fyra år. Miljoner ryssar tvingas sälja sina ägodelar på gatan för att överleva. De försämrade levnadsförhållandena drabbade folket hårt, mellan år 1991 till år 1999 steg dödligheten markant medan födelsetalet sjönk. År 1999 vände det vilket innebar att det föddes fler barn än tidigare år, trenden var fortsatt positiv t.o.m. år 2004. (World Development Indicators, 2004). Vidare försämrades även sjukvården samtidigt som alkoholismen bredde ut sig i samhället, vilket gjorde de redan utsatta ryssarna ännu mer exponerade (Siegelbaum, 2004). Den elit som satte den ekonomiska chockterapin till verket förstörde inte bara folkets besparingar utan även den ekonomiska grunden för ett liberalt och demokratiskt samhälle och system. Det tidigare trygga samhället svärtades nu ner av kriminalitet. Västvärlden, med Amerika i spetsen, bidrog inte med någon hjälp utan såg snarare sin chans att krossa sin gamla ärkerival i sviterna efter kalla kriget (Bunce & Wolchik, 2010).!22