4 Varför landsapet ser ut och fungerar som det gör Landsapets geologisa utvecling ligger till grund för hur landsapet har formats över tid. Detta utgör en grund för hur männisor och djur har rört sig genom landsapet och nyttjat dess resurser. 4.1 Landsapets naturgeografi Topografin och berggrunden har varit bestämmande för sjösystemets ritningar och jordarternas sammansättning. De geologisa och topografisa förhållandena gör Södertörn till den mest utpräglade delen av det mellansvensa spricdalslandsapet. 4.1.1 Spriczoner och berggrundens uppbyggnad Urberget i utredningsområdet är Sveofennis berggrund med olia metamorfa sedimentära och vulanisa bergarter, som består av både graniter och siffer. De bildades ursprungligen för ca 1,9 miljarder år sedan. Berggrunden har utsatts för tryc och tetonisa rörelser i berggrunden vilet givit upphov till rysslinande system av spricor och förastningar. Över tid har erodering av urbergets spriczoner gett upphov till små, men tydliga höjdsillnader i berggrunden, aratäristist för östra Mellansveriges spricdalslandsap. Spriczonerna utgör både större dalgångar, men bryter även upp landsapet i form av mindre raviner. Dessa ompletteras av höjder där spriczonerna inte vittrat eller uppommit. En marant förastningsbrant sträcer sig längs Tullingesjöns och Albysjöns östra stränder. 4.1.2 Inlandsisens påveran på landsapet Avsmältningen efter inlandsisen som startade för omring 10 000 år sedan har präglat landsapets utvecling på flera sätt. Stora delar av Sverige hade tidigare varit nedtryct under havsytan av isens tyngd men i och med avsmältningen lättade trycet på jordsorpan. I utredningsområdet har avsmältningen i stora drag lämnat efter sig ett jordtäce av morän och isälvsavlagringar. Detta jordtäce har i stor utsträcning påverats och anpassats till berggrundens topografi via avsmältning och landhöjning. Tullingeåsen, en del av Uppsalaåsen, är en av de större isälvsavlagringarna som bildades i samband med avsmältningen av inlandsisen. Rullstensåsar är välsorterade isälvsavlagringar med grova sediment i botten och sit av grus, sand och silt ovanpå vilet gör åsarna till naturliga grundvattenmagasin. Landsapet har efter inlandsisen präglats av sin placering under högsta ustlinjen. Högsta ustlinjen är den högsta landnivå som havsytan nådde när vattnet stod som högst efter avsmältningen. Med strandförsjutningen har landsapets jordtäce utveclat olia jordarter i de högre platåerna och dalgångarna i utredningsområdet och an grovt delas upp i morän och postglaciala sediment. I svacorna på höjdplatåerna ligger morän var eftersom de legat under havsytan en ortare tid medan branterna längs spricdalslandsapet har påverats av svallning från vågor. I branterna har de finare sedimenten (lera, silt och finsand) från moränen svallats ur med vågornas raft mot stränderna och de fina sedimenten avlagrat sig som postglaciala jordarter i de låglänta dalgångarna och före detta Terrängens höjdvariationer. De sogsdominerade delarna är baciga till höglänta. Till landsapets former hör systemet av spriczoner som sträcer sig genom området i flera ritningar. Långsträcta sjösystem och dalgångar följer bergets spriclinjer. Större rullstensåsar Tullingeåsen och Stocholmsåsen sträcer sig genom området. viarna. I utredningsområdet återfinns ocså delvis ett jordtäce av torv och ärrtorv på de högre platåerna. Kärr och torvområden är ett resultat av att isolerade futiga marer eller igenväxta sjöar sapat en ofullständig förmultningsprocess. Sjöarna och bäcarna inom utredningsområdet följer spricdalslandsapets topografi, spriczoner och lågpunter. De flesta sjöar är mindre till ytan, men det finns två större vattenföreomster. I nordväst förbinds Albysjön med östra Mälaren och sjön Orlången ligger mellan två spriczoner. 18
Spricdalslandsapet erbjuder stora topografisa variationer. Här en förastningsbrant vid Stensättras öppna odlingslandsap. Foto: Tyréns Urberget går upp i dagen över stora områden på Södertörn. Vegetationen utgörs framförallt av tall, ljung och lav som tolererar denna magra och arga miljö. Foto: Tyréns Isälvsavlagring Spricdalar och sjöar Höjder, raviner och torvmar Rullstensås Postglaciala sediment Mindre sjö Morän Ursvallad moränhöjd Torvmar Berg i dagen Torvmar Ursvallad moränhöjd 90 80 70 60 50 40 30 20 Deformationszoner och spricor i berggrunden 10 0 Berggrund 0 1 2 3 m Schematis siss över landsapets utvecling och naturgeografisa förutsättningar. 19
4.2 Landsapets tidsdjup Närheten till vattnet har i alla tider varit en vitig loaliseringsfator för männisor. Södertörn var det landområde i Stocholms län som först reste sig ur havet efter istiden och är därför ett ärnområde i Mellansverige för äldre stenålder. För 8 000 år sedan stod havsnivån 80 meter över dagens nivå och Södertörn utgjordes av ett stort antal mer eller mindre ala öar och obbar, motsvarande dagens yttersärgård. Genom att följa strandlinjeförsjutningen an olia tiders bosättningsmönser studeras. 4.2.1 Södertörn befolas Havsnivåns läge förlarar därigenom varför tillfälliga bosättningar från den äldre stenåldern påträffats på höjderna i anslutning till dagens dalgångar. I de höglänta sogsområdena finns sannolit länets största oncentrationer av boplatser från stenåldern. Längre ner i dalgångarna finns en mångfald av spår från såväl bronsålder, järnålder och medeltiden, något som visar på ett långvarigt ontinuerligt bruande av landsapet. Allteftersom jordbruet om att få större betydelse blev förutom närhet till vatten även bruningsbar jord och betesmar en vitig loaliseringsfator. De tidigare bebodda sogsmarerna blev först under 1600-talet åter föremål för bebyggelseexpansion med utloaliserade torp som tillhörde de större gårdarna. Bronsålderns bygder återfinns i de mosaiartade övergångsbygderna i randen mellan sogs- och slättbygd. Strandförsjutningen medförde att dalgångarna med dess bördiga glacialleror blev alltmer betydelsefulla för befolningen under järnåldern. Järnålderns bosättningar var förlagda till höjdpartier i anslutning till de förhistorisa ommuniationslederna, centralt i den öppna odlingsmaren. De byar som etablerades under yngre järnåldern ligger till grund för det agrara bebyggelsemönster som finns var på delar av Södertörn än idag. Under medeltiden låg byarna var i samma läge som under yngre järnålder, på gränsen mellan den öppna maren och sogen, eller på höjdpartier centralt i odlingsmaren. Nu manifesterades både det yrliga och värdsliga frälset genom godsbildningar och borgbyggande på strategisa platser i anslutning till sjöar och vattenleder. I området dominerade det medeltida frälsegodset Gladö som låg sydväst om nuvarande Sundby. Kommuniationer och centrala noder Den lättaste vägen genom landsapet var länge vattenvägen. Vid centrala punter i anslutning till vattenvägarna, till exempel vid trånga passager eller där flera leder möttes, uppstod tidigt centrala matfästen och mötesplatser. Många av de vägar som löper genom området och binder samman de olia dalgångarna med varandra och omgivande bygder har rötter i förhistoriens rörelsemönster. Den huvudsaliga infarten till Stocholm söderifrån gic under medeltiden över sundet vid Flottsbro och sedan vidare upp genom Huddinge. I mitten av 1600-talet minsade passagens betydelse i och med att Göta landsväg flyttade norrut till Fittjanäset. Huvudvägen mellan Stocholm och Södertälje löper där än idag. Dagens agrara bebyggelse är framförallt loaliserad med nära oppling till det gamla vägsystemet i dalgångarna. 4.2.2 Herrgårdslandsapet Säteribildningen under 1600-talet om att omforma delar av landsapet på ett genomgripande sätt genom förändringar av byggnader, maranvändning, bebyggelsestrutur och vägstrutur. För att få en rationell Karta över traten ring Stocholm 1861. Ett flertal herrgårdsmiljöer ligger samlade utmed Orlångens sjösystem. Kartan visar tydligt spricdalsterrängens småbrutna torpografi och typisa växlingar mellan dalgångar och sogslädda höjdstrå. Ett terränganpassat slingrande vägnät nyter samman dalgångarna. Bildälla: https://sv.wiipedia.org/wii/traten_omring_stocholm_i_ix_blad. mararrondering sapades, ofta genom avhysning, stora sammanhängande odlingsmarer som bruades av dagsverare. Säterierna var högreståndsmiljöer, med byggnader som avve från den övriga landsbygdens, både till sin utformning och storle. De uppfördes i vattennära lägen och i anslutning till sjöar och vattendrag i områden med ria foder- och betesmarer, då jordbrusdriften var inritad mot bosapssötsel. Landsapet i anslutning till säterierna påverades ocså genom en målinritad planering av vägnätet, samt alléer, parer och trädgårdar, med stort inslag av ädellövträd såsom e, as och lind. Idag an man se säteriernas påveran på landsapet genom stora rationellt bruade odlingsarealer, raa alléantade vägar, med en huvudaxel som leder upp mot en ståndsmässig mangård bestående av en huvudbyggnad som flaneras av flyglar. Separat från mangården ligger eonomibyggnaderna, vila är stora och enhetligt utformade. Till gården hör ofta mejeri, elraftstation, branddamm, vällingloca, växthus och orangeri. I anslutning till säteribebyggelsen finns det ofta arbetarbostäder/statarlängor som härrör från statartiden, då man hade fri arbetsraft som i utbyte fic mat och husrum. De torp som tidigare bebotts av dagsverare som arbetat på gården är ofta belägna i gränsen mellan sog och öppen mar. Säterier i området med ett tydligt planerat herrgårdslandsap är Balingsta, Elvesta, Flemingsberg och Risten. Landsapets sogslädda höjdpartier var en vitig resurs och nyttjades som betesmar, den så allade utmaren, där varje by eller gård hade nyttjanderätt till en del av maren. I samband med en raftig befolningstillväxt under 1800-talet om många torp att anläggas i och i anslutning till utmarerna. De stora jordegendomarna hade länge en onserverande effet på landsapet. Det småbrutna odlingslandsapet med dess herrgårdar är fortfarande utmärande för områdets västra delar och ring sjön Orlången. Särslit tydligt är det ring gårdarna Älvesta, Risten, Sundby, Balingsta, Ågesta och Stensättra. Här finns fortfarande typisa herrgårdsattribut som alléantade vägar, edominerade hagmarer och ett stort inslag av ädellövträd. Det var först i och med att adelns privilegier upphörde under 1800-talet som det blev möjligt för andra att öpa och äga mar som tidigare hade tillhört ett säteri. Att jordägandet i området var samlat till få stora ägare underlättade öp och planläggning av större sammanhängande områden med villatomter och egnahemsområden under 1900-talets utbyggnad av området. I stråen utmed tätortslandsapet ingår nu flera av de tidigare herrgårdarnas huvudbyggnader som öar i den sentida stadsväven såsom i Flemingsberg, Fullersta, Alby och Fittja. Allé mot Ristens huvudbyggnad. Foto: Tyréns 20
Fullersta gård ligger numera integrerad i det gradvis framvuxna Huddinge centrum med terränganpassad villabebyggelse från 1920-30-talet och den moderna tätortslandsapets bostadsbeyggelse. Foto: Tyréns Huvudvägen in mot Stocholm flyttade från Flottsbro till Fittjanäset på 1600-talet. På den äldre artan syns de gamla vägsträcningarna över Flottsbronäset. Det smala sundet mellan Albysjön och Tullingesjön har grävts ut för båttrafien. Foto: Tyréns Etablerandet av herrgårdar under 1600-talet omformade landsapet i utredningsområdet med nya bebyggelseenheter, sammanslagna ägofigurer och delvis omdraget vägnät. De stora enheterna dominerar området, förutom i sydväst där vanliga jordbrusbyar fortsatte att prägla landsapet. Till herrgårdarna nöts både anställda jordbrusarbetare och torpare. De tidigare under förhistoris tid bebodda sogsmarerna blev under 1600-talet åter föremål för bebyggelseexpansion genom herrgårdarnas utloaliserade torp. De många torpmiljöerna och deras placering på utmaren speglar godsens organisation och inveran på landsapet. Torpen var både självständiga småjordbru och samtidigt en del i herrgårdens arbetsorganisation med dagsverssyldighet mot huvudgården. Den yngre järnålderns gravfält är ofta belägna i anslutning till de historisa bytomterna. På bilden gravfältet vid Vårby. Foto: Tyréns 21
4.2.3 Tätorterna växter fram Det mest framträdande draget hos tätorterna är bebyggelseutveclingen under 1900-talet. Bostadsområden från olia tider avlöser varandra utmed sträcan och speglar Storstocholms successiva utbredning med järnvägsannutna villastäder, omvandlade fritidshusområden, tunnelbanestäder, motorvägsnära industriområden och miljonprogram. Den storsaliga förändringen av landsapet inom området påbörjades i samband med att Västra stambanan genom området invigdes på 1860-talet. Stationssamhällen längs stambanan växte fram på de tidigare herrgårdarnas marer i Huddinge, Tullinge och Tumba. Utmed den något senare tillomna Nynäsbanan i öster växte villastäderna Öster- och Västerhaninge fram i stationsnära läge i början av 1900-talet. I och med järnvägsutbyggnaden blev det mer lönsamt för marägare ring Stocholm att sälja av mar till tomtbolag och industrietableringar än att fortsätta med jordbruet. Huddinge villastad planerades exempelvis på Fullersta gårds ägor. Jordbruets minsade betydelse och industriernas öade behov av arbetsraft innebar stor inflyttning till Stocholm under 1900-talets första hälft, vilet ledde till trångboddhet och bostadsbrist. Efter andra världsriget förverligades många av 1920- och 1930-talets idéer om folhemmet och nu inleddes utbyggnaden av det nya välfärdssamhället. Bostadsbyggandet tog fart på den storstadsnära landsbygden i anslutning till områden med goda ommuniationer. Under 1940-talet började de centrala järnvägsannutna delarna av Huddinge och Tullinge att bebyggas med tidens funtionella flerfamiljshus. Med den tilltagande bilismen, tunnelbanans utbyggnad och införande av pendeltågstrafien under senare delen av 1900-talet växte staden ytterligare längs de storsaliga huvudstråen. Under 1930-50-talen inträdde en ny epo där den tätortsnära landsbygden fic allt större betydelse för stadsbefolningens rereation och friluftsliv. Redan på 1940-talet föreslogs Ristens ronopar avsättas som risallmänning för att tillgodose allmänhetens möjlighet till friluftsliv, vilet efterhand sapat tydliga avtryc i landsapet. Sedan dess har sogarna i området varit en del av Stocholmsbornas närreretaion. Sogen rymmer både stigtäta, intensivt använda friluftsmarer i tätortsnära lägen lisom mer svårtillgängliga delar. I slutet av 1960-talet drogs tunnelbanans röda linje mot Norsborg och nya storsaliga förortssamhällen växte fram i Särholmen, Fittja, Alby och Hallunda. Dessa stadsdelar om att präglas av miljonprogrammets planeringsideal med storsalig bebyggelse och intern trafiseparering med diret närhet till centrumanläggningar, olletivtrafi och omgivande naturområden. Storsaliga handels- och industriområden framförallt från 1990-talet och framåt är nutna till större vägar och präglas av storsalig, bilanpassad planstrutur med breda matargator. Nästa storsaliga förändring av landsapet påbörjades i samband med järnvägsutbyggnaden ring seelsiftet 1900. I och med järnvägsutbyggnaden blev det mer lönsamt för marägare ring Stocholm att sälja av mar till tomtbolag och industrietableringar än att fortsätta med jordbruet. Stationssamhällen växte fram på de tidigare herrgårdarnas marer i Huddinge, Tullinge och Tumba. Efter andra världsriget inleddes utbyggnaden av det nya välfärdssamhället. Med den tilltagande bilismen, tunnelbanans utbyggnad och införande av pendeltågstrafien under senare delen av 1900-talet växte staden ytterligare längs de storsaliga ommuniationsstråen. Arbetspolitisa reformer under 1930-40-talen med minsad arbetstid och lagstadgad semester innebar en ny epo där den tätortsnära landsbygden fic allt större betydelse för stadsbefolningens rereation och friluftsliv. Även från myndighetshåll blev sydd av naturområden ett sätt att sapa utrymme för männisors fritidsbehov även för de som inte ägde mar. Med oppling till den växande friluftsrörelsen anlades även oloniträdgårdsområden på mindre attrativ odlingsmar i vägnära lägen som vid Granby och Eedal. 22
Bostadsområde i Handen från 1950-1960-tal. Foto: Tyréns. Bebyggelsens årsringar speglar tätortslandsapets gradvisa framväxt. Foto: Tyréns. Miljonprogrammens storsaliga bostadsbyggande innebar ofta en storsalig omdaning av landsapet. Bilden visar byggandet av Alby och Fittja. Foto: Eri Claesson. Bildälla: Kulturmiljöbild, RAÄ. Tullinges järnvägssamhälle (Hamra Egnahem) som utveclades runt Tullingesjön marnadsfördes som ett exlusivt villaområde med natursönt läge Foto: Tyréns. Den äldre villabebyggelsen präglas av terränganpassning. Foto: Tyréns. Storsalig bebyggelse från 1980 vid Tullinge pendeltågsstation. Foto: Tyréns. Sivhusområdet Grantorp uppfört under 1970-talet. Ett landmäre för Flemingsberg. Foto: Tyréns. Kedjehus i nya Risten uppförda under 2010-tal. Foto: Tyréns. 23
4.3 Rereation och friluftsliv Stora delar av utredningsområdet nyttjas för rereation och friluftsliv. Här finns höga upplevelsevärden och välbesöta friluftsområden nära storstaden. Området erbjuder bland annat stora tysta områden i ett orört sogslandsap, bad och fise från lippor vid någon av sjöarna eller sidåning och slalom vintertid. Sogs- och naturområdena hänger i många fall väl samman av ett nät av stigar och leder där friluftsgårdarna och sportanläggningarna utgör entréer. 4.3.1 Leder och friluftsgårdar Genom utredningsområdet går Sörmlandsleden, en 100 mil lång vandringsled, som förbinder naturområdena och friluftsgårdarna i Hanveden med varandra och opplar i hop vandringsleder på Södertörn och i övriga Södermanland. Leden möjliggör flerdagarsvandringar genom olia naturområden. I sydöstra delen av utredningsområdet passerar Sörmlandsleden Lida friluftsanläggning. Lida är en vitig entré och en välbesöt friluftsgård med bland annat bad, onferensanläggning, slalombace och sidspår. Från Lida an man vandra vidare längs Sörmlandsleden upp mot Sundby gård som ocså är en stor friluftsgård och entré till naturen. I öster passerar Sörmlandsleden Rudans friluftsanläggning vid Handen. Anläggningen ligger nära pendeltågsstationen och tätorten och är en välbesöt gård som erbjuder bland annat fise och bad och härifrån utgår stigar och leder för vandring och sidåning. Sörmlandsleden fortsätter förbi Handen och vidare in i Tyrestailen och förbinder på så vis risintresset Hanveden med risintresset Tyresta-Åva. I den västra delen av utredningsområdet ligger Flottsbro friluftsgård som är ett centrum för ativiteter, sommar- som vintertid med bad, camping och fise. Vintertid finns här möjligheter till utförsåning i preparerade pister, både för privatpersoner och idrottslubbar. Genom området går ocså flera regionala cyelstrå och cyelturistleden Sverigeleden som passerar genom Glömstadalen. 4.3.2 Gröna ilarna och naturreservaten Genom utredningsområdet sträcer sig tre av Stocholms gröna ilar: Bornsjöilen, Hanvedenilen och en liten del av Tyrestailen. Inom och mellan dessa finns rereativa och eologisa värden. De svaga sambanden som föreommer mellan ilarna behöver enligt RUFS stäras för att den regionala grönstruturen sa bibehållas. Inom utredningsområdet finns ocså flera naturreservat som ingår i de gröna ilarna. Flera av reservaten har bland annat ett syfte att bevara värden för det rörliga friluftslivet. sammanhängande sogsområde. Vid sjön Ådran ligger torpet Paradiset och här finns parering, raststuga och ett café. Härifrån utgår stigar och Sörmlandsleden passerar platsen. I anslutning till Paradisets naturreservat ligger ett annat populärt utflytsmål, Tornberget där man an besöa Södermanlands högsta punt, Tornberget. I ontrast till storsogen finns de öppna och levande jordbruslandsapet ring sjöarna. Här an man uppleva det ulturhistorist intressanta herrgårdslandsapet eller besöa någon av de fågelria viarna vid sjöarna. Stillheten i det småbrutna odlingslandsapet och vildmarsänslan i sogslandsapet samsas med flera stora friluftsanläggningar. Anläggningarna är centrum för ativitet i området och härifrån utgår leder och stigar. Friluftsgårdarnas goda service, Hanvedens tätortsnära läge och den variationsria naturen gör att området är ett lättillgängligt och välbesöt utflytsmål i regionen. Även i Bornsjöilen an man uppleva storsogen med de orörda trolsa sogsmiljöerna. Sogarna är välbesöta och det finns ett stort antal stigar och leder som gör områdena tillgängliga. Här spelar ocså sjöarna en vitig roll som utgångspunt och centrum för ativiteter. Gömmarens naturreservat mellan Kungens urva och Huddinge är en välbesöt tätortsnära sog med höga upplevelsevärden. Centralt i naturreservatet ligger sjön Gömmaren där det finns möjlighet att fisa och bada från lipporna. I Haninge, Huddinge och Botyra ommun är den tätortsnära naturen och idrottsanläggningar exempel på vitiga entréer till naturen. Dessa entréer sapar på så sätt länar mellan stad och land. 4.3.3 Hanveden, Risintresse friluftsliv En stor del av Hanvedenilen är risintresse för friluftsliv enligt 3 apitlet 6 miljöbalen. I risintresset betonas aratären av det stora sammanhängande strövområdet som bland annat ger möjlighet till sidåning, flerdagarsvandring och bär- och svampplocning. Risintresset erbjuder en varierad natur med ett loallimat som vintertid ofta sapar förutsättningar för sidåning. De välordnade anläggningarna och sambandet mellan dem tillsammans med tillgänglighet till området med allmänna ommuniationer gör området värdefullt. Flemingsbergs våtmarsområde. Foto: Trafiveret Gömmarens naturreservat. Foto: Trafiveret Hanvedenilen består av stora sammanhängande sogar och ett mer öppet jordbruslandsap ring sjöarna och i dalgångarna. Här an man uppleva den trolsa storsogens orörda natur, tysta och rofyllda områden strax utanför storstaden. Flemingsbergssogen är ett exempel på ett stort tyst område i nära anslutning till tätortslandsapet. Området är ett av Stocholms läns största väglösa områden och en storsog opåverad av modernt sogsbru. Här finns möjlighet till bland annat bär-och svampplocning, vandring och sidåning. Upplevelsen av den orörda sogen och vildmarsänslan får man ocså i Paradisets naturreservat som är Huddinge ommuns största Branta bergspartier locar till lättring. Foto: Tyréns Friluftslivet har god tillgänglighet inom utredningsområdet. Här Lida friluftsanläggning. Foto: Tyréns 24
Hallunda Fittja Flottsbro friluftsanläggning!. Särholmen Vårby Tullinge Glömsta Huddinge Visättra Gladö varn!. Sundby gård!. Orlången Vidja Ågesta friluftsgård Länna Särholmen Vårby Glömsta Hallunda Huddinge Fittja Alby Tullinge Visättra Orlången Länna Gladö varn Vidja!. Lida friluftsanläggning Paradiset café!. Ådran!. Rudan friluftsanläggning Jordbro Handen Albyberg Ådran Jordbro Handen Albyberg Västerhaninge Västerhaninge Tungelsta Tungelsta Utredningsområde Rast- och grillplatser!. Större friluftsanläggningar Regionala cyelstrå Vandring och motion Sörmlandsleden Risintresse Friluftsliv Tysta områden, RUFS2010 0 1 2 3 4 5 m Utredningsområde Utblicar Orördhet Sogsänsla - Högt värde Sogsänsla - Mycet högt värde 0 1 2 3 4 5 m 2016-10-06 Lantmäteriet, Geodatasamveran L33_Landsapsanalys_rereation 2016-05-12 Lantmäteriet, Geodatasamveran L34_Landsapsanalys_upplevelsevarden Tillgång och nåbarhet till olia servicefuntioner för rereation och friluftsliv inom utredningsområdet för Tvärförbindelse Södertörn. Den höga valiteten på friluftslivet visar sig bland annat i stora områden som erbjuder en upplevelse av tystnad och risintresset för friluftsliv. Ett av risintressets värden grundar sig i den stora sammanhängande arealen naturmar som erbjuder medborgarna möjlighet till sidåning, flerdagarsvandring, bär- och svampplocning med mera. Inom risintresset finns även möjlighet att uppleva en varierad natur. Områdets upplevelsevärden i form av ulturhistorist intressanta miljöer och den variationsria naturen som bland annat innehåller tysta områden och vildmarsänsla bidrar till det höga rereativa värdet. I utredningsområdets ytteranter finns risintresse för rörligt friluftsliv och turism enligt 4 ap. 2 miljöbalen. Detta sydd värnar rereationsmöjligheter i särgården och längs Mälarens stränder. Utpeade upplevelsevärden inom utredningsområdet för Tvärförbindelse Södertörn. 25
4.4 Eologisa struturer och funtioner Naturområden i utredningsområdet präglas av stora, sammanhängande sogar och småsaliga jordbrusmarer med lång ontinuitet och höga naturvärden. Inom de stora ilformade naturområdena finns ärnområden med eologisa, ulturella och rereativa särsilt höga värden. Samtidigt som stadens radiella utvecling har sapat förutsättningar för naturområden formade som sammanhållna ilar, har utveclingen ocså orsaat svaga samband mellan ilarna. Avbrutna samband mellan de gröna ilarna riserar att orsaa isolering och avsevärt minsa den tillgängliga arealen naturmar. Spridning av växter och djur har stor betydelse för den genetisa variationen, stara populationer och i förlängningen den biologisa mångfalden. Stora, sammanhängande tätortnära grönområden, har därför peats ut i Stocholmsområdet för att tydliggöra särsilt vitiga eo logisa struturer och funtioner lisom områden för männisors rerea tion. Dessa gröna ilar bör därför värnas för att centrala eologisa värden och funtioner sa unna upprätthållas i utredningsområdet och regionen. 4.4.1 Områden av hög eologis betydelse Utredningsområdet berör delar av Hanvedenilen som innehåller vitiga spridningssamband för arter nutna till gammal barrsog och ädellövsog. Även Bornsjöilen berörs längst i väster och här finns vitiga spridningssamband främst för arter som lever i ädellövsog. Landsapseologist är sannolit Flemingsbergssogens naturreservatet av mycet stor betydelse med avseen de på spridning och genetist utbyte för arter nutna till äldre barrsogs miljöer inom Hanveden-, Bornsjö- och Tyrestailarna. Även Paradiset och Tornbergets naturreservat har sannolit central betydelse för dagens spridningsmöjligheter. Dessa naturreservat tillsammans med sogarna ring Tyresta utgör sannolit en förutsättning för framtida livsraftiga populationer av arter på Södertörn med större rav livsmiljöernas storle och ålder, såsom Tjäder. Särsilt vitigt är bandet av gammelbarrsog delvis bestående av hällmarstallsog, som sträcer sig från Flemingsbergssogen, över mot Lännasogen och ner mot Paradiset och Tornberget. Den långa leveranstiden av sogliga naturvärden gör dessa sogar särsilt änsliga för maringrepp. Mellan Jordbro och Handen finns två passager där vilt passerar mellan Hanveden och Tyresta, trots barriärer i form av trafi och urbana struturer. Andra vitiga viltstrå finns mellan Lissmasjön och Paradiset samt i Glömstadalen. För att främja eologisa värden för sogsannutna arter i Stocholmsområdet bör nämna naturområden och svaga samband upprätthållas och helst förbättras. Det är av stor betydelse att värna dessa utpeade områden för att behålla naturvärden som är beroende av stora oexploaterade arealer och främja arter som har höga rav på orördhet. En stor del av de öppna landsapen inom utredningsområdet är välbesöta av många fågelarter, särsilt i anslutning till våtmarer. Fåglarna är beroende av den stora variationen av biotoper och i många fall av en bullerfri miljö. Buller an orsaa en försämring av livsmiljön vilet an orsaa sämre reprodution och att miljön överges. Insprängt i och mellan sogsområdena finns ett mosaiartat öppet landsap med stora naturvärden. Topografisa sillnader och många landsapselement såsom åerholmar, stenrösen och alléer gör att många småbiotoper ryms med en mångfald av arter. Dessa miljöer blir alltmer ovanliga i tat med övergång till mer storsaligt jordbru. Bryn och antzoner mot sogar och jordbru är ofta de mest artria områdena i landsapet. Här möts sogs- och jordbrusarterna och ger sydd för boplatser, sapar mer föda för inseter och smådjur samt sapar orridorer för småvilt. Ädellövsogarna, inlusive trädlädda betesmarer, ängs- och betesmarer samt värdefulla trädmiljöer omgärdar det småbrutna odlingslandsapet. Så länge bebyggelse, jordbru, sogsbru och andra versamheter hålls på en småsalig nivå och sapas utifrån de förutsättningar som finns i detta mosaiartade landsapet an många olia versamheter samsas utan att den biologisa mångfalden försvagas. Orlångens naturreservat är exempel på ett småbrutet odlingslandsap inom utredningsområdet som har höga naturvärden. Grön söldmossa (Buxbaumia viridis) växer på multnande stammar och stubbar och föreommer i fris till futig barrsog och blandsog. Här växer den på en muren låga i Flemingsbergssogen. Foto: Tyréns. Espi (Calicium quercinum), är en hotad art som växer på grov bar och ved av gamla ear i öppna sogar och hagmarer. Foto: Tyréns. Inom utredningsområdet finns flera naturreservat och Natura 2000-områden. Hanveden och Lännasogen är två av Natura 2000-områdena. Natura 2000-områden utgör ett nätver av värdefulla naturområden inom EU. I svens lagstiftning är diretiven implementerade i 7 ap. 28 miljöbalen och de omfattas ocså av lagstiftningen ring risintresse enligt 4 ap. 8 miljöbalen. Syftet är att bevara naturtyper och arter som är av gemensamt intresse för EU-länderna. Tillstånd för intrång i ett Natura 2000-område behövs om versamheten riserar att på ett betydande sätt påvera miljön. För att det sa vara möjligt att lämna tillstånd måste i dessa fall ompensationsåtgärder som säerställer gynnsam bevarandestatus för de arter och naturtyper som listas i art- och habitatdiretivet genomföras. Scharlaansröd vårsål är en signalart som visar på en syddsvärd trädmiljö. Arten påträffades vid Gömmareravinen där miljön har permanent hög luftfutighet. Sålsvampen växer på murna nerfallna grenar från olia lövträd. Foto: Tyréns. 26
Särholmen Gömmaren Lännasogen Fittja Glömsta Flemingsbergssogen Rudan Alby Flemingsberg Tullinge Visättra Länna Gladö varn Vidja Handen Albyberg Paradiset Ådran Jordbro Lida Tornberget Västerhaninge Tungelsta Tecenförlaring Utredningsområde Gränser naturreservat Värde för spridning Högt Lågt 0 2 4 6 8 10 m 2016-08-23 Lantmäteriet, Geodatasamveran NM09_PM_tjäder Regional grönstrutur RUFS 2010 Grön il Grön värdeärna Stora samlade rereations- natur- och ulturvärden Klass 1 Klass 2 Klass 3 Grönt samband som behöver stäras Utredningsområde 0 1 2 3 4 5 m 2016-05-24 Lantmäteriet, Geodatasamveran L36_Landsapsanalys_grona_samband Områden utifrån deras betydelse för att upprätthålla dagens möjligheter till regional spridning. Resultaten är representativa för arter som lever i äldre barrsog och som an sprida sig en till tre ilometer. Områden är avgränsade utifrån föreomsten av tallsog äldre än 70 år. Den regionala grönstruturen i form av ilar och värdeärnor. Grönstruturens länar är svaga i olia utsträcning. För att främja fortsatt funtionellt eologist och rereativt samband mellan ilarna rävs särslid hänsyn i dessa områden vid planering av exempelvis infrastrutur. Klassificeringen motsvarar sambandets betydelse för ilens funtioner, där lass 1 motsvarar det mest ritisa sambandet. 27
Särholmen Fittja Alby Glömsta Flemingsberg Äldre die intill torplämningen Stensberg, Flemingsbergssogen. Foto: Tyréns Tullinge Visättra Länna Gladö varn Vidja Ådran Handen Jordbro Albyberg Fri utvecling av sogen som sapar variationsria och trolsa miljöer. Flemingsbergssogen. Foto: Tyréns Västerhaninge Tungelsta Natura2000 (SPA & SCI) Biotopsyddsområde LstAB Naturminnen (punt) LstAB Naturreservat Risintresse Naturvård, MB 3:6 Utredningsområde 0 1 2 3 4 5 m 2016-05-24 Lantmäteriet, Geodatasamveran L38_naturmiljösydd_A3 Utpeade värdefulla naturområden inom utredningsområdet för Tvärförbindelse Södertörn. Den varierade topografin sapar små loala sänor och olia naturtyper. Foto: Tyréns. 28
Särholmen Fittja Glömsta Alby Flemingsberg Tullinge Visättra Bryn och antzoner mot sogar och jordbru är ofta de mest artria områdena i landsapet. Foto: Tyréns. Länna Gladö varn Vidja Handen Albyberg Ådran Jordbro Många landsapselement, bland annat ebestånd, har stor betydelse för det aratäristisa småbrutna odlingslandsapet på Södertörn. Foto: Tyréns. Västerhaninge Tungelsta Utredningsområde Hällmartallsog Områden med ädellövbestånd 0 1 2 3 4 5 m 2016-06-10 Lantmäteriet, Geodatasamveran L39_naturtyper_A3 De fliiga sogsbrynen sapar variation i landsapet. Foto: Tyréns. Ett strå av gammelbarrsog, däribland hällmartallsog breder ut sig lit ett bälte tvärs över utredningsområdet för Tvärförbindelse Södertörn. Två större områden med ädellövträd opplade till det småbrutna odlingslandsapet har ocså identifierats. 29
4.5 Pågående processer i landsapet Areella näringar betratas i denna landsapsanalys som versamheter baserade på råvaruuttag eller med en star oppling till ett områdes naturgeografisa förutsättningar. Exempel på sådana versamheter är jordbru, sogsbru, olia former av energiutvinning, materialutvinning (grustäter), fise och dricsvattenuttag. Kommersiell rereation och turism tydligt opplad till ett områdes naturgeografisa aratär an ocså betratas som areella näringar. Landsapets utvecling är ocså start opplat till ommunernas planerade maranvändning. Översitsplaner och detaljplaner för Botyra, Hudding och Haninge ommun ger en bild av planerna för exploatering och struturomvandling. Atuella planer på annan infrastrutur i området är ocså av största betydelse. Åtgärder för Huddingevägen och Spårväg syd är exempel på infrastrutur som inte bara påverar landsapet utan ocså planeringen av Tvärförbindelse Södertörn. 4.6 Hur påverar areella näringar landsapet? 257 Fittja Alby KUNGENS KURVA SKÄRHOLMEN E4 E20 Tullinge Glömsta FLEMINGSBERG Flemingsberg Visättra 226 73 Länna Areella näringar är den pågående användningen av naturresurserna i landsapet som genom sitt marutnyttjande påverar landsapets både rumsliga och funtionella utformning. Många areella näringar har påveran på landsapets fysisa, biologisa och emisa processer. Jordbruets djurhållning sapar till exempel betestryc vilet vidhåller ett öppet landsap och ger goda livsbetingelser för vissa arter och djur. Konventionellt jordbru och sogsbru innebär normalt ett visst bru av mineralgödsel och beämpningsmedel, vilet är start opplat till eutrofiering av avatisa och marina miljöer. 226 Gladö varn 259 Vidja HANINGE C Handen Albyberg Grustäter i rullstensåsar an påvera landsapets topografi samt påvera den emisa reningsprocessen av dricsvattnet och dess valitet. Kommersiell rereation och turism an ha viss påveran på naturliga olia processer i landsapet, men den varierar start beroende på versamheten. Ådran Jordbro 73 257 Västerhaninge Tungelsta Detaljplaner Gällande detaljplaner Pågående detaljplaner Översitsplaner Exploaterings- och förändringsområden Exploaterings- och förändringsområden Infrastruturplaner Spårväg Syd Utredningsområde Pågående detaljplaner Exploaterings- och förändringsområden 0 1 2 3 4 5 m 2016-06-13 Lantmäteriet, Geodatasamveran NM33_Planer och projet_a3_2spalt Pågående och gällande planer inom utredningsområdet för Tvärförbindelse Södertörn. 30
4.6.1 Areella näringar i utredningsområdet Sogsbru Den produtiva sogsmaren inom de tre berörda ommunerna Botyra, Huddinge och Haninge uppgic år 2010 till 8 655, 4 966 respetive 16 373 hetar vardera. Därtill står totalt 11 440 ha registrerade som improdutiv sogsmar. De största sogsägarna är de respetive ommunerna samt Stocholm stad. Därtill tillommer några privata marägare. Både Botyra och Huddinge ommun tillämpar en strategi för övergång från produtiv sogsmar med höga naturvärden till rereations- och syddsvärd sog. Den rereations- och syddsvärda sogen består främst av bostadsnära natur samt identifierade nycelbiotoper, vila syddas via naturreservatsbildningar. Den bostadsnära typen av sogsbru siljer sig avsevärt från ett traditionellt sogsbru där viresprodutionen är det primära. Det traditionella sogsbruet omfattas av sog utanför reservat och är ovanligt i närheten av utredningsområdets bebyggelsestrå. Jordbru, inlusive djurhållning och betesängar Pålamalms grustag. Foto: Tyréns. I de tre ommunerna finns totalt 799 hetar ativt nyttjad betesmar och 620 hetar åermar, varav 420 hetar är eller håller på att ställas om till eologist jordbru. Bland lantbrusdjuren utgör hästar den största gruppen inom storstadsregionens ytterområden. Nötreatur, svin, får och fjäderfä ommer i minsande ordning. Inom utredningsområdet återfinns betesmaren generellt i de uppodlade dalarna. I dalarna återfinns ocså majoriteten av den odlingsbara jordbrusmaren. Jordbrusmaren är ofta loaliserad intill det herrgårdlandsap som präglar stora delar av både Huddinge och Botyra ommun. I Botyra ligger odlingsmaren främst intill Tullingesjön, i Huddinge ring sjön Orlången och i Haninge återfinns den i sydöstra delen av utredningsområdet, öster om väg 73. Dricsvatten Kommunerna inom utredningsområdet får merparten av sitt dricsvatten ifrån Norsborgs vattenver i Botyra, via Rödstensfjärden som ocså är en del av östra Mälarens vattensyddsområde. Inom utredningsområdet finns två stora rullstensåsar, Uppsalaåsen och Stocholmsåsen som innehar flera vitiga funtioner, men framförallt är värdefulla som grundvattenmagasin. Vattnet i grusåsar är generellt av mycet god valitet och an med en öad befolningstillväxt få en stor betydelse för länets framtida vattenförsörjning. I Botyra utgör Uppsalaåsen en stor dricsvattenresurs och vattensyddsområde ring ällan där vatten pumpas upp vid Tullinge vattenver. Inom utredningsområdet finns även Pålamalms vattensyddsområde. Sogsprodutionen är en betydande areell näring inom utredningsområdet. Foto: Tyréns. Versamheter Inom utredningsområdet har Botyra ommun en befintlig grus- och bergtät Hamra, som ligger invid Tullinge sjöns södra strand och som är under avvecling. Återställning av tätområdet pågår. Kommunen har dessutom identifierat Ristens och Pålamalms grustag som potentiella platser för grustag och masshantering. I Flottsbro, mellan Albysjön och Tullingesjön i Huddinge ommun finns en ativ ommersiell sidanläggning. Maranvändning i hetar inom respetive ommun, enligt martäcedata. SCB, 2010. Betesmaren hyser en stor artriedom och blir alltmer sällsynt. Foto: Trafiveret. 31