Månadsbrev från Swedbanks Ekonomiska sekretariat författat av Cecilia Hermansson Tillväxtländerna driver den globala tillväxten och industriländerna halkar efter störst är utmaningarna i Europa Världshandel och industriproduktion ökar och den globala återhämtningen fortsätter, men det är nästan uteslutande till följd av en ökad aktivitet i tillväxtländerna. I många industriländer är produktionsökningarna blygsamma eller fortfarande negativa. Medan tillväxtländerna kommit tillbaka till exportvolymerna vi såg före krisen, är gapet för industriländerna fortfarande mellan 10 och 20 %. Även om USA:s utmaningar är stora på medellång sikt med kvardröjande obalanser, ser utvecklingen för Europa oroande ut av flera skäl. Framför allt handlar de om Greklandskrisen och dess spridningseffekter, oklarheten i eurozonens ramverk, de många ländernas budgetkonsolideringsbehov som dämpar tillväxten, samt en avsaknad av reformansträngningar som behövs för att möta den ökande konkurrensen från tillväxtländerna. USA har satt upp målet att ha fördubblat sin export inom fem år. En appreciering av yuanen skulle knappast vara en quick-fix för att åstadkomma detta. Det är positivt att den amerikanska adminstrationens rapport om Kina som valutamanipulatör senarelagts. Dock kvarstår att en återgång till en gradvis apprecierande yuan skulle vara positivt, både för Kina och för världsekonomin. Vi förutser att en sådan utveckling sker inom de närmaste kvartalen, men att apprecieringen blir blygsam. Tudelningen mellan industriländer och tillväxtländer alltmer tydlig Världshandeln visar prov på återhämtning. Det är dock tydligt att en stor del av den ökade aktiviteten kan hänföras till den asiatiska regionen. Asiens exportvolym är nu nära de höga nivåer som noterades före den globala recessionen. Detsamma gäller tillväxtländerna som grupp. Däremot ligger Eurozonens exportvolym på endast % av tidigare toppnivå. För Japan och USA är gapet fortfarande 10-15 %. Exportvolymer i olika ländergrupper (Index 2000=) 300 2 260 240 220 200 1 2000m01 2000m06 2000m11 2001m04 Totalt USA Japan Eurozonen Tillväxtländer Asien Källa: CPB, Nederländerna 2001m09 2002m02 2002m07 2002m12 2003m05 2003m10 2004m03 2004m08 2005m01 2005m06 2005m11 2006m04 2006m09 2007m02 2007m07 2007m12 2008m05 2008m10 2009m03 2009m08 2010m01 Ekonomiska sekretariatet, Swedbank AB (publ), 105 34 Stockholm, tfn 08-5859 0 E-mail: ek.sekr@swedbank.se www.swedbank.se Ansvarig utgivare: Cecilia Hermansson, 08-5859 1588. Magnus Alvesson, 08-5859 3341, Jörgen Kennemar, 08-5859 1478
Tudelningen visar sig även i industriproduktionen. I januari noterades tillväxttal på drygt 30-40 % i årstakt för länder som Sydkorea, Taiwan, Thailand, och på 10-20 % för Kina, Singapore, Indien, Brasilien och Turkiet. Industriländerna, å andra sidan, uppvisade svaga eller såsom Sverige negativa tillväxttal. Ett undantag var Japan som nu drar fördel av att befinna sig den heta asiatiska regionen. Nivån är dock fortfarande lägre än före recessionen bröt ut. Industriproduktion i olika ländergrupper (Index 2000=) 300 2 260 240 220 200 1 60 Totalt USA Japan Eurozonen Tillväxtländer Asien 2000m01 2000m07 2001m01 2001m07 Källa: CPB, Nederländerna 2002m01 2002m07 2003m01 2003m07 2004m01 2004m07 2005m01 2005m07 2006m01 2006m07 2007m01 2007m07 2008m01 2008m07 2009m01 2009m07 2010m01 Sedan år 2000 har industriproduktionen i världen ökat med 30 %. Industriländernas produktion, som redan nått höga volymer, har dock inte vuxit ytterligare utan har till och med sjunkit under decenniet. Asiens industriproduktion har däremot ökat med 170 %, och tillväxtländerna som grupp har sett sin produktion fördubblas. Även om industriländerna i minskad utsträckning gör skäl för sitt namn, och tjänsteproduktionens betydelse växer, borde utvecklingen ge anledning till oro. Det gäller således att inse finanskrisen och den globala recessionen ger industriländerna ett stort antal utmaningar. Globaliseringen fortsätter, och konkurrensen från tillväxtländer ökar samtidigt som dessas högre tillväxt skapar nya tillväxtmöjligheter om de tas tillvara. Många industriländer kommer att behöva korrigera såväl privata som offentliga balansräkningar de närmaste åren, vilket håller tillbaka tillväxten. Utan strukturreformer som anpassar företagens situation till den allt hårdare konkurrensen riskerar industriländerna att hamna än mer på efterkälken. och mindre av lagerjustering än det starkare utfallet kvartalet före. Att arbetsmarknaden stärktes utan att vara beroende av temporär arbetskraft i befolkningsräkningen, är också ett styrketecken som kan vara en positiv drivkraft för konsumtionen. Många förväntar sig att USA:s tillväxt skall drivas av investeringar framöver. Lite enkel matematik visar på svårigheten i detta. Hushållen svarar för ca 70 % av BNP, och kan inte längre låta konsumtionen växa med hjälp av lånade medel. De är helt i händerna på en bättre sysselsättnings- och löneutveckling samtidigt som de måste korrigera sina balansräkningar. Om konsumtionen stagnerar eller utvecklas svagt, måste investeringarna för att få en BNPtillväxt på 2,5 %, behöva öka med 25 %, och det är knappast troligt. Summa summarum: USA kommer inte att ha konsumenter som driver världsekonomin som tidigare och därmed kommer tillväxttakten att bli lägre. Det är snarare tillväxtländerna och andra industriländer som behöver axla ansvaret som världens konsumenter. Störst är utmaningarna i Europa Frågan är således om EU-länderna har möjlighet att ta över som tillväxtlokomotiv. Snarare framstår Europa (främst Eurozonen och även Storbritannien) som de länder som nu halkar efter när tillväxtländer växer starkt, och Nordamerika samt Japan börjar resa sig. Fjärde kvartalet stagnerade BNP i eurozonen. Industriproduktion steg med 4,4 % i årstakt i februari, vilket är en förbättring men inte så starkt om hänsyn tas till djupet i nedgången. I de fem största länderna stagnerar produktionen och riskerna ligger alltjämt på nedåtsidan. Vilka är de huvudsakliga utmaningarna? Den akuta krisen i Grekland och risken för spridningseffekter till Spanien, Portugal och Irland: Medan Grekland hade ett budgetunderskott på 12,7 % av BNP och 110 % skuldkvot 2009, nådde Portugal upp till 9 % respektive %. Därmed är situationen för Portugal något bättre och behovet av åtstramning mindre än i Grekland, Irland och Spanien och mer i linje med Frankrikes. USA:s ekonomi visar nu upp något ljusare toner. Om tillväxten som förväntat når ca 3 % i uppräknad årstakt första kvartalet, är detta fortfarande positivt, eftersom mer kommer att vara drivet av konsumtion 2 (5)
EU-kommissionens rekommendationer om finanspolitisk åtstramning under 2010 (% av BNP) 3.0 2.5 2.0 1.5 1.0 0.5 0.0 Grekland Irland Spanien Portugal Källa: EU-kommissionen Frankrike Nederländerna Italien Tyskland Dock är löptiden på portugisiska lån kortare än de grekiska och finansieringsbehovet uppgår till 20 % av BNP i år (vilket kan jämföras med 22 % i Grekland). Således finns klara risker för spridning till länder såsom Portugal, och det ramverk som fastställs för Grekland måste ta hänsyn till detta. Greklands försök att rida ut stormen med hjälp av ett lånepaket (omfattande 30 miljarder euro från medlemsländerna samt 15 miljarder euro från IMF) som eventuellt måste användas har som förväntat inte lugnat finansmarknaderna. Alltmer tyder nu på att paketet officiellt kommer att efterfrågas, och att överläggningar om villkoren mellan Grekland, EU-kommissionen och IMF inleds. EU-kommissionären Olli Rehn fortsätter att hävda att no-bail-out klausulen inte gäller, trots att paketet innehåller koncessionella villkor. De finansiella marknaderna analyserar redan hur liknande paket skulle kunna omfatta Portugal, Spanien m fl euroländer, vilket innebär en betydligt större omfattning av stöd, och än större spänningar avseende Tyskland som står för huvuddelen av eurozonens lånepaket. Tysklands situation där stödåtgärder inom EMU inte är i enlighet med tyska regler, och förhållandet att det finns en opposition mot att stödja Grekland med nödlån: Greklandspaketet måste godkännas av nationernas parlament, så fortfarande kan om än mindre troligt hinder uppkomma. Fyra tyska professorer tar nu frågan till den tyska författningsdomstolen, vilket kan skapa fördröjningar och ytterligare spänningar i Tyskland beträffande landets deltagande i eurosamarbetet. Den alltmer diskuterade oron för att Tyskland skulle lämna eurosamarbetet synes överdriven. Sannolikheten för detta är inte negligerbar och ökande, men fortfarande liten. Det faktum att flertalet länder måste strama åt finanspolitiken rejält de kommande åren: Ännu saknas planer för hur detta ska gå till. Utöver de åtstramningar som uppges i diagrammet ovan tillkommer de åtgärder som behöver genomföras under 2011-2013. Divergensen mellan länder med stark konkurrenskraft och överskott i bytesbalansen, samt länder med motsatsen: Kommer ökade riskpremier för statsfinansiell risk att korrigera utvecklingen så att divergensen gradvis minskar eller behövs mer aktiva åtgärder för att bättre balansera tillväxten inom unionen? När den inhemska efterfrågan i södra Europa avtar kommer detta också att påverka norra Europa negativt som är mer beroende av exporten. Ett klargörande om hur eurozonen ska fungera regelmässigt: Är stabilitets- och tillväxtpakten tillräcklig eller behövs det nya ramverk i form av hur eventuella transfereringar mellan länder ska ske och hur finanspolitiken eventuellt behöver samordnas? Riskerna för att tillväxten under dessa år kommer att vara närmast anemisk, samtidigt som tillväxt krävs för att lättare konsolidera statsfinanserna. En svagare euro skulle gynna utvecklingen, liksom en starkare omvärldsutveckling. Alltjämt kvarstår att riskerna är på nedåtsidan. Bristen på reformer som moderniserar olika marknaders funktionssätt och gör ekonomierna mer dynamiska. EU-kommissionens plan är ett steg i rätt riktning, men frågan är om medlemsländerna har kraft att följa efter. Globaliseringen ökar konkurrensen och det kan bli svårt för Europa att möta den utifrån nuvarande strukturer. En alltför långsam takt i integrationen inom Europa, bland annat vad gäller tjänster, rörlighet av arbetskraft och kapital. EU är egentligen en optimal region för arbetsdelning och specialisering à la Adam Smith, men här utnyttjas inte den potential som finns. Integrationsarbetet behöver påskyndas. 3 (5)
Hur viktigt är en yuanförstärkning för USA och världen? Kinas starka tillväxt i handeln och industriproduktionen avspeglas även i dess BNP-statistik. Första kvartalet i år steg BNP med 11,9 % årstakt, enligt kinesisk statistik. Det var en snabbare ökningstakt jämfört med fjärde kvartalet (10,7 %) men accelerationen beror huvudsakligen på det stora fallet för ett år sedan. I uppräknad årstakt för kvartalet är tillväxten svagare nu än förra kvartalet. Något mindre stimulanser kommer att göra avtryck i tillväxt och prisutveckling. Risken för överhettning har minskat, även om en stor del av tillväxten kan hänföras till fastighetsmarknad och byggnation där bubbelrisker kvarstår. Utfallet ligger något över vår prognos på 9,5 % för helåret, även om vi bedömer att takten fortsätter att dämpas. Inflationen sjönk ned mot 2,4 % och ligger under administrationens inofficiella mål kring 3-4 %. Allt för kraftigt stigande huspriser ska enligt nya uppgifter kylas av med en gräns på 30 % insats vid lån till första bostaden och 50 % vid andra bostaden. Även bilförsäljning och detaljhandel kommer att växa långsammare när bankutlåningen inte ökar lika snabbt längre. Percent 125 75 50 Bilförsäljning och exportvärde, tillväxt i procent Bilförsäljning veckling eftersom handelskrig och protektionism hade kunnat bli följden, inte bara mellan USA och Kina, utan också på global nivå. USD (thousand billions) 2.50 2.25 2.00 1.75 1.50 1.25 1.00 0.75 0.50 0.25 USA:s bytesbalans (miljarder dollar) och Kinas valutareserver (biljoner dollar) USA:s bytesbalans Kinas ackumulerade valutareserver - -200-300 -400-500 -600-700 -0 0.00-900 90 92 94 96 98 00 02 04 06 08 10 0 USD (billions) Finansmarknaderna förutser att Kina inom kort kommer att tillåta att yuanen stärks. Även om så sker så småningom kommer inte Kina ha bråttom, och kommer inte att låta sig påverkas av externa påtryckningar. Tilläggas bör också att USA är beroende av att Kina fortsätter att finansiera underskotten i de offentliga finanserna, och väljer också därför att gå varligt fram. Frågan är dock om det är viktigt för USA och världen att Kina återgår till en gradvis appreciering, och om det även skulle gynna Kina? Frågan är också om och hur mycket som yuanen idag är undervärderad. 25 0-25 Export 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 Dollarn, yenen, euron och yuanen index (2007-08-09 =) 170 Euron mot dollarn 150 Kina har ökat sin import betydligt det senaste året och har på så sätt blivit en allt viktigare tillväxtmotor i världsekonomin. Handelsöverskottet har nästan halverats. Samtidigt har USA:s bytesbalans förbättrats i takt med att exporten ökat snabbare än importen. Flera amerikanska kongressledamöter har uppmanat USA:s administration att i den två gånger per år återkommande rapporten från Treasury utnämna Kina som en valutamanipulatör. Administrationen har nu valt att senarelägga rapporten, och i stället har överläggningar mellan Kina och USA genomförts de senaste dagarna. Detta är en positiv ut- 130 110 90 70 Yuanen mot dollarn Yenen mot dollarn 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 Mellan 2005 och 2008 tilläts yuanen appreciera med ca 20 % mot dollarn i nominella termer. Kinas export till USA fortsatte att stiga, och under den tiden ökade Kinas handelsöverskott från till 300 miljarder dollar. Det kan dock noteras att större 4 (5)
delen av uppbyggnaden av valutareserverna kom före 2005. När den globala recessionen nu är över och en återhämtning har inletts, kan Kina våga sig på att återgå till en gradvis appreciering, t ex genom att utvidga bandet inom vilken valutan handlas, och att valutaregimen utvecklas till en s k crawling peg inklusive att den handlas mot flera valutor i en korg. Vi bedömer att Kina kan komma att vilja vänta något ytterligare för att säkerställa att utvecklingen i industriländerna blivit mer robust, och att exporten fortsätter att stärkas. Därefter ser vi en gradvis appreciering från 6,83 mot dollarn, ned mot 6,40 i slutet av nästa år. Utvecklas världshandeln bättre och sysselsättningen i Kina starkare kan administrationen välja att gå något snabbare fram. För Kina är valutapolitiken huvudsakligen en handelspolitisk fråga. Även om inflationen skulle kunna dämpas något av en starkare valuta, är inte detta i fokus. Snarare följs utvecklingen i den reala ekonomin, inklusive handelsbalansen. I mars uppvisade Kina för första gången på sex år ett underskott och det uppgick till 7,2 miljarder dollar. Importen låg kvar på höga nivåer, medan exporten blev svagare än normalt efter den kinesiska nyårssemestern. Den senare kommer sannolikt att tillta och återigen kommer Kina uppvisa överskott. Av betydelse är att Kinas överskott mot USA ökade, och detta kan öka påfrestningarna i relationerna med USA. En fördel för Kina med att återuppta apprecieringen är att handelsrelationerna förbättras. En annan fördel är att det blir lättare att förvandla ekonomin till mindre exportberoende och mer driven av den ofta mer stabila inhemska efterfrågan en utveckling som kommer att ta tid och där en apprecierande växelkurs verkar i positiv riktning. Det skulle även gynna världsekonomin om Kina kunde ta ett större ansvar för att den globala tillväxten balanseras bättre mellan regioner. Utöver växelkursen är många andra områden viktiga för att nå resultat, såsom socialförsäkringssystemet, som om det vore bättre utbyggt, skulle kunna minska det höga sparandet bland hushållen. Om yuanen apprecierar för mycket skulle dock effekten på Kinas ekonomi snarare vara deflaterande, så det gäller att balansera kraven på appreciering rätt. Då skulle heller inte Kina kunna öka sin import och gynna världsekonomins återhämtning, och ej heller USA:s mål att fördubbla exporten inom fem år. Det är svårt att uppskatta hur mycket yuanen är undervärderad, men att den är det är högst troligt. Svårigheterna i bedömningarna handlar t ex om att kineser inte kan investera utomlands, vilket skulle sänka värdet på yuanen om de fick det. Om omvärlden samtidigt fritt fick köpa kinesiska tillgångar skulle värdet på yuanen snarare pressas upp. Vad skulle nettot vara? En del bedömare ser yuanen som undervärderad med 10 % i nuläget och med rådande kapitalflödesrestriktioner, andra med 25 %. Mot dollarn är yuanen övervärderad med 40 %, anser t ex Fred Bergsten vid amerikanska Peterson Institute of International Economics. En återgång till en gradvis appreciering av yuanen är bra för Kina, USA och världen om den sköts rätt, men den måste ses i ett långsiktigt perspektiv. Att yuanen stärks är ingen quick-fix för USA:s exportutveckling. Det är positivt att tonläget nu har förbättrats mellan de två länderna. Det är viktigt att kunna hålla tillbaka protektionismen och ett steg mot en sådan utveckling har tagits genom att den amerikanska administrationen senarelade sin rapport. Nu gäller det att fortsätta spela korten rätt! Cecilia Hermansson Swedbanks Ekonomiska sekretariat 105 34 Stockholm tfn 08-5859 1028 ek.sekr@swedbank.se www.swedbank.se Ansvarig utgivare Cecilia Hermansson, 08-5859 1588. Magnus Alvesson, 08-5859 3341 Jörgen Kennemar, 08-5859 1478 Swedbanks Månadsbrev om den Globala Ekonomin ges ut som en service till våra kunder. Vi tror oss ha använt tillförlitliga källor och bearbetningsrutiner vid utarbetandet av analyser, som redovisas i publikationen. Vi kan dock inte garantera analysernas riktighet eller fullständighet och kan inte ansvara för eventuell felaktighet eller brist i grundmaterialet eller bearbetningen därav. Läsarna uppmanas att basera eventuella (investerings-)beslut även på annat underlag. Varken Swedbank eller dess anställda eller andra medarbetare skall kunna göras ansvariga för förlust eller skada, direkt eller indirekt, på grund av eventuella fel eller brister som redovisas i Swedbanks Månadsbrev. 5 (5)