Läsinlärning på grundskola och grundsärskola

Transkript

1 Estetisk- filosofiska fakulteten Johanna Wallenius Läsinlärning på grundskola och grundsärskola - Hur mycket skiljer sig undervisningen åt? How to teach reading in compulsory school and special compulsory school - How much does the teaching differ? Examensarbete 15 hp Lärarprogrammet Datum: Handledare: XX-XX-XX Elisabeth Björklund Karlstads universitet Karlstad Tfn Fax Information@kau.se

2 Abstract This examination is about how you work with teaching reading and writing within two different types of schools. I have chosen to examine the work procedure in the compulsory school and special compulsory school and I have interviewed two teachers. One teacher works in the compulsory school and the other now works in a special upper secondary school, but has many years of experience from the special compulsory school. My purpose of this examination is to compare the teaching of reading and writing within these two types of schools. My question at issue is: In what way do the teachers work with teaching reading and writing in compulsory school versus special compulsory school? How much does the teaching differ? When I started my examination I thought the difference between the types of schools would be larger within teaching reading and writing. But my results showed that these two teachers I have interviewed works in a very similar way within that subject. The literature I have found shows on different methods and what stages a child generally goes through when they become a reading person and how important it is that we can communicate with each other and to make ourselves understood in our society. The results I have found show that the teacher s ways of working is well agreed to what the literature says. Keyword: Learn to read- and write, compulsory school, special compulsory school

3 Sammanfattning Denna undersökning handlar om hur man arbetar med läs- och skrivinlärning inom två olika skolformer. Jag har valt att undersöka arbetssättet inom grundskola och grundsärskola och intervjuat två pedagoger. Den ena pedagogen arbetar i grundskolan och den andre arbetar numera på en gymnasiesärskola, men har många års erfarenhet inom grundsärskolan. Mitt syfte med denna undersökning är att jämföra läs- och skrivinlärning inom dessa två skolformer. Mina frågeställningar är: På vilket sätt arbetar pedagogerna med läs- och skrivinlärning på en grundskola respektive grundsärskola? Hur mycket skiljer sig undervisningen åt? När jag började min undersökning trodde jag att skillnaderna mellan skolformerna skulle vara större inom läs- och skrivinlärning men det visade sig att dessa två pedagoger som jag intervjuat arbetar på ett ganska lika sätt inom det ämnet. Den litteratur jag funnit visar på olika metoder och vilka stadier som ett barn generellt tar sig igenom när de blir en läsande person samt hur viktigt det är att vi kan kommunicera med varandra och göra oss förstådda i vårt samhälle. De resultat jag fått fram visar att pedagogernas arbetssätt stämmer väl överens med den litteraturen. Nyckelord: Läs- och skrivinlärning, grundsärskola, grundskola

4 Innehållsförteckning Inledning... 1 Syfte och frågeställningar... 1 Litteraturgenomgång... 2 Läs- och skrivutveckling hos barn generellt... 2 Läs- och skrivsvårigheter... 5 Pedagogernas betydelse... 6 Olika metoder: analytisk metod och syntetisk metod... 7 Exempel på analytiska metoder (helordsmetoden)... 8 Exempel på syntetiska metoder (ljudningsmetoden)... 8 Sammanfattning... 9 Grundsärskolan Det pedagogiska arbetet i grundsärskolan Läroplanen (Lpo 94) Metodbeskrivning Etiska ställningstaganden Databearbetning Sammanfattning Resultat Intervju nr 1 (grundskolan) Metoder och arbetssätt Åtgärder om målen inte uppnås Övriga resurser Intervju nr 2 (grundsärskolan) Metoder och arbetssätt Åtgärder om målen inte uppnås Övriga resurser Sammanfattning Diskussion... 19

5 Metoder och arbetsätt Skillnader i undervisningen Likheter Sammanfattning... Fel! Bokmärket är inte definierat. Metoddiskussion Referenslista Bilaga...

6 Inledning Under min utbildning till lärare har jag funnit att specialpedagogik är ett område som intresserar mig mycket. Det är ett stort begrepp och det finns mycket inom det ämnet som är värt att studera. I detta arbete har jag har valt att undersöka läs- och skrivinlärningen. Genom att ta del av hur läs- och skrivinlärning undervisas i olika skolformer hoppas jag sedan kunna använda det i mitt framtida yrke som lärare. Genom att jämföra de olika skolformernas sätt att undervisa i läs- och skrivinlärning hoppas jag få insikt och kunskap om vilka skillnader som kan finnas för att sedan kunna anpassa min undervisning till varje enskild individ. Syfte och frågeställningar Syftet med detta arbete är att, genom intervjuer med pedagoger från respektive skolform, jämföra läs- och skrivinlärning inom grundskola och grundsärskola. Mina frågeställningar är: *På vilket sätt pedagogerna arbetar med läs- och skrivinlärning på en grundskola respektive grundsärskola? *Hur mycket skiljer sig undervisningen inom de olika skolformerna? 1

7 Litteraturgenomgång I detta kapitel kommer jag att redogöra för den litteratur jag använt mig av för att söka information om det ämne jag valt. Jag kommer att ta upp vad litteraturen säger om läs- och skrivinlärning och hur barn lär sig läsa och skriva. Vilka förutsättningar som krävs och om pedagogernas betydelse. Läs- och skrivutveckling hos barn generellt Med begreppet pedagogik menas bland annat att ha förmågan att kunna inta den andres perspektiv och att ha förmågan att anpassa och förstå sin inblandning i ett sammanhang och verkligen förstå det syfte som finns i sambandet. Den vuxne försöker förstå ett spädbarns perspektiv och försöker kommunicera med det även om det inte kan prata. Genom att gå ner på barnets nivå och använda stora gester och ett babyspråk kan vi kommunicera med det lilla barnet. Vi människor vill lära och undervisa de yngre och vill att de ska ta efter vårt beteende genom att överföra den kunskap och erfarenhet vi skapat oss under vår livstid till dem (Marton, Booth, 2000). Även Stadler (1998) skriver om hur vi på många olika sätt kommunicerar med varandra och hur det sett ut tidigare. För väldigt länge sedan kommunicerade människorna med varandra genom att använda hela kroppen och gester för att bli förstådda. Sedan utvecklades ett mer mänskligt språk med ord och tecken som kunde läsas. Framför allt är det talet och att lyssna och skriva som är det vanligaste sättet att kommunicera med varandra och de funktioner som ger oss många kontakter ute i världen. Talet och att lyssna är naturliga förmågor som alla människor har som vi alltid använder oss av. Det finns mycket forskning om detta ämne och det är många som intresserar sig för hur ett barn verkligen lär sig läsa och skriva. Ämnet är ständigt aktuellt då mycket sker inom forskningen och barnens behov förändras. En person som forskat mycket inom just detta område är Ingvar Lundberg. Han har även tagit fram Bornholmsmodellen som blivit populär då den innehåller språklekar som passar utmärkt inom förskolan men även i grundskolan för de som inte kommit så långt i sin läsning. Han skriver i sin bok Läsningens psykologi och pedagogik (2010) om hur omvälvande det är när ett barn lär sig läsa. Genom läsningen öppnar sig en ny värld av möjligheter, kunskap och fantasi. Att kunna läsa är för oss vuxna i stort sett 2

8 självklart och det är svårt att sätta sig in i vad det innebär inte kunna kan läsa. Mycket av informationen vi tar del av dagligen är genom läsning. Lundberg beskriver även de stadier ett barn går igenom för att på ett bra sätt få en god läsförmåga. Han betonar även att det inte är lika för alla barn, utan man får utgår från varje enskild individ och hur deras undervisning sett ut och tidigare erfarenheter. Det första stadiet är pseudoläsning (att läsa omgivningen). Detta stadium innebär att ett litet barn kan tyda ord och bilder. De söker efter tecken som de känner igen och kommer ihåg från andra sammanhang. De kan inte läsa, men genom att känna igen exempelvis skyltar, vet vad som står på skylten. Ett exempel är mjölkpaket. De kan inte läsa ordet mjölk, men de vet ändå att det står mjölk då de vet hur symbolen ser ut. De kan se vad det står i det rätta sammanhanget. Tar man till exempel och skriver ordet mjölk med vanliga bokstäver kan de inte läsa ut det. Det ord som barn i vårt samhälle oftast uppmuntras till att lära sig brukar vara sitt eget namn. Ord som är i barnets närhet kommer oftast först. Efter sitt eget namn kanske det lär sig MAMMA och PAPPA (Lundberg, 2010). Nästa stadium är logografisk-visuell läsning (ord som blir bilder). I detta stadium innebär det att barnet kan läsa ordet som en helhet. Logografer är nästan detsamma som helord. Barnet känner igen ordet som en helhet, en bild. Barnet har inte förståelse för varje bokstav i ordet, men den första bokstaven har stor betydelse för om barnet ska känna igen ordet. Detta stadium innebär inte att barnet har knäckt läskoden trots att det kan läsa vissa ord. Barnet har fortfarande inte förstått det alfabetiska systemet (Lundberg, 2010). Det tredje stadiet är alfabetisk-fonemisk läsning (den alfabetiska principen). När barnet har förstått att ord kan delas upp i fonem, olika beståndsdelar, och att de enheterna symboliseras av grafem, dvs. bokstavstecken. När barnet genom att läsa ut dessa tillsammans kan få ut ordet, då har det knäckt läskoden. Lundberg (2010) menar att för att knäcka koden helt och hållet krävs ytterligare två moment: analys och syntes. För att ett barn ska kunna avkoda skriften utifrån detta stadium krävs att barnet har en språklig medvetenhet, dvs. att det är medvetet om att språket består av ord och att varje ord består av olika beståndsdelar. Den språkliga medvetenheten går att träna upp genom till exempel ordrim och ramsor redan i förskolan. Genom att träna detta ökar barnets nyfikenhet och intresse för språket. 3

9 Det fjärde stadiet är det ortografisk-morfemiska stadiet. Ortografi betyder det sätt det stavas på och morfem betyder språkets minsta betydelsebärande enhet exempel: i ordet motorbåtarna är morfemen motor, båt, -ar, -na. När barnet kommit till detta stadium flyter läsningen på bra och säkert. De ser ordens betydelse och behöver inte längre ljuda ihop det fr att kunna läsa ut det och förstå dess betydelse. Barnet ser inte längre orden utan innehållet i texten och budskapet som finns. Nu kan man börja träna att till exempel förstå och tolka meningarna och texten (Lundberg, 2010). Svensson skriver i sin bok Barnet, språket och miljön (1998) att språket är väsentligt för människans utveckling. Det finns en mängd aspekter att ta hänsyn till när man bedömer språkutvecklingen hos barn. Författaren går in närmare på tre olika begrepp där alla har betydelse för en god språkutveckling. Kommunikation, språk och tal. Med begreppet kommunikation innebär det att man delger en annan person något. Ett samspel där man visar eller uttrycker känslor, tankar mm. Språket är bara ett sätt att kommunicera med. Det finns andra sätt som till exempel dans, musik och andra konstformer att kommunicera med. Alla individer kommunicerar på sitt sätt med varandra. Inte bara genom tal. Språk är ett av sätten att kommunicera med varandra. Språket är ett väldigt varierande sätt att kommunicera med då det finns mängder av symboler mm att använda sig av. Talet är ytterligare ett av sätten att kunna uttrycka sig om vad man menar eller vill att andra ska förstå. Talet bygger på ett samspel mellan flera individer än en då den ene ska lyssna och den andre tala (Svensson, 1998). Läsning och skrift däremot är inte alltid lika självklart. Att lära oss dessa förmågor kräver en viss ansträngning av oss och utvecklas inte om vi inte stimuleras till det och får vägledning i hur vi kan använda det. Släkt och traditioner inom familjer har visat sig ha stor betydelse för hur intresset för läsinlärning utvecklas. Intresset från familjemedlemmar spelar roll och hur mycket uppmuntran barnet får har också stor betydelse. Kultur och miljö spelar även de en roll. Vilka förutsättningar som ges till barnet och hur livet i övrigt ser ut. I vissa land världen över finns många vuxna som inte blivit stimulerade till att lära sig läsa och skriva. Då blir det svårare även för deras barn att lära sig läsa och skriva (Stadler, 1998). Läsning är ett verktyg för att kunna ta till sig information skriftligt. Läsning är ett mycket komplext system som består av många små delar som ska samverka automatiskt. Den som läser måste kunna avkoda 4

10 och förstå det som lästs. Bokstäver och ord blir till meningar för den läsande som i sin tur blir ett budskap. Om inte den som läser inte kan avkoda allt som står minskar läsförståelsen och blir ett hinder vid förståelsen av budskapet med texten. Avkodning ger inte alltid full förståelse men är en förutsättning för full förståelse. En snabb och korrekt avkodning underlättar läsförståelsen och gör det lättare att arbeta vidare med läsningen, enligt Stadler (1998). Genom övningar förbättrar man ständigt sin avkodning, helst tillsammans med läsförståelse. Grunderna för läsning är kunskap om hur skriftkoden är konstruerad dvs. förhållandet mellan bokstäver och ljud (grafem och fonem). Dessa förhållanden är inte konsekventa i alla lägen och måste därför läras in i det stavningssätt som finns i vårt skriftsystem. Detta gäller bland annat sj-ljudet, tj-ljudet, j-ljudet mm. Det är allstå inte helt enkelt att lära sig dessa regler och enbart grafem och fonem, eftersom fonemen karaktär i sammanläsningen förändras. Vidare för att bli en god läsare krävs att det finns en god läsförståelse. När man läser något vill man ta till sig kunskap och information om det man läser eller att den som skrivit texten vill förmedla ett buskap till läsaren. Då måste man känna till ordens innebörd och betydelse. Ordens betydelse får man som barn när man lär sig att tala och förstå sitt språk. Läsförståelse är kopplad till individens mognad, förutsättningar och kunskaper (Stadler, 1998). Karin Taube skriver i sin bok Läsinlärning och självförtroende (1987) att det allra första kravet som ställs på ett barn som ska lära sig läsa och skriva är att det är fonologiskt medveten, alltså medveten om sitt talade språk. Små barn är inriktade på ordens betydelse i det talade språket. När de sedan blir ca sex år får de en mer språklig medvetenhet och kan upptäcka om någon säger fel eller att ord kan rimma. Läs- och skrivsvårigheter För en elev som är svag i sin läs- och skrivinlärning behövs längre tid till att träna och öva. Ibland gäller det elever som bara har hamnat i en ond cirkel och inte kommit så långt som de övriga och efter många motgångar i sin läs- och skrivutveckling tappat intresset för att läsa och skriva. De undviker och försöker dölja sina brister. Dessa elever är det viktigt att uppmuntra och ge sitt stöd till så de hinner få tillbaka sitt intresse för att lära sig. I skolan finns även elever med stora svårigheter inom läsning och skrift. De som inte kan skylla på bristande intresse eller liknande. Det är elever med specifika läs- och skrivsvårigheter eller som har dyslexi. Inom forskningen är man någorlunda överens om att det i de flesta fall är 5

11 flera faktorer som spelar in när en elev har läs och skrivsvårigheter. De allra flesta forskare har också kommit framtill att det är i avkodningsfasen som problemen oftast kommer upp (Taube, 1987). Det svåra för pedagogerna är att upptäcka i tidigt stadium om en elev har läs- och skrivsvårigheter. Enligt Stadler (1998) kan man upptäcka detta genom till exempel motvilja till att läsa, kastar om bokstäver (bil-bli mm), rädsla att läsa högt inför klassen mm. Elever med svårigheter kan dölja sitt problem för läraren länge, så det gäller att vara lyhörd som pedagog. Orsakerna till läs- och skrivsvårigheter kan vara svåra att upptäcka och kartlägga. Stadler visar i sin bok en undersökning (1997) på uppdrag av USA:s kongress av 2500 barn med läs- och skrivsvårigheter som gjorts av National Institutes of Health att den vanligaste orsaken till lässvårigheter är att undervisningen inte är anpassad utefter barnens behov och att nödvändiga utvecklingsfasen uteblivit. När ett barn börjar skolan och har stora förväntningar är det viktigt att det får känna att det har lyckats för att självförtroendet ska höjas. Det bästa är att gå långsamt fram och systematiskt med de grundläggande momenten i läs- och skrivinlärningen. Att öva den fonologiska medvetenheten hos barnen innan de börjar skolan har visat sig vara en fördel, speciellt för riskbarnen. Dock vet man inte vilka som är i riskzonen från skolstarten. Då gäller det att vara extra uppmärksam på varje enskild elev och hur den utvecklas (Stadler, 1998). Pedagogernas betydelse Som pedagog och lärare har vi stor inverkan på elevernas inlärning. Lärarens personlighet påverkar elevernas synsätt och de metodval läraren gör baseras på personliga förmågor och vad som just den läraren tycker verkar bra och intressant. Ju mer erfarenheter läraren har desto mer lär sig läraren att utvärdera hur undervisningen fungerar. Man kan lättare utvärdera varför en elev inte lärt sig eller varför de lyckats. På så sätt skapas goda inlärningsmöjligheter hos eleverna (Stadler, 1998). Även Taube (1987) anser att lärarens attityd påverkar eleverna. Deras synsätt och förväntningar speglas av läraren. Ett tillåtande klassrumsklimat och en varm och positiv atmosfär skapar en inlärningsvänlig miljö. Genom att läraren accepterar eleverna och har en god relation till dem visar det eleverna att de är accepterade som de är och på så sätt blir trygga i skolan när de stöter på svårigheter och vågar då be om hjälp. 6

12 Pedagogernas kompetens och utbildning har betydelse för kvaliteten på undervisningen, men det är främst hur de olika kompetenserna används i skolan som är viktigast. Det är viktigt att den är fördelad på ett bra sätt så att alla elever och personal är på den plats de gör som mest nytta. Även pedagogernas tidigare erfarenheter och utvecklingskompetenser har inverkan på eleverna och ger positiva resultat (Skolverkets publikation, 2010). Olika metoder: analytisk metod och syntetisk metod Inom läs- och skrivinlärning talar man ofta om två slags metoder: Analytisk metod och Syntetisk metod. Analytisk metod (ordbildsmetoden eller helordsmetoden) bygger på att analysera textens innehåll visuellt. Alltså man ser orden som bilder för att sedan analysera orddelar, exempelvis bokstäver. Man går från helhet till delar. De som förespråkar denna metod menar att läsinlärningsmetoder som bygger på bokstavsljud inte är naturligt och ett enformigt sätt att lära sig läsa. Metoden är lämplig för enskild inlärning eftersom de ord som barnet lär sig först ska vara intressanta och kända för barnet. Syntetisk metod (ljudningsmetoden) bygger på eleverna analyserar språkljuden först, inte hela ordet. Man går allstå från del till helhet. Denna metod kräver att eleven kan lyssna efter språkljud i ord. Denna metod passa till undervisning i grupp då barnen kan inspireras av varandra när de tränar på att lyssna efter språkljud i ord. Båda metoderna bygger dock på att analysera men med fokus på olika delar. Tyvärr ställs dessa två metoder mot varandra då de istället skulle kunna komplettera varandra. En gemensam åsikt för de båda metoderna är att båda menar att även de som lär sig läsa via hel ord och meningar måste knäcka läskoden (Svensson, 1998). Enligt Liberg (2006) som ur en grammatisk synpunkt pekar på hur man i ljudmetoden utgår från bokstavsljud och inte från ord som man gör i helordsmetoden, vilket gör att ljudmetoden hör hemma inom grammatiken. Även helordsmetoden kan användas för att träna grammatik, men då inte på samma sätt som ljudmetoden som gör grammatiken mer tydlig. 7

13 Exempel på analytiska metoder (helordsmetoden) LTG (läsning på talets grund) är en känd metod som utvecklats av Ulrika Leimar (1974). Metoden utgår från texter där eleverna föreslår innehållet. Tillsammans med eleverna bestämmer läraren vad texten ska handla om. Eftersom eleverna får vara med och bestämma textinnehållet blir de flesta motiverade till att läsa och arbeta med texter. Läraren utgår alltid från eleverna i denna metod. När eleverna bestämt vad texten ska handla om skrivs den upp av läraren på exempelvis tavlan eller ett stort block där alla elever kan se den. Därefter arbetar eleverna enskilt utifrån sina förutsättningar. De kan exempelvis se var en mening börjar och slutar, hitta vissa bokstäver, titta efter var det ska vara stor bokstav, punkt mm. Trots att vissa elever är på helt olika nivå kan de ändå arbeta med samma text i den här metoden (Svensson, 1998). Whole-Language är en metod som kommer från Nya Zeeland. Även kallad för Kiwimetoden i Sverige. Det som är utmärkande för denna metod är att den riktar in sig starkt på helheten och förståelsen. Lärandet börjar med att läraren läser högt ur en bok, för att sedan fortsätta med gemensam läsning ur en så kallad storbok där klassen kan följa med aktivt genom att titta på bilderna och även se texten. Det är läraren som läser ur boken men tar även in eleverna i läsningen. Nästa moment heter vägledd läsning där läraren har en mindre grupp på fyra till sex elever. I den mindre gruppen läser och talar och reflekterar eleverna och även stimulerar den fonologiska medvetenheten och deras kunskap om ljud och bokstäver (Taube, 1987). Exempel på syntetiska metoder (ljudningsmetoden) Reading Recovery kommer även den från Nya Zeeland och är en läsinlärningsmetod som bygger på både helords- och ljudningsmetoden. Metoden är mycket populär, speciellt i de engelsktalande länderna. Metoden riktar sig till de elever som inte kommit igång med sin läsinlärning och ligger efter sina klasskamrater. Den utarbetades på 70-talet av bland andra Marie M. Clay. En av huvudpunkterna i metoden är att eleverna ska få hjälp så tidigt som möjligt och helst innan de själva upptäckt att de har vissa svårigheter i sitt läsande och skrivande. Eleverna får en individuell undervisning i 30 minuter om dagen under en period på veckor. Eleven får vid de tillfällena läsa lättlästa böcker och sedan diskutera bokens innehåll med läraren för att se om eleven har förstått vad boken handlade om. Böckerna som används innehåller även bilder som stödjer texten för att hjälpa eleven till ytterligare förståelse av boken (Svensson, 1998). 8

14 Ytterligare en metod är Wittingmetoden som skapades av Maja Witting. Metoden vänder sig framförallt till de som ska börja läsa, nybörjarna. Detta kallas nyinlärning. Ett annat användningsområde är ominlärning och lämpar sig till de som behöver lära om de skriv och läskunskaper de redan har. Ett tredje område kallas förstärkning och vidareutveckling och används för elever som redan kan läsa och skriva men som behöver förstärka sina kunskaper och vidareutveckla dem. Det sistnämnda området används i svenskundervisningen. Metoden bygger på en god kontakt med lärare, elev och föräldrar. Genom att observera och intervjua eleven om vad den tycker om och inte tycker om kan läraren anpassa sin undervisning så att eleven blir intresserad och motiverad. Lärandet sker inte i helklass utan enskilt eller i mindre grupper beroende på hur behovet se ut (Kullberg, 2006). Sammanfattning I detta kapitel har jag redogjort vad litteraturen säger om läs- och skrivinlärning och olika sätt att arbeta med det. Det är viktigt att vara tydlig från grunden då det underlättar för barnen om de fått lära sig grunderna ordentligt för att sedan gå vidare i sitt lärande. Pedagogernas roll har stor betydelse för barnen och deras inställning till läs och skriv. De barn med läs och skrivsvårigheter är det viktigt att fånga upp i tid så de kan få den hjälp de behöver och så bra förutsättningar som möjligt för att ta sig vidare i sin utveckling till att bli en läsande och skrivande människa. Nästa kapitel skriver jag om grundsärskolan och hur arbetet kan se ut där. Jag har även valt ut några mål från läroplanerna för att visa skillnader mellan grundskolan och grundsärskolan. 9

15 Grundsärskolan Särskolan finns till för de elever som inte når målen i grundskolan och som har någon form av utvecklingsstörning eller funktionsnedsättning. Särskolan har samma läroplaner som grundskolan, men man utgår från att varje elev behöver mer tid och resurser vid inlärning. Målen i grundsärskolan sätts efter varje elevs kunskap och kompetens. En elev som går i särskolan kan gå i särskoleklass, allstå en klass med enbart elever i särskolan. Det finns även elever som är integrerade i grundskolans klasser. De har då viss undervisning tillsammans med en klass i grundskolan (Skolverkets publikation, 2010). Pedagogerna som arbetar inom särskolan måste ha god kompetens att bemöta elevers olika behov. Lärarna har tillgång till personal med speciell kompetens och får ofta handledning vid behov. Oftast gäller det speciella kompetenser som specialpedagoger och elevvårdspersonal. Personalen måste även få stor tillgång till kompetensutveckling då elevernas svårigheter och funktionshinder kan variera och vara väldigt skilda åt från elev till elev. Grundsärskolan är en egen skolform och har en egen kursplan, men den ska, så mycket det är möjligt, likna kursplanen för grundskolan. Vad gäller betyg i grundsärskolan får eleven, om den själv vill och vårdnadshavare vill betyg. Betygen som sätt är då G (godkänd) och VG (Väl godkänd) och de sätts i slutet av varje termin med start från årskurs 8 (Skolverkets publikation, 2009). Det pedagogiska arbetet i grundsärskolan I grundsärskolan anpassas varje inlärningsmoment till elevens behov. Det går inte att säga att pedagogerna arbetar på ett sätt eller annat för det skiljer sig hela tiden. Undervisningen är anpassad till varje enskild elev och dess förutsättningar. Det är viktigt att pedagogerna är lyhörda och har kunskap om elevens situation och svårigheter för att på så sätt kunna anpassa undervisningen så bra som möjligt. Om en elev har stora problem med till exempel talet är bilder och symboler viktigt för att kunna kommunicera med varandra. Inlärningen hos elever på grundsärskolan tar oftast längre tid än hos elever i grundskolan. Det är då extra viktigt att ha en trygg och avslappnande miljö för eleverna (Danielsson, 2010). 10

16 Läroplanen (Lpo 94) Skolans uppdrag är bland annat att undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den skall med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper, främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling. (Lärarens handbok, 2004 sid.10) Detta gäller både grundskolan och grundsärskolan, men då på olika nivåer. Undervisningen kan aldrig utformas på samma sätt för alla elever utan måste vara varierande så att den passar alla elever. Skolan ska på att tydligt sätt förklara både för elever och förälder/vårdnadshavare vilka mål som skolan har och vilka rättigheter och skyldigheter eleverna har. Några av målen att uppnå i grundskolan är att eleven: * behärskar det svenska språket och kan lyssna och läsa aktivt och uttrycka idéer och tankar i tal och skrift, * har utvecklad förståelse för andra kulturer, * har grundläggande kunskaper om förutsättningarna för en god hälsa samt har förståelse för den egna livsstilens betydelse för hälsan och miljön, (Lärarens handbok, 2004 sid.15) Några av målen att uppnå i grundsärskolan: * har ökat medvetenheten om sina egna förutsättningar, * efter sin förmåga kan lyssna, läsa och kommunicera, * känner till grunderna för en god hälsa, (Lärarens handbok, 2004 sid. 16) 11

17 Metodbeskrivning I detta kapitel kommer jag presentera hur jag gjort min undersökning med de två pedagogerna inom de olika skolformerna, mitt val av metod, hur jag gick till väga samt genomförandet av min undersökning. Jag har valt att göra två kvalitativa intervjuer. Jag tycker att metoden med kvalitativa intervjuer passar min undersökning bra då jag kan ställa öppna frågor som gör att det blir utförliga svar från intervjupersonerna och att det blir att samtal där jag får chans att ställa frågor och kan diskutera med min intervjuperson (Patel, Davidsson, 2003). Den ena intervjun är med en speciallärare i gymnasiesärskolan och den andra med en grundskollärare. De arbetar på skolor i olika kommuner i Mellansverige. Jag har träffat pedagogerna genom att åka till de skolor där de arbetar. Mina intervjuer tog ca en timme. Eftersom jag har gjort intervjuer med två olika pedagoger, på två olika skolor är min undersökning inte tillförlitligt på så sätt att det visar hur det är generellt i skolorna om det ämne jag valt att undersöka. Mitt resultat visar endast hur de arbetar på de skolor där de pedagoger jag intervjuat arbetar. Patel, Davidsson (2003) skriver om vikten av intervjuarens erfarenheter av intervjuteknik och därmed tillförlitligheten av resultaten. Jag är medveten om att mina erfarenheter av denna metod inte är så stora. Mina intervjufrågor bifogas i en bilaga för att ge läsaren möjlighet att se hur frågorna är utformade. Den ena pedagogen (jag har valt att kalla henne för Maria) arbetar i grundskolan med barn i åldrarna 6-7, allstå F-1 klass. Hon har många års erfarenhet av förskolan och även grundskolan. Hon har arbetat inom skolan sedan 1994 och innan dess arbetade hon med sexåringar på förskolan, deltidsförskola som det kallades då. Hon förberedde de barn som var sex år inför skolan, lite så som förskoleklassen fungerar idag fast den inte var integrerad i skolan då. Marias grundutbildning är förskollärare och hon har arbetat som det i ca tjugo år innan hon började i skolan med åk F-1. I det arbetslag som hon arbetar i finns det sex st. pedagoger. Två st. som är 1-7 lärare som arbetar med i åk 1-3, en förskollärare och tre st. fritidspedagoger som arbetar på heltid. Arbetslaget är uppdelat så att F-1 är en grupp, och 2-3 är en grupp. I F-1 gruppen arbetar en grundskollärare och en förskollärare och i åk 2-3 arbetar en grundskollärare. 12

18 Den andra pedagogen jag intervjuade (jag har valt att kalla henne för Karin) arbetar numera på en gymnasiesärskola på individuella programmet. Hon har lång erfarenhet inom grundsärskolan där hon började arbeta Hennes utbildning är förskollärare med specialpedagogisk vidareutbildning på 90 högskolepoäng under tiden som hon arbetade på grundsärskola. Hon har arbetat inom förskolan, grundsärskolan och nu gymnasiesärskolan. När Karin arbetade inom grundsärskolan hade de en grupp på 5 elever och 2 personal. Personalen bestod av en specialpedagog och en elevassistent. De hade ett eget klassrum där den mesta av undervisningen ägde rum. Jag hade kontaktat en lärare som arbetar i grundsärskolan i god tid, men tyvärr så dröjde hennes svar och när jag kontaktat henne igen hade hon inte tid att ses förrän det blev försent. Jag fick då söka upp en annan pedagog som jag kunde intervjua och fann denna pedagog som numera arbetar inom gymnasiesärskolan, men som har många års erfarenhet inom grundsärskolan under 90-talet. Det blev en bra intervju och jag tycker att mina frågor blev besvarade på bästa sätt, men det jag saknar är att jag inte fick svar på hur det är nu i en grundsärskoleklass och självklart få komma och titta hur klassrumsmiljön såg ut mm. Etiska ställningstaganden Jag har upplyst de pedagoger jag har intervjuat om de etiska ställningstaganden som finns (Patel, Davidsson, 2003). Jag har berättat att de kan när som helst dra sig ur och välja att inte delta i min undersökning. Det de sagt kommer endast jag och eventuellt handledare och seminarieledare ta del av och de kommer vara helt anonyma i min undersökning. Vid kontakt gav jag ut mitt telefonnummer då de vid frågor kunde kontakta mig. Jag gav de båda även en möjlighet att läsa det jag skrivit från intervjuerna, men de båda valde att inte läsa då de kände att vi under våra samtal hade förstått varandra väl. Jag tog sedan ut de svar som var relevant för mitt ämne och mina frågeställningar. Databearbetning Mina intervjuer tog ca en timme var, men det fanns gott om tid utsatt vid båda tillfällena. Jag träffade de båda pedagogerna på skolorna där de arbetar. Jag gjorde anteckningar under mina intervjuer och kände att det fungerade väl då det fanns tid till att stanna upp i samtalet så jag kunde skriva ner det jag ville. Jag hade önskat att använda mig av en diktafon men det var 13

19 svårt att få tag i. Mina svar från intervjuerna gick jag igenom direkt efter varje intervju föra att jag inte skulle missa något eller glömma bort någon detalj. När jag sedan gått igenom mina intervjuer valde jag ut det som jag tyckte var relevant för min undersökning. Sammanfattning I detta kapitel har jag beskrivit mitt genomförande av intervjuerna jag gjort och mitt val av metod. Jag har intervjuat två pedagoger på olika skolor, den ena arbetar i grundskolklass och den andre arbetar numera i gymnasiesärskolan men har många års erfarenhet av grundsärskolan. 14

20 Resultat I detta kapitel kommer jag att redogöra de resultat jag fått fram av mina intervjuer. Jag presenterar först min intervju med pedagogen som arbetar i grundskolan, och sedan intervjun med den pedagog som arbetar på gymnasiesärskolan. Intervju nr 1 (grundskolan) Metoder och arbetssätt Marias sätt att arbeta med läs- och skrivinlärning är väldigt varierande. Hon använder inte bara en metod utan plockar utav det hon tycker fungerat bäst och det som passar eleverna bäst. Hon säger även att hennes långa erfarenhet gör att hon vågar blanda och plocka ut guldkorn som hon vill. Hon tycker att detta sätt har fungerat bra länge och hon tycker det är bra när man kan plocka ut det man tycker är bra och sedan blanda. Metoder som hon inspirerats av är bland annat Bornholmsmodellen där rim och ramsor tilltalar henne och som barnen uppskattar mycket och tycker är kul. Hon påpekar särskilt att det är viktigt att barnen känner en lust och tycker det är roligt att vara i skolan och att lära sig. Hon har även använt Kiwimetoden (Whole language) vid olika tillfällen. Hon säger att barnen tycker det är spännande med läsning ur storboken och att de sedan kan titta i en egen liten bok som är likadan. Metoden är inget som on använder regelbundet utan för att få lite variation i lärandet för eleverna. Arbetslaget har också inspirerats mycket av Montessoripedagogiken. Men som sagt arbetar de inte fullt ut med detta heller, utan har plockat det de tycker fungerat bra. Hon kallar deras sätt att arbeta för russinpedagogiken. Med det menar hon att de har plockat ut det bästa från olika slags pedagogik och metoder och gjort till sin egen. Hon menar att detta är något man kan göra om man har lång erfarenhet och alla i arbetslaget har samma tänk. De har mycket egengjort material som eleverna använder sig av vid läs- och skrivinlärning. Mycket av materialet är plockmaterial som elever går och hämtar till sin plats och arbetar med. Det kan vara till exempel bokstavskort där eleven tränar på de olika bokstäverna, kort där de ska öva på att skriva meningar, eller lyssna efter bokstavsljud mm. Det är viktigt att eleverna får med sig grunderna ordentligt. Därför är varje moment viktigt att det gör med noggrannhet och att hon får se det eleven gjort. Många elever idag upplever hon blir så stressade av att de ska komma så långt med övningarna så de inte gör dem ordentligt, utan bara stressar igenom och gör då många slarvfel. Vid sådana tillfällen brukar hon prata med eleven och förklara varför hon vill att de ska vara noggranna och göra uppgifterna 15

21 ordentligt, men hon tycker det är svårt att komma ifrån den stress de har. Det är mycket som är en tävling för dem och det är många som hela tiden siktar in sig på vad som kommer som nästa steg. Det kan vara positivt också när elever vill komma framåt men det är på ett annat sätt och de eleverna kan man uppmuntra på många olika sätt med extra övningar mm. Just de elever som behöver bromsas finns det fler av idag än för några år sedan anser hon och det är svårt att veta varför det blivit så, men en anledning tror hon är att det är mycket runt omkring barnen även i skolan och utanför med bland annat sport och aktiviteter. När en elev börjar skolan är det viktigt att väcka intresse för lärandet om det inte redan finns. Det är ett stort spann på eleverna i klasserna och vissa har kanske inte har läst alls och vissa kan läsa. Det är viktigt att tidigt få en översikt över hur ens grupp ser ut och sedan anpassa sin undervisning utefter den. Eftersom Maria har lång erfarenhet som lärare tycker hon att det fungerar bra, oftast. Det finns alltid speciella fall som är lite knepigare och så, men har man ett bra fungerande arbetslag löser sig det mesta med lita hjälp från andra. Eftersom det finns mycket material i klassrummet som eleverna hämtar och tar till sin plats och arbetar med blir i stort sett allt arbete de gör individuellt. Åtgärder om målen inte uppnås Om en elev riskerar att inte nå målen som finns för åk 3 sätter man in resurser så tidigt som möjligt. På skolan finns alltid speciallärare på plats. Då får eleven, i samråd med lärare, förälder och specialläraren, extra hjälp. Det är även viktigt att det inte blir tillfällen som gör att eleven blir utanför den vanliga gruppen, utan att det anpassas så pass väl att eleven fortfarande känner att den har större delen av sin tid i klassrummet hos sina klasskamrater. Skulle det trots dessa insatser vara så att eleven troligtvis inte kommer att nå målen för åk 3 tar man kontakt med rektorn som har det yttersta ansvaret och diskuterar vilka åtgärder som är lämpligast att sätta in. Man kan förbereda för insatser i nästa årskurs mm. Mycket beror på hur det ser ut för just den eleven, det finns inget generellt sätt för hur sådant behandlas. Övriga resurser På skolan finns även kurator på heltid och en talpedagog som finns på plats en dag varannan vecka. Det finns även modersmålslärare att tillgå vid behov. 16

22 Intervju nr 2 (grundsärskolan) Metoder och arbetssätt När Karin och hennes medarbetare arbetade med läs- och skrivinlärning i grundsärskolan använde de sig av olika material och olika metoder. De höll sig inte enbart till en metod utan utgick hela tiden från elevernas egna intressen och förmågor. De var mycket inspirerade av Montessoripedagogiken. De arbetade även en del efter Wittingmetoden, då främst med de elever som inte kommit så långt i sin läs- och skrivinlärning. Karin är noga med att påpeka att det är några år sedan hon arbetade inom grundsärskolan och att arbetssätten säkert har förändrats och mycket annat tillkommit. Det Karin kan minnas som tydligast är att de arbetade mycket med att motivera eleverna till skolarbetet genom att ta in så mycket av deras egna intressen som möjligt i undervisningen. Varje elev har sina behov och undervisningen kunde lätt anpassas utifrån varje elevs kunskaper och förutsättningar. Det som hon upplevde som en negativ del av undervisningen inom ämnet svenska, var att det var svårt att få tag i böcker som var lättlästa, men som ändå skulle passa en elev i åk 5 eller 6. För en elev som inte behärskade böcker med så mycket text men som ändå ville läsa böcker som hon intresserade sig av, hade de väldigt svårt att hitta litteratur till som hon var intresserad av och ville läsa. På den nivån hon befann sig passade barnböcker in mest, textmässigt. Den eleven fick börja med att skriva av från böcker eller texter som hon själv valt, på datorn och sedan läsa det högt för en lärare. Nu för tiden är digitalkameror mycket användbart och eleverna kan ta kort på något de tycker om och sedan skriva om bilden mm. För att även få in kunskap hos eleverna om vardagen och vardagssituationer är dagstidningen mycket användbar då eleverna kan läsa tv-tider, bio-program mm. Även busstidtabeller är mycket användbara. Som pedagog är det viktigt att tänka på elevens egna intressen, men även såklart det den måste kunna för att lättare klara sig i vardagen och för att bli så självständig som möjligt när eleven blir äldre. Mycket av materialet de arbetade med var egengjort av pedagogerna och de hade även hopplock från olika metoder och idéer från andra. De hade även vissa läromedel där eleven kunde arbeta självständigt. De läromedlen var mycket enkla och innehållet var lika, sida efter sida, men ändå fungerade bra för vissa elever som var trygga med det. Eleverna kunde känna sig duktiga då de arbetade utan att läraren satt med hela tiden. 17

23 De arbetade mycket med ordbilder och med dator som ett redskap. Datorn var mycket användbar eftersom elever som hade det svårt med motoriken kunde skriva utan att behöva anstränga sig så mycket på att det skulle bli fint och läsbart. Då kunde de istället fokusera på exempelvis stavning mm. Åtgärder om målen inte uppnås Enligt Karin nås målen oftast då de inom grundsärskolan är mycket anpassningsbara utifrån varje elevs förutsättningar. I målen står det ofta hur eleven efter sina förutsättningar skall kunna och förstå olika saker. Karin och hennes kollegor arbetade alltid utefter målen och alla elever nådde dem på något sätt, just efter deras egna förutsättningar. Om en elev och förälder/vårdnadshavare känner att de vill ha mer tid finns alltid en möjlighet till ett tionde läsår i grundsärskolan. Skulle det vara så att en elev inte alls når målen har det upptäckts tidigt och bör då kanske flyttas från grundsärskolans läroplan till träningsskolans. Men detta händer sällan eftersom man oftast ser vad elevens behov är tidigt innan man flyttar eleven från grundskolan eller förskolan. Övriga resurser På skolan fanns vid denna tidpunkt tillgång till en talpedagog som kom till klassen ett tillfälle i veckan och arbetade enskilt med eleverna. Sammanfattning I detta kapitel har jag redovisat mina resultat från de två intervjuer jag har genomfört. De båda pedagogerna har många års erfarenhet inom skolan och de båda anser att det är vikigt att ta vara på elevernas egna intressen för att motivera dem till inlärning. Arbetssätten som de två pedagoger talar om skiljer sig inte så mycket åt i intervjuerna och man kan se hur de båda utgår från varje enskild elev så långt det är möjligt. Dock verkar det finnas mer resurser inom grundsärskolan än vad det finns i grundskolan. 18

24 Diskussion I det här avsnittet kommer jag att diskutera intervjuerna och genomförandet av mitt arbete kopplat till litteraturen. Jag har genom mina intervjufrågor diskuterat tillsammans med pedagogerna om hur de arbetar med läs- och skrivinlärning på deras skolor. När jag sedan valt ut från intervjuerna det jag vill ha med i min undersökning har jag tittat på mina frågeställningar om vad som är relevant att ta med för att kunna besvara dem. Mitt syfte med detta arbete var att jämföra läs- och skrivinlärning inom grundskola och grundsärskola och mina frågeställningar var: På vilket sätt arbetar pedagoger med läs- och skrivinlärning på grundskola respektive grundsärskola? Hur mycket skiljer sig undervisningen åt inom de olika skolformerna? Metoder och arbetsätt Båda pedagogerna som jag intervjuat har berättat hur de inte enbart utgår från en metod eller ett arbetstätt. De plockar ihop material och andra inlärningsidéer utifrån egna erfarenheter och vissa moment eller idéer från metoder som de tycker verkar intressanta och som fungerar bra för eleverna. Båda påpekar även hur det egna intresset hos eleverna är viktigt att ta tillvara och motivera eleverna till lärtillfällen. Läsförståelse är kopplad till individens mognad, förutsättningar och kunskaper, enligt Stadler (1998) och detta är något som jag ser att båda mina intervjupersoner arbetar utifrån. De låter barnens egna erfarenheter och intressen vara en stor del i undervisningen och på så sätt utgår de ifrån barnets mognad och där eleverna befinner sig i sin inlärning. Något som är gemensamt för de båda pedagogerna är hur de har inspirerats av Montessoripedagogiken. Jag tror att Montessoripedagogiken är en populär pedagogik och jag är inte överraskad över att de båda är inspirerade av den. Det som är gemensamt för de båda tycker jag även är hur de ser på sitt arbete. Både Maria och Karin verkar trivas med sitt arbete och tycker det är roligt att arbeta med barn. Detta är enligt Stadler (1998) viktigt då pedagogerna har stor inverkan på hur eleverna ser på skolan och skolmiljön. Om pedagogerna är positiva och tycker om sitt arbete smittar det av sig på eleverna och lärtillfällena blir 19

25 roligare för både elev och lärare. Stadler (1998) menar även hur erfarenheter spelar roll. En pedagog med mycket erfarenhet utvärderar sig själv och sina elever lättare än en pedagog som inte arbetat så länge. Genom att utvärdera sig själv och sina elever kan man skapa bättre lärtillfällen och hitta ett bra arbetssätt att gå efter. Detta tror jag kan stämma, men jag tror även att man som ny kommer in med nya ögon och kan ge eleverna många bra lärtillfällen genom att man vill och måste prova nya saker. En lärare som arbetat länge fastnar lätt i samma spår och kanske inte varierar sin undervisning så mycket. Jag tror även att man som ny är mer motiverad att utvärdera sig själv och sina elever för att få reda på om den man planerat varit bra. Jag tror snarare att den lärare/pedagog som arbetat länge inte utvärderar sig så ofta utan utgår från hur det har sett ut tidigare. Detta är dock inget jag uppfattade hos de två pedagoger som jag intervjuade trots att de har lång erfarenhet av sina arbeten. Maria berättar även hur hon ibland arbetar med Kiwi-metoden (Whole language) (se avsnitt Litteraturgenomgång ). Maria berättar att eleverna tycker att det är spännande med den så kallade storboken som läraren läser ur och eleverna tittar på bilderna och följer med så gott de kan i texten. Detta använder hon dock för att få ett avbrott från den vanliga undervisningen. Taube (1987) skriver i sin bok om hur läsningen ska vara meningsfull för barnen från början, vilket jag tycker att det blir då Maria tar in denna metod då och då för att göra undervisningen mer intressant för barnen. Detta gjorde inte Karin som arbetade i grundsärskolan, utan varierade sin undervisning på andra sätt utifrån varje elevs behov. Eftersom hennes elever var så olika och redan hade så olika behov blev hennes undervisning mer varierande. Karin arbetade däremot med Wittingmetoden under sin tid i grundsärskolan. Denna metod är enligt Kullberg (2006), till för nyinlärning vilket kan passa på en särskola då nivån på läsande och skrivande inte är så hög hos alla elever och inlärningen tar längre tid och behöver en mer grundläggande undervisning. Denna metod är en syntetisk metod (ljudningsmetod) och lämpar sig bäst för de elever som inte kommit igång med sin läs- och skrivinlärning. Maria arbetar ibland efter Kiwi-metoden som är en analytisk metod (helordsmetod). I litteraturen beskrivs analytisk metod vilket främjar förståelse och läsning av ordbilder Kullberg (2006). På det sätt Maria använde sig av denna metod var genom att läsa ur den så kallade storboken. Både Karin och Maria har även material som är färdighetsträning. Alltså material som eleverna arbetar med där innehållet är lika sida efter sida. Detta är viktigt för eleverna då det ger dem en djupare kunskap och befäster den hos dem. 20

26 Svensson (1998) skriver i sin bok om hur språket är avgörande för människans utveckling. Det är ett samspel mellan människor där vi visar känslor och delger tankar till varandra. För att fungera väl i samhället är det viktigt att ha vissa färdigheter så att vi människor kan tala om vad det är vi vill och inte vill. Därför är det viktigt att alla barn får med sig så mycket som möjligt av detta från skolan så att de på bästa sätt kan fungera väl ute i samhället och att de känner sig delaktiga. För de barn och elever som går i grundsärskolan blir det kanske lite mer fokus på att de ska klara av vardagen bra och förstå de vanligaste behoven vi har i vårt samhälle. Det blir viktigare att de får lära sig att kommunicera och kunna uttrycka sig om vad de vill mm. För elever i grundskolan har de flesta detta gratis och pedagogen kan undervisa mer inom läs- och skriv på ett mer traditionellt sätt, tror jag. Detta arbetar både Maria och Karin utefter, om än på olika nivåer och anpassat efter hur deras grupper ser ut just för tillfället. Ytterligare en gemensam faktor som jag funnit är att det inom de båda skolformerna är viktigt med ett tryggt klassrumsklimat och tillit till lärare och elev. Något annat hade jag inte väntat mig då det inte ska spela någon roll om man går i grundsärskolan eller grundskolan för att få en trygg skolmiljö. Det är lika viktigt för elever och barn i grundskolan som på grundsärskolan att känna sig accepterade som de är och att de vågar fråga det de inte förstår och så vidare. Även Taube (1987) och Stadler (1998) är överens om detta då de båda anser att pedagogerna har en viktig roll i att skapa ett tryggt klassrumsklimat. Skillnader i undervisningen Innan jag gjorde mina intervjuer trodde jag att jag skulle se större skillnader i undervisningen än vad resultatet visade. Båda pedagogerna utgår mycket från elevernas egna intressen, dock blir det mer av detta i grundsärskolan då eleverna ibland är lite svårare att motivera och de kanske har andra problem som ibland kan vara ett hinder för inlärning. Båda utgår även från vardagsrelaterade saker som är bra för eleverna att ha med sig på vägen ut i livet som vuxen. Nivån skiljer sig dock åt när det gäller detta men tanken är den samma. Jag blev positivt överraskad över detta då jag trodde det skulle vara på ett annat sätt. Min bild av grundskolan innan min undersökning var att den var mycket styrd av hur bra eleverna presterar och att tiden är knapp för pedagogerna till planering mm, medan grundsärskolan känns friare i sitt arbetssätt med eleverna och att det fokuserats på hur eleverna mår och att det ska fungera på bästa sätt i skolan. Jag förstår att det är lättare att planera och ge varje elev det den behöver 21

27 inom grundsärskolan eftersom eleverna är färre och det finns fler resurser. Det står i läroplanerna att så skall det även vara för de elever i grundskolan, men då resurser ständigt saknas och klasserna är stora är det svårt för pedagogerna att hinna ge varje elev exakt det den behöver, tyvärr. I Skolverkets publikation (2010) står det hur kompetensen och fördelningen mellan skolans pedagoger har betydelse för hur elevernas resultat blir. Detta håller jag med om, men jag tror även att det är lättare att fördela resurser i grundsärskolan då eleverna är färre i klassen och behoven för varje elev är tydligare än i grundskolan då många elever inom grundsärskolan har en diagnos fastställd. Jag tror att när en elev har fått en diagnos blir det lättare att ge resurser till pedagogerna och det blir tydligare vad eleven behöver, även om läroplanen säger att varje enskild elev ska få den hjälp och stöd den behöver (Lärarförbundet, 2004). I grundskolan finns även där elever med diagnoser, men jag upplever att det då blir stötvis hjälp av en specialpedagog/speciallärare vid vissa tillfällen, istället för hur det är på en grundsärskola, där specialpedagog/speciallärare alltid finns på plats. På Marias skola finns tillgång till specialpedagog bland annat, men då vid vissa tillfällen när tid bokats för den elev som behöver. I Karins klass fanns det alltid en specialpedagog i all undervisning och på så sätt fick eleverna i hennes klass dagligen hjälp och stöd i sin inlärning av en person med rätt kompetens. Ytterligare en skillnad jag hittade i min undersökning var att målen inom grundsärskolan är lättare att anpassa och arbeta efter för pedagogerna. De flesta elever når målen, då dessa är mycket anpassningsbara och brett utformade. I grundskolan är målen tydliga i och med att det klart och tydligt står vad eleven skall kunna. I grundsärskolans mål står det vad eleven skall kunna efter sina egna förutsättningar (Lärarförbundet, 2004). Pedagogernas uppgift blir då att försöka ge eleverna så mycket vardagsrelaterade kunskaper som möjligt så att de kan fungera så bra som möjligt ute i samhället. Det är även pedagogens uppgift att se vilka förutsättningar eleven har och hur höga krav hon eller hon kan ha på eleven i fråga. Maria berättade hur hon arbetade efter Ingvar Lundbergs Bornholmsmodellen där mycket språklekar är i fokus och eleverna leker med språket. Detta var inget Karin tog upp och jag undrar varför inte de använder sig av de på grundsärskolan där hon arbetade. Det verkar vara en rolig modell som är anpassningsbar för eleverna mångsidigheter och olika nivåer. Lundberg skriver i sin bok (2010) hur en ny värld öppnas för ett barn när den kan läsa och fantasin kan ta större utsvävningar genom att skriva berättelser mm. Jag tror att anledningen 22