Motivationsklimatet och hälsofaktorer

Transkript

1 Motivationsklimatet och hälsofaktorer En studie på innebandyspelare i den svenska Superligan Fredrik Linelius Ljungman vt 2013 Psykologprogrammet med inriktning mot idrott 300 hp Handledare: Peter Hassmén

2 Motivationsklimatets hälsofaktorer- en studie på innebandyspelare i den svenska Superligan Fredrik Linelius Ljungman Det motivationsklimat som omger idrottare kan påverka såväl deras prestation som deras välbefinnande. Med utgångspunkt i självbestämmandeteorin undersöktes hur motivationsklimatet såg ut, vilka styrkor det hade och vilka eventuella hälsorisker det kunde skapa i en grupp innebandyspelare i Superligan. Enligt självbestämmandeteorin har människor tre grundläggande behov (autonomi, kompetens och samhörighet). Hur motivationsklimatet såg ut bedömdes genom en enkät som mätte graden av behovstillfredsställelse, samt det direkta nedtryckandet av dessa tre behov. I studien deltog 87 innebandyspelare fördelade på 6 lag (21 % svarsfrekvens). Ett positivt motivationsklimat korrelerade positivt med engagemang och negativt med ätstörningar, ångest, depression och utmattningssyndrom. Ett negativt motivationsklimat var i högre utsträckning förenat med ätstörningar, depression, ångest, utmattningssyndrom respektive brist på engagemang. Resultaten ligger därmed i linje med självbestämmandeteorin och visar att ett positivt motivationsklimat är gynnsamt ur många aspekter. Visserligen är gruppen förhållandevis liten; det är ändå noterbart att många spelare uppvisar tecken på psykisk ohälsa och att det framför allt är bland dem som upplever ett negativt motivationsklimat. Resultatet i denna studie ger därmed Innebandyförbundet argument för att titta närmare på denna fråga för att säkerställa ett positivt motivationsklimat ute i klubbarna. Perceived motivational climate may affect an athlete s performance and well- being. The existing motivational climate was therefore assessed in a sample of 87 floorball players competing in the premier league in Sweden (Superligan). They represented 6 different teams (21 % of the teams took part). Self- Determination Theory (SDT) states that people have three innate needs: autonomy, competence and relatedness. A questionnaire was used to assess the motivational climate and the level of need satisfaction as well as thwarting of the same needs. A positive motivational climate correlated positively with engagement and negatively with eating disorders, anxiety, depression, and burnout. In contrast, a negative motivational climate was linked to eating disorders, depression, anxiety, and a lack of engagement. These results are in line with SDT and show why a positive motivational climate is beneficial not only for the individual athlete but also for the team. However small the group that took part is, it is nevertheless worth noting that several players showed symptoms of reduced mental health, particularly so among the players that perceived their motivational climate as more negative in nature. The Swedish Floorball Federation Now has incentive to perform further investigations into the motivational climate to ensure that a positive motivational climate exists in the clubs. Innebandy är en förhållandevis ung sport som växer snabbt; det är den tredje största ungdomsidrotten sett till utövare och sett till medlemsantal är Innebandyförbundet det sjätte största specialidrottsförbundet i Sverige (Idrotten i siffror, 2012). Som en följd av detta har sporten blivit allt intressantare, för både publik och media. På den internationella arenan har konkurrensen ökat och Sveriges tidigare självklara position som sportens stormakt har börjat utmanas. För att försöka behålla sin ledande position sker såväl en fokuserad elitsatsning som professionalisering inom svensk innebandy. 1

3 Konsekvenserna av detta är många, både på klubb- och landslagsnivå när innebandyns motivationsklimat snabbt förändras. Syftet med denna uppsats är därför att studera den svenska elitinnebandyns motivationsklimat; kunskaper som kan bidra till att utveckla innebandyn ytterligare. I dagsläget saknas svenska såväl som internationella studier där motivationsklimatets betydelse studerats specifikt inom innebandyn. Ett sätt att utveckla innebandyn som sport är att öka kunskapen om hur spelare upplever sina möjligheter att prestera och utveckla sin kompetens. Genom att skapa en förståelse för de faktorer som främjar respektive hindrar denna utveckling kan innebandysporten få ett underlag för hur dagens motivationsklimat ser ut, vilka styrkor det har och vilka faktorer som kan skapa risker för individen eller hålla tillbaka utvecklingen av spelarna. Självbestämmandeteorin är ett ramverk där fem miniteorier ryms och samverkar (Deci & Ryan, 2000; Ryan & Deci, 2000). Gemensamt för dessa teorier är att de fokuserar på mänsklig motivation och hur denna skapas eller begränsas i ett samspel mellan omgivningen och individens tankar och känslor. Centralt i självbestämmandeteorin ligger antagandet om att alla människor har tre grundläggande behov, dessa är: behov av kompetens, behov av släktskap/social samhörighet och autonomi/självbestämmande. Behovet av kompetens kan sägas vara i vilken grad människor känner sig effektiva i deras samspel med omgivningen, samt får möjligheter att visa sina kunskaper (Bartholomew, Ntoumanis, Ryan, Bosch & Thøgersen- Ntoumani, 2011). Behovet av samhörighet definieras som den nivå av trygghet och social tillhörighet som upplevs. Behovet av autonomi handlar om i vilken utsträckning grunden till och upplevelsen av förmågan att styra det egna beteendet kommer inifrån. Enligt självbestämmandeteorin är det en nödvändighet att dessa tre behov skall bli tillgodosedda för att nå ett optimalt välbefinnande och drivkraft i tillvaron. Människor, utgår teorin ifrån är aktiva organismer som drivs av ett behov av att växa och utvecklas. Dessa tre behov är kopplade till motivation. Om de uppfylls finns goda förutsättningar för att drivkraften upplevs som kommande inifrån. Genom att möta dessa behov finns alltså förutsättningarna för att inre motivation uppstår. Grundläggande behov definieras på så sätt att de är energigivande tillstånd som om de tillgodoses bidrar till hälsa och välbefinnande (Ryan & Deci, 2000). Om behovet inte tillgodoses kan det istället bidra till patologiska tillstånd och sjukdom, både psykisk och fysisk. Vid varje tillfälle i livet måste dessa tre behov vara tillgodosedda för att individen skall uppleva ett optimalt välbefinnande. De mål vi strävar efter i livet påverkas av dessa behov. Om de mål som sätts upp för oss själva och arbetas mot samtidigt tillgodoser dessa behov, då kan det utgås ifrån att strävandet mot dessa mål kommer bidra till välbefinnande och en bra hälsa. Strävanden som att utveckla egna kunskaper, som syftar till att känna en samhörighet med andra samtidigt som behovet av autonomi uppfylls är exempel på detta. Om å andra sidan våra målsträvanden inte tillgodoser dessa behov, då kan de antas bidra till minskat välbefinnande och i förlängningen lidande. 2

4 Senare forskning har alltmer kommit att fokusera på skillnaden mellan utebliven behovstillfredsställelse och det direkta nedtryckandet av dessa behov (Bartholomew et al., 2011; Bartholomew, Ntoumanis, Ryan, Bosch & Thøgersen- Ntoumani, 2011). I den första studien samvarierade behovstillfredsställelse med upplevd vitalitet och positiva känslor kring sitt idrottande. Nedtryckande av samma behov samvarierade i sin tur med ätstörningar, utmattningssyndrom, depression och negativa känslor. Även om forskningen på detta begrepp är ny är den ett nödvändigt och potentiellt mycket fruktbart tillskott (Ntoumanis, 2012). Motivation kan sägas vara den process som initierar, styr och upprätthåller målinriktade beteenden. Motivation står under påverkan av både biologisk, kognitiv (tankemässig) och social reglering (Ryan & Deci, 2000). Motivation kan grovt delas in i inre och yttre. När drivkraften kommer inifrån är deltagandet självvalt och aktiviteten utförs primärt för att den upplevs njutbar och belönande i sig självt (Duda & Treasure, 2006). En yttre motivation är beroende av att antingen få en yttre belöning för att ägna sig åt beteendet, exempelvis pengar eller ära, eller att någon form av negativ konsekvens av att inte delta (bestraffning) undviks. Motivation finns på ett kontinuum från amotivation till inre motivation (Duda & Treasure, 2006; Ryan & Deci, 2000). En amotiverad person saknar motivation i någon form. Om individen är del av ett lag eller sysslar med någon typ av idrott har denne inte längre en tydlig känsla för varför denne överhuvudtaget håller på med sin idrott. Risken att en amotiverad idrottare slutar med sin idrott är därmed stor. Yttre motivation kan enligt självbestämmandeteorin delas upp i tre olika former (Ryan & Deci, 2000). Den typ av yttre motivation som är föremål för lägst grad av självbestämmande är yttre reglering; beteendet utförs för att tillmötesgå ett yttre krav eller uppnå en belöning som är avhängig av beteendet. Detta gör att individen som drivs av denna typ av motivation känner sig kontrollerad och den känner inte heller att den är grunden för det egna handlandet. Nästa typ av yttre motivation kallas introjicerad reglering. Istället för att handlandet är motiverat av yttre krav är det inre krav som motiverar beteendet. Den sista typen av yttre motivation kallas identifierad reglering. Ett handlande som är motiverat av en identifierad reglering sker utifrån eget val. Individen har identifierat ett värde i beteendet som motiverar denne, men utan att beteendet i sig upplevs som njutningsfullt eller givande. Som tidigare nämnts är en inre motivation en drivkraft som skapats av att det faktum att deltagande i beteendet är tillräckligt belönande i sig självt. Genom att ägna oss åt ett beteende av eget fritt val och med en känsla av glädje och njutning uppfattas beteendet som grundat i den egna individen, istället för upplevt vara styrd av yttre krafter (Duda & Treasure, 2006; Ryan & Deci, 2000). Det klimat som omger en spelare kan ha stor påverkan på denne, både positiv och negativ (e.g., Adie, Duda, & Ntoumanis, 2008, 2012; Bartholomew, Ntoumanis, Ryan, Bosch, & Thøgersen- Ntoumani, 2011; Heuzé, Sarrazin, Masiero, Raimbault, & Thomas, 2006; Pensgaard & Roberts, 2002). Motivationsklimatet i ett lag kan antingen bestå av ett bemästrandeklimat där fokus ligger på att lära sig nya saker och att utveckla den enskilde spelaren och lagets kompetens, eller i ett 3

5 prestationsklimat där fokus är inriktat på prestationen och resultat (Ames, 1992; Pensgaard & Roberts, 2002). Tränaren i ett bemästrandeklimat belönar insats och ansträngning, fokuserar på hela lagets utveckling och skapar en miljö där alla ser sig som en del av en helhet. Fokus för själva verksamheten ligger på att utveckla kunnandet hos de enskilda spelarna och laget. Detta klimat har också visat sig främja lagsammanhållningen (Heuzé et al., 2006). I prestationsklimatet ligger fokus på resultatet. Det som räknas är segrar och inspelade poäng. Tränaren belönar resultat och inte insats. De skickligaste spelarna i laget får särskild uppmärksamhet och specialbehandling. Eftersom resultatet är det som räknas hamnar fokus på att uppvisa bättre förmåga jämfört med sina lagkamrater och motståndare. Inom forskningen har ett bemästrandeklimat satts i samband med positiva effekter på spelarnas välbefinnande samt deras motivation att idrotta. Detta klimat påverkas i hög grad av tränaren (Pensgaard & Roberts, 2002). Idrottare lägger märke till vilka värderingar tränaren har och vilka beteenden denne belönar. Motivationsklimatets hälsoeffekter Engagemang kan sägas vara en relativt stabil upplevelse av positiva känslor, tänkande och upplevelser kring den egna idrotten och idrottandet (Hodge, Lonsdale & Jackson, 2009). Idrottare som upplever engagemang är dedikerade sin idrott, känner sig fyllda av förtroende, är entusiastiska och upplever vitalitet i och kring sitt idrottande. Det är lätt att se hur det är eftersträvansvärt att idrottare upplever ett stort engagemang kring sitt idrottande, men hur kan detta eftersträvansvärda tillstånd uppnås? Det finns det en skarp koppling till självbestämmandeteorin och uppfyllandet av de grundläggande behoven av autonomi och kompetens (Hodge, Lonsdale & Jackson, 2009). Idrottare som upplever sig kompetenta, som autonoma individer och som kan styra sitt idrottande utifrån fri vilja upplever i högre grad engagemang än idrottare som inte får dessa behov mötta i sitt idrottande. Ett flertal studier har visat på att utmattningssyndrom är ett både mångfacetterat och allvarligt problem inom idrotten (Gustafsson, Hassmén, Kenttä & Johansson, 2008; Gustafsson, Kenttä, Hassmén, Lundqvist & Durand- Bush, 2007; Cresswell & Eklund, 2006; Goodger, Gorely, Lavallee & Harwood, 2007). Det finns ett flertal modeller över utmattningssyndrom (Smith, 1986; Coakley, 1992; Schmidt & Stein, 1991; Silva, 1990; Gustafsson, Kenttä & Hassmén, 2011). Den modell som dock fått störst genomslag och används mest inom idrottsforskningen är en sportspecifik anpassning av Christina Maslachs modell över utmattningssyndrom (Raedeke & Smith, 1997, 2001). Denna modell betraktar utmattningssyndrom som ett psykofysiologiskt syndrom som är dysfunktionellt. Detta syndrom karaktäriseras av emotionell och fysisk utmattning, en upplevd försämring av prestationen samt en nedvärdering av den sport idrottaren ägnar sig åt. Detta tillstånd utvecklas gradvis över tid (Gustafsson et al., 2007). De idrottare som känner sig fångade i sin idrott är den grupp som har störst risk att utveckla utmattningssyndrom (Raedeke, 1997). Idrottare som känner sig fångade i sin idrott upplever att deras idrottande ger dem föga glädje, få fördelar och höga personliga kostnader. Detta 4

6 tillsammans med att de upplever sig sakna kontroll över sitt deltagande och/eller en stor press på att stanna kvar i idrotten skapar förutsättningar för att individen skall känna sig fångad och hamna i utmattningssyndrom. Fångade idrottare får inte sitt behov av autonomi tillgodosett inom sin idrott. Det Raedeke beskriver som att vara fångad är mycket likt det Deci och Ryan (2000) beskriver som en bristande behovstillfredsställelse/nedtryckande av autonomi. Ett flertal studier har pekat på att förekomsten av ätstörningar är högre hos populationen idrottare än i befolkningen i stort (Sundgot- borgen & Torstveit, 2004; Sundgot- Borgen & Torstveit, 2010; Byrne, & McLean, 2002; Krentz & Warschburger 2010; Goldfield, 2009). I det mest använda diagnos och klassifikationssystemet DSM- IV delas ätstörningar in i tre kategorier: Anorexia Nervosa, Bulimia Nervosa och Ätstörning UNS. För en närmare inspektion av kriterierna för de olika ätstörningarna hänvisas till DSM- IV. I Sverige har flera kända fall av ätstörningar kraftigt påverkat eller avslutat karriärer, Emma Igelström (simning), Sara Wedlund (långdistanslöpning) och Jonathan Hedström (ishockey) är några. Förutom de konsekvenser ätstörningar kan ha för idrottskarriären, skapar de också ett mycket stort lidande för individen och dess närstående. Tillståndet har dessutom allvarliga hälsoeffekter och dess allvarligaste konsekvens är att individen avlider till följd av sjukdomen. Tillståndet kan direkt kopplas till självbestämmandeteorin då en teori är att tillståndet kan utvecklas som ett svar på en känsla av bristande kontroll i tillvaron. Genom att då kontrollera den egna vikten och födointaget kan individen återskapa den känsla som saknas. Psykopatologi är minst lika vanligt hos idrottare som befolkningen i övrigt (Markser, 2011). Vissa tillstånd som ångeststörningar är till och med vanligare. Det finns alltså oavsett motivationsklimat en anledning att vara uppmärksam på riskerna för att idrottare kan utveckla dysfunktionella sätt att hantera den press som ett elitidrottande innebär. Detta kan i förlängningen leda till psykopatologi. Aktivt nedtryckande av de grundläggande behoven i självbestämmandeteorin samvarierade med både depression och ätstörningar samt utmattningssyndrom i en studie av Bartholomew et al. (2011). Känslan av att vara kontrollerad, fast i en tillvaro som idrottaren inte kan kontrollera är det som möjliggör de maladaptiva stressreaktioner som depression, ångest och ätstörningar innebär. De idrottare som upplevde sina behov nedtryckta hade också förhöjda nivåer av stresshormon före träningen. Detta visar att den stress som miljön skapar även påverkar organismen. För att summera; upplevelsen av hur de tre grundläggande behoven enligt självbestämmandeteorin blir tillgodosedda kan ha både positiva och negativa effekter och konsekvenser för spelaren. Positiva konsekvenser är att idrottaren kan få ökat engagemang vilket både är kopplat till ett ökat välbefinnande samt i förlängningen bättre prestationer på idrottsplanen (Hodge, Lonsdale & Jackson, 2009). Negativa konsekvenser av att dessa behov inte blir mötta eller rent av nedtryckta kan vara ätstörningar, utmattningssyndrom samt ångest och depression. Då Innebandyförbundet har en uttalad målsättning i att utveckla innebandyn genom en holistisk människosyn (Persson & Bååth, 2011) där 5

7 andra aspekter än de rent fysiologiska och tekniska måste ges utrymme att utvecklas och beaktas kan denna studie med utgångspunkt i självbestämmandeteorins tre grundläggande behov ge en bild av hur motivationsklimatet ter sig i elitklubbarna. Genom denna kartläggning får förbundet ett underlag att bygga vidare på där de socioemotionella aspekterna av elitidrottens villkor framträder. Metod Deltagare I studien deltog 87 stycken innebandyspelare (42 män och 45 kvinnor). Männen hade en genomsnittlig ålder på 24,1 år (SD=5,4), deras genomsnittliga vikt var 80 kilo (SD=7,9) och genomsnittslängden var 182 cm (SD=6,2) vilket gav ett genomsnittligt Body Mass Index på 24,2. De kvinnliga deltagarna hade en genomsnittlig ålder på 22,7 år (SD=2,8), de vägde i genomsnitt 64,4 kilo (SD=7,2) och var i genomsnitt 170 cm långa (SD=7) vilket gav ett genomsnittligt Body Mass Index på 22,3. Totalt deltog spelare från 6 utav 28 lag vilket ger en svarsfrekvens på 21 %. Procedur I samarbete med Innebandyns Kompetenscentrum (IKC) vid Umeå universitet och Svenska Innebandyförbundet skickades det först ut ett informationsbrev till alla lag i superligan på både herr (14 st.)och damsidan (14 st.). Cirka två veckor senare skickades samma informationsbrev ut tillsammans med 22 enkäter per lag (totalt 616 enkäter). Tränarna instruerades att be spelarna att vid lämpligt tillfälle besvara enkäten. Under insamlingsperioden gick det ut två påminnelsebrev till tränarna. Som en reaktion på feedback via mail samt via telefonsamtal med ett flertal tränare skapades det dels en PDF- fil med enkäten och dels en webbenkät där spelarna kunde logga in via en länk och sedan besvara enkäten när det passade dem. PDF- filen och länken till webenkäten skickades ut till tränarna som återigen instruerades att delge sina spelare materialet. Instrument Athlete Engagement Questionnaire Bedömningen av engagemang genomfördes via The Athlete Engagement Questionnaire (AEQ; Lonsdale, Hodge, & Jackson, 2007). AEQ består av 16 items som avser att mäta engagemang över fyra dimensioner: Självförtroende (ex., jag känner att jag har förmågan att lyckas i min idrott), dedikation (ex., jag är fast besluten att uppnå mina mål i idrott), vigör (ex., jag känner mig verkligen full av liv när jag utövar min idrott) och entusiasm (ex., jag gillar min idrott). 6

8 The Sport Climate Questionnaire Idrottarnas upplevelse av deras tränares autonomistödjande beteenden mättes genom The Sport Climate Questionnaire (SCQ; questionnaires/84). Instrumentet finns i en lång version beståendes av 15 items och en kortversion som har sex items (ex., min tränare uppmuntrar mig att ställa frågor). I denna enkät användes den korta versionen. The Coaches Controlling Behavior Scale Idrottarnas upplevelse av tränarens kontrollerande beteenden mättes genom The Coaches Controlling Behavior Scale (CCBS; Bartholomew, Ntoumanis & Thøgersen- Ntoumani, 2010). Detta instrument består av 15 items som mäter fem dimensioner av en tränares kontrollerande beteende ämnat åt att motivera spelare. Dessa dimensioner är: Kontrollerande användande av belöningar (ex., Min tränare försöker motivera mig genom att lova mig belöningar om jag presterar bra), hotfullt beteende (ex., Min tränare skrämmer mig för att få mig att göra som han/hon vill), överdriven personlig kontroll (ex., Min tränare försöker kontrollera vad jag gör på min fritid), Undanhållande av uppmärksamhet och stöd (ex., min tränare är mindre vänlig mot mig om jag inte försöker se saker och ting på hans/hennes sätt) samt dömande och nedvärdering (ex., min tränare är väldigt dömande om jag inte presterar bra). Basic Needs Satisfaction in Sports Scale För att mäta behovstillfredsställelse användes The Basic Needs Satisfaction in Sport Scale (BNSSS; Johan, Lonsdale & Hodge, 2011). Detta instrument består av 20 items och mäter fem dimensioner av de grundläggande behoven enligt självbestämmandeteorin. Förutom behoven av kompetens (ex., jag kan klara av utmaningar i min idrott) och samhörighet (ex., jag känner mig nära andra personer i min idrott) är behovet av autonomi uppdelat i tre dimensioner; eget val (ex., jag får möjligheter att göra val i min idrott), egen vilja (ex., jag känner att jag deltar i min idrott frivilligt) och inre upplevd känsla av kontroll (ex., jag känner att de mål jag försöker uppnå i min idrott är mina egna). Psychological Need Thwarting Scale Det direkta nedtryckandet av de grundläggande behoven mättes via The Psychological Need Thwarting Scale (PNTS; Bartholomew et al., 2011). Instrumentet består av 12 items som mäter nedtryckande beteenden av de tre grundläggande behoven: autonomi (ex., jag känner mig pressad att följa träningsprogrammet jag blir tilldelad), samhörighet (ex., jag känner att andra är avvisande mot mig) och kompetens (ex., det finns tillfällen då jag får höra saker som får mig att känna mig inkompetent). 7

9 The Athlete Burnout Questionnaire Utmattningssyndrom är som tidigare nämnts ett tillstånd som även drabbar idrottare och som kan få karriäravslutande konsekvenser (Gustafsson, Hassmén, Kenttä & Johansson, 2008; Gustafsson, et al., 2007). För att uppskatta förekomsten av detta fenomen användes The Athlete Burnout Questionnaire (ABQ; Raedeke & Smith, 2001). Detta instrument består av 15 items som mäter förekomsten av utmattningssyndrom över tre dimensioner: emotionell och fysisk utmattning (ex., jag känner mig alltför trött på grund av mitt idrottande), upplevd försämring av prestationen (ex., jag presterar inte särskilt bra i min idrott) samt en nedvärdering av den egna sporten (den kraft som jag lagt ned på mitt idrottande skulle ha gjort mer nytta på andra saker). The Eating Disorder Inventory- 3 För att mäta förekomsten av eventuella ätstörningar användes en modifierad form av The Eating Disorder Inventory- 3 (EDI- 3; Clausen, Rosenvinge, Friborg & Rokkedal, 2011). EDI- 3 består av 91 items som ger resultat på 12 primära icke överlappande delskalor. Dessa kan sättas samman till sex stycken sammansatta delskalor. I föreliggande studie har de tre ätstörningsspecifika delskalorna för Viktfobi (ex., jag är livrädd att gå upp i vikt), Bulimi (ex., jag fantiserar om att vräka i mig mat (hetsäta)) och Missnöje med kroppen (ex., jag tycker att min mage är för stor) använts. Dessa tre delskalor består tillsammans av 25 items och skapar den sammansatta skalan Ätstörningsrisk. Hospital Anxiety and Depression Scale Hospital Anxiety and Depression Scale (HADS; Bjelland, Dahl, Haug & Neckelmann, 2002) användes för att bedöma förekomsten av ångest och depressionssymtom hos spelarna. HADS består av 14 items fördelat på en delskala för depression (jag känner mig glad) och en delskala för ångest (jag känner mig rastlös som om jag måste vara på språng). Varje delskala består av sju items. Databearbetning Det insamlade datamaterialet bearbetades i SPSS 21. Utifrån det material som samlats in beräknades bivariata korrelationer mellan instrumenten som avsåg att mäta motivationsklimatet (SCQ, CCBS, BNSSS och PNTS) och de utfallsmått som användes i studien (EDI- 3, HADS, ABQ och AEQ). Resultat Målsättningen med datainsamlingen var att öka kunskapen om hur spelare upplever sina möjligheter att prestera och utveckla sin kompetens, vilka faktorer som kunde främja motivation och hälsa, samt vilka faktorer som kunde 8

10 skapa risker för individen. Det är dock viktigt att påpeka att korrelationer inte kan påvisa orsakssamband (kausalitet). Korrelationer visar på hur variabler kan samvariera med varandra, men inte vilken av variablerna som påverkar den andra. Det kan också finnas en möjlighet att en osynlig bakomliggande variabel skapar bilden av ett samband som inte förklarar fenomenet. Exempelvis finns det ett samband mellan glassförsäljning och drunkningsolyckor. Det är dock endast beroende på att folk både köper mer glass och badar mer under sommaren som denna korrelation existerar. Tabell 1. Deskriptiv Statistik instrument. Tabellen visar antal deltagare (N), minsta svarade värde (Min), högsta svarade värde (Max), svarsmedelvärde (M) och standardavvikelse (SD) för de olika instrumenten och delskalorna. Delskalor N Min Max M SD PNTS- AUT ,3 5,3 PNTS- COMP ,3 5,7 PNTS- REL ,8 4,8 BNSS- COMP ,6 4,5 BNSS- CHOICE ,7 4,7 BNSS- IPLOC ,7 2,8 BNSS- VOL ,4 2,7 BNSS- REL ,1 5,2 AEQ- CONF ,9 2,5 AEQ- DED ,7 2,4 AEQ- VIGOR ,5 2,7 AEQ- ENT ,1 2,2 ABQ- EX ,2,68 ABQ- DEV ,4,86 ABQ- RSA ,5,7 CCBS- CUR ,9 CCBS- NCR ,1 6,6 CCBS- INT ,7 4,4 CCBS- EPC ,8 3,8 CCBS- JD ,6 5,4 SCQ ,9 HADS- Å ,9 3,2 HADS- D ,6 2,9 EDI- TOT ,5 12,4 9

11 på Det finns en signifikant negativ korrelation mellan ätstörningsrisk och totalsumman på SCQ. Desto högre skattad nivå av autonomistödjande beteenden desto lägre tenderar deltagarna att skatta förekomsten av ätstörningssymtom (r=-,26, p<,05). Korrelationens styrka kan enligt Cohen delas in i svag (r=0,1) medelstarkt (r=0,3) och starkt (r=0,5) (Borg & Westerlund, 2006). Det finns även en signifikant negativ korrelation mellan upplevd nivå av depressiva besvär och grad av autonomistödjande beteenden (r=-,26, p<,05). Signifikanta negativa korrelationer fanns mellan alla delskalor av ABQ och SCQ. Desto högre skattning av autonomistödjande beteenden, desto lägre var alltså skattningen på alla tre dimensioner av utmattningssyndrom (r=-,24, p<,05; r=-,43, p<,01; -,45, p<,01). Dessa korrelationer var de starkaste mellan SCQ och utfallsmåtten, de två sista korrelationerna börjar närma sig gränsen för en stark korrelation. Med undantag för delskalan dedikation fanns det signifikanta positiva korrelationer med övriga tre delskalor gällande upplevd nivå av engagemang. Desto högre nivå av autonomistödjande beteenden, desto högre upplevd nivå av engagemang har spelarna uppskattat (r=,34, p<,01; r=,37, p<,01; r=,30, p<,01). Engagemang har de näst starkaste korrelationerna med SCQ av utfallsmåtten, alla signifikanta korrelationer finns inom området för en medelstark styrka. De områden som inte korrelerar signifikant med SCQ är ångest och dedikation. Som helhet går korrelationernas styrka från strax under medelstarkt till precis under gränsen för ett starkt samband. En majoritet av korrelationerna finns inom det område som kallas ett medelstarkt samband. Enligt spelarnas svar fanns det alltså signifikanta samvariationer mellan deras skattningar av autonomistödjande och deras skattningar på deras upplevda hälsa. Höga skattningar av autonomistödjande beteenden samvarierade med höga skattningar av engagemang och låga skattningar av ätstörningar, depression och utmattningssyndrom. 10

12 Tabell 2. Tabellen visar de signifikanta korrelationer som fanns mellan The Coaches Controlling Behavior Scale och utfallsmåtten (EDI- 3, HADS, ABQ samt AEQ). Instrument CCBS- CUR CCBS- NCR CCBS- EPC CCBS- JD CCBS- INT EDI- TOT,22* HADS- Å,24*,24* HADS- D,30** ABQ- EX,21* ABQ- DEV,41**,29** ABQ- RSA,21*,25* AEQ- CONF AEQ- DED AEQ- VIGOR -,27* -,25* AEQ- ENT *P<,05 **P<,01 Kontrollerande beteenden samvarierade också signifikant med ett antal hälsofaktorer. Dock fanns alla signifikanta korrelationer inom två av de fem delskalorna nämligen: undanhållande av uppmärksamhet och stöd (CCBS- NCR) och dömande och nedvärdering (CCBS- JD). Undanhållande av uppmärksamhet och stöd hade signifikanta positiva korrelationer med: ätstörningsrisk (r=,22), ångestsymtom (r=,24), alla tre utmattningssyndromsdimensionerna, där den starkaste korrelationen var med nedvärdering av den egna sporten (r=,41), samt en negativ korrelation med vigör (r=-,27). Dömande och nedvärdering samvarierade signifikant med upplevda ångestsymtom (r=,24), depressiva symtom (r=,30), nedvärderande av den egna idrotten (ABQ- DEV; r=,29), minskad upplevd prestation (ABQ- RSA; r=,25) samt korrelerade negativt med upplevd vigör (r=-,25). Att svara högt på dessa två variabler samvarierade med ökade skattningar av ätstörningar, ångest, depression och utmattningssyndrom samt ökade skattningar för minskat engagemang. Höga svar på övriga tre delskalor samvarierade alltså inte med högre skattningar av negativ hälsopåverkan eller samvarierade med lägre skattningar av engagemanget hos spelarna. Alla signifikanta korrelationer utom två ligger strax under gränsen för ett medelstarkt samband. Jämfört med SCQ är korrelationerna alltså färre samt generellt sett svagare. 11

13 Tabell 3. Denna tabell visar de signifikanta korrelationer som fanns mellan BNSSS och utfallsmåtten (EDI- 3, HADS, ABQ samt AEQ). Instrument BNSSS- BNSSS- BNSSS- BNSSS- VOL BNSSS- REL COMP CHOICE IPLOC EDI- TOT -,29** HADS- Å -,38** HADS- D -,39** -,43** -,44** ABQ- EX -,29** -,42** ABQ- DEV -,42** -,27* -,61** -,35** -,26* ABQ- RSA -,67** -,28** -,52** -,40** -,39** AEQ- CONF,59**,28**,53**,28*,34** AEQ- DED,28**,43**,24* AEQ- VIGOR,37**,55**,45**,30**,24* AEQ- ENT,46**,21*,59**,41**,38** *P<,05 **P<,01 Behovstillfredsställelse samvarierade signifikant med alla hälsovariabler på minst en punkt. Möjligheten att kunna demonstrera och utrycka kompetens (BNSSS- COMP) samvarierade signifikant negativt med: depressionssymtom (r=- 38), alla tre dimensioner av utmattningssyndrom där den starkaste korrelationen fanns med minskad upplevelse av den egna prestationen (r=-,67) samt korrelerade negativt med tre av fyra dimensioner av engagemang (dedikation, undantaget), där den starkaste korrelationen var med självförtroende (r=,59). Att ha möjlighet att få uttrycka kompetens samvarierade alltså med upplevt välbefinnande samt lägre skattningar av ohälsa. Känsla av upplevt eget val (BNSSS- CHOICE) korrelerade signifikant negativt med: Ätstörningsrisk (r=-,29), ångest (r=- 38) samt alla dimensioner av utmattningssyndrom. Dimensionen korrelerade samtidigt med alla dimensioner av engagemang, den starkaste korrelationen var med vigör (r=,55). Att uppleva en inre känsla av kontroll korrelerade negativt med: alla dimensioner av utmattningssyndrom särskilt starkt korrelerade den med: nedvärdering av den egna sporten (r=-,61) och minskad upplevelse av den egna prestationen (r=-,52). Den korrelerade samtidigt positivt med alla dimensioner av engagemang där den starkaste korrelationen var med entusiasm (r=,59). Att skatta högt på en inre upplevd känsla av kontroll samvarierade med minskade skattningar för utmattningssyndrom. Samtidigt tenderade höga skattningar av denna känsla att samvariera med höga skattningar av engagemang. Egen vilja (BNSSS- VOL) korrelerade negativt med depression (r=-,43), samt de två dimensionerna nedvärderande av den egna idrotten och minskad upplevd prestation. Den korrelerade samtidigt positivt med alla fyra dimensioner av engagemang där den starkaste korrelationen fanns med entusiasm (r=,41). 12

14 Känsla av samhörighet korrelerade negativt med depression (r=,- 44), samt två av tre dimensioner av utmattningssyndrom, där den starkaste korrelationen fanns med minskad upplevelse av den egna prestationen (r=-,39). Den korrelerade samtidigt positivt med dimensionerna vigör och entusiasm, där entusiasm hade den starkaste korrelationen (r=,38). Korrelationernas styrka är generellt sett medelstarka, men ett flertal särskilt inom BNSSS- COMP, BNSSS- IPLOC och BNSSS- CHOICE är starka. BNSSS- IPLOC och BNSSS- CHOICE hade extra tydliga associationer med både engagemang och risken för utmattningssyndrom då båda korrelerade med alla dimensioner av dessa två tillstånd. Tabell 4. Tabellen visar de signifikanta korrelationer som fanns mellan PNTS och utfallsmåtten (EDI- 3, HADS, ABQ samt AEQ). Instrument PNTS- AUT PNTS- COMP PNTS- REL EDI- TOT,30** HADS- Å,45**,42**,26* HADS- D,31** ABQ- EX,22*,24* ABQ- DEV,31**,48**,36** ABQ- RSA,26* AEQ- CONF AEQ- DED -,24* -,27* -,22* AEQ- VIGOR -,38** -,41** -,35** AEQ- ENT -,30** -,22* -,26* *P<,05 **P<,01 Nedtryckande av behovet av att uttrycka kompetens (PNTS- COMP) korrelerade med ätstörningsrisk (r=,30). Alla tre dimensionerna korrelerade med ångest där autonomi hade den största korrelationen (r=,45). Nedtryckande av behovet av samhörighet korrelerade med depression (r=,31). Nedtryckande av autonomi och kompetens korrelerade med mental och fysisk utmattning (r=,22) och (r=24) respektive. Nedvärderande av den egna idrotten korrelerade med alla tre dimensioner av PNTS, där den starkaste korrelationen var med nedtryckande av behovet av kompetens (r=,48). Nedtryckande av behovet av samhörighet korrelerade med minskad upplevelse av prestation inom den egna idrotten (r=,26). Alla tre dimensionerna av nedtryckande av de grundläggande behoven korrelerade negativt med tre av fyra dimensioner av engagemang (Självförtroende (AEQ- CONF) undantaget). Korrelationernas styrka går från svaga till medelstarka. Nedtryckande av de grundläggande behoven samvarierade med risken för: ätstörningar, ångest, utmattningssyndrom och chansen att spelaren upplevde ett engagemang för sin innebandysatsning. 13

15 Diskussion Denna studies ansats har varit att skapa en kunskap om och en förståelse för hur motivationsklimatet ser ut i föreningarna i Superligan på både dam och herrsidan. Dessa kunskaper ger förhoppningsvis en inblick i vilka faktorer som främjar ett välbefinnande hos spelarna, faktorer som i förlängningen också hjälper dem att nå sin maximala potential och förbättrar prestationen på innebandyplanen. Samtidigt har ansatsen varit att skapa kunskap om vilka faktorer som inte bara kan hindra välbefinnande, utan också kan bidra till detta tillstånds motsatts, psykopatologiska tillstånd så som ångest, depression, utmattningsdepression och ätstörningar. Dessa faktorer hindrar inte enbart individen och laget från att nå sin maximala potential, utan skapar också risker för hälsa och välbefinnande. När det gäller ätstörningar är andelen spelare som ligger i riskzonen för detta tillstånd förhållandevis låg. Fyra spelare har gett svar som skulle kunna tyda på en eventuell ätstörning. Detta motsvarar ca 5 % av deltagarna i studien. Denna andel ligger inte högre än riksgenomsnittet för populationen i övrigt. Svarsmedelvärdet i studien var 13,5 poäng och i den svenska normeringen var svarsmedelvärdet 25 för icke kliniska grupper. Som helhet fanns det i denna studie alltså ingen förhöjd risk för gruppen att utveckla ätstörningar. Däremot korrelerade ett väl tillgodosett behov av autonomi/självbestämmande negativt med skattade ätstörningssymtom i denna grupp. En hög nivå av autonomistödjande beteenden samt en hög nivå av Eget val (BNSSS- CHOICE) var båda negativt korrelerade med skattad nivå av ätstörningssymtom. Undanhållande av uppmuntran och stöd samt ett nedtryckande av möjligheten att få känna och uppvisa kompetens var å andra sidan positivt korrelerade med skattad nivå av ätstörningssymtom. Detta visar att även om prevalensen i gruppen som helhet inte var förhöjd, kunde upplevelsen av klimatet både korrelera negativt och positivt med detta tillstånd. Detta ligger i linje med postulaten i självbestämmandeteorin och stämmer med de förutsägelser (Deci & Ryan, 2000; Ryan & Deci, 2000) har gett. Resultaten ligger också i linje med Bartholomew et al. (2011) och de resultat de fann där det aktiva nedtryckandet av de grundläggande behoven var det som ansågs ligga bakom en ökad risk för att utveckla ätstörningar. Elitidrottare befinner sig i en miljö präglad av höga krav och periodvis hög anspänning. Om spelaren upplever att kraven eller anspänningen blir för höga kan denne utveckla ångest. Enligt självbestämmandeteorin kan en konsekvens av nedtryckandet av de tre grundläggande behoven också resultera i ångesttillstånd. Samtidigt bör behovstillfredsställelse kunna agera som en skyddsfaktor. Resultatet av enkäten visade att en stark upplevelse av eget val (BNSSS- CHOICE) korrelerade negativt med upplevda ångestsymtom. Antalet spelare som skattade sina ångestsymtom så pass högt att de kan antas vara ett problem för individen var 12 stycken, detta utav totalt 87 spelare som fyllde i HADS- Å. Det motsvarar ca 14 % av de som svarat på instrumentet. Denna siffra är i linje med förekomsten hos befolkningen i övrigt (SBU, 2005). 14

16 Undanhållande av uppmärksamhet och stöd (CCBS- NCR) och dömande och nedvärderande (CCBS- JD) korrelerade dock positivt med upplevda ångestsymtom. Att uppleva att positiv uppmärksamhet av tränaren är beroende av att vara denne till lags samt en upplevelse av att den egna tränaren dömer och nedvärderar en samvarierade alltså med ökad ångestnivå hos spelarna. Nedtryckandet av alla tre grundläggande behov var även det sammankopplat med utvecklandet av ångest. Att som spelare uppleva möjligheterna till att få uppvisa kompetens, känna sig autonom och ha en möjlighet att påverka sin egen tillvaro samt behovet av samhörighet nedtryckta samvarierade alla med ökade ångestskattningar hos spelarna. Även om förekomsten av ångestsymtom inte var högre än för befolkningen som helhet är ändå 14 % av studiens deltagare påverkade av sin ångest. Detta är en så pass stor siffra att den är värd att ta på allvar. Förutom de hälsorisker detta tillstånd medför innebär det också att dessa individers tillstånd kan hindra/försämra deras prestation på planen och i förlängningen kan det innebära att de lämnar sporten i förtid. Autonomistödjande beteenden var negativt korrelerade med depressiva symtom. Att ha en känsla av att kunna styra den egna tillvaron och en möjlighet att bli lyssnad på och påverka beslut om sig själv och det egna laget korrelerade negativt med depressiva symtom. Vidare var även egen vilja, möjligheten att uttrycka kompetens samt behovet av samhörighet, när mötta negativt korrelerade med depression. Alla tre grundläggande behov när de var tillgodosedda samvarierade negativt med spelarnas depressionsskattningar. I kontrast kunde undanhållande av uppmärksamhet och stöd samt dömande och nedvärderande associeras med en ökad förekomst av depressiva symtom. Det direkta nedtryckandet av de tre grundläggande behoven var alla positivt korrelerade med depressiva symtom. Detta speglar Bartholomew et al. (2011) deras resultat pekade på att det just var det aktiva nedtryckandet av de grundläggande behoven som skapade risk för depression. Totalt hade 6 spelare skattat sina depressiva symtom så pass högt att de eventuellt skulle kunna lida av en egentlig depressiv episod, detta utav 82 st. som genomfört denna del av enkäten. Detta ger en andel på ca 7 % av spelarna. Prevalenssiffror för den svenska befolkningen i stort ger olika siffror, men generellt kan man säga att resultatet i denna studie ligger i linje med befolkningen i stort, eventuellt kan siffran vara något lite förhöjd. De tre grundläggande behoven var alla associerade med depressiva symtom på ett eller annat sätt. Graden av utmattningssyndrom var tydligt kopplat till den teoretiska modellen enligt självbestämmandeteorin. Autonomistödjande beteenden korrelerade negativt med alla tre dimensioner av utmattningssyndrom. En upplevelse av att tränaren uppvisade dessa beteenden sattes i samband med minskad risk att spelaren samtidigt upplevde mental och fysisk utmattning, nedvärdering av sin innebandysatsning och en minskad upplevelse av den egna prestationen. En känsla av eget val och en inre upplevd känsla av kontroll samvarierade negativt med upplevelsen av mental och fysisk utmattning. Alla fem dimensioner av BNSSS i övrigt samvarierade negativt med både nedvärdering av den egna sporten och idrottssatsningen samt minskad upplevelse av den egna prestationen. 15

17 Korrelationerna var på ett flertal ställen starka vilket pekar på att om spelarens tre grundläggande behov var uppfyllda minskade detta påtagligt sannolikheten för att samtidigt uppleva sig utmattad. Att uppleva sig undanhållen uppmärksamhet och stöd ökade sannolikheten att spelaren upplevde sig mentalt och fysiskt utmattad. Om spelaren upplevde att tränarens gillande var beroende av att blidka denne samvarierade detta med ökade skattningar av denna dimension av utmattningssyndrom. Denna dimension samt dömande och nedvärderande samvarierade båda med övriga två dimensioner av utmattningssyndrom. Att uppleva sig kontrollerad av sin tränare hade en påtaglig samvariation med risken att utveckla utmattningssyndrom. Övriga tre dimensioner av CCBS samvarierade dock inte med nivå av utmattningssyndrom. Nedtryckandet av de grundläggande behoven sattes i samband med två av de tre utmattningssyndromsdimensionerna: mental och fysisk utmattning och nedvärdering av den egna idrotten och idrottssatsningen, dock var inte mental och fysisk utmattning signifikant korrelerad till nedtryckande av behovet av samhörighet. Minskad upplevelse av den egna prestationen var inte heller signifikant påverkad. Just denna dimension är dock något problematisk ur forskningshänseende och har i allmänhet inte lika starka samband med utmattningssyndrom som övriga två dimensioner (personligt samtal Erik Lundkvist, 3/5 2013). Fram träder en bild där behovstillfredsställelse möjligtvis agerar som en skyddsfaktor mot utmattningssyndrom, medan utebliven eller nedtryckt behovstillfredsställelse samvarierar med ökade skattningar av detta tillstånd. Dessa resultat ligger i linje med en ofta citerad studie av Hodge, Lonsdale och Johan (2008). I deras studie på rugbyspelare fann de att graden av behovstillfredsställelse korrelerade negativt med grad av utmattning. Författarnas slutsats var att behovstillfredsställelse skyddade mot utmattningssyndrom, särskilt de två dimensionerna minskad upplevelse av den egna prestationen och nedvärderande av den egna idrotten. De två dimensioner som mest bidrog till utmattningssyndrom om de inte blev tillgodosedda var kompetens och autonomi. Resultaten i föreliggande studie skiljer sig i egentlig mening på några punkter från ovanstående studie. Bland innebandyspelarna hade behovet av samhörighet tydlig samvariation med deras skattningar av utmattning, både negativ och positiv. Dimensionen utmattning korrelerade samtidigt med de grundläggande behoven. Spelarna påverkades alltså av fler dimensioner av de grundläggande behoven, alla tre istället för två av tre. Samtidigt samvarierade tre dimensioner av utmattningssyndrom med behovstillfredsställelsen istället för två. Detta visar på att graden av behovstillfredsställelse var ett genomgripande fenomen, där alla tre grundläggande behov hade associationer med alla dimensioner av utmattningssyndrom. Detta på ett till och med tydligare sätt än vad som tidigare kunnat påvisas i forskningen. Gruppen som helhet hade svarsmedelvärden som inte antyder att förekomsten av utmattningssymtom var hög i denna grupp. Gruppens värden som helhet ligger inom normalintervallen på alla tre dimensioner. 16

18 Autonomistödjande beteenden samvarierade med flera aspekter av engagemanget, om spelaren upplevde att uttryck för autonomi uppmuntrades korrelerade det med ökade skattningar av självförtroende, samtidigt ökade också skattningarna upplevelsen av vitalitet och vigör samt entusiasm. Det är lätt att se hur dessa dimensioner är mycket eftersträvansvärda upplevelser hos spelarna. Alla fem dimensioner av BNSSS samvarierade med självförtroende, vitalitet/vigör samt entusiasm. Eget val, inre upplevd känsla av kontroll samt egen vilja korrelerade positivt med dedikation/motivation. Återigen var alla aspekter av de grundläggande behoven associerade i någon mån gällande spelarnas engagemang. Undanhållande av uppmärksamhet och stöd samt dömande och nedvärderande var associerade med en minskad upplevelse av vitalitet/vigör. Om spelaren kände sig kontrollerad av sin tränare minskade det alltså sannolikheten av en samtidig upplevelse av vitalitet. Alla tre dimensioner av behovsnedtryckande samvarierade med tre av fyra dimensioner av engagemang (dedikation/motivation, vitalitet/vigör samt entusiasm) negativt. Återigen träder samma mönster fram. Behovstillfredsställelse var associerat med engagemang för den egna idrotten, medan utebliven eller nedtryckt behovstillfredsställelse var associerat med minskat engagemang. Dessa resultat ligger i linje med dem som Hodge, Lonsdale och Jackson (2009) fann i sin studie på kanadensiska idrottare. Effekten av nedtryckandet av de grundläggande behoven behandlades inte i den studien. Dock är det förväntade resultatet på engagemanget det som befanns råda i denna studie. Om behovstillfredsställelse korrelerar positivt med engagemang är det logiskt att utebliven behovstillfredsställelse skulle korrelera negativt med detsamma vilket var det som skedde i detta fall. De resultat som framkommit stödjer i allmänhet denna teori. Hur spelaren upplever olika delar av det klimat som skapats i det lag den tillhör visade sig samvariera med hälsofaktorer både negativt som positivt. Studiens stora svaghet har varit den begränsade svarsfrekvensen där endast 87 besvarade enkäter returnerades av 616 utskickade. Initialt var tanken att genomföra en strukturell ekvationsmodell som hade möjliggjort mer avancerade analyser av självbestämmandeteorins postulat. Svarsfrekvensen omöjliggjorde dock detta. Anledningarna till att svarsfrekvensen inte blev den förväntade kan ha varit flera. En stor anledning var dock troligtvis att enkäten gick ut ca en månad innan slutspelet skulle börja. Lagen är då inne i en intensiv period och det är möjligt att tränarna inte upplevde att de hade tid att genomföra enkäten under denna tidsperiod. Författaren arbetade under uppfattningen att det tydliga sanktionerandet av studien av både Innebandyns kompetenscentrum och Svenska Innebandyförbundet skulle skapat tillräcklig tyngd för att övertyga tränare och spelare om att delta i studien. Möjligtvis hade ett mer systematiskt användande av telefonkontakter innan enkäterna skickades iväg kunnat avhjälpa detta. Konsekvensen blir också att de resultat som framkommit måste tolkas med försiktighet då det inte med säkerhet kan sägas att de är representativa för gruppen elitinnebandyspelare i Sverige. 17

19 Vidare saknar ett av instrumenten (SCQ) i studien valideringsdata. Att instrumentet mäter det det avser att mäta är till dags dato inte helt vetenskapligt belagt. Dock är det så att det redan är omfattande använt inom forskningen på idrottsområdet. Instrumentet är också en sportspecifik anpassning av ett validerat instrument (Health Care Climate Questionnaire; HCCQ) som används inom vården. Trots att det inte är validerat är det det mest använda instrumentet för att mäta autonomistödjande beteenden inom idrotten. Styrkan är å andra sidan att alla övriga instrument i denna studie är väl validerade och brett använda inom forskningen. Att enbart mäta motivationsklimat vid ett tillfälle kan också innebära vissa problem. Exempelvis är det ett rimligt antagande att resultatfokuseringen i ett lag är som störst perioden innan och under slutspelet. Det är möjligt att klimatet beskrivits annorlunda om mätningen genomförts under juni månad. För att undkomma detta problem hade flera mättillfällen kunnat användas. Utifrån tidsramen för min examensuppsats hade det dock inte varit möjligt att genomföra mätningar vid mer än ett tillfälle. Vissa frågor i Eating Disorder Inventory- 3 visade sig provocera ett mindre antal av studiens deltagare. Att plocka ut delar av ett större instrument kan ha bidragit till detta och frågan är om framtida studier på området skulle gagnas av att istället översätta exempelvis Eating Attitude Test- 26. En styrka med studien är att den på många sätt ligger i framkant inom forskningen. Självbestämmandeteorins rambygge är intensivt beforskat för tillfället och är en av de motivationsteorier som har störst evidens. Att resultaten i denna studie så pass väl matchar den grundläggande teorin pekar också i denna riktning. I denna studie har trots det begränsade urvalet intressanta resultat framkommit. Att behovstillfredsställelse hade en så pass tydligt samvariation med hälsofaktorer motiverar vidare studier på gruppen elitinnebandyspelare för att säkerställa punkt 6 i Innebandyförbundets utvecklingsmodell: Förespråkar en hälsosam livsstil med ett livslångt idrottande (Persson & Bååth, 2011 s. 7). Om det motivationsklimat som omger spelarna i lagen är positivt kan det möjligtvis skydda spelarna från de negativa konsekvenser en ökad elitsatsning kan innebära. Ett negativt motivationsklimat är å andra sidan associerat risker för hälsan enligt de resultat som framkommit. Coakley (1992) pekade på att idrottens struktur i sig kan vara problematisk ur utmattningssyndromshänseende. Om idrottens form inte ger spelaren en möjlighet att uttrycka sin individualitet och en möjlighet att påverka sin miljö kan detta enligt Coakley leda till utmattningssyndrom. Om detta kopplas till självbestämmandeteorin kan en tränare som tar alla beslut och enväldigt styr verksamheten hindra att spelarnas grundläggande behov blir mötta. En tränare som bestämmer allt hindrar spelarna från att få ett utlopp för autonomi, denna tränare riskerar dessutom att tilldela spelarna roller de inte trivs med, eller känner sig bekväma med, vilket kan hindra spelaren från att känna, eller få möjlighet att 18