DET MAN LÄR SIG MED KROPPEN SITTER BÄTTRE I KNOPPEN!

DET MAN LÄR SIG MED KROPPEN SITTER BÄTTRE I KNOPPEN! En kvalitativ studie av pedagogers tankar om rörelseträning i förskolan CECILIA FRÖSSLUND MADELEINE PETTERSSON Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Pedagogik Examensarbete i lärarutbildningen Grundnivå, 15 hp. Handledare: Jonas Nordmark Examinator: Olle Tivenius Termin 7 År 2014

Examensarbete på grundnivå 15 högskolepoäng SAMMANFATTNING Cecilia Frösslund, Madeleine Pettersson Det man lär sig med kroppen sitter bättre i knoppen! En kvalitativ studie av pedagogers tankar om rörelseträning i förskolan Årtal 2014 Antal sidor: 29 Syfte med studien är att undersöka pedagogernas tankar kring rörelseträning i förskolan. Metod för datainsamling är kvalitativ intervju. Resultatet visar att pedagogerna har likartade tankar om hur viktig rörelseträningen är för barns utveckling. Pedagogerna använder rörelseträning i olika utsträckning. Slutsatsen är att det är pedagogens förhållningsätt som avgör vilken betydelse rörelseträningen har i verksamheten. Nyckelord: rörelse, lärande, motorik, utveckling, förhållningssätt

Innehåll 1. Inledning... 2 1.1 Syfte... 2 1.2 Forskningsfrågor... 2 2. Bakgrund... 3 2.1 Pedagogiska argument för en rörelsepedagogik... 3 2.2 Hälsomässiga argument för rörelse... 4 2.3 Didaktik för rörelse... 5 2.3.1 Lek... 6 2.4 Ramfaktorer för rörelse... 6 3. Metod... 8 3.1 Datainsamlingsmetod... 8 3.2 Urval... 9 3.3 Databearbetning och analysmetod... 9 3.4 Etiska ställningstaganden... 9 3.5 Validitet... 9 4. Resultat... 11 4.1 Förskollärarnas bakgrund och intresse för rörelse... 11 4.2 På vilket sätt används rörelseträning i verksamheten... 12 4.2.1 Spontan rörelse... 12 4.2.2 Schemalagd rörelse... 13 4.2.3 Positiva aspekter med rörelseträning... 13 4.3 Rörelseträningens betydelse för barns utveckling... 14 4.3.1 Motoriska färdigheter... 14 4.3.4 Anpassade aktiviteter/kunskapsnivå... 14 4.4 Olika förutsättningar i verksamheten... 15 5. Analys...16 5.1 Positiva pedagoger men på olika sätt...16 5.1.1 Intressets påverkan...16 5.1.2 Våga vilja göra... 17 5.2 Miljö... 18 6. Diskussion... 20 6.1 Metoddiskussion... 20 6.2 Resultatdiskussion... 20 6.3 Varför, hur och vad... 21 6.4 Slutsats... 22 Referenslista... 23

2 1. Inledning Vår erfarenhet är att om ett barn i förskolan får välja mellan att sitta med en läsplatta eller att gå ut på förskolgården och leka med sina kompisar väljer barnet i de flesta fall läsplattan. Samhällsutvecklingen och mediekonsumtionen påverkar barns hälsa, sociala sampel och självkänsla på grund av att konsumtionen av media är mer lockande för barnen än vad den spontana leken är. Det finns fler faktorer som påverkar varför barn rör på sig mindre idag. I en artikel i Svenska Dagbladet (Asker, 2005) lyfts debatten fram om hur föräldrar känner oro över att låta sina barn leka ute själva på grund av samhällets utemiljö, till exempel trafik, bostadsområden och närmiljön. Det gör att barnen spontana lekar försvinner och leken inomhus får större utrymme, genom till exempel läsplattor och TV-spel. Barn rör på sig mindre, vilket oroar föräldrarna som placerar barnen i styrda fritidsaktiviteter ledda av andra vuxna. Vi tror att den spontana leken mer och mer försvinner för barnen och att deras förutsättning för lärande försämras eftersom de rör på sig mindre. Enligt Faskunger (2008:17) har barns fysiska aktivitet minskat genom åren. Detta beror till stor del på hur samhället har utvecklas genom årtiondena, bland annat på att barns aktiva fritid har minskat på grund av den ökade mediekonsumtionen, vilket även återspeglas i förskolan. Vi blir fundersamma över hur pedagogernas förhållningsätt ska motivera barn i förskolan att vilja röra på sig. Pedagogerna bör arbeta utefter de didaktiska frågorna vad, hur och varför för att skapa en verksamhet där rörelse är lustfyllt och lockande för barnen. I Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010) står det att förskolan ska erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt lockar och utmanar till aktivitet (s. 10). Det står även att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse för vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande (s.10). Läroplanen är öppen för tolkning och därför kan verksamheter se olika ut. Vi vill utforska vilka tankar pedagogerna i förskolan har kring rörelse och hur det påverkar verksamheten. 1.1 Syfte Syftet med vår studie är att undersöka hur pedagoger ser på rörelse och hur de motiverar rörelse i verksamheten. 1.2 Forskningsfrågor Vår studie bygger på nedanstående frågeställningar. Hur ser pedagoger på rörelse? Hur beskriver pedagogerna att de använder rörelse i verksamheten? Vi intervjuar sju stycken pedagoger på olika förskolor och använder oss av relevant litteratur och forskning för att få en fördjupad kunskap om ämnet.

3 2. Bakgrund 2.1 Pedagogiska argument för en rörelsepedagogik I följande avsnitt vill vi lyfta fram pedagogiska argument för en rörelsepedagogik i förskolan för att visa på betydelsen av rörelse för barns utveckling. Vi kommer att redovisa forskning som talar för både psykologiska och pedagogiska fördelar med rörelsepedagogik. Enligt Dessen (1990) är den omgivande miljön hos barn från ett års ålder avgörande för deras grundläggande motoriska färdigheter. Hon menar att dessa färdigheter är balans, rumsuppfattning och automatisering av rörelser. Miljön ska enligt Dessen uppmuntra barn till rörelse, lek, glädje och ge utrymme för att utforska omvärlden. Även Sandborgh-Holmdahl och Stening (1993) menar att barn redan i spädbarnsåldern påbörjar sin motoriska träning genom att röra på kroppen och försöka kommunicera. Det är av betydelse för deras fortsatta utveckling att alla vuxna i barns omgivning har en förståelse för hur viktiga de motoriska färdigheterna är för barns fortsatta utveckling. Dessen (1990) och Sandborgh-Holmdahl och Stening (1993) menar att det är viktigt för barn att öva på sin grovmotorik för att få kontroll över sin kroppsrörelse genom att krypa, rulla, hoppa, kasta, hänga, dra, snurra, balansera etcetera. Övningarna bidrar till att barn dessutom får nya kunskaper om begrepp som exempelvis under, över, framför, bakom, nära och långt borta. Författarna skriver vidare att efter de grovmotoriska färdigheterna tillägnar sig barnet kontroll över de mindre musklerna till exempel händerna och ansiktet denna finare kontroll kallas finmotorik. Dessen (1990) menar att de viktigaste åren för barns utveckling av de grovmotoriska färdigheterna, och att de färdigheterna ska bli automatiserade, sträcker sig från födelsen till sex års ålder. Balansen utgör en viktig del i barns fortsatta motoriska utveckling då det finns en nära koppling mellan balans och koncentration. Koncentration förutsätter att man har perceptionsförmåga vilket gör att kroppen kan fokusera på en specifik sak. Utan perceptionsförmågan kan barnet snabbt tappa sin koncentrationsförmåga och bli trött. Därför är det viktigt att barn redan i tidig ålder får påbörja sin motoriska träning. Enligt Dessen (1990) finns det flera olika typer av perception vilka alla behöver tränas på för att utvecklas. Några exempel är auditiv perception som handlar om barnets förmåga att lokalisera ljud, kinestetisk perception som handlar om barnets kroppsuppfattning och visuell perception där barnet uppfattar till exempel form, storlek och färg. Jagtøien, Hansen och Annerstedt (2000) hävdar att den motoriska träningen är en mycket viktig del i barns lärande och bör ta stor plats i förskolans verksamhet. Även Faskunger (2008) skriver att barn som är fysiska aktiva får en bättre koncentrationsförmåga vilket i längden även kan resultera i goda teoretiska kunskaper. Ericsson (2003) menar dock att det inte går att bevisa att barns koncentrationsförmåga förbättras av fysiskt aktivitet. Hon har gjort en interventionsstudie vilket betyder att hon har jämfört två barngrupper i årskurs 1-3 där ena gruppen inte haft någon extra fysisk aktivitet i skolan medan den andra gruppen hade de. Hon gjorde studien för att se huruvida koncentrationssvårigheter och skolprestationer har ett samband med barns motorik. Av studien framkom det att 68 % av barn med koncentrationssvårigheter dessutom har svårigheter i motoriken. Studien visar vidare att fysisk aktivitet kan ha en positiv påverkan på koncentrationsförmågan. Det går dock inte att dra någon generell slutsats om att det

4 är enbart rörelseträningen som påverkar då det inte gick att se någon skillnad på barnens koncentrationsförmåga ju äldre de blir. En orsak till att det inte gick att se något klart resultat kan ha varit att det inte var tillräckligt med de två idrottslektioner som erbjöds i skolan. Därför menar Ericsson att barn med motoriska brister behöver mer än endast två fysiska aktiviteter per vecka för att deras motorik ska förbättras. Av Bunkefloprojektet, som Erikssons studie var en del av, framkom det att varje skola bör ha en rörelselektion varje dag för att få en positiv och ökad effekt för att stimulera barns motoriska utveckling. De motoriska färdigheterna barn får under sin tid i förskolan är en viktig grund för hur väl de kommer att lyckas i skolan, både socialt och kunskapsmässigt. Dessen (1990) och Sandborgh-Holmdahl och Stening (1993) hävdar att det finns ett samband mellan barns brist på automatisering av grov- och finmotorisk färdighet och läs- och skrivsvårigheter. Därför menar Dessen (1990) är det viktigt att det finns ett samarbete mellan förskola och skola så att skolan i ett tidigt skede får kunskap om vilka barn som kan ha behov av extra motorisk träning. Författaren skriver vidare att det finns en problematik i förskolan kring hur fokus på motorisk träning blir bristfällig då hon menar att förskollärarna ofta har allt fokus på de yngre barnen. Det kan göra att en del barn mister sin chans att till exempel lära sig att åka skidor, skridskor, vandra i skogen, simma, sparka boll, hamra och stå i kö, vilket i längden leder till att de inte får träna och utveckla sina motoriska färdigheter utan att de stannar upp i utvecklingen. Även Sandborgh-Holmdahl och Stening (1993) förespråkar hur viktiga dessa färdigheter är för barns självförtroende. Utan de motoriska färdigheterna kan skolans vardagsuppgifter kännas svåra och som ett misslyckande om barnet till exempel inte själv klarar av att knäppa sin jacka eller kan bära sin tallrik i matsalen, vilket bidrar till att barnet inte tror på sig själv och sin egen förmåga i kunskapslärandet heller. Jagtøien m.fl. (2002) och Lillemyr (2002) menar också de att kopplingen mellan motoriska färdigheter och självförtroende hänger samman. De hävdar att en förutsättning för att barn ska kunna delta i olika sammanhang, till exempel i lekar där barns självuppfattning stärks, kräver det en tillförsikt till sin egen fysiska rörelseförmåga. Utan denna tillförsikt kan det vara hämmande för barnens fortsatta utveckling. Lillemyr menar vidare att ytterligare en förutsättning för detta är att barn under förskoletiden haft möjlighet att samverka med andra barn. Det påvisas även i Lpfö 98/10 (Skolverket, 2010) där det står att barn ska få möjligheten till att utveckla sin sociala och kommunikativa förmåga. Lillemyr (2002) hävdar att övergången mellan förskolan och skolan kan vara väldigt känslig och att det därför är extra viktigt att de har med sig tidigare kunskaper och erfarenheter kring lek och rörelse. Även Jagtøien m.fl. (2002) menar att dessa sociala färdigheter bidrar till ett bättre självförtroende, även när det gäller kunskapslärandet i skolan. Sammanfattningsvis ser vi att Dessen (1990) och Sandborgh-Holmdahl och Stening (1993) lyfter fram att miljön och människorna i barns omgivning från spädbarn till sex års ålder är avgörande för barns motoriska förmåga och utveckling. Pedagogen ska sträva efter att skapa en omgivning och miljö där barn får möjlighet till all typ av rörelseträning så som lek, sång, pyssla, duka, gympa med mera för att barn ska få de bästa förutsättningarna för sin lärandeförmåga. 2.2 Hälsomässiga argument för rörelse I föregående avsnitt har vi beskrivit argument för rörelsepedagogik. Vi vill här visa på vilka hälsomässiga argument för rörelse litteratur och forskning lyfter fram.

5 Vilby (2007) beskriver hur människor i den rika delen av världen har en annan syn på hälsa än människor i de fattigare delarna. Hälsa för i-länderna innebär i stor utsträckning en förutsättning för prestation och utbildning; människor ska ha en god intellektuell förmåga och kunna prestera bra. I u-länderna prioriteras fysiskt hälsa fortfarande högst, då det är en förutsättning för att överhuvudtaget kunna överleva, arbeta eller utbilda sig. I en artikel från Rädda Barnen uppvisas en oro över hur dagens samhälle sätter press på familjer att uppfylla de krav som ställs. Enligt Barnkonventionen (kap 6) har alla barn har rätt till mat, kläder och en meningsfull fritid. Därtill menar Vilby (2007) att det inte är en självklarhet i alla familjer och kan leda till en ohälsa, både fysiskt och psykiskt, hos både barn och föräldrar. Dock framgår det i Lpfö 98/10 (Skolverket, 2010) att förskolan ska vara medveten om att barn lever i olika livsmiljöer men förskolan ska ändå kunna erbjuda alla barn en trygg miljö som får dem att vilja leka och delta i olika aktiviteter. Lpfö 98/10 (Skolverket, 2010) föreskriver hur viktigt det är att barn vistas i en varierad miljö där de får chansen att uttrycka sig i olika typer av aktiviteter. Exempel på sådana aktiviteter kan vara dans, rytmik, sång, rörelse etcetera, då detta främjar barnens utveckling, lärande och välmående. Lpfö 98/10 förespråkar vidare om hur viktigt det är att alla barn förstår vikten av en god hälsa och att känna välbefinnande. Harvard (2004) beskriver hur fysisk aktivitet hos barn har flera positiva effekter än den motoriska utvecklingen då hon menar att fysisk ansträngning bidrar till en bättre hälsa. Hälsa i detta fall innebär både fysisk och psykisk hälsa. Ericsson (2003) menar att alla förskollärare och lärare bör ha rätt inställning till rörelse för att kunna förmedla rörelseglädje till barnen, vilket kan leda till en positiv hälsoeffekt hos dem. Ytterligare en positiv hälsoeffekt kan vara utevistelsen, skriver Ärlemalm-Hagsér (2008). Författaren hänvisar till forskning av Grahn, Mårtenson Lindblad, Nilsson och Ekman (1997) där de undersökt och jämfört barns utelek på två olika förskolgårdar. Av studien framkom att de barn som hade en utemiljö med naturmark har en bättre hälsa. Även Lpfö 89/10 (Skolverket, 2010) förespråkar hur viktigt det är för barn att vistas både inomhus och utomhus. Utomhusvistelsen bör även den vara varierad mellan planerad lekmiljö och vistelse i naturmiljö för att barn ska lockas till lek och andra aktiviteter, vilket främjar en god hälsa. 2.3 Didaktik för rörelse Didaktik handlar om vilka faktorer som påverkar undervisning och pedagogiska aktiviteter, skriver Selander (2010). För att kunna skapa en undervisning som bidrar till lärande menar författaren att det krävs att pedagogen arbetar utifrån grundfrågorna vad, hur och varför när verksamheten planeras. Som pedagog ska man alltid ställa sig frågan: vad har jag för syfte med aktiviteten och varför ska aktiviteten genomföras? Det finns två olika sätt att förhålla sig till dessa didaktiska grundfrågor. Selander uttrycker att det ena sättet handlar om det egna lärandet om sig själv och sin omgivning. Det andra sättet handlar om vilka förutsättningar som finns för lärande. Förutsättningarna kan till exempel vara organisatoriska eller materiella. Vi vill i nedanstående avsnitt lyfta fram vad som menas är en fördelaktig miljö för rörelseträning i förskoleverksamheten och hur denna miljö bidrar till lärande och utveckling hos barn. Sandborgh-Holmdahl och Stening (1993) skriver att rörelseträningens miljö ska vara positiv, kreativ, fantasirik och tilltalande för barn. Enligt Lpfö 98/10 (Skolverket, 2010) ska barn få möjlighet att känna tilltro till sin egen förmåga att tänka själva, röra sig och lära sig nya saker. Rörelseträningen bör utgå från barnets intresse och den

6 fria leken, så att deras engagemang för att delta bibehålls och de får vara delaktiga i planeringen av verksamheten. Sandborgh-Holmdahl och Stening (1993) menar att det är viktigt att använda sig av både inomhus- och utomhusmiljön för att rörelseträningen ska bli allsidig. Björklid (2005) hävdar att utomhusmiljön är en utmärkt plats för barn att öva på bland annat sin koordinationsförmåga och sitt samspel för att fungera bättre i grupp. Utomhusmiljön är dessutom en plats där alla barn kan delta och leka på sina villkor, menar Brodin och Lindstrand (2008). Dessutom skriver författarna att barn med funktionsnedsättningar har större möjlighet att delta i leken utomhus och därigenom få chansen att samspela med andra barn. Även Faskunger (2008) lyfter fram att utomhusmiljön påverkar hur aktiva barn blir under rast och i den fria leken. Gårdens design har därmed stor betydelse för hur lockande, engagerande och utmanande utomhusleken blir för barn oavsett ålder. 2.3.1 Lek Den fria leken är viktig ur flera olika aspekter. Vygotskij var en pedagogisk teoretiker med stort inflytande på pedagogiken och utvecklade pedagogiken om att barn lär genom samspel. Hans lärandeteori bygger på att barn bearbetar sina nya erfarenheter och skapar samband när de leker. Det är tydligt att Lillemyr (2002) är inspirerad av Vygotskijs lärandeteori då hon skriver hur den fria leken bidrar till barns utveckling och lärande och till deras identitetsutveckling. Han menar att leken är ett utmärkt sätt för förskollärare att se vilka kunskaper barn tillägnar sig och vad som intresserar dem. Dessutom bidrar leken till att barn får möjlighet till att öva på det sociala samspelet, till exempel konflikthantering, kommunikation och turtagning, vilket även Brodin och Lindstrand (2008) hävdar. I Vygotskijs lärandeteori betonas även hur den fria lekens kreativitetsskapande på ett naturligt sätt hjälper barn att öva på att använda sig av sina erfarenheter och sin fantasi för att kunna utveckla sitt lärande. Denna lärandeprocess, kopplingen mellan nya och gamla erfarenheter, är en förutsättning för att uppnå ett lärande (Vygotskij, 1995). Brodin och Lindstrand (2008) skriver hur uteleken utvecklar barns informella lärande genom samspel med andra. Även Sandberg och Vuorinen (2008) hävdar att enligt förskollärare blir barn ofta lugnare av utomhuslek. Brodin och Lindstrand (2008) menar vidare att barn generellt sätt känner att de får ta mer ansvar för sig själva och sina kamrater i uteleken. Dessutom förhindras inte barnen i deras lek av vuxna på samma sätt som vid inomhuslek. Dock skriver Ärlemalm-Hagsér (2008) att enligt Bliding, Holm och Hägglund (2002) är det i dessa situationer, utan vuxna närvarande, som barn ofta utsätts för kränkning och mobbning. Brodin och Lindstrand (2008), Harvard (2004) och Faskunger (2008) menar att en välanpassad lekpark, lämplig efter de behov som den aktuella barngruppen har, är ett bra redskap för barns fysiska och psykiska utveckling. Generellt sett menar Brodin och Lindstrand att en lekpark ska innehålla möjlighet till motorisk träning, samspel, kommunikation och utmaningar. Sandberg och Vuorinen (2008) skriver att lekparken är en av alla möjligheter för barns motoriska utveckling. Författarna menar att det finns fler möjligheter till lek och fysisk aktiviteter till exempel i naturen, det är bara förskollärarens och lärarens fantasi som sätter gränserna. 2.4 Ramfaktorer för rörelse Ramfaktorer innebär, enligt Säljö (2000), hur olika förutsättningar för undervisning påverkar barns lärande. Författaren beskriver hur omgivningen, genom till exempel

7 miljön, ekonomi och pedagogens roll, påverkar verksamheten. Vi vill genom detta avsnitt lyfta fram hur pedagogens medvetenhet om sin egen lärarroll påverkar barns utveckling. Det är viktigt att förskolläraren har kunskap om och har en medvetenhet om varför man har rörelseträning och vilket syfte rörelseträningen ska ha, skriver Sandborgh- Holmdahl och Stening (1993). Författarna menar vidare att förskollärarna måste vara medvetna om att rörelseträningen för barnen bör vara allsidig. Det räcker inte med att barn springer runt i den fria leken utan rörelseträningen måste vara medvetet planerad i verksamheten. För att barns rörelseaktiviteter ska vara utvecklande kräver det att omgivningen är lockande, stimulerande och ger barnen utmaningar, skriver Brodin och Linstrand (2008). Ärlemalm-Hagsér (2008) hänvisar till Thulin (2006) som menar att denna medvetenhet inte bara gäller inom rörelseträningen utan ska genomsyra all verksamhet för att verksamheten inte ska falla tillbaka i bekvämlighetsarbete där fri lek och omsorg är i fokus. Dessutom skrivs det fram i Barnkonventionen (Artikel 29 & Artikel 31) att alla barn upp till 18 års ålder har rätt till lek anpassad efter barnets ålder. Leken ska främja barnets fysiska och psykiska utveckling. En annan viktig aspekt kring huruvida rörelseträningen ska vara utvecklande för barn är att förskolläraren och läraren utstrålar en trygghet och positivitet över aktiviteten, menar Lillemyr (2002).

8 3. Metod 3.1 Datainsamlingsmetod Vi har valt att intervjua sju stycken pedagoger. Syftet med intervjuerna var att vi skulle få en inblick i vilken erfarenhet av rörelse pedagoger har, vilka attityder de har i ett pedagogiskt perspektiv, och hur de använder rörelse i verksamheten. Vi valde att använda oss utav intervju som metod, därför att vi då får en möjlighet att direkt följa upp pedagogernas tankar i samtalet med dem på ett tydligare sätt än om vi valt att göra till exempel en enkätundersökning eller observationer. Denscombe (2009) beskriver hur informationsinsamlaren vid en intervju ansikte mot ansikte kan förvänta sig mer detaljerad och utförlig data eftersom det skapas en kontakt mellan denne och respondenten, till skillnad från vid till exempel en enkätundersökning eller en telefonintervju. Författaren skriver vidare att en sådan intervjumetod ger möjlighet att direkt följa upp svaren och känna av om informationen som ges är oriktig eller inte utifrån hur respondenten svarar. Vi valde att spela in våra intervjuer för att på ett naturligt sätt få möjlighet att samtala om och ta del av pedagogens perspektiv, syn på rörelse och undersöka den kunskap de besitter. Bjørndal (2002) och Denscombe (2009) beskriver fördelen med att spela in intervjun då samtalet flyter på bättre utan att den som intervjuar måste stanna upp och anteckna. Författarna menar att den som intervjuar får en ärligare bild av samtalet där informationsinsamlaren inte behöver sitta och tolka sina anteckningar eller försöka minnas samtalet i efterhand. Dessutom sparas samtalet i sin helhet vilket ger informationsinsamlaren möjlighet till fullständig dokumentation av vad som sägs under intervjun. Denscombe skriver dock vidare att en nackdel med inspelade intervjuer kan vara att informationsinsamlaren endast får ta del av den verbala kommunikationen i efterhand och därför kan gå miste om väsentlig ickeverbal kommunikation. Stukát (2005) skriver att det är viktigt att man noga ska tänka igenom vilken metod som ska användas vid olika forskningsarbeten. Han beskriver att valet ska vara noggrant genomtänkt och vara relevant för studien för att få fram det bästa resultatet för studien. När vi valde datainsamlingsmetod hade vi först en idé om att kombinera intervjuer med observationer, vilket även Stukát (2005) menar är fördelaktigt för en studie eftersom resultatet blir mer fördjupat då det finns möjlighet att se huruvida informanternas svar stämmer överens med hur det ser ut i verksamheten. Det skulle även ge oss en chans att bilda oss en egen uppfattning om hur verksamheten ser ut. Vi valde att endast göra intervjuer eftersom det gav oss ett mer relevant resultat för vår studie då vi vill ta reda på hur pedagoger tänker kring rörelse. Eftersom vi endast valt att intervjua sju stycken pedagoger kan resultatet inte ses som en generell uppfattning hos pedagoger i allmänhet, men det ger oss ändå en inblick i hur det kan se ut i olika verksamheter. Vi gör en kvalitativ studie eftersom vi är intresserade av pedagogernas tankar om rörelseträning. Vi valde en halvstrukturerad/semistrukturerad intervju där vi till exempel ställer öppna frågor om rörelse utifrån vår intervjuguide (Bjørndal, 2002, Stukát, 2005 & Denscombe, 2009). Stukát och Denscombe beskriver hur informationsinsamlaren vid en halvstrukturerad/semistrukturerad intervju utgår från en mall av frågor (intervjuguide), men är flexibel vad gäller till exempel ordningsföljden eller formuleringen av frågorna. Fokus under intervjun är att låta respondenten utveckla sina idéer och berätta mer utförligt. Denscombe (2009) kallar

9 denna typ av semistrukturerad intervju, där man endast intervjuar en informant i taget, för en personlig intervju. Vi valde denna metod för att få djupare svar trots att vi inte kombinerat olika metoder. 3.2 Urval Vi gjorde ett strategiskt urval när vi valde informanter till vår studie eftersom vi ville ha personer med olika bakgrund och livserfarenheter eftersom olika förskolor har olika förutsättningar för verksamheten (Stukát, 2005). Denscombe (2009) kallar detta urval för subjektivt urval och skriver att det är fördelaktigt i de studier där forskaren redan i förväg vet vad innehållet handlar om och därför väljer informanter som anses vara mest troliga att kunna ge mest värdefull data. Det strategiska/subjektiva urvalet gjorde att vi fick en bild av informanternas resonemang kring rörelse i förskolan (Stukát, 2005 & Denscombe, 2009). Pedagogerna vi valde jobbade alla på olika avdelningar med olika åldrar. Hälften av personerna vi valde att intervjua var pedagoger som fanns i vår närhet. Resterande informanter var personer vi inte känner sedan tidigare men var intresserade av hur deras verksamhet ser ut ur ett rörelseperspektiv och deras tankar kring rörelse, då de arbetar på en idrottsförskola. 3.3 Databearbetning och analysmetod För att bearbeta vår datainsamling har vi transkriberat våra intervjuer. Sedan har vi analyserat resultatet genom att vi har sett tendenser till likheter och skillnader i informanters intervjuer. Sedan har vi tolkat och strukturerat dessa i olika teman. När vi analyserat vårt resultat har vi använt oss av en kvalitativ analysmetod då vi var intresserande utav informantens tankar och resonemang snarare än statistik. Stukát (2005) beskriver att det är fördelaktigt att analysera intervjuer kvalitativt där intervjuerna läses igenom flera gånger och man fokuserar på det som är relevant för studien och bearbetar det vidare. 3.4 Etiska ställningstaganden Vi berättade för informanterna om de Forskningsetiska reglerna (Vetenskapsrådet, 2011) genom att informera om vilket syfte studien har och gav dem valmöjlighet till deltagande. Vi talade även om att vi kommer att behandla svaren konfidentiellt genom att inte nämna namn på varken deltagare eller förskola (Denscombe, 2009). För läsvänlighetens skull har vi valt att ge informanterna fingerade namn i vår studie. 3.5 Validitet Denscombe (2009) skriver att det inte finns några garantier för att en kvalitativ studie är exakt och träffsäker. Författaren beskriver dock att det finns en del åtgärder som kan vara ett stöd i att övertyga läsaren om att studien med stor sannolikhet är trovärdig. Detta görs genom att undersökningens kvalitativa data har producerats och kontrollerats i överensstämmelse med god praxis (Denscombe, 2009). I vår studie har vi letat fram forskningsarbeten och litteratur som handlar om rörelse och rörelseträning. För att få en bredare bild av ämnet har vi intresserat oss av litteratur som handlar om hjärnans och kroppen utveckling genom rörelse. Vi har även valt att leta fram forskning om utemiljön och innemiljöns påverkan på rörelseträning. Vi anser att vår studie är trovärdig eftersom vi intervjuat människor som befinner sig i situationer som är relevanta för studien. Informanterna har även flera års erfarenhet vilket bidrar till trovärdighet om informantens tankar om hur rörelse verkligen användas i förskolan.

10 Under arbetets gång har vi resonerat kring vilka metoder som passar bäst för datainsamling till vår studie. Vi har valt att göra intervjuer och arbetat utifrån en kvalitativ analysmetod. Vi har även tänkt på arbetets struktur och har en röd tråd genom hela arbetet. Vårt resultat kan inte ge en generell bild av hur verksamheten ser ut på förskolor. Även Denscombe (2009) menar att en kvalitativ undersökning inte kan anses ge generaliserande bil av den aktuella situationen utan att man i sådana fall behöver göra en statistisk säkerställd undersökning över en bredare population. Han beskriver dock att en del forskare menar att fynden från kvalitativa studier är värdefulla i sig genom att man skildrar den specifika situationen. Dessutom kan vi inte med säkerhet veta om de svar vi fått fram i vårt resultat stämmer överens med hur det faktiskt ser ut i verksamheten, eftersom vi i vår studie endast varit intresserade av vad pedagogerna beskriver. Eftersom vi valt att intervjua en pedagog från varje avdelning får vi endast ta del utav dennes perspektiv och tankar kring arbetet med rörelseträning i deras verksamhet.

11 4. Resultat 4.1 Förskollärarnas bakgrund och intresse för rörelse De flesta av informanterna i vår studie är utbildade förskollärare, en är idrottspedagog och en är pedagog mot de tidigare åren. Informanterna arbetar med barn i olika åldrar mellan ett och fem år, på tre olika förskolor. Alla berättade att de alltid har velat arbeta med människor och framförallt med barn. Gemensamt för informanterna i vår studie är att de alla har tidigare erfarenheter kring idrott och rörelse från sin uppväxt. Alla har hållit på med lagidrott eller någon annan typ av träning i grupp, till exempel dans. De flesta är idag inte lika aktiva som när de var yngre men de försöker ändå hålla igång med någon form av träning. Typen av träning idag består mer av individuell träning, till exempel promenader, löpning, ridning och gym. Informanterna berättar att tiden inte räcker till längre och andra saker, som familjen, prioriteras högre. Ett par av informanterna berättar att på grund av deras intresse för rörelse är det de som tagit på sig det större ansvaret till den medvetna rörelseträningen i förskoleverksamheten. De berättar att det blir naturligt att man delar upp ansvarsområdena i arbetslaget utefter vilka intressen pedagogerna har. Jag försöker i alla fall få in det medvetet, vi har gjort så att för att jag är intresserad av rörelse så har jag tagit båda grupperna och då har X tagit båda grupperna i musik för det är han intresserad av. så länge jag jobbar här så har vi miniröris Det är så individuellt vad man har som intresse, jag som har ett stort intresse och älskar att röra på mig och köra med barnen. Jag exempelvis tycker inte om skapandet medan någon annan tycker det är jättekul. Det är så personligt vad man tycker. Men alla pedagoger måste engagera sig. I ovanstående citat berättar informanterna om hur det är deras eget intresse för rörelseträning som speglas i verksamheten. I citatet nedan talar emellertid en informant om att det är barnens intresse som styr hur mycket planerad rörelseträning det är i verksamheten. och rörelselekar har vi haft en del. Inte inplanerad varje vecka men eftersom vi utgår från barnens intresse så är det något barn som visar intresse för dans eller rörelse så gör vi det. En av informanterna menar att ett framtida mål är att hela arbetslaget ska känna trygghet i och ha kunskap om att kunna hålla i en rörelseaktivitet med barnen. Dessutom påpekar några andra informanter att pedagogerna måste våga gå ifrån planeringen och ta tillvara på de spontana tillfällena som uppstår. Jag tycker vi är en god bit på vägen. Det är klart att vi kan utvecklas och min förhoppning är att det inte bara ska ligga på mig utan jag vill att alla ska gör något de kan. Om någon tycker det är kul med yoga så ska den gå in och köra yoga med barnen. Och mitt uppdrag som idrottspedagog är att utifrån dessa teman ska jag skapa ett underlag där det kan gå in och kolla vad ska jag göra. Då det inte blir att jag är den enda som planerar hela tiden. Utan det finns en backup-plan där det finns hur man ska göra. Det är min förhoppning.

12 Man måste ha i åtanke att man kan gå ifrån planeringen lite. Att man vågar. Vad kan hända? Det är viktigt att personalen är spontan. Idag verkar barnen vara intresserade av det här, och då gör vi det. Jag tror det är viktig att man är trygg i sig själv och att man kan släppa taget och falla tillbaka på det man har. Och våga vara flexibel. 4.2 På vilket sätt används rörelseträning i verksamheten När informanterna pratade om Läroplanen för förskolan och huruvida den ger bra stöd för rörelse i verksamheten går meningarna isär. Vissa menar att det står tydligt och andra menar att det står för lite om rörelse i läroplanen. Några hävdar att det är en tolkningsfråga hur arbetslaget arbetar med rörelse. Det står att vi ska hjälpa barn med att utveckla motoriken och kroppsuppfattning och allting, vi måste de. Så att vi har ett jättebra stöd. Det finns väl något där det står om hälsa och rörelse och det är väl typ de. Det är individuellt vad man har som intresse det står ganska luddigt. För mycket handlar ju om att jag som pedagog måste tänka ut vad det här handlar om. Vad står det för hos mig och för oss i arbetslaget och hur kan jag bryta ner det? Stödet är väl att det finns skrivet men ändå måste jag ändå ta ställning till vad står och vad står det för hos mig och vad vill vi i arbetslaget med det här eller inte. 4.2.1 Spontan rörelse För informanterna är rörelseträning något som oftast sker i den fria leken där barnen får möjlighet att klättra, springa, leka och hoppa. Informanterna är medvetna om rörelseträningens betydelse för barns utveckling och väljer därför att till exempel inte lyfta upp barnet för trappan eller i stolen. Rörelseträningen sker ofta spontant i verksamheten. Vi försöker ha en miljö där man kan klättra, som inne hos oss har vi låga bänkar där de får hoppa och så. Och ser vi att de har mycket spring i benen så går vi till lekhallen där de även får leka fritt. Så att man inte styr hela tiden. Det är minst lika viktigt att de får göra det spontana. Att man inte förbjuder dem att röra på sig, de behöver det. Ytterligare en viktig del, som alla nämner, är utevistelsen. De flesta går ut minst en gång varje dag och därigenom får barnen en stor del av den spontana rörelseträningen tillgodosedd. Genom utevistelsen berättar informanterna om hur barnen får möjlighet att springa, klättra, hoppa och röra på sig i allmänhet. En utav informanterna beskriver att i det här arbetet spelar det inte så stor roll om det blåser, regnar eller är soligt ute utan de går ut ändå. Hon menar att det är förskollärarens uppdrag att se till att barnen ges möjlighet att vistas utomhus trots att förskolläraren själv kanske inte vill gå ut på grund av vädret. Och som sagt, daglig utelek på en gård som inbjuder till rörelse är ju jätteviktigt. Vi försöker ha daglig utevistelse minst en gång per dag. Ofta börjar vi redan vid 9 och då får man känna att man får röra på sig och får utlopp för den energi man har. Och det är lättare att sitta och koncentrar sig senare när man ska ha den här aktiviteten vid bordet.

13 4.2.2 Schemalagd rörelse Informantrena berättar att spontan rörelseträning sker i utevistelsen varje dag när barnen går ut på förskolegården. När informanterna pratar om att gå iväg på små utflykter, till exempel till lekplatsen eller till skogen, pratar de ofta om att det är planerade aktiviteter. Gemensamt är att alla informanter anser att det är gynnsamt för barns utveckling att arbeta med både spontan och schemalagd rörelseträning. Många har gett uttryck för att den schemalagda rörelseträningen är extra viktig då den gör att rörelseträningen faktiskt blir av. De menar att den schemalagda rörelseträningen ofta prioriteras bort då den i stor utsträckning planeras utifrån vad barnen visar intresse för och vilka andra aktiviteter som måste hinnas med. Vi behöver definitivt bli bättre på schemalagd rörelse för spontan rörelse sker ju hela tiden. Jag tycker både spontan och schemalagd rörelse är väldigt viktiga. För schemalägger man inte och man bara har den spontana då blir det lätt att det glöms bort. Det är i alla fall min upplevelse. I våra intervjuer kan vi se att de flesta förskolor använder sig mest utav den spontana rörelseträningen i den fria leken. Dessutom kan vi se att det skiljer sig mycket, förskolorna emellan, på hur stor plats rörelseträningen tar i verksamheten. En del beskriver hur schemalagd rörelseträning sker ett par gånger per månad medan andra berättar om hur de strävar efter att ha schemalagd rörelseträning varje dag. Vi har miniröris en gång i veckan, eller två gånger i månaden i varje fall. På onsdagar har vi idrottskul då är vi alla tillsammans och där har vi olika teman också [ ] Teman kan innebära dans, bollsport, friidrott till exempel [ ] tisdagar och torsdagar är det skogsutflykt och annat temaarbete som gäller. [ ] Vi försöker ha det medvetet hela tiden. Vi försöker få in någon slags rörelseverksamhet varje dag. Det är det som är målet. Och sen om det innebär om vi har det i samlingen eller som någon större grej som i lekhallen, rörelselekar eller hinderbanor. Vi försöker i alla fall ha medvetet från vår sida att man får in något varje dag. Sammanfattningsvis kan vi i vår studie se att medveten och spontan rörelse är något som sker i verksamheten. Skillnaderna är hur ofta och på vilket sätt det sker. 4.2.3 Positiva aspekter med rörelseträning Många av informanterna lyfter fram naturen som ett sätt för barnen att genom rörelse få möjlighet att träna på sina färdigheter på ett lustfyllt sätt. Genom rörelse menar informanterna att lärandet hos barnen blir roligare och de kan ta till sig den nya kunskapen i till exempel språk, matematik eller naturkunskap på ett mer spontant sätt. Utematte, alltså ute att man gör saker medan man rör på sig och kanske kombinationen. Leta efter det och det och så springer man dit eller så hoppar man på så många stenar I naturen så kan man få med mycket planerad rörelse och till exempel matematik. Barnen kan få hoppa hopprep och räkna hoppen eller så. Det man lär sig med kroppen sitter bättre i knoppen.

14 I skogen får man in mycket. Motoriken, klämma, känna, hoppa, matte, Ja, man kan få in allt i skogen. En del informanter beskriver även andra positiva aspekter med rörelseträningen. Vi spelar mycket apa, både barnen och personalen, genom dans och rörelse [ ] det är det arbetssättet vi har här, att man ska våga på sin egen nivå [ ] Det blir mycket respons från föräldrar på möten och sånt att deras barn är mer framåt och törs mer. 4.3 Rörelseträningens betydelse för barns utveckling 4.3.1 Motoriska färdigheter Alla anser att rörelseträning är viktig för barns utveckling. Nästan alla av informanterna beskriver rörelseträning som viktig då den bidrar till barns inlärning. En del beskriver motoriken som en av de viktigare delarna av rörelseträning då de berättar hur barnen genom rörelseträning tränar på sin motorik genom att hoppa, springa, klättra och leka. Rörelse har en stor betydelse för barns utveckling. Motoriken påverkar det sociala samspelet, känslorna och hantera stress [ ] kan man inte klättra, kan man inte göra något då får man sämre självförtroende [ ] det är alltså jätte jätteviktigt att öva på rörelse. Några andra beskriver lärandet som en av de viktigaste delarna av rörelseträningen. Det är jätteviktigt att få röra på sig och lära känna kroppen och känna kontroll och att det gynnar inlärning definitivt. 4.3.4 Anpassade aktiviteter/kunskapsnivå Nästan alla informanter anpassar aktiviteterna efter barnens ålder, kunskapsnivå och vilka behov barnen har. Aktiviteterna anpassas genom att förskollärarna i stor utsträckning planerar övningar i olika svårighetsgrader och som ska passa barngruppen. Vi är så duktiga att komma på massa grejer som att planera en hinderbana så vi har något som passar varje ålder [ ] liksom om dem exempelvis ska gå balansgång så går dem äldre barnen på den smala sidan och de yngre barnen på den tjocka sidan. Jag tror det blir lite olika så beroende på ålder så att dem kan olika saker. Vi kanske inte kan ha samma jumpa vi har med dem minsta utan då får man anpassa. Och det får jag även göra med dem stora sex åringarna, de vill ju ha mer och kräver mer, de vill hoppa högt och så medan de mindre kan nöja sig med en liten banan. Alla informanter berättar att de ser till barngruppens behov både fysiskt och psykiskt när dem ska planera aktiviteter. Det handlar om att personalen måste skapa förutsättningarna för att alla barn ska kunna och vilja delta i verksamheten. Det innebär att skapa utmaningar för varje barn i en trygg och tillåtande miljö. Vi spelar mycket apa, även personalen, barnen som är nya kan tycka det är lite jobbigt i början och det måste man låta dem tycka. Och efter flera veckor kanske dem prövar på.

15 Jag har ju haft en i min barngrupp som är rullstolsbunden och i den gruppen ville de ha mycket dans och rörelse. Barnet deltog ju utifrån sin förmåga men jag skapande ju ändå förutsättningarna i aktiviteten. 4.4 Olika förutsättningar i verksamheten Informanterna fick möjlighet att utrycka i fall de skulle vilja arbeta annorlunda utifrån ett rörelse perspektiv om de hade den möjligheten. Alla hade något de kunde förbättra/ändra på i deras rutiner. En del hade många idéer på saker som de skulle vilja förändra men det fanns olika förklarningar till varför deras visioner inte sker. Bland annat på grund av pengar, tid och resurser. Vi skulle vilja ha tillgång till gympasalen som finns i skolan [ ] Och så skulle jag ha jumpa och röris med alla anledningarna varje vecka och så skulle vi ha yoga med [ ] Jag skulle jobba mycket mycket mycket mer med rörelse om jag fick bestämma. Om vi hade mer ekonomiskt så hade jag velat skaffa mer material, idrotts material så det skulle kunna vara lättare [ ] men det vore ju bra om vi hade lite extra material som vi kunde använda inomhus också, det skulle vara bra det skulle jag vilja göra. I mitt hemland hade vi varje dag innan lektionen började en halv timme rörelse, varje dag. Alla skulle vara med, det var musik och rörelse och alla skulle vara med. Det skulle jag vilja ha här efter frukost eller innan till och med, då kunde man köra lite miniröris. Men inom den här branschen så händer det saker som brist på personal och rutiner kanske. En del var nöjda med hur deras arbetssätt ser ut idag men menar att det finns utrymme för förändringar även där. Vi skulle kunna utnyttja mer av staden, åka i väg, om det fanns pengar skulle vi kunna använda som ja, fridrottshallen, ha en egen buss så det blir smidigare, göra mer såna där grejer. Vi har ju stadsbuss men då blir det lite mer krångel och så. Jag är väldigt nöjd med vårt arbetssätt. Jag tycker om att utvecklas och man är aldrig fullärd men just nu tycker jag vi har ett vinnande koncept.

16 5. Analys 5.1 Positiva pedagoger men på olika sätt Alla informanter beskriver rörelse och fysisk aktivitet för barn som någonting positivt och viktigt för barns utveckling och lärande. Det fanns ingen i vår studie som uttryckte någonting negativt om rörelseträning. När vi bearbetat vår valda litteratur och tidigare forskning märkte vi att det är ett stort fokus på barnen och deras positiva utveckling av rörelseträning. Informanterna hade i sina svar mest fokus på barnen och deras utveckling. Jagtøin m.fl. (2000), Faskunger (2003), Dessen (1990) och Sandborgh-Holmdahl och Stening (1993) beskriver alla på ett eller annat sätt hur den motoriska utvecklingen hos barnen ligger till grund för deras utveckling och lärande. Utifrån pedagogernas svar kan vi se att alla pedagoger anser att rörelseträningen är positiv och viktig, dock framgår det från informanternas svar att rörelseträningen används väldigt olika och i olika utsträckning trots att de alla har en positiv inställning. Vi ser att det är pedagogens förhållningssätt som har betydelse för hur rörelseträningen används. Som vi tidigare visat i vårt resultat, under rubrikerna 4.2.1 och 4.3.1, beskriver många av informanterna rörelseträningen som viktig för barns lärande. Nedan vill vi visa två stycken svar där vi tydligt kan se en skillnad. Rörelse har en stor betydelse för barns utveckling. Motoriken påverkar det sociala samspelet, känslorna och hantera stress [ ] kan man inte klättra, kan man inte göra något då får man sämre självförtroende [ ] det är alltså jätte jätteviktigt att öva på rörelse. Vi försöker ha en miljö där man kan klättra, som inne hos oss har vi låga bänkar där de får hoppa och så. Och ser vi att de har mycket spring i benen så går vi till lekhallen där de även får leka fritt. Så att man inte styr hela tiden. Det är minst lika viktigt att de får göra det spontana. Att man inte förbjuder dem att röra på sig, de behöver det. Likheterna vi kan se i svaren är att de båda har en positiv attityd till rörelseträning och hur den gynnar barnens utveckling. Skillnaden däremot är att i ena svaret kan vi tydligt se hur förskolläraren påverkar möjligheten för barnens utveckling. Genom att de till exempel skapar en miljö på förskolan som ger förutsättningar för rörelse hos barnen, samtidigt som hon har en inställning där barnen ska få utlopp för det rörelsebehov de har. Vi ser däremot lärarrollen som den viktigaste faktorn för hur rörelseträningen används i verksamheten. I informanternas svar beskrivs rörelseträningens betydelse på ungefär samma sätt; den är positiv och viktig för barns utveckling. Trots denna liknande uppfattning om rörelseträningens betydelse sker den på helt olika sätt i verksamheten, enligt informanterna. Skillnaden kan vara så stor som mellan en gång i månaden till en gång i veckan, utifrån informanternas svar på frågan om i vilken utsträckning rörelseträningen sker medvetet i verksamheten. Enligt informanternas svar ser vi att det mestadels handlar om pedagogens roll i varför rörelseträningen blir av och att pedagogen måste ha en medvetenhet om sin egen betydelse. 5.1.1 Intressets påverkan Utifrån informanternas svar kan vi se att det är deras förhållningssätt som påverkar i vilken utsträckning rörelseträningen blir av. I informanternas svar kan vi se att det är pedagogens intresse som påverkar vem i arbetslaget som planerar rörelseträningen. I svaren kan vi också se att de pedagoger som planerar rörelseträningen har eller har

17 haft en aktiv uppväxt och har en aktiv fritid idag. I resultatet, under rubrik 4.1, har vi tidigare visat på hur de pedagoger som har ett stort eget intresse för rörelse är de som planerar rörelseträningen för hela verksamheten. Det är så individuellt vad man har som intresse, jag som har ett stort intresse och älskar att röra på mig och köra med barnen. Jag exempelvis tycker inte om skapandet medan någon annan tycker det är jättekul. Jag försöker i alla fall få in det medvetet, vi har gjort så att för att jag är intresserad av rörelse så har jag tagit båda grupperna och då har X tagit båda grupperna i musik för det är han intresserad av. Utifrån svaren framgår det att de finns ett stort intresse för rörelse. Detta har gjort att de båda har tagit ansvar för planeringen av rörelseträning i verksamheten. Lillemyr (2002) menar att pedagogen bör utstråla en trygghet och positivitet över aktiviteten inför barngruppen. I ena svaret kan vi tydligt se vilken stor påverkan detta ansvar kan ha på verksamheten. så länge jag jobbar här så har vi miniröris Det vi kan se utifrån svaren att om det finns en pedagog med ett stort intresse för rörelse tar den på sig ansvaret för verksamheten. Det vi även kan se är att ansvaret blir väldigt stort när man utgår förskollärarens intresse och att det rentav kan vara avgörande för huruvida aktiviteten blir av i verksamheten. 5.1.2 Våga vilja göra I våra informanters svar har vi sett att flera uttrycker hur viktigt det är att man som förskollärare måste våga gå ifrån planeringen och våga ta egna initiativ i verksamheten. Återigen ser vi, utifrån svaren, att denna flexibilitet enligt pedagogerna i grund och botten handlar om lärarens förhållningssätt och hur det påverkar rörelseträningen. Det är viktigt att personalen är spontan. Idag verkar barnen vara intresserade av det här, och då gör vi det. Jag tror det är viktig att man är trygg i sig själv och att man kan släppa taget och falla tillbaka på det man har. Och våga vara flexibel. I svaret ser vi väldigt tydligt att det är förskollärarens förhållningssätt som har stor betydelse för hur verksamheten ser ut. Det framgår även att det är en viktig egenskap att man som förskollärare vågar vara flexibel och spontan i sitt förhållningssätt för att verksamheten ska kunna utgå från barnens intresse. Förhållningssättet återspeglar de ideala förhållningssätt läroplanen formulerar. Det framgår ur svaret nedan att de i arbetslaget strävar efter att de en dag ska känna att alla förskollärare har självförtroendet och tryggheten till att våga pröva nya aktiviteter och att alla kan arbeta med rörelseträningen. Om nån tycker att det är kul med yoga så ska den gå in och köra yoga med barnen [ ] det är min förhoppning. I båda svaren kan vi se att självförtroendet och viljan är en viktig del i förskollärarens förhållningssätt för huruvida förskolläraren ska våga kliva ur sin trygghetszon och pröva nya saker eller inte.

18 Alla informanter tar på ett eller annat sätt upp hur det sociala samspelet hos barnen utvecklas av rörelseträningen. Brodin och Lindstrand (2008) och Lillemyr (2002) hävdar att leken bidrar till en utveckling av det sociala samspelet hos barn. Detta ser vi återspeglas i nedanstående svar då hon beskriver hur rörelseträningen bidrar till en utveckling av samspel och självförtroende hos barnen. Vi spelar mycket apa, även personalen, barnen som är nya kan tycka det är lite jobbigt i början och det måste man låta dem tycka. Och efter flera veckor kanske dem prövar på aktiviteten. Återigen kan vi se exempel på hur förskollärarens förhållningssätt kan vara en avgörande faktor till barns deltagande. Lärarrollen handlar i detta fall om att vara öppen och ha en förståelse för barns rädslor och finnas där som ett stöd för att öka barns självförtroende och vilja till att delta, vilket även Sandborgh-Holmdahl och Stening (1993) menar att förskolläraren behöver vara medveten om varför man har rörelseträning och vad syftet ska vara. I detta fall kan vi till exempel se att förskolläraren i sitt förhållningssätt har en medvetenhet om att rörelseträningen ska bidra till ett ökat självförtroende hos barnet och viljan att samspela i grupp. 5.2 Miljö I vårt resultat kan vi se, enligt informanterna, att lokalen, närområdet, förskolegården och arbetslaget har ytterligare en påverkan på hur mycket rörelseträning som präglas i verksamheten. Sandborgh Holmdahl och Stening (1993) anser att rörelseträningens miljö ska vara positiv, kreativ, fantasirik och tilltalande för barnen. I pedagogernas svar från våra intervjuer nämns ofta verksamhetens miljö som antingen en nackdel eller en fördel för rörelseträningen. Vi kan se ett tydligt exempel på detta i svaren nedan. Vi skulle vilja ha tillgång till gympasalen som finns i skolan [ ] Jag skulle jobba mycket mer med rörelse om jag fick bestämma. Och ser vi att de har mycket spring i benen så går vi till lekhallen där de även får leka fritt. I ovanstående citat kan vi tydligt se att pedagogernas låter miljön på förskolan spela stor roll för hur rörelseträningen präglar deras verksamhet. I de fall miljön kan verka begränsande för verksamheter sätts större krav på pedagogens förhållningssätt och kreativitetsförmåga för att kunna tillgodose barnens behov av lek och rörelse på förskolan. Många informanter i vår studie beskriver skogen som ett bra redskap för barns utveckling. De menar att lärandet blir mer lustfyllt och utvecklande för barnen då olika ämnen integreras och de får använda fler sinnen. I naturen så kan man få in mycket planerad rörelse, till exempel matematik. Barnen kan få hoppa hopprep och räkna hoppen eller så. Det man lär sig i kroppen sitter bättre i knoppen. I svaret ser vi ytterligare exempel på att det är barnens lärande som är i fokus då hon beskriver aktiviteten. Vi menar att det är förhållningssättet som skapar förutsättningarna för barnens utveckling när förskolläraren väljer att integrera fler ämnen tillsammans. Återigen är det lärarrollen som är i fokus eftersom det är