BarnBladet. Nr 5 Volym XL oktober Teman: Kommunikation & ÖNH

Transkript

1 BarnBladet Nr 5 Volym XL oktober 2015 Teman: Kommunikation & ÖNH

2 Vi vill bli fler! Arbetar du med barn inom hälso- & sjukvård? Är du barnsjuksköterska, sjuksköterska, distriktsköterska eller kanske skolsköterka? Om något av ovanstående stämmer överrens med din vardag så välkomnar vi dig till vår förening. Vårt mål är att arbeta för bästa möjliga vård, omhändertagande och att nå ut med de allra senaste inom nationell och internationell barn- och ungdomshälsovård/-sjukvård. Som medlem i vår förening betalar du 300 kr per år och du får då BARNBLADET sex gånger per år direkt hem till din brevlåda eller till din arbetsplats. Möjlighet att söka riksföreningens stipendier och att delta gratis eller till reducerat pris i utbildningsdagar och kongresser som arrangeras av oss. Tillsammans med Barnläkarföreningen arrangeras BARNVECKAN. Nästa år ses vi i Östersund. Föreningen fyller 40 år och det firas den 5-6 november 2015 i Stockholm. Anmäl dig genom att gå in på riksföreningens hemsidan. Har du inte möjlighet att komma till jubileumet men ändå hinner bli medlem så har du möjligheten att vara med i utlottningen av fina goodie bags. Mer information finner du på föreningens hemsida: och det är även där du registrerar dig som medlem. Varmt välkommen till oss! nr 5 oktober 2015 barnbladet 3

3 Innehåll Barnbladet # 5.15 Ledare... 4 t e m a: kommunik a t i o n Att möta oroliga föräldrar... 8 Jämlik vård tolksamtal i omvårdnadssyfte...12 Föräldrar är inga passiva mottagare av kunskap...14 Vem vill vara vårdens Pinocchio?...20 Med diabetescoachen kan man tala om allt...25 g ä s t s k r i b e n t e n Alexandra Gozon: Teckenläger...30 t e m a: öron, näsa, hal s Lungvägsinfektioner...34 Livssituationen för barn med cochlea implantat...38 Operation Smile...42 a k t u e l l forsk a r e Liselott Rydström: Health-related quality amd HIV-related stigma in children living with HIV...46 Medlemssidor barnbladet nr 5 oktober 2015

4 ledare ordförande Bästa kollegor Hjärtligt välkomna till en härlig höst med Riksföreningen för Barnsjuksköterskor. Först kommer Barnbladet med intressant läsning kring temat Kommunikation och sen vårt 40-års jubileum 5-6 november med temat Barnsjuksköterskan då, nu och i framtiden. Har du inte anmält dig än så ta gärna del av annonsen gällande jubiléet på hemsidan, www. barnsjukskoterska.com, och gör din anmälan. Även om sommaren är det skönaste vi vet så är det något lugnande med hösten. Många måsten som ska hinnas med, som att bada, måla hus, besöka släkt och dörja makrill, detta slipper vi när hösten kommer. Vi kan bara njuta av lövens färgskiftningar och kura ihop oss i soffan med Barnbladet när regnet öser ner. Nu till innehållet i detta nummer, kommunikation. Tittar vi nationalencyklopedin så kan vi läsa att kommunikation betyder ömsesidigt utbyte, att göra något gemensamt, låta få del i, meddela. Det betyder även överföring av information mellan människor, djur (som hundägare är detta verkligen sant), växter (här är det inte lika självklart) och apparater (datakommunikation). Några av dessa betydelser kan ni läsa in i de olika repotagen som bland annat handlar om teckenspråk för barn, bildkommunikation och kommunikation med barn och unga i vården. För visst kan kommunikationen även handla om känslomässigt stöd och då bestå både av det verbala (talet), vad som sägs och det icke verbala (kroppsspråket) som anger hur något sägs. För oss barnsjuksköterskor kan detta vara utmanande, att kommunicera med barn och ungdomar och deras familjer, när talet inte är det självklara alternativet. Eller när vi inte talar samma språk med de människor vi möter. Ni är säkert många sjuksköterskor som möter barn och ungdomar och deras familjer som är eller ha varit flyktingar och asylsökande, i skolhälsovården, på BVC, på akutmottagningen, på vårdavdelningar och på det tillfälliga boendet de har för tillfället. Att försöka kommunicera med varandra, ofta via en tolkande person, kan kräva att vi får vara kreativa och tänka utanför det invanda mönstret. Kanske är barnsjuksköterskan den för stunden trygga tillvaron familjen behöver. Världen kommer till oss och även om vi är på vår vanliga arbetsplats kan det tyckas som att vi stundom arbetar i annat land. I annat land har vi, riksföreningen, som ni vet, fadderbarn via Plan. Luis Amilcar Ramirez i El Salvador som nu har fyllt 18 år så han slutar att vara vårt fadderbarn. Han ingår fortfarande i det utvecklingsprojekt som bedrivs där han bor men deltar inte längre i Plans fadderverksamhet. Vi har därför fått ett nytt fadderbarn och det är Yesenia Surubi Algaranaz i Bolivia. Hon är född 2009, alltså 6 år, och bor med sina föräldrar och lillebror 4 år. Deras bostad är ett hus byggt av bambu och lera med halm och golvet är stampad jord. De har ingen toalett utan använder ett hål i marken. Familjen får dagligen hämta sitt vatten från en kran som är för allmänheten en bit från huset. De använder trä som bränsle när de lagar mat. Yesenia går i första klass i skolan Hon gillar att spela boll och leka med sina kompisar och lillebror. Vi är även faddrar sen tidigare för Hemanta B.K. pojke som är född 2003, idag 12 år. Han bor i Nepal med sina föräldrar och sin 19-årige bror. Familjen bor i ett hus gjort av återvunnet trä med tak av kakel och skifferplattor. Golvet är gjort av torkad kodynga. Inte heller de har toalett så de använder sig av öppna fält och offentliga toaletter. Vatten familjen behöver hämtas i en allmän pump som det tar mer än 30 minuter att gå till. Hemanta går i skolan som det tar 30 minuter att gå till. Hemanta gillar språk, särskilt engelskan som han lär sig i skolan. Så även om vi möter barn och ungdomar i vårt arbete eller är faddrar för ett barn så låt oss kommunicera med dem på alla möjliga vis och ge dem känslomässigt stöd. Jag vill avsluta med att åter inbjuda er alla till RfB 40-årsjubileum och kan lova er god kommunikation, vi kommer göra något gemensamt i form av trevlig kvällsunderhållning, låta er få del i något, goodiebags och det kommer ske ett ömsesidigt utbyte i form av ett intressant program. Helena Wigert Ta gärna del av barnläkare Jonas F Ludvigssons debattartikel om bristen på barnsjuksköterskor, publicerad i nätupplagan av Svenska Dagbladet: se/brist-pa-skoterskor-hotar-barnsjukvarden./red 6 barnbladet nr 5 oktober 2015

5 kommunikation Att möta oroliga föräldrar Att möta föräldrar är en del av vardagen inom barnsjukvården. Vissa föräldrar kan upplevas som onödigt ängsliga och oroliga för sina barn medan andra inte verkar se barnens symptom eller anpassa sig till de begränsningar en sjukdom kan innebära. Hur kan man skapa en bra arbetsallians med föräldrar och på så sätt ge förutsättningar för ett tryggt och bra omhändertagande av barnet? Föräldrar som kommer i kontakt med barnsjukvården gör det av många olika skäl. Vissa kommer i ett akut läge, andra har väntat länge, många får hjälp så att barnen blir friska igen, medan andra får beskedet att deras barn har en allvarlig sjukdom. Många kommer med klara symptom medan andra söker upprepat för diffusa svårigheter. En del kommer av egen oro andra har blivit remitterade utan att riktigt själva förstå varför. Oavsett varför föräldrar kommer med sina barn behöver vi tänka på att den vård- och sjukhusmiljö som är vardag för oss som ar- Malin Broberg leg psykolog och professor vid psykologiska institutionen Göteborgs universitet Medförfattare till boken Pediatrisk Omvårdnad redigerad av Inger Hallström och Tor Lindberg malin.broberg@psy.gu.se betar där, ofta är en miljö som i sig gör både barn och föräldrar osäkra. Förutom att de är oroliga för barnets hälsa, kan det kännas obehagligt att dela väntrum med andra sjuka barn, man kan känna obehag och osäkerhet inför vad olika undersökningar innebär, sjukhusmiljön kan väcka obehagliga minnen, föräldrar kan känna sig bedömda och vissa är rädda att barnet inte ska uppföra sig osv. I forskningsstudier där man tittat på hur föräldrar upplevt kontakten med vården ser man om och om igen att bemötande och kommunikation är väldigt viktiga ingredienser när det gäller om föräldrar är nöjda och känner förtroende för vårdpersonalen. Föräldrar som känner att de blir lyssnade på, tagna på allvar och involverade i beslut och processer runt barnet är mindre oroliga, mer nöjda och upplever ett större förtroende för vårdpersonalen. Ett bra bemötande En vanlig missuppfattning är att bra bemötande tar lång tid, men 8 barnbladet nr 5 oktober 2015

6 kommunikation det som behövs är att man är vänlig, inkännande, uppmärksam och lyssnar på vad föräldern eller barnet har kommit dit för. Vad är det, egentligen, som de är oroliga för? Genom att fråga om detta och lyssna noga på svaret får man både viktig information och möjlighet att skapa en relation och bygga upp ett förtroende gentemot föräldern. Om man inte vet var föräldern befinner sig i sina tankar och sin oro är det svårt att mötas, och risken är att föräldern känner sig frustrerad och i värsta fall kränkt. Föräldrar har nästan alltid en teori om vad det är för fel och varför symptomen uppkommit och ibland är dessa teorier felaktiga eller orealistiska. Våra föreställningar om varför en sjukdom har uppkommit styr i hög utsträckning vad vi tror är verksamt för att lindra eller bota. Om behandlare och patient eller förälder inte är överens om vad det är som orsakat symptomet så blir det svårt att komma överens om en behandling och risken är mycket stor att behandlingen inte fullföljs. Att kunna presentera medicinska fakta på ett respektfullt sätt kan övertyga föräldern, men ibland behöver vi låta det ta tid att bli överens och låta föräldern prova sin egen väg/behandling med vårt goda minne (så länge det inte är till skada för barnet). Även om vi hade föredragit en annan behandling i första hand är det ibland bättre att förhandla sig fram till en kompromiss som både behandlare och förälder kan tolerera och sedan vid återbesök följa upp hur det funkat och göra ett nytt ställningstagande. Man kan ha förlorat lite tid men man har skapat ett förtroende som gör att man har bättre förutsättningar för en långsiktig arbetsallians. Andra saker i bemötande som är viktigt att tänka på är att man vänder sig direkt till barnet. Förutom att barnets rätt till deltagande i konsultationen har stärkts i den nya patientlagen så ökar barnets aktiva deltagande chansen att få olika perspektiv på symptom och hur det påverkar vardagen än om bara de vuxna kommer till tals. Men än viktigare är kanske att vårt intresse för kontakt med barnet visar föräldern att vi är intresserade och verkligen vill ha en bild av barnet och hens symtom. Att ta föräldrars oro på allvar Vare sig oro är befogad eller inte tar den energi från föräldern och riktar förälderns uppmärksamhet mot det som eventuellt inte är som det ska. Om man som vuxen till exempel börjar oroar sig för om man stängt av kaffebryggaren hemma är det svårt att tänka på något annat och att koncentrera sig på jobbet och samma sak är det för oroliga föräldrar. Så länge de är oroliga har de svårt att se och fokusera på det som är friskt och bra hos barnet. Oro påverkar relationen mellan barn och föräldrar och därför skall den alltid tas på allvar och inte avfärdas. Många föräldrar vars barn har haft en försenad utveckling berättar hur de har fört fram sin oro till vårdpersonal men upplevt att de har blivit lugnade eller avvisade. Anledningen till att man ofta försöker lugna oroliga föräldrar kan vara kunskapen om att många symptom är ofarliga och går över av sig själva och att barn utvecklas i olika takt och att de flesta barn utvecklas normalt. Men för föräldrar som börjat oroa sig för att något inte står rätt till är det frustrerande, och de kan få känslan av att vara dåliga föräldrar som letar fel på sitt barn och de tappar förtroendet både till sin egen förmåga att bedöma barnet och till sjukvården. Även om man är relativt övertygad om att man har ett friskt barn som utvecklas väl framför sig är det därför viktigt att ta förälderns oro på allvar och undersöka vad man kan göra för att minska oron. Behövs det kanske en vidare utredning och bedömning, eller räcker det att föräldern får tala om sin oro och vad som ligger bakom den och ett återbesök för att kolla upp hur det utvecklas? I forskning har man funnit att föräldrar är bra på att bedöma sina barns utveckling och sjukdomssymtom. Föräldrar är experter på sina barn och de märker ofta snabbt förändringar i barnets beteende till exempel om barnet skriker mer, är tröttare, har sämre aptit eller på något annat sätt verkar annorlunda än vanligt, och det är viktigt att erkänna och använda denna expertis i diagnosprocess och behandlingsplanering. Kanske är det bättre att utreda några barn i onödan än att föräldrar oroar sig i onödan? Om föräldrar inte blir tagna på allvar är risken nämligen att de inte återkommer för hjälp när det verkligen behövs. Vetskapen om att man blir tagen på allvar när man är orolig och att man är välkommen att höra av sig så fort man är orolig lugnar många föräldrar och kan göra dem mindre ångestfyllda och pockande. Om man lätt kan höra av sig med sin oro till exempel på telefon till någon man har förtroende för så minskar ofta antalet kontakter istället för att öka. De flesta tänker sig för 8 Om behandlare och patient eller förälder inte är överens om vad det är som orsakat symptomet så blir det svårt att komma överens om en behandling och risken är mycket stor att behandlingen inte fullföljs. nr 5 oktober 2015 barnbladet 9

7 kommunikation 8 båda föräldrarna är med när viktiga besked ges så att de kan stötta varandra känslomässigt och för att fyra öron uppfattar mer än och hör inte av sig i onödan men tillgängligheten skapar också en trygghet som gör att man vågar hantera mer på egen hand två men också för att inte den ena föräldern ska behöva berätta för den andre eller höra från den andre. Båda föräldrarna och innan man hör av sig. Men om det inte finns anledning till oro, väcker man då inte barnet har samma rätt till direkt information och möjlighet att onödig oro genom att skicka barnet på ytterligare utredning? ställa frågor. 3) att vara inkännande och deltagande när man ger Självklart skall vi inte utsätta barn för onödiga eller smärtsamma svåra besked är bättre än att formell och distanserad gömma sig utredningar och inte heller oroa föräldrar i onödan. Men samtidigt vet vi att föräldrar är bra på att föreställa sig värsta tänkbara lomässigt överväldigad att föräldern känner ett behov av att trös- på andra sidan ett skrivbord. Samtidigt bör man inte bli så käns- scenariot, tänk bara så snabbt vi kan övergå från lugn till eskalerande oro när någon som skulle kommit hem en viss tid inte så bra och tydlig information om diagnos, prognos och behandta eller själv behöver hålla tillbaka sina reaktioner. 4) att man ger gör det och personen inte svarar i telefonen. Föräldrars katastroftankar är därför oftast betydligt värre än den eventuellt obefora på frågor. Information kan behöva ges vid upprepade tillfällen ling som möjligt och visar att det finns tid att förklara och svagade oro som kan väckas av att man gör en extra utredning eller och även gärna skriftligt, eftersom svåra besked gör det svårare berättar om de olika diagnoser eller prognoser som man ser som att ta till sig information. Ibland har föräldrar inte så mycket frågor precis i början, utan dessa uppkommer i vardagen, och därför tänkbara alternativ. Det är bättre att ha något konkret att förhålla sig till än diffus oro. Ovisshet är bland de saker som vi människor kan uppföljande återbesök vara nödvändiga. har svårast att stå ut med och att så skyndsamt som möjligt få ett besked, komma fram till en diagnos, att starta en behandling eller säga något om prognosen är av stort värde. Att gå ifrån att passivt vänta till att konkret kunna göra något för sitt barn betyder mycket för hur föräldrar mår när de har ett sjukt barn. Diagnosprocessen Det finns en hel del forskning om hur föräldrar upplever diagnosprocessen vid svårare sjukdomar och funktionsnedsättningar hos barn. En tidigare uppfattning var att diagnosgivandet alltid ledde till att föräldrar blev missnöjda och arga på den läkare som gav det smärtsamma beskedet. Men forskning har tvärtom visat att bemötande och rutiner runt diagnosgivande spelar stor roll och att en bra diagnosprocess bygger relation och förtroende mellan personal och föräldrar. Bland de viktigaste sakerna för att det skall bli en bra process är: 1) att man får en diagnos så tidigt som möjligt när man börjar misstänka att något inte står rätt till, dvs. att verkligen försöka minimera tiden av oviss väntan samtidigt som man är ärlig och talar om ifall det ännu är oklart 2) att Informationsbehovet och internet Den aspekt som föräldrar i olika studier uppger som mest bristande i kontakten med sjukvården är information om diagnos, behandlingsalternativ, samhällsinsatser och prognos. Samtidigt upplever sjukvårdspersonal att föräldrar inte verkar ta till sig eller följa råd som ges. Vad beror detta glapp på? Ibland kan det handla om att information ges innan föräldrarna är mottagliga, att de behöver landa i vardagen innan frågorna och behovet av information uppkommer. Ibland handlar det om att den allmänna information som ges inte känns relevant för föräldrarna i den specifika livssituation som just de har ( Informationen handlar om vuxna med en viss sjukdom, men mitt barn är 5 år eller Hur ska vi som driver ett jordbruk kunna avstå ifrån husdjur för att barnet har fått allergi? ). Men det kan också bero på att den information som ges inte är tillräcklig, att den missförstås eller inte upplevs som användbar i vardagen. För att man ska ta till sig information och rådgivning måste den motsvara ett behov och matcha familjens situation. 10 barnbladet nr 5 oktober 2015

8 kommunikation Föräldrar är experter på sina barn och de märker ofta snabbt förändringar i barnets beteende till exempel om barnet skriker mer, är tröttare, har sämre aptit eller på något annat sätt verkar annorlunda än vanligt, och det är viktigt att erkänna och använda denna expertis i diagnosprocess och behandlingsplanering. Många familjer med barn med kroniska eller svåra sjukdomar upplever att möte med andra familjer i liknande situation är otroligt värdefullt. Dels får de möjlighet att se hur andra barn med samma tillstånd ser ut och fungerar, men familjerna kan också utbyta praktiska erfarenheter och tips. Att hjälpa till att skapa nätverk och träffar mellan familjer kan därför vara minst lika viktigt som att själv sprida information. Det mest använda sättet för informationssökning numera är internet, och föräldrar söker ofta på nätet efter kunskap om sina barns symtom och sjukdomar. Föräldrar vars barn har ovanliga sjukdomar är ofta mer pålästa än vårdpersonal, men det kan vara svårt för föräldrar att värdera trovärdigheten i den information som finns på internet. Fråga gärna föräldrar om de hittat information på nätet och tipsa dem om bra webbplatser. Om föräldrar för fram kontroversiella tankar om uppkomsten och behandlingen av sjukdomar kommer detta ofta från information på internet. Var öppen för att diskutera och bemöta dessa frågor på ett professionellt och icke dömande sätt. Sjukdom och förnekande Det händer att man möter föräldrar som inte verkar inse allvaret i sitt barns sjukdom eller funktionsnedsättning. Det första man behöver fundera på då är hur tydlig man varit i sin information. Att se ett barns sjukdom eller funktionsnedsättning är jobbigt även för oss professionella, ingen vill att ett barn skall vara sjukt eller tvingas leva med en funktionsnedsättning och det är lätt att vi inte är tillräckligt tydliga när vi informerar. Men i vissa fall fortsätter föräldrar sitt liv till synes som om inget hänt och de verkar förneka barnets svårigheter och låter det inte påverka livet. Vi kan förstå det här dels genom individualpsykologi och teorin om coping men vi kan också ta hjälp av socialpsykologi och hur vår möjlighet att agera i en viss situation påverkas av de normer och förväntningar som finns i samhället. Låt oss börja med copingteorin som visar att människor tenderar att hantera påfrestningar och osäkerhet på olika sätt. En del visar mycket känslor, andra är snabba på att söka kunskap och att lösa problem, ytterligare några söker först och främst 8

9 kommunikation 8 tröst och gemenskap och vissa undviker det som är svårt genom att rikta uppmärksamheten åt ett annat håll till exempel jobba mycket eller bara fokusera på det som fungerar. Varför vi tenderar att använda den ena eller andra strategin för att hantera svårigheter beror på personlig läggning, träning, vad som visat sig funka tidigare och viken typ av påfrestning vi ställs inför. Det forskning visat är att det är positivt att ha en bred repertoar av strategier och att kunna använda dessa flexibelt beroende på situation. Ju mer opåverkbar situationen är, till exempel att ha ett barn med en svår sjukdom där förloppet inte kan påverkas, desto mer verkar vi använda strategier som att visa känslor, söka stöd och att rikta uppmärksamheten åt ett annat håll. Det verkar vara fungerande sätt att skydda oss från långvarig smärta och skyddar därmed vår hälsa även om omgivningen kan tycka att det vore på sin plats med andra typer av reaktioner. Så länge vårt sätt att reagera vid påfrestning inte blir alltför ensidigt eller påverkar vår egen eller barnets hälsa negativt så finns det alltså inget rätt och fel. Var och en hanterar påfrestning på det sätt som vi lärt oss och som fungerar för oss. Visst kan man lära sig att prova andra strategier men vad som fungerar för att vi skall behålla vår psykiska hälsa i en svår situation varierar mellan människor. Det är ingen bra ingen idé att försöka locka fram mer känslor från en förälder än vad denne visar, även om vi kan tycka att hen borde visa mer känslor. Den mer socialpsykologiska förklaringen till förnekande har sin botten i den så kallade tragedidiskursen. Det finns en förväntan på föräldrar som har sjuka barn att de skall vara ledsna och påverkade av den tragedi de drabbats av och att denna tragedi är livslång och överskuggar det mesta annat i livet. Det är inte bara omgivningen som förväntar sig att barns sjukdom är en tragedi, föräldern själv bär ofta denna föreställning med sig. Men att bli betraktad som eller se sig själv som en stackare som råkat ut för en tragedi är ingen identitet som de flesta vill vara i, vi vill hellre känna oss starka och kapabla. Därför kan man se hur en förväntan från omgivningen på att man skall reagera med sorg och förtvivlan ibland kan leda till motsatsen, att man kämpar hårt för att visa sig stark och kapabel och i vissa fall förneka svårigheter och symptom. Föräldrar som har sjuka barn är ofta ledsna och påfrestade och det är självklart viktigt att de kan få stöd när de behöver det. Samtidigt behöver vi se att har de mer i sitt liv och att denna sorg liksom andra sorger förändras över tid. Sorgen är inte allt som finns där och den kommer att bli mer hanterbar och över tid och blandas hela tiden med många andra erfarenheter. Vi behöver höja vår medvetenhet om vilka signaler och förväntningar vi sänder till föräldrar så att de kan hitta ett fungerande och balanserat förhållningssätt och inte måste visa sig stoiskt starka och kapabla i sin strävan att inte reduceras till tragedier. Föräldrar behöver att vi visar beredskap för att ta emot och bekräfta alla deras upplevelser istället att de tvingas förhålla sig till vad vi förväntar oss att de skall känna! Låt hopp och glädje finnas samtidigt som och sida vid sida av sorg, uppgivenhet och djupaste mörker. * Digitalt verktyg ska underlätta barns kommunikation med vården Hur upplever barn med cancer mötet med vården? Ett nytt forskningsprojekt vid Högskolan i Halmstad går ut på att utveckla ett digitalt verktyg som ska förbättra möjligheterna för barn att göra sina röster hörda. Projektet handlar om att testa och utveckla ett kommunikationverktyg, som ska underlätta mötet mellan vårdpersonal och barn med cancer. Nyligen beviljades projektet kronor från Barncancerfonden. Barn har ofta svårt att förmedla sina upplevelser via text eller prata om sina känslor genom att svara på direkta frågor. Här får barn möjlighet att leka fram sina upplevelser utan att behöva tänka på hur det de säger tas emot, säger Petra Svedberg, forskningsledare och docent i omvårdnad vid Högskolan i Halmstad. I det digitala verktyget får barnet en karaktär i en virtuell värld, som består av fem olika öar, eller sjukdomsrelaterade situationer. Genom att barnen ställs inför konkreta situationer får de en chans att förmedla sina upplevelser. Det kan handla om allt från provtagningar till hur barnen upplever sitt dagliga liv när det gäller exempelvis kompisar, skola eller sömn. Resultaten får sedan vårdpersonalen ta del av. Tidigare forskning visar att detta påverkar relationen mellan barnen och vårdpersonalen. Kommunikationen underlättas och blir mer inriktad på barnens upplevelser, säger Petra Svedberg. Verktyget är utvecklat av professor Cornelia Ruland vid Universitetet i Oslo. Hon kommer att ingå i den forskargrupp vid Högskolan som nu ska översätta systemet och anpassa det till svenska förhållanden. I projektet kommer tio barn med cancerdiagnoser och deras föräldrar att medverka. Barnen är mellan åtta och tolv år. På Högskolan i Halmstad har vi stark forskning som handlar om att främja barns psykiska hälsa där vi arbetar med användarmedverkan. Det innebär att barn är med i alla projekt, samt påverkar både process och forskningsutfall, säger Petra Svedberg. FAKTA Projektet går under namnet SISOM och medverkande forskare är förutom Petra Svedberg och Cornelia Ruland Jens Nygren, docent i medicinsk vetenskap, Susann Arvidsson, universitetslektor i omvårdnad och Britt-Mari Gilljam, doktorand i omvårdnad vid Region Halland. Källa: Högskolan i Halmstad * 12 barnbladet nr 5 oktober 2015

10 kommunikation Jämnlik vård tolksamtal i omvårdnadssyfte Det finns flera studier, både nationella och internationella, vars resultat visar att vi inom vården använder tolksamtal i liten utsträckning när det gäller omvårdnad. En norsk kvantitativ enkätstudie gjord av Kale och Raza Syed (2010) visar att förväntningar på familjemedlemmar att agera tolk gjorde i vissa fall att sjuksköterskor valde att inte anlita tolk. En liten del uppgav även ekonomiskt skäl som motiv. Slutsatsen dras att ett hektiskt arbetsklimat påverkar till att ta den enklaste vägen även om det inte är optimalt för patienten. Enligt Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska ska sjuksköterskan ha en humanistisk människosyn där hon visar respekt och omsorg för patientens självbestämmande, integritet och värdighet. Hon skall respektera patienters olika trosuppfattningar och värderingar samt visa en öppenhet inför dessa. Vidare ska sjuksköterskan kunna kommunicera med såväl patienter och närstående som öv- Charlotte Pålsson Barnbladet rig personal respektfullt, lyhört och empatiskt. Kommunikationen ska erbjuda patienten möjlighet att deltaga i beslut rörande vård och behandling. Den skall även vara stödjande och vägledande för både patient och närstående. Information och undervisning som ges skall vara begriplig, vidare skall sjuksköterskan försäkra sig om att informationen är uppfattad korrekt. Det är sjuksköterskans uppgift att uppmärksamma patienter med speciella informationsbehov, även om dessa ej själv uttrycker behovet (Socialstyrelsen 2005). Hur ser det då ut på en vanlig neonatalavdelning på ett sjukhus i Sverige? Barnbladet har träffat Maria Westerlund och Britt Hellberg, båda barnsjuksköterskor på Barn- och ungdomssjukvården (BUS) på Hudiksvalls sjukhus. 14 barnbladet nr 5 oktober 2015

11 kommunikation Hör det till vanligheten att ni vårdar barn vars föräldrar inte har svenska som modersmål? Jo, det gör vi flera gånger i veckan och det är mer vanligt nu än för ett par år sedan. Vid ett inskrivningssamtal på neonatalavdelningen så bokar vi tolk i samband med att läkaren ger information men även för att vi omvårdnadspersonal ska kunna berätta om undersökningar och kunna svara på frågor. Tolk används även inför utskrivningsamtal och om det tillstöter komplikationer eller annat som är viktigt att informera om under vårdtiden. Vilken form av tolk använder ni er av? Som regel en telefontolk. Det är inte enbart för att det är enklare att boka utan även för att på en mindre ort så känner ofta personer som talar samma språk varandra vilket kan försvåra situationen, kanske vill inte föräldrarna berätta allt för oss i och med att de har en relation till tolken. Finns det en rutin att även boka in regelbundna kortare tolksamtal varje dag vid en speciell tidpunkt om vårdtiden planeras att bli mer än något dygn med tanke på omvårdnadsperspektivet? Nej, den rutinen har vi inte nu men med tanke på att vår kommande verksamhetsdag har temat jämlik vård så kanske det är något vi ska ta upp och fundera kring. När föräldrarna/anhöriga inte talar svenska så bra använder vi oss av skriftlig information på patientens språk kring vissa rutiner och undersökningar. Kroppspråk och att säga vissa ord på engelska fungerar oftast ganska bra. Britt Hellberg, Barnsjuksköterska & Maria Westerlund, Barnsjuksköterska, NEO/Avd. 19 Hudiksvalls sjukhus, förbereder kuvös inför en väntad kommande transport från Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Stockholm. På pallen framför kuvösen står telefonen som används vid tolksamtal. Maria Westerlund, Barnsjuksköterska, NEO/Avd. 19 Hudiksvalls sjukhus, visar skriftlig information på olika språk. Skulle det finnas några fördelar med att ha planerade korta tolksamtal varje dag? Ur ett omvårdnadsperspektiv vore det bra. Säkert har föräldrarna många vanliga frågor som inte helt ges utrymme att ta upp. Till exempel kan det ju vara att mamman själv inte mår så bra, pappan kanske känner sig missförstådd och samtidigt är det nog bra för att ge och bygga upp ett förtroende. Kanske skulle vi börja boka in femtonminuterssamtal varje dag. Frågan är om det går att lösa rent praktiskt, med tid och personal. Ökad omvårdnad leder som regel till ökad trygghet och en auktoriserad duktig tolk inte bara översätter utan även kulturtolkar. Hur tänker ni kring detta? För att undvika missförstånd på grund av kulturella olikheter är det viktigt med tolk men det är även bra om man själv har ett intresse i att lära sig nya kulturer och seder, även om vi inte själva följer dem. Om vi har något som vi vill ta upp med mamman specifikt och det kanske gäller hennes egen kropp då ber vi ofta om kvinnlig tolk. Vi tänker att vi då visar hänsyn och att samtalet blir bättre. Fast vi har ju inga bevis för det. Finns det något som ni på er enhet kan göra bättre gällande tolksamtal och omvårdnad? Säkert. Det finns alltid saker att göra. Nu när vi tänker på det så kanske det vore klokt att boka in ett 15-minuterssamtal varje dag när vi har föräldrar som har ett annat modersmål än svenska, även om de är bra på engelska. Nyanser och detaljer har ju en förmåga att försvinna när man inte talar sitt modersmål, även om man är bra på det. Det känner vi ju själva ibland. * nr 5 oktober 2015 barnbladet 15

12 kommunikation Föräldrar är inga passiva mottagare av kunskap Tanken på att vara ledare för en föräldragrupp kan vara skrämmande, spännande, utmanande och fantastiskt kul. Skrämmande för att man inte alltid vet vad som väntar och hur man som ledare ska hantera och agera i olika situationer som kan uppkomma i en grupp. Det kan också vara spännande eftersom mötet med blivande och nyblivna föräldrar och deras barn alltid bjuder på nya och utvecklande upplevelser som ger näring åt egen professionsutveckling, men också en utmaning att få gruppen att fungera som man vill. Fantastiskt kul är det dock när man som ledare kan bidra till en välfungerande och konstruktiv föräldragrupp där föräldrar känner sig stärkta i sin föräldraroll och genom föräldragruppen har fått ett utökat nätverk bestående av andra föräldrar. I detta forskningsprojekt har vi försökt lyfta på locket och kika in i föräldragruppens svarta låda för att därigenom få en ökad förståelse för vad som händer i föräldragrupper, vilka upplevelser föräldrar har av att delta i grupperna och vilka erfarenheter ledarna har av att genomföra föräldragrupper. Ledarna är kunniga och duktiga barnsjuksköterskor, men oftast utan formell utbildning om gruppdynamik, om ledarskap eller i pedagogiska frågeställningar. Många har utifrån eget intresse och behov förkovrat sig medan andra har genom lång erfarenhet lyckats uppnå trygghet i rollen och kompetens att genomföra bra föräldragrupper andra känner sig osäkra och vet inte riktigt hur man ska tackla problem och grupper som inte fungerar som man hade önskat. Fortsättningsvis kommer resultat från sex studier inom projektet att presenteras. Vi avslutar texten med några praktiska implikationer utifrån dessa studier. Övergången till föräldraskapet Övergången till föräldraskapet upplevs som en stor förändring i livet och föräldrar beskriver stress och oro. Senare årtionde har dessutom gjort föräldrarollen mer krävande genom de kortare vårdtiderna på BB och sämre stöd och kontinuitet efter hem- Michael Rosander fil. dr., docent i psykologi, Institutionen för beteendevetenskap och lärande, Linköpings universitet michael.rosander@liu.se Medförfattare: Anita Berlin, med. dr., barnsjuksköterska, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet Mia Barimani, med. dr., barnmorska, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet Karin Forslund Frykedal, fil. dr., docent i pedagogik, Institutionen för beteendevetenskap och lärande, Linköpings universitet 16 barnbladet nr 5 oktober 2015

13 kommunikation gång. Viktiga aspekter kring övergången till föräldraskapet är barnens hälsa och utveckling och barnsjuksköterskans roll i stödet till föräldrarna. Övergången kan underlättas om föräldrar har realistiska förväntningar och känner sig väl förberedda, om det finns ett socialt nätverk, om man känner stöd från hälso- och sjukvård, samt genom deltagande i välfungerande föräldragrupper som attraherar både kvinnan och hennes partner. Hindrande faktorer i övergången till föräldraskapet är orealistiska förväntningar och en upplevelse av stress och minskad kontroll, krävande amning och dålig sömn samt upplevt dåligt stöd och tillgänglighet från hälso- och sjukvård. Föräldraperspektivet Föräldrarna i studien beskrev en stark dominans av föreläsningar utifrån fastställda teman i föräldragrupper. Gruppdiskussioner om föräldraskapet som föräldraansvar, att bli en familj, hur parrelationen förändras förekom däremot i mindre utsträckning. Föräldrarna ansåg dock att gruppdiskussioner var det mest givande och betonade betydelsen av att ledaren hade förmåga att stimulera interaktion och diskussion i gruppen. Ledarrollen i föräldragrupper är viktig och föräldrarna berättade både om ledarnas didaktiska och sociala ledarskap. Med didaktiskt ledarskap menas hur ledarna bearbetar ämnesinnehållet. Två tydliga förhållningssätt kunde urskiljas i föräldrarnas beskrivningar (a) förmedling av kunskap genom föreläsningar och (b) i samspel med föräldrarna diskutera utvalda ämnen i gruppen. Med socialt ledarskap menas hur mycket ledarna samspelar med föräldrarna när de leder sina föräldragrupper. I det sociala ledarskapet framträdde både ett mer (a) instrumentellt och ett mer (b) undersökande förhållningssätt. Utgångspunkten för ett instrumentellt förhållningssätt är ofta en manual eller egen tidigare erfarenhet och kunskap medan i ett undersökande förhållningssätt blir den aktuella gruppen och de specifika förväntningar och behov som finns utgångspunkten för hur föräldragruppen hanteras och läggs upp. Föräldrarna menade att ledarna arbetar i olika utsträckning med alla dessa delar. Föräldrarna föredrog dock ett undersökande förhållningssätt och att ledarna både förmedlade sin kunskap men också att de fick möjlighet att diskutera i gruppen. Sjuksköterskor som ledare för föräldragrupper När ledare för föräldragrupper beskrev sin roll framkom att de mer eller mindre inkluderade eller exkluderade gruppen i sina beskrivningar. Beskrivningarna kunde till exempel handla om att fungera som processtöd i diskussioner (inkludering) eller att vara förmedlare av kunskap (exkludering). När ledarna berättade vad som var roligt med föräldragrupper och vad som var utmanande eller svårt framkom ett likande mönster. En del inkluderade gruppen och beskrev det som roligt när de kunde bidra till välfungerande grupper, men såg även svårigheter eller utmaningar att hantera grupprocesser. Andra exkluderade gruppen och beskrev det roliga i termer av egen vinning eller utveckling. Svårigheterna som framförallt framkom utifrån ett exkluderande perspektiv handlade om att man kände sig obekväm i rollen. De ledare som exkluderade gruppen utryckte att de inte kände 8

14 kommunikation 8 Fakta sig tillräckligt kompetenta medan de ledare som inkluderade gruppen ansåg att de hade tillräckligt med kompetens för arbetet med föräldragrupper. Upplevelse av kompetens i arbetet med föräldragrupper innefattar förmåga att kunna hantera grupprocesser såsom svåra känslor och ifråga- institutet. sättanden något som kan göra det lättare att inkludera gruppen. Om man däremot upplever sig ha lägre kompetens att arbeta med föräldragrupper så kan gruppens känslor och ifrågasättande upplevas hotfulla och då är det också lättare att exkludera gruppen. personer) De två olika förhållningssätt av ett didaktiskt ledarskap som vi såg i föräldraintervjuerna framträdde även när vi undersökte hur ledarna själva såg på sin roll och kan beskrivas som två olika syn på kunskap och lärande. Tydliga skillnader framträdde när vi jämförde de som starkast uttryckte att deras roll handlar om att förmedla och överföra kunskap till föräldrarna med de som såg på kunskap som något som skapas tillsammans med andra. De som såg på kunskap som något som förmedlas beskrev framförallt svårigheter att hitta rätt nivå på innehållet och att det roliga handlade om att själv lära av erfarenheten och att få bekräftelse från föräldrarna. De som såg på kunskap som något som skapas i diskussion med andra lyfte istället svårigheten att hitta balans i gruppen där alla ska få ta plats. Det roliga handlade om att kunna skapa förutsättningar för fortsatt vänskap mellan föräldrar och att få vara del av ett utbyte av olika erfarenheter. Det finns troligtvis en stark föreställning hos en del som jobbar som ledare att huvudsyftet med föräldragrupper är att förmedla sin expertkunskap och de ser det inte som sin uppgift att utveckla en välfungerande grupp. I grunden är nog många skolade i att lärande sker genom förmedling av expertkunskap istället för att se möjlighet till lärande via diskussion i grupp.. Även erfarenhet av att leda föräldragrupper påverkar hur ledarna ser på svårigheter eller utmaningar och belöningar. Med mindre erfarenhet hamnar fokus lätt på den egna rollen och vad man själv kan lära av erfarenheten istället för den aktuella gruppen man jobbar med. Detta reducerar möjligheten att bidra till välfungerande Forskningsprojektet heter Lärarskap och ledarskap i föräldragrupper - grupprocesser, måluppfyllelse och konsekvenser för föräldraskap (Vetenskapsrådet ) och är ett samarbete mellan Linköpings universitet och Karolinska Olika typer av data har samlats in i projektet: Intervjuer med föräldrar (26 personer) Frågeformulär till de som arbetar som ledare för föräldragrupper (437 personer) Observation av föräldragrupper (16 tillfällen) Intervjuer med ledare för föräldragrupper (14 Vi hoppas kunna fortsätta denna forskning kommande år och då bl.a. skräddarsy en utbildning för ledarskap i föräldragrupper på BVC. grupper och i förlängningen att stärka föräldrarollen och bidra till att skapa nätverk mellan föräldrar. Mer erfarna ledare har mer fokus på själva gruppen och hur man kan bidra till en välfungerande grupp. Erfarenhet i detta sammanhang handlar om att utveckla färdigheter och förmågor kopplade till att fungera i rollen som ledare och kunna hantera grupprocesser så väl som att se till att man är uppdaterad kunskapsmässigt gällande det innehåll som ska tas upp på föräldragrupperna. Praktiska implikationer och rekommendationer Utifrån framför allt föräldrarnas beskrivningar framträder en bild där ledare för föräldragrupper bara till viss del lyckas uppnå de fastställda nationella målen. Våra resultat visar på vikten av att föräldrar får möjlighet att delta i välfungerande föräldragrupper där interaktion och diskussioner är centrala men där föräldrarna även får ta del av ledarnas kunskaper kring föräldraskap och barns utveckling. Hur kan detta uppnås? Utifrån våra studier följer några praktiska implikationer och rekommendationer: Barnsjuksköterskor behöver tillgång till formell utbildning i gruppledarskap där kunskap om grupprocesser och ledarrollen lyfts fram tillsammans med pedagogiska verktyg och kommunikationsteknik. I detta kan med fördel även aspekter av jämställdhet och genus komma in för att öka möjlighet att inkludera papporna i föräldragrupper. Detta är viktigt för att kunna ge stöd till båda föräldrarna i den nya rollen. Rutiner för kompetensutveckling i vardagen behöver utvecklas och resurser behövs för att det ska gå att genomföra. Kollegial handledning i grupp kan hjälpa barnsjuksköterskor att reflektera kring och utveckla medvetenhet om sin roll som ledare för föräldragrupper avseende hur föräldrarnas förväntningar och behov bäst tillgodoses, hur stimulerande diskussioner och kontakt mellan föräldrarna skapas. 18 barnbladet nr 5 oktober 2015

15 I planering och genomförande av föräldragrupper är det viktigt att undersöka den specifika gruppens förväntningar och behov och att forma aktiviteter som bäst motsvarar dessa. Att endast utgå från i förväg fastställda teman och information man själv tror föräldrarna behöver är troligtvis inte det bästa för att stärka föräldrarna i sin nya roll eller för att få välfungerande grupper. En god balans mellan förmedlande av information föräldrar kan behöva och diskussion i mindre grupper är att föredra, men där gruppdiskussioner är den mest framträdande aktiviteten. I detta blir ledarrollen framförallt den som bjuder in till diskussion utifrån något man har presenterat och att man sedan finns där som stöd i processen när gruppen själva jobbar vidare med området. Ett fokus på gruppdiskussioner ökar möjligheter för föräldrarna att utveckla sociala nätverk. Föräldragrupperna behöver också träffas vid flera tillfällen för att det ska finnas förutsättningar att bygga upp en trygg miljö där föräldrar och barnsjuksköterskan tillsammans kan bygga kunskap utifrån den specifika gruppens förutsättningar och behov och ge de bästa förutsättningarna för en lyckad övergång till föräldraskapet. Källor Barimani, M., Rosander, M., Forslund Frykedal, K., Wikström, A., & Berlin, A. (2015). Transition to parenthood - An analysis framed by Meleis transition framework for deeper understanding of nursing interventions in parenthood education classes. Submitted manuscript Berlin, A., Törnkvist, L. & Barimani, M. (in press). Content and Presentation of Content in Parental Education Groups. Journal of Perinatal Education. Forslund Frykedal, K., & Rosander, M. (2015). The role as moderator and mediator in parent education groups - a leadership and teaching approach model from a parent perspective. Journal of Clinical Nursing, 24(13-14), Forslund Frykedal, K., Rosander, M., Berlin, A., & Barimani, M. (2015). With or without the group: Swedish midwives and child healthcare nurses experiences in leading parent education groups. Health Promotion International. doi.org/ /heapro/dav082 Rosander, M. Forslund Frykedal, K., Barimani, M., & Berlin, A. (2015). Experiences as parent education group leaders: differences in skills and competence, and perceived difficulties and rewards in the role. Submitted manuscript. Rosander, M. Forslund Frykedal, K., Berlin, A., & Barimani, M. (2015). Midwives and child healthcare nurses epistemological beliefs when working with parent education groups consequences for the perception of difficulties or challenges, and rewards. Submitted manuscript. *

16 Kommunikation Vem vill vara vårdens Pinocchio? Inom vårdmiljöforskning är begreppet wayfinding centralt för att kunna tillgodose barns och deras vårdnadshavares behov av att hitta rätt inom vården. Målet med wayfinding är att skapa miljöer där barn och vårdnadshavare kan hitta rätt till olika mottagningar och avdelningar, vilket kan vara en utmaning i stora sjukhusbyggnader. I utformningen ingår det inte enbart att skriva utförliga texter om vart personerna ska gå, utan det behövs även färger och former som hjälper till för att underlätta vägbeskrivningarna. Inom barnsjukvården kan symboler vara viktiga, speciellt om inte barnet ännu kan läsa. Det kan vara enklare att gå till rummet med en elefant på dörren, än att gå till dörren där det står undersökningsrum. Det ena utesluter dock inte det andra, det är ofta kombinationen av bilder och texter som blir mest framgångsrikt. Dessa två uttryckssätt stödjer varandra, men kan ytterligare förstärkas med en röst som talar om vart man har kommit. Idag finns det många möjligheter till att kombinera röster, bilder och texter så att de flesta personer kan hitta rätt väg genom sjukhusets korridorer. Begreppet wayfinding ligger nära begreppet universell design som det står om i artikel 2 i FN:s konvention om personer med funktionsnedsättning. Innebörden av en universell design är direkt jämförbar med wayfinding och målsättningen är att alla ska få tillgänglighet till sjukvården, oavsett funktionsnedsättning. Kravet återfinns även i den Patientlag som trädde i kraft den 1 8 Jim Dines Walking to Borås (Pinocchio) i centrala Borås. Stefan Nilsson lektor, forskare Sahlgrenska akademin Institutionen för vårdvetenskap och hälsa Göteborgs universitet Merja Vantaa Benjaminsson Barnsjuksköterska Södra Älvsborgs Sjukhus Barn- & ungdomskliniken Barndagvård 20 barnbladet nr 5 oktober 2015

17 Kommunikation När behandlingen inte fungerar beror det oftast på bristfällig smittspårning, att behandling skett i otakt eller att man inte följt behandlingsanvisningen. 8 januari 2015, och lagen är tydlig med att tillgängligheten ska vara så god som möjligt när barn och deras vårdnadshavare befinner sig inom sjukvården. Begreppet universell design går dock längre än att barn och deras vårdnadshavare ska hitta rätt väg genom sjukhusets korridorer, universell design innebär även att all information om undersökningar och behandlingar ska vara tillgänglig för barn och deras vårdnadshavare. Detta innebär att rösten, bilden och texten även bör införas inom all förberedelse som sker inom barnsjukvården. Förberedelsen inbegriper att barnen och vårdnadshavarna ska veta vad som händer när de befinner sig på sjukhuset. Den här informationen kan dels finnas på barnavdelningen, men om möjligt kan det vara ännu bättre att skicka hem bilder och texter innan familjen genomför sitt besök. Ifall det uppstår akuta situationer, så finns det förstås ingen möjlighet till att skicka hem förberedelsematerial i förväg. Likväl så är det inte helt ovanligt med väntetider, även om det är akutbesök. Familjen kan behöva vänta på att få komma till en röntgenundersökning eller till att komma till operationsavdelningen. Det kan också ske en väntan på att lokalbedövningen ska få effekt innan den perifera venkatetern sätts på plats. Den här väntetiden kan användas till att ge barn och vårdnadshavare bild- och textscheman som visar vad som kommer att hända under undersökningen eller behandlingen. De flesta barn vill veta vad som kommer att hända, eftersom detta ger dem en upplevelse av kontroll. Grundprincipen med universell design är därför att alla barn och vårdnadshavare behöver veta vad som ska hända. Det är också viktigt att bilderna och texterna stämmer överens med vad som faktiskt kommer att hända, det vill säga att det finns en ärlighet i bild- och textschemat. Ifall vårdpersonalen behöver ändra ordningen på händelseförloppet kan det vara viktigt att också ändra ordningen på bildoch textschemat. Det samma gäller om det som vårdpersonalen säger, det som sägs måste vara sant och det är inte framgångsrikt att fara med osanning. Egentligen borde all vårdpersonal vara som Pinocchio och deras näsor borde avslöja dem när de ljuger. För vem vill vara vårdens Pinocchio och gå runt med en lång näsa? Det är därför intressant att det är i Pinocchios hemstad, Borås, som man vid Södra Älvsborgs sjukhus har börjat med bild- och textscheman på barnavdelningarna. Dessa bild- och textscheman förbereder dels barn och vårdnadshavare inför undersökningar och behandlingar, men det finns även bild- och textscheman som talar om vad barnen och vårdnadshavarna ska vara med om under dagen. Erfarenheterna av dessa bild- och textscheman är mycket goda, och dessa förberedelsematerial har vid flera tillfällen underlättat för barn som ska genomgå undersökningar och behandlingar. Det finns exempel på barn som tidigare helt har vägrat att genomgå undersökningar och behandlingar, men som efter införandet av bild- och textscheman har accepterat att komma till barnavdelningen och genomgå aktuell undersökning och behandling. En behandling som kan verka skrämmande vid en första anblick är lustgasbehandling, där barnen behöver andas genom en mask. Detta kan vara svårt att förklara för vårdpersonal, men nu mer skickas bild- och textscheman hem till alla barn i Borås som ska genomgå en planerad lustgasbehandling. Ifall det är en akut lustgasbehandling så är det likväl ofta en väntetid på att lokalbedövningen ska börja verka, vilket gör att även dessa barn hinner få bild- och textscheman. Att ge ärlig information får inte förväxlas med detaljrikedom. Bild- och textscheman visar vad barnen kommer att uppleva, vilket är viktigt för dem att få en förförståelse om. Däremot visar bild- och textscheman inte allt sådant som barnen inte kommer att uppleva, såsom att läkaren står och skär genom huden. Det är en balansgång i hur mycket information som är skäligt att ge, men det får inte vara skrämmande utan syftet är att ge barn och vårdnadshavare kontroll över situationen. Barnavdelningen vid Södra Älvsborgs sjukhus har fått en stor erfarenhet av bild- och textscheman och de ser fram emot att få dela med sig av sina erfarenheter under våren Barnavdel- 22 barnbladet nr 5 oktober 2015