Nu är det bra med det där

Kriminologiska institutionen Nu är det bra med det där En kvalitativ studie om att bryta med en kriminell livsstil Examensarbete för kandidatexamen i kriminologi, 15 hp Kriminologi Grundnivå (15 hp) Höstterminen 2017 Agnes Edlund och Marion Sillrén

Sammanfattning Genom kvalitativa intervjuer med tre personer, två män och en kvinna som lämnat det kriminella livet bakom sig, syftar denna studie till att nå en djupare förståelse för betydelsefulla faktorer i upphörandet med kriminalitet samt upprätthållandet av ett icke-kriminellt liv. För att nå en djupare förståelse för intervjudeltagarnas utsagor har Laub och Sampsons (2003) teori Age-graded Theory of Informal Social Control använts i kombination med en hermeneutisk ansats som vetenskapsteoretisk utgångspunkt. Resultatet visar att såväl upphörandet som upprätthållandet är pågående processer och inte består av enskilda händelser. Upphörandet är utifrån vårt resultat kopplat till en samverkan mellan flera olika betydelsefulla faktorer och händelser. Vi kan utifrån resultatet se hur föräldraskap, uppbrott från tidigare narkotikaberoende samt fängelsevistelser i kombination med individens egen vilja och motivation haft en stor betydelse i intervjudeltagarnas upphörande med kriminalitet. Händelserna och faktorerna har varit individuella för respektive intervjudeltagare men gemensamt för samtliga är att händelserna bidragit till en inre förändringsprocess som främjat en icke-kriminell livsstil. Gällande upprätthållandet av en icke-kriminell livsstil visar vårt resultat att förändrade rutinaktiviteter, stärkta sociala nätverk och en ljus framtidstro är betydelsefulla faktorer i upprätthållandeprocessen. Resultatet visar även på betydelsen av ett fungerande samspel mellan yttre och inre faktorer för såväl upphörandet med kriminalitet samt upprätthållandet av en icke-kriminell livsstil. Nyckelord: Vändpunkter, upphörande, upprätthållande.

Tack! Vi vill rikta ett stort tack till alla våra intervjudeltagare som delat med sig av sina historier till oss. Vi vill även tacka vår handledare Robin Gålnander för värdefull och konstruktiv handledning som hjälpt oss framåt i vårt uppsatsskrivande. Tack!

Innehållsförteckning 1. Inledning... 1 1.1 Syfte och frågeställningar... 2 2. Tidigare forskning... 2 2.1 Avgränsningar i sökprocessen... 2 2.2 Betydande faktorer för upphörande med kriminalitet... 3 2.3 Betydande faktorer för upprätthållande av ett icke-kriminellt liv... 6 2.4 Sammanfattning av forskningsfältet... 7 3. Teoretiskt perspektiv... 8 3.1 Age-graded Theory of Informal Social Control... 8 3.1.1 Vändpunkter... 9 4. Metod... 10 4.1 Metodval... 10 4.2 Vetenskapsteoretisk ansats... 10 4.3 Urval och avgränsningar... 11 4.4 Genomförande och transkribering... 11 4.5 Analysmetod... 13 4.6 Etiska överväganden... 14 4.7 Validitet och reliabilitet... 15 4.8 Generaliserbarhet... 16 4.9 Metoddiskussion... 16 5. Resultat och analys... 17 5.1 Presentation av intervjudeltagarna... 17 5.2 Upphörande med kriminalitet... 18 5.3 Upprätthållande av ett icke-kriminellt liv... 22 5.4 Diskussion... 25 5.5 Slutsatser... 28 6. Förslag till framtida forskning... 29 7. Referenser... 29 Bilaga 1: Informationsbrev... 32 Bilaga 2: Intervjuguide... 33

1. Inledning Det framkommer av Brottsförebyggande rådets (BRÅ) preliminära statistikrapport Kriminalstatistik 2014. Återfall i brott (2017) att ungefär 25 % av de personer som frigavs från anstalt år 2014 återföll i brottslighet inom ett år. Tittar man istället på en treårsperiod är siffrorna ännu dystrare: ungefär 40 % av personer som har avtjänat en straffrättslig påföljd har då återfallit i brottslighet (BRÅ 2017, s. 14). Trots denna sorgsna återfallsstatistik är det flera individer som lyckas att bryta med den kriminella livsstilen. Vi kommer genomgående i föreliggande uppsats att använda oss av begreppet kriminell livsstil. Med begreppet avser vi en individ som har ett beteendemönster som innefattar upprepade olagliga handlingar samt värderingar som stödjer handlandet (Nationalencyklopedin, 2013a; Nationalencyklopedin, 2013b). Samstämmig forskning på området lyfter fram faktorer som stöttande sociala nätverk, individens egen motivation och alternativa sysselsättningar som betydande i upphörandet med brottslighet (se Carlsson 2014; Rydén-Lodi 2008; Laub & Sampson 2003). Trots att det finns forskning rörande upphörande med kriminalitet utifrån en svensk kontext är majoriteten av den befintliga forskningen på området genomförd i andra länder där många av studierna är genomförda i framförallt USA (Farrall, Hunter, Sharpe, & Calverley 2014, s. 8). Faktorerna som bidrar till att människor slutar begå brott är därmed ett relativt outforskat område i en svensk kontext (SOU 2010:15, s. 133). Många av studierna på området är även genomförda på uteslutande män som har lämnat det kriminella livet (se Carlsson 2014; Rydén-Lodi 2008; Laub & Sampson 2003). I Sverige har dock återfallsstatistiken för män varit på en jämn nivå under de senaste tio åren medan kvinnornas återfall i brottslighet har ökat (BRÅ 2017, s. 5). Vändpunkter har i befintlig forskning på området visat sig vara betydelsefulla för upphörandet med kriminalitet samt upprätthållande av ett icke-kriminellt liv (Laub & Sampson 2003, s. 141). En vändpunkt är kortfattat beskrivet en händelse i en individs liv som bidrar till att individen förändrar sina värderingar och sitt handlade på ett sådant sätt att det främjar en icke-kriminell livsstil (vändpunkter kommer att definieras ytterligare under teoriavsnittet). Dock kan något som fungerar som vändpunkt för en individ lika gärna underblåsa motivationen att fortsätta med kriminalitet för en annan (Maruna 2001, s. 25). Processen som startar i vändpunkter innefattar omformning av tankemönster, vilket innebär att individen går från att tänka på kriminalitet som något gynnsamt till övervägande negativt. Med detta som bakgrund är det av vikt att nå en ökad förståelse över hur förändrade rutinaktiviteter och förändringar i de sociala banden kan möjliggöra för denna inre process (Giordano, Cernkovish & Rudolph 2002, s. 1002). 1

Återfall i kriminalitet innebär inte bara förödande konsekvenser för den enskilde, det innebär även stora kostnader för samhället (Riksrevisionen 2015, s. 9). Det torde därmed vara i det allmänna intresset att nå en ökad kunskap och förståelse, även gällande kvinnor som lämnat kriminaliteten, för vilka faktorer som kan bidra till att vissa individer lyckas bryta med den kriminella livsstilen. Genom en ökad kunskap och förståelse över betydelsefulla faktorer som skulle kunna främja en ickekriminell livsstil skulle möjligen de höga återfallssiffrorna kunna minskas och ett mer effektivt arbetssätt gentemot målgruppen utvecklas. 1.1 Syfte och frågeställningar Syftet är att genom kvalitativa intervjuer, med personer som har lämnat det kriminella livet, studera vilka faktorer som beskrivs som betydelsefulla i processen att bryta med en kriminell livsstil samt anknyta till samhället. Vilka faktorer har haft betydelse för intervjudeltagarnas upphörande med kriminalitet? Vilka faktorer beskriver intervjudeltagarna som betydelsefulla för upprätthållandet av en icke-kriminell livsstil? 2. Tidigare forskning 2.1 Avgränsningar i sökprocessen Vi har i sökandet efter befintlig forskning på området främst använt sökmotorerna Google Scholar och Libris där vi använt oss av sökord som vändpunkter och upphörande. Utifrån de avhandlingar och artiklar vi funnit har vi genomfört kedjesökningar till annan relevant forskning på området. Vi har i forskningsöversikten valt att i största möjliga mån använda oss av förhållandevis nygjord forskning som är genomförd i en svensk kontext. Vi har dock valt att ha med en studie som är genomförd i USA och en studie som är genomförd i Storbritannien. Detta görs för att dessa internationella studier, i vår mening, utgör viktiga bidrag till den befintliga forskningen som finns på området. Dessa två internationella studier är så pass omfattande och utgör därmed en viktig grund för den efterföljande forskningen på området. Vi har även valt att inkludera en rapport som är gjort på 2

uppdrag av den svenska staten. Vi är medvetna om att rapporten därför inte kan ses som oberoende fri forskning men vi anser att den ändå kan bidra med viktig kunskap till forskningsområdet. 2.2 Betydande faktorer för upphörande med kriminalitet Rydén-Lodi (2008) har genomfört en longitudinell studie där hon studerat betydelsefulla faktorer vid upphörandet av brottslighet. Urvalet består av djupintervjuer samt frågeformulär med 100 manliga återfallsförbrytare i åldern 30-38 år som befann sig i fängelse i Stockholmsområdet under åren 1996-1997. Urvalskriterium för deltagandet i studien var att man hade minst tre fängelsedomar bakom sig med en sammanlagd strafftid på minst ett år (Rydén-Lodi 2008, s. 37). Det genomfördes en uppföljning tre år efter frigivning för att studera männens återfall i brottslighet samt eventuella faktorer bakom detta. Resultatet visar att konventionella aktiviteter som inte innefattar brott eller missbruk förstärker möjligheten till en icke-kriminell identitet. Enligt Rydén-Lodis (2008, s. 63) resultat kan sådana aktiviteter innefatta dagliga rutiner eller andra alternativa aktiviteter. Det kan bidra till att individen får ett dagligt schema som inte lämnar något tidsmässigt utrymme för kriminella aktiviteter, samtidigt som individens icke-kriminella identitet får utrymme att utvecklas (Rydén-Lodi 2008, s. 64). Andra vändpunkter som Rydén-Lodi (2008, s. 65) lyfter fram som betydelsefulla i upphörandet av kriminalitet är fängelsevistelsen och obehagliga drogupplevelser som kan få individen att omvärdera sin syn på kriminalitet och dess konsekvenser. Resultatet betonar även betydelsen av individens egen motivation till att lämna det kriminella livet samt betydelsen av individens framtidstro och drömmar som inte innefattar brottslighet (Rydén-Lodis 2008, s. 64) Carlsson har i sin doktorsavhandling Continuties and changes in criminal careers (2014) genomfört fyra olika studier som utgått från The Stockholm Life Course Project (SLCP). SLCP är en longitudinell studie som innefattar uppföljning av tre olika undersökningsgrupper med lagöverträdare som har följts under ett helt liv. Projektet SLCP syftar till att nå en djupare förståelse för faktorer och processer som bidrar till att individer från första början börjar begå brott, fortsätter att begå brott samt slutar att begå brott (Carlsson 2014, s. 102). Carlsson (2014 s. 103) har i sin avhandling byggt vidare på det empiriska materialet från SLCP för att nå en djupare förståelse för individers motivation och handlande kopplat till faktorer som ålder och sociala omständigheter. Carlssons (2014) resultat visar att upphörande med kriminalitet är kopplat till en rad olika faktorer och processer som kan ses som vändpunkter i en individs kriminella livsstil. En sådan vändpunkt kan 3

exempelvis vara att få ett arbete, få barn eller att gifta sig (Carlsson 2014, s. 104). Carlsson (2014, s. 105) betonar dock att dessa förändringar inte ska ses som vändpunkter i sig själva. Förändringarna kan däremot ses som vändpunkter om de i sin tur skapar en process som påverkar individen på ett sådant sätt att denne slutar begå brott. Carlsson (2014, s. 105) menar att en förändring i livet, såsom exempelvis familjebildning, kan bidra till att en individ upplever större självkontroll, ökad ansvarskänsla och förbättrat självförtroende. Enligt Carlsson (2014, s. 105) är det dessa faktorer som bidrar till att individen slutar begå brott, inte familjebildningen i sig. Carlsson (2014, s. 80) lyfter även fram att en enskild vändpunkt sällan är tillräcklig för att bryta med en kriminell livsstil. Det krävs ofta att flera vändpunkter samspelar med varandra, framförallt om individen ska lyckas upprätthålla ett laglydigt liv på lång sikt. Med detta menas att upphörande av brottsligt beteende inte ska ses som en enskild händelse utan snarare som en process som fortlöper över tid (Carlsson 2014, s. 80). Laub och Sampson har genomfört den longitudinella studien Unraveling Juvenile Delinquency (UJD). Syftet med studien var att studera uppkomst samt avståndstagande från kriminalitet ur ett livsförloppsperspektiv (Laub & Sampson 2003, s. 35). Studien behandlar såväl kvalitativa som kvantitativa data och utgår från 500 män som varit inlåsta på reformskolor under sin uppväxt samt 500 män i samma ålder som inte var kända av polisen. Samtliga studiedeltagare var födda i USA samt vid projektets start i åldrarna 10-17 år gamla (Laub & Sampson 2003, s. 5-8). Nya datainsamlingar skedde sedan när männen var 25 respektive 32 år och en slutgiltig uppföljning genomfördes när männen var cirka 70 år gamla (Laub & Sampson 2003, s. 8). Resultatet visar att faktorer som skapar sociala band mellan individen och samhället är viktiga för upphörandet med brottslighet samt upprätthållandet av ett icke-kriminellt liv (Laub & Sampson 2003, s. 6). Analysen genererade slutsatsen, vilken även deras teori grundas på, att vändpunkter såsom anställning, äktenskap och familjebildning, kan samspela med brottsaktiviteten (Laub & Sampson 2003, s. 40). En eller flera vändpunkter leder till en inre process där värderingar och incitament förändras. Etablerandet av en betydelsefull relation innebär starkare sociala band till det konventionella samhället, något som i sin tur bidrar till stärkta incitament för laglydighet (Laub & Sampson 2003, s. 41). Laub och Sampsons studie UJD har två styrkor: det stora antalet undersökta män samt att uppföljningen i andra omgången uppgick till 90% (Farrall, Hunter, Sharpe & Calverley 2014, s. 6). Deras betoning på det starka sambandet mellan giftermål och minskad brottsaktivitet kritiserades dock, detta då viktiga sociala och ekonomiska förhållanden förändrades i USA mellan tillfällena för datainsamling (Farrall, Hunter, Sharpe & Calverley 2014, s. 6). Exempelvis gifter sig färre individer samt antalet skilsmässor har ökat sedan uppföljningen (Farrall, Hunter, Sharpe & Calverley 2014, s. 4

6). Laub och Sampson bemötte kritiken genom att belysa männens agerande för förändring, vilket visar att vändpunkter endast bidrar till upphörandet utan att garantera det (Farrall, Hunter, Sharpe & Calverley 2014, s. 6). Kritiken påverkade inte studiens slutsatser i någon större utsträckning, då vändpunkter är högst individuellt (Farrall, Hunter, Sharpe & Calverley 2014, s. 6). Maruna (2001) genomförde Liverpool Desistance Study mellan åren 1996-1998 med syftet att studera processen där tidigare dömda personer omformade sina värderingar och identiteter på vägen mot ett laglydigt liv (Maruna 2001, s. 38). Maruna genomförde en narrativ analys av djupintervjuer där syftet var att studera individernas inre processer och värderingar (Maruna 2001, s. 42). Urvalet bestod av 55 män och 10 kvinnor som tidigare varit dömda till straffrättsliga påföljder (Maruna 2001, s. 48). Maruna valde att inkludera både män och kvinnor i studien, detta då syftet var att nå en allsidig snarare än könsbunden förståelse för faktorer som bidrar till upphörandet med kriminalitet (Maruna 2001, s. 176). 30 av studiedeltagarna definierades som upphörande och 20 som persistenta, resten exkluderades då de inte platsade i någon av kategorierna (Maruna 2001, s. 48). En slutsats som drogs utifrån resultatet var att personlighetsdrag är stabila över tid och kan fungera som en indikator för vem som riskerar att bli livsstilskriminell. Personlighetsdragen pekar dock inte på vem som kommer att lyckas upphöra med kriminalitet eller hur förändringen är möjlig trots oförändrade personlighetsdrag (Maruna 2001, s. 58). Flera av deltagarna uppgav att de upplevde orättvisor på grund av sin barndom (Maruna 2001, s. 61) och betonade vikten av att bli sedda och betrodda, vilket gav dem styrka att förändras (Maruna 2001, s. 87). Processen genererade ett behov av gottgörelse och intervjudeltagarna vittnade om att de ville återgälda samhället när de blivit de människor de ansåg sig ämnade att bli (Maruna 2001, s. 87). Narrativen i Marunas studie (2001) pekade på tre betydelsefulla byggstenar: befästandet av nya värderingar, optimism inför sig själv och framtiden samt viljan att vara samhällsnyttig (Maruna 2001, s. 88). Resultatet visar att processen börjar med en utomstående påverkan, exempelvis genom en partner eller en social organisation, som bidrar till en inre förändringsprocess för individen som omvärderar och rekonstruerar sin självbild, vilket ger individen insikt om att det laglydiga livet är mer eftersträvansvärt (Maruna 2001, s. 96-99). Processen leder bland annat till internaliserade förändringar inom individen som innebär ett skifte från egoism till omtanke för andra, större acceptans för samhällsnormer samt en större glädje av sociala relationer (Maruna 2001, s. 34). 5

2.3 Betydande faktorer för upprätthållande av ett icke-kriminellt liv BRÅ har i sin rapport Samverkan för att förebygga återfall i brott (2012) sammanställt en del av den forskning som finns rörande förebyggande av återfall i brottslighet. Rapporten syftar till att nå en ökad kunskap och förståelse för huruvida insatser och faktorer hos den enskilde kan motverka återfall i brottslighet. I rapporten framkommer att det finns tre huvudsakliga faktorer som är betydelsefulla i det förebyggande arbetet mot återfall i brottslighet. För det första ska insatserna vara utformade på ett sådant sätt att det hjälper den enskilde att komma tillrätta med problem som bidrar till ett kriminellt beteende. Med detta menas exempelvis beroendeproblematik eller en antisocial attityd som i sin tur kan bidra till en kriminell livsstil. Genom att komma tillrätta med grundproblematiken ökar också möjligheten för individen att bryta med sin kriminella livsstil. Dessutom behöver även insatserna användas där de behövs som mest. Med detta menas att det behöver riktas särskilt mycket resurser till de individer som löper allra störst risk att återfalla i brottslighet. Den tredje faktorn betonar betydelsen av att insatserna är anpassade, både kognitivt och känslomässigt, för individen (BRÅ 2012, s. 26). En grundläggande förutsättning för att en person ska ha möjlighet att upphöra med kriminalitet är enligt BRÅ (2012, s. 8) att individen är motiverad och vill genomgå en livsstilsförändring. Det framkommer även i BRÅ s rapport (2012, s. 27) att den enskildes motivation till att leva ett laglydigt liv kan påverkas av hur omgivningen förhåller sig till dennes ansträngningar. Detta kan handla om både professionella relationer, såsom den med en terapeut eller kontaktperson, men likväl med familj och andra närstående. Det betyder att sannolikheten att individen inte ska återfalla i kriminalitet ökar om omgivningen visar uppskattning och uppmuntran mot att denne avhåller sig från kriminalitet (BRÅ 2012, s. 28). Även Rydén-Lodis (2008, s. 64) resultat pekar på betydelsen av ett socialt stöttande nätverk, som inte innefattar kriminalitet, för att minimera risken att en individ ska återfalla i brottslighet. Laub och Sampson (2003), vars forskning vi tidigare presenterat, framhåller att upprätthållande av ett icke-kriminellt liv är en fortlöpande process och inte handlar om enskilda specifika händelser. För att en individ ska lyckas upprätthålla en icke-kriminell livsstil över tid menar Laub och Sampson (2001, s. 3) att det är nödvändigt att individens sociala band till det konventionella samhället förstärks. Även Maruna (2001, s. 31) framhåller vikten av att aktivt investera i sina sociala band och ickekriminella rutinaktiviteter för ett lyckat upprätthållande av ett icke-kriminellt liv. Genom att individen 6

lyckas skapa en ny plattform med social kontroll i form av exempelvis en trygg relation eller ett varaktigt arbete ges individen även möjlighet till en identitetsförändring (Laub och Sampson 2001, s. 3). I likhet med detta menar Carlsson (2014, s. 107) att i takt med att en individs sociala band till det konventionella samhället förstärks blir det även lättare för individen att ta avstånd från miljöer och personer som individen förknippar med det tidigare kriminella livet. Detta menar Carlsson (2014, s. 107) ökar individens möjlighet att bryta med kriminaliteten. För att en individ ska ha möjlighet att bryta helt med den kriminella livsstilen är det enligt Laub & Sampson (2003, s. 41) nödvändigt att individen ges möjlighet till en inre process där individens tidigare mål och prioriteringar omvärderas och ger rum för nya tankemönster som främjar en icke-kriminell livsstil. Carlsson (2014, s. 80) framhåller även vikten av att flera vändpunkter samspelar med varandra, framförallt om individen ska ges möjlighet att upprätthålla ett icke-kriminellt liv över tid. 2.4 Sammanfattning av forskningsfältet Samstämmig forskning på området lyfter fram sociala faktorer såsom äktenskap, stöttande sociala nätverk och lönearbete som främjande i upphörandet med en kriminell livsstil. Även individuella faktorer såsom individens egen motivation och framtidstro lyfts fram som betydelsefulla i både upphörande av kriminalitet samt upprätthållandet av en icke-kriminell livsstil. För att en individ ska ges möjlighet till en långvarig förändring och lyckas upprätthålla ett icke-kriminellt liv är det enligt redogjord forskning på området viktigt att omgivningen uppmuntrar samt stöttar den individen i förändringsprocessen samt att individen har motivationen och viljan till att leva ett laglydigt liv (BRÅ 2012, s. 28). Enligt Carlssons (2014) och Laub och Sampsons (2003) resultat bör dock inte de redogjorda individuella och strukturella faktorerna ses som vändpunkter i sig som gör att individer upphör med kriminalitet. Carlsson (2014) och Laub och Sampson (2003) menar snarare att dessa händelser och faktorer möjliggör för en förändringsprocess som i sin tur kan förändra individen på ett sådant sätt att denne slutar begå brott. Utifrån redogjord forskning på området kan det konstateras att det råder en avsaknad av forskning som inkluderar kvinnors upphörande av kriminellt beteende. Maruna (2001) har dock inkluderat kvinnor i sin studie. Detta då Maruna ville skapa en mer generell förståelse för betydande faktorer i upphörandet av kriminalitet (Maruna 2001, s. 176). I likhet med Maruna eftersträvar vi också att nå en mer allsidig, snarare än könsbunden, förståelse för intervjudeltagarnas erfarenheter och upplevelser av att bryta med en kriminell livsstil. 7

3. Teoretiskt perspektiv 3.1 Age-graded Theory of Informal Social Control Laub och Sampsons teoretiska ramverk Age-graded Theory of Informal Social Control syftar till att nå en djupare förståelse för individers upphörande med kriminalitet. Teorin är en vidareutveckling av Hirchis teori om sociala band (1969) samt Cohens och Felsons teori om rutinaktiviteter (1979) och syftar till att belysa betydelsen av såväl informella som formella institutioner och relationer (Farrall, Hunter, Sharpe & Calverley 2014, s. 30). Laub och Sampson (2003, s. 37) menar att det finns tre övergripande mekanismer som kan förklara en individs upphörande med kriminalitet. Dessa tre faktorer innefattar individens sociala band till det konventionella samhället, individens rutinaktiviteter och individens egen motivation samt vilja till att sluta begå brott. Laub och Sampson (2003, s. 171) betonar även att upphörande med kriminalitet ska ses som en process och inte som en enskild händelse. För att en individ ska ha möjlighet att upphöra med kriminalitet och upprätthålla en icke-kriminell livsstil är det av största vikt att faktorer såsom individens individuella motivation samt individens sociala situation har ett fungerande samspel (Sampson & Laub 2003, s. 171). Ålder utgör en viktig faktor bakom upphörandet med kriminalitet, men Laub och Sampsons Agegraded Theory of Informal Social Control betonar även vikten av flera andra faktorer i upphörandeprocessen. Vikten av dessa faktorer framkommer då det finns ett generellt positivt samband mellan minskning i kriminalitet och åldrande, men det är osäkert om det är åldern i sig eller andra faktorer kopplade till ålder som påverkar brottsfrekvensen (Farrall, Hunter, Sharpe & Calverley 2014, s. 29). Åldersrelaterade faktorer kan bland annat innebära militärtjänstgöring, äktenskap, samt föräldraskap (Sampson & Laub 1993, s. 8). Dessa händelser i livet innebär en investering i de sociala banden, exempelvis till en partner eller ett barn. De sociala banden ökar anknytningen till samhället och individens önskan om att leva ett laglydigt liv. Starkare sociala band till samhället och närstående ökar risken för att göra viktiga människor i sin omgivning besvikna och kan därmed fungera som en mekanism som bidrar med informell social kontroll för individen. Den informella kontrollen kan i sin tur bidra till att den enskilde avhåller sig från kriminalitet då den enskilde upplever att denne har för mycket att förlora på att begå brott (Laub & Sampson 2003, s. 43). Teoretiker har dock kritiserat den starka kopplingen mellan äktenskap och upphörande, detta då inte alla äktenskap är lyckliga eller ökar incitamenten för laglydighet. Kritiken bemöttes av Laub och Sampson genom att belysa männens egen agens efter inträde i ett lyckligt äktenskap, som dock inte är beroendet av äktenskapet. 8

Laub och Sampson menar snarare att äktenskapet kan bidra till förändrade värderingar som i sin tur kan främja ett icke-kriminellt liv (Farrall, Hunter, Sharpe & Calverley 2014, s. 31) 3.1.1 Vändpunkter I Age-graded Theory of Informal Social Control går det att identifiera två centrala begrepp; trajectories och transitions (Sampson & Laub 1993, s. 8). Det förstnämnda behandlar långtidsmönster i en individs liv som exempelvis arbetsliv och föräldraskap. Trajectories är med andra ord en process av utveckling som sker över tid i individens liv och kan inte vara en enskild händelse. Transitions behandlar istället händelser som innebär en plötslig förändring i en individs liv och kan ses som övergångar. Detta kan handla om exempelvis det första giftermålet, första barnet eller första arbetet (Sampson & Laub 1993, s. 8). En sammankoppling av trajectories och transitions kan i sin tur bidra till turning points, det vill säga vändpunkter, i en individs livsförlopp. Förändrade rutinaktiviteter, som exempelvis det första arbetet, kan bidra till en förändring i en individs riktning i livet. Detta i form av ett förändrat tanke- och handlingsmönster som exempelvis främjar en ickekriminell livsstil. Det kan i sin tur bidra till att individen upphör med brottslighet. Arbetet och de förändringar som ett nytt arbete medför för den enskilde kan därmed ses som en vändpunkt i individens liv (Sampson & Laub 1993, s. 9). Vändpunkter utgör en central del i Age-graded Theory of Informal Social Control och är enligt Laub och Sampson (2003, s. 9) det som startar individens upphörandeprocess. De definierar en vändpunkt enligt fem faktorer som ger individen möjlighet att förändras genom att 1: förändra gammalt beteende, 2: individen ges möjlighet till nya relationer som kan erbjuda socialt stöd samt nya kontaktnät, 3: individen erbjuds såväl formell som informell kontroll, 4: individen erbjuds nya rutiner som inte innefattar kriminalitet samt 5: individen får möjlighet till en identitetsförändring (Sampson & Laub 2005, s. 34). Genom dessa fem faktorer möjliggörs en livsstilsförändring för individen som i sin tur kan bidra till ett upphörande med kriminalitet och upprätthållandet av ett icke-kriminellt liv. 9

4. Metod 4.1 Metodval Metoden som tillämpas är kvalitativa semistrukturerade djupintervjuer. Då syftet var att studera intervjudeltagarnas upplevelser är kvalitativa intervjuer lämpligt för att nå en djupare förståelse över deras subjektiva upplevelser och erfarenheter (Kvale & Brinkmann 2014, s. 143). Denna metod valdes därför för att fånga intervjudeltagarnas upplevelser av betydelsefulla faktorer bakom upphörandet med kriminalitet samt upprätthållandet av ett icke-kriminellt liv. Vi eftersträvade således inte att finna någon lagbundenhet utan ville snarare nå en djupare förståelse för betydelsen av olika faktorer i upphörandet av kriminalitet, något som kvalitativa intervjuer lämpar sig väl för (Hydén 2014, s. 797). 4.2 Vetenskapsteoretisk ansats Vi utgick från ett hermeneutiskt perspektiv, med avseende på hermeneutik som en kunskapsprocess där intervjuerna genererar kunskapen (Sohlberg & Sohlberg 2013, s. 81). Ett hermeneutiskt perspektiv valdes då vi ville nå en djupare förståelse över individernas upplevelser genom tolkning, snarare än finna en lagbunden sanning (Sohlberg & Sohlberg 2013, s. 106). Vi tolkade delarna i förhållande till hela historien för att identifiera vändpunkter och deras bidrag till inre processer, vilka varit viktiga för upphörandet med kriminalitet samt upprätthållandet av ett icke-kriminellt liv. Vi har växlat mellan att tolka delarna och helheten, vilket benämns som den hermeneutiska cirkeln (Kvale & Brinkmann 2014, s. 252). Vi har under hela processens gång fört en dialog med varandra om våra tolkningar, detta då vi har eftersträvat en gemensam tolkning av intervjuerna (Kvale & Brinkmann 2014, s. 74). Detta gjordes även för att nå en hög interbedömarreliabilitet, viket innebär att vi sinsemellan har gjort likvärdiga tolkningar och kategoriseringar av intervjumaterialet (Bryman 2008, s. 160). Vi har varit medvetna om att vårt val av teori har påverkat vår förförståelse, vilket innebär att vi tolkat de intervjuades upplevelser genom ett teoretiskt filter (Sohlberg & Sohlberg 2013, s. 81). Då hermeneutiken ser mänsklig förståelse som kontextuell, har vi även förhållit oss till det (Kvale & Brinkmann 2014, s. 78). Vi är därmed medvetna om att valet av plats för intervjuerna och det faktum att vi var två som utförde intervjuerna kan ha påverkat relationen mellan oss som intervjuare och de intervjuade då intervjukontexten kan ha fått intervjudeltagarna att känna sig mer eller mindre bekväma (Kvale & Brinkmann 2014, s. 78). 10

4.3 Urval och avgränsningar Vi har använt oss av ett målinriktat urval (Bryman 2008, s. 434) kombinerat med ett snöbollsurval (Bryman 2008, s. 435) i den bemärkelsen att vi har kontaktat två stödorganisationer för den aktuella målgruppen. En av dessa stödorganisationer var sedan behjälplig i vårt sökande efter intervjudeltagare. De som vi intervjuade var personer som tidigare levt ett kriminellt liv som vänt sig till stödorganisationer för stöd i processen att bryta med kriminaliteten. Organisationerna kontaktades via mail, Facebook och telefon. Via Privat Meddelande (PM) på Facebook etablerades en kontakt med en representant från en av organisationerna, som gav oss tillåtelse att efterfråga intervjudeltagare i deras Facebookgrupp. Denna typ av kontakt benämner Bryman (2008, s. 385) som grindvakt. En grindvakt är således en person som har tillgång till den miljön som forskaren vill undersöka och kan därmed vara till hjälp i forskarens sökande efter studiedeltagare (Bryman 2008, s. 388). Grindvakten, som i detta fall var en representant från en av de aktuella stödorganisationerna, vidarebefordrade i sin tur samma information som vi skickat till denne via mail till stödorganisationens medlemmar. Vi har dock ingen kännedom om antalet medlemmar som mailet skickades till eller vetskap om ålder, kön eller roll inom organisationen. I mailet ombads stödorganisationens medlemmar kontakta oss via mail eller PM på Facebook om de var intresserade av att ställa upp på en intervju (se bilaga 1). Vi fick kontakt med fem personer via mail, varav två bokades in för intervju. Dessa intervjuer genomfördes dock inte då en av personerna inte dök upp vid inbokat intervjutillfälle och den andra slutade att besvara våra mail. Vi var även tvungna att tacka nej till en person då hens bakgrund föll utanför vårt syfte och våra frågeställningar. Vid en senare telefonkontakt med samma stödorganisation som vi haft kontakt med via Facebook rekryterades istället tre andra intervjudeltagare, varav två var kopplade till samma lokalförening. Vi har valt att endast inkludera personer som uppger att de är ex-kriminella då aktivt kriminella inte är relevant för vårt syfte och våra frågeställningar. Dock kan vi, i likhet med Maruna (2001, s. 23), inte garantera att intervjudeltagarna idag är brottsfria. Med ex-kriminella avser vi individer som själva definierar sig som just ex-kriminella samt uppger att de har lämnat det kriminella livet bakom sig. Vi lägger dock ingen vikt vid tidsspannet sedan upphörandet då upprätthållandets tidsmässiga längd inte är av relevans för våra frågeställningar. 4.4 Genomförande och transkribering Vi har i vår studie genomfört tre stycken semistrukturerade djupintervjuer med personer som har lämnat det kriminella livet bakom sig. Vår ambition var till en början att genomföra fem semistrukturerade intervjuer. Då två intervjuer, av olika skäl, inte blev av resulterade det dock i att 11

det enbart genomfördes tre intervjuer. Vi är medvetna om att tre intervjuer kan anses utgöra ett litet underlag samt att flera intervjuer hade kunnat generera ett material som inte faller i linje med vår teoretiska utgångspunkt eller den tidigare forskning som vi har valt att redogöra för. För att inte riskera att vårt material skulle bli för tunt såg vi istället till att göra dessa tre intervjuer längre och mer djupgående. Vi kan i efterhand konstatera att färre intervjuer varit fördelaktigt för oss i analysarbetet då vi med fler intervjuer inte hade haft samma möjlighet till lika djupgående analyser på grund av begränsat utrymme. I utformandet av vår intervjuguide har vi utgått från vårt syfte och våra frågeställningar (se bilaga 2). Bryman (2008, s. 419) betonar betydelsen av att utforma en intervjuguide på ett sådant sätt att det ges utrymme för intervjudeltagarna att bidra med alternativa synsätt. Detta är något vi har tagit hänsyn till i vårt utformade av intervjuguiden. Vi utformade vår intervjuguide utifrån centrala begrepp i den teori som vi baserar vår empiriska analys på. Vi gjorde även en tematisk uppdelning där bakgrund, upphörande med kriminalitet och upprätthållande av ett icke-kriminellt liv agerade huvudteman och konstruerade sedan frågor under varje enskilt tema (Kvale & Brinkmann 2014, s. 147). Vi kontrollerade även att frågorna i vår intervjuguide korrelerade med vårt syfte och huvudsakliga frågeställningar för att inte riskera att vårt insamlade intervjumaterial inte skulle samstämma med studiens övergripande syfte. Då frågeställningarna utgår från individernas individuella upplevelser ansåg vi att det var av stor vikt att det fanns utrymme för flexibilitet, så att inte endast en del av upplevelsen inkluderades i intervjun (Kvale & Brinkmann 2014, s. 166). Vid intervjuerna hade vi med oss intervjuguiden men alla intervjufrågor berördes inte under alla intervjuer. Ordningsföljden på intervjufrågorna och intervjuguidens teman kunde även variera beroende på intervjuns utformning. Detta berodde på att vi lät intervjudeltagarna berätta om sin historia relativt fritt. Vi såg dock till att alla teman täcktes upp under samtliga intervjuer för att säkerställa att få ett utförligt material som kunde besvara vårt syfte. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer gav, enligt oss, även möjlighet att vara mer djupgående inom vissa specifika områden då vi under intervjuns gång märkte att det fanns områden som borde beröras ytterligare. Den valda metoden gav oss även möjlighet att agera mer flexibelt i intervjusituationen då vi inte på förhand var låsta av helt förutbestämda frågor (Kvale & Brinkmann 2014, s. 146). Intervjuerna varade cirka 60 minuter och spelades in på våra mobiltelefoner, något som samtliga intervjudeltagare samtycke till. Vi närvarade båda två vid samtliga intervjuer där en av oss hade huvudsakligt ansvar för att leda intervjun medan den andra antecknade och flikade in med relevanta följdfrågor. Skrinjar (2003, s. 33) framhåller att det är nödvändigt att välja en intervjuplats där både 12

den som intervjuar och den som låter sig intervjuas känner sig trygg och avslappnad. Med hänsyn till detta har vi varit flexibla i valet av plats och låtit den som ska intervjuas bestämma plats för intervjun. Valet av plats för intervjuerna föll i samtliga tre fall på en lokal tillhörande en stödorganisation för ex-kriminella. Denna plats valdes främst eftersom att våra intervjudeltagare önskade att bli intervjuade på denna plats men även då vi ansåg att detta var en lämplig plats att utföra intervjuerna på. Intervjusituationen är även förankrad med vissa strukturella makt-asymmetriska aspekter (Kvale & Brinkmann 2014, s. 52). Vi som intervjuare besitter makten att inleda intervjun, bestämma vilka teman som ska beröras samt bestämma när intervjun anses vara färdig. Vi sitter även på makten att tolka det som intervjudeltagarna berättar (Kvale & Brinkmann 2014, s. 53). Vi var dessutom två stycken som genomförde samtliga intervjuer. Vi har dock varit medvetna om dessa aspekter och försökte därför att tona ner maktasymmetrin genom att skapa en intervjusituation som skulle upplevas som trygg och avslappnad för den som intervjuades. För att säkerställa att våra intervjufrågor inte väckte obehag hos intervjudeltagarna betonade vi även flertalet gånger att de i sådant fall inte behövde besvara dessa frågor, detta i enlighet med samtyckeskravet (Vetenskapsrådet 2002, s. 10). Vår uppfattning är dock att intervjusituationen upplevdes som trygg och avslappnad för både oss och de intervjuade. I enlighet med vad Bryman (2008, s. 428) förespråkar har vi transkriberat intervjuerna i direkt anslutning till respektive intervjutillfälle. Detta för att intervjukontexten varit färsk i minnet, vilket har underlättat för den kommande analysen av materialet. Vi har genomfört en ordagrann utskrift av intervjuerna där exempelvis längre pauser, skratt och suckar markerats ut. Detta gjordes för att få en så nyanserad utskrift av materialet som möjligt (Kvale & Brinkmann 2014, s. 222). Transkriberingen kan enligt Kvale och Brinkmann (2014, s. 227) vara förknippat med en rad etiska dilemman. I vårt inspelade material framkom uppgifter om städer och namn på anstalter som skulle kunna riskera att röja den intervjuades identitet. För att inte riskera att någon av våra deltagares identitet röjs har vi därför i vår transkribering anonymiserat namn på personer, städer, anstalter och annan information som kan knytas till en enskild person. 4.5 Analysmetod Efter att vi transkriberat våra intervjuer hade vi ett stort material att bearbeta. De transkriberade intervjuerna resulterade i ungefär 20-25 sidor text per intervjutillfälle. Vi genomförde till en början en kodning av materialet, något som enligt Bryman (2008, s. 523) är en viktig del i processen för att skapa sig en helhetsbild av den insamlade empirin. Vår kodning utgick från våra två frågeställningar, 13

vilka agerade huvudteman: upphörande och upprätthållande. Utifrån dessa två teman strukturerade vi in intervjudeltagarnas utsagor. I analysen av vårt bearbetade material har vi använt oss av en tematisk analysmetod. Genom användandet av en tematisk analysmetod gavs vi möjlighet att göra en mer djupgående analys på återkommande teman samt likheter och skillnader i intervjudeltagarnas berättelser (Bryman 2008, s. 529). Genom att använda sig av en tematisk analys, istället för exempelvis en personbaserad analys, minimeras risken att det ska uppstå problem med konfidentialiteten då en tematisk analys inte innefattar lika detaljerade beskrivningar av en intervjudeltagare och dennes sociala miljö (Repstad 2007, s. 131). Vi såg det därmed som en styrka att använda oss av en tematisk analys då vi är måna om att inte röja intervjudeltagarnas identiteter. 4.6 Etiska överväganden Vid genomförande och bearbetning av intervjuerna har vi utgått från Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska riktlinjer. Dessa är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002, s. 7). Bedömningen är att informationskravet uppfylls. I mailutskicket som stödorganisationens representant vidarebefordrade till medlemmarna, informerades om att intervjuerna är underlag för vårt examensarbete i kriminologi vid Stockholms Universitet, samt att deltagande är frivilligt och kan avbrytas när som helst under intervjuprocessen (se bilaga 1). I mailet nämns även intervjuguidens övergripande teman för att ge deltagarna en chans att värdera om deltagandet kan ske utan större obehag (Vetenskapsrådet 2002, s. 7). Dessa etiska riktlinjer nämndes även vid telefonkontakt med stödorganisationen samt i samband med intervjuerna (se bilaga 2). Detta gjordes för att säkerställa att informationen hade nått fram till intervjudeltagarna så att de var medvetna om villkoren för deltagandet. Trots att intervjuerna kunde väcka jobbiga minnen, såg vi möjligheten att de kunde fungera i ett terapeutiskt syfte, där intervjudeltagarna gavs möjlighet att reflektera över sina liv (Hydén 2014, s. 809). Information om vart uppsatsen kommer att publiceras gavs innan genomförandet av intervjuerna. Samtyckeskravet bedöms vara uppfyllt då deltagandet sker på initiativ från deltagarna och då aktivt deltagande i forskningsprocessen ses som samtycke (Vetenskapsrådet 2002, s. 10). Vi eftersträvade att uppfylla konfidentialitetskravet, men då intervjudeltagarna är medlemmar i en stödorganisation kan vi inte bedöma hur lätt en identifiering är. Då vi saknar kännedom om detta och hur pass unika deras upplevelser är har vi försökt presentera dem utan utmärkande detaljer då vi inte vet vilka som känner till deras historier. Vi har i enlighet med konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet 2002, s. 13) valt att använda oss av fingerade namn för att inte röja 14

intervjudeltagarnas identiteter. Vårt insamlade material och personuppgifter har och kommer fortsätta att förvaras utan andras tillgång (Vetenskapsrådet 2002, s. 12), vilket vi informerat intervjudeltagarna om. Gällande nyttjandekravet, alltså att materialet endast får användas i forskningssyfte och inte i kommersiella syften eller sammanhang som skadar individen (Vetenskapsrådet 2002, s. 14), kommer materialet endast att användas till vårt examensarbete. 4.7 Validitet och reliabilitet Validitet avser att mäta hur väl en studie har lyckats studera det som var för avsikt att studera (Bryman 2008, s. 352). För att säkerställa vår studies validitet har vi därför kontrollerat att vår intervjuguide korrelerar med vårt syfte samt våra frågeställningar. Då vi inte har någon gedigen erfarenhet som intervjuare har vi stämt av intervjuguiden med vår handledare för att få respons på frågornas utformning i syfte att stärka validiteten. Vi har även ställt följdfrågor under intervjuerna för att bekräfta att vi uppfattat intervjudeltagarna på ett korrekt sätt. Vi undvek även att använda oss av ordet vändpunkter i intervjuerna, detta för att dels undvika att indikera för de intervjuade att upphörandet måste utlösas av en specifik händelse men även för att risken fanns att vi hade olika definitioner av begreppet, då vi använder det i en teorianknuten mening (Carlsson 2011, s. 7). Reliabilitet behandlar studiens tillförlitlighet och huruvida resultaten kan reproduceras vid andra tidpunkter och av andra forskare (Kvale & Brinkmann 2014, s. 295). Då våra intervjuer har skett personligen kan vi inte garantera att intervjudeltagarna inte påverkats av den så kallade intervjuareffekten, det vill säga att de påverkats av oss som intervjuare och anpassat sina svar på grund av detta (Kvale & Brinkmann 2014, s. 296). Det är därför tänkbart att resultatet hade blivit annorlunda om någon annan genomförde intervjun. För att minimera risken för detta har vi varit noggranna med att försöka att inte ställa ledande frågor. Ett vanligt förekommande reliabilitetsproblem är att forskaren fel- och övertolkar empirin på grund av dennes förförståelse för det aktuella ämnet (Kvale & Brinkmann 2014, s. 257). För att undvika detta har vi under hela processens gång fört en dialog med varandra om våra tolkningar och på så sätt nått en enighet i tolkningen av vårt insamlade material. För att ytterligare öka reliabiliteten i vår studie har vi även båda närvarat vid samtliga tre intervjuer samt tillsammans transkriberat och kontrollerat utskrifterna. Vi har även redogjort för en noggrann beskrivning av hur vi har gått tillväga under alla faser i processen. Med andra ord har vi tydliga redogörelser över exempelvis problemformulering, val av intervjudeltagare och beslut rörande analys av det empiriska materialet. Detta menar Bryman (2008, s. 355) är något som stärker en studies reliabilitet. 15

4.8 Generaliserbarhet Med hänsyn till att vi gjort en mindre intervjustudie med endast tre intervjudeltagare ämnade vi aldrig att generalisera resultaten till en större population. Vi strävade istället efter att kunna göra en mer djupgående analys av intervjudeltagarnas berättelser. I likhet med vad Kvale och Brinkmann (2014, s. 47) beskriver vad kvalitativa studier ofta syftar till, var ambitionen att snarare få en nyanserad berättelse av deltagarnas upplevelser av betydelsefulla faktorer i upphörandet med kriminalitet samt upprätthållandet av ett icke-kriminellt liv. Detta för att nå en djupare förståelse för de intervjuades subjektiva erfarenheter och upplevelser. Dock existerar en kvalitativ generaliserbarhet och som går att diskutera. Om tidigare forskning på området i många avseenden stämmer överens med våra deltagares utsagor finns det antydan till att vi lyckats fånga upp centrala egenskaper som existerar inom den aktuella studerade gruppen (Langemar 2008, s. 127). Detta menar Langemar (2008, s. 128) är en variant av kvalitativ generaliserbarhet. Vi kan konstatera att många av nyckelresultaten i vår studie samstämmer med många av de resultat som framkommit i den redogjorda forskningen på området, alltså betydelsen av vändpunkter. Med detta menas att resultatet kan vara generaliserbart till en liknande grupp personer som har brutit med det kriminella livet, vilka kan studeras med samma metod samt en liknande teoretisk utgångspunkt. 4.9 Metoddiskussion Kvalitativa intervjuer har enligt oss varit en väl lämpad metod för att besvara vårt syfte och våra frågeställningar. Med en kvantitativ metod, som exempelvis enkäter, hade vi troligen nått ut till fler potentiella studiedeltagare och därmed haft en större möjlighet till generaliserbarhet (Bryman 2008, s. 369). Syftet med vår studie har dock varit att nå en djupare förståelse för de intervjuades berättelser och upplevelser, något vi anser hade varit mer svårundersökt med en kvantitativ metod som exempelvis enkäter. Med kvantitativa enkäter hade vi inte givits samma möjlighet till en djupare analys och förståelse, något som i vår mening väger tyngre än att få ett generaliserbart resultat. Enligt Langemar (2008, s. 48) finns det alltid en risk att en forskare vid en studie kan bli primad på grund av den förförståelse som byggs upp vid genomgång av den tidigare forskningen på området. Med primad menas att en forskare på grund av sin förförståelse för ett ämne kan agera subjektivt i förhållande till resultatet och se det som denne vill se (Langemar 2008, s. 48). Vi är medvetna om att vår förförståelse för den studerade gruppen samt betydelsefulla faktorer i upphörandeprocessen till stor del byggdes upp i samband med att vi tog del av den tidigare forskningen på området och att vi därmed till viss del kan ha blivit primade. För att minimera risken för att vår förförståelse för ämnet 16

ska påverka oss i den grad att vi inte lyckats hålla forskningsproblemet öppet har vi därför under arbetets gång haft ett reflexivt förhållningssätt i förhållande till vår kunskap samt vårt resultat. Genom ett reflexivt förhållningssätt menar Philips och Earle (2010, s. 365) att en studie kan nå ökad transparens och trovärdighet. I likhet med Philips och Earle (2010, s. 363) är vi dock medvetna om att vi i forskarrollen aldrig kan förhålla oss helt objektivt till deltagarnas berättelser, däremot har vi genom ett reflexivt förhållningssätt gentemot våra tolkningar försökt minimera risken att vår subjektiva förförståelse för ämnet ska ta övertaget. 5. Resultat och analys 5.1 Presentation av intervjudeltagarna Bengt Bengt är i 60-årsåldern och säger själv att han föddes in i det kriminella livet. Han är uppvuxen i en familj där droger och kriminalitet förekom och var en del av hans vardag. Han började själv att använda droger när han var 14 år gammal. Bengt hade inte några regler hemma utan han fick göra som han ville. Bengt har tillbringat över halva sitt liv på olika anstalter och har dömts för bland annat narkotikabrott och inbrott. Det är cirka ett år sedan Bengt bröt med kriminaliteten. Isak Isak är i 30-årsåldern, ursprungligen från ett annat land och kom till Sverige för cirka fem år sedan. Han är uppvuxen med frånvarande föräldrar och fick klara sig mycket på egen hand under sin uppväxt. Isak började använda droger när han var 15 år och började därefter sedan själv att sälja droger. Isak har fått flera fängelsestraff, både i hemlandet och i Sverige. Han har dömts för bland annat narkotikabrott och personrån. Isak bröt med det kriminella livet för drygt ett år sedan. Sandra Sandra är i 35-årsåldern och växte upp med en mamma med missbruksproblematik. Sandra började själv använda droger när hon var 17 år. Sandra blev misshandlad hemma under sin uppväxt och såg drogerna som en verklighetsflykt som fick henne att orka med vardagen. Sandra har dömts till kortare straff för narkotikarelaterade brott och tillbringat mycket tid på olika behandlingshem. Det är ungefär 1,5 år sedan som Sandra lämnade det kriminella livet bakom sig. 17

5.2 Upphörande med kriminalitet Vi har i intervjudeltagarnas utsagor kunnat identifiera flera händelser som kan tolkas som delar av vändpunkter, vilka vi ser har varit avgörande för att ta steget att bryta med det kriminella livet. För Bengt kan vi se att både överdosen och det sista fängelsestraffet var en del av vändpunkterna som fick honom att tänka om och omvärdera sitt liv: Bengt: Tog ju sista fixen 2013, heroin. Då tog jag ju en överdos, jag höll ju på att stryka med. Jag bestämde mig väl nånstans där att sluta. Bengts upphörande är kopplat till en överdos av heroin som fick honom att känna att det fick vara nog. Vi kan utifrån ovanstående citat tyda hur överdosen startade en upphörandeprocess och hur Bengt började omvärdera sitt liv och sin tillvaro i samband med händelsen. Vi kan också se hur överdosen öppnade upp för en vilja till förändring i hans liv. Trots processen som påbörjades i samband med överdosen och hans mottaglighet för förändring dröjde det nästan tre år innan han till slut upphörde. Det faller inom ramen för Laub och Sampsons (2003) teori som betonar att det är en pågående process, och ingen direkt följd av en händelse, som ger upphov till upphörandet. Denna process blir tydlig i Bengts fall som många gånger tänkt att han ska sluta med droger och kriminalitet men saknat den tillräckliga motivationen att gå in helhjärtat för en förändring. Det var först när Bengt avtjänade sitt senaste fängelsestraff för cirka 1,5 år sedan som han bestämde sig en gång för alla att sluta: Bengt: Jag satt ju av ett straff och det var väl där och då jag bestämde mig en gång för alla. Jag insåg att jag måste ju fan ta mig ur den här skiten. Jag kan inte fortsätta och åka ut och in på kåken. Så då ringde jag ju han [person på stödorganisation] och på den vägen är det /.../. Anledningen till att jag inte kontaktade honom tidigare var att jag inte var beredd att gå in helhjärtat och kapitulera med mitt missbruk och kriminalitet. Jag hade ju tänkt tanken att bryta med den skiten många gånger. Men så tänkte jag att ska jag vända mig till [stödorganisation] och bli av med allt som är jag? Jag var helt enkelt inte redo för det. Men då för 1,5 år sen var jag redo att helt kapitulera. Jag orkade helt enkelt inte mer, det fick va nog med den här skiten. Samtidigt som Bengt säger att han bestämde sig för att upphöra och att han var redo att kapitulera för 1,5 år sedan kan en ambivalent självbild urskiljas i hans berättande: Bengt: Ja, jag är ju inte kriminell längre. /.../ Drogfri kan man ju bli men man kan ju inte sluta vara kriminell. Det har jag lyckats med i alla fall, än så länge. Men jag vet ju inte, jag har ju inget facit på hur det slutar. Men syftet är ju att det ska gå bra. 18