Lärarna utövare av en svår konst

Transkript

1 Lärarna utövare av en svår konst Hans Lagerbergs bok Lärarna kommer ut vid en tidpunkt, då yrkesrollen kanske mer än någonsin står i skolpolitikens debattcentrum. Ifråga om noggrannhet, referenser, källor och register kan boken väl mäta sig med en doktorsavhandling, skriver Ingemar Sallnäs. Hans Lagerberg tillhör de etablerade arbetarförfattarna. Utöver ett antal romaner har han skrivit historisk facklitteratur, bl.a. om föregångarna Ivar Lo-Johansson och Eyvind Johnson och om Hinke Berggren. I hans nya bok Lärarna märks Lagerbergs egna tillgångar: litterärt handlag, gedigen lärarerfarenhet från flera skolformer och en farfar, som blev lärare för mer än hundra år sedan. Någon kanske frågar sig vad detta har med folkbildning att göra. Ett svar är folkhögskolorna, som ju har en egen lärarutbildning i Linköping med en annorlunda profil än de vanliga lärarhögskolorna. Även studiecirkelns ledare tar ofta på sig lärarrollen om än med särskilda förtecken. Föreläsningarna och biblioteken har också lärarinslag, om vi nu vill göra bilden ännu fylligare. Dessutom har Lagerberg under minst 20 år varit knuten till den skrivarkurs Jakobsbergs folkhögskola anordnar. En kvinna, som tidigare varit Lagerbergs elev på gymnasiet, sammanfattade långt efteråt vad hon mindes av honom som lärare: Du fick oss att tvivla på alla auktoriteter. Och stå för våra åsikter. Lärarna är en både nyttig och rolig bok för oss folkbildare. Byskolläraren och fröken på landet Engelbrekt Lagerberg tenterade in på seminariet i Karlstad, när han var 17 år gammal. Några år senare blir han skollärare i Brånsta, Kumla socken, Västergötland. Farfar beskrivs som en principfast folkrörelseman. Som nykterist vägrar han skåla med prosten och går därmed miste om en tjänst! Skolan sågs som kyrkans dotter, en tjänarinna åt det patriarkala samhället. Farfar gifter sig och får barn. Metodiken för en lantlig B-skola med sammanslagna klasser får han själv utforma. Han beskrivs som en Chronschough, som lider av adjektivsjuka och Forskning om folkbildning 1/

2 omständliga satsbildningar men också som en man med goda egenskaper som flit och duglighet. De hävdade båda folkets rätt till kunskaper. Författaren blandar på ett förtjänstfullt sätt det vardagliga arbetet som lärare med de internationella storheterna inom pedagogikens område och de svenska skolreformerna. Dessutom belyser han med litterära skildringar skolans värld. I farfars fall, utöver August Bondesson, Albert Olsson, Irja Browallius och Sara Lidman. Folkskollärarna tillhörde folkrörelsefolket och deras inflytande ökade, då de alltmer kunde påverka en framväxande socialdemokratisk skolpolitik. När arbetsskolan påbjöds 1920 förklarades, att man skulle utgå från barnens egna iakttagelser och rön i stället för läxböckerna. Eleverna skulle lära sig genom att göra i stället för att lyssna. Visst känns dessa tankar som moderna och aktuella! Ändå har metodiken rötter tillbaka till renässansens Erasmus av Rotterdam. Hans Lagerberg berättar om hur hans mor blev folkskollärare efter utbildning på seminariet Rostad i Kalmar. Hon beskriver tiden där så hänförande, att sonen uppfattade det som att hon tillbringat åtminstone ett decennium där. Gemenskapen var stark och vissa progressiva metoder inom pedagogiken praktiserades, bl.a. av matematikläraren Frits Wigforss, finansministerns bror. Det var stor skillnad för en kvinna, om hon var folkskollärare jämfört med småskollärare. Löneskillnaderna var på 1930-talet avsevärda. Att vara ensam kvinna och lärare på landsbygden innebar ofta utsatthet. Ibland fick hon bo ensligt mellan två skolor hon skulle betjäna, ofta trakasserades hon av traktens ungkarlar. Det var säkrare att gifta sig. Prästen i den församling i Roslagen där mamman verkade gav henne en pistol, inte för att hon skulle skjuta karlarna men väl råttorna på dasset. Med den skönlitteräre författarens rätt avslöjar Lagerberg lite längre fram i boken, att mamman bara var folkskollärare i hans fantasi. I själva verket stod hon i skoaffär innan hon gifte sig med en student från Kumla! Kollisioner Det blir många kollisioner i skolans värld: mellan läroverk och folkskola, mellan adjunkter och lektorer, mellan konservativa och radikala idéströmningar, mellan lärare som trodde att de bara var till för sina ämnens skull och de som intresserade och engagerade sig för eleverna. En viktig motsats är den mellan rabblande av fakta och förmågan att använda kunskapen i ett organiserat tänkande. Är kunskap till för individens lycka, för arbetslivet, för kyrkan eller för samhället? Författaren läser historia vid Stockholms universitet. Han finner pedagogiken 14 Forskning om folkbildning 1/2008

3 förfärande lik den på läroverket, men på seminarierna uppskattar han den ifrågasättande, kritiska hållning han själv representerar. Nästan ingen av de studerande tänker bli lärare och ändå blir det så. Lagerberg söker efter avslutade studier tjänst på läroverket i Falun. Det är läraryrket som väljer honom, eftersom dålig ekonomi och trångt boende med barn nödvändiggör inkomster. Eleverna tycker att han är en bra lärare och själv upptäcker han att det helt enkelt är roligt att vara lärare. Jag tror att detta är själva hemligheten med läraryrket. Goda ämneskunskaper, omväxlande pedagogiska grepp, intresse för eleverna och resultatet: det blir roligt att vara lärare. Helst skall lönen hävda sig hyggligt mot andra likvärdiga yrkesutövares. Skoldebatten är livligare nu än på länge. Inte minst är det lärarens roll som diskuteras. När Hans Lagerberg och jag blev lärare var det fortfarande ett attraktivt yrke med god status, bra arbetsvillkor och rimligt god lön. Det nya gymnasiet beslutas 1964 och året 1968 kommer allt närmare. Göran Palms bok Indoktrineringen i Sverige blir viktig läsning för radikala lärare liksom engagemang mot USA:s krig i Vietnam. Elevorganisationen Seco ger ut Skola i klassamhälle och lärarens roll blir mera utsatt och vansklig. Författaren växlar mellan romanskrivande och lärarjobb under sex år på Komvux. Betygen står också där alltför mycket i centrum och hindrar sammanhållningen. De allra flesta elever och lärare tycks vara överens om att betyg är av ondo och en negativ faktor i skolan. På frågan varför man går i skolan blir svaret ofta för att man måste och för betygens skull. Skolforskaren Erik Wallin menar, att det är samhället som behöver betygen, inte skolan. En grundbult i pedagogiken är kunskapssynen. Exempel ges från folkhögskolornas lärarutbildning, där en av företrädarna för Föreningen Kunskap i Skolan, Arne Helldén, vägrade att ens diskutera de studerandes delaktighet i planeringen. För synen på folkhögskolornas pedagogik spelade Progressiv Folkhögskola en viktig roll under 1970-talet. Från jämlikhet till valfrihet Under 1960-talet talades det mycket om en demokratisk skola, som skulle göra samhället mera jämlikt. Också i slutet av 70-talet hyllade alla partier likvärdigheten tio år senare var honnörsordet valfrihet. Skolministern Göran Persson manade lärarna att vända sig till kommunerna, där pengarna fanns. Nedrustningen av skolan påbörjades, lärarnas status försämrades och villkoren för studi- Forskning om folkbildning 1/

4 er har aldrig i modern tid varit så beroende av i vilken kommun man bor. Lagerberg frågar sig, hur partiet kunde överlåta en för jämlikheten och ideologin så viktig institution som skolan. Att Göran Persson har ett stort ansvar behöver knappast påpekas. Författaren ger ett kapitel rubriken Klasskolan för att tydliggöra problemen. Ett citat från författaren Torgny Lindgren är belysande: Skolan är ett fängelse läraren ömsom fånge och fångvaktare. Läraren är bräddfull med solidariteter med själva systemet, eleverna, kollegorna, arbetsköparna och med vissa idéer och ideologier. Med väl valda exempel från romaner och filmer belyser Lagerberg dilemmat under rubriken Plit eller kamrat?. Idéhistorikern Sven-Erik Liedman menar att skolan hävdat en moral stående över samhällets konflikter och inte låtsats om motsättningarna till världen utanför. Trots att alla socialdemokratiska statsministrar efter kriget varit statsråd inom skolområdet har intresset inom partiet alltid varit större för arbetsmarknadspolitiken. Många arbetare tyckte att lärarna hade det bra med sina sommarlov och mest gnällde. Lärarna hade en trygghet i den reglerade befordringsgången och en Skolöverstyrelse med många tjänstemän och klara regler för det mesta. I dag ställs lärarna inför lojalitetskrav enligt det privata näringslivets principer. Det är därför inte så konstigt att skolledare och lärare så sällan deltar i skoldebatten. Många exempel redovisas för att visa hur mycket blivit allt sämre inom skolans område. Vad är en bra lärare? Avsnittet under denna rubrik är mycket intressant. I Danmark läggs i Grundtvigs anda stor vikt vid att eleverna skall få möta det Levande Ordet. Läraridealet blir därmed annorlunda än i Sverige, där läsningen prioriterats. Många minns filmen Döda poeters sällskap, där läraren provocerar eleverna att tänka själva, men Lagerberg är betänksam inför lärarhjälten, som är mycket inspirerande men samtidigt oerhört berusad av sig själv. Författaren nagelfar sig själv och berättar att kollegor sagt att han är född till lärare, men samtidigt påpekade en av dem, efter en medryckande lektion, att Hans varit mycket bra, men att han själv föredrog lärare som utförde jobbet så att andra kunde fortsätta lektionen efteråt! Uppfattningen om vad som är en god lärare varierar alltid med kulturen. I Östafrika anses den gode läraren ha insikt om en hemlighet. Han ska därför med värdighet och auktoritet läsa den text, som eleverna ska lära sig att återge. Som kontrast ska en duktig lärare i dagens Sverige organisera situationer som kan få 16 Forskning om folkbildning 1/2008

5 de enskilda eleverna att växa; hon ska skapa ett sådant klimat i klassen att de lärande vill lära sig och ta ansvar för gruppen. Lägg märke till att läraren i dag allt oftare är en kvinna. Kraven på tydlighet och variation är stora liksom på stor skicklighet att hantera olika situationer. Lärarna är överens om att ingen är bra på allt. Hans Lagerberg menar, att man ständigt måste lära sig av sitt lärande. Lärarutbildningarnas förmåga att förbereda för yrket förefaller i nuläget vara ytterst begränsad. Bokens sista kapitel har rubriken Dialogen är konsten. Det känns som om hela boken sammanfattas här. Författaren berättar om sina många besök hos skrivarkursen på Jakobsbergs folkhögskola. Han är mer och mer imponerad av den positiva atmosfären, när individualister och ibland självutnämnda genier, skall lära sig att intuition och inspiration är frukter av arbete. Kursledaren och läraren Lotta Pauli talar om att man själv måste tycka det är roligt. Det kräver sin kvinna. Hon är alltid nervös inför arbetet och utmattad när hon kommer hem, vidbränd, tom, som efter en lång föreställning. Otvivelaktigt har läraryrket ett narcissistiskt drag, som kräver sitt pris men i gengälld ger utbyte i form av tillfredsställelse med att se de lärande utvecklas och ibland får läraren också uttrycklig uppskattning. Lägg till detta, att läraren måste tycka att det är roligt, inte alltid men ofta! Hans Lagerbergs bok Läraren är den första moderna biografin över den svenska lärarkåren. Den kan rekommenderas till alla med intresse för en av de viktigaste rollerna på en av vårt lands mest betydelsefulla arbetsplatser, där alltfler tillbringar allt längre tid, av tvång, nödvändighet eller rent av bildningsstörst och kunskapsglädje. Ingemar Sallnäs Lärarna. Om utövarna av en svår konst. Hans Lagerberg. 383 sid. Ordfront, Box 17506, Stockholm. forlaget@ordfront.se ISBN Forskning om folkbildning 1/