Halmstad febr Till Sveriges Läkarförbund Stockholm

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Halmstad febr. 1982. Till Sveriges Läkarförbund Stockholm"

Fredrik Samuelsson
för 8 år sedan
Visningar:

1 Halmstad febr Till Sveriges Läkarförbund Stockholm Läkarförbundets agerande under det gångna året har mer än tidigare präglats av egoism, hyckleri och bristande samhällsansvar. Då jag inte kan stödja förbundets mål och medel ber jag härmed få anmäla mitt utträde ur förbundet. Jag vill ytterligare förklara mitt ställningstagande på följande sätt. De flesta människor i vårt land torde under det senaste decenniet ha fått klart för sig att vi lever i en värld med begränsade resurser. Många har dock vägrat att dra de riktiga slutsatserna av detta förhållande. De fortsätter ogenerat att å ena sidan hävda att svälten, misären, massfattigdomen och farsoterna måste utrotas, och å andra sidan kräva att den egna höga standarden inte får rubbas. Det är möjligt att den som för ett tiotal år sedan sade: "Ingen skall behöva få det sämre för att andra skall få det bättre" var i god tro. När kunniga människor idag hävdar sådana principer så talar de rimligen mot bättre vetande. När jag tillsammans med ett antal kolleger för 5 år sedan skrev i Läkartidningen och motionerade till förbundet om ett vi i solidaritetens namn skulle acceptera försämringar för den egna gruppen, befann sig Sverige fortfarande i ekonomisk expansion. Fördelningsreso-

De flesta människor i vårt land torde under det senaste decenniet ha fått klart för sig att vi lever i en värld med begränsade resurser.

2 nemanget gällde vid den tidpunkten huvudsakligen människor i U länder. Sedan dess har även vårt land fått begynnande ekonomiska problem. stat, landsting; och kommuner ser sig nödsakade att skära ned den sociala servicen och därmed försämra för de grupper som har det sämst. Det är i det läget ändå mer utmanande än tidigare när privilegierade grupper tar till stridsmedel för att söka bevara sina förmåner. Ibland hör man läkare på fullt allvar hävda att den svenska läkarkåren inte är en privilegierad grupp. Av jordens befolkning på 4.5 miljarder människor är enligt Världsbankens rapport från aug.981 genomsnittligt 99.5 fattigare än svensken. Detta gäller alltså genomsnittssvensken. Bland den globalt sett högprivilegierade svenska löntagarna intar läkarkåren en särställning. Vare sig men ser på bruttolöner, nettolöner eller konkreta tecken på levnadsstandarden, såsom ville, bilar, båtar och fritidshus, så är läkarkåren en privilegierad löntagargrupp. De som hävdar motsatsen måste antingen vara okunniga eller ha en avundsvärd förmåga till opportunistiskt tänkande. Har detta resonemang relevans för det fackliga agerandet? Ja, såvida man inte anser att fackets legitima roll är att helt oberoende av andra konsekvenser blint och hänsynslöst enbart arbeta för den egna gruppens kortsiktiga intressen. Fackföreningarna har ofta fört en kamp där arbetet för den egna gruppen varit liktydigt med arbete för ett rättvist samhälle. När fackföreningsrörelsen växte fram i vårt land handlade det om människor i misär

Det är i det läget ändå mer utmanande än tidigare när privilegierade grupper tar till stridsmedel för att söka bevara sina förmåner.

3 som försökte hävda grundläggande mänskliga rättigheter mot privata kapitalägare. På många håll i vår värld befinner sig arbetarna fortfarande på det stadiet. Det finns nästan inga likheter mellan den kampen och de lyxstrejker som högt privilegierade grupper i vårt land genomfört på senare år för att hävda sina intressen. Läkarkonflikten har inte i realiteten handlat om en konflikt mellan löntagare och arbetsgivare utan om en kamp mellan läkarkåren och mindre privilegierade löntagargrupper. Det har från läkarkårers sida hävdats att den aktuella kampen inte gäller materiella förmåner utan en helig princip. Man hör t.o.m. påståendet att läkarkårens agerande är för patienternas skull! Jag förstår inte hur kolleger utan att rodna kan bedriva detta hyckleri. Konflikten handlar inte formellt om kronor och ören men visst handlar det om materiella förmåner, som läkarna vill behålla. Hur skall man då som läkare, människa och samhällsvarelse ställa sig i konflikter som den nu aktuella? Om man som grundprincip för sitt liv har privat- och gruppegoismen, då är siällningstandena i princip enkla. Det gäller då bara att bedöma taktik och väga styrkor - hur långt kan man gå för att vinna fördelar? Historien visar att gruppegoismen i regel varit förhärskande - privilegierade grupper har sällan frivilligt gått med på de förändringar som rättvisan har fordrat. När de ansett det lönsamt har de använt våld för att försvara privilegierna. Det öppna våldet till försvar av orättvisor syns f.n. mest tydligt i Sydafrika och i Latinamerika. I den lilla republiken El Salvador har i år i genomsnitt 65 personer om dagen mördats i den egendomsägande

Läkarkonflikten har inte i realiteten handlat om en konflikt mellan löntagare och arbetsgivare utan om en kamp mellan läkarkåren och mindre privilegierade löntagargrupper.

4 minoritetens kamp för ett bibehållande av status quo. Jag menar inte att jag tror Sveriges läkarkår kommer ett ta till vapen för att hävda sina intressen. Men jag menar att det är på tiden att vi alla inser att orättvisor innebär våld och att en orättvis värld aldrig kan bli en fredlig värld. Om man som privatperson och fackföreningsmedlem menar allvar med begrepp som rättvisa och solidaritet, då tvingas mon sätta in sitt agerande i ett större perspektiv. Man tvingas inse att några svälter därför att andra har det för bra. Man tvingas, inse att om vi i framtiden vill ha en fredligare värld än hittills - eller en värld med människor på överhuvudtaget då måste vi 'på allvar te itu med rättvisefrågorne. Och vi kan då inte bara hänvisa till att politiker eller anda grupper skall ordna det. Vi måste var och en ta ett ansvar. Jag har varit medlem i Läkarförbundet i några år i förhoppningen: att man inom förbundet skulle kunna verka för en facklig politik som är förenlig med de vackra principer som brukar prisas i högtidliga sammanhang av de flesta människor i vår del av världen. Det senaste årets händelser har övertygat mig om att den rabiate egoismen är alltför utbredd inom förbundet för att meningsfulla samtal med en sådan målsättning skall kunna föras. Jag inser att ett fortsatt medlemskap skulle innebära ett stöd för de krafter som arbetar för att orättvisorna i vårt land och vår värld skull bestå. Då nu Läkarförbundet genom att begära utträde ur SACO viset att inte ens den grad av de högavlönades gruppegoism som bedri-

Om man som privatperson och fackföreningsmedlem menar allvar med begrepp som rättvisa och solidaritet, då tvingas mon sätta in sitt agerande i ett större perspektiv.

5 vits inom SACO är tillräcklig för Läkarförbundets medlarmur ber jag att få lämna läkarförbundet. Nils E Eriksson överläkare med mott I1 Länssjukhuset Halmstad

Relevanta dokument

SVENSK LOKFÖRARFÖRENING

SVENSK LOKFÖRARFÖRENING SLFF.NU VÄLKOMMEN TILL Svensk lokförarförening - SLFF HISTORIK Ett missnöje började gro redan 1989 när de etablerade facken inte försvarade lokförarnas rätt till pension vid 60.