Stenålder vid Lönndalsvägen

Transkript

1 Arkeologisk rapport 2005:35 Stenålder vid Lönndalsvägen Styrsö 109, 110 och 111 Lönndalsvägen, Brännö Fyndplatser för flinta Schaktövervakning Göteborgs kommun Thomas Johansson

2 ARKEOLOGISK RAPPORT FRÅN GÖTEBORGS STADSMUSEUM ISSN Göteborgs Stadsmuseum 2005 Norra Hamngatan GÖTEBORG REDAKTION Mats Johansson Johannes Nieminen Ulf Ragnesten OMSLAGETS GRAFISKA FORM OCH LAYOUT Mimmi Andersson Teckning: Hans Dillner TOPOGRAFISKA OCH EKONOMISKA KARTAN Lantmäteriverket. Medgivande KARTOR FRÅN STADSBYGGNADSKONTORETS DATABAS Göteborgs Stadsbyggnadskontor

3 FORNLÄMNING STYRSÖ 109, 110, 111 Antikvarisk schaktövervakning, fyndplats för flinta, stenålder Under åren genomfördes med anledning av VA -arbeten flera antikvariska schaktövervakningar på fornlämningarna Styrsö 109, 110 och 111. Dessa är belägna på S-V delen av Brännö i Göteborgs södra skärgård. Fornlämningarna ligger längs vägen Lönndalsvägen. Endast en liten mängd slagen flinta hittades vid undersökningarna. Flintan var till stor del svallad och kan antas vara förhistorisk, förmodligen från någon period under stenålder. Författaren har skrivit denna rapport utifrån platsledarens dokumentation. ADMINISTRATIVA UPPGIFTER Länsstyrelsens beslut nr: Uppdragsgivare: Göteborgs VA-verk. Läge: Lönndalsvägen, Brännö, Styrsö socken Ekonomisk karta: 6B 9b Koordinater i rikets nät: x 5891 / y 2065 Grävningsorsak: VA-arbete Grävningsinstitution: Göteborgs Stadsmuseum Tidpunkt för undersökning i fält: , , , Undersökt yta: Längs med Lönndalsvägen, ca 400 meter Antal arkeologtimmar i fält: Ca 30 Antal maskintimmar: Ca 25 Platsledare: Johan Wigforss, Ulf Ragnesten GSMA nr: TOPOGRAFI OCH FORNLÄMNINGSMILJÖ Fornlämningarna är belägna på sydvästra delen av ön Brännö och ligger mellan 6 till 22 meter över havet i en smal dalgång som löper i Ö-V riktning över västra delen av ön (Fig. 1). Då havsnivån under förhistorisk tid var högre torde fornlämningarna ha legat mycket strandnära i den djupa vik som under förhistorisk tid har gått långt in i Brännö. I östra änden av Lönndalsvägen, ca 100 meter från St 111 finns fornlämningen St 112, en stenåldersboplats utan synlig anläggning (Fig. 2). Södra skärgården hyser flera sorters fornlämningar från alla tider såsom boplatser från mesolitikum, rösen från bronsålder och medeltida tomtningar. 1

4 UTSEENDE FÖRE UNDERSÖKNING Fornlämningarna St 109, 110 och 111 ligger längs med Lönndalsvägen som är en grusad väg ledande till en vik i den västra delen av Brännö, kallad Kolvik. Vägen löper ofta i trånga passager mellan omgivande bergsknallar. Längs med vägen växer träd och sly och längs med vissa sträckor finns hus och trädgårdar. Berget går i dagen på flera ställen och på flera platser längs sträckan finns mindre svackor i berget. Söder om Lönndalsvägens västligaste del finns en större bergsformation kallad Lönndalshuvud. St 109 är den lägst belägna fornlämningen på ca 6 meters höjd över havet. St 110 ligger ca 14 meter över havet och St 111 ca 22 meter över havet. TIDIGARE FYND OCH UNDERSÖKNINGAR Sedan tidigare har det från St 109 inlämnats en skivyxeliknande skärva av flinta (inv.nr ). Från St 110 har ett ämne till en tjocknackig yxa (inv.nr ) inlämnats och från St 111en otypisk skivyxa av ljusgrå flinta (inv.nr ). Samtliga fynd är insamlade och inlämnade till Göteborgs arkeologiska museum 1939 av amatörarkeologen Johan Bunyan Johansson. Platserna registerardes som fyndplatser för flinta. Vid besiktning av fornlämningarna vid fornminnesinventeringen 1989 hittades ingen flinta och det noterades att på platserna numera fanns en grusad gångväg. MÅLSÄTTNING Länsstyrelsen bedömde att fornlämningarna har ett sådant vetenskapligt värde, att det måste göras en antikvarisk schaktövervakning med dokumentation i samband med arbetet längs Lönndalsvägen. UNDERSÖKNINGSMETOD Vid schaktningarna inför de olika VA-arbetena deltog en arkeolog för att dokumentera eventuella forntida anläggningar och kulturlager samt att ta tillvara eventuella fynd. Schaktningarna gjordes med grävmaskin och där detta inte var möjligt grävdes det för hand med spade och skärslev. GRÄVNINGSIAKTTAGELSER Undersökningen gjordes utefter en ca 340 meter lång sträcka av Lönndalsvägen. De schakt som grävdes kom att ligga i vägbanan eller alldeles intill. På vägbanan fanns påfört grus ned till ca 0,1 meters djup. Därunder fanns främst sand med matjordsfläckar. En del övrig icke slagen flinta iakttogs, dessa samlades inte in. Längst i väster, söder om vägen påträffades ett bergartsavslag, vilken inte heller insamla- 2

5 des. I september 1999 grävdes en sträcka på ca 30 meter varvid följande lagerföljd kunde iakttagas: Djup Lagerföljd 0-0,13 m Mörk rand alldeles intill vägen 0,13-0,3 m Gråvit sand, någon övrig flinta 0,3-0,6 m Något mörkare sand ned mot berget, fynd av flinta, mestadels ej bearbetad Berget kom i dagen på ca 0,8 meters djup. Sammantaget påträffades ett 10-tal flintor vilka är mer eller mindre slagna. FYNDBESKRIVNING Från schaktövervakningarna som gjorts finns endast 12 stycken flintor insamlade till Göteborgs Stadsmuseums magasin. Av dessa är 10 avslag av olika storlek varav två är spånliknande. Av avslagen är 8 svallade och patinerade. Avslagen väger 210 gram och den övriga flintan 57 gram. Det är oklart från vilken eller vilka av de berörda fornlämningarna som flintan härrör från. Fyndtabell - Flinta GSMA Fynd Avslag Övrig nr st g st g TOLKNING OCH DATERING Att tolka fornlämningarna utifrån det knappa materialet och utan att ha någon indikation på anläggningar eller kulturlagret är svårt. Fornlämningarna St 109, 110 och 111 är fortfarande att betrakta främst som fyndplatser för flinta. En del av materialet skulle kunna härröra från närliggande ännu ej upptäckta boplatser, kanske belägna på en högre nivå i terrängen. Möjligen går det att koppla ihop materialet med boplatsområdet St 112. De sedan tidigare insamlade fynden visar på en datering under någon eller några av stenålderns perioder. Exempelvis dateras traditionellt skivyxor likt den funnen på St 111 till hensbackakulturen, men är förekommande under hela mesolitikum. LITTERATUR Andersson, S, m.fl Sorteringsschema för flinta. Fyndrapporter, s

6 Fig. 1. Undersökningsområdet markerat på blå kartan, skala 1:

7

8