PROVKÖRNING VOLVO C30 POLESTAR 48 14/2010
Volvo C30 Polestar. 405 hästar och 4WD på krokiga västkustvägar. Tompa gör vågen för tidernas mest potenta Volvo. Text: Thomas Berggren. Foto: James Holm. POLE POSITION49 14/2010
50 14/2010
Om det fanns ett nobelpris för eggande avgasljud skulle C30 Polestar ha det. Minns ni Volvo T-gul? En 225-hästars, plötslig eruption av körglädje som fick Sverige att tappa hakan av förvåning. Faktum är att innan någon hämtat sig hade Volvo klämt på avtryckaren igen och släppt ut 850 R med 250 vilda hästkrafter. En vagn som frustade av lust och skenade som en tävlingsbil. Vad skulle de hitta på nästa gång? Nåväl, det blev inte mycket mer. Ytterligare några R-modeller, men dessa var bara variationer på temat. Därmed var det lugnt igen på Hisingen. Ända tills för några månader sedan då Volvo, återigen helt överraskande, fick en ny lidnersk knäpp. I en fränt designad, klarblå C30-förpackning har Volvo (läs STCC-teamet Polestar Racing) kompletterat den mustiga 2,5-litersfemman med Haldex-fyrhjulsdrift, Öhlins-dämpare och Brembo-bromsar samt spetsat hela anrättningen till håll i er nu 405 hästkrafter! Med lättade interna delar (kolvar, vevstakar, kamaxlar och ventiler), bearbetad topp, större spridare och en lastbilstor turbo från KKK (samt högre laddtryck) har gamla Bettan från Skövde förvandlats från en snäll och sordinerad vardagsmotor till ett aggressivt, elakt rytande kraftpaket som skjuter eldsflammor ur de två fyrtumspiporna baktill. Ljudet från det specialdesignade Ferritasystemet är rena eargasmen. Det börjar med ett dovt gurgel och utvecklas till ett välbekant orrande innan ljudet, vid pass fyratusen varv, helt ändrar karaktär och blir sylvasst samtidigt som de vibrerande bastonerna accentueras. När motorn varvas förbi 5 500 varv ylar den helt hysteriskt (av glädje), lika högljutt som när den spottar, fräser och skjuter på avslag och ackompanjerar alla växlingar med en ljudlig snarkpuff. Alla människor längs vår färdväg, de kurviga kustvägarna på Hisingen, synade det ljusblå ekipaget noga på håll och vi kunde läsa förvåning i deras ögon; inte Ferrari, inte Lambo utan en Volvo?! Provkörningen på Hisingen avslöjade också att på vanliga vägar är det lilla krutpaketet C30 Polestar förvånansvärt fogligt och lättkört. Styrningen är både snabb och direkt (2,2 rattvarv) samt, lite överraskande, praktiskt taget helt utan besvärande kraftreaktioner. Fjädringen är hårt satt men ändå följsam och trots chassisänkningen (30 millimeter) utgjorde fartbulor inget hinder. Man kommer på sig själv att sitta och le hela tiden när man kör. Jag gasar, växlar, njuter, växlar ner igen bara för att få känna kraften, lyssnar på motorsång och avgasljud. Härligt underbart! Interiören är också något av en dröm i skinn, mocka samt alcantara. Dörrsidor, intrumentpanel samt, inte minst, i Recarostolarna som är kramgoa och intima. Med bra stöd, skulle det visa sig på testbanan. Bygget i sig har inte varit komplicerat, lilla Volvo C30 med sitt fina chassi erbjuder ett utmärkt grundmaterial. Allt Polestar och Volvo behövde göra var att addera fyrhjulsdrift (Haldex 4 med förspänning), Quaife-diffar (fram och bak) samt ansluta den nya drivlinan till den manuella, sexväxlade standardlådan (M66). Med den tunga motorn vilande delvis framför framaxeln blir viktfördelningen av naturliga skäl inte den mest gynnsam- Trots den imponerande effekten är C30 Polestar lätt att hantera både under vardagskörning på landsväg och tuffare behandlad på testbanan ibland tillsammans med sin lite snabbare STCC-kusin (ovan t.v.). 14/2010 51
Polestar har tagit ut svängarna rejält interiört mocka, läder och alcantara dominerar. Med ett närmast neutralt beteende verkar C30 Polestar hitta kurvans apex själv ma, runt 60 procent av vikten ligger över framaxeln. Men Polestars ingenjörer har överkommit problemet med chassi-setup och övervikten framtill märks knappast. Kraftfördelningen från Haldexsystemet är, vid aktiv körning, 50/50 tills något hjul spinner men man måste verkligen ta i för att slita loss däcken från asfalten. Och när det skett dröjer det inte många tiondels sekunder innan diffarna har fullgjort sitt jobb och däcken återfått greppet. Bilens slutliga setup har testats ut och finslipats av Polestars STCC-chaufför, Robert Dahlgren och inför vårt test hade Dahlgren gjort en ändring. Robban tyckte bilen var för mjuk i framvagnen, den neg aningen för mycket under inbromsning och Polestar hade därför styvat upp kränghämmare och gjort dämparna hårdare vid infjädring. Under förmiddagens provkörning charmades jag av hur smidig och lättkörd bilen var. Nu skulle jag få känna på vad bilen klarar på Volvos drygt två kilometer långa testbana strax utanför fabriken på Hisingen. Och jag hade fint sällskap under eftermiddagen av STCC-teamet som gjorde shake down av sina tävlingsbilar inför tävlingen i Göteborg. Början av Volvos testbana är en raksträcka som leder fram till en brant uppförsbacke med en svag högerkurva följd av en skymd, lurig och tvär vänsterkurva efter ett vasst krön. Det svåra är att välja rätt linje och att inte dundra in i vänstern (dessutom feldoserad) med för hög fart. Jag hade inte behövt oroa mig. Ett lätt tryck på bromsen samt stöttning med gasen räcker för att bilen ska följa kurvans insida, sätta sig på yttre bakhjulet och löpa vidare. I utgången, under gaspådrag, känner man tydligt att mer kraft går till bakhjulen och den svaga understyrningen jag noterade i ingången till kurvan har försvunnit. Allt sker utan dramatik och man flyger igenom de följande vänster-högerkurvorna helt okomplicerat. Kort inbromsning, gas igen och med ett närmast neutralt beteende verkar bilen själv hitta kurvans apex och vrålar ut ur varje kurva ackompanjerad av det mest underbara motor- och avgasljud. På banans kurviga parti gick det med fördel att ligga på treans växel och surfa på motorns effektpuckel mellan 5 500 6 500 varv. Men motorns elasticitet medger lika gärna att vi byter högvarvseffekt mot det maffiga vridmomentet på lägre varv och därmed petar in fyran redan i utgången. Oavsett körsätt går det fort nog. I den enda riktigt hårda inbromsningen, sista kurvan före raksträckan, är bilen klippstabil under inbromsning. Brembos sexkolvsok runt de tallriksstora ventilerade skivorna (380 millimeter) ger bra känsla, pedalvägen är kort och känslan utmärkt. C30 Polestar har kostat 1,3 miljoner att bygga men blir billigare om den serietillverkas. Så vad väntar ni på, Volvo? Jag vill ha en T-blå. Snarast, tack. VOLVO C30 POLESTAR Motor: R5, 2 521 cm 3, 405 hk vid 5 500 6 800 r/min, 510 Nm vid 4 500 r/min. Kaross: L/b/h 4 252/1 782/1 447 mm. Tjänstevikt 1 350 kilo. Bagage 251 l. Prestanda: Toppfart 250 km/h. Acc. 0 100 km/h 4,6 sek. Förbrukning i.u. Pris: Byggkostnad 1,3 miljoner. Aktuell: Inte än. DESIGN: Joel Alexandersson som ritat C30 Polestar ville ha större vinge och frontsplitter, mer racingkänsla. Men nuvarande utseende, både interiör och utsida, räcker gott TEKNIK: Senaste 4WD från Haldex, Öhlins, Brembo placerar C30 i frontlinjen rent tekniskt. KÖRGLÄDJE: Den dynamiska kapaciteten är imponerande. Nästan ingen turbolag, måttlig understyrning bara oförvanskad körglädje. HHHHH 52 14/2010