Hjortdjurens inverkan på tillväxt av produktionsträd och rekrytering av betesbegärliga trädslag

Transkript

1 RAPPORT Hjortdjurens nverkan på tllväxt av produktonsträd och rekryterng av betesbegärlga trädslag - problembeskrvnng, orsaker och förslag tll åtgärder Jonas Bergqust, Chrster Kalén, Hasse Berglund

2 Skogsstyrelsen december 2011 Författare Jonas Bergqust Chrster Kalén Hasse Berglund Projektledare Chrster Kalén Projektgrupp Jonas Bergqust Roger Bergström Ronny Fhn Agneta Jonsson Hene Krekula Kenneth Lndström Patrk Olsson Matts Rolander Märtha Wallgren Lars Edenus Omslagsfoto Chrster Kalén Upplaga Fnns endast som pdf-fl för egen utskrft ISSN BEST NR 1839 Skogsstyrelsens förlag Jönköpng

3 Innehåll Förord...1 Sammanfattnng...2 Inlednng...3 Organsaton och arbetssätt...4 Betestryckets nverkan på landskapets trädslagsbldnng och dess konsekvenser för bologsk mångfald...5 Samhällets målsättnng för klövvltets påverkan på bologsk mångfald...9 Att mäta trädbldnng...13 Åtgärder...15 Uppskattnng av det generella nkomstbortfallet för skogsägare vd olka skadenvåer...16 Skador av älg på tall...17 Skador av älg på gran...24 Skador av kronhjort på tall och gran...25 Skador av rådjur på tall...26 Skador av rådjur på gran...26 Beräknng av ekonomska effekter av betesskador...27 Vdareutvecklng av älgbetesnventerng...29 Vltskadenventerng för tallfattga områden...29 ÄBIN...29 Tdgare försök att utveckla en ÄBIN för södra Sverge...30 Kravspecfkaton för anpassnng av Äbn mot tallfattga områden...30 Hur tar v fram en prognos för hjortdjurens foderutvecklng älgförvaltnngsområden?...37 Sommar- och vnterfoder...37 Den brukade skogen ger foder...37 Foderkvaltet...38 Övrga älgbotoper...38 Foderlandskapets dynamk...38 Fodertllgång absoluta tal...39 Fodertllgång en växande ungskog...40 Tankar om metod...41 Sammanfattnng...42 Ltteratur/källförtecknng...43 Blagor...45 Uppdrag om framtagande av metoder för nventerng av älg m.m Förlängd td för redovsnng av del av uppdrag om framtagande av metoder för nventerng av älg m.m...50

4 Älgskadornas nverkan på volymtllväxt, kvaltet och trädslagssammansättnng landets skogar...52 Provnventerngar med Äbn anpassad tll tallfattga områden...67 Om skattnng av parameter för godtycklgt område...77 Skattnng av total fodermängd nom ÄFO...79

5 Förord Rksdagen har beslutat att v Sverge ska nföra ett nytt system för älgjakten. Orsaken är att det fnns ett antal problem kopplat tll älgförvaltnngen som v behöver komma tll rätta med. I vss utsträcknng handlar dessa problem om att balansera de postva värdena med kostnaderna av att ha älg landskapet. Tll några av de postva värdena räknas älgen som natonalsymbol, del den Svenska naturen och som det särklass vktgaste vllebrådet vad gäller jakten. Tll några av de negatva konsekvenserna hör att det rapporteras ca 5000 trafkolyckor om året där älg är nblandat och att älgens bete orsakar skador som ger betydande kostnader för skogsbruket och bland även en negatv nverkan på den bologska mångfalden. Målet är att de postva effekterna ska överskugga de negatva konsekvenserna och att älgförvaltnngen möjlggör uppfyllandet av berörda poltkområden såsom jakt- och skogspoltken. Denna rapport redovsar fördjupade analyser krng hjortdjurens nverkan på trädbldnng, betets nverkan på skoglg tllväxt och kvaltet samt anpassad skadenventerng tallfattga områden. Rapporten är en kompletterng tll tdgare redovsat uppdrag Skogsstyrelsens meddelandesere, Meddelande 3:2011. Förhoppnngen är att detta arbete kan bdra tll att stärka kunskapsunderlaget tll förmån för en adaptv och ekosystembaserad älgförvaltnng 1

6 Sammanfattnng Denna rapport är en kompletterande rapporterng gällande regerngsuppdrag om möjlgheterna tll att vdareutveckla pågående nventerngar tll att omfatta även andra vltskador än betesskador av älg tallungskog samt nyttan av en sådan vdareutvecklng. Beslut om förlängnng avseende vssa delar detta uppdrag togs av regerngen den 8 september 2011 och avsåg detaljerad avrapporterng, rådgvnng och färdgställande av manualer beträffande nya nventerngsmetoder för älgförvaltnngen. Det höga betestrycket bedöms vara den vktgaste orsaken tll det mnskande ntresset bland skogsägare att föryngra skog med tall. Föryngrngen av tall mnskar kraftgt många områden, främst södra Sverge men även på många håll norr. Särsklt bekymmersamt är också det mnskade ntresset för naturlg föryngrng av tall där fröträd används. Detta får negatva konsekvenser för flera andra skogsoch naturvårdspoltska områden. Ett högt betestryck av hjortdjur bdrar tll brstande rekryterng produktonsskogarna av nhemska trädslag som ädellöv, sälg, rönn, asp och vårtbjörk ( vssa delar av landet) vlket är problematskt för den bologska mångfalden. Trädslag som gynnas och ofta ökar tll följd av betestrycket är ofta mndre ntressanta ur mångfaldsperspektv, eller utgör ngen brst landskapet, t.ex. gran och glasbjörk. Det är självfallet nte endast betestrycket och vltförvaltnngen som avgör hur stor trädbldnngen blr av betesutsatta trädslag. Vltet påverkar skogsstrukturen endast under några få år under en skogs omloppstd. Under övrga peroder sker skoglga åtgärder som också har en stark påverkan på trädslagsammansättnng t.ex. föryngrng, röjnng och gallrng. Nya uppgfter krng tllväxtnedsättnngar redovsas förelggande rapport. Dessa uppgfter grundar sg på resultat från Rksskogstaxerngens databaser där Göran Kempe på SLU har sökt uppgfter krng älgbetets nverkan på skogens tllväxt. Resultaten ger stöd för de rön som på senare år redovsats och som påvsar att tllväxtnedsättnng av skogsbetet kan vara mer allvarlgt än tdgare befarat. En analys av en httlls cke redovsad klppstude där årsskott har klppts olka klppregmer ndkerar samma sak. Ur denna analys dras också de prelmnära slutsatserna att rådjurens bete som sker då trädplantorna är yngre och spädare har en proportonellt större nverkan än älgbete som sker senare trädets utvecklngsstadum. När det gäller utvecklng av en skadenventerng som är anpassad tll tallfattga områden, där även fler hjortdjur än älg har en stor nverkan på skador, redovsas underlag för de anpassnngar Skogsstyrelsen avser att vdta nom Äbn. Tll syvende och sst bedöms det möjlgt att göra tllägg och justerngar den befntlga Äbn för att möta behov mer tallfattga områden. Ytterlgare provnventerngar kommer att genomföras under Dessa provnventerngar berör även metod för foderprognoser. 2

7 Inlednng Rksdagen beslutade den 1 december 2010 enlghet med regerngens proposton 2009/10:239 att den nuvarande organsatonen av jakten efter älg ändras med syfte att åstadkomma en ekosystembaserad lokal älgförvaltnng. Målet för den nya älgförvaltnngen är en älgstam av hög kvaltet balans med betesresurserna. I förvaltnngen ska hänsyn tas tll andra allmänna ntressen som rovdjurförekomst, motverkande av trafkolyckor med älg, skador på skog samt nverkan på övrg bologsk mångfald. Den nya förvaltnngen ska vara adaptv och ekosystembaserad. För ett möjlggöra ett sådant arbets- och förhållnngssätt krävs ett förbättrat beslutsunderlag. Regerngen har beslut L2011/193 uppdragt åt Sverges lantbruksunverstet (SLU), Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen att föreslå kostnadseffektva nventerngsmetoder som bör användas rutnmässgt nom de älgförvaltnngsområden som framöver kommer att vara en vktg organsatorsk nvå den nya förvaltnngen. Inventerngsmetoderna syftar tll att nå erforderlg kunskap om älgstammen samt dess foderresurs och nverkan på skogstllståndet. De nventerngsmetoder som föreslås av myndgheterna ska utgöra en stabl grund en älgförvaltnng, där förvaltnngsmål följs upp kontnuerlgt. Metoderna som myndgheterna föreslår ska utvecklas och kvaltetssäkras. I fråga om nventerng av fodertllgång, betestryck och skogsskador fck Skogsstyrelsen uppdrag att efter samråd med SLU och Naturvårdsverket, bl a ta fram metoder för att skapa tllförltlga och för förvaltnngen användbara foderprognoser, vdareutveckla och kvaltetssäkra befntlg älgbetesnventerng (Äbn) samt upprätta en ny metod för betestrycksnventerng tallfattga markområden, lämplg för södra Sverge. I Skogsstyrelsens uppdrag ngck även att uppskatta ett generellt nkomstbortfall för skogsägare vd olka skadenvåer samt efter samråd med Naturvårdsverket och SLU analysera hur olka betestryck nverkar på landskapets trädslagsbldnng och dess konsekvenser för bologsk mångfald. Dessutom vll regerngen även att Skogsstyrelsen ska verka för att befntlg kunskap om foderproducerande åtgärder tas tll vara och sprds samt utveckla och föreslå skogsbruksmetoder som ger en större rekryterng av nhemska trädslag som mssgynnas av högt betestryck. SLU fck uppdrag att samordna redovsnngen tll Regerngskanslet (Landsbygdsdepartementet) senast den 1 oktober Skogsstyrelsens redovsnng utgörs av Meddelande nr 3:2011 och som fnns att ladda ner va Skogsstyrelsens hemsda. Förelggande rapport kompletterar den avrapporterng som gjordes tll regerngen den 1 oktober och som avrapporterng ombesörjdes av SLU. Utöver denna rapport kompletterades avrapporterng av regerngsuppdraget med tre manualer som beskrver nventerngsmetoder krng betesskador (Äbn), framtagande av foderprognoser och nventerng av betespåverkan va referenshägn. 1 Vd SLU är ärendet regstrerat under följande darenummer: SLU ua.se

8 Organsaton och arbetssätt Arbetet med förelggande uppdrag startade mars En styrgrupp bestående av enhetschefen Johan Wester (Projektbeställare), enhetschefen Ulrka Wahlström, professor Göran Ercsson (SLU), skogskonsulenten Ove Arnesson och vltspecalsten Chrster Kalén som också har agerat projektledare. I projektet har flera personer vart knutna. Skogsskötselspecalsten Jonas Bergqust har stått för merparten av analys- och skrvarbete. Övrga personer som har bdragt med engagemang och skrvarbete är Göran Kempe på SLU och Hasse Berglund på Naturvårdsverket och Sören Holm SLU. En extern referensgrupp med sakkunnga från flera organsatoner har vart engagerade också under denna senare del av utrednngen. I denna grupp har följande personer medverkat: Göran Bergqvst, Ulf Kalln (JRF), Åke Granqvst (Bergvk Skog), Ronny Löfstrand (Sveaskog), Matts Walln (Göteborgs unverstet), Roger Bergström (Skogforsk). Skogsstyrelsen är fortsatt mycket tacksam för det konstruktva engagemang som genomsyrar de som medverkat den referensgrupps som engagerats under utrednngen. 4

9 Betestryckets nverkan på landskapets trädslagsbldnng och dess konsekvenser för bologsk mångfald De täta stammarna av hjortvlt större delen av Sverge har nneburt svåra betesskador på produktonsträden, framför allt tall. Betestrycket nnebär även en påverkan på flera trädslag som har relatvt lten betydelse för vrkesproduktonen. Samtdgt har flera av dessa trädslag potentellt stor betydelse för den bologska mångfalden genom att många arter är beroende av levande eller döda träd av dessa trädslag. Exempel på sådana trädslag är rönn, sälg, asp och ek. Ett stort betestryck nnebär att föryngrng av dessa trädslag mnskar eller förhndras helt. I ett flertal studer har det vsats att plantor och unga träd av dessa trädslag ofta betas så hårt att de blr förbvuxna och utkonkurrerade av andra mndre betade trädslag. Utöver beteskänslga trädslag så fnns det ett antal andra växtarter som påverkas negatvt av ett högt betestryck. Särsklt örter (t.ex. mjölkört) och rs (t.ex. hallon och blåbär) påverkas ofta negatvt. Ingen av dessa arter är dock ovanlga och det handlar snarare om en förändrng av vegetatonen snarare än ett reellt hot, även om dessa förändrngar kan få sekundär betydelse för många djurarter. Så vtt känt är nte någon växtart Sverge dag drekt hotad av klövvltsbetet. Inlednngsvs måste v dock jämföra dagens betestryck med ett naturlgt betestryck för att förstå när v bör vdta åtgärder. Naturlgt klövvltsbete Klövvltsbete sg är en naturlg och nödvändg process och påverkan ett skogsekosystem. Problem kan dock uppstå om betespåverkan blr så stor att den domnerar andra naturlga processer, som föryngrng av t ex flera lövträdsarter eller rubbar konkurrensförhållanden mellan trädslag t.ex. granar kan växa fatt och skugga ut betade lövträd och tall blandade bestånd. Detta kan sn tur få negatva sekundära effekter på andra arter, t ex förekomst av olka fågelarter. Klövvltpopulatonerna är dag sannolkt högre än under någon tdgare känd perod, trenden för närvarande är kanske nte kraftgt ökade populatoner utan snarare ett ökat antal klövvltarter. Orsaken tll de höga populatonerna är huvudsaklgen grundad mänsklga aktvteter och beslut. Jaktlga restrktoner, brst på rovdjur och en markanvändnng (främst jordbruk och skogsbruk) som gynnar dessa djur brukar anges som de vktgaste faktorerna. Skogsbete av kreatur har tdgare vart omfattande förekommande och detta har bland vart gynnsamt för den bologska mångfalden genom att det bdragt tll en varerad, flerskktad skog, med gläntor och btvs en hävdgynnad kärlväxtflora, samt en rk förekomst av marksvampar. Dagens höga populatoner av klövvlt anses bland nnebära en kontnutet av det gamla skogsbetet. Hjortvlt, synnerhet älg och rådjur, har dock ett annorlunda födosök än tamkreatur vlket nnebär att påverkan på vegetaton blr olka, och framför allt busk- och trädskktets nybldnng betas mycket större omfattnng. 5

10 Älg och rådjur hör tll en grupp av växtätare som kallas browsers på engelska. Svenska språket saknar drekt synonym för begreppet och det engelska ordet syftar på dessa djur betar selektvt genom att närngsrka växter och växtdelar föredras, bland används ordet kvaltetsbetare på svenska men detta är långt från allmänt. Sådana växter och växtdelar har ofta ett relatvt kraftfullt kemskt försvar mot växtätare vlket denna djurgrupp evolutonärt har utvecklat anpassnngar stt matsmältnngssystem för att kunna hantera. Typsk föda för browsers -kvaltetsbetare är örter, löv, knopp, kvst och bark medan t.ex. gräs vanlgen undvks. Kor och får hör tll en annan grupp som kallas grazers på engelska och som kan översättas som gräsätare eller grovbetare på svenska. Som namnet anger utgör gräs och/eller annan relatvt närngsfattg vegetaton en stor del av födan för denna grupp. Grovbetarstrategn kan sägas vara att äta foder av relatvt låg kvaltet men att kompensera detta genom en större konsumton och snabbare genomströmnng mag-tarm systemet. Det fnns ett antal växtätare som kan uppträda som både kvaltetsbetare och grovbetare lte olka grad t.ex. kronhjort och dovhjort (Fgur 1). Det betestryck som skogslandskapet dag utsätts för är tydlgt kvaltetsbetare/ browser -präglat och kan nte enkelt jämföras med det grovbetare/grazer -präglade betestryck som äldre tders skogsbete nnebar. Fgur 1. Klassfcerng av olka växtätare enlgt Hoffman Mänsklg påverkan eller betespåverkan? Ytterlgare en faktor som bör tas beaktande när man dskuterar vlken effekt det äldre tamdjurbetet hade är vlken grad denna påverkan var orsakad av mänsklga åtgärder för att förbättra betet och vad som var en effekt av betet sg. En del av effekterna på den bologska mångfalden, vlka bedömts vara postva, kan hänfö- 6

11 ras tll gallrngar/plockhuggnngar vlka skapat ljusöppenhet som gynnat vssa nsektsarter m.fl. som kräver sol och värme för sn överlevnad. Megaherbvorer och betestryck Det fnns även en vetenskaplg hypotes- och teorbldnng som anger att ett mycket högt betestryck är ett naturlgt tllstånd. Enlgt denna hypotes är ett naturlgt betestryck så högt att skogsföryngrng ntalt förhndras och endast taggga buskar kan överleva och tllväxa. Efter ett antal år när de taggga buskarna blvt tlläcklgt stora kan beteskänslga trädslag föryngra sg skydd av dem. Denna teorbldnng stöder sg på att ett antal stora växtätare har dött ut sedan den ssta stden och med dessa djur skulle betestrycket bl högre och bdra tll ett mer savannlkt skogslandskap (Andersson och Appelqvst 1990, Vera 2000). Det fnns faktska stöd för hypotesen t.ex. tdgare förekomst av numera utdöda stora växtätare och exstens av taggga buskar men det är ändå oklart hur domnerande denna störnngsfaktor var relaton tll andra skoglga störnngsfaktorer som brand, vnd, nsekter. Flertalet av dessa megaherbvorer var grovbetare/grazers och deras påverkan kan nte enkelt jämföras med hjortvltets påverkan. V saknar kunskaper hur en naturlg hstorsk dynamk med små och stora växtärare fungerade tllsammans med skogsstruktur, rovdjur m.m. fungerade och såg ut. Därmed har hela megaherbvorhypotesen begränsat värde för hur v skall hantera negatva effekter av betestrycket på trädslagsbldnng och bologsk mångfald. Betespåverkan på skoglg föryngrng Betespåverkan på skoglg föryngrng har studerats ett stort antal gånger de senaste decennerna och blden som framträder är klar och entydg. Vanlgen använder man hägn för att stänga ute vltet och sedan jämförs vegetatonsutvecklngen med en oskyddad referensyta. Resultaten vsar att tall och de flesta lövträd mssgynnas kraftgt av betestrycket medan granen gynnas. Björk, särsklt glasbjörk, kan många gånger klara sg och växa ut beteshöjd medan asp, rönn, och sälg ofta stannar helt tllväxt och blr snabbt övervuxna av andra träd och konkurreras ut. Tallen kan bland klara att växa ur beteshöjd men betas påfallande ofta ned och konkurreras ut. Utöver föryngrng av träd så betas även rsvegetatonen t.ex. ljung, blåbär och hallon. Flera örter mnskar även vd kraftgt bete t.ex. mjölkört medan gräs ofta breder ut sg. En vanlg effekt är att hyggesvegetatonen får karaktären av en grässtäpp under några år oskyddade områden medan de hägnade områdena har en karaktär av mer varerad vegetaton där gräs samsas med örter, rs och bärande träd som kan blomma och producera frukt och frö. Hägnstuder har den begränsnngen att endast två stuatoner studeras, nget bete alls och ett vanlgen mycket hårt betestryck. Inget av dessa alternatv är eftersträvansvärt och metoden ger nte svar på vad som är ett lämplgt betestryck. I de flesta fall där man har studerat effekten av olka betestryck så vsar vegetatonen vd ett lågt betestryck ungefär samma vegetatonsstruktur som nne ett helt hägnat område och en allt ökande påverkan med ökat antal djur. Även om hägnstuderna nte ger oss svaret på hur många djur v behöver kan de åtmnstone på ett enkelt och tydlgt sätt vsa vlken påverkan betestrycket har. Vlket betestryck som är lämplgt eller tolerabelt är en annan fråga vlken är mnst lka mycket poltsk som vetenskaplg sn karaktär. 7

12 Mänsklg påverkan Det moderna skogbruket nnebär att stora foderresurser, genom avverknngar, presenteras jämnt och kontnuerlgt över hela landskapet. Tllsammans med andra permanenta foderresurser som erbjuds av jordbruket och bland även vnterutfodrng ger detta förutsättnngar för kontnuerlgt höga populatoner av hjortvlt och ett kontnuerlgt högt betestryck att jämföra med sannolkt mer eller mndre cyklska fluktuatoner av antal djur och betestryck naturlga populatoner. Eftersom hela skogslandskapet är kraftgt påverkat av mänsklga aktvteter, både när det gäller skogsstruktur såväl som antal klövvlt är det grunden svårt eller omöjlgt att ange hur stort betestrycket eller vlket antal djur som kan anses naturlgt alternatvt hur detta bör varera över tden. V har helt enkelt ngen kunskap om detta. Det är då mer relevant att fråga sg om vltbetet försvårar att vktga bevarandemålsättnngar uppnås. Det är framför allt nom två områden som man ofta dentferar sådana effekter, vd föryngrng av vltskadekänslga trädslag och utvecklng naturskyddade områden. Det fnns naturlgtvs många andra stuatoner där ett klövvltbete orsakar bekymmer drekt eller ndrekt för olka aspekter av mångfalden samtdgt som det går att dentfera stuatoner där ett högt betestryck även kan vara postv för olka aspekter av bologsk mångfald. Naturskyddade områden Betespåverkan på naturskyddade områden (botopskydd, naturreservat och natonalparker) kan naturlgtvs utgöra ett betydande hnder för att uppnå målen med avsättnngen. Även om det skyddade området har en förhållandevs naturlg skogsstruktur så är de nästan aldrg tllräcklgt stora för att kunna hålla sg men en egen populaton av hjortvlt med en naturlg populatonsdynamk (nklusve en rovdjurspopulaton) och därmed en naturlg betespåverkan. I stället så får man ofta en stuaton där förhöjda hjortvltpopulatoner det omgvande landskapet läcker eller dffunderar n det naturskyddade området och påverkar utvecklngen detta, ju mndre skyddat område desto större påverkan. Ofta rör sg problemen om svårgheter att föryngra vltskadekänslga trädslag (t.ex. Hekklä and Tuomnen 2009, Erksson 2010) men det kan även gälla andra växter fältfloran eller sekundära effekter som påverkar faunan. Naturskyddade områden kan dock vara mndre lämplga att utgå från vd förvaltnngen av klövvlt då många älgförvaltnngsområden kommer att ha en lten andel skyddade områden. Ett annat hnder är att målsättnngarna varerar mycket mellan olka skyddsobjekt och det blr därför svårt att utveckla en generell nventerngsmetodk. Det kan även vara svårt att få jägare och skogsägare att känna ett ansvar för skötseln av ett område som nte ngår den brukade skogsarealen eller vssa fall nte heller jaktarealen. 8

13 Mångfald produktonsskogen Den svenska modellen medför att relatvt små arealer skyddad skog kompletteras av en relatvt omfattande mljöhänsyn det produktva skogslandskapet. Även om produktonsskogen allmänhet är bologskt fattgare än naturskogar så behöver den nte sakna värde för den bologska mångfalden. Genom mljöhänsyn skogsbruket skapas förutsättnngar för att hålla en vss nvå av mångfalden vlket tllsammans med de värdefullare skyddade områdena kan hjälpa tll att underhålla förekomsten av arter på landskapsnvå. Ett sådant sätt att vsa hänsyn består att man t.ex. gynnar en vss förekomst av trädslag som vanlgen nte fungerar som produktonsträdslag men som har bättre förutsättnngar att underlätta exstensen av ovanlga och hotade arter. För att vara långsktgt effektv måste hänsyn skogsbeståndens alla åldrar synkronseras så att lämnade hänsyn en åtgärd nte avlägsnas nästa. Hänsyn tll mndre vanlga trädslag tagen vd föryngrngsavverknng och föryngrng, exempelvs att lämna en vuxen rönn som sår av sg och ger rönnplantor på hygget, kan förlora sn menng om samtlga rönnplantor sedan röjs ned eller gallras bort alternatvt att man planterar träd så nära att de tllåts konkurrera ut rönnarna. Hjortvltbetet påverkar skogen mest under föryngrngsfas och tdg röjnngsfas. I fallet med den tänkta rönnen och rönnplantorna så uppstår lätt stuatonen att de mänsklga hänsynsåtgärderna vd föryngrngen blr menngslösa eftersom de ofta hamnar magarna på älgar, rådjur och andra hjortdjur. Vsserlgen överlever rönnplantorna vanlgen betet men deras konkurrensförmåga sätts ned så att de nte kan blda träd och därmed uteblr den tänkta mljönyttan. På skt kan denna stuaton undergräva vljan hos skogsägarna att lämna hänsyn form av beteskänslga trädslag, alternatvt att de endast betraktas som en foderresurs. Hjortvltförvaltnngen bör därför betraktas som en ntegrerad del kedjan av hänsynsåtgärder som tas vd skogsbrukets åtgärder skogens olka åldrar. En fundamental men även svårlöst fråga gäller hur många trädndvder av olka trädslag som behövs för att uppnå mångfaldsmålen, behövs det en, två, fem, to eller hundra rönnar per hektar? Frågan är saklgt sett omöjlg att besvara men ett rmlgt ställnngstagande behövs. Samhällets målsättnng för klövvltets påverkan på bologsk mångfald Kunskap om betestryckets nverkan på mångfald och trädslagsförekomst är tänkt att lgga tll grund för utvecklngen av nya sektorsmål för skog-vlt. Sektorsmålen (eller någon annan typ av målsättnng av samhället) sn tur är delvs en förutsättnng för utvecklandet av en ny betestrycksnventerngs för tallfattga områden. Denna nventerngsmetod är tänkt att kunna mäta både påverkan på produktonen och den bologska mångfalden. Hur man väljer att defnera en negatv påverkan av betestrycket på trädslagsblandnng och mångfald har således en stor betydelse för det efterföljande arbetet med sektormål och nventerngsmetodk. Samtdgt måste man även vd val av en relevant defnton fundera på om denna är uppföljnngsbar. 9

14 Nuvarande sektorsmål för skog-vlt kan utgöra ett exempel på denna problematk. Enlgt dessa mål ska trädslagsbldnng av asp, rönn och sälg kunna ske där det fnns naturlga förutsättnngar för en sådan. Målet som sådant är rmlgt, relevant och prncp nvändnngsfrtt. Hur skall v då följa upp detta mål? V har tllgång tll Äbn och rkskogstaxerngen för att få en överblck av skador och lövträdsförekomst men här reser sg snabbt ett antal problem 1. Äbn, den enda metod för att mäta vltbete som v har, kan endast utföras tallungskog, ofta en naturlgt relatvt lövfattg beståndstyp. V mssar således de marker där v kan förvänta oss en hög andel av dessa lövträd och därför är Äbn nte ett lämplgt nstrument. 2. Hur mäter man trädslagsbldnng? I uppföljnngen av sektorsmålen har man studerat detta som förekomsten av dessa trädslag bestånd av olka åldersklasser rkskogstaxerngens data. Detta säger dock nte något om de kan blda träd utfrån dagen betestryck, ju äldre bestånden är desto mer hstorskt är det betestyck som kan ha påverkat deras möjlghet tll att blda träd. 3. Defntonen lämnar även ett par andra frågor öppna. Hur stor andel av alla unga rönnar, aspar och sälgar behövs som träd framtden? Var fnns det naturlga förutsättnngar för dessa trädslag att blda träd? Bör dessa stå sprtt eller koncentrerat landskapet? De tre komponenterna problembld, relevant mål och uppföljnngsmetod är således starkt beroende av varandra och nför nästa sektorsmålsperod bör kopplngen mellan dessa vara tre komponenter vara på plats nnan man beslutar sg för ett nytt mål. Utöver brstande föryngrng och trädbldnng av vssa lövträd har v även frågan om den mnskande förekomsten av tall stora delar av Sverge, särsklt söder men även delar av norra Sverge. Klövvltbetet är en vktg orsak tll denna mnsknng och framför allt utgör betet ett avgörande hnder att förmå skogsägarna att öka användnngen av tall. Särsklt bekymmersamt är det att användnngen av naturlg föryngrng med fröträd har mnskat kraftgt på senare år. En föryngrng med fröträd eller skärmträd utgör ett mndre kraftgt skoglgt kontnutetsbrott än vd avverknng och planterng. Mnskande naturlg föryngrng nnebär även en sämre foderstuaton och ökad sannolkhet för att vltet spolerar föryngrngar. Allt detta förutsätter naturlgtvs att metoden naturlg föryngrng med fröträd utförs på ett lämplgt sätt, vlket nte alltd är fallet. Stuatonen för tallens föryngrng varerar mycket olka landsdelar och därför är det nte lämplgt att sätta natonella mål för detta. Frågan lämpar sg därför bättre för ntensferad rådgvnng (t.ex. projektet Mera tall ) och för skogpoltsk dskusson med sektorn. Förekomst av hänsynskrävande lövträd En utgångspunkt för vdare dskussoner om lämplg antal hänsynskrävande lövträd är förekomsten. V begränsar oss här tll rönn, asp, sälg och ek eftersom de alla potentellt har en stor betydelse för mångfalden samtdgt som de ofta utsätts 10

15 för hårt betestryck. De är tllräcklgt allmänt förekommande för att mätnngar skall bl statstskt menngsfulla. Förekomsten av trädformga ndvder varerar beroende på trädslag och olka delar av landet. Sälg tycks dock vara relatvt jämnt fördelat över hela Sverge med en förekomst på ca tre träd per hektar. Antalet har vart relatvt konstant över tden flera landsdelar men med en vss öknng Svealand (Fgur 2). Fgur 2. Förekomst av trädformg sälg medelålders och äldre skogar. Källa: Rksskogstaxerngen, löpande 5-årsmedelvärden Trädformg asp förekommer även den relatvt jämnt över hela landet även om det fnns en tendens tll ökad förekomst ju längre söderut man kommer. Antalet trädformga aspar tycks vara relatvt konstant under den studerade peroden (Fgur 3). Fgur 3. Förekomst av trädformg asp medelålders och äldre skogar. Källa: Rksskogstaxerngen, löpande 5-årsmedelvärden. 11

16 Trädformga rönnar har en tydlg nord-syd gradent sn förekomst men den återfnns över hela landet. Trenden över tden tycks vara relatvt konstant även om en ökande trend kan ses Svealand (Fgur 4) Fgur 4. Förekomst av trädformg rönn medelålders och äldre skogar. Källa: Rksskogstaxerngen, löpande 5-årsmedelvärden. Eken är det träd denna grupp som har den tydlgaste nord-syd gradenten. Trädslaget saknas helt norra Sverge och har relatvt lten utbrednng Svealand. Trenden tycks vara svagt uppåtgående över tden Götaland (Fgur 5) Fgur 5. Förekomst av trädformg ek medelålders och äldre skogar. Källa: Rksskogstaxerngen, löpande 5-årsmedelvärden. En grundläggande mnmmålsättnng kan vara att antalet trädformga ndvder av dessa trädslag nte skall mnska på skt. En mer offensv målsättnng kan syfta tll en öknng. Vlken nvå man väljer lgger tll stor del på ett polcymässgt och poltskt plan. 12

17 Antalet trädformga ndvder av dessa trädslag verka vara förhållandevs konstant under de senaste åren. Detta kan tolkas som att hänsynsarbetet skogbruket har gvt effekt. Ytterlgare stöd för denna slutsats är att andelen trädformga ndvder (>10 cm) skogar yngre än 20 år har ökat något under samma perod, vlket tyder på att de ökande grad sparas avverknngarna. Det kan även fnnas andra förklarngar tll trenden. Den krtska frågan här är ändå hur många nya trädbldande ndvder behöver levereras från föryngrngarna för att uppnå målen. Tätheten av trädbldande ndvder måste rmlgen vara mnst densamma eller högre än den de äldre skogarna, för att antalet skall bbehållas på längre skt. Gränsen mellan produktonsträd och hänsynsträd är nte alltd skarp. Särsklt ek och vss mån asp kan bland vara produktonsträd och skötas utfrån detta perspektv. I sådana bestånd bör hänsynsresonemangen kopplas ur. När det gäller rönn och sälg så utgör dessa trädslag prncp aldrg produktonsträd. Att mäta trädbldnng Utvecklngen från frö tll träd sker över många år och nbegrper ett antal processer och händelser (varav bete är en) som påverkar möjlgheten för en planta att utvecklas. Den långa tdsrymden utgör ett problem eftersom v måste relatera tll det bete som pågår nuet om v vll ha ett användbart underlag för den praktska vltförvaltnngen. V måste således nskränka oss tll att endast mäta den del av den tdsrymd där betet potentell kan ha en stor nverkan. Hur hanterar v då övrga vktga processer och händelser? Konkurrens är en mycket vktg faktor som kan vara vktgare än betet för trädbldnngen och som dessutom samverkar med betet. Konkurrensförmåga för plantor och träd kan tll en del mätas genom att jämföra höjden med närastående plantor av andra arter. Tll detta bör man även ha kunskap om växternas bedömda höjdtllväxtförmåga. För de vanlgaste trädslagen fnns en del sådant underlag (t.ex. Heurekas ungskogsfunktoner) men det kan behöva mer, särsklt för trädslag som nte som vanlgen nte används för produkton, t.ex. rönn och sälg. I nästa steg behöver man skatta hur betet nverkar på trädslagens konkurrensförmåga. Genom att kombnera data om betesskador och höjd kan man få vss nformaton om detta. Är plantan obetad så är det fortfarande av ntresse att bedöma om den är så hög att den klara konkurrensen eller om den behöver stödjande åtgärder som att röjas fram. Är plantan betad så är det av ntresse att bedöma om den trots betet klarar konkurrensen. Om den betade plantan nte klarar konkurrensen uppstår problemet att bedöma om den hade gjort det utan betet. Ytterlgare en komplcerande aspekt är om man väljer att väga n hur effekten av en framtda åtgärd, t.ex. röjnng, kommer att påverka konkurrensförmågan. Detta förfarande är vanlgt när man återväxtnventerngar räknar huvudplantor (framtda produktonsträd). Om detta förfarande skall tllämpas på hänsynsträd måste den fnnas tydlga regler (som även efterföljs tllräcklgt ofta) för hur och när dessa skall gynnas. 13

18 Betesnventerng Betespåverkan kan mätas genom nventerng. Den enda metod som används allmänt dag är ÄBIN där man huvudsaklgen mäter förekomsten av s.k. stamskador på tallar mellan 1-4 meters höjd. Stamskador är skador på trädets stamaxel, dvs. toppskotsbete, stambrott eller barkskada, medan bete på sdoskott och grenar neglgeras. Inom Äbn kan man även mäta trädbldnng för asp, rönn och ek/ask. Detta görs genom att man räknar antalet sälgar som är högre än 2,5 meter höga. Dessa anses då vara så stora att det kan hänga med konkurrensen. I genomsntt är ett Äbn-bestånd 2,5 meter högt och har dessa trädslag lycktas nå den höjden så har de en möjlgheten att konkurrera med produktonsträden. Detta antagande har vssa brster eftersom det har stor betydelse för en 2,5 meter hög rönn om den står omgven av barrträd som är 1 meter eller 4 meter höga. Ytterlgare en brst är att Äbn kräver mnst 10 % tall ett bestånd, därmed mssar v bestånd där lövträd eller gran domnerar. Särsklt granen har stor förmåga att konkurrera ut lövträd sn omgvnng. Inom detta regerngsuppdrag har ett föreslag lämnats för hur Äbn ska kunna anpassas tll att användas tallfattga områden. I denna anpassnng sker utlottnngen över alla ungskogar oavsett trädslagsammansättnng. Detta medför ett bättre statstskt underlag för att bedöma hur väl cke-produktonsträdslag står sg konkurrensen. En förenklad metodk föreslås även där man mäter höjden av den högsta rönnen, aspen, sälgen och eken (en för varje trädslag) på respektve provyta. V föreslår även att begreppet trädbldnng överges och att v stället bedömer om den högsta ndvden har gynnsam konkurrensstatus vlket den anses ha om den är högre än medelhöjden av produktonsträden på provytan. Trädbldnng är en process som sker över längre td än den som betesfasen omfattar och därmed är det olämplgt. För mer detaljer se kaptel om Vltskadenventerng för älgfattga områden. Referenshägn Referenshägn nnebär att jämföra vegetatonens utvecklng en hägnad yta med en, utgångsläget lkvärdg, betespåverkad yta. För högre vedartad vegetaton mäter man vanlgen höjdutvecklngen eftersom höjd är den vktgaste konkurrensfördelen skogsekosystem. För lågvuxen vegetaton kan man nöja sg med att mäta täcknngen. För närvarande fnns ngen referenshägnsmetodk utvecklad för att användas som vltförvaltnngsunderlag Sverge. Referenshägn är dock en använd metod nom vltförvaltnngen andra länder, t.ex. Österrke. Utvecklngsarbete pågår dock med att ta fram en metod anpassad för svenska förhållanden, ett par studeområden fnns redan etablerad och flera andra är planerade och kommer att etableras under de närmaste åren. Denna satsnng ngår ett temaforsknngsprogram skogvlt och nom FOMA mljöövervakng. Referenshägn har den stora fördelen att man kan få ett absolut svar på frågan hur vltbetet påverkar vegetatonen genom att vltet nverkan helt elmneras från en yta. Detta utgör samtdgt ett problem då nget vltbete alls nte på något sätt är vare sg naturlgt eller eftersträvansvärt. De flesta studer av vlken påverkan 14

19 olka tätheter av hjortvlt har på vegetatonens struktur vsar att skllnaden mellan nget vltbete och ett svagt sådant är mycket ltet. En annan uppenbar fördel med referenshägn är att de har en starkt pedagogsk effekt. Skllnaden mellan den hägnade ytan och omgvnngarna blr mycket påtaglg vd ett högt betestryck. Besök tll sådana ytor kan vara ett bra sätt att uppmärksamma både jägare, skogsägare och andra om vlken påverkan hjortvltbetet kan ha. De data som referenshägnen levererar ger en uppfattnng om vd vlka höjdrelatoner som olka trädslag förmår konkurrerar med varandra. Dessutom får man även en uppfattnng om hur olka betestryck förmår att förändra denna relatva konkurrensförmåga. När dataunderlaget och kunskapen blr tllräcklgt stor om betespåverkan kan man successvt övergå tll att endast lägga ut kontrollytor och avstå de relatvt dyra hägnen. I praktken övergår då referenshägnsmetodken att bl en betestrycksnventerng. Då och då behöver ändå referenshägn läggas ut för att kalbrera och komplettera kunskapen om betespåverkan. Åtgärder Ett antal åtgärder krävs för att ntegrera trädbldnng och bologsk mångfald vltförvaltnngen 1. En lämplg metodk för att mäta hur trädbldnng av olka trädslag påverkas av vltbetet 2. Måltal för hur stor påverkan som kan anses tolerabel utan att trädbldnng och bologsk mångfald påverkas allt för negatvt. 3. En part som tydlgt och utan bavskter arbetar för att man tar hänsyn tll och strävar mot att uppnå målsättnngarna vd de praktska förvaltnngsåtgärderna. Naturlga parter för detta är Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och naturvårdfunktonerna vd de olka länsstyrelserna Inom regerngsuppdraget har förslag på metod lämnats (punkt 1) och Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har gemensamt gvt en avsktsförklarng för att nleda ett samarbete som rör punkt 2. 15

20 Uppskattnng av det generella nkomstbortfallet för skogsägare vd olka skadenvåer Skogsstyrelsen har fått uppdrag av regerngen att analysera hur olka betestryck av främst älg, men även annat hjortvlt, påverkar kostnaderna för skogsägaren (Regerngsbeslut 6:2011). Skogsstyrelsen har tolkat uppdraget så att analysen främst gäller vlka kostnader som uppstår ett av vlt ensklt skadat bestånd. Vdare har även förutsatts att den framtagna kunskapen skall lgga tll grund vd framtagandet av mål för tolerabla vltskador och för att utveckla vltskadenventerngen. Vltskador generellt Skador av klövvlt på skog är ett vanlgt och omfattande problem för skogsbruket stora delar av världen (Gll 1992). I Sverge har vltskador av främst älg beskrvts olka delar av landet sedan slutet av 1800-talet men det är först under talet som det blr ett landsomfattande problem. Under 1980-talet ökade även skadorna av rådjur för att bl ett generellt problem, främst södra Sverge. Skador av kronhjort och dovhjort förekommer också lokalt och kan vara omfattande. Det fnns en betydande svårghet att skatta hur mycket skadorna kostar en skogsägare eftersom träd och skogsbestånd har en betydande förmåga att tll synes läka ut även ganska svåra skador. Det faktska resultatet vsar sg först långt efteråt när beståndet blvt äldre och vuxt ur älgskadekänslg storlek. Dessutom fnns det en stor brst på välbeskrvna skador som kan följas upp senare när effekterna på tllväxt och vrkeskvaltet uppenbaras. Långsktga effekter av älgskador har Sverge tdgare egentlgen bara följts upp med vetenskaplg metodk två studer, Åselestuden och Furudalsstuden. Resultaten dessa studer är delvs motsägande varvd v behöver mer data för att få den fulla blden. Ytterst behövs helt nya studer som kan ge värdefull kompletterande nformaton för framtden men detta tar flera år eller decenner för att ge utdelnng och hjälper oss nte dag. Utöver älgskadorna så orsakar även andra djur skador. Bäst beskrvet är rådjurens skador på plantskog, vlket studerades ganska ntensvt under 1990-talet. Den korta td som rådjuren skadar plantor underlättar att göra snabba kostnadsanalyser. Kronhjort och även tll en vss del dovhjort skadar yngre skog ofta. Här saknas svenska studer nästan helt och v är hänvsade tll erfarenheter från andra länder. Ännu så länge är dessa skador nte så omfattande, men med ökande populatoner är det angeläget att lägga ut fältstuder för att samla svenska erfarenheter och nte mnst långlggande studer för att möta behovet av kunskap framöver. 16

21 Skador av älg på tall Åselestuden En tallföryngrng (sådd) från 1950 betades hårt av älg vntern där ca 75 % av plantorna skadades. Skadorna bestod huvudsaklgen av att toppskottet och att några av de övre sdoskotten avbetades. Utöver detta skadades även plantorna av snöskytte (Edlund 1957). Beståndet åternventerades 1979 (Sandgren 1982) och jämfördes även med ett lkartad av älg oskadat bestånd närheten. Sandgrens analyser vsade det skadade beståndet (jämfört det oskadade) uppvsade Ingen betydande tllväxtnedsättnng Ingen betydande förändrngar trädens dameterfördelnng och höjdfördelnng Kraftgt förhöjd förekomst av kvaltetsdefekter som sprötkvst, barkdragande kvst och krökar Åselestuden har tll stor del legat tll grund för senare nventerngsmetoder som har fokuserat på att fånga älgbetets påverkan på den framtda vrkeskvalteten. Frågan om kvaltetsdefekter har dskuterats lvlg på senare td där flera debattörer anser sg har svårt att htta skadorna sågat vrke från klent gallrngstmmer, där det bör återfnnas. Det saknas nte motargument, bland annat hävdas det att det skadade vrket kan dentferas skogen läggs andra sortment t ex massaved och därmed nte når sågverken. Tallbeståndet Åselestuden skadades förmodlgen bara av betesskador under ett år, även om majortet av plantorna då drabbades. Dessutom valdes jämförelsebeståndet ut efterhand vlket gör att skattnngen av tllväxtförlusterna blr osäkra. Åselestuden är således nte särsklt lämplgt som ensamt underlag för att skatta tllväxtförluster tll följd av älgbeteskador. Furudalsstuden Ett större område med tallföryngrngar mellan års ålder och som var älgskadade varerande grad, valdes ut som försöksområde Fyra typer av studeytor har sedan följts fram tll dag 1. Lätt skadade ytor som hägnades 1979: 2. Lätt skadade ytor som nte hägnades 1979: 3. Svårt skadade ytor som hägnades 1979: 4. Svårt skadade ytor som nte hägnades Ytorna har nventerats vd ett flertal tllfällen genom åren och en större nventerng och utvärderng gjordes 2007 (Petterson m fl. 2010). Skadorna har bestått både skottbete, toppbrytnng och barkgnag. Resultatet från Furudalsstuden vsade att älgbetesskadorna gav upphov tll Kraftga tllväxtförluster på betade ytor Stor påverkan på dameterfördelnng och höjdfördelnng Ingen noterbar öknng av andelen sprötkvstar En stor öknng av andelen vss typ av krökar s.k. bajonett 17

22 Furudalsstuden har väckt stort ntresse och då särsklt de konstaterade omfattande tllväxtförlusterna. Httlls har nte resultaten hunnt påverka utformnngen av exsterande nventerngar eller tolknngen av resultat från sådana. De konstaterade tllväxtnedsättnngarna studen har dock använts som underlag för olka förenklade beräknngar av vltskadornas kostnader, vanlgen med skrämmande resultat. Furudalsstuden värde begränsas någon mån av att man nte vet var som har hänt beståndet nnan skadorna nträffade. Ytterlgare en begränsnng är att man nte vet varför vssa av ytorna skadades mycket svårt medan andra ytor endast fck lättare skador. Vetenskaplga studer Utöver Åsele- och Furudalsstuderna har v även tllgång tll ett antal mndre omfattande vetenskaplga studer som kan utgöra pusselbtar för att bättre förstå hur älgbetet påverkar tllväxt och vrkeskvaltet. Förlust av ett toppskott eller toppskott och några av de övre sdoskotten på en ca 2 meter hög tall kan förväntas leda tll en tllväxtförlust som motsvarar ca ett halv års höjdtllväxt (Hekklä and Löyttynem 1992). När det gäller sdoskottbetet så anses det vanlgen vara av mndre betydelse än toppskottsbete. Stora förluster av sdoskotten kan dock sätta ned tllväxten avsevärt. Studer av smulerat bete vsar att tallar mnskar sn tllväxt proportonell mot mängden förlorad bomassa (Edenus 1992). Normalt sker det mesta av skottbetet under vnterhalvåret när träden nte är under tllväxt. Försommarbete på nyslagna växande skott är dock en relatvt vanlgt förekommande skadeform södra Sverge men den totala omfattnngen är dock nte känd. Så vtt känt förekom nte försommarbete vare sg Åsele eller Furudal. De nya växande skotten betas huvudsaklgen från andra halvan av maj och under jun månad. Skadorna sker huvudsaklgen på träd som är mellan 0,5 och 2 meter höga, träd runt en meter är mest skadade (Faber and Lavsund 1999, Bergström m.fl. 2008). Effekten av skadorna är dålgt studerade men en allmän åskt hos skogsfolk är att försommarbetade tallar tappar betydlgt mer höjdtllväxt än vnterbetade och att de utvecklar ett busklknande växtsätt med mycket negatv effekt på den framtda vrkeskvalteten. En mndre stude med smulerat försommarbete vd ett tllfälle ger vss nformaton om effekterna. Skadade plantor hade efter tre år endast vuxt hälften så mycket på höjden vlket motsvarar mer än ett års höjdtllväxt. Dametern hade dock påverkats betydlgt mndre (Bergström m. fl. 2008). Ytterlgare studer av långsktga effekter av försommarbete är nödvändgt för att få ett underlag tll beräknngar. Tlls vdare är kan man anta att tllväxtförlusten av ett försommarbete på toppskottet motsvarar ca ett års tllväxtnedsättnng. På grund av det buskformga och kvstga växtsätter så fnns den anlednng att anta att rotstocken endast kommer att nå sämsta sågtmmerkvaltet eller massaved. Toppbrott består att älgen bryter av toppen på tallar som är för höga för att nå de mer smaklga översta skotten. Skadan förekommer nte lka ofta som toppskottsbete och utgör enlgt Bergqvst m fl. (2001) ca 10 % av älgskadorna. Toppbrottet nnebär dock en större skada än toppskottsbetet genom att trädet måste reparera sg från en lägre punkt. Ett brott på andra årsskottet på 2 meter höga tallar ger upphov tll relatvt små tllväxtförluster. Om skadan hamnar på tredje årsskottet 18

23 (Långström och Hällqvst 1992, Hekklä and Löyttynem 1992) förlorar trädet ca 0,5 meter höjdtllväxt, motsvarande ungefär ett års höjdtllväxt. Många gånger sker brottet på tredje eller fjärde årsskottet. V saknar data för att beskrva tllväxtförlusterna vd brott på fjärde årsskottet men de torde bl betydande. Sågtmmerkvalteten på rotstocken torde få svårt att nå över lägsta sågtmmerklass. Ofta utveckla toppbrutna träd en bajonettbldnng eller tvärkrök beroende på att den nya toppen utbldas från en sdogren som böjer sg upp (Långström och Hällqvst 1992, Hekklä and Löyttynem 1992). Ett rmlgt antagande kan vara att ca hälften av toppbrutna träd utvecklar en vrkeskvaltet rotstocken morsvarande sämsta sågtmmerklass eller massaved (Hekklä and Löyttynem 1992). Barkgnag utgör lksom toppbrott ungefär 10 % av älgskadorna och är vanlgare södra Sverge än norr enlgt Bergqvst m.fl. (2001). Vanlgen är det ungskog som skadas höjdntervallet 1,5-4 meter. Den genomsnttlga skadan stter mellan 3:e och 4:e grenvarvet och är ca 5 cm bred och ca 23 cm lång. Skadan sker huvudsaklgen på våren och mndre grad även på hösten. I norra Sverge kan skador även ske betydlgt äldre bestånd på relatvt tunnbarkga träd (Faber m.fl. 1996). Barkgnagda träd överlever nästa alltd skadan och påverkan på tllväxt blr vanlgen lten. Invallnng av barkskador orsakar stora fberstörnngar och nväxnng av död ved. Detta sätter ned vrkeskvalteten kraftgt och gnagda stammar hamnar ofta den sämsta vrkesklassen (Karlmats och Petterson 2001) där betalnngen lgger nära den för massaved. En rmlg skattnng av konsekvensen av ett barkgnag är därför att rotstocken alltd klassas ned tll massaved eller sämsta tmmerklass. Studer nterade tll följd av detta regerngsuppdrag De exsterande underlagen för att göra beräknngar av de ekonomska konsekvenserna tll följd av älgbetesskador är brstfällga. Inom ramen för detta regerngsuppdrag har två uppföljnngar av tdgare etablerade studer nterats för att förbättra underlaget så långt som möjlgt. Utöver detta är det av fundamental betydelse att nya stora försöksserer anläggs för att öka förståelsen av hur stor den ekonomska förlusten blr vd olka skadenvåer. Smulerat skottbete På Asa försökspark SLU anlades år 2000 ett försök med syfte att öka förståelsen för hur upprepat skottbete påverkar tllväxt och kvaltet på tallplanterngar. Betet smulerades på tre olka ntensteter: bara toppskottet avbetat, toppskotet + sdoskotten på den övre tredjedelen av kronan, toppskottet+sdoskotten på de övre 2/3- delarna av kronan. Betet smulerades under en kombnaton av olka år fram tll 9 år efter försökets etablerng. Försöket nmättes under 2011 och resultaten håller på och analyseras av Skogforsk och kommer att presenteras under Några prelmnära slutsatser kan ändå erhållas. Skador under första året tycks vara betydlgt mer destruktvt för plantan än om samma skada kommer senare. Bortsett från första året så tycks en enstaka skada på toppskottet nte medföra någon betydande tllväxtnedsättnng. Upprepade skador på toppskottet verkar dock ge betydande tllväxtnedsättnngar. Sdoskottsbetet ger tllväxtnedsättnngar som blr betydande först när de upprepas eller när en stor del av sdoskotten avlägsnas (Fgur 6). 19

24 Fgur 6. Höjd 2011 vd olka behandlngar av smulerat skottbete. Behandlng 1= obehandlad kontroll. I övrga behandlngar anger ssta sffran klppnngsntenstet 1=toppskott, 2=toppskott+sdoskott övre tredjedelen av kronan och 3=toppskott+sdorskott på övre två tredjedelarna av kronan. Övrga sffror ange vlket eller vlka år under den 9 årga försöksperoden som behandlngen utfördes. Överlevnaden påverkades betydlgt mndre än tllväxten. Det är främst vd skador första året som dödlgheten blr betydande. Skador på sdoskotten har endast betydelse vd tdga skador och när skadan sker 6 år följd eller mer (Fgur 7). Fgur 7. Andel (%) levande tallar vd olka behandlngar av smulerat skottbete. Utöver tllväxt och dödlghet kommer även vrkesvolym och kvaltetsaspekter att analyseras och avrapporteras av Skogforsk senare. Det torde ändå stå klart att det smulerade betet nte orsakar någon dramatsk öknng av andelen kvaltetsdefekter. Rksskogstaxerngen Under regstrerade rksskogsstaxerngen på de fasta provytorna andelen älgskador på tall ungskogar. Dessa provytor åternventeras vart 5:e år men ht- 20

25 tlls har ngen sammanställnng gjorts för hur provytor med olka skadegrader har utvecklats. Göran Kempe på Insttutonen för skoglg resurshushållnng, SLU har nom ramen för detta regerngsuppdrag genomfört en analys av tllväxteffekter och förekomst av kvaltetsdefekter tll följd av olka nvåer av älgskador. I huvudsak har åternventerngen från använts vlken nnebär att analysen utförs 20 år efteråt. Resultaten av denna analys fnns presenterad mer detalj Blaga 3. Utfrån regresson av provytedata har en funkton skapats som beskrver hur tllväxten sjunker bestånd som utsatts för olka nvåer av svåra betesskador på huvudstammarna. Ytterlgare varabler som påverkar utfallet är bontet, medelhöjd vd nventerng, andel tall beståndet, och om beståndet är gallrat eller nte. I nästa steg har framräknngar gjorts tll slutet av omloppstden +60år. Denna funkton utgör grunden för ett beräknngsnstrument som ensklda skogsägare kan använda för att beräkna hur tllväxten mnskar vd olka skadenvåer. Funktonen förutsätter det sätt att mäta älgskador som tllämpades under talet, där nventerngen nrktades på att skatta andelen huvudstammar med svår älgskada. Under 2000-talet övergck man tll att mäta enlgt Äbnkrterer som nnebär att man skattar andelen träd med stamskador utan att gradera deras svårghet, d.v.s. stambrott, barkgnag och toppskotsbete får alla samma vkt. Bytet tll Äbnkrterer 2002 genomfördes tyvärr utan att köra båda metoderna parallellt under några år. Detta medför att v nte har något dataunderlag för att översätta mellan de två metoderna. I blaga 3 presenteras ett förslag på hur man kan översätta utfrån teoretska bedömnngar. För att få en tllförltlg översättnng måste man ha tllgång tll fältnventerngsdata där båda systemen används parallellt. Detta kan göras nom rksskogstaxerngen och andra nventerngar och bör ske skyndsamt. Utöver tllväxtnedsättnngar bedömdes även sannolkheten för en kvaltetsnedsättande defekt på tallar. Detta uppskattades genom att jämföra andelen tallar (provträd) med defekter på provytor med olka skadenvåer. En enkel funkton som beskrver hur rsken för mnst en kvaltetsnedsättande defekt påverkas av andelen svårt betesskadade huvudstammar. Det kan även konstateras att tallar på provytor utan skador har en relatvt hög andel defekter (Ca 45 %) och att detta sedan ökar tll ca 90 % stammar med kvaltetsdefekter när alla huvudstammar är skadade. Summerng av tllväxtnedsättande skador I Furudalsfallet skadades tallungskogen under en följd av år och en betydande tllväxtnedsättnng var därför att vänta. Nedsättnngen övre höjd var ca 2 m och medeldameter ca 30 mm de svårast skadade ytorna jämfört med de skyddade och lätt skadade ytorna. Denna skllnad förklarar ändå endast en mndre del av tllväxtnedsättnngen. De svårast skadade ytorna har httlls endast producerat ca 32 % jämfört med de skyddade och lätt skadade ytorna. Tllväxtnedsättnngen är mycket stor och kan nte helt förklaras utfrån den nedsättnng man kunde förvänta sg utfrån redovsade data, nte heller hade skadade ytor successvt ökat sn tllväxt och börjat närma sg de skyddade ytornas produkton, vlket normalt är att förvänta sg. Det fnns möjlgheter att förklara detta genom att betesskadorna kan ha samvarerat med andra skador. Det fnns dock nga data nsamlade som tyder på detta och den stora tllväxtnedsättnngen Furudal är fortsatt delvs oförklarad. 21