ANSÖKNINGSSTADIET INOM SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSOMRÅDET FÖR STUDERANDE MED INVANDRARBAKGRUND. Miia Mäntylä

Transkript

1

2 1 ANSÖKNINGSSTADIET INOM SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSOMRÅDET FÖR STUDERANDE MED INVANDRARBAKGRUND Miia Mäntylä Vasa universitet, Levón-institutet Uppdragsforskning 3s/2010

3 2 INNEHÅLL INNEHÅLL 2 INLEDNING 5 SYFTET MED ARBETET 5 GENOMFÖRANDET AV UNDERSÖKNINGEN 6 INTERVJUERNA 8 ANSÖKNINGSSTADIET FÖR PERSONER MED INVANDRARBAKGRUND 8 INTRESSE FÖR BRANSCHEN 8 FÖRHANDSINFORMATION OCH SKRIFTLIGT MATERIAL OM OMRÅDET 8 INFORMATIONSKÄLLOR PÅ INTERNET 9 BEHOV AV MATERIAL 10 STÖD FÖR INTRÄDE TILL STUDIERNA 11 SVÅRIGHETER MED ATT FÅ STUDIEPLATS SAMT INTRÄDESPROVET 11 METODER FÖR ATT STÖDA INTRÄDET TILL STUDIER 12 ORIENTERANDE STUDIER 13 FÖRBEREDANDE UTBILDNING INFÖR YRKESSTUDIER FÖR INVANDRARE 14 STÖD FÖR INVANDRARNAS STUDIER 15 STÖDÅTGÄRDER 15 EGET STUDIEMATERIAL 16 KULTURTOLK 16 STÖD PÅ ARBETSPLATSEN 17 ENKÄTEN 18 BAKGRUNDSINFORMATION OM DEM SOM SVARAT 18 ANSÖKNINGSSTADIET FÖR PERSONER MED INVANDRARBAKGRUND 19 INTRESSE FÖR BRANSCHEN 19 SVÅRIGHETER MED ATT FÅ STUDIEPLATS 19 STÖD FÖR ATT FÅ STUDIEPLATS 20 METODER FÖR ATT STÖDA INTRÄDET TILL STUDIER 20 ORIENTERANDE STUDIER 20 FÖRBEREDANDE UTBILDNING INFÖR YRKESSTUDIER FÖR INVANDRARE 21 STÖD FÖR INVANDRARNAS STUDIER 22 STÖDÅTGÄRDER 22 EGET STUDIEMATERIAL 22 DE VIKTIGASTE STÖDÄMNEN 23 KULTURTOLK 23 SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER 24 KÄLLFÖRTECKNING 27

4 3 BILAGA 1 INTERVJUSTOMMARNA 28 BILAGA 2 INTERVJUADE INSTANSER 32 BILAGA 3 ENKÄTEN OCH FÖLJEBREVET 33

5 4

6 5 INLEDNING Inom de närmaste åren kommer det i stor omfattning att behövas ny personal inom social- och hälsovårdsområdet. Enligt uppskattningar från Statens ekonomiska forskningscentral VATT behövs det fler anställda inom social- och hälsovårdsområdet år 2025 än i nuläget 1. Till exempel i Vasa kommer ca 200 personer att gå i pension fram till slutet av år Invandrare och personer med invandrarbakgrund utgör en viktig arbetskraftsresurs också på detta område. Även VATT föreslår ökad invandring som en lösning på arbetskraftsbristen. Utöver bristen på arbetskraft är behovet att anställa personer med invandrarbakgrund stort, eftersom även kundkretsen kommer att vara mycket mer mångkulturell. Det behövs personer med kännedom om olika kulturer för att kunna bemöta kundernas behov 2. Enligt internationaliseringsstrategin för högskolorna som undervisnings- och kulturministeriet har tagit fram, borde andelen invandrarstuderande bland högskolestuderande vara den samma som deras andel av hela befolkningen 3. Detta gäller även social- och hälsovårdsområdet. Undervisningsministeriet har uppskattat att det under åren inom områdena för social- och hälsovård samt idrott skulle behövas nya studeranden till grundläggande yrkesutbildning, till yrkeshögskolor och till universiteten. År 2008 var antalet nya studeranden inom grundläggande yrkesutbildning 7209, i yrkeshögskolor var antalet och vid universiteten I framtiden behövs det således nya studeranden speciellt till den grundläggande yrkesutbildningen och till universitet inom områden för social- och hälsovård samt idrott 4. Det är viktigt att dessa områden inte är stängda för invandrare. Man har dock lagt märke till att personer med invandrarbakgrund har svårigheter med att söka sig till social- och hälsovårdsstudier. Syftet med arbetet Det är viktigt att undersöka varför invandrare har svårt att söka sig till social- och hälsovårdsbranschen samt hur man skulle kunna angripa dessa problem. Syftet med denna undersökning är att utreda: hurdan information studerande med invandrarbakgrund får när de ansöker till socialoch hälsovårdsområdet hurdan information skulle de behöva hurdan handledning skulle de behöva vid ansökningsstadiet eller i början av studierna ifall läroanstalter på olika nivåer tillsammans kan erbjuda orienterande studier för studerande med invandrarbakgrund. 1 Honkatukia, Ahokas & Marttila 2010: Ruotsala, Sairanen & Vanhanen 2005: 6. 3 Korkeakoulujen tavoitteena kansainvälistyä. Monitori. Sisäasiainministeriö. 4 Selvitys koulutus- ja osaamistarpeiden kehittymisestä sekä ennakoinnin tilasta ja kehittämistarpeista 2009.

7 6 Man har noterat att det är viktigt för instanser såsom arbetskraftsbyrån och läroanstalter på olika nivåer att ha kännedom om invandrarstuderandens utbildningsvägar. Då kan instanser som arbetar med invandrare bäst ge handledning till studeranden med invandrarbakgrund och vägleda studeranden till den lämpligaste studieplatsen och också annars stöda integreringsprocessen på bästa möjliga sätt. Att kartlägga problemen under hela utbildningen hjälper olika instanser att finna medel för att stöda invandrarens studier. Syftet med denna utredning är att för sin del möta detta behov. Eftersom behov och möjligheter är olika för olika personer, garanterar en likvärdig behandling inte alltid jämlikhet utan det kan finnas behov för s.k. positiv särbehandling. Det betyder att man riktar speciella åtgärder till en grupp som löper risk för diskriminering, t.ex. invandrare, för att förbättra deras ställning, såsom åtgärder som ökar invandrarnas andel i studentantagningen. Till exempel i en situation då två sökande är formellt lika kvalificerade ges förtur till sökanden med invandrarbakgrund, eller personer som har dåliga språkkunskaper i finska erbjuds informationsmaterial på ett annat språk. Att stöda jämlikheten är viktigt både i läroanstalter och i social- och hälsovårdsorganisationer 5. Denna utredning ger medel för att bättre kunna förverkliga jämlikheten. Genomförandet av undersökningen Undersökningen genomfördes huvudsakligen med hjälp av intervjuer och enkäter. I början av utredningen studerades med hjälp av skriftligt material, material på internet och intervjuer hurdan studievägledande verksamhet grundskolan, gymnasiet och yrkesinstitut samt utlänningsbyrån erbjuder. I det följande skedet intervjuades instanser som erbjuder denna form av utbildning, såsom yrkesinstitut och yrkeshögskolor. Med hjälp av intervjuer utreddes hurdan handledning instanserna ger i början av studierna samt utmaningar med detta. En viktig del av utredningen var intervjuerna med studeranden med invandrarbakgrund, som gav information om deras egna erfarenheter om att ansöka till studierna. Intervjuerna gjordes i Vasa. Sammanlagt gjordes 28 intervjuer och 32 personer intervjuades. De intervjuade var nio invandrarelever, tio representanter för instanser som ger vägledning för fortsatta studier och tio representanter för olika läroanstalter. Därtill intervjuades i slutet av undersökningen tre representanter för arbetsgivare. Intervjuerna skedde vid personliga möten. Ämnet diskuterades också per telefon med andra sakkunniga. På basen av vad som framkom under intervjuerna skickades det en riksomfattande elektronisk enkät till instanser som erbjuder yrkesstudier, utbildning på högskolenivå och universitetsnivå. Syftet var att utreda ifall man kan generalisera iakttagelserna i intervjuerna gällande t.ex. god praxis och utmaningar för hela Finland. Enkäten skickades till 240 personer som representerade folkhögskolor, yrkesinstitut, vuxenutbildningscenter, yrkeshögskolor och universitet. 36 personer svarade på enkäten, vilket utgör en svarsprocent på 15 %. En låg 5 Keskinen, Artemjeff & Järvinen 2010: 10, 14.

8 7 svarsprocent påverkar negativt möjligheten att generalisera resultaten. Man kan dock få en viss bild av situationen eftersom enkäten besvarades av personer som har erfarenhet av arbete med invandrare. Som styrgrupp för undersökningen fungerade Resursringen för invandrarutbildning i Vasaregionen. Resursringens medlemmar 6 kommenterade bl.a. intervju- och frågeformulären samt gav tips om källor och kontaktinformation till intervjupersoner. Utredningen genomfördes av resursringens koordinator, Levón-institutets projektledare vid Vasa universitet, EM Miia Mäntylä. 6 Till resursringen hör personer från bl.a. yrkesinstitut, yrkeshögskolor, utlänningsbyrån, mottagningscentralen, arbets- och näringsbyrån, ELY-centralen och regionförvaltningsverket.

9 8 INTERVJUERNA I utredningen intervjuades studerande med invandrarbakgrund, instanser som vägleder dem till vidare studier, studiehandledare och lärare i olika läroanstalter samt representanter för olika arbetsgivare. Syftet var att få med synpunkter från alla berörda parter. Intervjustommarna finns i bilaga 1 och en förteckning över de intervjuade instanserna i bilaga 2. Ansökningsstadiet för personer med invandrarbakgrund Intresse för branschen Enligt de intervjuade sakkunniga som arbetar med invandrare är många ungdomar och vuxna med invandrarbakgrund intresserade av social- och hälsovårdsområdet. Kvinnor och flickor vill ofta bli sjukskötare och pojkar läkare. Området intresserar kvinnor betydligt mer än män. I många kulturer anses skötarbranschen speciellt lämplig för kvinnor. Unga invandrare gav ofta två skäl varför de valt detta område. Dessa var vilja att arbeta med människor och hjälpa dem samt goda möjligheter att få sysselsättning i Finland och utomlands. Ifall de så önskar har de också möjlighet att söka arbete utomlands inom branschen. Några hade mest av en slump provat på branschen och under arbetspraktiken eller studierna märkt att området passar dem bra. I läroanstalter i Vasa har man märkt att hälsovårdsområdet intresserar invandrare mera än socialområdet. Orsaken till det kan vara att de från sina hemländer känner bättre till hälsovårdsområdet än socialområdet. Antalet sökande har stigit en aning inom båda områden på yrkeshögskolan. Antalet sökande till yrkesinstitut vad gäller närvårdarstudier är dock fem gånger högre än sökande till yrkeshögskolan. Vad man vet, har endast en person med invandrarbakgrund ansökt till universitetsnivå för att studera socialområdet och detta skedde först år Ju högre studieutbildningsnivå inom området, desto färre invandrare ansöker dit. Å andra sidan har invandrare haft svårigheter att klara av inträdesproven till yrkeshögskolor. Den viktigaste orsaken till detta kan vara att invandrarna inte har tillräckligt bra språkkunskaper för att söka sig till studier på högre nivå. Ifall invandraren har bott i Finland så länge att personens språkkunskaper är nästan på samma nivå som en infödd finländares, minskar svårigheterna att få studieplats. Förhandsinformation och skriftligt material om området Enligt invandrarnas åsikter fick de inte mycket information om social- och hälsovårdsområdet på förhand. I läroanstalterna (grundskola, gymnasium eller vuxenutbildningscentral), TE-byrån och i utlänningsbyrån ges information separat för social- och hälsovårdsområdet. Handledningen sker huvudsakligen muntligt och man utnyttjar skriftligt material som riktar sig till finländare eller material som finns på internet. Det finns inte särskilt mycket skriftligt material

10 9 om studierna som riktas till invandrare. Detta kan vara en delorsak till att invandrarna känner att de inte får tillräckligt med information. Flera invandrare hade dock fått information om studier inom området av sina vänner, sin familj och arbetskamrater. Även internet var en viktig informationskälla för dem. I studievalsrådgivningen får invandrare oftast likadant och samma material som finländare, men man använder mera tid till rådgivningen för invandrare. I grundskolan ordnas ibland exkursioner för invandrare till olika läroanstalter och arbetsplatser eller man berättar om olika yrken för dem med hjälp av bilder. Några studiehandledare använde handledningsmaterial som har en mera klar och lättförståelig finska, såsom handboken om yrkesutbildning för invandrare, Ammatillinen koulutus maahanmuuttajille OPO-materiaalia selkosuomeksi 7 från år 2005, där man berättar vilka slags yrken det finns i Finland och hur man kan studera dessa yrken. Oftast använder personer som vägleder invandrare till vidare studier inte något speciellt material avsett speciellt för invandrare. Ifall invandrarungdomarna på utlänningsbyrån nämner om sina studieplaner, rekommenderar personalen dem oftast att kontakta studiehandledaren i ungdomarnas egen skola, som bättre känner till ansökningstider och övriga detaljer. Ifall en vuxen invandrare frågar efter studiemöjligheter anvisas personen att kontakta arbets- och näringsbyrån. Arbets- och näringsbyrån använder inte heller något skriftligt material för studiehandledning utan personalen söker information t.ex. på Vasa yrkesinstituts internetsidor. Utbildningsrådgivare på TE-byrån gör likadant. Via Opintoluotsi på internet kan de se Yrkesinfo där olika yrken presenteras på ett mera lättförståeligt språk med tanke på invandrarna. TE-byrån har själv producerat material på ett mera lättläst språk. Man använder även det skriftliga material som lärarna inom den förberedande utbildningen för invandrare (skötarbranschen, tekniska branscher) själva har producerat. Om arbetspolitisk utbildning finns det eget material för invandrare. Vasa yrkeshögskola har inte något speciellt studiehandledningsmaterial som skulle vara riktad till invandrare, men de brukar besöka yrkesinstitut och presentera social- och hälsovårdsstudier för invandrarungdomarna. Vasa yrkesinstitut och vuxenutbildningscentral har inte heller de något studiehandledningsmaterial för invandrare. Invandrarna föreslog att studeranden från olika läroanstalter kunde komma och berätta om sitt område och sina studier redan i grundskolan eller i gymnasiet. Sådan verksamhet finns redan i någon mån. Informationskällor på internet På internet finns det en del studiehandledningsmaterial speciellt avsett för invandrare. Grundskolor, gymnasier och andra instanser som ger vägledning till vidare studier för invandrare utnyttjar dessa i varierande grad. På sidan kunkoululoppuu.fi 8 finns det en avdelning med tips för invandrare. Där berättas det i allmänhet om vilka studiemöjligheter det finns i Finland och att invandrare har rätt till likadan grundläggande utbildning som finländare. 7 Korpinen & Sirkiä Taloudellinen tiedotustoimisto.

11 10 Därtill nämns det om möjligheten att delta i förberedande utbildning och en invandrares utbildningsbana till servitör beskrivs. På sidan finns också en länk till Virtuopos 9 hemsida, vilken är riktad till invandrare. Språket är klart och tydligt och där beskrivs utbildningssystemet i hela Finland och det presenteras olika utbildningsalternativ på olika nivåer. Olika yrkesområden presenteras dock inte. Opintoluotsis 10 innehåll är ungefär detsamma, men informationen är mera detaljerad och sakerna förklaras på allmän finska i stället för på ett mera lättläst och entydigt språk. Ifall man vill bekanta sig med olika yrken mera ingående, verkar det inte finnas något material speciellt avsett för invandrare. Yrkesinfo där olika yrken och yrkesområden behandlas är ett undantag. Där finns det också karriärberättelser och man kan invandrare som temagrupp 11, var man kan läsa berättelser om invandrare som blivit sjukskötare, skolkurator, provisor och barnträdgårdslärare. Någon annan speciell del eller information på lättläst språk avsedda speciellt för invandrare finns det inte. Också i arbets- och näringsministeriets AVO-program 12 berättas det om olika yrkesområden och yrken. Dessutom kan man göra ett test på basis av sina egna intressen, men det finns inte någon del speciellt avsedd för invandrare. På social- och hälsovårdsområdets sida Arvostan 13 behandlas olika yrken och utbildningsmöjligheter inom området. Där presenteras också erfarenheter inom området både skriftligt och med en video, men där finns inte heller någon avdelning speciellt avsedd för invandrare. På yrkesinstituts och vuxenutbildningscentralers hemsidor finns det i allmänhet information om förberedande utbildning inför yrkesstudier. Behov av material Invandrarna själva ansåg att de inte fick väldigt mycket information om social- och hälsovårdsområdet på förhand. De önskade få mera detaljerad information om vad man gör på social- och hälsovårdsområdet, vilka ämnen man kan specialisera sig på, vilka ämnen studierna innehåller och vilka krav som ställs för att få studieplats. Till exempel var det inte klart för alla att man för att bli sjukskötare bör studera i yrkeshögskola istället för på yrkesinstitut. Det var också oklart hurdana inriktningsalternativ det finns och vilka kraven i inträdesprovet är. Invandrare var också intresserade av att få information om sysselsättningsmöjligheter samt arbetsbeskrivningar. Det finns väldigt lite skriftligt material om studier. Informationen behöver dock nödvändigtvis inte vara skriftlig, utan invandrarna tyckte ibland att muntlig information kan vara nyttigare. Också internet ansågs vara en bra informationskälla. Man hade bekantat sig med information på internet antingen själv eller med hjälp av studiehandledare eller yrkesvalshandledare. Många invandrare hade fått information om området och studierna av sina vänner och familj samt via sitt arbete. 9 Kuurojen Liitto ry/ Koulutusyksikkö, Selkokeskus ja Perttulan erityisammattikoulu Opetus- ja kulttuuriministeriö Työ- ja elinkeinoministeriö Työ- ja elinkeinoministeriö Sosiaalialan Työnantaja- ja Toimialaliitto, Terveyspalvelualan liitto, Tehy ry, Suomen lähi- ja perushoitajaliitto SuPer ry ja Julkisten ja hyvinvointialojen liitto

12 11 Utlänningsbyrån efterlyste allmän information om olika yrkesexamina, ansökningsförfaranden och yrkesbeskrivningar, så att de skulle kunna diskutera dessa frågor med sina kunder. Man saknade även lättläst material på ett entydigt och klart språk, riktat till unga invandrare samt också material på invandrarens eget språk för äldre invandrare, som har svårt att förstå finska. På TE-byrån saknade man speciellt lättläst material, vilket skulle förbättra invandrarnas språkkunskaper. Det framfördes önskemål om att materialet skulle behandla ansökningsförfarandet och presentera utbildningen, ge information om förutsättningarna och kraven för att få studieplats samt information om de olika yrkens egentliga innehåll. En av de intervjuade föreslog att till exempel fackförbunden eller Infobanken 14 skulle kunna producera detta material. I grundskolan och på gymnasiet önskade man huvudsakligen material riktat till studerandens föräldrar. Man borde berätta för föräldrarna på deras eget språk varför det är viktigt att studera finska, hurdana yrken det finns i Finland, vilka sysselsättningsmöjligheterna är på olika områden, hur utbildningssystemet i Finland är uppbyggt, hur man kan få studieplats och på vilka grunder studerandena antas. Det skulle hjälpa föräldrarna att stöda sina barn i deras studier och skapa realistiska förväntningar på studierna. Därtill saknade man lättförståeligt material om hur man beräknar läkemedelsdoser och om betydelsen av matematik inom socialoch hälsovårdsområdet, eftersom det annars är svårt att förklara saken. Man ansåg också att det skulle vara bra att uppdatera dvd:n som presenterar social- och hälsovårdsområdet samt att det skulle vara bra om det fanns flera videopresentationer om olika yrken på internet. Önskemålen från olika instanser var mycket likartade och är lätta att förverkliga, eftersom ett material skulle kunna utnyttjas av flera instanser. Stöd för inträde till studierna Svårigheter med att få studieplats samt inträdesprovet Invandrarna själva ansåg att inträdesprovet är den svåraste delen då det gäller att få studieplats. Trots detta tyckte de att prov är ett bra sätt att välja ut studeranden till studieplats. En del konstaterade dock att inträdesprovet är ett dåligt sätt att välja studeranden; man kan vara så nervös att man därför inte klarar provet eller att de som nyligen har tagit studenten inte är i en jämlik position för provet eftersom de har kortare tid än andra att läsa till provet. Eftersom språket i provet är ett främmande språk för invandrarna, tar det längre tid för dem att förstå de skriftliga uppgifterna än vad det gör för finländare. De flesta tyckte att den svåraste delen av inträdesprovet var uppgifterna på finska och att besvara dem skriftligt på finska. En del av de intervjuade tyckte att den svåraste delen var matematik, en del ansåg att det psykologiska testet eller att ge skriftliga svar vara den svåraste delen. Skillnaderna i svaren påverkades av den intervjuades hemland och utbildningsbakgrund. 14 Infobanken är en nätverksliknande webbtjänst som ger invandrare grundläggande information om hur samhället fungerar och om möjligheter i Finland. Den finns på webbadress

13 12 Även representanterna för olika läroanstalter upplevde att dåliga kunskaper i finska var den främsta orsaken till att invandrare inte klarade inträdesprovet och inte fick studieplats. Att skriva text är speciellt svårt för många. Många invandrare pratar bra finska men klarar inte det skriftliga provet. Den skriftliga delen är dock viktig, eftersom man borde kunna skriva skriftliga rapporter på finska inom hälsovårdsområdet. Eftersom yrken inom hälsovårdsområdet är mycket ansvarsfulla och reglerade och utbildningskraven är definierade i EU-direktiv och i lagstiftningen 15 vill läroanstalterna välja sådana studeranden som de antar att klarar både studierna och arbetet i praktiken även då det gäller personens språkkunskaper. Arbetsgivarna nämnde dock att ifall invandraren ges mindre ansvarsfulla uppgifter kan man eventuellt ge vika för kraven på skriftliga kunskaper. Däremot bör muntliga kunskaper dock alltid bra. Några hade svårigheter i det matematiska provet, men det fanns också nationaliteter som hade bättre matematiska kunskaper än finländare. En viktig iakttagelse var, att ibland beror problemen på bristande förmåga att hantera abstrakt information och inte enbart på brister i språkkunskaperna: ifall invandraren inte vet vad en abstraktion betyder på sitt eget språk kan personen inte förstå detta heller på finska. Metoder för att stöda inträdet till studier Som lösning på svårigheterna med att få studieplats föreslog representanterna för läroanstalten att öka den tidigare språkundervisningen, att lära invandrarna kunskaper i livshantering och studiemetoder, samhällskunskap samt att utveckla deras abstraktionsförmåga. Dessutom skulle man eventuellt kunna använda tolk vid inträdesprovet, ge intervjun en mer framträdande plats eller ge mera tid till att besvara frågorna. Även invandrare såg dessa svar som eventuella lösningar. Eftersom det tar längre tid att förstå de skriftliga uppgifterna önskade en del av dem att de skulle ges längre tid för att besvara frågorna. En del av de intervjuade motsatte sig förslaget eftersom de ansåg att det vore orättvist mot finländare. Ett annat eget förslag från invandrarnas sida beträffande inträdesprovet var att unga invandrare skulle delta i samma prov som finländarna, men att det för de äldre invandrarna skulle arrangeras ytterligare ett muntligt prov. Där kunde de besvara samma frågor och på det sättet bevisa att de behärskar själva sakfrågan, även om deras skriftliga kunskaper i finska inte är perfekta. Ett annat förslag var att någon kunde vid behov förklara frågorna muntligt. Bland arbetsgivarna fick användning av tolk minst understöd, eftersom arbetsgivarna ville betona vikten av språkkunskaperna i arbetet. Både representanterna för läroanstalterna och invandrarna lyfte fram idén om att ifall lärarna i läroanstalterna på de tidigare nivåerna kände till kraven i inträdesprovet skulle de kunna förbereda invandrarna inför proven. Därtill önskade de intervjuade invandrarna att frågorna skulle ställas på ett så klart och tydligt sätt som möjligt. Detta skulle gynna också de finska studerandena. Representanterna för läroanstalterna tyckte att det skulle vara bra ifall invandrarna kunde bekanta sig med såväl social- och hälsovårdsområdet som med läroanstalterna innan studierna inleds. I intervjuerna framgick det att även invandrarna önskade mera praktisk arbetslivs- 15 Eu-direktiven 77/452/EEG, 77/453/EEG och 89/595/EEG. Källa: Ruotsala, Sairanen & Vanhanen 2005: 5.

14 13 orientering. Det skulle eventuellt behövas en fulltidsanställd som skulle söka praktikplatser och läroavtalsplatser för invandrare. Utöver det skulle man kunna presentera studierna på yrkeshögskolan för invandrare som studerar i yrkesinstitut. Man skulle också kunna grunda en egen inkörsport, arrangera egna inträdesprov och egna studiegrupper för invandrare. Då kunde man ge studieplats till invandrare med sämre språkkunskaper och lära dem nödvändiga kunskaper under utbildningen. Vid behov skulle studierna kunna rikta in sig på inlärning genom praktik istället för på teoretiska lektioner. Man skulle även kunna erbjuda dem möjlighet att avlägga delexamen. Delexamina fick också understöd av arbetsgivare eftersom då skulle invandrare ha möjlighet till sysselsättning inom assisterande arbetsuppgifter, såsom badning, städning och matservice. Senare kunde de avlägga hela examen ifall de så önskar. I de assisterande uppgifterna skulle det räcka med goda muntliga språkkunskaper, skriftliga kunskaper skulle inte vara lika nödvändiga. Orienterande studier Bland instanser som ger vägledning till invandrare för vidare studier fanns en viss enighet om att det vore bra att arrangera orienterande studier inom social- och hälsovårdsområdet innan studierna inleds. Under de orienterande studierna skulle invandrarna bekanta sig med utbildningssystemet i Finland och med terminologin på området. Åsikterna om tidpunkten och innehållet i studierna varierade. En idé var att man skulle erbjuda orienterande studier i högstadiet eller på gymnasiet under några veckor innan eleverna väljer vart de ansöker om studieplats. På det sättet skulle eleverna få stöd för sina yrkesval och information om hur de bäst kan föra fram sitt kunnande samt få tips om olika tekniker för inträde. En annan idé var att arrangera orienterande studier för dem som redan fått studieplats. En tredje idé var att generellt inkludera mera språkstudier i början av integreringsutbildningen så att invandrarna skulle ha bättre möjligheter att ansöka till studier och också klara av dem bättre. De orienterande studierna skulle vara frivilliga. De som har sämre språkkunskaper skulle ha mest nytta av studierna. En fjärde idé var att man redan på mottagningscentralerna skulle ge utbildning om olika yrkesområden och berätta om urvalskriterier i olika läroanstalter. På det sättet skulle personen få stöd för sina val redan från början av sin tillvaro i Finland. Det fanns t o m förslag på att detta slags studier skulle vara obligatoriska. Alla intervjuade invandrare förutom en ansåg att orienterande studier vore en bra idé. Man önskade att de orienterande studierna skulle omfatta terminologin på social- och hälsovårdsområdet och information om utbildningssystemet i Finland. I allmänhet önskade invandrarna själva att kursen skulle vara ganska kort, från några veckor till några månader. Antalet lektioner per dag skulle kunna vara från ett till tre. Invandrare som hade sämre kunskaper i finska önskade att kursen skulle pågå ungefär ett halvt år. Det framfördes även önskemål om att kortare orienterande studier skulle arrangeras efter att man har fått studieplats på området. Invandrarna ansåg dock att längre orienterande studier skulle passa bättre före ansökningsstadiet. Även representanterna för olika läroanstalter ansåg orienterande studier vara en bra idé. Man föreslog att studierna skulle innehålla information om hälsovårdssystemet i Finland, matematik (såsom beräkning av läkemedel), kirurgi, svåra termer på området och svenska

15 14 språket. Några av de intervjuade ansåg att läroanstalter på olika nivåer eventuellt skulle kunna arrangera dessa studier i samarbete. Som positiva saker i samarbetet såg man att överlappningar kunde undvikas och kostnader hållas lägre. Man föreslog att studierna skulle arrangeras i samarbete med yrkesinstitut, vuxenutbildningscentralen och yrkeshögskolan. Övriga var dock misstänksamma mot samarbetet av två orsaker. För det första ansåg man att det var svårt att finna tillräckligt många gemensamma ämnen. För det andra misstänkte man att studerande i olika åldrar kanske inte ville studera tillsammans. Åsikterna om den bästa tidpunkten varierade men oftast ansågs en kombination av orienterande studier i början av ansökningsstadiet och innan de egentliga studierna började vara den bästa. De orienterande studierna i ansökningsstadiet skulle kunna vara långa (från några månader till ett och ett halvt år) och studierna i början av de egentliga studierna skulle pågå några månader. Förberedande utbildning inför yrkesstudier för invandrare Representanter för olika läroanstalter hade många idéer angående utvecklandet av förberedande utbildning inför yrkesstudier. De understödde mycket starkt idén om att arrangera förberedande utbildning inför yrkesstudier för invandrare speciellt inom social- och hälsovårdsområdet. Utbildningen skulle kunna behandla det finska tjänstesystemet inom social- och hälsovårdsområdet, samhällskunskap och språkkunskaper, såsom begrepp på området. Inom utbildningen skulle man också kunna bekanta sig med arbetsenheter inom branschen. Enligt några intervjuade kunde man arrangera den förberedande utbildningen också innan yrkeshögskolestudierna inleds t.ex. med stöd av ELY-centralen, var man har goda erfarenheter av förberedande utbildning. Metropolia yrkeshögskolan, som verkar i huvudstadsregionen, har arrangerat pilotprojektet HERA Competence inom socialområdet. Inom projektet förbättrades invandrarnas språkkunskaper i finska eller svenska och det gavs undervisning som förbereder för yrkeshögskolestudier 16. Även i Åbo har det genom projekten SATU och SPECMA arrangerats förberedande utbildning som förbereder för universitets- och yrkeshögskolestudier. Inom dessa behandlades bland annat språkkunskaper för yrkeslivet, gruppdynamik, nätverks- och distansstudier, självständiga studier, studier i en finsk högskola samt det finska tjänstesystemet inom social- och hälsovårdsområdet 17. De intervjuade var ofta av den åsikten att de förberedande studierna inte är tillräckligt långa. Man hinner inte skaffa tillräckliga språkkunskaper under studierna. Ifall det inte är möjligt att förlänga studierna, föreslogs det att de skulle föregås eller följas av tilläggsutbildning i språk och studiemetoder. Det borde finnas möjlighet att delta i språkkurser regelbundet. Man kunde också arrangera egna förberedande grupper för studerande på olika språkkunskapsnivåer, varav den ena skulle gå långsammare fram än den andra. Studierna borde vara praktikorienterade och de borde omfatta praktiska kunskaper samt skapa kontakter till arbetslivet genom besök och lärarnas erfarenheter i arbetslivet. I utbildningen skulle man också kunna berätta om utbildningsvägar på olika nivåer, fristående yrkesexamina och kraven i olika läroanstalter. 16 Maahanmuuttajia valmistetaan suomalaisiin korkeakouluopintoihin. Monitori. Sisäasiainministeriö. 17 Ruotsala, Sairanen & Vanhanen 2005: 36

16 15 Stöd för invandrarnas studier Stödåtgärder De intervjuade som arbetar med invandrare saknade ett inofficiellt samarbete mellan läroanstalterna, övriga myndigheter och instanser som möter invandrare innan de påbörjar sina studier på läroanstalterna. Man skulle då bättre kunna ta hänsyn till studerandenas bakgrund på läroanstalterna och till exempel TE-byrån kunde ännu bättre vägleda invandrare till lämpliga utbildningar. Särskilt i yrkesinstitut ansåg man att dessa kontakter vore viktiga, i yrkeshögskolor ansågs det inte lika viktigt. Representanterna för olika läroanstalter berättade att de inte har några speciella åtgärder för att stöda invandrare i deras studier utan invandrarna använder samma tjänster som finska studeranden. Ifall de har svårigheter i sina studier kan de få hjälp av speciallärare eller studiehandledare, på samma sätt som de övriga studerandena. Tidsmässigt ger man dock mera råd och handledning för invandrare än för finländare. Som en del av sina egna studier har finska studerande också kunnat arrangera integreringsgrupper för invandrare, där man bland annat har diskuterat den finska kulturen. I invandrarnas egna grupper går man bland annat igenom studiernas terminologi. Man upplevde att invandrare behöver stöd speciellt i språkkunskaper (läsförståelse och skrivning), om begreppen på området och deras betydelse och stöd för att utveckla abstraktionsförmåga. Därtill ansåg man att de behöver stöd i frågor som gruppdynamik, studiemetoder, självstyrning och ansvarstagande, eftersom de finska studiemetoderna är mycket mera självständiga än i många andra länder. De ansågs också behöva hjälp med att förstå studieplanen för fristående yrkesexamina. Invandrarnas svårigheter med att behärska finska, moderna studiemetoder, såsom grupparbete och självständig informationssökning har framkommit också tidigare, till exempel i kvalificeringsutbildningen för utländska tandläkare och i kvalificeringsutbildningen för utländska sjukskötare 18. De intervjuade personerna ansåg dock inte att invandrare skulle ha problem med adb-kunskaper, även om man under kvalificeringsutbildningen för utländska sjukskötare som arrangerades i Åbo 19 märkte att dessa kunskaper är bristfälliga och försvårar övriga studier. Enligt en av de intervjuade för arbetsgivaren bör invandrare ha tillräckliga kunskaper i finska och ha kännedom om det finska servicesystemet, lagstiftningen och kulturen. Därtill bör personen vara vänlig och tjänstvillig samt visa respekt för kunden. I läroanstalterna bör man satsa på dessa frågor även om det skulle vara fråga om utbildning på lägre nivå eller avläggande av en delexamen. De flesta invandrare behöver skräddarsydda stödåtgärder såsom studiehandledning för att kunna avlägga en finsk examen. Invandrarna själva konstaterade likaså de, att bristfälliga språkkunskaper och inlärning av en ny terminologi utgör de största utmaningarna i studierna. Efter hand som språkkunskaperna 18 Ruotsala, Sairanen & Vanhanen 2005: 6, Ruotsala, Sairanen & Vanhanen 2005:

17 16 förbättras, har också studerandet blivit lättare, även om studierna är tidsmässigt mera krävande för invandrare än för finländare. Speciellt i början skulle det vara nyttigt för invandrare ifall det arrangerades tilläggskurser i svåra ämnen och ifall sakerna förklarades muntligt. Några studeranden saknade också information om olika inriktningsalternativ och inträdeskrav till olika alternativ. Eget studiematerial Enligt de intervjuade i läroanstalterna finns det knappast något eget studiematerial för invandrare. I viss mån används det allmänt lättläst material om social- och hälsovårdsområdet, men det verkar inte vara tillgängligt för alla läroanstalter eftersom endast några få visste om ett dylikt. Det finns inte heller något färdigt material på ett entydigt och klart språk för studiehandledning av invandrare, utan man är tvungen att producera materialet själv. Man har också utnyttjat material på internet i undervisningen, såsom Infobanken samt social- och hälsoministeriets guideböcker på olika språk, till exempel om sociala förmåner och barnskydd. Några läroanstalter har själva producerat ordböcker för hälsovårdsstudier, lättläst material samt gjort frågor som underlättar för invandrare förståelsen av studiematerialet. Speciellt saknades det studiematerial som behandlar terminologin på området, det finska hälsovårdssystemet, innehållet i läroämnena (anatomi, fysiologi och mikrobiologi) samt om svenska språket, som ofta kommer som ett nytt ämne för invandrarna under yrkesstudierna. Därtill skulle det behövas lättläst och entydig information om vilka arbetsuppgifter olika yrkesbeteckningar innebär och hurdana sysselsättningsmöjligheter det finns. Man önskade också att handboken för närvårdare, publicerad av Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena, skulle finnas i en lättläst version. Studerande med invandrarbakgrund önskade lättläst studiematerial speciellt under det första studieåret, men också senare. Man önskade dock att materialet skulle ersätta det vanliga materialet, att det inte skulle innebära mera arbete, eftersom invandrarna även i övrigt är tvungna att använda mera tid för sina studier. Invandrarna ansåg att undervisningen redan i nuläget är tillräckligt tydlig. Det var inte alla invandrare som önskade att få ett mera lättläst material. Dessa hade antingen mycket goda språkkunskaper i finska eller de hade fått mycket material som var producerat av lärarna. Kulturtolk Åsikterna om nyttan av en kulturtolk 20 i klassrummet varierade. Vissa ansåg att det skulle vara mycket nyttigt att ha en kulturtolk. Tolken skulle kunna förklara den finska kulturen, finska studiemetoder och begrepp på området. Denna kunde också hjälpa till med att skaffa en arbetspraktikplats samt följa studeranden till arbetsplatsen under de första praktikdagarna. Därtill skulle personen kunna fungera som tolk för finländare och informera lärarna och de andra studerandena om invandrarnas kultur och beteendemönster. Detta skulle ömsesidigt öka förståelsen. Vissa tyckte att en kulturtolk skulle vara till nytta i grupper som består av både 20 MANU Maahanmuuttajien ammatillisen koulutuksen ja näyttöjen kehittäminen. Kulttuurivälittäjälle

18 17 finländare och invandrare, vissa tyckte att tolken skulle vara till nytta i invandrarnas egna grupper. Ungefär hälften av de intervjuade i läroanstalterna upplevde dock att kulturtolken skulle vara onödig. De ansåg att grupparbeten och -diskussionerna, vilka är typiska för social- och hälsovårdsområdet, har motsvarande funktion. Då finns tolken bland de finska klasskamraterna. Man var rädd för att studerandena inte skulle kunna förhålla sig naturligt till kulturtolken eller att diskussionerna då skulle ske för mycket på invandrarnas eget språk istället för på finska. Många av de intervjuade invandrarna understödde däremot idén om en kulturtolk. Undertödet var större ju kortare tid invandraren hade bott i Finland. De som redan hade klarat av största delen av grundskolan eller hade varit länge i arbetslivet visade väldigt lite intresse för en kulturtolk, men de medgav dock att en kulturtolk skulle gagna invandrare som nyligen anlänt eller äldre personer. En del ansåg dock att det inte skulle vara jämlikt mot finländare att använda en kulturtolk. Stöd på arbetsplatsen De intervjuade representanterna för arbetsgivare ansåg att det vara viktigt att stöda invandrare även på arbetsplatsen. Det ansågs mycket viktigt att de övriga anställda inkluderar invandraren i sin grupp och ger råd vid behov. Enligt erfarenheterna främjas detta av att de övriga anställda ges utbildning på förhand om olika kulturer och om bemötande av olika kulturer. Invandrarnas språkkunskaper förbättras också genom samarbetet. Därtill kan man vid behov arrangera språkkurser för anställda med invandrarbakgrund eller de kan vid sidan av arbetet delta i språkkurser avsedda för finländare. Detta är möjligt åtminstone i Vasa, där folkhögskolan erbjuder avancerade språkkurser som stadens anställda kan delta i. På arbetsplatsen bör man vara redo att använda mera tid för att ge muntliga instruktioner för anställda med invandrarbakgrund än för de finländska anställda. Sakerna bör gås igenom långsammare och på ett tydligt sätt. Man bör också försäkra sig om att invandraren har mod att berätta ifall han inte har förstått allt. Man kan inte ge instruktioner endast per e-post.

19 18 ENKÄTEN Enkäten skickades till folkhögskolor, yrkesinstitut, vuxenutbildningscentraler, yrkeshögskolor och universitet runt om i Finland som enligt sina egna internet-sidor erbjuder studier inom social- och hälsovårdsområdet. Kontaktuppgifterna togs från internet-sidorna så, att man eftersträvade att inkludera rektorer, ledare, enhetschef, lärare och lektorer samt studie- och studerandehandledare. Syftet med enkäten var att säkerställa om intervjuresultaten från Vasa regionen gällde riksomfattande. Formulären finns i bilaga 3. Till svenskspråkiga skickades på begäran ett svenskspråkigt formulär. Bakgrundsinformation om dem som svarat Enkäten skickades till 240 personer och det inkom 36 svar. De representerade ganska bra hela Finland. För analyssyfte delades läroanstalterna på basis av sitt geografiska läge in i sex olika grupper så att antalet svar var ungefär lika stora i gruppen (tabell 1). Det inkom inga svar från Päijänne-Tavastland eller Lappland. Skillnaderna i svaren mellan regionerna var obetydliga, varför det inte lönade sig att fördela svaren regionalt. Tabell 1. Läroanstalter som svarade på enkäten och deras geografiska läge. Läroanstaltens läge Antalet svar (%) Nyland 6 (17 %) Sydvästra Finland (Egentliga Finland, Satakunda, Egentliga Tavastland, 7 (19 %) Birkaland, Åland) Östra Finland (Kymmenedalen, Södra Karelen, Norra Karelen, 6 (17 %) Kajanaland) Mellersta Finland (Mellersta Finland, Norra Savolax) 4 (11 %) Södra Österbotten (Sydösterbotten och Österbotten) 7 (11 %) Norra Österbotten (Mellersta Österbotten och Norra Österbotten) 6 (17 %) Sammanlagt 36 (100 %) Den största delen av svaren kom från yrkeshögskolor (14 stycken) och yrkesinstitut (13 stycken). Endast fem representanter för universitet, tre för vuxenutbildningscentraler och en för folkhögskolor besvarade enkäten. För analyssyfte kombinerades universitet och yrkeshögskolor till en högskoleklass (19 stycken) och resten till en yrkesläroanstaltsklass (17 stycken). De som svarade indelades i representanter för ledningen, lärare och lektorer, studiehandledare och övriga. Till den sista gruppen hör t.ex. utbildningsplanerare, utbildningschef, professor (tabell 2). Nästan hälften representerade lärare och lektorer.

20 19 Tabell 2. Person som svarat på enkäten ställning i organisationen. Ställning Antalet svar Ledning 6 (17 %) Lärare/lektor 17 (47 %) Studiehandledare 10 (28 %) Annan 3 ( %) Sammanlagt 36 (100 %) De största skillnaderna mellan svaren förekom mellan dem som representerade yrkesläroanstalter och högskolor. I vissa fall påverkades svaret av svararens ställning i organisationen. Ansökningsstadiet för personer med invandrarbakgrund Intresse för branschen Den största delen (86 %) av läroanstalterna som besvarade enkäten hade unga eller vuxna sökanden med invandrarbakgrund. Detta tyder på att enkäten har besvarats speciellt av representanter för sådana läroanstalter som har erfarenheter av studeranden med invandrarbakgrund. Dessutom hade även läroanstalter från regioner i närheten av Vasa (Sydösterbotten och Österbotten) som inte har invandrarstuderanden besvarat enkäten mera aktivt än övriga Finland. Yrkeshögskolor och universitet har färre sökanden med invandrarbakgrund än folkhögskolor, yrkesinstitut och vuxenutbildningscentraler. Läroanstalterna hade i medeltal 33 sökande med invandrarbakgrund, men antalet varierade mellan noll och fyra hundra. Svårigheter med att få studieplats Ungefär 25 % av sökanden med invandrarbakgrund fick studieplats, men även detta antal varierade enormt: i några anstalter blev nästan alla sökanden antagna, i andra läroanstalter blev endast en procentuellt liten andel antagen eller inga invandrare blev valda alls. De stora skillnaderna beror delvis på att några läroanstalter hade linjer speciellt avsedda för invandrare dit en stor del av de sökande blev antagna. Till de flesta läroanstalterna sökte sökanden med invandrarbakgrund till samma linjer som finländare. Samtliga de som svarade var av den åsikten att sökanden med invandrarbakgrund på ansökningsstadiet har svårigheter som finska sökanden inte har. Enligt dem som svarade orsakade speciellt språktestet (58 % av svararna), att svara på skriftliga frågor (56 %) och det psykologiska testet (31 %) problem. Enligt en del av svararna var det matematiska testet och intervjun (båda 19 %) de största stötestenarna. Även dåliga vitsord i avgångsbetyget (17 %) nämndes. Däremot ansåg man inte att läsförståelsen skulle orsaka problem undantag här var några yrkesinstitut och vuxenutbildningscentraler. På yrkesinstituten ansågs förmåga att ge skriftliga svar vara ett problem oftare än i yrkeshögskolor eller på universitet.

21 20 Stöd för att få studieplats Metoder för att stöda inträdet till studier 94 % av de som svarade ansåg att man borde stöda inträde för personer med invandrarbakgrund. De som motsatte sig saken motiverade sin åsikt med att invandrarna inte skulle ha tillräckliga språkkunskaper för studierna eller arbetet eller ansåg att det skulle vara orättvist mot finländare. Att öka undervisningen i finska i allmänhet och att arrangera förberedande utbildning inom social- och hälsovårdsområdet ansågs i första hand vara medel för att stöda studerandena (båda alternativen 78 %). Speciellt på yrkesläroanstalter (folkhögskola, yrkesinstitut eller vuxenutbildningscentral) önskade man mera studier i finska (eller svenska). Näst mest understöd fick utvecklande av handledningen i läroanstalterna på en tidigare nivå och att ge invandrare längre tid att besvara frågor i inträdesprovet (20 %). Speciellt ledningen i läroanstalten önskade mera studiehandledning i läroanstalterna på en tidigare nivå, detta önskades i någon mån också av studiehandledare. Även att ge information på förhand om vilka saker som behandlas i inträdesproven fick ett visst stöd (14 %), att framhäva den muntliga delen i inträdesprovet (11 %) och att öka undervisningen i matematik och samhällskunskap (6 %). Information om kraven i inträdesproven önskades speciellt i högskolor (yrkeshögskolor och universitet). När man analyserar dessa resultat bör man ta hänsyn till att de som svarade kunde välja endast tre alternativ som de ansåg vara de viktigaste. Ifall de skulle ha kunnat välja möjligast många alternativ skulle situationen ha kunnat vara jämnare fördelad mellan alternativen. Det, att alla alternativ fick ett visst understöd, tyder också på detta. I de öppna svaren fanns förslag på att man i allmänhet skulle fundera på huruvida det psykologiska testet var meningsfullt, att man skulle planera ett eget evalueringssystem för invandrare eller att man i vissa situationer skulle ge möjlighet att svara på frågor och studera på engelska. Andra förslag var att man skulle planera en annorlunda inlärningsbana för invandrare, där det vid sidan av teorin skulle erbjudas mycket praktisk inlärning, vilket skulle möjliggöra inlärning av språket och kulturen genom praktiken. Man nämnde också alternativet att stöda invandrarna med kursavgifterna vid det öppna universitetet så att invandraren kunde studera ämnet redan på förhand och förbättra sina möjligheter att få en studieplats inom de egentliga studierna. Orienterande studier En klar majoritet av de som svarade (94 %) var av den åsikten att läroanstalter på olika nivåer tillsammans kunde arrangera orienterande studier för invandrare som förbereder sig för studier inom social- och hälsovårdsområdet. Under de orienterande studierna skulle man bekanta sig med terminologin på området och utbildningssystemet i Finland. Endast några representanter för universitet var av annan åsikt. Som det bästa alternativet ansågs att orienterande studier skulle arrangeras både före ansökningsstadiet och efter att studeranden blivit antagen till studierna (44 %). Som näst bästa alternativ ansågs att man skulle erbjuda

22 21 orienterande studier endast före ansökningsstadiet (39 %). Speciellt studiehandledare understödde detta alternativ. I allmänhet upplevde de som svarade att det skulle vara bra ifall de orienterande studierna skulle vara ganska långa. Mest understöd fick förslag på ca sex månaders orienterande studier (31 %), näst mest understöddes några månaders studier (28 %) och tredje mest understöd fick ca ett års studier (22 %). Minst understöd fick högst en månads studier (11 %) vilket tyder på att invandrare anses behöva långvarigt stöd, så att de skulle kunna klara av ansökningsstadiet och de egentliga studierna inom social- och hälsovårdsområdet. Speciellt studiehandledare önskade långa studier, från sex månader till ett år. Lärare önskade studier från två till sex månader och ledningen för läroanstalterna önskade ca två månaders studier. De som svarade ansåg att yrkesinstitut och vuxenutbildningscentraler var de mest lämpliga arrangörerna (båda 83 %) för de orienterande studierna och näst mest lämpliga ansågs yrkeshögskolor (49 %) och folkhögskolor (47 %) vara. Universitet ansågs vanligtvis inte vara lämpliga arrangörer för orienterande studier (20 %). I yrkesläroanstalter ansågs de bästa alternativen vara folkhögskolor, yrkesinstitut och vuxenutbildningscentraler, medan i högskolor ansågs de bästa alternativen vara yrkesinstitut, vuxenutbildningscentraler och yrkeshögskolor. Man såg knappt några hinder för att arrangera orienterande studier. Några hade valt det blir inte tillräckligt stora grupper av studerande, det är för svårt att fördela arbete och kostnader mellan läroanstalter och studier i olika läroanstalter är för olika för att skapa relevant innehåll för studierna Förberedande utbildning inför yrkesstudier för invandrare Den största delen av de som svarade (81 %) ansåg att man skulle kunna utveckla den förberedande utbildningen inför yrkesstudier. De som svarade ansåg att i första hand borde man erbjuda mera studier i finska (77 %). Näst mest understöd fick alternativet att rikta de förberedande studierna till olika områden och att erbjuda mera praktisk arbetslivsorientering (båda 43 %). Speciellt i yrkesläroanstalter önskade man att studierna skulle riktas till olika områden. Idén att förlänga studierna fick också det understöd (31 %). Att öka antalet studieveckor fick inte mycket stöd (20 %) eventuellt av den orsaken att för närvarande är det inte möjligt att öka antalet studieveckor även om man så skulle önska. Andra förslag för att utveckla den förberedande utbildningen var att individualisera utbildningen samt att ge invandrare flera möjligheter att diskutera med finländare, vilket skulle förbättra invandrarnas språkkunskaper mera än att invandrarna diskuterar enbart med varandra i sin egen grupp. En stor del understödde också idén att man skulle arrangera tilläggsundervisning i språk före den egentliga förberedande utbildningen för de invandrare som inte avlagt grundskolan i Finland.