*Sveriges kommuner och landsting, SKL

Transkript

1

2 Hur mycket tid ska en lärare ha för varje elev? Det är den viktigaste frågan i årets avtalsrörelse mellan lärarna och deras arbetsgivare. För lärarna är svaret självklart. De vill ha tid att möta varje elev som en individ, och tillräckligt med tid att planera och följa upp lektionerna, för att kunna göra ett bättre jobb. För arbetsgivarna* är det däremot inte självklart. De vill öka lärarnas reglerade arbetstid och klämma in fler lektioner och elever, vilket minskar lärarens tid för varje elev. De vill också bestämma över var och när lärarna ska utföra sina arbetsuppgifter utanför klassrummet, men utan att erbjuda en ostörd miljö där lärarna kan arbeta och göra rättvisa bedömningar och sätta betyg. Vad innebär arbetsgivarnas förslag för eleverna? Deras möjligheter att bli sedda och uppskattade som enskilda individer försämras. Det blir svårare för dem att diskutera och få fördjupade och personligt anpassade svar genom nära och täta kontakter med sin lärare. Gör stämpelklocka för lärarna och löpande bandprincip för eleverna skolan bättre? Nej, det är ett förlegat sätt att se på en så kreativ och kraftfull verksamhet som skolan är. Arbetsgivarnas förslag urholkar både förtroendet mellan eleverna och lärarna och elevernas ämneskunskaper. Om vi ska diskutera hur den svenska skolan ska utvecklas kan vi väl istället börja med att vara överens om att det behövs mer tid för varje elev, inte mindre tid för alla elever. *Sveriges kommuner och landsting, SKL

3 Idag undervisar lärarna fler timmar om dagen än för 20 år sedan. Samtidigt har varje lärare fått fler och mer tidskrävande arbetsuppgifter utanför klassrummet utvecklingssamtal, individuella utvecklingsplaner, kvalitetsredovisningar och planeringsmöten. En heltidsarbetande lärare har en reglerad arbetstid på sju timmar per dag. Därutöver har läraren ytterligare två timmars arbetstid om dagen. Då ska bland annat undervisningen förberedas, prov rättas, uppsatser kommenteras och kontakter med elever och föräldrar äga rum. Det är de två timmarna som arbetsgivarna nu vill skära ned genom att utöka undervisningstiden. I andra yrken kanske en schemalagd timme hit eller dit inte spelar någon större roll. Men för en ämneslärare, som redan har flera hundra elever i sina klasser, kan en extra undervisningstimme per dag innebära 30 eller till och med 60 nya elever per vecka. De nya eleverna har lika stor rätt att bli sedda som individer av läraren som andra elever. De har också precis som alla andra elever olika förutsättningar vilket kräver olika mycket tid i klassrummet och utanför. Men hur ska en lärare klara av att lära känna sina elever, och ge var och en av dem undervisning av hög kvalitet, om arbetsgivaren minskar på tiden för planering? Hur ska läraren kunna ge stöd och rättvisa omdömen om det inte finns någon tid för uppföljning och utvärdering? Ekvationerna går inte ihop. Istället för att betrakta lärarna och eleverna som anonyma negativa siffror i budgeten är det dags att arbetsgivarna börjar fundera på hur resultaten i den svenska skolan kan bli mer positiva.

4 Lärarna vill: Få mer tid till varje elev. Därför kan vi aldrig acceptera att arbetsgivaren fortsätter öka antalet elever som varje lärare ska ansvara för. Förbereda kvalitativ, individanpassad undervisning samt ge individuell återkoppling till varje elev. Därför kan vi aldrig acceptera att arbetsgivaren fortsätter minska tiden för detta. Ha möjlighet att följa upp, bedöma och betygsätta i en ostörd miljö. Därför kan vi aldrig acceptera att utföra detta arbete i lokaler som saknar datorer och där det inte är lugn och ro. Att lönen ska vara så attraktiv att duktiga studenter väljer lärarutbildningen. Därför kan vi aldrig acceptera att enskilda arbetsgivare använder lärarlöner som budgetregulator. Vi vill skapa en skola där alla elever når sina mål, där alla elever har samma chans var de än bor och var de än kommer ifrån. Där alla får studiero, känner sig trygga och ser meningen med att studera. Där lärarna har tid och möjlighet att möta varje elev som enskild individ. Vi ska ha en skola där lärarna är behöriga i de ämnen och för de skolår de undervisar i, för att eleverna ska få den höga undervisningskvalitet som de har rätt till. Där det finns behöriga studie- och yrkesvägledare som guidar eleverna in i framtiden. Om våra ungdomar får möjlighet att utvecklas, växa som människor och förverkliga sina livsmål, kommer de att göra vårt lilla land större i världen. Vi har inte råd att ställa någon utanför. Varje elev som skolan tappar är en tragedi för den enskilde och en förlust för det gemensamma. För varje ung människa som får möjlighet att växa, växer också Sverige. Professionellt arbete kräver konkurrenskraftiga löner I undersökningar har vi frågat allmänheten: Vilken yrkeskategori tror du är ledare för flera hundra individer, med stort ansvar för deras utveckling och framtida möjligheter? Vad tror du en sådan här ledare tjänar? Vi fick följande svar: VD eller avdelningschef, och de flesta har trott att lönen är drygt kr i månaden. Det rätta svaret är: Lärare som tjänar omkring kr i månaden efter 20 års tjänst. I vilket annat kunskapsföretag som helst skulle lärarnas kompetens och arbetsinsats värderas högre. Därför kräver vi löner som svarar mot lärarens ansvar och utbildningens längd.

5 Varför har den svenska skolan sjunkande resultat i internationella jämförelser? Och varför gör inte arbetsgivarna en ordentlig analys av orsakerna? Det finns en mängd rapporter att söka svaren i. Men de väljer istället att skära ned på den lilla tid vi har för varje elev och det gör mig arg. Jag har drygt tre minuter i veckan för varje enskild elev för planering, rättning och bedömning och så ser det nog ut för de flesta lärare i grundskolan. Det räcker självklart inte och jag förstår att föräldrarna blir upprörda om de hör detta. De senaste femton åren har våra arbetsuppgifter exploderat. Vi har mer undervisning, fler elever att ta ansvar för och större krav på dokumentation. Vi ska ta ansvar för elevernas kunskapsutveckling och för deras sociala utveckling. Om Lovisa mår dåligt kan jag inte vända ryggen åt henne, och jag måste ha tid att fånga upp mobbning och andra problem bland eleverna. Nu vill arbetsgivaren schemalägga ännu mer av min arbetstid. Det innebär att jag nästan alltid kommer att träffa eleverna i grupp, i mina roller som klassföreståndare och mentor. Men när ska jag då ha tid att hjälpa Lovisa, hon vill ju inte prata om sina problem inför klasskompisarna? Mina möjligheter att lära känna varje elev och individualisera undervisningen minskar dramatiskt. Det blir svårare att göra en rättvis bedömning av varje elev och ge feed-back så att eleven kan förbättra sitt resultat. Mitt råd till arbetsgivarna är att tänka om och komma tillbaka med ett förslag som gör det möjligt för mig att göra ett bra jobb med varje elev. Det mår hela skolan bättre av. Lena Klarås, lärare i svenska och engelska, åk 4 9, Järfälla

6 Det verkar som om arbetsgivaren vill klämma ut ännu mer undervisningstid av oss. Men fler lektioner kräver även mer tid för planering och uppföljning, och för många finns inte tillräckligt med tid ens idag. Pressen är redan stor att ge snabb respons till eleverna efter prov. I tider med nationella prov ökar arbetsbördan ännu mer och då måste vi ha möjlighet att laborera med våra timmar. Jag tycker arbetsgivarparten borde sluta bråka om arbetstiden och istället börja diskutera arbetets innehåll. Jag efterlyser en gemensam struktur för tjänstefördelningar, idag slängs många av våra arbetsuppgifter ner i en svart säck som ingen har kontroll över. Fredrik Abrahamsson, lärare i matematik och fysik på gymnasiet, Växjö I en tid då de flesta är överens om att läraryrkets status måste höjas väljer arbetsgivarna att gå åt rakt motsatt håll. De verkar vilja avakademisera yrket genom att införa stämpelur och total kontroll över arbetstiden. Så fungerar det inte i något annat akademiskt yrke. Hur ska vi då kunna hjälpa till att utveckla skolan genom att ta in skolforskning och själva bidra med forskning? Var finns tiden för att förbereda undervisningen, för reflektioner och efterarbete? För mig och mina elever innebär det också mindre utrymme för kreativ undervisning, vilket är särskilt viktigt i de yngre årskurserna. Catherine Couturier, lärare i grundskolan åk 1, Stockholm Det som gör mig mest upprörd i arbetsgivarnas förslag är att jag får mindre tid för varje elev. Jag undervisar i kreativa ämnen och måste ha möjlighet att göra kreativa individuella bedömningar av eleverna. Det förutsätter att jag har tid att reflektera över varje elev för att lära känna henne, trots att kurserna är korta. Arbetsgivarnas kollektiva synsätt på eleverna skapar bara problem. Om de får som de vill kommer de duktiga eleverna att få mindre stimulans eftersom allt fokus tvingas flytta över till de elever som har svårt att få godkänt. Varje lärare kommer också att få ta ansvar för fler elever, för min del skulle det handla om uppåt 250 elever totalt om jag jobbar heltid. Lars Windisch, lärare i musik och idé- och kulturhistoria på gymnasiet, Alingsås Arbetsgivarnas förslag gör mig förtvivlad, det finns inget i det som ger oss lärare och våra elever bättre möjligheter att vända den negativa resultattrenden och lyfta skolan. Tvärtom tvingar deras förslag mig att välja mellan mitt eget välbefinnande och elevernas välbefinnande och utveckling, det finns inte tid till bådadera. Vi vill ha hållbara förutsättningar för att göra ett riktigt bra jobb mer tid för varje elev, ostörda arbetsplatser i skolan, begränsat antal elever i varje klass Men det finns inte ett ord om det i arbetsgivarens förslag, det är bara ekonomiska intressen som styr. Robin Smith, lärare i svenska och engelska på gymnasiet, Stockholm

7 Har du barn eller barnbarn i skolan? Eller är du själv lärare? Då vet du hur värdefullt det är med täta och nära kontakter mellan elever och lärare i och utanför klassrummet. Stunder då en elev kan möta sin lärare öga mot öga och få svar på frågor, diskutera och kanske också ta upp känsliga ämnen. Då uppstår förtroende och målen blir gemensamma. De stunderna det förtroendet vill arbetsgivarna skära ned på. De tycker att lärarna ska undervisa ännu mer än idag, trots att de historiskt sett undervisar fler timmar än någonsin. De vill klämma in fler elever i varje lärares ansvarsområde och bestämma över detaljer som när och hur lärarna gör sin planering eller kommenterar uppsatser. I ett läge då skolans resultat behöver förbättras väljer arbetsgivarna att se strikt ekonomiskt och spara på en verksamhet som under många år lidit av nedskärningar. Istället för att samarbeta med lärarna och ta vara på deras kunskap om hur skolan kan utvecklas, ger sig kommunerna på lärarna. Gör det ditt barns skolgång bättre? Gör det din vardag och framtid som lärare bättre? Knappast. Därför tänker vi inte vika oss när vi kräver mer tid för varje elev. Välkommen att följa vår avtalsrörelse på Metta Fjelkner, förbundsordförande Lärarnas Riksförbund Lärarnas Riksförbund är det enda fackförbundet i Sverige som organiserar enbart behöriga lärare och studie- och yrkesvägledare. Med våra medlemmar är vi ett av de största förbunden inom Saco. Box 3529, Sveavägen 50, Stockholm, , lr@lr.se