2100 Fackföreningsmedlemmar avskedade i Australien.

Transkript

1 I 2100 Fackföreningsmedlemmar avskedade i Australien.... :... :... ::.:::... :.:... ::.:::.. ::... :... :... :..... :... :..... :.. :.. :.. :.:.: :.:: :... :... : :::.. :.:::.. n::.. :::.:e:... :. En längre tids målmedvetna och hårda angrepp mot de australiska hamnarbetarna har nu nått en kulmen där 1400 hamnarbetare avskedats från det ena av Australiens två stora stuveribolag, ''Patrick Stevedoring" av den enda anledningen att de är medlemmar i Maritime Union of Austra/ia, (MUA). Av Anders Forsström Stockholms Hamnarbetarefackförening 17 April 1998 Uppladdningen. Det är i nära koalition med den konservativa Australiska regeringen som de två stora internationella stuveribolagen "P&O Ports" och "Patrick Stevedoring" och det lokala stuveribolaget PCS bestämt sig för att krossa hamnarbetamas fackförening, MUA. Förra året inleddes kampanjen genom att hamnen i Cairns bestämde sig för att enbart använda icke-organiserad arbetskraft. Detta angrepp på hamnarbetama kunde stävjas genom att de fick stöd från sin fackförening MUA vilka sökte och fick stöd från ACTU ( = Australiska LO) och ITF. Inför hotet om en världsomspännande blockad mot rederiet valde det fartyg som skulle lossas i Cairns att avstå från ickeorganiserad arbetskraft. En tid senare, i december -97, avslöjades att en grupp ex-militärer värvade folk via militärtidningar till ett träningsläger i Dubai, (Förenade Arabemiraten) för att utbilda en strejkbrytarstyrka på, i slutändan, 300 man i syfte att ta över hamnarna från hamnarbetama. De militärer som ställde upp för uppdraget fick tjänstledigt från armen och en garanterad mycket god lön från ett företag som plötsligt bara uppstått från tomma intet med en enorm kassakista. Även denna situation kunde hanteras genom att hamnarbetama fick stöd från sin fackförening och den i sin tur kunde fä ITF att skriva ett hotbrev till Förenade Arabemiraten, vilket ledde till att uppehållstillståndet för strejkbrytarstyrkan i Dubai drogs in och de fick vända hem till Australien med oförättat värv. Samma individer som låg bakom Dubai operationen dyker senare upp i bakgrunden av ett nybildat stuveribolag som i slutet av januari -98 hyrde en hamndel, Webbdock, i Melbourne av stuveribolaget "Patrick Stevedoring". (Även ordföranden för "Patrick Stevedoring" visade sig vara inblandad i Dubai.) Detta nya stuveribolag kallas PCS (ibland även P&C) och ägs av NFF som är Australiens motsvarighet till svenska LRF och som verkar politiskt för liberalerna. Bland annat eftersom den hamndel PCS hyr inte hanterar jordbruks produkter eller liknande kan det främst misstänkas vara ett stuveribolag bildat för att genomföra NFFs politiska ideer. Bolaget sade sig redan från början vägra använda medlemmar

2 hamnarbetarfackföreningen MUA och deras säkerhetsvakter slängde ut de 170 hamnarbetarna. PCS erbjöd Aus $ ( = kr) till utländska strejkbrytare för tre månaders jobb. NFF har stora fonder avstta till sin antifackliga kamp, man gissar att de förfogar över milj Aus $ ( = 100 milj kr). ACTU med flera frågar sig varifrån pengarna till Dubai och Webb-dock aktionerna kommit men tär inget svar. Ett samarbete sker kontinuerligt mellan NFF och "Patrick Stevedoring" för att i Webb-dock utbilda en strejkbrytarstyrka som kan börja ta åt sig jobb. Rykten börjar i mitten på mars gå om att "Patrick Stevedoring" tänker lägga ner sin verksamhet under en till tre månader för att sedan återuppta den med ickeorganiserad arbetskraft. V aktbolag har börjat planera för ytterligare operationer typ Webb-dock. Brisbane nämns som nästa hamn för PCS. Parallellt med detta bryter försöken att teckna ett entreprenörsavtal mellan MUA och stuveribolaget "Patrick Stevedoring" samman och en 48 timmars strejk följt av en övertidsblockad startar i Port Botany (Sydney) för att sätta press på förhandlingarna. Den 16 mars slutar "Patrick Stevedoring" att bet~a ut lön till de 333 hamnarbetare som har övertidsblockaden i Sydneys Port Botany terminal. Regeringen skryter öppet med att de uppmanat "Patrick Stevedoring" till det, annars skulle de som arbetsgivare att bli dömda till dryga böter enligt Australiens nyskapande arbetsrättslagstiftning. Syftet är att provocera MUA till att starta en landsomfattande strejk i strid med lagen och att med detta som grund slå till mot facket, men MUA väljer att avvakta. Resultatet blir att hamnarbetama fortsätter jobba oavlönade. En hamnarbetare kommenterade detta med ''En slav har det bättre eftersom han åtminstone får mat och husrum!". Givetvis överklagas beslutet av MUA. Den 24 mars tröttnar hamnarbetarna i Botany att arbeta utan betalning och lämnar hamnen. Men frågan är om det kan kallas för strejk att sluta utföra ett oavlönat jobb! En man som gått på NFFs strejkbrytarkurs i Webb-dock i Melbourne tär nog och hoppar av och vänder sig till MU A. Han berättar att de fått veta att "Patrick Stevedoring" tänker avskeda alla i Sydney, Melbourne, Brisbane och Fremantle till påsk. När han först försökte lämna NFFs utbildningsläger tog de honom till ett hotell hotade honom. Aktionens militära inslag gör risken för våld överhängande. "Patrick Stevedoring" hävdar att han bara är en ryktesspridare men förnekar inte heller påståendena. Regeringen nekar till att de någonsin skulle använda miljoner av skattebetalarnas pengar till att finansiera något sådant. Rykten om ett förestående massavskedande förstärks och blir på ett par dagar till ett kallt konstaterande om att "Patrick Stevedoring" kommer att göra det. Avskedade! Klockan 23:47 den 7 april 1998, natten mot onsdagen den 8 april, låter regeringen meddela att "Patrick Stevedoring" avskedar alla sina anställda i syfte att ersätta dessa med icke-organiserad arbetskraft. I nattliga räder jagar vakter med hundar och vapen ut 1400 hamnarbetare från sina arbetsplatser i de 17 hamnterminaler "Patrick Stevedoring" sköter. Totalt avskedas 2100 medlemmar i MUA.

3 ... Melbourne: Runt 30 hamnarbetare låser in sig för att skydda sig mot hundarna och kan inte ta sig ut. En hamnarbetare skadar ryggen när han knuffas omkull av en hund. Brisbane: Ett femtiotal hundförare uppbackade av poliser föste ut hamnarbetarna. Flera hamnarbetare blev brutalt behandlade, men MUA representanter tilläts besöka hamnen med poliseskort. Även "Patrick Stevedorings" främsta konkurrent, "P&O Ports", drabbades genom att "Patrick Stevedorings" hundpatruller hindrade 70 P&O anställda att komma in till hamnen i Brisbane. Fremantle: I två timmar barrikaderade sig hamnarbetarna innan de på uppmaning av polisen lämnade hamnen. De upprättade en strejkvaktskedja utanför infarten. Sydney: Eftersom det var strejk där blev ingen avhyst från hamnen. Säkerhetsvakterna sändes in i hamnen med båt. Utanför hamnen demonstrerade 4000 fackföreningsfolk från olika fack. Newcastle, Townsvil/e, Port Ade/aide, Bumie o.s.v. : Många hamnarbetare fanns i jobb vid midnatt då vakterna jagade ut dem. De bildade sedan strejkvaktskedjor framför hamnarnas infarter liksom arbetarna i de flesta andra hamnar gjort. De hamnchefer som vägrade avskeda sin personal blev själva omedelbart avskedade. Vem bryr sig om något som sker på andra sidan jorden? De nyliberala arbetsmarknadsregler som försvårar för Australiens fackföreningar att agera genom egna konflikter och att medverka i gemensamma solidaritets aktioner gör det nödvändigt för hamnarbetarna att söka internationellt stöd för att kunna sätta press på sina motståndare. På det viset är situationen lik den som starkt bidrog till att Englands hamnarbetares egna fackförening, T &GWU, vände hamnarbetarna ryggen vilket till slut ledde till de blev utrotade av konkurrensen med ickeorganiserade daglönare. Världshandelsorganisationerna arbetar outtröttligt med att förstärka antifackliga regelverk och sin egen överstatlighet. V ar den utvecklingen slutar vet de inte ens själva, det enda man kan vara helt säker på är att de så långt som möjligt försöker begränsa fackföreningarnas möjligheter att försvara sina medlemmar. I Sverige har inte arbetsrätten ännu urholkats så mycket att vi är beroende av utländskt stöd för att kunna driva våra fackföreningar, men hur det ska vara med den saken i framtiden avgörs till stor del på den internationella arenan. Det är lika svårt för ett land i en handelsunion att ensamt ha en fungerande arbetsrätt som det är för en ensam arbetare att fä anställning med kollektivavtal i en fabrik där resten är ickeorganiserade arbetare. Därför är det viktigt att fackföreningar försvarar varandras rättigheter globalt.

4 Därför är det viktigt att hamnarbetare bryr sig om vad som händer andra länders hamnarbetare. De konkreta skälen till att just Australiens hamnarbetares situation påverkar de svenska hamnarbetarna är att samma australiska regering sitter tillsammans med Sverige och övriga OECD länder och förhandlar fram reglerna till det avtal som tätt namnet MAI, (Multilateral Agreement on Investments). Det avtalet syftar till att underlätta för OECD länderna att göra investeringar hos varandra. Ett typiskt exempel på områden som berörs är hamnanläggningar. Det ska vara enkelt för utländska investerare att ta över en privatiserad hamn. Detta i kombination med att de australiska stuveribolagen arbetar globalt, och att de har lärt sig hur de ska fä politiskt (och vid behov militärt) stöd för att privatisera och ta över hamnarna i de länder de vill in i, det gör att det finns all anledning till att stödja de australiska hamnarbetarnas kamp. P&O Ports och EU Australiens hamnar sköts av privata, ofta multinationella, stuveribolag och rederier. I de större hamnarna är olika hamndelar skötta ay olika entreprenörer med väldigt långa kontrakt. "Patrick Stevedoring" är små internationellt jämfört med dess australiska kollega "P&O Ports". I Australien har "P&O Ports" hand om 38 hamnterminaler och det är också i Australien deras huwdkontor ligger men det är som internationella entreprenörer de expanderar. Under 1997 hade en anmärkningsvärt stor andel av de våldsammaste arbetsmarknadskonflikterna i världen en koppling till att "P&O Ports" tog över hamnarna på mångåriga kontrakt och sparkade iväg tusentals hamnarbetare för att ersätta dessa med icke-organiserad arbetskraft. I Port of Quasim i Pakistan tog "P&O Ports" över containerterminalen i ett 30 årigt kontrakt vilket ledde till kravaller med 300 hamnarbetare där många blev skadade. När Indien 1997 privatiserade hamnarna ersattes hamnarbetarna av ickeorganiserade daglönare. ITF kritiserade Indien för en antifacklig politik och gissa vilket bolag det var som fick det första 30 åriga kontraktet? Just det, "P&O Ports". I Sri Lankas Port of Colombo trakasserades de fackliga ledarna. Fyra blev uppsagda, ett antal andra förflyttades till Port of Galle som ligger nästan 20 mil bort, besökstillståndet för en facklig rådgivare drogs in av hamnen. Även här: "P&O Ports". "P&O Ports" har hamnar i de flesta delar av världen: I Europa, Sydamerika, Asien, Afrika. Från Vladivostok till Buenos Aires. Antalet varierar men är sammantaget ökande. "P&O Ports" har köpt in sig i tre Italienska hamnar. Bland dessa Genua. EUdomstolen fastslog 1990/91 att kollektivavtalet för hamnarbetarna i Genua utgör ett handelshinder. Resultatet blev efter åtta års ständiga konflikter att EU-domstolen 1997 hotade Italien med kraftiga sanktioner om inte de slutgiltigt avförde de organiserade hamnarbetarna från hamnen. Det blev genom de Italienska hamnarbetarnas fackliga styrka ett värdigt avsked genom att staten fick lösa ut dem till förhandlingsbara villkor. Men snart, efter att de sista fackligt organiserade hamnarbetarna förswnnit, är daglönarna i Genuas hamn utelämnade åt

5 marknadskrafternas godtycke. EU har fattat ett beslut om att skapa en godsflödesväg genom Europa från hamnen i Rotterdam till hamnen i Genua. Under 1997 stod hamnarbetarna i Amsterdam och Rotterdam inför hotet om att förlora sina jobb på grund av ett politiskt beslut om att den "arbetspool" som hamnarbetarna utgick från till sina jobb måste vara ekonomiskt självförsörjande. Hamnarbetarna hade inget inflytande över "arbetspools" budget och eftersom de debiterade timprisema kraftigt understeg timkostnaden gick "arbetspool" snabbt i konkurs. Efter konkursen stod Amsterdams arbetare utan arbetsgivare och kvarvarande hamnarbetare i Rotterdam påtvingades arbetsvillkor som knappt skilde sig från de rättslösa daglönarnas. EU hade fltt sin vilja igenom, det finns i dag ingen fackförening som kan ställa krav på rimliga arbetsvillkor för godshanteringen tvärs genom central Europa. Vad har detta med Sverige att göra? Ja, här blir det mina egna spekulationer som talar. Ganska snart kommer Öresundsbron att stå klar, vilket kommer att ge godsflödena mellan Europa och Öst via Sverige en mycket större betydelse. Hamnarna utmed svenska ostkusten kommer att bli Europas dörr mot öst. Det verkar sannolikt att EU kommer att försöka pressa Sverige till att införa samma typ av avreglering som EU framtvingat i Italien eller de lokala politikerna framtvingat i Rotterdam/ Amsterdam. EU-domstolen har redan tagit mot en anmälan mot Sverige för brott mot konkurrensreglerna i och med att alla hamnarbetare måste arbeta under ett stuveriavtal och det är samma sak som fällde Genuas hamnarbetare. Ingen kan veta på vilket sätt Sveriges hamnarbetare kommer att f1 stifta bekantskap med handelsliberalernas arbetarhat, bara att det förr eller senare kommer att ske och jag skulle inte bli förvånad om det australiska "P&O Ports" då fanns med i bakgrunden. AF