Hvordan kan praktikere på social- og sundhedsområdet klædes på til arbejdet med køn

Transkript

1 Hvordan kan praktikere på social- og sundhedsområdet klædes på til arbejdet med køn Arne Kristiansen Socialhögskolan, Lunds Universitet Kønsmainstreaming udfordringer og muligheder på social- og sundhedsområdet KABS VIDEN & KVINFO 16 november 2010 Professionshøjskolen Metropol, København

2 Vad handlar föreläsningen om? Hvordan klæder man socialarbejdere på til arbejdet med køn i det sociale arbejde? Hvilke metoder og redskaber arbejder man med i praksis for at sikre kønssperspektivet? Hvilke udfordringer har man i Sverige i forhold til at få kønsperspektivet anvendt i praksis? Hvordan håndteres de?

3 Sammanfattning Könsperspektiv är sällan närvarande i missbruksvården. Om det finns könsperspektiv i missbruksvården bygger det ofta på en komplementär syn på kön. Många behandlingsverksamheter tenderar att befästa rådande könsstereotypier och normer. Viktiga utmaningar för missbruksvården är att problematisera den komplementära synen på kön. Detta kräver bland annat metodutveckling och utbildning. (se t.ex. Kristiansen, 1999; Laanemets, 2002; Kristiansen, 2005; Laanemets & Kristiansen, 2008; Pettersson, 2009)

4 Birgit s damfrisering Storgatan 12 Gamleby Tel

5 Birgit s dumperservice Storgatan 12 Gamleby Tel

6

7 Teori; kön och genus Innehållet i kön/genus och genus skapas/konstrueras i de sociala, ekonomiska och kulturella strukturer där kön/genus görs. Ett icke-biologiskt och konstruktivistiskt perspektiv. Vad är naturligt? Alla medlemmar i en kultur är med och bär upp de förväntningar och föreställningar som dominerar om kön. Judith Butler - Den heterosexuella matrisen Yvonne Hirdman - Genussystem

8 KÖNSMAKTSORDNING Män är överordnade kvinnor på i stort sett alla nivåer i samhället. Mannen är norm kvinnan är avvikande. Genomsyrar vårt tänkande, hur vi konstruerar vår verklighet.

9 När man ser en kvinna, ser man en mor Ulla M. Holm "Modrande & praxis" (1993)

10 Missbrukslivet är en karikatyr av den samhälleliga könsmaktsordningen. Kristiansen Fri från narkotika" (1999)

11 En komplementär syn på kön Män och kvinnor kompletterar varandra. De är varandras motsatser och har olika behov. Dikotomisering och polarisering som bidrar till en oproblematiserad och stereotypisk syn på kön. Essentialism och biologi. Heteronormativt. Män är som de är för att de är män och kvinnor är som de är för att de är kvinnor.

12 Att problematisera det komplementära tänkandet Vad är manligt? Vad är kvinnligt?

13 Det komplementära könsperspektivet Risker och konsekvenser i missbruksvården Könsmedvetenhet, men ofta präglad av en komplementär syn. Könssegregerad vård. Kvinnor och män ges ibland roller som könsmässiga motvikter. Samhälleliga könsstereotypier, som är av stor betydelse för hur livet för missbrukande kvinnor och män ser ut, problematiseras inte. (se t.ex. Kristiansen, 2005; Laanemets & Kristiansen, 2008; Pettersson, 2009)

14 Det komplementära könsperspektivet Könssegregerad vård; Möjligheter och risker (Pettersson, 2009) Skyddad miljö för utsatta kvinnor. Risk att man glömmer könsfrågor. Risk att man inte är uppmärksam på att sexuella övergrepp/kärleksrelationer också kan ske mellan personer med samma kön. Enkönad miljö motsvarar inte hur livet i övrigt ser ut. Risk för negativ förstärkning, negativa gruppeffekter

15 Ett emancipatoriskt perspektiv på kön Problematiserar dikotomiseringen manligt-kvinnligt. Problematiserar heteronormativiteten. Problematiserar könsmaktsordning. Betonar det samhälleliga och kulturella kontextets betydelse för hur könsföreställningar utformas.

16

17 Ungdomsvården: Skillnader i behandlingen av flickor och pojkar (Laanemets & Kristiansen, 2008) Flickorna Fick visa variationer i känslouttryck och beteenden. Hög tolerans vid regelbrott. Bemötandet; avvaktande och försiktigt. Betraktades som sköra. Hänvisningar till emotionella och bakomliggande faktorer. Interaktionerna mellan personal och flickorna var mer dynamisk och varierad. De individuella inslagen var dominerande. Pojkarna Fick inte visa oro och osäkerhet, vara ledsna eller vara små. Skulle lära sig att bli stora, starka, ansvarstagande och rationella män utan att visa sina känslor. I bemötandet fanns en direkthet och rakhet, ett ibland närmast ensidigt auktoritärt förhållningssätt. Nolltolerans och konfrontationerna. Regelinslagen var påtagligare. Vården uppvisade ensidighet.

18 Vuxenvården: Om könsperspektiv i behandlingen (Laanemets & Kristiansen, 2008) Genusperspektivet hade en underordnad roll i behandlingen. Det fanns ingen uttalad målsättning om att behandlingen skulle utveckla klienternas syn på kön. Verksamheterna bidrog till att befästa rådande, normativa, könsföreställningar och könsstrukturer. Detta visade sig bl.a. i de aktiviteter som männen resp. kvinnorna erbjöds att delta i och i arbetsfördelningen mellan kvinnorna och männen i personalgrupperna. De behandlingsmetoder som användes saknade också könsperspektiv.

19 Kvinnoperspektiv? Miljön kan vara viktig, det är viktigt att ha en lite mjukare miljö med blommor och mattor. Vi tar upp en del frågor, kvinnofrågor, i enskilda samtal och sen ser vi till att de får gå till frissan och gå och bada. Vi gör inga direkta manliga grejer.

20 Vuxenvården: Synen på klienterna (Laanemets & Kristiansen, 2008) Brist- och problemorienterat synsätt bidrog till pessimistisk syn på kvinnornas och männens möjligheter att kunna förändra sina liv. Brist- och problemorienterat synsätt bidrog till en schablonisering av kvinnorna som innebar att de särskildes som grupp från andra kvinnor i samhället.

21 Psykiska problem, dubbeldiagnoser. Men också mycket hygien. Mycket om hur man lever som kvinna. Vad man gör i det vardagliga livet, att man tvättar sig, hur man beter sig som kvinna. Hur man lever ett vanligt liv. Vi måste lära dem det.

22 Vuxenvården: Synen på och kunskaperna om klienterna (Laanemets & Kristiansen, 2008) Problematisering av de intagna kvinnornas sexualitet, samtidigt som männens sexualitet knappast berördes på mansavdelningarna. Bristande kunskaper om de kvinnor och män som finns missbruksvården. Behandlingsfokusering.

23 Ungdoms- och vuxenvården: Könsperspektiv(Laanemets & Kristiansen, 2008) Stor samstämmighet mellan kvinnor och män och mellan vårdformerna. Det finns en tendens att tona ner könets betydelse i olika avseenden. Denna tendens var tydligast inom ungdomsvården, och inte minst bland kvinnorna som arbetar i ungdomsvården. Jämställdhetsideal? Risk för att betydelsen av kön reduceras, dels att frågor om kön är så känsliga att de inte tas upp och diskuteras.

24 Komplementär bild av kön (1) (Laanemets & Kristiansen, 2008) Rekryteringen av personal och personalsammansättning Alla personalgrupper och de flesta av de schemalagda arbetspassen var sammansatta med en tanke på kön. Jämn könsfördelning. Kön som motvikt. Förebildsdiskursen; skapar en manlighet uppbyggd kring traditionell maskulinitet, heterosexualitet och gränser och disciplin (Johansson, 2006) Förebildsdiskursen; olikheter inom respektive kön osynliggjordes. Bidrog till en endimensionell och förenklad syn på kön. Könstillhörigheten gick före de individuella kvalifikationerna och kunde premieras högre än utbildning och erfarenhet, särskilt när det gällde det manliga könet.

25 Komplementär bild av kön (2) (Laanemets & Kristiansen, 2008) Gällande klienterna märktes den komplementära bilden vad gäller kön i hur klienterna beskrevs. Det var tydligt att det fanns en stereotyp bild av både flickor/kvinnor och pojkar/män. Pojkarna och männen betraktades som aktiva och som ansvariga för sina handlingar. Flickorna och kvinnorna i betraktades i högre grad som offer. De skulle tas om hand och stärkas. Dessa stereotyper innebar svårigheter för vården och behandlarna. Förutom att olikheterna inom respektive kön osynliggjordes påverkades också behandlarnas arbete negativt eftersom klienternas beteende på avdelningarna inte kunde beskrivas och åskådliggöras med hjälp av dessa förenklade bilder.

26 Föreställningar och normer om sexualitet (Laanemets & Kristiansen, 2008) Vården var uppbyggd kring antagandet om heterosexualitet (heteronormativitet) Det förutsattes att sexuellt laddade situationer var mellan människor av olika kön. Ex. kroppsvisitationer och droganalyser. För männen och pojkarna var sexualiteten självklar, oproblematiserad och en del i ett gemensamhetsskapande projekt som ibland förenade männen i klient- och personalgruppen. Flickorna och kvinnornas sexualitet problematiserades.

27 Dominerande feminitetsformer (Laanemets & Kristiansen, 2008) Aktiviteterna på kvinno/flickavdelningarna premierade en femininitet uppbyggd på stillsamhet och relationer, samtal och reflektioner. Detta skapade en femininitet uppbyggd kring ett reflekterande kring sig själv, men också ett ansvarstagande för de intryck som man gav till andra.

28 Dominerande maskulinitetsformer (Laanemets & Kristiansen, 2008) På mans/pojkavdelningarna, och särskilt bland de yngre männen, gavs ett stort utrymme för skapandet och hyllandet av en kollektiv maskulinitet som byggde på den tuffa, starka och vältränade kroppen. Som pojke och man premierades man om man var duktig i idrott, smidig och stark. Tävlingsinslaget var påfallande och hyllades kollektivt. Vården premierade en hegemonisk maskulinitet eller en kroppens man.

29 Hinder mot ett genusmedvetet arbete (Laanemets & Kristiansen, 2008) En lågintensiv vård där behandlarna lämnar klienten i fred. (lugnet som idealtillstånd ) Ett litet reflektionsutrymme. En avsaknad av ett makt- och samhällsperspektiv.

30 Utmaningar (Laanemets & Kristiansen, 2008) Uppmärksamma konsekvenser och risker av den komplementära könssynen! Uppmärksamma likheterna mellan manliga och kvinnliga klienter! Öka individualisering av vården av män/pojkar! Uppmärksamma variationerna inom både personal och klientgrupperna när det gäller uttrycksformer för maskulinitet och femininitet! Stimulera andra sätt hos personalen att uppnå säkerhet än via fysisk styrka! Uppmärksamma samhällsperspektivet