Bedömning av smärta. Ulf Jakobsson Forskningsingenjör, Dr Med Vet Marianne Gustafsson Leg sjuksköterska, Med Dr. [Uppdaterad ]

Transkript

1 Bedömning av smärta Ulf Jakobsson Forskningsingenjör, Dr Med Vet Marianne Gustafsson Leg sjuksköterska, Med Dr [Uppdaterad ]

2 Bedömning av smärta Ulf Jakobsson, Forskningsingenjör, Dr Med Vet och Marianne Gustafsson, Leg.sjuksköterska, Med Dr En grundsten i en framgångsrik smärtbehandling är en korrekt bedömning av smärtan och dess konsekvenser. Dock är smärta en subjektiv upplevelse, som kan vara svår att kvantifiera på ett tillfredställande sätt. Endast den som har drabbats av smärtan kan ge information om dess intensitet, karaktär, lokalisation etc. Det finns många olika typer av instrument utvecklade för skattning av smärta. Dessa instrument bygger nästan uteslutande på att det är den smärtdrabbade själv som skattar sin smärta samt hur den påverkar det dagliga livet. Det är endast ett fåtal instrument som är utvecklade för att någon annan försöker identifiera tecken på smärta hos någon annan (t.ex. Doloplus 2). Ett sådant instrument används vid smärtbedömning hos personer med kommunikationssvårigheter som t.ex. vid demenssjukdom. Att bedöma eller utvärdera smärta endimensionellt Det finns få instrument för att på ett enkelt sätt bedöma smärta i klinisk verksamhet, och de flesta av dessa smärtinstrument mäter smärta endast ur ett perspektiv, nämligen smärtans intensitet. Fördelen med sådana instrument är att de är lätta att ha med sig, det går snabbt att skatta "smärtan" samt att det är relativt lätt för patienten att förstå hur skalan skall användas. Nedan följer lite exempel på endimensionella smärtinstrument. Visuell Analog Skala (VAS) (Huskisson, 1974) Vas är ett enkelt och ofta använt instrument som utgörs av en 10 cm lång linje där det i ena ändan av linjen står ingen smärta och andra i ändan "värsta tänkbara smärta". Verbal smärtskattningsskala På de verbala smärtskattningsskalorna graderar patienten sin smärtintensitet med hjälp av ord. Termer som används är till exempel ingen, mild, medelsvår, svår eller outhärdlig smärta. För att mäta smärta bland äldre har de verbala skattningsskalorna visats vara mer lämpade att använda än t.ex. VAS-skalan. Numerisk smärtskattningsskala De numeriska smärtskattningsskalorna utgörs av en linje, vanligtvis 100 mm lång, som är gradera från 1 till 100 (alt 1-10). Också denna skala har visat sig vara lättare att använda för individet med någon form av kognitionssvårighet, jämfört med VAS-skalan. Ansiktsskalor (Coleman et al 2002, Herr et al 1998; Hicks et al 2001, Wong & Baker 1988) Ansiktsskalor kan användas till de patienter som av olika skäl inte förstår någon av ovan nämnda skalor. Patienten får se ett antal ansikten med skiftande mimik och väljer ut det som bäst beskriver den egna situationen. Dessa skalor kan användas bland annat för att bedöma smärtan hos barn. Schematiska bilder av människokroppen På dessa schematiska bilder dokumenteras smärtans lokalisation och om möjligt karaktär (t.ex. stickande, molande, skärande). På bilden kan även anges var smärtan är som svårast. Om metoden används på barn kan de uppmanas att färglägga delarna på kroppen i olika färger beroende på intensitet och karaktär. Denna smärtbedömningsmetod ger en god dokumentation av smärtan som kan följas över tid.

3 Att mäta smärta flerdimensionellt Smärta är ett multidimensionellt fenomen, som påverkar en individ såväl fysiskt, psykiskt som socialt. För att få en djupare förståelse om hur smärtan påverkar en individ krävs en multidimensionell skattning av smärtan. Under årens lopp har olika försök med att utveckla multidimensionella smärtinstrument gjorts. Nedan följer ett urval av denna typ av instrument: -McGill Pain Questionnaire (MPQ) -McGill Pain Questionaire - Short Form -Pain-O-Metern (POM) -Multidimensional Pain Inventory (MPI) -Brief Pain Inventory (BPI) McGill Pain Questionaire MPQ (Melzack, 1975, Mystakidou et al 2002,Wilkie et al 2001) är nog det mest kända smärtbedömningsinstrumentet av de ovan nämnda. Detta instrument är ett frågeformulär som består av 78 0rd som alla har ett visst intensitetsvärde. Orden representerar dessutom smärtans olika dimensioner, som den sensoriska, emotionella eller affektiva och den kognitiva komponenten av smärtan. McGill Pain Questionnaire-Short form (Melzak 1987) Detta formulär innehåller endast ett fåtal av orden som finns representerade i ursprungsformuläret. Pain-O-Metern, POM,(Gaston-Johansson, 1996) är utvecklat i Sverige och USA och utvärderar smärtans intensitet, karaktär, lokalisation (schematisk bild över människokroppen) och duration (varaktighet). POM kan användas både som ett en- och ett multidimensionellt instrument. På ena sidan av POM finns en Vas-skala (POM-VAS) och på den andra sidan av POM finns 11 sensoriska och 12 affektiva eller emotionella ord (POM WDS), som alla har ett intensitetsvärde. Patienten kan från dessa ord välja så många sensoriska respektive affektiva ord som behövs för att beskriva den aktuella smärtupplevelsen. POM kan därmed ge en uppfattning om vilken av smärtans dimensioner som patienten upplever som dominerande och är tänkt för att användas i den kliniska verksamheten. Multidimensional Pain Inventory (MPI) (Kerns et al., 1985) syftar till att bedöma smärta multidimensionellt, och är ett frågeformulär som fokuserar på hur smärtan påverkar dagligt liv fysiskt, psykiskt och socialt. MPI-S (Bergström et al., 1998), är en svensk översättning av West Haven-Yale Multidimensional Pain Inventory men innehåller färre frågor än ursprungsinstrumentet. Brief Pain Inventory(BPI) (Svensk sjuksköterskeförening och Spri, 1999) är utarbetad i första hand för bedömning av smärta i samband med cancer men har använts också vid andra sjukdomar t.ex. reumatiska och kroniska ortopediska sjukdomar. BPI utvärderar smärtan genom smärthistoria, orsak, lokalisation, karaktär, påverkan på fysisk aktivitet samt utvärdering av pågående smärtbehandling. För en del av instrumenten som mäter smärta multidimensionellt (bl.a. MPQ och MPI) finns även kortversioner, som försöker fånga lika många dimensioner (och på samma sätt) som ursprungsinstrumentet men med mindre antal frågor. Dessa kortversioner är framförallt lämpliga att använda då information måste samlas in snabbt eller till personer som inte orkar (t.ex. äldre och sjuka) genomföra den mer omfattande mätningen.

4 Instrument för att kvantifiera smärtbeteende Nedan finns exempel på instrument som mäter smärta genom att kvantifiera smärtbeteende. Denna metod för att mäta smärta kan vara speciellt lämplig när man vill få ett objektivt mått på smärtan hos t.ex. barn eller personer med kommunikationssvårigheter (av olika anledningar). Doloplus 2 är ett bedömningsinstrument för att mäta smärta bland äldre med nedsatt kommunikationsförmåga (Wary & Doloplus, 1999). Instrumentet, som utvecklades 1992 av Bernard Wary, finns översatt till franska, engelska och till svenska. Det finns i nuläget ingen svenska version av detta instrument som är validitets- och reliabilitetstestat. UAB (University Alabama Birmingham) Pain Behaviour Scale (Richards et al., 1982) är ett annat exempel på smärtskattningsskala. Den är en enkel och validitetstestad metod för att kvantifiera smärtbeteende. UAB Pain Behaviour Scale finns översatt till svenska. Smärtdagböcker Att be patienten föra smärtdagbok kan vara ett annat alternativ för att följa upp smärtan och dess konsekvenser på dagligt liv. Anteckningarna i dagboken bör innehålla information om smärtans intensitet, lokalisation, karaktär, duration, vilka mediciner/smärtlindringsmetoder som använts, påverkan på humör och de aktiviteter som hon/han ägnar sig åt osv. Referenser Bergström G, Jensen IB, Bodin L, Linton SJ, Nygren ÅL, Carlsson SG. (1998). Reliability and factor structure of the Multidimensional Pain Inventory - Swedish Language version (MPI-S). Pain. 75: Gaston-Johansson F. (1996). Measurement of pain: The psychometric properties of the Pain-O-Meter, a simple, inexpensive pain assessment tool that could change health care practices. Journal of Pain and Symptom Management. 12: Huskisson EC. (1974). Measurement of pain. The Lancet. 9: Kerns RD, Turk DC, Rudy TE. (1985). The West Haven-Yale Multidimensional Pain Inventory (WHYMPI). Pain. 23: Melzack R. (1975). The McGill Pain Questionnaire: major properies and scoring methods. Pain. 1: Richards JC, Nepomuceno C, Riles M, Suer Z. (1982). Assessing Pain Behaviour: The UAB Pain Behaviour Scale. University of Alabama Birmingham. Svensk sjuksköterskeförening och Spri. (1999). Cancerrelaterad smärta - riktlinjer för smärtbedömning, patientundervisning och komplementär smärtbehandling. Omvårdnad nr 7. Spri förlag. Wary B, Doloplus C. (1999). Doloplus-2, a scale for pain measurement. Soins Gerontology. 19:

5 Allt material på dessa sidor är upphovsrättsligt skyddade och får inte användas i kommersiellt syfte. Använd gärna texten för eget bruk men ange var materialet har hämtats. Ange referensen på följande sätt: Jacobsson, U. Gustafsson, M. Bedömning av smärta.(2006). [Elektronisk]. Vårdalinstitutets Tematiska rum: Leva med smärta. Tillgänglig: Tematiska rum.