Provning /Jan Moback, Roland Norman, Gunilla Colliander, Bernt Jonsson

Transkript

1 Provning /Jan Moback, Roland Norman, Gunilla Colliander, Bernt Jonsson Julbord och Vin des Bosses är det en bra idé? Ja, faktiskt inte så tokig, kan vi konstatera efter senaste provningen som skedde under julbordens högsäsong. Till och med till Jansson kan vi dricka Bosse. Sedan kan man ju tycka att det inte är nödvändigt att dricka vårt kära vin i alla sammanhang. Undvik till exempel sillen. Där är öl och snaps oslagbart. Vi konstaterar återigen att det är värt att vänta. Vår förtjusning över 07:an förra gången är nu om möjligt ännu större. Även 08:an har med tilltagande ålder blivit en favorit, medan 09:an tar tid på sig. Ändå har vi hört att tilltänkta andelsägare gör vågen för just detta vin. Och så har vi för första gången bekantat oss med 10:an. Det är verkligen spännande att möta en nykomling på detta sätt. För första gången är det en rejäl skvätt, 7-8 procent, Mourvedre i vinet. Det är alltså en riktig GSM (Grenache, Syrah, Mourvedre) på känt Rhone- manér. Självklart är det ett ungt vin, men vi anar en karaktär som ger oss förhoppningar att det kommer att kunna mäta sig med 07:an. Vi får väl se. Denna gång uteslöt vi Galinette ur provningen eftersom vinet inte finns att beställa längre. De som vill ha detta vin kan beställa Tradition från Domaine de Calet. Ett vin som i årets tappning är identiskt med Galinette. Med förhoppningar om en vinrik och God Jul/Jan Moback I det följande upprepas provningsresultatet från för respektive vin och kommentarerna från provningen kompletterade med resultatet från den nu aktuella provningen Vin des Bosses 2007 Mörkt körsbärsfärgat vin med begynnande dragning åt tegel som tyder på att vinet börjar få några år på nacken. Doften är livlig och angenäm med mörka bär, kryddighet, lätta toner av toffee, mandel och vingummi. Smaken är balanserad och rik med en påtagligt kryddig karaktär tillsammans med mörka bär och en lätt toffeeton. Smaken ligger kvar länge med ett positivt lite bittert avslut. Angenäma men tydliga tanniner och en närvarande syra gör vinet lätt eldigt och piggt. Sammantaget är detta ett livligt, angenämt och fortfarande ungt vin som närmar sig sina bästa år. Den rika smakpaletten i framför allt kryddigheten gör att det går lätt att hitta smakbryggor till olika typer av maträtter. För den som inte är särskilt förtjust i så kallade sekundäraromer som läder, stall och multna löv är rådet att inte vänta för länge med att dricka 07:an. Här har det hänt saker. Detta är riktigt gott. Vinet har på ett drygt halvår tagit ett rejält kliv. Jämför vi med förra provningen hittar vi inget bittert avslut. När vi uppmanar alla som inte gillar sekundäraromer att dricka det nu, kan vi konstatera att det är för sent. Nu hittar vi en lätt med tydlig

2 dos av stall och läder. Eldigt och piggt skrev vi förra gången. Nu konstaterar vi att doften är mycket angenäm med en häftig kombination av pinjeskog, körsbär, stall och läder. Tanninerna och syran är där utan att göra för mycket väsen av sig. Smaken är lång, välbalanserad och mångsidig med inslag av mörka körsbär, färska kryddor och lite läder. Det är verkligen intressant att följa utvecklingen. Kul och väldigt gott. Frågan är om det kan bli så mycket godare. Doften är kraftfull. Vi lägger märke till mörka bär och torkad frukt, men frukten har klingat av något till förmån för inslag av stall och läder. Smaken är komplex, balanserad och rik med inslag av fikon, mörk choklad och kryddighet. Eftersmaken är lång och smakfull. Det är ett vin som både känns mjukt och lent samtidigt som det inte är ett vin för nybörjare. För den som inte vill stiga över tröskeln in i stallet och gotta sig i sekundäraromerna är det dags att dricka detta vin nu. Vi ser ingen anledning att vänta längre om man inte av rent vinintresse vill se vart detta vin tar vägen Mörkt körsbärsfärgat vin med en cerise ton, något ljusare än 07:an vilket kan förklaras av den något större andelen syrahdruvor. Doften är stram och lite kort jämfört med 07:an utan de mer godisartade inslagen. Fortfarande med ett starkt inslag av mörka bär och med en mindre intensiv kryddighet. Smaken är något fruktigare än 07:an med tydligt inslag av mörka bär och viss sötma. Kryddpaletten är inte lika framträdande och smaken är mer återhållen och elegant jämfört med 07:an. Mer markerad syra och något kraftigare tanniner. Det senare kan bero på den ringa åldern. Sammantaget är detta ett stramare och mer elegant vin jämfört med 07:an. Skillnaden mellan 07 och 08 som vi noterade vid provningen i vintras kvarstår, men upplevdes inte lika stor nu. Då konstaterade vi att 08:an gick bättre tillsammans med lite lättare mat. Idag är vi inte lika säkra på att den skillnaden är så stor. Den elegans som vi noterade i höstas framstår nu, i skuggan av 07:an, som lite brist på karaktär och kraft. För drygt ett år sedan var bedömningen att 07:an var lite bångstyrig, eldig och ganska krävande, medan 08:an var den välvårdade, vattenkammade där allt satt på plats från början. Kanske lite av mammas gosse. Det är ju inte helt ovanligt att busfröna kommer längre i livet än de välartade. Så kanske det är även i vinvärlden, vem vet? Just nu är i alla fall 08:an på efterkälken, men det kan ändras. Nu kommer 08:an! Efterkälken kan man inte säga att det är på, som vi tyckte för ett halvår sedan. I doften lägger vi märke till mörka bär, körsbär, bittermandel och lite syltighet. Nyanser som går igen i smaken och flaggar för det dominerande inslaget av Grenache. Vinets lite syltsötiga karaktär gör att det känns lite glöggigt med toner av russin och torkad frukt. Det är moget, välbalanserat med lång och trevlig eftersmak. Det här är vinet till julbordets revbensspjäll med plommon och kanske även prinskorven och köttbullarna trivs med 08:an.

3 2009 Mörkt körsbärsfärgat vin med en något ljusare cerise ton, vilket i detta fall alldeles säkert förklaras av druvblandningen som innehåller betydligt mer syrah jämfört med tidigare årgångar samt även en del carignan. Doften präglas tydligt av syrahdruvan med viss kryddighet och drag av det som ibland kallas animaliska toner och som kan associeras med charkuterier. Doften är fortfarande lite rå och knuten men öppnar sig betydligt efter luftning. Smaken har tydliga inslag av både röda och mörka bär, en lätt ton av lakrits, och med en angenäm lätthet. Kryddigheten som varit tydlig i tidigare viner är betydligt mer oansenlig. Syran är något mer närvarande och tanninerna påtagliga men de utgör inget bekymmer om man vill dricka vinet nu. Sammantaget är detta ett vin som har en intressant framtid. Karaktären skiljer sig märkbart från de tidigare, även om det är tydligt att de tillhör samma familj. Smaken kommer att fördjupas och bli mer komplex men med en tydligare bärighet. När vinet luftas rejält 1-2 timmar väcker det nyfikenhet på dess framtid. Att vinet upplevs som lättare och fruktigt gör att det matmässigt kan få en lite annan profil än de övriga. Kanske är det 09:an som kommer att gå bäst med lite lättare mat, som ljusare kött, mildare och mindre gräddiga såser och grytor och som kan få lite sommarkaraktär om det serveras ett par grader svalare än. Den som lever får se. Frågan är om inte detta är det intressantaste vinet hittills. Det finns ingen anledning att revidera höstens provning, utom på en enda punkt. Den lakritston vi noterade, kunde vi inte upptäcka nu. Kanske en fråga om smaklökarna och deras dagsform. Detta är ett vin som det är lätt att dricka omedelbart, men frågan är om det är klokt. Vinet är fortfarande lite blygt intill snällhet, men man anar kvaliteter som inte blommat ut. Det verkar sannolikt att upplevelsen kan bli betydligt större om några år. Om man kan bärga sig. Rekommendationen att vänta gäller fortfarande. Detta är fortfarande ett blygt vin som inte har kommit till sin fulla rätt. Doften är anspråkslös med inslag som pekar på Syrah, inte minst violnyanserna. I munnen tar detta vin för sig mer. Det är lite stramt, örtigt, nästan kartigt, med röda bär, peppar och animaliska inslag som också vittnar om Syrah. Vi tycker att detta är ett vin som vi gärna väntar ut ett tag till. Det hindrar inte att vi med framgång har serverat det många gånger, men är det provning så är det. Då solar sig alla Bosse- varianter sig i glansen av varandra Med stor nyfikenhet sätter vi näsan i glaset med denna nykomling i gänget av Bosse- viner. Doften är förvånansvärt kraftfull med inslag av körsbärskärnor, svart vinbärssylt, kryddor och lite animaliska toner som även här antyder inslaget av Syrah. Smaken är outvecklad och tanninerna ger sig tydligt till känna. Vi anar röda bär och kryddighet. Vinet känns stramt och vi diskuterar om det beror på inslaget av Mourvedre som sägs göra att man dricker vinet med rak rygg. Här finns inget flirtigt och godisartat. Vi är överens om att detta är ett vin att vänta ut, men kan också snabbt längta till att dricka det till en okomplicerad grillbiff med pommes och bea. Redan ett bra rödtjut, sannolikt en framtida tungviktare.

4 Vin des Bosses ekat 2007 Mörkt körsbärsfärgat vin men med dragning åt tegel och en lite dovare ton än det oekade från samma år. En pigg och lovande doft av mörka bär med inslag av karamell och färska örter. Doften skapar förväntningar som inte riktigt infrias av smaken som upplevs som lite tunn. Mörka bär dominerar och eken gör att kryddigheten är lite nedtonad. Eftersmaken är lång men inte heller den så nyanserad och fruktig som doften antyder. Strävheten är på plats men till vinets fördel och syran är något dämpad. Sammantaget blev vi glatt överraskade över doften och lite förvånade över att smaken inte riktigt hängde med. Så upplevde vi inte vinet när det var nybuteljerat. Att vinets dagsform kan gå lite upp och ned är vanligt och det blir intressant att följa utvecklingen framöver. Även den ekade varianten av 07:an har utvecklat aromer av läder och stall, men i detta fall stämmer förra provningen bättre med dagens uppfattning. Doften är karaktärsfull och lite stram, medan smaken känns lite mindre karaktärsfull. Det rakryggade och strama är där men ändå med generös frukt och litet inslag av toffee och pinjer. Ett stort grattis till dem som har kvar av denna raritet! Vilket vin! Om den oekade 07:an väcker vår förtjusning så blir den ännu större när vi ger oss i kast med den ekade varianten. Allt har legat på ny ek som nu har integrerats och gör att den bara är till vinets fördel. Men inte bara eken har integrerats. Det är ett komplext och balanserat vin med en mängd nyanser, där det är svårt att lyfta fram några enskildheter. Värt att notera är att de toner av stall och läder som finns i det oekade vinet inte ger sig till känna här. Vi hamnar i en diskussion om ekens berättigande, men även de provare som är lite reserverade till ek faller för detta vin. Det är helt enkelt otroligt gott Mörkt körsbärsfärgat vin med en något ljusare ton än 07 med dragning åt cerise. En lite knuten och reserverad doft som före rejäl luftning kan kännas lite stickig och otillgänglig med inslag av mörka bär och tjära. Här är det smaken som överraskar. Den är helt enkelt strålande med tydlig och väl integrerad ek, mörka bär tillsammans med toner av vingummi, karamell och en frisk kryddighet. Utmärkta tanniner och en tydlig syra som ger vinet en positiv karaktär. Sammantaget var detta en positiv överraskning. Det blev ett litet Hurra vid provningen. Samtidigt är smaken så rik och tillgänglig att den nästan kan upplevas som inställsam. Frågan är hur detta vin ska bli när det har fått mogna och växa till sig.

5 Vi var entusiastiska vid förra provningen och är det även denna gång. När vi läser våra noteringar denna gång och jämför är det uppenbart att något har hänt även här. Vi noterar att doften är tyngre, tuffare med karaktär och inslag av mörka bär, pinjer och toffee (Center). Strävheten är påtaglig och bidrar till det lite tuffare intrycket, syran är eldig. Smaken återspeglar doften väl, den är lång men mindre komplex än doften. Detta är ett rejält vin som vi gärna dricker nu. Favoriten under denna provning. Det oekade vinets lite godisartade toner går igen även här. Doften är kraftfull och Syrah- karaktären ger sig till känna med viol, vingummi och vanilj. Tanninernas strävhet antyder vinets ungdom samtidigt som fatkaraktären är väl integrerad och toner av vingummi, syltighet och svarta vinbär leder till associationer med Amaroneviner. Detta är ett vin som är utmärkt till julbordets cheddarost. Samtidigt är det även här en god idé att vänta lite till. Godistonerna brukar mogna med åren Så var det dags för första omdömet av detta vin. Inslaget av Grenache är större än i tidigare ekade viner och det skapar en rondör och en mjukhet som skiljer detta vin från de tidigare. Dessutom är det igenomsnitt lite äldre fat som använts vilket gör eken mindre påtaglig. Färgen drar åt lite ljusare körsbär. Doften är ung, angenäm men lite outvecklad med inslag av körsbär och vanilj. Man anar en elegans och mjukhet. Tanninerna är unga, lite kavata men helt OK, syran är markerad. Smaken är outvecklad men välbalanserad och angenäm med inslag av röda bär och vingummi. Det är ett elegant vin som upplevs lite lättare än de övriga med ändå kraftfullt. Det krävs ingen övning för att dricka detta nu, men den dämpade eken, elegansen, fruktigheten gör att vi förhoppningsfullt ser framtiden an. För den som gillar denna lite mer stilfulla vinstil finns det anledning att vara mycket hoppfull. Vi noterar en doft av röda bär och karamell. Vi vet ju att detta vin har ekats på fat med olika ålder och anar att det är orsaken till den jämförelsevis dämpade fattonen. Vi är lite förvånade. I smaken återspeglas denna karaktär väl. Det är ett välintegrerat vin med lite dämpad och sötaktig karaktär. Utomordentligt lättdrucket och vi associerar med vissa Riojaviner. Den sötaktiga karaktären gör att vi diskuterar vilken mat som kan passa. Bruna bönor och fläsk är ett förslag. Lökpaj ett annat. Tills vi kommer på att det finns Jansson i kylen. Efter lite mikrouppvärmning konstaterar vi att här har vi Jansson- vinet. Det går riktigt bra.