ÄLDRES UPPFATTNING OM SOLNA VÅRD- OCH OMSORG I EN STUDIE VID STARTEN AV SOLNA ÄLDREVÅRDSCENTRAL

ÄLDRES UPPFATTNING OM VÅRD- OCH OMSORG I SOLNA EN STUDIE VID STARTEN AV SOLNA ÄLDREVÅRDSCENTRAL ULLA GURNER JOHAN FASTBOM LISBETH HAGMAN SARA HJULSTRÖM ZAHRA SHAH-SHAHID Rapporter/Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum 2007:14 ISSN 1401-5129

FÖRORD Solna Äldrevårdscentral har kommit till för att ge en mer tillgänglig och trygg vård för äldre Solnabor som lider av en demenssjukdom eller har stora och sammansatta behov. Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum har fått landstingets och Solna stads uppdrag att följa verksamheten. Äldrevårdscentralen startade under våren 2006, och utvärderingen kommer att genomföras under 2008. För att ge en inblick i hur äldre multisjuka upplevde sin hälsosituation och vårdkontakter genomfördes analys av läkemedelsanvändningen och intervjuer med trettio äldre personer vid den tid då Solna Äldrevårdscentral startade sin verksamhet. Syftet med denna studie är således i första hand att ge Äldrevårdscentralen en bild av målgruppens situation under Äldrevårdscentralens verksamhetsstart. De 30 intervjuade i Solna ger samtidigt en bild som är generell för hur många multisjuka har det, och rapporten bör därför kunna vara av värde för alla som är intresserade av äldres livssituation. Intervjuerna med de äldre har genomförts av utredarna Ulla Gurner och Sara Hjulström tillsammans med docenten, farmakolog Johan Fastbom och apotekare Zahra Shah-Shahid. De två sistnämnda svarar också för analys av läkemedelsanvändningen och har författat den delen av rapporten. Rapporten i övrigt har författats av utredaren Lisbeth Hagman tillsammans med Sara Hjulström. Sven Erik Wånell Chef Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum

INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING... 1 UPPDRAG... 3 SOLNA ÄLDREVÅRDSCENTRAL... 3 SYFTE... 4 METOD OCH TILLVÄGAGÅNGSSÄTT... 4 Intervjuerna... 4 Undersökningsgruppen... 5 Kontakterna med undersökningspersonerna... 5 Läkemedel... 5 INTERVJUER MED MULTISJUKA OCH DERAS ANHÖRIGA OM BEHOV OCH PROBLEM... 6 MEST PROBLEMATISKT I VARDAGEN... 6 SYNPUNKTER OM HEMTJÄNSTEN... 9 ANHÖRIGSTÖD... 10 FRIVILLIGVERKSAMHET... 10 SYNPUNKTER OM SLUTENVÅRDEN... 11 SYNPUNKTER OM PRIMÄRVÅRDEN... 13 SYNPUNKTER OM REHABILITERINGEN... 14 SAMVERKAN... 15 ANHÖRIGAS SAMMANTAGNA SYNPUNKTER... 15 LÄKEMEDELSANVÄNDNING OCH LÄKEMEDELSHANTERING... 18 OMFATTNING OCH MÖNSTER... 18 KVALITETSANALYS AV LÄKEMEDELSANVÄNDNINGEN... 18 Läkemedel som bör undvikas till äldre... 18 Indikatorer på polyfarmaci... 19 Läkemedelsinteraktioner... 19 Antal läkemedelsrelaterade problem (LRP)... 20 Läkemedlet används ej enligt ordination... 20 Annan orsak... 21 Riskläkemedel... 21 Felaktig dosering... 21 DEN ÄLDRE OM SINA LÄKEMEDEL... 21 Tillgång på läkemedel... 21 Läkemedelshanteringen... 22 Följsamheten... 22 Är medicinerna viktiga?... 22 SAMMANFATTNING AV LÄKEMEDELSANVÄNDNING OCH LÄKEMEDELSHANTERING... 22 TABELLBILAGA... 23

SAMMANFATTNING Stockholms läns landsting och Solna stad har tillsammans arbetat fram en modell för en äldrevårdscentral som inrättades våren 2006 i Hallen i Solna. Äldrevårdscentralen (ÄVC) kommer i sitt första skede att prioritera äldre med sammansatta behov och gruppen demenssjuka. I steg två har ÄVC utökats med ytterligare tjänster för läkarinsatser i särskilt boende för att sist i steg tre stå öppen för samtliga äldre (+65) i Solna stad. Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum har av Stockholms läns landsting, Beställare Vård och Solna stad fått i uppdrag att följa och utvärdera Äldrevårdscentralen under en tvåårsperiod. Utvädringen har inletts med en studie där 30 äldre och deras anhöriga intervjuats för att spegla deras uppfattning om vård- och omsorg inom Solna stad samt vård inom Stockholms läns landsting. En uppföljande studie kommer att genomföras efter det att ÄVC varit i gång i två år. Undersökningsgruppen bestod av 15 kvinnor och 15 män. Medelåldern för kvinnorna var 83,5 år och för männen 84 år. Totalt var 12 av de intervjuade sammanboende och 18 var ensamboende Studien visar att de flesta äldre känner sig trygga i sin bostad. Det mest problematiska i vardagen är den sviktande hälsan. Vanliga besvär som beskrivs av den äldre är andfåddhet, trötthet, yrsel, smärta, klåda och rörelsehinder. Av de 30 äldre vi intervjuade hade 21 personer hemtjänst. De flesta hade kommit i kontakt med hemtjänsten efter att en anhörig eller sjukvården initierat behovet. Flertalet uppger att de är nöjda med hemtjänsten men det finns önskemål om förbättringar. De klagomål som framförs gäller främst städning, kontinuitet och kommunikation/information. Drygt hälften av de intervjuade har varit mycket nöjda med sina slutenvårdsvistelser. Några tycker att det är korta vårdtider på sjukhusen och skulle efter vården på sjukhuset önska en tids konvalescensvård. Åtta personer bedömer att de skulle behövt ha rehabilitering efter slutenvårdsvistelsen men inte fått remiss på det. Några äldre har också synpunkter på att de olika vårdgivarna inom landsting och kommun inte samverkar tillräckligt bra. De flesta äldre tycker varken bra eller dåligt om verksamheten vid vårdcentralerna. Många har dålig kontakt med sin husläkare och skulle önska att läkarna gjorde fler hembesök. Flera av de äldre beskriver också att det är svårt att komma fram på telefon. Sju av de intervjuade utrycker att de är mycket nöjda med sin husläkarkontakt. Vid intervjutillfället hade fem personer hunnit välja ÄVC som sin vårdcentral, och av dem uttryckte tre att de var mycket nöjda. De anhöriga som vi intervjuat är i det flesta fall barn till den äldre. I tre fall sköter makan/maken helt och hållet omvårdnaden. Det är vanligt att anhöriga följer med till sjukhusets akutmottagningar och andra besök inom sjukvården. En tredjedel av de anhöriga beskriver hur dåligt samarbetet har varit mellan slutenvården, 1

primärvården och kommunen. De efterlyser en bättre dialog mellan parterna. Omdömet om primärvården är ytterst varierande. De klagomål som framförs gäller främst dålig tillgänglighet i form av svårighet att komma fram på telefon och att snabbt kunna få komma till husläkaren. Detta har inneburit att anhöriga istället tagit med den äldre in till akuten. När det gäller utförandet av hemtjänsten är många anhöriga nöjda med den hjälp som ges. Anhöriga är dock oroade över matsituationen. De är osäkra på om de äldre får i sig den mat som levereras hem. Andra synpunkter som anhöriga framför är att de ibland är tveksamma om den äldre verkligen får den hjälp som beslutats från biståndshandläggaren. Särskilt gäller det i de fall där många olika vårdbiträden kommer och går hos den äldre. De tycker att personalen ibland lastar över ansvar på varandra och kommer med dåliga ursäkter när saker och ting inte blir gjorda. Några anhöriga tycker att viss personal är okunnig och inte vet vad de ska göra hemma hos den äldre. De äldre i studien hade i snitt 10 läkemedel. Läkemedelsrelaterade problem var vanliga, i medeltal hade varje person 3 problem, endast två var helt utan den ena eftersom denne inte hade några läkemedel. De vanligaste problemen bestod i bristande följsamhet till ordination och att läkemedel som är olämpliga för äldre förskrivits eller att förskrivning skett med felaktig dosering. Vissa läkemedelsproblem berodde på bristande uppföljning av läkemedelsbehandlingen och kommunikationsproblem mellan patienten och läkaren. 2

UPPDRAG Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum har av Beställare Vård inom Stockholms läns landsting och Solna stad fått i uppdrag att följa och utvärdera Äldrevårdscentralen i Hallen i Solna under en tvåårsperiod. Utvädringen har inletts med en studie där 30 äldre och deras anhöriga intervjuats för att spegla deras uppfattning om vård- och omsorg inom Solna stad samt vård inom Stockholms läns landsting. En liknande studie kommer även att genomföras efter det att ÄVC varit i gång i två år. I samverkan med Beställare vård och Solna stad görs också en analys av vårdkonsumtionsmönstret hos den undersökta gruppen äldre. För att ytterligare bredda kunskapen om hur primärvård och äldreomsorg samverkat i det konkreta praktiska arbetet genomförs även intervjuer med ÄVC:s personal samt med samverkanspartners till ÄVC. Solna Äldrevårdscentral Flera studier har visat att insatser för äldre med sammansatta problem och behov är splittrade och att ett helhetsansvar saknas. Även vårdplanering vid utskrivning från slutenvården fungerar bristfälligt. De fallstudier som utförts i Stockholms län under senare år tyder inte på att samverkan mellan vård- och omsorgsgivare har ökat eller att äldre med sammansatta behov alltid kan garanteras en trygg vård och omsorg. Ansvaret för denna grupp är splittrat mellan vård- och omsorgsnivåer samt mellan olika huvudmän. Gruppen får ofta omfattande insatser men utan sammantagen planering. Stockholms läns landsting och Solna stad har, bl.a. mot bakgrund av denna problembeskrivning, tillsammans föreslagit att en Äldrevårdscentral inrättas vid Hallen i Solna. Verksamheten startade våren 2006. I Hallen finns sedan tidigare kommunal vård- och omsorgsverksamhet i form av korttidsplatser, äldreboende samt dag- och rehabiliteringsverksamhet. Inom byggnaden finns också lokaler för landstingsverksamhet som primärvårdsrehabilitering och avancerad vård i hemmet. Äldrevårdscentralen kommer i sitt första skede att prioritera äldre med sammansatta behov och gruppen demenssjuka. I steg två utökades ÄVC med ytterligare tjänster för läkarinsatser i särskilt boende för att sist i steg tre stå öppen för samtliga äldre (+65) i Solna stad. Arbetet inom ÄVC leds av en verksamhetschef. Inom ÄVC arbetar åtta läkare varav tre på heltid och fem på deltid, och två distriktssköterskor och fem sjuksköterskor som samtliga arbetar heltid. Dessa sju sjuksköterskor leds av en teamledare. Det finns dessutom en samordnare och tre läkarsekreterare anställda på vårdcentralen. 3

Verksamheten består av arbetet inom ÄVC samt läkaransvar för sju omvårdnadsboenden och 62 boende (maj -07) på seniorboenden (fd servicehus). Kommunen köper även tjänsten av ÄVC att sjuksköterskorna svarar för hälsooch sjukvårdsinsatser för de personer som bor på seniorboenden med biståndsbeslut enligt Socialtjänstlagen. För att bli patient på ÄVC krävs en remiss från distriktsläkaren eller distriktssköterskan på den ordinarie vårdcentralen eller från kommunens biståndshandläggare. Vanligast är att en distriktssköterska hänvisat patienten till ÄVC. Äldrevårdscentralen har också två sviktplatser som ligger i Hallens korttidsboende. Dessa utnyttjas när patientens hälsa sviktar eller om situationen hemma blir för svår. Exempel på det kan vara att en närstående som annars utgör ett stort stöd för den äldre blivit sjuk. Syfte Syftet med denna studie är att ta fram ett underlag samt ge exempel på hur vårdoch omsorg fungerar i förhållande till de behov som finns hos de äldre med stora och sammansatta behov i Solna stad. Studien ska ur de äldres samt deras anhörigas perspektiv ge kunskap om målgruppens situation i början av ÄVC:s uppbyggnad. Studien kan utgöra ett stöd i diskussionerna kring Solnas specifika situation. Resultatet kan ge de olika vård- och omsorgsgivarna kunskaper som kan leda till en gemensam förståelse och ett gemensamt ansvar. Detta kan i sin tur fungera som underlag för analys och en hjälp vid behov av lösningar. Metod och tillvägagångssätt Intervjuerna För att undersöka hur de äldre själva och deras anhöriga uppfattar att vård- och omsorg fungerar i förhållande till deras behov genomfördes intervjuer med 30 äldre med sammansatta behov samt med deras anhöriga. Vid intervjuerna användes en guide som omfattade frågor om den egna uppfattningen och bedömningen av problem och behov samt hur dessa tillgodosetts inom sjukhusets sluten- och öppenvård, primärvård samt kommunens äldreomsorg. Frågorna till anhöriga koncentreras till frågor om anhörigas upplevelse av situationen samt till frågor hur de ser på den äldres behov, problem samt hur dessa tillgodosetts inom olika vård- och omsorgsnivåer. Urvalskriterierna för de äldre som ingått i studien var att de under en tolvmånadersperiod minst sex månader före intervjutillfället skulle ha haft tre eller fler slutenvårdsvistelser samt diagnoser från tre eller flera olika diagnosgrupper (baserat på WHO:s International Classification of Diseases, ICD-10). Detta 4

innebar att dessa personer vid intervjutillfället hade varit utskrivna i minst sex månader från det sista vårdtillfället. Undersökningsgruppen Med hjälp från Beställare Vård togs registerdata fram med personer 75 år eller äldre som under fastslagen tolvmånadersperiod haft tre eller flera slutenvårdsvistelser samt diagnoser från minst tre olika diagnosgrupper. För denna grupp äldre erhölls, genom sjukvårdshuvudmannen, personnummer och adressuppgifter. Undersökningspersonerna inkluderades i studien, konsekutivt utskrivna från slutenvården, tills undersökningsgruppen uppnått ett antal om 30 personer. Undersökningsgruppen kom att omfatta 15 kvinnor och 15 män. Medelåldern för kvinnorna var 83,5 år och för männen 84 år. Totalt var 12 av de intervjuade sammanboende och 18 var ensamboende (se tabell 1 och 2 i tabellbilagan). Nio av de intervjuade uppger att de har mer utbildning än vanlig folkskola. Exempel är kurser på Handelshögskolan, naturvetenskaplig utbildning, Journalisthögskolan och utbildning till konservator. De anhöriga som vi intervjuat, totalt 24 personer, är i det flesta fall barn till den äldre (se tabell 3 i tabellbilagan). I ett fall ville inte den äldre att vi skulle ta kontakt med anhöriga, i ett annat fall gick det inte att få tag på personen. I ytterligare fyra fall fanns ingen anhörig att kontakta. Kontakterna med undersökningspersonerna Då adressuppgifterna erhållits skickades brev ut till de äldre i undersökningsgruppen. Inom en vecka efter det att brevet postades togs telefonkontakt med samtliga. Vid detta tillfälle gavs ytterligare information om projektet samt utvärderingen. Om personen ville medverka i studien bokades tid för intervju i den äldres bostad. Innan intervjun påbörjades gav undersökningspersonen sitt skriftliga godkännande till medverkan. Efter intervjun med den äldre togs sedan kontakt med den anhörige som undersökningspersonen valt, och i vissa fall vidtalat, för genomförande av anhörigintervju per telefon. Läkemedel Undersökningspersonernas aktuella läkemedelslistor gicks igenom och analyserades i ett specialgjort dataprogram, som klassificerat läkemedlen enligt ett av WHO rekommenderat system, Anatomical Therapeutic Chemical Classification (ATC-systemet). Inom ramen för intervjuerna med de äldre genomfördes en kartläggning av vad som fanns hemma hos den äldre i form av receptförskrivna och receptfria läkemedel samt naturläkemedel. Viktiga frågor som ställdes rörde vilka läkemedel som den äldre intar samt om den äldre får hjälp med det och i så fall på vilket sätt. 5

INTERVJUER MED MULTISJUKA OCH DERAS ANHÖRIGA OM BEHOV OCH PROBLEM De flesta äldre känner sig trygga i sin bostad. Hela 15 av de ensamboende och 11 av de sammanboende säger sig vara trygga i boendet. Åtta av de intervjuade skulle ändå vilja byta bostad. Några orsaker som uppges är Jag skulle vilja flytta in till stan. Jag skulle vilja till en lugnare lägenhet eftersom jag har så mycket trafik utanför mitt fönster. Jag har för stor lägenhet. Av de 30 intervjuade tycker fyra personer att de skulle behöva ha sin lägenhet mer anpassad efter sina behov. Exempel på anpassning som uppges är: Borttagande av trösklar, bredare dörröppningar och hjälpmedel i hygienutrymme. Av de intervjuade uppger 26 personer att de är nöjda med sin vikt, av de övriga fyra personer är det endast en som vill gå upp i vikt resterande tre vill gå ned. Mest problematiskt i vardagen Av de äldre vi intervjuat i Solna är det mest problematiska i vardagen den sviktande hälsan. Vanliga besvär som beskrivs är andfåddhet, trötthet, yrsel, smärta, klåda och rörelsehinder Flera uppger också att ensamhet och avsaknad av släkt och vänner som gått bort är svårt att handskas med. En av de intervjuade har det mest besvärligt med sin partners demens och beskriver hur hans/hennes egna behov får stå tillbaka för den besvärliga situationen makarna befinner sig i. Nästan samtliga äldre uppger att de saknar det sociala livet de haft tidigare. Många skulle önska att de orkade resa, gå på teater, konserter, dansa, idrotta och promenera som de gjort innan hälsan började svikta. Över hälften av de intervjuade uppger att de saknar umgänget med vänner och bekanta. De som dessutom förlorat sin livskamrat känner sig extra ensamma och isolerade. Flera uppger också att de inte längre kan eller vågar kör bil vilket de flesta saknar. Det minskar möjligheterna att förflytta sig lika lätt som tidigare. Kolonilotter och landsställen har sålts då det utan bil är omöjligt att ta sig dit. Skillnaden i hur livet var tidigare är stor. De intervjuade som är sammanboende uppger att de har stort stöd av maken/makan. En av de intervjuade beskriver hur viktigt det är att maka/make tar bort kanter på bröd och pålägg som annars lätt kan fastna i halsen Tre av de sammanboende har omfattande omvårdnadshjälp från sin partner. Övriga har delvis hjälp i sin livsföring, det kan handla om städning, tvätt, inköp, matlagning och att ibland bistå med den personliga omvårdnaden. Det är också vanligt att andra anhöriga såsom barn och barnbarn hjälper till med bland annat inköp och ekonomi. Vid utevistelser behöver drygt hälften använda käpp, rollator eller mänskligt stöd. Vid förflyttning inomhus nämner många av de intervjuade att väggar och möbler är behjälpliga. 6

Äldres förmåga att fungera i det dagliga livet är kopplat till hur de klarar aktiviteter i det dagliga livet (ADL). Dessa kan delas upp i instrumentella aktiviteter i det dagliga livet (IADL) och primära/personliga aktiviteter i det dagliga livet (PADL). IADL avser aktiviteter som att städa/tvätta, planera samt handla, förflytta sig utomhus samt sköta sin ekonomi det handlar alltså om att man ska kunna fungera i ett socialt och samhälleligt sammanhang. PADL avser aktiviteter knutna till den egna personen (kroppen och dess funktioner), som påoch avklädning, äta, förflytta sig inomhus, hygien samt toalettbesök/inkontinens. I denna studie uppger två av de ensamboende att de klarar sig helt själva vad gäller IADL, en uppger att den behöver hjälp med allt. Det var dock mest vanligt förekommande att de intervjuade klarade det mesta hjälpligt eller att man klarade vissa delar av IADL (se tabell 1). Tabell 1. Index IADL (Städning, inköp/handling, tvätt, förflyttning utomhus, matlagning och sköta ekonomin). Skala 0 (klarar allt) till 12 (klarar inget). Bygger på 0 = Kan, 1 = Kan delvis, 2 = Kan inte Skala Antal ensamboende Antal sammanboende Kan allt (0) 2 - Kan hjälpligt (1-4) 6 6 Kan lite av allt alternativt vissa delar (5-7) 6 4 Kan lite (8-11) 3 2 Klarar inget (12) 1 - Totalt 18 12 Hälften av de sammanboende och drygt hälften av de ensamboende klarade det primära/personliga i det dagliga livet själva. Det näst mest förekommande var att man klarade sig hjälpligt. Ingen av de intervjuade var helt beroende av hjälp (se tabell 2). Tabell 2. Index PADL (Dusch/badning, på- och avklädning, toalettbesök, förflyttning inomhus och äta). Skala 0 (klarar allt) till 10 (klarar inget). Bygger på 0 = Kan, 1 = Kan delvis, 2 = Kan inte Skala Antal ensamboende Antal sammanboende Kan allt (0) 10 6 Kan hjälpligt (1-3) 7 5 Kan lite av allt alternativt vissa delar (4-6) 1 - Kan lite (7-9) - 1 Klarar inget (10) - - Totalt 18 12 För en mer utförlig tabell av hur de intervjuade svarat på frågorna kring IADL och PADL se tabell 4 och 5 i tabellbilagan. 7

Drygt hälften av de intervjuade hade problem med urininkontinens, de flesta har via distriktssköterskan fått hjälp med inkontinenshjälpmedel. Av de intervjuade använder 18 personer någon form av hjälpmedel i vardagen. Vanligaste hjälpmedel är käppar, rollatorer samt höj- och/eller sänkbara toalettsittsar och sittbrädor i badkaret. Annat som används är griptänger, burköppnare, strumpådragare och timer. Flera uppger också att de har olika stödhandtag uppsatta i lägenheten. Tabell 3. Har du några hjälpmedel som du använder i vardagen? Antal ensamboende Antal sammanboende Ja 11 7 Nej 7 5 Totalt 18 12 Fysiska besvär spelar ofta in i vad som kan upplevas som problematiskt i det dagliga livet. Av de femton kvinnorna hade drygt hälften stora besvär med yrsel, bland männen var det endast 2 av 15 som uppgav yrsel som stort besvär. Hos kvinnorna fanns det även fler som hade stora problem med smärta och andfåddhet (se tabell 6 i tabellbilagan). Några av de intervjuade påtalar att yrseln hämmar dem i deras vardag, en säger att det stoppar att göra alla möjliga saker. Både män och kvinnor uppger att de smärtor de har oftast kommer från rygg och leder. En av de intervjuade säger dock att han/hon är så van vid ryggsmärtan så det bara är problematiskt ibland. Som nedanstående tabell visar var det bara en av de intervjuade som inte upplevde sig ha några fysiska besvär. De flesta, åtta män och fem kvinnor upplevde sig ha vissa besvär. (se tabell 4) Tabell 4. Besvärsindex (Utifrån 21 besvär/symptom, se tabell 6 i tabellbilagan). Skala 0 (inga besvär) till 42 (stora besvär). Bygger på 0 = Inga, 1 = Ibland, 2 = Stora Skala* Män Kvinnor Samtliga Inga besvär (0) 1-1 Vissa besvär (1-10) 8 5 13 Måttliga besvär (11-20) 5 5 10 Medelstora besvär (21-30) 1 5 6 Totalt 15 15 30 * Då ingen av de intervjuade har mer än 28 av 42 möjliga rapporteras endast dessa. 8

Synpunkter om hemtjänsten Nio av de intervjuade personerna hade ingen hemtjänst vid intervjutillfället. Av dessa nio ville tre ha hemtjänst, samtliga av dessa var ensamboende. Tabell 5. Om du inte har hemtjänst, skulle du vilja ha det? Antal ensamboende Antal sammanboende Jag har redan hemtjänst 12 9 Ja, jag vill ha hemtjänst 3 - Nej, jag vill inte ha hemtjänst 3 3 Totalt 18 12 De flesta äldre kom i kontakt med hemtjänsten efter att en anhörig eller sjukvården initierat behovet hos kommunens biståndshandläggare. Flertalet av de intervjuade uppger att de är nöjda med hemtjänsten och mycket tacksamma för den hjälp de får. Några lägger till att de också måste vara tacksamma och ta emot den hjälp som ges utan att vara för kritiska, personalen gör så gott de kan. Några äldre uttrycker en beundran för den personal som de kommit i kontakt med. De berättar att de sett hur stressade och trötta personalen stundtals är. Det finns dock utmaningar för hemtjänsten att jobba med. Även om de flesta är nöjda framförs synpunkter på vissa insatser och hur de skulle kunna förbättras. Synpunkterna handlar oftast om städningen. Antingen beskriver de äldre att de får städat för sällan eller att den som städar inte städar ordentligt. Tre av de äldre beskriver situationen så här: de flyttar ju bara runt dammet i lägenheten. Det märks inte när de varit här och städat. Jag har lite problem med städningen. Jag bor i en 4:a men biståndsbedömaren har räknat det som en 3:a. Problemet är att det är bestämt att udda veckor städas 3 rum samt kök och jämna veckor 2 rum samt kök men det följs inte. De struntar i det, de städar bara 3 rum (inklusive köket) när de är här. Önskar att beslutet såg annorlunda ut. En av dem som är missnöjda med städningen har försökt förbättra sin situation genom att byta utförare. Ännu har den äldre inte upplevt någon märkbar skillnad av det bytet. Då städningen utförs så dåligt önskar många en storstädning lite då och då. Några intervjuade framför också klagomål på att de inte får maten lagad i hemmet. Andra påtalar att personalen har svårt att konversera med dem. De äldre tror att det kan bero på att personalen inte hinner prata eller att de inte har den sociala kompetens som krävs för att samtala med äldre personer som har det jobbigt och ibland kan uppfattas som gnälliga. I ett fall beskriver den äldre att hemtjänsten är så hopplösa att hon/han inte vågar låta dem ta på stödstrumporna på morgonen fast hon/han har beslut om det. Den äldre får istället hjälp av distriktssköterskan. En person önskar också att hemtjänsten kunde vara mer flexibla, en gång flyttade de inte på en stor tomkartong för det ingick inte i deras arbetsuppgifter. 9

Ytterligare några uppger att de är irriterade på att det är så många olika vårdbiträden som kommer till dem. En beskriver hur jobbigt det är att lära känna all personal. När man blir äldre och ensam vill man gärna prata en stund och det är svårt när det ständigt är nya ansikten man möter. En annan säger: Det kommer en uppsjö av olika människor, de hittar inte, vet inte vad som ska göras. Kan bli lite jobbigt mellan varven. I stort sett är det olika personer varje dag, det är väl svårt på grund av schemaläggningen. Just nu har jag ingen kontaktperson heller. Ett par av de intervjuade berättar att hemtjänsten är slarviga att ringa och meddela om ändrade tider eller att de inte kan komma på utsatt dag och tid. De äldre önskar bättre information från den som är ansvarig. För tre av de intervjuade behövs ingen hemtjänst för tillfället då makan/maken sköter allt i hemmet. Skulle det förhållandet ändras behövs omfattande insatser från kommunen även för dessa personer. De flesta tycker att de har tillräckligt med hjälp från hemtjänsten. Tre av de intervjuade som idag inte har hemtjänst framför att de skulle vilja ha det och ytterligare ett par skulle vilja ha mer hemtjänst än vad de har beslut om idag. Ingen av dessa har ännu tagit kontakt med biståndshandläggaren för att ansöka om insatserna. Anhörigstöd Drygt hälften av de intervjuade uppger att det inte är aktuellt med mera stöd än de idag har från anhöriga. De flesta säger att de inte vill besvära. De äldre vill klara sig själva så långt det går och inte ligga anhöriga till last. De äldre som får stöd från sina anhöriga är nöjda med den insats som de anhöriga orkar eller hinner med att göra. De beskriver att anhöriga har ont om tid och gör så mycket de kan för att hjälpa och stödja den äldre. Några säger att de skulle få dåligt samvete om de begärde mer hjälp än vad anhöriga själva erbjuder. Vanligast är att anhöriga bistår vid sjuk- och läkarbesök och håller i andra för den äldre viktiga kontakter. Några anhöriga oftast sammanboende med den hjälpbehövande gör stora insatser. I tre fall sköter makan/maken helt och hållet omvårdnaden. Fyra av de intervjuade uppger att de inte har någon anhörig att vända sig till som skulle kunna ge dem stöd och hjälp. Frivilligverksamhet Drygt två tredjedelar av de intervjuade vill inte ha eller orkar inte ta emot stöd av frivilligorganisationer. Fyra av de intervjuade har redan stöd från någon frivillig- 10

verksamhet, två av dessa skulle önska mer hjälp främst i form av promenader och utevistelser. Synpunkter om slutenvården Tabell 6. Fördelning av vårdtillfällen och diagnoser för de 30 intervjuade personerna under perioden 20040901-20050831. Antal vårdtillfällen inom slutenvården Antal diagnoser från olika diagnosgrupper Medelvärde Median Minimum Maximum 4,8 4 3 15 5,9 5 3 10 Av de 30 intervjuade upplevde 14 personer att det inte gjordes någon vårdplanering på sjukhuset innan hemgång. Av dessa 14 är åtta ensamboende. Ytterligare fem personer uppger att de ej minns om någon vårdplanering hölls. En av de intervjuade som ej upplevde sig ha fått någon vårdplanering har skrivit till sjukhuset och klagat. En annan som var med om en vårdplanering fick den via kommunen, då var även en biståndshandläggare och en distriktssköterska med. Några av de intervjuade sa att jag har ju vart där så många gånger, så det behövs inte. Tabell 7. Deltog du i någon vårdplanering då du skrevs ut från sjukhuset? Antal ensamboende Antal sammanboende Ja 6 5 Nej 8 6 Minns inte 4 1 Totalt 18 12 Drygt hälften av de intervjuade har varit mycket nöjda med sina slutenvårdsvistelser. Endast fyra personer uppger att de varit missnöjda. Missnöjet har gällt dålig mat eller för små matportioner. Det framförs också synpunkter om att det varit en dålig patientplanering på den avdelning där de vårdats. De tycker att förvirrade patienter har upplevts störande för andra svårt sjuka medpatienter. En av de intervjuade tycker att sjukhusvistelsen var bra men är besviken på att personalen på två av de stora sjukhusen glömde att ta ut dennes hörapparat vid duschning, båda gångerna gick hörapparaten sönder. Några av de äldre känner stor trygghet när de väl blir inlagda. En av de intervjuade beskriver det så här: Konsten är att bli inlagd, kommer man bara förbi akuten blir allt bra sen. Sex personer anser att de fått åka hem för tidigt från slutenvården. Fyra av dessa personer var ensamboende. I ett fall ledde det till nytt akutbesök med därpå 11

efterföljande sjukhusvistelse. I ett par fall uppger personerna att de önskat en tids rehabilitering innan utskrivningen till hemmet. Tabell 8. Tyckte du att du fick stanna på sjukhuset så länge som du behövde? Antal ensamboende Antal sammanboende Ja 11 9 Nej 4 2 Minns inte 3 1 Total 18 12 Några tycker att det är korta vårdtider på sjukhusen och att personalen alltid är så stressade, de förstår att tempot måste vara högt och skulle därför efter vården på sjukhuset önska en tids konvalescensvård. Av de intervjuade hade 13 personer inte någon återbesökstid inbokad vid utskrivningstillfället från slutenvården, sju av dem var ensamboende. Av dessa 13 visste 11 personer vart de skulle vända sig om de skulle få behov av ny läkarkontakt. Ytterligare fem personer uppger att de inte minns om de hade tid för återbesök. Tabell 9. När du skrevs ut från sjukhuset, hade du tid bokad för återbesök? Antal ensamboende Antal sammanboende Ja 8 4 Nej 2 - Nej, men jag visste vart jag skulle vända mig vid behov 5 6 Minns inte 3 2 Total 18 12 16 personer upplever inte att ny eller utökad hemtjänst var planerad vid hemgång från slutenvården. Nio av dessa var ensamboende. Av de 16 visste sju personer vart de skulle vända sig om behov uppstod. Ytterligare fem minns inte (se tabell 10). 12

Tabell 10. Hade du behov av hemtjänst när du skrevs ut från sjukhuset? Antal ensamboende Antal sammanboende Ja 6 3 Nej 5 3 Nej, men jag visste vart jag skulle vända mig vid behov 4 3 Nej, och visste inte vart jag skulle vända mig vid behov - 1 Minns inte 3 1 Totalt * 18 11 * Svar saknas från en av de sammanboende personerna Synpunkter om primärvården De flesta intervjuade tycker varken bra eller dåligt om verksamheten vid vårdcentralerna. De flesta har inte så mycket kontakt med sin husläkare, det är däremot vanligare att den äldre har en nära och bra kontakt med sin distriktssköterska. De flesta äldre skulle vilja ha en bättre kontakt med husläkaren och framför önskemål om att det vore bra om läkarna gjorde fler hembesök. De äldre har sina husläkare på 10 olika vårdcentraler inom Solna stad, varav 5 personer har sin husläkare på ÄVC. Tabell 11. Antal intervjuade per vårdcentral Vårdcentral/Husläkarmottagning Antal Bergshamra VC 2 Björnstigens VC 1 Hagalunds VC 1 HI-mottagningen Solna 1 Huvudsta VC 5 Råsunda VC 6 Skytteholms VC 2 Solna ÄVC 5 Törnbackens VC 3 Västra skogens VC 4 Totalt 30 Sju äldre är mycket nöjda med sin husläkarkontakt, tre av dem är patienter på Äldrevårdscentralen. Ytterligare en av de intervjuade ser fram emot att bli patient på ÄVC och säger: Äldrevårdscentralen verkar vara bra, ser fram emot att få 13

byta till den. Trots att man är gammal har man något att se fram emot. Det är bra, för ofta får man känslan av att när man är gammal är det inte så noga. Fyra äldre är inte alls nöjda med kontakterna med sina vårdcentraler, de är missnöjda med hur de blir bemötta av läkarna och att de ofta fått tjata sig till prover och behandling av olika slag. En av dessa säger: Det blev ingen ordning på läkaren förrän min dotter ringde och sa ifrån. Åtta personer beskriver att det ofta är väldigt svårt att komma fram på telefon till husläkarna. Ytterligare två äldre beskriver också hur svårt det är att få tid till läkaren, och få läkarna att ta tag i problemen. En av de äldre säger: man bollas runt mellan husläkaren och slutenvården, ingen tar ansvar för mina besvär. Nio personer har hörapparat, en av dessa uppger att hon/han aldrig använder den. Den samme har inte någon kontakt med hörselvårdskonsulent. Fyra av de som har hörapparat har dock en bra kontakt med hörselvårdskonsulenten (se tabell 7 i tabellbilagan). 21 av de 30 intervjuade har behov av glasögon, många av de tillfrågade använder ibland också förstoringsglas för att klara av att läsa. Åtta har regelbunden kontakt med synvård och/eller synvårdskonsulent. Dessa kontakter tycker de flesta fungerar bra (se tabell 8 i tabellbilagan). Synpunkter om rehabiliteringen Tolv av de äldre uppger vid intervjuerna att det inte varit aktuellt med rehabilitering. Sju personer har fått rehabilitering och är nöjda med hur den utförts. Åtta personer bedömer att de skulle behövt rehabilitering efter slutenvårdsvistelsen men inte fått remiss på det. Flera skulle önska att de fick en kortare tids eftervård på den gamla typen av konvalescenshem. De tycker att det är för stor kontrast mellan att vara inlagd inom slutenvården och att sedan komma direkt hem. När de är inlagda på sjukhuset får de hjälp och stöd och upplever där en stor trygghet som sedan saknas när de kommer hem. Hälften av de intervjuade uppger att de fått rehabilitering. Av de 15 som inte fått rehabilitering är det tre personer som blivit erbjuden men avstått. Ytterligare två personer uppger att det aldrig varit aktuellt (se tabell 12). 14

Tabell 12. Har du fått rehabilitering? Antal ensamboende Antal sammanboende Ja 9 6 Nej 6 3 Nej, men jag visste vart jag skulle vända mig vid behov 1 1 Nej, och visste inte vart jag skulle vända mig vid behov 1 2 Minns inte 1 - Totalt 18 12 Samverkan Hälften av de intervjuade tycker att samarbetet mellan vårdgivarna fungerar bra. De som inte är nöjda framför att det ibland är trögt från kommunens sida när hjälp och stöd ska sättas in. En äldre berättar att: Det tar för lång tid, särskilt på kommunen. Det borde vara bättre kontakter/samarbete mellan kommun och landsting. Jag ringde om trygghetslarm för en månad sedan, de skulle återkomma men hittills har de inte ringt. Några har synpunkter på att de vid utskrivningen från sjukhuset har blivit hemskickade för snabbt och att det inte förkom någon vårdplanering inför hemgången. En intervjuad säger att: ett möte med samtliga inblandade ligger ju i allas intresse. Hon/han undrar om personalen är utan hjärta eller vet de inte vad de ska göra?. Några äldre berättar att sjukhuset bland missar att meddela läkarna på vårdcentralen att den äldre kommit hem, då får den äldre själv ta kontakt och informera vad som ska göras fortsättningsvis. Anhörigas sammantagna synpunkter Det är vanligt att anhöriga följer med till sjukhusets akutmottagningar och andra besök inom sjukvården. Flera anhöriga tycker att väntetiden på akuten ibland kan bli väl lång. Många anhöriga upplever att den äldre blivit bra bemött och väl omhändertagen under slutenvårdsvistelsen. Omdömet är dock varierande, i de fall missnöje uttryckts handlar de vanligtvis om att det inte förekommit någon vårdplanering innan hemgång, eller att den varit mycket dålig. Detta har ibland inneburit nya akutbesök då den äldre inte klarat av att vara hemma. Anhöriga tycker generellt att de äldre får åka hem alldeles för snabbt från sjukhusen mot vad deras allmäntillstånd tillåter. 15

En tredjedel av de anhöriga beskriver hur dåligt samarbetet har varit mellan slutenvården, primärvården och kommunen. De efterlyser en dialog mellan parterna, det finns en känsla av att de olika vårdgivarna skyfflar över ansvaret på varandra. De tycker inte att någon tar huvudansvaret och håller i helheten. En anhörig säger: det är så tröttsamt att alltid behöva dra allt från början varje gång vi besöker sjukvården. När det gäller rehabiliteringen för de äldre är lika många anhöriga nöjda som missnöjda. Missnöjet handlar i de flesta fall om att den äldre fått för lite rehabilitering. Rehabiliteringen fungerar så länge som den äldre befinner sig på geriatriken. Däremot fungerar den sämre när den äldre kommit hem. Ett par anhöriga beskriver att det ibland beror på att den äldre inte orkar ta emot rehabilitering när de väl kommit hem. De tackar då nej till rehabilitering. Omdömet om primärvården är ytterst varierande. Klagomålen gäller främst dålig tillgänglighet i form av svårighet att komma fram på telefon och att snabbt kunna få komma till husläkaren. Detta har inneburit att anhöriga därför tagit med den äldre in till akuten istället. Några av de anhöriga tar upp problematiken med husläkarens dåliga kontroll på medicineringen, eller att husläkaren inte hörsammar medicinändringar från specialistläkare. Ett par anhöriga tycker också att husläkarna ibland uppträder nonchalant och har en allmänt dålig kontroll och uppföljning av den äldres hälsotillstånd. Av de 30 äldre som ingått i undersökningen är fem patienter på Äldrevårdscentralen i Solna. Fyra av de fem anhöriga uttrycker att de är mycket nöjda med hur Äldrevårdscentralen fungerar. De uttrycker: Rena drömmen nu. Med ÄVC har allt varit fantastiskt. Samarbetet med ÄVC är jättebra. De anhöriga uttrycker att de är nöjda med hur de blivit bemötta av biståndshandläggarna och att biståndsbedömningen fungerat bra. Den har i de flesta fall också verkställts bra och med en bra uppföljning. Några anhöriga framför att biståndshandläggarna är lyhörda för den äldres situation. När det gäller utförandet av hemtjänsten är många anhöriga nöjda med den hjälp som ges. En av de anhöriga säger: den omvårdnad som ges är imponerande, över förväntan faktiskt. Det enda som eventuellt borde förändras är kanske att personalen borde få ett större/bättre erkännande. Flera av de anhöriga vet också att de äldre oftast är nöjda med sin hemtjänst men ser liksom de äldre områden som skulle kunna förbättras. Några anhöriga är oroade över matsituationen. De är osäkra på om de äldre får i sig den mat som levereras hem. Några av de äldre har gått ned i vikt och anhöriga tror att det kan bero på att de inte äter ordentligt. Anhöriga är också kritiska till den städning som utförs av hemtjänsten, de får ibland städa hos den äldre när de kommer hem på besök. Anhöriga framför också funderingar om den äldre verkligen får all den hjälp som beslutats från biståndshandläggaren. Särskilt gäller det i de fall där många olika 16

vårdbiträden kommer och går hos den äldre. Ibland lastar de över ansvar på varandra och kommer med dåliga ursäkter när saker och ting inte blir gjorda. En del anhöriga tycker ibland att personalen är okunnig och inte vet vad de ska göra hos den äldre. En anhörig säger att: det skulle bli en ökad trygghet om det var samma personal som kom, bra kontakt är ju viktigt. En annan har upptäckt att hemtjänsten skriver i att de gjort mat åt den äldre fast de inte har gjort det. De sätter upp mer insatser än den äldre får i sin statistik. De säger att det inte spelar någon roll för oss eftersom det inte kostar mer. 17

LÄKEMEDELSANVÄNDNING OCH LÄKEMEDELS- HANTERING Omfattning och mönster Av de 30 patienter som omfattades av studien hade 15 läkemedel på recept medan 11 fick sina mediciner delade i Dosett. Tre deltagare hade Apodos och en hade inga läkemedel. I genomsnitt användes 10,3 läkemedel per person, med en variation mellan 1 och 22 preparat. Sju personer hade 1-5 preparat, sex personer hade 7-9, tolv personer hade 10-13 och fem hade 17-22 preparat. Antal vid behovsläkemedel var 1,4. De vanligaste läkemedlen (Tabell 13) var antikoagulantia (blodförtunnande medel, framför allt lågdos acetylsalicylsyra: Trombyl); urindrivande medel samt sömnmedel. Tabell 13. De vanligast förekommande läkemedlen i projektet och deras användning. ATC Läkemedelsgrupp Användning % (n) B01A Antikoagulantia 73% (22) C03C Loop-diuretika 63% (19) N05C Sömnmedel och lugnande medel 50% (15) B03B Vitamin B12 och folinsyra 47% (14) C01D Kärlvidgande medel för hjärtsjukdomar 47% (14) C07A Beta-receptorblockerande medel 47% (14) A06A Laxantia 40% (12) N02B Övriga analgetika och antipyretika 40% (12) N05B Lugnande medel, ataraktika 37% (11) C09A ACE-hämmare 27% ( 8) A02B Medel vid magsår och gastroesofageal reflux 23% ( 7) A11E Vitamin B-komplex inkl. kombinationer 23% ( 7) N02A Opioider 23% ( 7) C03D Kaliumsparande diuretika 20% ( 6) N06A Antidepressiva medel 20% ( 6) Kvalitetsanalys av läkemedelsanvändningen Läkemedel som bör undvikas till äldre Kvaliteten i läkemedelsanvändningen analyserades med avseende på ett urval av Socialstyrelsens indikatorer (Socialstyrelsen 2003) (Tabell 14). Var tredje patient hade minst ett preparat som bör undvikas om inte särskilda skäl föreligger (indikator 1.1 i Socialstyrelsens rapport). Till denna grupp hör främst 18

långverkande bensodiazepiner (sömnmedlen nitrazepam och flunitrazepam) och läkemedel med antikolinerga effekter: bl.a. medel mot inkontinens (t.ex. Detrusitol ) det klådstillande och lugnande läkemedel hydroxizin (Atarax ) samt den äldre typen av medel mot depression (tricykliska antidepressiva, t.ex. Tryptizol ). Indikatorer på polyfarmaci Samtidig användning av ett eller flera likartade läkemedel (dubbelanvändning) förekom hos sex (20 %) patienter. Det rörde sig om flera olika sömnmedel. Fem patienter (17 %) behandlades med tre eller fler olika psykofarmaka. Läkemedelsinteraktioner Ju fler läkemedel patienter använder desto större risk för interaktioner som kan leda till biverkningar eller utebliven effekt. I detta projekt analyserades förekomsten av kombinationer som enligt FASS kan ge upphov till interaktioner av klinisk betydelse (klass C och D). C-interaktioner förekom hos 19 (63 %) och D-interaktioner hos sex (20 %) patienter. Tabell 14. Sammanfattning av läkemedelsanvändningen och dess kvalitet. Antal läkemedel, n Medel 10,3 Min - max 1-22 vid behov 1,4 Indikator 1.1: Preparat som bör undvikas om inte särskilda skäl föreligger, n (%) Långverkande bensodiazepiner 3 (10) Antikolinerga medel 7 (23) Totalt 10 (33) Indikator 1.5: Polyfarmaci, n (%) Samtidig regelbunden användning av två eller flera läkemedel inom samma terapeutiska ATC-grupp eller inom/mellan ATC-grupper där 6 (20,0) kombinationen är onödig eller förenad med ökad risk för biverkningar. Samtidig behandling med tre eller fler psykofarmaka 5 (17) Indikator 1.6: Läkemedelskombinationer som kan leda till interaktioner av klinisk betydelse, n (%) C-interaktioner 19 (63) D-interaktioner 6 (20) Antal Läkemedelsrelaterade problem (LRP), n Medel 3,1 Min - max 0-8 19

Antal läkemedelsrelaterade problem (LRP) Med utgångspunkt från sammanställningarna för de enskilda patienterna i studien, uppskattade vi antalet läkemedelsrelaterade problem (LRP), enligt Apotekets definition. I medeltal hade varje patient 3,1 LRP. Tabell 15 visar en sammanställning av studiens olika typer av LRP och deras förekomst. Nedan följer en beskrivning av några av de vanligaste LRP i undersökningsgruppen. Läkemedlet används ej enligt ordination Det vanligaste LRP var att patienten inte använde läkemedlet enligt läkarens ordination. Sådan bristande följsamhet kan vara medveten, d v s att patienten med avsikt hoppar över doser eller avstår från att använda medicinen. En orsak till detta kan vara upplevda biverkningar, eller att patienten inte tror på behandlingens effekt eller förstår varför den ges. Bristande följsamhet kan också bero på otillräcklig information. I många fall är dock oföljsamheten omedveten att den äldre glömmer att ta medicinen. I denna studie berodde bristande följsamhet i många fall på att patienten glömde att ta sina mediciner eller hoppade över dem avsiktligt på grund av biverkningar (t.ex. vattendrivande). För två patienter var orsaken svårigheter att svälja tabletter. Den ena av dessa patienter försökte lösa detta problem genom att krossa sina mediciner även dem som inte får krossas. Den andra lät bli att ta läkemedel, utan att informera sin läkare om detta. I ett fall hade patienten upplevt sig inte fått tillräckligt effekt av medicinen och därför slutat ta den, utan att diskutera detta med ansvarig läkaren. En patient tycker att han/hon har för många tabletter och halverade därför på eget bevåg dosen av medicinerna. En patient berättade att det ibland hände att han/hon av misstag tog sina mediciner i fel ordning. Följsamhetsproblemen kan i första hand hänföras till brister i uppföljningen och kommunikationen, men också kontroll av och hjälp med medicineringen. Tabell 15. Läkemedelsrelaterade problem (LRP) och deras förekomst. Problem Antal Läkemedlet används ej enligt ordination 31 Annat (ex. dålig kommunikation mellan patient och läkare, fel hantering av läkemedel ) 19 Riskläkemedel 14 Felaktig dosering 9 Biverkningar 7 Underbehandling 7 Aktuell indikation saknas, är oklar eller felaktig 3 Olämplig beredningsform eller regim 2 Läkemedelsinteraktion, summaeffekt 2 20

Annan orsak Det näst vanligaste LRP var Annat. I sex fall handlade det om felanvändning av läkemedel som haft sin grund i dålig kommunikation mellan läkare och patient: bland annat läkemedelsändringar som skett utan att patienten fått tillräckligt information, eller att patienten ordinerats nya läkemedel utan att förstå vikten av behandlingen. I ett fall har likheten i färg och form mellan smärtstillande Nobligan och vattendrivande Lasix Retard, orsakat förväxling av läkemedel med besvärande konsekvenser. I ett annat fall tog patienten av samma anledning sömntablett istället för allergimedicin. I tre fall bestod LRP av problem med att öppna läkemedelsförpackningar eller att svälja tabletter. Riskläkemedel I fjorton fall bestod LRP i att patienten använde ett eller flera riskläkemedel, d v s läkemedel som på grund av stor risk för biverkningar bör undvikas till äldre, exempelvis antikolinerga läkemedel (se ovan). I ett fall behandlades patienten med inkontinensläkemedel samtidigt med ett annat läkemedel med antikolinerga effekter, trots att patienten hade kateter. Behandling med riskläkemedel orsakas framförallt av brister i ordination, vilket sannolikt mestadels bottnar i okunnighet om vilka preparat som är riskläkemedel vid behandling av äldre. Information om detta finns dock numera tillgänglig i Socialstyrelsens kvalitetsindikatorer för äldres läkemedelsterapi (Socialstyrelsen 2003). Felaktig dosering I nio fall utgjordes LRP av felaktig dosering. I sex av fallen handlade det om en överdosering. I två av dessa hade dosen inte justerats med avseende på den sänkta njurfunktionen. I två andra fall gavs dextropropoxifen ett smärtstillande läkemedel som finns i bl.a. Dexofen och som kan ge allvarliga biverkningar vid överdosering i en dos som var dubbelt så hög som den rekommenderade maxdosen till äldre. I ett fall tog patienten Alvedon enligt två olika ordinationer samtidigt och fick på det sättet i sig tio tabletter per dag en kraftig överdosering. I de flesta fall kan dessa fel hänföras till brister i ordination. Den äldre om sina läkemedel I intervjuformuläret ingick, förutom frågor om aktuell medicinering, ett antal frågor kring några faktorer av betydelse för läkemedelsanvändningen. Tillgång på läkemedel På frågan om hur den äldre får sina läkemedel svarade sju personer att de tar kontakt med vårdcentralens läkare, medan elva sa att de kontaktar distriktssköterskan. En patient hade en kontaktperson som ringer till vårdcentralen när det är dags. Två personer ringer till vårdcentralen och beställer recept. En angav att det är svårt att komma fram till vårdcentralen, och denne inte vet hur hon/han ska göra när läkemedlet är slut. En får hjälp av undersköterska och en får 21

hjälp av hemtjänsten. En person ringer till sin hjärtläkare på stan. En person som har ApoDos vet inte hur det går till. 3 personer svarade inte på frågan. Läkemedelshanteringen Arton personer klarar av att på egen hand ta sina mediciner. Sex får hjälp på det ena eller andra sättet. Av dessa får tre personer hjälp av hemtjänstpersonalen, tre personer får stöd av anhöriga. Fem patienter får sina mediciner delade i dosett av distriktssköterskan var eller varannan vecka. Följsamheten Sjutton patienter berättade att de ibland glömmer ta sina mediciner eller hoppar över någon dos avsiktligt. Sex personer är rädda för läkemedelsbiverkningar, bland dem är det några som inte följer läkares ordination på grund av detta. Två personer svarade ej på frågan. Sjutton personer egenvårdar sig med naturläkemedel eller receptfria läkemedel från apoteket. Dessa preparat står inte i vårdcentralens medicinlista. Exempel på receptfria läkemedel är Magnecyl, Alvedon, olika typer av vitaminer, laxermedel, hostdämpande medel och Omega 3. Är medicinerna viktiga? På frågan Hur nödvändiga anser du att dina mediciner är för din hälsa? Svarade sexton personer att mediciner är ganska eller mycket nödvändiga. Fem personer svarade att de inte vet om mediciner är nödvändigt för hälsan, och en sa att du har märkt när du sköter medicineringen. En sa att jag litar totalt på läkaren. En annan svarade att man har nytta av det. Fem personer svarade inte på frågan. Sammanfattning av läkemedelsanvändning och läkemedelshantering Patienterna i studien hade i medeltal 3,1 LRP per person. Endast två patienter var utan läkemedelsrelaterade problem. En hade ApoDos och brukade läsa i patient-fass om sina mediciner och den andra hade inga mediciner alls. De vanligaste LRP utgjordes av bristande följsamhet till ordination, användning av läkemedel som är olämpliga för äldre, samt felaktig dosering. De flesta läkemedelsproblem ser ut att ha haft sin grund i brister i ordination, men också bristande uppföljning av läkemedelsbehandlingen och kommunikationsproblem mellan patienten och läkare, är betydelsefulla orsaker. 22

TABELLBILAGA Tabell 1. Ålder vid intervjutillfället Medelvärde Median Minimum Maximum Antal Män 84 84 77 90 15 Kvinnor 83,5 82 78 92 15 Samtliga 83,7 83,5 77 92 30 Tabell 2. Ensam-/sammanboende Män Kvinnor Totalt Ensamboende 8 10 18 Sammanboende 7 5 12 Totalt 15 15 30 Tabell 3. Anhörigintervjuer Bor du tillsammans med din anhöriga/närstående? Anhörigintervju: Ja Nej Totalt Make/maka/sambo 4 0 4 Barn 0 15 15 Annat 0 5 5 Totalt 4 20 24 Tabell 4. Ensamboende Män Kvinnor Vad klarar du själv? Kan Kan Kan inte Kan Kan delvis Kan inte delvis Städning 3 2 3 1 6 3 Inköp/handling 4 1 3 4 2 4 Tvätt 3 3 2 2 5 3 Förflyttning utomhus (gå, åka buss, T-bana etc) 4 3 1 4 4 1 Matlagning 4 2 2 5 2 3 Dusch/badning 5 1 2 5 3 2 På- och avklädning 6 2-9 1 - Toalettbesök 7 1-10 - - Förflyttning inomhus inkl uppstigning/sänggående 7 1-10 - - Äta 7 1-10 - - Sköta ekonomin 7 1-7 1 2 23