TENDINIT (Seninflammation) och TENDINOPATI (Sensjukdom)

Transkript

1 TENDINIT (Seninflammation) och TENDINOPATI (Sensjukdom) Vanliga typer Konventionell behandling Läkemedel Övrigt Komplementära och alternativa terapier Tillskott Fytofarmaka Fysiomedicin Akupunktur Vanliga typer Skillnaden mellan en tendinit och tendinopati (tendinos) är att vid tendinit föreligger en inflammation. Vid tendinoser är skademekanismen ofta en långvarig fel- eller överbelastning på musklens senfäste som ger en förändring av vävnaden. Hälsenetendinos: Överbelastningsskada i hälsenan kan uppkomma i samband med: ensidig och upprepad belastning för hög träningsintensitet, belastning på hårt underlag, t ex löpning på asfalt. Lateral epikondylit eller tennisarmbåge är ett vanligt smärttillstånd från muskelfäste på utsidan av armbågen, oftast på dominant sida. Tillståndet uppkommer framför allt hos individer som arbetar med tunga repetitiva rörelser såsom t ex snickare och är som benämningen av problemet antyder vanligt hos tennisspelare. 50 % av alla tennisspelare har genomgått någon period med tillståndet. Prevalensen är mellan 1-2 % i befolkning mellan år. Tendinit är vanligare vid reumatiska tillstånd såsom reumatoid artrit (ledgångsreumatism) och spondartriter. Inflammationen beror då inte på överansträngning utan är en del av den reumatiska inflammationen. Uppföljning Tendinit har i regel tre stadier: Stadium 1: En dov smärta som följer på fysisk aktivitet, vilken lindras av vila. Stadium 2: Smärta i samband med mindre rörelser (som att klä på sig). Stadium 3: Konstant smärta. Konventionell behandling Läkemedel

2 NSAIDs - (ibuprofen och naxproxen), reducerar smärta och inflammation. Det finns också receptbelagda NSAIDs. Lidokain- eller kortisoninjektioner rätt in i senan kan dock inte ges i viktbärande senor pga risk för ruptur. Övrigt Sjukgymnastik och rehabilitering. Komplementära och alternativa terapier Isinpackning, i synnerhet direkt efter trauma Vila Massage Immobilisering av affekterade lemmar Flexibiliserande och stärkande övningar postinflammatoriskt Fysioterapi Ultrasonografi högfrevent ljud används för att särskilt värma en yta och därmed stregra cirkulation TENS (Transkutan elektrisk nervstimulering) elektricitet används för smärtlindring (av både natur- och skolmedicin Tillskott Kalcium (1 500 mg dagligen) och magnesium (750 mg dagligen) för att understödja läkning av bindvävnad och muskler Vitamin A ( IE dagligen) för immunfunktion och läkning. Ska ej användas av de som är, eller försöker bli gravid (A-vitamin kan ev. ge teratogena sidoeffekter). Notera också att vitaminet interagerar med ett stort antal andra läkemedel. Vitamin C ( mg två gånger dagligen) för att bidra till läkning, förstärka immunfunktion, och reducera inflammation. Vitamin E ( mg dagligen) och essentiella fettsyror, som fiskolja och/eller Gulltravolja ( IE en till tre gånger dagligen) för inflammationsreduktion. Fytofarmaka 1. Boswellia serrata (Virak): Uråldrig rökelseväxt. Har påvisats kliniskt signifikanta antiinflammatoriska egenskaper. 2. Bromelain, 250 mg två gånger dagligen. Från Ananasstjälkar utvinns detta enzymkomplex som effektivt kan reducera inflammation. Kombineras ofta med Curcuma, eftersom denna anses potensifiera effekterna hos bromelain. 3. Bryonia (Hundrova): Utblandad med andra droger i cataplasmata (el. annan lämplig administrationsform) lokalt på affekterat område. 4. Colchicum (Tidlösa) eller renframställt kolkicin, används vid giktanfall traditionellt också i refrakta doser vid reumatoser av naturläkare; ett användningsområde man delar med skolmedicinen är vid kalcifierande tendiniter, när kalcium ackumuleras i lederna. 5. Curcuma longa (Gurkmeja, eller renframställt curcumin) för smärta och inflammation. Drogen kombineras stundtals med bromelain, eftersom den anses potensifiera effekterna hos bromelain. 6. Glycyrrhiza glabra (Lakritsrot) för att reducera inflammation; har kortisoneffekter (och kortisonbieffekter). 7. Harpagophytum procumbens (Djävulsklo) detta traditionella medel har i ett flertal värdefulla studier påvisats både analgetiska och antiinflammatoriska effekter; finns tillsammans med Salix alba i en positiv Cochrane-

3 översikt vid smärta i rörelseapparaten. 8. Salix alba (Vitpil) eller andra salicylathaltiga droger som Filipendula, Gaultheria, Populus etc. 9. Uncaria tomentosa har lång traditionell användning som smärtlindrande medel, alltfler studier av relativt hög kvalitet stödjer alltmer drogens effektivitet. Fysiomedicin Ortotisk eller hälstöd och korrigering av skor, för hälsentendinit. Armbågsstöd och lätta (ca. 2 kg) vikter, vid tennisarmbåge. Växelbad (Kontrasthydroterapi), omväxlande varmt och kallt vatten i små bad eller andra lämpliga applikationer, som t.ex omslag. Efter de första timmar, ska affekterat område utsättas för mycket varmt vatten i 3 minuter, därefter i 30 sekunder i extremt kallt vatten eller på något liknande administrationssätt. Ricinoljeinpackning: Applicera oljan på en ren, mjuk tygbit, fixera med plastfolie på den affekterade ytan. Sätt ett varmt tyg över inpackningen, låt verka i minuter. Akupunktur NIH har rapporterat att akupunktur kan hjälpa vid tennisarmbåge (epikondylit) (snabbare läkning, smärtlindring). Förutom detta, visade sig i två studier att effekten av akupunktur vid tennisarmbåge och andra tendiniter uppvisade bättre smärtlindring än placebo. Sammanställning av studier tendinit/tendinos och övervikt eller fetma (Franceschi F et al.) Tendinopati Studiedesign n Ålder Frekvensmatchad fallreferent Tvärsnittsstudie, 311 RCR-fall visavi med 28 kroniska (2,8%) m. RC-tendinit Retrospektiv fallreferent, kontrolldomsfall visavi RC-sjukstudie m behandl. ( kalkyl. hos av fallen (67,7%) och (61,0%) kontroll. Mått på obesitas Relevanta resultat (53 77) OR: 1,9 (95% KI: 1,1 2,2) för män & 2,4 (1,4 4,.2) för kv. med 35. OR: 3,1 (95% KI: 1,3 7,6) för män & 3.5,(1,8 6,9) för kv. med 35. Risk direkt korrel. till graden av obesitas för både män (P = 0.002) och kv. (P < 0.001) 50,8 för män, 52,9 för kv. (>30) 55 (44 65) Retrospektiv fallreferent, kontroll- ( (42 56) visavi studie m. kalkyl. hos behandl. av fallen (69%) & (61,0%) av na, WC, midjatillhöftkvot WC 94,0 101,9 cm & RCtendinit OR: 2,0 (1,1 3,5) hos män 25,1 30 (övervikt) och RCsjukdom OR: 1,23 (1,10 1,38) 30,1 40 (fetma) och RCsjukdom OR: 1,25 (1,09 1,44) > 40 (morbid fetma) ingen ökad risk Efter omräkningar för konsult ationskvot, varade effekten bara i 25,1 30 (övervikt)-gruppen OR: 1,15 (1,02 1,31) > 40 o. lateral epikondylit OR: 1,41 (1,01 1,97) Effekten försvann när omräknades för konsultationskvot Konklusioner Obesitas ökade risken att behöva RCR Ökad WC är assoc. med kronisk RC tendinit (män) Signifikant assoc. bara för pat. som var lätt övervikt. ( 25 30) Omöjligt att skilja ut parallella faktorer som diabetes, ateroskleros, och hyperlipidemi Obesitas är inte assoc. med epikondylit

4 Fallserier 699 arbetare utan 38,1 ± 9,3 (longitud. studie). symtom vid baseline. (20 66) Nivå IV Vid 36 mån.: 48 leda av medial el. lateral epikondylit (6,9%), 34 från lateral epikondylit (4,9%), 30 från medial epikondylit (4,3%), & 16 från båda Tvärsnittsstudie Pes anserinus Retrospektiv fallkontrollstudie inflammation Hopparknä Retrospektiv fallkontrollstudie Achilles, post. tibial, och peroneal seninflammation Tvärsnittsstudie (initialt 46,3 ± 9, ) (81.5%); (30 64) 67 m. lateral epikondylit (1,3%) & 19 m. medial epikondylit (0.4%) 22 fall av tendinopati visavi fall visavi av vilka 208 med tendinit/ tendinos 62,1±11,5 fall, 59,8 ± 9,4 kontroll Hälsenainflammatiokontrollstudie, (27 77) Retrospektiv fall- 82 fall 49,5 Hälsenainflammatiobaserad studie Population- (tvärsnittsstudie) 298 fall (127 män, Män 171 kv.) asymtomatisk hälsenatendinopati hos 17 män (13%) och 8 kv. (5%) P=0.007 Män med hälsenatendinopati hade en central fettdistribution. Kvinnor hade snarare en perifer fettdistribution Hälsenainflammation fall-kontroll- 100 Frekvensmatchad 197 fall visavi Hälsenainflammation fall-kontroll- 472 Frekvensmatchad 472 fall visavi 34,3 Vikt, > 30 och lateral epikondylit: Obesitas är associerad univariabel analys OR: 2,4 (1,2 endast med lateral epikondylit 4,8), multivariabel analys OR: 1,8 (0,8 3,9). för medial epikondylit, WC Bara kvinnor m. WC > 100 cm och medial epikondylit OR: 2,7 (1,2 6,0) > 30 kg/m 2 och medial epikondylit OR: 1,9 (1,0 2.7). för lateral epikondylit Obesitas: fall 16/22 (72,7), 21/38 (55,3); P = 0.28 icke signifikant > (65,4%) av de med övervikt och fetma hade en tendinitdiagnos jämfört med 65 (34,6%) hos friska. > 25 och tendinit OR: 1,923 (1,39 2,66) P < ,3±12,2 Kvinnor 36.5±10.5 Fall: 52,77 ± 11,8 (21 82) Kontroll: 42,74 ± 12,1 (21 78) Fall: 51,2 ± 13,5 (16 88) Kontroll: 52,0 ± 14,3 (18 88) FD, FMQ BFM, WC, WHR, o. DXA Obesitas är associerad m. medial epikondylit Att vara överviktig eller lida av fetma ökar signifikant chans att få tendinit Obesitas var statistiskt associerat Obesitas är en av de med hälsenatendinopati P = etiologiska faktorerna för kv, och P = för män vid hälsenatendinopati Män med hälsenatendinopati hade högre WHR (0,926±0,091, 0,875±0,065, P=0.039), högre android/gynoid fettmassakvot (0,616±0,186, 0,519±0,142, P= 0.014), och högre över/nedre kroppsfettmassakvot (2,346 ± 0,630, 2,022 ± 0,467, P = 0.013). Kvinnor m. tendinopati hade mindre totalfett (17 196±3 173 g, ± g, P = 0.009), bukfett (7 367 ± g, ± g, P = 0.003), & android fett (1 117 ± 324 g, ± 811 g, P = 0.005). De hade lägre central/ perifer fettmassakvot (0,711 ± 0,321 g, 0,922 ± 0,194 g, P = 0.004) än normala friska Signifikant skillnad av : P < ,69 ± 7,54 (17,9 75,9) visavi 30,56 ± 7,55 (19,7 61,5) OR: 2,60, 95% KI = 1,87 3,61; 3,81, 95% KI = 2,57 5,63; 3,77, 95% KI = 2,24 6,34; 6,56, 95% KI = 3,18 13,55 För : 25,0 29,9, 30,0 34,9, 35,0 39,9, och >40.0, respektive Pat. med hälsenatendinopati uppvisade ett signifikant högre än na har en roll i utvecklingen av hälsenatendinopati

5 Hälsenainflammatiokontrollstudie, Retrospektiv fall- 96 fall visavi 906 I Plantarfasciit Retrospektiv fallkontrollstudie, I Kronisk plantarfasciit (CPHP) Frekvensmatchad fall-kontrollstudie. Prognosstudie, Plantarfasciit Tvärsnittsstudie (populationstudie) Plantarfasciit Frekvensmatchad fall-kontrollstudie. Prognosstudie, 158 fall visavi fall visavi av vilka 189 med CPHP 50 fall visavi ,7 Vikt, 41,8 Vikt, Vikt >60 kg hos kv. OR: 0,378 (0,203 0,706) 52,3±11,7 Signifikant större för CPHPgrupp (29,8 ± 5,4 kg/m 2 visavi 27,5 ± 4,9 kg/m 2 ; P < 0.01). De med CPHP hade sannolikt mer fetma (OR: 2,9, KI: 1,4 6,1, P < 0.01) > med CPHP. > 25 och plantarfasciit OR: 1,4 (1,016 1,93) P < ± 11 (31 85) > 30 OR: 5,6 (KI: 1,9 16,6) jämfört med 25 kg/m 2 Kv. med en kroppsvikt >60 kg body hade en ökad risk att utveckla plantar fasciitis Obesitas är associerat med CPHP än normalviktiga Om pat. var överviktiga eller hade fetma fanns en ökad chans, men inte signifikant att utveckla CPHP Obesitas förefaller vara en oberoende risk faktor för CPHP WC: midjeomkrets (waist circumference); WHR: midja-till-höftkvot (waist-to-hip ratio); OG: grupp med fetmapatienter (group of obese patients); CG: kontrollgrupp (control group); RC: rotator cuff; RCR: rotator cuff repair CPHP: chronic plantar heel pain; FD, fettdistribution (android eller gynoid); FMQ, kroppsfettkvot; BFM, andel kroppsfett; DXA, (dual-energy X-ray absorptiometry) metod för att mäta benmineraldensitet, "bentäthet" = BMD). Referenser: Albert JD, Meadeb J, Guggenbuhl P, Marin F, Benkalfate T, Thomazeau H, Chales G. High-energy extracorporeal shock-wave therapy for cacifying tendinitis of the rotator cuff: a randomized trial. J Bone Joint Surg Br. 2007;89(3): Cacchio A, Paoloni M, Barile A, Don R, de Paulis F, Calvisi V, Ranavolo A, Frascarelli M, Santilli V, Spacca G. Effectiveness of radial shock-wave therapy for calcific tendinitis of the shoulder: single-blind, randomized clinical study. Phys Ther. 2006;86(5): Franceschi F, Papalia R, Paciotti M, Franceschetti E, Di Martino A, Maffulli N, Denaro V. Obesity as a risk factor for tendinopathy: a systematic review. Int J Endocrinol. 2014;2014: Fray C, Zamora J. The effects of obesity on orthopaedic foot and ankle pathology. Foot Ankle Int. 2007;28(9): Fredberg U, Stengaard-Pedersen K. Chronic tendinopathy tissue pathology, pain mechanisms, and etiology with a special focus on inflammation. Scand J Med Sci Sports. 2008;18(1):3-15. Gelineck J, Salomonsen M, Hviid C. Retropharyngeal tendinitis: radiographic and magnetic resonance imaging findings. Acta Radiol. 2006;47(8): Gobel H, Heinze A, Ingwersen M, et al. Effects of Harpagophytum procumbens LI 174 (devil's claw) on sensory, motor und vascular muscle reagibility in the treatment of unspecific back pain. Schmerz. 2001;15: Harvie P, Pollard TC, Carr AJ. Calcific tendinitis: natural history and association with endocrine disorders. J Shoulder Elbow Surg. 2007;16(2): Kimmatkar N, Thawani V, Hingorani L, et al. Efficacy and tolerability of Boswellia serrata extract in treatment of osteoarthritis of knee -- a randomized double blind, placebo controlled trial. Phytomedicine. 2003;10:3-7. Lathia AT, Jung SM, Chen LX. Efficacy of acupuncture as a treatment for chronic shoulder pain. J Altern Complement Med Jun;15(6): Lopez RG, Jung HG. Achilles tendinosis: treatment options. Clin Orthop Surg Mar;7(1):1-7. Rahman MH, Khan SZ, Ramiz MS. Effect of therapeutic ultrasound on calcific supraspinatus tendinitis. Mymensingh Med J. 2007;16(1):33-5. Rees JD, Maffulli N, Cook J. Management of tendinopathy. Am J Sports Med Sep;37(9): Zubler C, Mengiardi B, Schmid MR, Holder J, Jost B, Pfirrmann CW. MR arthrography in calcific tendinitis of the shoulder: diagnostic performance and pitfalls. Eur Radiol. 2007;17(6)