Kulturlandskapsanalys med arkeologisk utredning, Flyttning av kraftledning väster Hjärup Flackarps och Uppåkra socknar Staffanstorps kommun Skåne

Transkript

1

2 kulturlandskap och arkeologi rapport 2017:5, Södra Sandby Kulturlandskapsanalys med arkeologisk utredning, steg 1 Flyttning av kraftledning väster Hjärup Flackarps och Uppåkra socknar Staffanstorps kommun Skåne Omslaget visar en del av den nuvarande kraftledningen mellan Åkarp och Hjärup. Södra Stambanan i bakgrunden. Foto från öst.

3 Kulturlandskapsanalys med arkeologisk utredning, steg 1 Flyttning av kraftledning väster Hjärup Flackarps och Uppåkra socknar Staffanstorps kommun Skåne En flyttning av kraftledningen bedöms inte medföra några konsekvenser för det synliga kulturlandskapet. Det finns viss möjlighet att några stolpplatser kan komma i konflikt med fornlämningar. Sannolikheten bedöms som måttlig och gäller två delytor av korridoren. Fig. 1. Området ligger mellan Hjärup och Åkarp och korsar Södra Stambanan. Vägkartan från Lantmäteriet i skala 1:

4

5 Fig. 3 Detalj av storskifteskartan över Hjärup från De många små och smala åkerremsorna inom Wästre och Södre Wång syns tydligt. Grönt är äng och mörkt gult är själva bytomten där gårdarna låg. Utsnittet är förminskat till skala 1: ling med kungamaktens expansion och spridningen av kristendomen till att byarna blev stationära. I sockencentra uppfördes kyrkor och befolkningen blev efterhand inordnade i en rikstäckande organisation både värdsligt och andligt. På bynivå organiserades jorden i inmark och utmark. Inmarken bestod av åker och äng, där ängen endast var avsedd för höproduktion. Utmarken bestod av skog och övrig mark och den användes som betesmark, för ved- och virkestäkt med mera. På de skånska slätterna försvann skogen redan tidigt under medeltiden och inmarken expanderade mer och mer på utmarkens bekostnad. Åkermarken var uppdelad så att varje gård skulle ha sin del av varje markslag. Detta resulterade efterhand i att varje gård kunde ha sin åkermark uppdelad på kanske 100 remsor vilket gjorde det hela mycket svårodlat. Kring århundradeskiftet genomfördes därför de första skiftesreformerna, dessa syftade till att ge varje gård färre åkerdelar och därmed möjliggöra ett effektivare jordbruk. I slättbygden blev den andra skiftesreformen, enskiftet det mest effektiva och genomgripande. Resultatet för landskapsbilden blev omvälvande. Tidigare hade byns bebyggelse legat samlad i bykärnan omkring kyrkan om det fanns en sådan. Åkermarken hade legat runt omkring och alltså varit uppdelad i ett stort antal smala remsor i tre vångar där en vång låg i träda varje år. 4

6 Fig. 4. Hjärups bymarker efter enskiftet Jorden har fördelats till de olika gårdarna i stora sammanhängande enheter. Originalkartan är i skala 1:4 000 och cirka 90 cm bred. Efter enskiftet splittrades byarna och varje gård fick sin rektangulära åkermark där gården, så vitt möjligt låg i centrum. Selma Lagerlöfs rutnätslandskap som vi känner det från Nils Holgersson. Vid mitten av 1800-talet skedde nästa större landskapsförändring, järnvägen påverkade landsbygd och stad. Södra Stambanan Malmö-Lund invigdes Detta påverkade bystrukturen genom att tyngdpunkten i de byar som låg nära järnvägen flyttades och nya stationssamhällen uppstod. Järnvägen drev på industrialiseringen genom bättre transportmöjligheter. Biltrafikens första genombrott under 1920-talet och den andra vågen under 1950-talet medförde ett omfattande vägbyggande som även detta påverkade landskapet. Under de senaste 50 åren har jordbruksrationaliseringar bidragit till större fält och näringslivets utveckling har gjort att majoriteten av befolkningen nu bor i städer och större tätorter istället för på landsbygden. 5

7

8

9 gravar från förhistorisk tid. Något annorlunda är det i korridorens sydligaste parti där det finns en svag åsbildning med sydsluttning mot vad som idag är ett dike men som tidigare varit en bäck, ett typiskt fornlämningsläge. Sammanfattning En flyttning av kraftledningen bedöms inte medföra några konsekvenser för det synliga kulturlandskapet. Det finns viss möjlighet att några stolpplatser kan komma i konflikt med fornlämningar. Sannolikheten bedöms som måttlig och gäller korridorens sydligaste del, och i viss mån även partiet längs uppfarten till gården se karta. Om dessa delar av korridoren kommer att utnyttjas för stolpplatser bör en arkeologisk utredning utföras. Tillstånd för en sådan söks hos länsstyrelsen Södra Sandby den 11 maj 2017 Litteratur eller Källor Krigsarkivet Skånska Rekognosceringskartan Lantmäteriverket Sveriges Geologiska Undersökning Riksantikvarieämbetet Fastighetskartan Historiska kartor Häradskartan Vägkartan Jordartskartan Arrhenius fosfatkarta över Skånska jordar Fornminnesregistret, FMIS Arkeologisk utredning, steg 1. Järnvägsutbyggnad Flackarp- Arlöv, Flackarps, Uppåkra och Burlövs socknar, Skåne. Rapport kulturlandskap och arkeologi 2011:33 Arkeologisk utredning, steg 2. Järnvägsutbyggnad Flackarp- Arlöv. Flackarps, Uppåkra och Burlövs socknar. Staffanstorps och Burlövs kommuner, Skåne. Rapport kulturlandskap och arkeologi 2012:8 Kulturlandskapsanalys. Järnvägsutbyggnad Flackarp-Arlöv. Flackarps, Uppåkra och Burlövs socknar. Staffanstorps och Burlövs kommuner, Skåne. Rapport kulturlandskap och arkeologi 2012:9 PM Kulturmiljö, samrådsunderlag. Snabbcykelstråk, väg E22 Malmö Lund, Malmö stad, Burlövs, Staffanstorps och 8

10

11 Förhistorisk tid Som förhistorisk tid, stenålder, bronsålder och järnålder, räknas i Sverige tiden fram till medeltiden. Från och med medeltiden finns det historiska källor som berättar om händelser och levnadsförhållanden. Exempel på historiska källor är skattelängder, brev och annan skriven information från tiden. Inägomark Från medeltiden och fram till skiftesreformerna var in(ägo)marken en beteckning på åker och äng. Inägomarken var enskilt ägd och inhägnad för att skyddas för betande djur. Storskifte Storskiftesförordningen kom 1758 och var den första moderna skiftesreformen. Storskiftet hade två huvudsakliga syften; dels skulle åker- och ängstegarna sammanföras i färre enheter, dels skulle den gemensamt ägda marken delas upp mellan brukarna för att därigenom hävdas bättre. Utmark Från medeltiden och fram till skiftesreformerna var utmarken den gemensamt ägda, icke odlade jorden, som oftast låg i utkanten av den mark som tillhörde byn. Utmarken användes till bete och ur skogen på utmarken togs ved och virke. Bysamfälligheten beslöt hur utmarken skulle utnyttjas. Tillfälliga åkrar, lyckor, kunde tas upp inom utmarken. 10