FÖRSURNINGSSITUATIONEN I SKÅNE

Transkript

1 Inledning - Försurningssituationen FÖRSURNINGSSITUATIONEN I SKÅNE DRIVKRAFTER Svavel- och kvävenedfall I Skåne, i Vavihill på Söderåsens västsluttning i höjd med Svalöv, finns sedan 1984 en mätstation för kemiska mätningar i atmosfäriska nedfall av luft- och nederbörd (se figur nedan). Denna station ger ett underlag för att beskriva nedfall över öppen mark. Nedan redovisas översiktligt förändringen i svavel- och kvävenedfall över tid. Vavihill, svavel i skånsk nederbörd SO4-S mg/l 1,60 1,40 1,20 1,00 0,80 0,60 0,40 0,20 0, ÅR 1

2 Inledning - Försurningssituationen Vavihill, kväve i skånsk nederbörd 2,50 N(NO3-N + NH4-N) mg/l 2,00 1,50 1,00 0,50 0, ÅR Ovan visas nedfallet med nederbörd av svavel (i sulfat) och kväve (i nitrat och ammonium) som mg/l. För både svavel och kväve har en klar reduktion skett över mätperioden Reduktionen är som mest uttalad för svavel som minskat från ca 1,4 till knappt 0,4 mg SO 4 -S/L. Svavelhalten verkar plana ut till en ny konstant nivå under perioden Halten kväve (summan i nitrat och ammonium) minskar något från 1,5-2,0 mg N/L till ca 1 mg N/L under senare år. Nederbördsmängd Vavihill, nederbördsmängd mm/år 1000 Nederbörd mm/år ÅR När nederbördsmängden ökar så ökar också nedfallet av vätejoner och därmed försurningen. I Vavihill tycks nederbörden, till skillnad från den vid t.ex. nederbördsstationen i Osby ej öka, snarare syns i Vavihill en tendens till minskande nederbörd under perioden I 2

3 Inledning - Försurningssituationen genomsnitt faller 773 mm/år i Vavihill med en lägsta årsnederbörd 1996 på 511 mm och en högsta 2002 med 964 mm, en variation på i storleksordningen en faktor två. Resulterande syranivå i nederbörd Vavihill, ph i skånsk nederbörd 5,00 4,80 ph 4,60 4,40 4,20 4, ÅR Ovan figur visar utvecklingen av syra i nederbörden i Vavihill under perioden Som framgår av figuren ökar ph i nederbörden från ca 4,3 till ca 4,9 under perioden. Mätstation för luftnedfall 3

4 Inledning - Försurningssituationen AVRINNANDE VATTEN FRÅN SKOGSMARK Inom ramen för krondroppsprogrammet, som i Skåne drivs i Skånes luftvårdsförbund regi, finns idag sex sådana ytor (se figur nedan). Nedan redovisar vi försurningssituationen för den med längst tidsserie, dvs. för ytan i Arkelstorp. Arkelstorp är en högt belägen granskogsyta på stenig/blockig moränmark i nordvästra Skåne inom ÅO Immeln. Ytan ligger vindskyddad i en nordlig sluttning. Skogen är 54 år (2010) och gallrades sommaren 1995 och i september Syranivå Arkelstorp, ph i skogsmarksvatten 4,60 4,50 4,40 ph 4,30 4,20 4,10 4, Datum 4

5 Inledning - Försurningssituationen Figuren ovan visar hur syranivån i avrinnande skogsvatten ökar från 1985 fram till ca 1995 och därefter ligger relativt still men på en mycket låg ph-nivå på ca 4,2 ph-enheter. Från år 2000 minskar syranivån i avrinnande vatten och ligger år 2009 på ca ph 4,4-4,5, dvs. fortfarande en mycket hög syranivå. Oorganiskt aluminium risk för gifteffekt Arkelstorp, oorganiskt aluminium i skogsmarksvatten Oorganiskt aluminium mg /L 9,00 8,00 7,00 6,00 5,00 4,00 3,00 2,00 1,00 0, Datum Figuren ovan visar på halten oorganiskt aluminium i avrinnande skogsvatten i Arkelstorp för perioden Figuren visar på rakt motsatt händelseförlopp jämfört med det för ph. Halten oorganiskt aluminium ökar från 1985 fram till en maximal halt på ca 8 mg ooal/l runt år Därefter sjunker halterna kontinuerligt fram till 2009 med en nivå på 1-2 mg ooal/l. Detta är fortfarande en mycket hög halt med oorganiskt aluminium. När detta markvatten når ytvatten är risken för biologiska skador mycket stor. 5

6 Inledning - Försurningssituationen Nitrat-kväve - risk för kväveläckage När kväve läcker ur skogsmarken ökar den ena av de båda av drivkrafterna för försurning samtidigt som problemet övergödning riskerar att öka parallellt med försurningsproblemet i de kalkade målområdena och nedströms dessa. Arkelstorp, Nitrat-kväve i skogsmarksvatten mg NO3-N/L 10,0 9,0 8,0 7,0 6,0 5,0 4,0 3,0 2,0 1,0 0, Datum Med tiden har så mycket kväve filtrerats av att skogsmarken nu riskerar börja läcka kväve. Ovan visas situationen för skogsmarken i Arkelstorp under perioden År 1995 registrerades ett första tillfälle när nitrat lämnade skogsmarken med markvattnet. År med stora nederbördsmängder under sommarhalvåret (april-september) för åren 2002 och 2007 noteras medföra extremt höga halter, upp till ca 9 mg NO 3 -N/L i avrinnande skogsvatten. Under senare år ( ) är läckaget att betrakta som kontinuerligt återkommande, om än med starkt varierande halter. Under höstarna (oktober) går läckaget dock fortfarande ner till knappt mätbara halter. 6

7 Inledning - Försurningssituationen FÖRSURNINGSUTVECKLING I OKALKADE REFERENSSJÖAR VATTENKEMI Referenssjöar I Skåne finns idag (2010) totalt 12 okalkade referenssjöar som följs inom programmen för nationell och regional miljöövervakning samt inom programmet för integrerad kalkeffektuppföljning (se figur nedan). Utöver dessa följer vi inom ramen för regional kalkeffektuppföljning sju stycken okalkade sjöar; Svinasjön (inom åtgärdsområdet för Vieån, extremt sur), Abborrasjön (inom åtgärdsområdet för Immeln, något försurningspåverkad) och Lyngsjön (utanför åtgärdsområdena inom s avrinningsområde, extremt kalkrik). Inom Immelns ÅO - Östersjön uppströms Bäen (kraftigt humös och sur) och Gårdsjön Örnanäs (stabilt ph och relativt klar). Strax utanför åtgärdsområdena (4-8 km från ÅO) men i skogsmark de relativt stora och klara sjöarna Tydingen och Lursjön. Skånes referenssjöar Bäen hög tidsupplösning Referensjön Bäen, en nationell trendsjö, ligger inom åtgärdsområdet Immeln och har inom sitt avrinningsområde skogsmarksytan Arkelstorp. 7

8 Inledning - Försurningssituationen Nedan redovisas sjövattnets svavelhalt som sulfat över tid ( ), dess syrastatus som ph och kvoten kalcium/magnesium samt halterna järn och mangan som ett mått på markläckaget. Svavel i Bäens ytvatten 0,500 0,450 0,400 SO4_IC mekv/l 0,350 0,300 0,250 0,200 0,150 0,100 0,050 0, ph i Bäens ytvatten 7,00 6,50 6,00 ph 5,50 5,00 4,50 4,

9 Inledning - Försurningssituationen Ca/Mg i Bäens ytvatten 1,6 1,5 1,4 Ca/Mg ggr 1,3 1,2 1,1 1, Fe/Mn i Bäens ytvatten Fe µg/l Mn µg/l Fe ug/l Mn ug/l 9

10 Inledning - Försurningssituationen Figurerna ovan visar att sulfathalten minskar kontinuerligt från ca 0,4 mekv SO 4 /L under 1984 fram till ca år 2000 då den planar ut på ca 0,2 mekv SO 4 /L för att sedan tendera att åter öka de senaste 2-3 åren. Bäen Bäens västsida inom vilken skogsmarksytan Arkelstorp finns Syrahalten varierar kraftigt under perioden men ligger på i stort sett samma phnivå under hela tiden, dvs. i intervallet ph 5-6. Möjligen med undantag av perioden då ph ökar något. Kvoten kalcium:magnesium sjunker från en faktor runt 1,5 till ca 1,3 från 1984 till ca Kvoten ligger sedan relativt konstant fram till 2001 då den först sjunker till 1,2 år 2002 för att sedan åter stiga först till 1,3 år 2003 och sedan till 1,4 runt år 2006 för att sedan åter falla till 1,3. En sjunkande kvot kan tyda på en allt mer urlakad markbuffert. Figuren för järn och mangan visar att halterna ökar ganska dramatisk från mycket låga (<500 µg Fe/L respektive <250 µg Mn/L) till mycket höga halter (> µg Fe/L respektive >1 000 µg Mn/L) under perioden 1984 till Ökningen tycks ske i två steg, först runt år 1990 då framför allt mangan språngvis ökar kraftigt, sedan från ca år en tidpunkt från vilken båda metallerna ökar kontinuerlgt - fram till år Ökande halter, framför allt under senare år, tyder på ett kraftigt ökat markläckage för båda metallerna. Gårdsjön Örnanäs, , en lokal sjöreferens inom ÅO Immeln 10

11 Inledning - Försurningssituationen ph I LÄNETS SJÖAR För att beskriva syrastatus i länets sjöar redovisar vi i nedan tre figurer ph, i relativt sen tid. Först redovisar vi ph i sjöar från den senaste riksinventeringen Dessa resultat är länstäckande men något gamla. För att kunna lyfta fram dagsläget redovisar vi ph-data från senaste tre-årsperioden, dvs. för perioden För dessa sjöar visar vi medianvärden i en figur och lägsta värde i var sin figur. För att beskriva surhet använder vi Naturvårdsverkets bedömningsgrunder från 1999 i rapport 4913, i vilken fem tillståndsklasser för ph redovisas: Klass Benämning ph-värde 1 Nära neutralt > 6,8 2 Svagt surt 6,5-6,8 3 Måttligt surt 6,2 6,5 4 Surt 5,6 6,2 5 Mycket surt 5,6 Riksinventeringen 2005 Naturvårdsverket har sedan 1972 bedrivet en landsomfattande undersökning av vattenkvalitet i landets sjöar, i princip en gång vart femte år. Den senaste undersökningen genomfördes under hösten Resultaten för de sjöar som ingick från Skåne med den regionala förstärkning som den regionala miljöövervakningen bidrog med resulterade i att 96 av länets samtliga 488 sjöar (dvs. sjöar med en sjöyta 0,01 km 2 ). Detta innebär att ett relativt gott urval av ca en femtedel av alla Skånes sjöar undersökts vid ett tillfälle. Resultat för ph i skånska sjöar (kalkade och okalkade) från riksinventeringen

12 Inledning - Försurningssituationen Nuläge Vi saknar data som är länstäckande för denna period och kan därför bara visa fram situationen för de sjöar som ingår i vår normala kalkeffektuppföljning. I vår kalkeffektuppföljning undersöker vi totalt 65 sjöar. Av dessa 65 sjöar är 48 målsjöar (totalt 49 st) varav 22 är direktkalkade och 27 är kalkpåverkade. Bland de resterande 16 sjöarna är sex styrpunkter och 10 är idag helt opåverkade av kalk Medianvärde för ph under perioden Lägsta värde för ph under perioden

13 Inledning - Försurningssituationen BIOLOGI Vi använder här förekomsten av två dagsländelarver för att beskriva försurningsläget före kalkning (fram till 1977, enbart vattendrag) och idag ( , sjöar och vattendrag). Dagsländearterna är dels, den något försurningskänsliga och mycket vanliga vinteröringssländan Baetis rhodani samt dels, den starkt försurningskänsliga men inte fullt så vanliga gånggrävarsländan, åsandslända Ephemera danica. Bottenfaunaarter delas efter försurningskänslighet in i fem indexklasser (FSI, SNV Rapport 4345): FSI ph 5 > 5,5 4 5,0-5,5 3 5,0-5,4 2 5,5-5,9 1 6,0 Bottenfaunaarter delas också in i försurningskänslighet (BpHI) i en skala från 1-10 där värden över 6 motiverar kriterier för indikatortaxa för försurningskänslighet (dvs. när minst 2- percentil för ph vid vilken arten påträffats i Sverige inte understiger ph 5,5, NV Rapport 5235). Taxagrupp Art ph 2-percentil BpHI Individer st. Dagslända Baetis rhodani 5, Dagslända Ephemera danica 5, I nedan figurer visar vi förekomsten av Baetis rhodani och av Ephemera danica dels, för perioden fram t.o.m och dels, för perioden Bottenfauna i perioden Den svarta linjen markerar områden i Skåne inom eller ovanför vilken de båda dagsländearterna arterna Baetis rhodani och Ephemerella danica ej påträffades under 1970-talet fram till

14 STYRMEDEL FÖR KALKNING Åtgärdsplan Inledning Strategi för kalkning m.m. Styrande för länets arbete med kalkning av sjöar och vattendrag Kalkningen av sjöar och vattendrag sker i allt väsentligt med 85 % statsbidrag inom länet och med kommuner som kalkningshuvudmän. Statsbidragen bygger på årlig tilldelning från Naturvårdsverket efter årliga beslut av riksdagen. Den nu gällande och av riksdagen beslutade långsiktiga nationella kalkningsplanen togs fram av Naturvårdsverket 1999 och avser perioden Nationell plan för kalkning av sjöar och vattendrag Regeringen har formulerat förutsättningarna för hanteringen av statsbidrag i sin Förordning (SFS 1980:840) om kalkning av sjöar och vattendrag. Länsstyrelsen arbete med kalkning av sjöar och vattendrag följer, sedan dess start i full skala 1982, i allt väsentligt aktuella råd, föreskrifter och/eller handböcker som de formulerats först av Fiskeriverket 1982 med Råd och riktlinjer för kalkning av sjöar och vattendrag och sedan av Naturvårdsverket 1988 i Allmänna Råd 88:3 Kalkning av sjöar och vattendrag, följt först av en uppdatering 2002 i Handbok 2002:1 Kalkning av sjöar och vattendrag och nu senast 2010 i 2010:2 Handbok för kalkning av sjöar och vattendrag. På uppdrag av Naturvårdsverket och efter samråd med länets kalkningshuvudmän ansöker Länsstyrelsen årligen om medel för kalkning av länets målområden. Ansökan, har fram till och med 2009 i stort sett helt byggt på länets åtgärdsplan, framtagen för perioden År 2008 fick länen i uppdrag av Naturvårdsverket att anpassa kalkningsinsatserna till ett minskat nedfall av försurande ämnen från års kalkningsnivå med en minskning med minst 30 %. Länen fick därmed en målsättningsnivå för kalkning att uppnå till år För Skåne formulerades denna målsättningsnivå till högst ton kalk per år. Då neddragningar måste baseras på fakta om faktiskt kalkningsbehov har fakta uppdaterats i och med att tre nya spridningsplaner tagits fram; en för Skräbeån (klar 2007), en för och en för Rönne å (båda klara i december 2009). Spridningsplanerna har samordnats vattendragsvis till en plan per avrinningsområde, dvs. över kommun- och länsgränser. 14

15 Inledning Strategi för kalkning m.m. Aktuella spridningsplaner för kalkning i skånska sjöar och vattendrag. Spridningsplanerna är samordnade huvudavrinningsområdesvis över läns och kommungränser. KALKNINGSSTRATEGI Kalkningsmetod Länets åtgärder för kalkning, effektuppföljning och biologiskt återställningsarbete bedrivs samordnat inom 17 utpekade åtgärdsområden. Dessa har skurits ner från tidigare 20 områden. För 2010 kalkas eller kalkpåverkas totalt 67 målområden varav 49 är målsjöar och 18 är rinnande målsträckor. Åtgärdsområden med målsjöar och målvattendrag för kalkning i Skåne län 15

16 Inledning Strategi för kalkning m.m. Direktkalkning av målsjöar med hjälp av båt är en förstahandsåtgärd inom länet. Direkt kalkning av målsjöar med båt förutsätter att målsjöns teoretiska omsättningstid bör vara längre än sex månader (tidigare tre månader) och att framkomlighet bör vara god samt att en lämplig isättningsplats för båt finns. Visar sig tillgängligheten för båt, fraktad med bil till sjön, vara begränsad och det är möjligt och mer relevant försöker vi som nästa steg i första hand utnyttja uppströms liggande sjöar för kalkning av nedströms målområden. Är detta inte möjligt eller relevant, eller om mängden kalk är liten, förordar vi direktkalkning av sjöar med flyg. För kalkning av vattendrag eftersträvar vi i första hand att naturligt dosera ut kalk från en uppströms åtgärdssjö eller, om så finns, ett målområde. Länet har aktivt valt att minimera sin kalkning av våtmarker. Orsak till detta är att det finns få naturliga våtmarker kvar i länet och att de som finns, för det mesta har mycket höga naturvärden. Totalt är därför endast tre våtmarksområden i länet kalkade. Ett av dessa ligger inom Rössjöholmsåns åtgärdsområde men inom Hallands län. De andra två finns båda i Hässleholms kommun dels, inom Vieåns åtgärdsområde och i dess biflöde Lillasjöbäcken och dels, inom Tviggasjöarnas åtgärdsområde (avslutade från och med 2010). Kalkning med båt direkt i sjö Kalkning med flyg direkt i sjö Kalkade sjöar i Skåne är vanligen små (mindre än 15 ha sjöyta), grunda (mindre än 6 m:s djup) och med snabba omsättningstider (kortare än 3 månader). Flera av länets målsträckor i rinnande vatten saknar uppströms sjöar eller lämpliga våtmarker. Sjö- eller våtmarkskalkning som metod blir då vare sig hanteringsmässigt eller ekonomiskt effektiv som metod utan uppströmskalkning med kalkdoserare måste då användas. För 2010 har länet 18 aktiva kalkdoseringsanläggningar. Ytterligare fyra kalkdoseringsanläggningar finns men är avställda i avvaktan på beslut om fortsättning. En av dessa kan, efter renovering, åter komma att startas upp medan övriga tre bedöms kunna avslutas för gott. Ytterligare fem kalkdoseringsanläggningar har eller har använts i länet, två av dessa är emellertid nu helt avslutade (nermonterade) medan tre idag administreras av Länsstyrelsen i hallans län ( avser en i Stensån och två i Lagan). Ju mindre kalk som doseras ut ju dyrare blir kalkningen per ton! Små sjöar (här mindre än 15 ha sjöyta) kalkas kanske därför inte längre upp i landet där man har fler och större sjöar. Tre argument av principiell karaktär gör emellertid att vi i Skåne valt att satsa även på dessa småvatten : 16

17 Inledning Strategi för kalkning m.m. 1. Sjöarna i det försurningsdrabbade området i norra Skåne ligger på sluttningen av Småländska höglandet ner mot Skånes slättområden. I denna övergångszon från de sura bergarterna gnejs och granit i norr mot mer sedimentära bergarter i söder och från barrskogar i norr mot lövskogar i söder finns miljöer som är extremt rika på biologisk mångfald. 2. Skåne ligger nära kontinenten och tar emot en första stöt av luftnedfallande ämne och är där utsatt för ett stort nedfall av försurande ämnen. 3. I Skåne medverkar befolkningstäthet tillsammans med både lokal, regional, nationell och internationell turism till ett högt tryck från allmänhet i form av krav på möjligheter till att idka sportfiske, kanot- och friluftsliv i övrigt. Kalkningsmedel Vi använder idag enbart kalciumkarbonat (CaCO 3 ) som kalkmedel och kräver att denna ska vara P-märkt. En målsjö, Hjärtasjön, kalkades tidigare med soda, dinatriumkarbonat (Na 2 SO 3 ). Hjärtasjön inom Immelns ÅO, tidigare sodakalkad Vid sjökalkning med båt blandas kalkmjöl (0,2 mm) upp med vatten och sprayas ut framför båten. Vid flygkalkning av sjöar och våtmarker används idag granulerad kalk för att minimera risken för kalkavdrift med vind i strandnära partier. I kalkdoserare används kalkmjöl. I länet finns idag 22 kdlkdoserare varav 19 är aktiva. Där så är praktiskt möjligt våtdoseraras kalken ut (15 doserare av 19 st.) annars torrdoseras den genom att doseraren placerats över vattendraget (4 doserare av 19 st.). Kalkdoserare i Simontorp med våtdosering ut till Simontorpsån 17

18 Inledning Strategi för kalkning m.m. Kalkningstidpunkt Vi kräver i tillståndsbeslut att sjö- och våtmarkskalkningen ska genomföras under perioden oktober-december ett givet kalkningsår (vanligen årligen). Syftet är att full effekt i samband med höstregnen och en varaktig kalkningseffekt fram genom vårflödet. För kalkdoserare kräver vi att kontroll av doserarens funktion skall ske bland annat genom att ph kontrolleras upp- och nedströms doseraren. Vidare, att kontroll av ph skall ske minst en gång per vecka under drift. Överdosering ska undvikas - detta innebär att om ph uppströms doseraren ligger stabilt över sex ska doseringen stängas av. Kalkdos Kalkdoser har tidigare beräknats enligt Handbok 2002:1 Kalkning av sjöar och vattendrag fram till 2009 men sker nu enligt 2010:2 Handbok för kalkning av sjöar och vattendrag. I och med denna åtgärdsplan har vi anpassat kalkdosen till dagens bakgrunds-ph, så långt detta varit möjligt. 18

19 Inledning Strategi för kalkning m.m. STRATEGI FÖR EFFEKTUPPFÖLJNING Effektuppföljning bedrivs i stort sett efter centrala riktlinjer redovisade i handbok och i årliga tilldelningsbeslut. VATTENKEMI Tidpunkt för provtagning Vattenkemiskt styrs effektuppföljningen av väderåret. I Skåne inträffar högflödesperioden vanligen under perioden oktober-april/maj och orsakas av höst och vinterregn eller vissa år av snö och snösmältning. Vinter, dvs. normalt sett från mitten av januari till mitten/slutet av mars är vanligen, men sannerligen ej alltid, den årstid då mest sura förhållanden uppträder i Skånes vatten. Mest sura förhållande kan emellertid lika väl inträffa under hösten med långvariga höstregn som kan starta någon gång i september och vara fram över jultiden eller under våren, dvs. från mitten av mars till mitten av maj, framför allt år då vi haft en vinter med tjälad mark och mycket nederbörd vare sig den fallit som snö eller regn. Isläggnings- och islossningstider för Skånes största sjöa, Ivösjön, inom Skräbeåns avrinningsområde. Totalt genomförs fyra provtagningar per sjö och år. Uppföljning av högflödesperioden för sjöar sker med tre prov, ett vardera för att täcka in höst, vinter och vår. Sommartid kan tillskott av grundvatten och växternas fotosyntes få en stor betydelse för sjöarnas buffertförmåga respektive för deras syranivå. I avsikt att beskriva den totala variationen i dessa variabler och för att kunna nyttja denna kunskap till att försöka förklara effekter i ekosystemets biologiska delar följer vi variablerna även med ett sommarprov. I vattendragen sker provtagning minst sex gånger per år. Fem av dessa utförs under högflödesperioden med det, relativt sjöarna, utökade målet att försöka gaffla in sämsta situation vid höstregn respektive vid tjällossning snösmältning/vår-vinterregn. Två prov tas vardera under höst och vår samt ett för att beskriva vintersituationen. Vid doserarkalkning i vattendrag kan kalk bli liggande på bottnar nedanför doseringsanläggningar. Vi tar ett sommarprov för att bland annat försöka få en uppfattning om denna kalkmängd påverkar sommarsituationen i negativ riktning, dvs. för höga ph-värden. Från och med år 2010 provtas fyra kalkade målrinnsträckor i styr- och målpunkter med minst 12 gånger per år. Dessa fyra rinnsträckor är; Drivån och Krusån inom Drivåns åtgärdsområde, Bivarödsån inom Bivarödsåns åtgärdsområde och Ekeshultsån inom Immelns åtgärdsområde. I dessa fyra målstäckor saknas uppströms sjöar och de reagerar därför hydrologiskt mycket snabbt och här riskerar vi därmed att få fler surstötar än för de rinnande 19

20 Inledning Strategi för kalkning m.m. målsträckor som har uppströms sjömagasin som utjämnar flödet. Den utökade provtagningsfrekvensen koncentreras till de båda högflödesperioderna under vår och höst. Val av mätvariabler Utöver målvariabeln ph och riktvärdesvariabeln alkalinitet följer vi ytterligare några variabler inom vår normala kalkeffektuppföljning (KEU): 1. Vattenfärg. En hög vattenfärg begränsar bland annat gift -effekten hos flera metaller som kan komma att röra sig från försurad mark till sjöar och vattendrag. Exempel på sådana metaller är aluminium, järn och mangan, kadmium, koppar och zink. 2. Kalcium och magnesium. Försurning av mark leder till ett markläckage av baskatjoner bland vilka kalcium och magnesium är två viktiga ämnen. Kalcium ingår också som den ena av de två jonerna i vårt kalkningsmedel, kalciumkarbonat. Mängden kalcium upp och nedströms doserare hjälper oss att kunna tolka hur effektiv doserarens kalkningsinsats är vid ett visst tillfälle och i vissa fall för att bedöma om kalkning verkligen skett. Kalk ingår vidare som en väsentlig del i skal hos skalbärande djur som snäckor, musslor och kräftdjur och är dessutom en viktig komponent i många livsprocesser. Kunskap om kalcium är väsentlig. Relationen kalcium:magnesium kan ge användbar information om markläckage och kalktillskott eftersom magnesium rör sig i betydligt mindre grad än kalcium. 3. Konduktivitet. Ett mått på vattnets förmåga att leda elektrisk ström och som utgör ett indirekt sätt att beskriva mängden joner salthalten i vattnet. Höga värden visar på mycket salter (joner) och kan användas bland annat för att beskriva skillnader i kalkmängd upp- och nedströms kalkdoserare. 4. Grumlighet. Grumlighet kan användas som ett mått för att visa på effekten av kalkgrumling nedströms doserare men också på erosionseffekter i vattendragen eller planktongrumling i sjöar samt djuputbredning av växter. 5. Syrgas. Den alltmer ökande vattenfärgen orsakar syrgaskostnader vid dess nedbrytning och en sänkt syrgashalt sänker livsbetingelser för djur. Används som bakgrundsvariabel för utesluta andra effekter än de orsakade av försurning samt för att få en bild av andra påverkansfaktorer än försurning/kalkning. Utökad vattenkemisk provtagning Med utökad vattenkemi avses Naturvårdsverkets undersökningstyp för vattenkemi i sjöar respektive i vattendrag. Utökad vattenkemi genomförs idag för fyra sjöar; Värsjön och Vittsjön inom Vieåns åtgärdsområde och Södra Kroksjön och Immeln (utlopp) inom Immelns åtgärdsområde och två vattendrag; Krusån och drivån inom Drivåns åtgärdsområde. Dessutom tas utökad vattenkemi i de sjöar som provfiskas. Prov tas i ytan det år sjöarna provfiskas (normalt en gång per tre år). Provtagning sker då ute på sjön vid två tillfällen, i april och i augusti. 20

21 Inledning Strategi för kalkning m.m. BIOLOGI Val av mätvariabler Biologisk effektuppföljningen sker kontinuerligt sedan 1994 av bottendjur i sjöarnas strandzoner (litoraler, 0-1 meters djup) och i rinnade vatten på strömmande partier. Vidare av fisk med nätfiske i sjöar och med elfiske i rinande vatten sedan Vi avser att efterhand att genomföra kiselalgs-provtagningar i samtliga målområden för rinnande vatten under perioden Tidpunkt för provtagning Normalt sett sker biologisk provtagning i Skåne en gång vart tredje år. I de fall där vi bedömmer att en tidsserie visat på stabila, förhållanden för en viss biologisk variabel glesas provtagningen för denna ut till en gång per sex år eller mer. På en punkt avviker vår provtagning av bottenfauna när det gäller rekommendationerna i den nya handboken, där det provtagning under våren/försommaren förordas. Länsstyrelsen i Skåne hade redan ca 1990 kommit fram till samma slutsats och genomfört en undersökning under vårvintertid,... Riksprovtagningen 1995 genomfördes emellertid på hösten med bland annat en riksomfattende bottenfaunaprovtagning på 700 vattendragslokaler (Willander et al., 1998). Sedan dess utnyttjar miljöövervakningen hösten som provtagningstillfälle. Dessa båda fakta ställde till det för oss av flera anledningar: 1. Vår allmänna inställning är att tidsserier är mycket värdefulla när det gäller att tolka skeenden, vare sig det gäller kemi eller biologi. Av den anledningen vill vi, så långt det är praktiskt möjligt, vara konsekventa med avseende på att vidmakthålla tidpunkten för provtagning. 2. Riksprovtagningen och miljöövervakningen behandlar bottenfauna i Sverige vid ett visst tillfälle. Denna information ger oss en möjlighet att jämföra bottenfaunaresultat för vatten i Skåne med resultaten för vatten i andra delar av landet och med andra miljöövervakningslokaler i Skåne. Vi anser det därför viktigt att resultat från kalkningen är från motsvarande tidpunkt. 3. Mycket motvilligt ändrade vi 1994 vår provtagningstidpunkt från vår till höst. Från 1994 år har vi satsat % av de medel vi har till förfogande för effektuppföljning på bottenfaunaprovtagning, utvärdering och rapporter. Vi avser därför att fortsätta med höstprovtagningar även om detta inte fullt är lika utslagsgivande som vårprovtagningar. Vi anser att stabila ekosystem med känd, acceptabel variation från en tillfredställande nivå och utan riktade förändringar över lång tid (15-30 år) samt som tål yttre påfrestning utan att byta nivå är ett mål för alla variabler. Denna målsättning är det naturligtvis mycket svårt att definiera praktiskt och den kan förväntas variera från ekosystem till ekosystem. Biologiska provtagningar från minst fem tillfällen kan få utgöra den språngbräda från vilken sådana nivåer och variationsbredder kan börja definieras. Först när stabilitet kan anses vara nådd kan provtagningsfrekvensen dras ned eller avslutas. 21

22 Inledning Strategi för kalkning m.m. MÅL FÖR KALKNING Vårt övergripande mål med kalkningen är att motverka försurningens effekter på det naturliga djur- och växtlivet. Vattenkemi Länet har idag två vattenkemiska mål för ph dels, ph 6,0 för målområden med lax, mört och/eller flodkräfta och dels, ph 5,6 för övriga vatten. ph-målen bör inte underskridas någon gång under året. Under högflöde bör inte ph-målen överskridas med 0,4 ph-enheter. Länet har också som vattenkemiskt mål att halten oorganiskt aluminium ska vara 50 µg Al/L. Biologi Vår övergripande målsättning för bottenfauna inom ett kalkat målområde är att uppnå obetydlig försurningspåverkan som denna definieras av surhetsindex (SI, Henricsson och Medin, 1990) och/eller nära neutral status med avseende på MILA (sjöar) eller MISA (vattendrag) enligt bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag i bilaga A till Handbok 2007:4. Ett absolut krav för bottenfauna i kalkade målområden är att det skall finnas minst en individ från en art som representerar högsta försurningskänslighet (FSI 4) eller motsvarande (t.ex. BpHI 6) enligt bilaga 3, bottenfaunaindikatorer, i Handboken 2002:1. För fisk gäller som mål för kalkade målområden, förekomst av en reproducerande mörtpopulation med individer < 100 mm i sjöar och i rinnande vatten, ett reproducerande bestånd av öring- och/eller elritsa med förekomst av en-somriga individer (0+). Vi tar också en viss hänsyn, vid vår bedömning, av resultaten för fiskindexen EQR 8 för sjöar respektive VIX för rinnande vatten (bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag i bilaga A till Handbok 2007:4). METODER Standardiserad metodik ska användas. I första hand ska Naturvårdsverkets undersökningstyper och där rekommenderad metodik användas för all vattenkemisk och biologisk provtagning, analys/taxonomi samt utvärdering. 22

23 Åtgärdsprogram Kalkning KALKNING I SKÅNES SJÖAR OCH VATTENDRAG Kalkningsstart Kalkning genomfördes tidigt i Skåne. I t.ex. Vittsjöns avrinningsområde kalkades en första gång 1979 och i Immelns Kalkade mängder Totalt under perioden har ton kalk tillförts de skånska målområdena för kalk. Detta motsvarar ca ton/år under denna period röd streckad linje i figuren nedan). Kalkmängd Ton År År 2008 uppdrog Naturvårdsverket åt Länsstyrelsen att till 2009 minska den genomsnittliga kalkmängden för perioden (2 902 ton/år) med 30 %. Detta motsvarar en neddragning till ton/år. Utöver detta fick Länsstyrelsen använda ytterligare 360 ton/år för att höja kalkningseffekten i Bivarödsån. Totalt medförde detta en målsättningsnivå på ton kalk/år från och med 2009 (grön linje i diagrammet ovan). Från och med år 2010 ligger beslutad mängd kalk på Naturvårdsverkets målsättningsnivå. 23

24 Åtgärdsprogram Kalkning Kalkade mängder per kalkningsmetod Kalk tillförs målområdena med båt, flyg eller med kalkdosering. I nedan tre figur visas mängd kalk per metod under perioden Båt Ton Flyg Ton Dosering Ton År Mängden kalk med de olika metoderna blir, för perioden , i medeltal 215 ton/år med båt, 88 ton/år med flyg och ton/år med kalkdosering. Figuren visar överlag att mängden kalk spridd med flyg ökat medan den spridd med båt minskat med tiden. Variationen i spridd mängd med kalkdoserare är kraftigt beroende av nederbörd och vintertemperatur. 24

25 Åtgärdsplan för kalkning Inledning Kvalitetshöjande åtgärder m.m. Kvalitetshöjande åtgärder m.m. Under beskrivningen för respektive åtgärdsområde lyfter vi, åtgärdsområdesvis, fram såväl genomförda som planerade och kvalitetshöjande åtgärder under perioden Länsstyrelsen i Skåne län planerar att under den kommande fem-års perioden och under förutsättningar att ekonomiska medel kommer att finnas, genomföra sju prioriterade projekt: 1. Ta fram försurningsstatus för småvatten inom åtgärdsområdena för kalkning. 2. Bestämma halten oorganiskt aluminium i kalkade och okalkade vatten inom åtgärdsområden samt i referensvatten. 3. Pröva effekten av grovkalk i litoralzonen hos sjöar med snabba omsättningastider.. 4. Utvärdera avslutade kalkprojekt. 5. Analysera kiselalger i och uppströms kalkade målsträckor samt i vissa rinnande referensvatten. 6. Öka den biologiska kunskapsnivån om för våra regionala referensvatten. 7. Förbättra Länsstyrelsens hemsida med avseende på information om försurning och kalkning av sjöar och vattendrag. Försurningsstatus för småvatten inom åtgärdsområdena för kalkning Syftet med denna undersökning är trefaldigt: - att få en uppfattning om antalet dammar, dvs. stillastående vatten med en dammyta 1 ha, och den samlade vattenytan av dessa inom respektive åtgärdsområde. Vi planerar undersöka dammar i Skånes skogslandskap med en dammyta 1 ha. - att ge en bild av försurningsläget i större småvatten, dvs. för dammar med en dammyta av 0,25-1 ha. För detta genomför i först ett enklare vattenkemiskt analysprogram, omfattande variablerna ph, alkalinitet, kalcium, magnesium, vattenfärg, grumlighet, syrgas och konduktivitet. Prover tas vid två tillfällen i varje damm, höst och vår. - att med en insats om sex åtgärdsområden per år genomföra en utökad vattenkemisk analys för två dammar uppströms varje målsjö. Prover tas vid två tillfällen, höst och vår, i varje damm. Med 49 målsjöar (år 2010) ger detta 98 dammar och 196 prover. Avsikten är att göra om målsjöinventeringen och förhoppningsvis få ett bättre underlag för bedömning av målsjöarnas försurningspåverkan. Fortsätta att undersöka halten oorganiskt aluminium i okalkade vatten Syftet är att få en bättre bild av försurningspåverkan. Under 2010 har vi påbörjat en undersökning av löst, oorganiskt aluminium i våra kalkade målområden, upp och nedströms kalkningsinsatserna. Detta avser vi fortsätta med, vilket kommer att ge oss en bild av dels, koncentrationsnivåer och dels, vad kalkningen innebär för att reducera koncentrationen av den toxiska nivån för aluminium. Genom att utöka vår undersökning till framför allt fler okalkade, rinnande vatten inom åtgärdsområdena vill vi förbättra vår kunskapsbas om aluminiums potentiella giftpåverkan i våra vatten. 25

26 Åtgärdsplan för kalkning Inledning Kvalitetshöjande åtgärder m.m. Undersöka effekten av grovkalk i målsjöars litoralzon Syftet är att undersöka om vi kan förbättra kalkningseffektiviteten och därmed biologin i målsjöar med korta omsättningstider. En eller två lämpliga målsjöar väljs ut. Vid behov, utökas kunskapsbasen om biologin före det att grovkalk tillsätts strandzonen för att komplettera eller ersätta kalkningen med kalkmjöl. Utvärdera avslutade kalkprojekt Syftet med att utvärdera och slutredovisa kalkningsinsatser i avslutade kalkningsprojekt är att göra denna information tillgänglig för alla. Slutprodukten blir ett faktablad för varje avslutat kalkningsprojekt som kommer att läggas ut på länets hemsida som en pdf-fil. Genomföra kiselalgsanalyser i rinnande vatten I och med vattendirektivets införande framhålls kiselalgsanalys som en av tre biologiska kvalitetsfaktorer för rinnande vatten. I metoden ingår bland annat ett index, ACID, som mäter surhet. Vi avser att i första hand genomföra kiselalgsanalys i och uppströms våra kalkade målrinnsträckor. Syftet med detta är att komplettera och jämföra resultaten med analysen för bottenfauna och se om vi kan vinna en utökad och mer upplöst bild av dels, graden av surhet och dels, av kalkningseffekten för respektive målsträcka. Vi vill också försöka beskriva försurningseffekten för okalkade rinnsträckor i allmänhet, inom varje kalkat åtgärdsområde. Höja kunskapsnivån om biologi i regionala referensvatten I länet finns ett åtta regionala referenssjöar samt ytterligare sex mer lokala referenssjöar (Östersjön, Gårdsjön/Örnanäs, Abborrasjön, Tydingen, Lursjön och Svinasjön). Flertalet av dessa sjöar utpekades en gång i tiden (som tidigast med provtagningsstart i augusti 1983) som referenssjö eller som särskilt, okalkat vatten för att tjänstgöra som referens till kalkade målsjöar. I länet finns också ett antal okalkade rinnsträckor som har utpekats som referenser till kalkade målrinnsträckor. Dessa är Tostarpsbäcken i Skärån på Söderåsen (utanför ÅO men avvattnar skogsmark i höjdläge och utsatt för västligt EU-väder), Trollbäcken på Hallandsåsens sydsluttning (IKEU-referens), Långhultsbäcken på Hallandsåsens sydsluttning, Hörlingeån centralt i Skåne (IKEU-referens). Vidare Norresjöbäcken inom Vieåns ÅO och Vinnö å Dammhuset (avrinning från Nävlingeåsen och utanför ÅO:ena). Till dessa kan fogas fem rinnande vatten som är målvattendragsreferenser. Provtagningsprogram för dessa fem vattendrag startades i november Från och med 2011 kommer vi att driva dessa fem vattendrag vidare med provtagning sex gånger per år och med en analys aven enklare vattenkemi omfattande variablerna ph, alkalinitet, kalcium, magnesium, vattenfärg, grumlighet, syrgas och konduktivitet. För alla dessa vatten har vi relativt bra information om vattenkemi men för flera saknar vi aktuell kunskap om biologiska kvalitetsfaktorer. Syftet är därför att aktualisera biologisk information för ovan, okalkade vatten. Dessa, kompletterande biologiska undersökningar kommer i flertalet fall att kunna genomföras och bekostas inom ramen för länets regionala miljöövervakning. 26

27 Åtgärdsplan för kalkning Inledning Kvalitetshöjande åtgärder m.m. Förbättra länets hemsida med information om försurning och kalkning i sjöar och vattendrag Syftet är främst att utöka allmänhetens och kommunernas tillgänglighet till den stora mängd av information som tas fram inom länets program för kalkning av försurade sjöar och vattendrag. 27

28 Inledning Biologisk återställning Biologisk återställning i kalkade sjöar och vattendrag Övergripande strategi De områden som prioriteras för biologisk återställning är de som är utpekade som nationellt särskilt värdefulla eller nationellt värdefulla. I andra hand arbetar vi med områden som pekats ut som regionalt särskilt värdefulla eller regionalt värdefulla. Åtgärdsförslagen för perioden är hämtade ifrån befintliga kunskapsunderlag, främst biotopkarteringar, men även fiskevårdsplaner och andra inventeringar. Ur underlagen har Länsstyrelsen valt ut de åtgärdsförslag som vi bedömt som särskilt prioriterade och där det verkar finnas realistiska möjligheter till finansiering och genomförande. Dessa åtgärdsförlag finns upptagna i något som vi kallar ett Förslag på restaureringsåtgärder för hela Skåne (Länsstyrelsen i Skåne, 2010). Prioriteringen utgår ifrån Naturvårdsverkets Biologisk återställning i kalkade vatten, Allmänna råd 99:4 och ifrån Strategi för skydd och restaurering av sötvattensmiljöer i Skåne (Länsstyrelsen i Skåne, 2009), som bl.a. utgår från delmålet om restaurering av värdefulla vattendrag. Det bör nämnas att när det gäller biotopvård, råder det en brist på funktionella kantzoner med naturlig växtlighet utmed vattendragen. Att skapa funktionella kantzoner är en prioriterad åtgärd utmed många vattendrag. Det är viktigt att iaktta att det återstår att stämma av åtgärdsförslagen med andra berörda intressen och att förslagen inte är förankrade hos markägare ännu. Länsstyrelsen lägger stor vikt vid att restaureringsåtgärder genomförs med ett hydrologiskt, ekologiskt och kulturhistoriskt helhetsperspektiv. Länsstyrelsens förhoppning är att detta förslag på åtgärder kan bidra till att lokala vattenvårdsorganisationer börjar diskutera kring behovet av restaurering i sitt vattendrag och att man söker mer information i de kunskapsunderlag som finns. Det bör betonas att vi i många vattendrag saknar kunskapsunderlag och därför inte har kunnat föreslå åtgärder överallt. Vi ser det därför som mycket angeläget att fånga upp lokal kunskap och lokalt engagemang. Lokal förankring är en avgörande framgångsfaktor för genomförandet av åtgärder. Det är att föredra att huvudmännen för åtgärderna är externa. Förankringsprocesser och detaljplanering genomförs bäst ute i bygden av markägare tillsammans med expertis där detta krävs. Åtgärdsförslagen för perioden är översiktliga. I biotopkarteringarna finns mer omfattande beskrivningar av miljöer, påverkan och åtgärdsbehov. När det gäller planerade åtgärder inom biologisk återställning så vill vi pröva att arbeta med ett vattensystem i taget och arbeta systematiskt i detta. Fram till 2015 vill vi då prioritera Skräbeån. Motiven är att delar av vattensystemet är nationellt särskilt skyddsvärda, det finns ett brett kunskapsunderlag och ett lokalt engagemang. Vi skulle vilja förbehålla oss möjligheten att ändra/inkludera ytterligare åtgärder utifrån biotopkarteringarna, om vi anser att det blir nödvändigt. För övrig information hänvisas till Biologisk återställning för kalkade vatten Plan för perioden (Länsstyrelsen i Skåne, 2007). 28

29 Inledning Biologisk återställning Genomförda och planerade åtgärder i de olika åtgärdsområdena Kostnaderna för planerade åtgärder nedan är mycket grovt uppskattade. För vidare uppgifter hänvisas till Biologisk återställning i kalkade vatten- Plan för perioden och till berörda biotopkarteringar. En del av genomförda projekt har påbörjats och bekostats innan år För övrig information hänvisas till tidigare redovisningar som skickats till Naturvårdsverket, till den nationella åtgärdsdatabasen OLGA, för restaureringsåtgärder i vattendrag, där samtliga åtgärder redovisats. Tabell 1. Sammanställning över genomförda åtgärder inom biologisk återställning. Vattensystem Flodomr. Åtgärdsområde Lokal Genomförd åtgärd Kostnad för genomförd åtgärd (Kkr) Årtal för genomförande Skräbeån 87 Huvudfåra Skräbeån 87 Enegylet Skräbeån 87 Rammsjön Skräbeån 87 Vånga Skräbeån 87 Vånga Lillån Skräbeån 87 Vånga Lillån Skräbeån 87 Vånga Lillån Skräbeån 87 Vånga Holjeån Förbättra vandringsväg Skräbeån 87 Vånga Holjeån Skräbeån 87 Vånga Holjeån Skräbeån 87 Vilshultsån Skräbeån 87 Vilshultsån Biotopkartering, slutredovisat 2005 Skräbeån 87 Vilshultsån Ulvshultsbäcken/ Kättebodabäcken Biotopkartering

30 Skräbeån 87 Immeln Åtgärdsplan Inledning Biologisk återställning Skräbeån 87 Immeln Ekeshultsån Skräbeån 87 Immeln Ekeshultsån Biotopkartering 2006 Skräbeån 87 Immeln Edre ström Biotopkartering 2006 Skräbeån 87 Immeln Smedegylsån Skapa faunapassage (ta bort ålkista) Kostnad tidigare 88 Grösjön 88 Tviggasjöar na 88 Rökeån Toftabäcken (Tviggasjöbäcken ) 88 Rökeån Humlesjön, målområde Biotopkartering 2007 Återintroducera flodkräfta 33, Rökeån Hörja Skapa faunapassage Kostnad tidigare Bodarpasjön 88 Bivarödsån Trallemölla Skapa faunapassage Bivarödsån Nedre del Biotopkartering Bivarödsån Bivaröds mölla Skapat faunapassage (tagit bort partiellt vandringshinder) 88 Bivarödsån 88 Kilingaån 88 Drivån Krusån 88 Drivån Krusån 88 Drivån Krusån 63, Drivån Krusån Biotopkartering Drivån Drivån Skapat faunapassage (målområdet 88 Drivån Drivån Biotopkartering Drivån Drivån 88 Simontorpså n Biotopkartering Simontorpså n 88 Simontorpså n 88 Lillån Visseltofta såg Skapat faunapassage (rivit ut vägtrummor)

31 Inledning Biologisk återställning 88 Lillån Vesljungasjön Återintroduktion av mört 5, Lillån Biotopkartering Lillån 88 Lillån 88 Vieån Stora Nosta Återintroduktion av flodkräfta 88 Vieån Rönne å Rönne å Rönne å 96 Ybbarpsån 96 Bandsjön 96 Rössjöholm sån Trollebäck, Rinn, Långhultsbäcken, Årshultsbäcken och Faxerödsbäcken. 64, Biotopkartering 2007 Delsumma 491 biotopkarte ringar Summa 1092 Återståend e anslagna medel för pågående projekt

32 Inledning Biologisk återställning Tabell 2. Sammanställning över planerade åtgärder inom biologisk återställning. Vattensystem Flod - omr. Åtgärdsområde Lokal Planerad åtgärdstyp Åtgärd s- num -mer Kostn ad för planer ad åtgärd Årtal för planer at genom - förand e Under -lag Prio ritet på plan erad åtgä rd Skräbeån Skräbeån 87 Huvudfår a 87 Enegylet Fria vandringsvägar vid 4 olika vandringshind er Biotop karteri ng Skräbeån 87 Rammsjö n Skräbeån 87 Vånga Skräbeån 87 Vånga Lillån Biotopvård Skräbeån 87 Vånga Lillån Fria vandringsväga r Skräbeån 87 Vånga Lillån Vattenhushållning Skräbeån 87 Vånga Holjeån Biotop karteri ng 2002 Biotop karteri ng 2002 Biotop karteri ng Skräbeån 87 Vånga Holjeån Kunskapsunderlag Skräbeån 87 Vånga Holjeån Kontroll av funktion hos fria vandringsväga r Skräbeån 87 Vilshults ån Skräbeån Skräbeån 87 Vilshults ån 87 Vilshults ån Ulvshults bäcken/ Kättebod abäcken 32

33 Skräbeån 87 Immeln Åtgärdsplan Inledning Biologisk återställning Skräbeån 87 Immeln Ekeshults ån Skräbeån 87 Immeln Ekeshults ån Fria vandringsväga r Biotop karteri ng Skräbeån 87 Immeln Edre ström Skräbeån 87 Immeln Smedegy lsån 88 Grösjön 88 Tviggasj öarna 88 Rökeån Toftabäc ken (Tviggasj öbäcken) 88 Rökeån Humlesjö n, målområ de 88 Rökeån Hörja 88 Bodarpas jön 88 Bivaröds ån 88 Bivaröds ån 88 Bivaröds ån Trallemö lla Nedre del Bivaröds mölla 88 Bivaröds ån 88 Kilingaån 88 Drivån Krusån Biotopvård Drivån Krusån Fria vandringsväga r 88 Drivån Krusån Fria vandringsväga r för utter 88 Drivån Krusån 88 Drivån Drivån (målområ det 88 Drivån Drivån Biotop karteri ng 2007 Biotop karteri ng 2007 Biotop karteri ng Drivån Drivån Fria Biotop

34 Inledning Biologisk återställning 88 Simontor psån vandringsväga r 15 karteri ng Simontor psån 88 Simontor psån 88 Lillån Visseltoft a såg Biotopvård Fria vandringsväga r Biotop karteri ng 2007 Biotop karteri ng Lillån Vesljung asjön 88 Lillån 88 Lillån Biotopvård Lillån Fria vandringsväga r 88 Vieån Stora Nosta 88 Vieån Biotopkarterin g av 46 km Rönne å Rönne å 96 Ybbarpså n 96 Bandsjön Rönne å 96 Rössjöho lmsån Trollebä ck, Rinn, Långhult sbäcken, Årshultsb äcken och Faxeröds bäcken. Summa 4210 Biotop karteri ng 2007 Biotop karteri ng 2007 BÅplan

35 Inledning Biologisk återställning Figur 1. Kartan visar var i åtgärdsområdena för kalkning de olika åtgärderna för biologisk återställning planeras. Siffrorna återfinns i Tabell 2 och hänvisar till en enskild åtgärd. 35

36 Inledning Biologisk återställning Figur 2. Karta över åtgärd nr 0, den röda punkten, fria vandringsvägar i Skräbeåns huvudfåra. Punkten visar den åtgärd som ligger längst nedströms av de fyra vandringshinder vi planerar att åtgärda. 36

37 Referenser Årtal Publ.-nr Titel Författare Tryckt :2. Handbok för kalkning av sjöar och vattendrag Naturvårdsverket Naturvårdsverket :1. Handbok för kalkning av sjöar och vattendrag Naturvårdsverket Naturvårdsverket 1988 AR 88:3 Kalkning av sjöar och vattendrag Naturvårdsverket Naturvårdsverket 1982 Medelande Råd och riktlinjer för kalkning av sjöaroch vattendrag Fiskeriverket 1982 nr AR 99:4 Biologisk återställning av kalkade vatten Naturvårdsverket Naturvårdsverket 1981 Montor 1981 Försurning av mark och vatten Claes Bernes (ed.) Naturvårdsverket 1986 Montor 1986 Sura och försurade vatten Claes Bernes (ed.) Naturvårdsverket 1991 Montor 12 Försurning och kalkning av svenska vatten Claes Bernes (ed.) Naturvårdsverket 1983 SNV PM 1741 Bottenfaunans användbarhet som ph-indikator Eva Engblom och Pär-Erik Lingdell Naturvårdsverket 2002 NV Rapport NV Rapport 4345 Bottendjur som indikator på kalkningseffekter Bottenfauna ovh fisk i sjöar och vattendrag - Utbredning i Sverige 2005 Åtgärdsplan för kalkning i Skånes sjöar och vattendrag för perioden Pär-Erik Lingdell och Eva Engblom Erik Degerman, Bo Fernholm och Pär-Erik Lingdell Lars Collvin, Jan-Inge Månsson och Marie Eriksson Naturvårdsverket Naturvårdsverket Länsstyrelsen i Skåne län :4. Biologisk återställning i kalkade vatten - Reviderad plan för perioden Marie Eriksson Rapportserien Skåne i utveckling, Länsstyrelsen i Skåne län 2007 Biologisk återställning i kalkade vatten - Plan för perioden Jan Grosen Länsstyrelsen i Skåne län :1. Bedömningsgrunder för svenska ytvatten Naturvårdsverket Naturvårdsverket 1989 AR 90:4 Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag Naturvårdsverket Naturvårdsverket 1989 NV Rapport 3627 Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag - Bakgrundsdokument 1. Näringsämnen, syre, ljus, försurning Torgny Wiederholm Naturvårdsverket 1999 NV Rapport NV Rapport 3629 Bedömningsgrunder för vattenkvalitet - Sjöar och vattendrag Naturvårdsverket Naturvårdsverket Bedömningsgrunder för vattenkvalitet - Sjöar och vattendrag - Torgny Wiederholm (ed.) Bakgrundsrapport 1. Kemiska och fysikaliska parametrar Naturvårdsverket 1999 NV Rapport Bedömningsgrunder för vattenkvalitet - Sjöar och vattendrag - Torgny Wiederholm (ed.) Naturvårdsverket 3630 Bakgrundsrapport 2. Biologiska parametrar :4. Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, Naturvårdsverket Naturvårdsverket kustvatten och vatten i övergångszon. En handbok om hur kvalitetskrav i ytvattenförekomster kan bestämmas och följas upp :4 Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag Naturvårdsverket Naturvårdsverket bilaga A 2007 NFS 2008:1. Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om Naturvårdsverket Naturvårdsverket klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten Skräbeån - Detalplan för kalkningar inom samtliga åtgärdsområden i Skräbeåns avrinningsområden Ander Svahnberg Myrica AB Detalplan för kalkningar inom samtliga åtgärdsområden i s avrinningsområden Rönne å - Detalplan för kalkningar inom åtgärdsområdena Rössjöholmsån och Ybbarpsån Ander Svahnberg Ander Svahnberg Myrica AB Myrica AB :23. Bottenfauna i Skåne län Biologisk uppföljning i kalkade och försurade sjöar och vattendrag Elisabet Lundqvist :40. Bottenfauna i Skåne län Uppföljning av försurnings- Ann Nilsson och Birgitta och kalkningseffekter vid tre lokaler i rinnande vatten och 11 Bengtsson sjölitoraler 2008 Bottenfauna i Skåne län Biologisk uppföljning i Ylva Meissner, Karin kalkade och försurade sjöar och vattendrag Johansson och Anna Henricsson 2007 Bottenfauna i Skåne län Uppföljning av försurningsoch kalkningseffekter vid 10 lokaler i rinnande vatten och 10 sjöars litoral 2006 Bottenfauna i Skåne län Uppföljning av försurningsoch kalkningseffekter vid 4 lokaler i rinnande vatten och 17 lokaler i sjöar :38. Bottenfaunaundersökning i Skåne län Uppföljning av försurnings- och kalkningseffekter vid 9 lokaler i rinnande vatten och 14 sjölitoraler Ylva Meissner Anna Henricsson Jan Pröjts (ed.) Länsstyrelsen i Skåne län Länsstyrelsen i Skåne län Länsstyrelsen i Skåne län Länsstyrelsen i Skåne län Länsstyrelsen i Skåne län Länsstyrelsen i Skåne län 37