Kalkplan Verksamhetsplan för kalkningsverksamheten. En rapport från kalkningsverksamheten i Jönköpings län. Meddelande 2002:42

Transkript

1 Kalkplan 2003 Verksamhetsplan för kalkningsverksamheten En rapport från kalkningsverksamheten i Jönköpings län Meddelande 2002:42

2 Kalkplan 2003 Verksamhetsplan för kalkningsverksamheten 2003 Planerade kalkningsåtgärder och biologisk återställning i försurade sjöar och vattendrag i Jönköpings län Länsstyrelsen i Jönköpings län Angående frågor och synpunkter på rapporten, kontakta: Katarina Zeipel Länsstyrelsen i Jönköpings län Jönköping Telefon direkt: e-post: katarina.zeipel@f.lst.se Webadress: Kartmaterial: Medgivande lantmäteriet Ur GSD-Röda Kartans länspaket, diarienummer Framsida: Sjön Lången i Värnamo kommun. Foto: Katarina Zeipel Meddelande 02:42 ISSN ISRN LSTY-F-M 02/42--SE Referens: Katarina Zeipel. Samhällsbyggnadsavdelningen - Miljöövervakning. September Upplaga 1-60 ex Tryckt på Länsstyrelsen, Jönköping 2002

3 1 INNEHÅLL SAMMANFATTNING...3 FÖRSURNINGEN - DET ALLVARLIGASTE MILJÖPROBLEMET I JÖNKÖPINGS LÄN...4 KALKNINGSVERKSAMHETEN...6 ÖVERGRIPANDE MÅL OCH PRIORITERINGAR...7 PLANERADE KALKNINGSÅTGÄRDER...9 OMKALKNINGAR...9 GROVKALK OCH GRANULERAD KALK PÅ VÅTMARKER NYKALKNINGAR % STATSBIDRAG TILL KALKNINGARNA I SVEDÅN...11 SPRIDNINGSKONTROLL...12 PLANERING OCH UTVÄRDERING...12 KOMMUNSAMARBETET...13 BIOLOGISK ÅTERSTÄLLNING...14 PLANERAD BIOLOGISK ÅTERSTÄLLNING Åtgärdande av vandringshinder; fiskvägar och avsänkning av dammar...16 Återintroduktion av fisk och flodkräfta...17 Biotopvård i rinnande vatten...17 EFFEKTUPPFÖLJNING...18 BIOLOGISK EFFEKTUPPFÖLJNING...19 Elfiske och bottenfauna...19 Nätprovfiske och kräftprovfiske...20 Flodpärlmusselinventering...21 Vegetationsstudier på kalkade våtmarker...21 VATTENKEMISK EFFEKTUPPFÖLJNING...21 BILAGOR; Bilaga 1. Ansökningsblanketter. 1:1 Ansökan om statsbidrag till kalkning 1:2 Genomsnittskostnader per kalkmedel och spridningsmetod 1:3 Motivering till nykalkning 1:4 Kalkmängder och kostnader per åtgärdsområde Bilaga 2. Åtgärdsområden, beskrivning och planerade åtgärder Bilaga 3. Planerad biologisk effektuppföljning 2003

4 2 RAPPORTER MED ANKNYTNING TILL KALKNINGS- VERKSAMHETEN I JÖNKÖPINGS LÄN, UTGIVNA : Meddelande 2001:1; Höglandsvatten 2000, Biotopkartering Meddelande 2001:6; Ramsjöbäcken Meddelande 2001:10; Kräftprovfisken i Jönköpings län 2000 Meddelande 2001:13; Tidsserievattendrag i Jönköpings län 1999 Meddelande 2001:14; Elfiskeundersökningar i Jönköpings län 2000 Meddelande 2001:15; Utvärdering av elfisken i Nässjö kommun Måluppfyllelse och effekter av kalkning Meddelande 2001:16; Utvärdering av elfisken i Gislaveds kommun Måluppfyllelse och effekter av kalkning Meddelande 2001:17; Utvärdering av elfisken i Gnosjö kommun Måluppfyllelse och effekter av kalkning Meddelande 2001:20; Är kornhalm lösningen på problemet med algblomning i Viredaholmssjön? Meddelande 2001:21; Grovkalk, granuler och kalkmjöl Meddelande 2001:22; Vattenkemiska förändringar i 11 kalkade våtmarker Meddelande 2001:25; Fiskevårdsplan Vidöstern 2001 Meddelande 2001:27; Kalkningar i Nässjö kommun Meddelande 2001:31; Sammanställning av resultat från kommunala ytvattentäkter Meddelande 2001:32; Materialflöden från samhälle till miljö kring Emån Meddelande 2001:33; Miljöpåverkan av hygienprodukter - materialflödesanalys i Emåns avrinningsområde Meddelande 2001:35; Försurning och kalkning i Jönköpings län 2000 Meddelande 2001:36; Riksinventering 2000 Meddelande 2001:38; Kalkplan 2002 Meddelande 2001:40; Kalkutvärdering i Gnosjö kommun Meddelande 2001:42; Bottenfauna i Jönköpings län 2000 Meddelande 2001:44; Kräftprovfisken i Jönköpings län 2001 Meddelande 2001:47; Provfiske i Jönköpings län 1998 Meddelande 2001:48; Kräftprovfisken i Jönköpings län 1999 Meddelande 2001:49; Provfiske i Jönköpings län 1999 Meddelande 2002:9; Elfiskeundersökningar i Jönköpings län 2001 Meddelande 2002:10; Utvärdering av elfisken i Vaggeryds kommun Meddelande 2002:11; Utvärdering av elfisken i Jönköpings kommun Meddelande 2002:12; Utvärdering av elfisken i Vetlanda kommun Meddelande 2002:13; Höglandsvatten - naturvärden och nyckelbiotoper Meddelande 2002:17; Ylen 2001 Meddelande 2002:19; Stormusselprojektet 2002 Meddelande 2002:25; Försurning och kalkning i Jönköpings län 2001 verksamhetsberättelse för kalkningsverksamheten Meddelande 2001:32; Kalkningar i Vaggeryds kommun , måluppfyllelse och effekter Meddelande 2002:38; Bottenfauna i Jönköpings län 2001 Övervakning av luftföroreningar i Jönköpings län. Resultat till och med september IVL rapport B 1457.

5 3 Sammanfattning Kalkplan 2003 omfattar verksamhetsplan för kalkningsverksamheten i Jönköpings län 2003 samt länets ansökan om medel för kalkning till Naturvårdsverket. Försurningssituationen i Jönköpings län är allvarlig. Enligt SMAJL, Strategi för miljöarbetet i Jönköpings län, är försurningen det största miljöhotet i länet. Trots ett minskat nedfall av försurande ämnen talar det mesta för att kalkningen av sjöar och vattendrag kommer behövas i många år till. Kalkning är en nödvändig del i åtgärderna för att nå de nationella miljömålen Levande sjöar och vattendrag och Bara naturlig försurning. Kalkning är också ett verktyg för att uppnå målet om god ekologisk status enligt EU:s ramdirektiv för vatten. Totalt kalkas ca 430 sjöar och 68 vattendrag och de är inordnade i 106 åtgärdsområden (bilaga 2). Det beräknade kalkningsbehovet för 2003 är ton. Verksamheten omfattar såväl kalkningsåtgärder och effektuppföljning som åtgärder för biologisk återställning. De övergripande målsättningarna för kalkningen är att bevara och återskapa det naturliga växt- och djurlivet i ytvattnet samt att bevara och restaurera vattenkvaliteten till en nivå avseende ph > 6 och alkalinitet > 0,05 mekv/l. Kalkningsverksamheten i länet har en hög måluppfyllelse. Länsstyrelsen ansöker om medel för nykalkning av ett åtgärdsområde i Gnosjö kommun (Havridaån i Lagans vattensystem). Länsstyrelserna har fått i uppdrag att ta fram en regional åtgärdsplan för kalkningsverksamheten senast den 1 augusti Vid framtagandet av den regionala åtgärdsplanen skall kalkningsverksamheten anpassas enligt principerna i Naturvårdsverkets nya kalkningshandbok. Kostnaden för kommunernas administration beräknas uppgå till kronor för budgetåret 2003, varav bidragsdelen uppgår till kronor. Detta är avsevärt mer än länet fick i statsbidrag år Länsstyrelsen anser att denna nivå är rimlig för att behålla nuvarande kvalitet på verksamheten. Under 2003 kommer dessutom framtagandet av den regionala åtgärdsplanen att innebära mycket arbete. Under 2003 planeras bl.a. återintroduktion av utslagna fisk- och flodkräftbestånd samt biotopvård och åtgärdande av vandringshinder inom ramen för biologisk återställning i kalkade vatten. Länsstyrelsen i Jönköpings län har behov av följande statsbidrag för budgetåret 2003: Omkalkning 85% bidrag Omkalkning 100% bidrag Nykalkning 85% bidrag Spridningskontroll Biologisk återställningsåtgärder Regional åtgärdsplan Administration, kommuner Kemisk effektuppföljning Biologisk effektuppföljning Summa ansökt bidrag kr kr kr kr kr kr kr kr kr kr

6 4 Försurningen - det allvarligaste miljöproblemet i Jönköpings län Försurningssituationen i Jönköpings län är allvarlig. Enligt SMAJL (Strategi för Miljöarbetet i Jönköpings Län) är försurningen det största miljöhotet i länet. För närvarande överskrids de kritiska belastningsgränserna för svavel (3 kg/ha*år) och kväve (5 kg/ha*år) i stora delar av länet. Värst drabbat är länets södra och sydvästra delar, dels på grund av att svavelnedfallet är högst där och dels på grund av att de fattiga och magra markförhållandena som råder i dessa områden har dålig förmåga att neutralisera surt nedfall. Genom långvarig försurning har markens buffrande förmåga försämrats och rörligheten för bl.a. aluminium har ökat och därmed även riskerna för skador på skogs- och vattenekosystem. Utslagningen av växter och djur i sjöar och vattendrag till följd av försurningen är omfattande och kan med ledning av förhållandena i hela landet uppskattningsvis ha drabbat ca 50% av länets ytvatten. Vid den senaste riksinventeringen 2000/01 var 14% av länets sjöar försurade, trots den omfattande kalkningsverksamhet som länet har. Arbetet med försurningsproblematiken är en långsiktig process. Nedfallet av försurande svavel har sedan mitten på sjuttiotalet minskat kraftigt. Trots att utsläppen mer än halverats överskrids dock fortfarande det som marken tål att ta emot, framför allt i de sydvästra delarna av länet. Det minskade svavelnedfallet har dessutom endast gett marginella effekter i sjöar och vattendrag. Den negativa utvecklingen har bromsats upp i många sjöar, men det finns få exempel på att försurningssituationen har blivit bättre i okalkade sjöar i länet. Kalkmängderna har dock kunnat sänkas i vissa kalkade sjöar i den östra delen av länet, som är minst påverkad av försurning. Till följd av de internationella avtal och konventioner som redan är undertecknade kommer utsläppen av försurande ämnen sannolikt fortsätta att minska. För att kunna nå de nationella miljömålen Bara naturlig försurning och Levande sjöar och vattendrag och i förlängningen säkerställa en av försurningen opåverkad fauna och flora i våra sjöar och vattendrag kommer dock ytterligare krafttag för att minska utsläppen inom och utom Sverige att vara nödvändiga. I regeringens proposition 2000/01:130, Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier, föreslås ett delmål under miljömålet "Bara naturlig försurning" som innebär att 2010 ska högst 5 % av antalet sjöar resp. 15 % av sträckan rinnande vatten i landet vara drabbad av försurning som orsakats av människan. För att nå detta delmål krävs både utsläppsbegränsningar och en fortsatt och mer omfattande kalkningsverksamhet. Idag vet vi inte exakt hur mycket kalkning som bör tillkomma för att nå målet. Kalkning är ett av flera verktyg för att uppnå målet om god ekologisk status enligt EU:s ramdirektiv för vatten. God ekologisk status innebär att vattnets biologi, flöde och kemiska egenskaper i stort sett skall överensstämma med naturliga förhållanden. För att uppnå detta behöver kalkning ofta kompletteras med andra naturvårdsåtgärder som till exempel utrivning av vandringshinder,

7 5 återställning av påverkade biotoper och skyddszoner mot jord- och skogsbruk. Sådana åtgärder arbetar man bl.a. med inom ramen för biologisk återställning. Det minskade nedfallet har ännu inte medfört att markvattenkemin har förbättrats. Ju längre tid försurningen har pågått, desto med utarmat har markens förråd av buffrande ämnen hunnit bli och desto längre tid kommer återhämtningen att ta. Även om tillförseln av försurande ämnen helt upphörde skulle det enligt aktuella bedömningar dröja år innan den försurningsskadade marken har återhämtat sig. Med andra ord bör kalkningen av våra sjöar och vattendrag fortgå under flera decennier framöver. Inom de försurade sjöarna och vattendragen finns ett flertal hotade växt- och djurarter. Kalkningsåtgärderna är en mycket viktig del i länets arbete med att bevara den biologiska mångfalden i vatten. Exempelvis Gagnån i Habo kommun, som under år 2000 blev naturreservat, kalkas för att dess höga naturvärden skall bevaras. Kunskaperna om vilka hotade arter som finns är dock av varierande kvalitet. Det underlag som finns gäller främst högre djur och växter. Stora grupper som exempelvis plankton är mycket dåligt undersökta. Inom länets åtgärdsområden finns 112 hotade vattenanknutna arter representerade, varav 2 är starkt hotade (rödlistekategori EN, Endangered), 25 är sårbara (rödlistekategori VU, Vulnerable), 18 är missgynnade (rödlistekategori NT, Near Threatened), för 6 arter är det kunskapsbrist (rödlistekategori DD, Data Deficient) och 61 arter är regionalt hotade (R). Flodkräftan är den vanligast förekommande bland de nationellt rödlistade arterna. Inom länet åtgärdas ett 40-tal vatten med den försurningskänsliga flodkräftan (rödlistekategori VU). Tillsammans med åtgärder för att minska spridningen av kräftpesten är kalkning en förutsättning för att behålla flertalet av det fåtal flodkräftbestånd som finns kvar. Här är olaglig utplantering av signalkräfta ett mycket allvarligt hot mot länets kvarvarande flodkräftbestånd. Av de regionalt hotade arterna är storlom, öring och Oecetis testacea (nattslända) vanligast förekommande. I vissa mycket hårt drabbade områden utgör försurningen även ett lokalt hot mot vanligt förekommande arter som exempelvis mört. Inom Nissans biflöden, Storåns källflöde i Lagans avrinningsområde samt källflöden till Gårdvedaån i Emåns avrinningsområde återfinns flera sådana områden. Länets sjöar och vattendrag har i många fall en stor fysisk påverkan. Exempel på fysisk påverkan är; sjösänkningar, vattenreglering, rensningar, dikningar och dammbyggnader. I länets databas för vandringshinder för fisk finns det i skrivande stund totalt ca vandringshinder för fisk. 80 % av dessa har ursprungligen inte varit några hinder utan tillskapats av människan. Den stora fysiska påverkan hindrar i många fall den försurningsskadade biologin att återställas efter det att försurningen åtgärdats genom kalkning. Behovet av biologisk återställning i länets sjöar och vattendrag är därför mycket stort. Höga kvicksilverhalter i fisk har uppmätts i ca 140 sjöar i länet. Försurningens effekter har bidragit till att förvärra situationen. Kalkning är en av de få metoder

8 6 som finns för att minska kvicksilverhalterna i fisk i sjöar som har försurningsskador. Enbart kalkning räcker dock sällan för att kvicksilverhalterna skall sjunka. Kalkningsverksamheten Från och med budgetåret 1982/83 har Länsstyrelserna administrerat bidragen till åtgärder mot försurning i sjöar och vattendrag. I många fall var det ideella initiativ från fiskevårdsområden eller markägare som gjorde att kalkningen kom igång. Verksamheten omfattar idag såväl kalkningsåtgärder som åtgärder för biologisk återställning. Till verksamheten är även en relativt omfattande kemisk och biologisk effektuppföljning knuten. Huvudmän för kalkningsåtgärderna är idag kommunerna. Åtgärderna finansieras med 85- och 100% statsbidrag. Bidragsdelen har ökat från ca 1 miljon kronor per år i början på 1980-talet till den nuvarande nivån på miljoner kronor om året sedan 1990-talets början, d.v.s. från en ganska blygsam verksamhet med enstaka sjöar till dagens nivå som omfattar ca 430 sjöar och 68 vattendrag. Under 1990-talet har inga nya objekt börjat att kalkas. Verksamheten i länet har ändå växt något genom att kalkningen i Habo och Mullsjö kommuner samt Västerån i Tranemo kommun fr.o.m administreras av Länsstyrelsen i Jönköpings län Kalkmängder i Jönköpings län Doserare Helikopter Fordon Båt Figur 1. Spridda kalkmängder i Jönköpings län uppdelade på resp. spridningsmetod Med biologisk återställning avses andra åtgärder än kalkning som syftar till att restaurera den biologiska mångfalden som förlorats på grund av försurningen. Åtgärderna skall i första hand inriktas på att gynna en naturlig återkolonisation av tidigare förekommande arter. Biologisk återställningsåtgärder är aktuella när det inte räcker att åtgärda vattenkvaliteten genom kalkning för att utslagna arter skall komma tillbaka. Exempel på biologisk återställning är utrivning av vandringshinder för fisk eller byggande av fiskvägar, biotoprestaurering och utsättning av utslagna arter, t.ex. flodkräfta. Den biologiska återställningsverksamheten i Jönköpings län kom igång efter 1993 då den första länsplanen för biologisk återställning blev klar, och sedan dess har ca 175 åtgärder genomförts. Under

9 och 1999 erhöll länet inga pengar för åtgärder p.g.a. medelsbrist (fig. 2). Under 1999 utarbetades en ny plan för biologisk återställning som gäller för perioden Medel till biologisk återställning i Jönköpings län Figur 2. Medel till biologisk återställning åren Arbetsgången inom kalkningsverksamheten beskrivs i figur 3. Det första som händer då man misstänker att försurningsskador förekommer är att en försurningsbedömning genomförs (1). För kartering av försurningsskador och försurningsbedömning krävs det ett omfattande kunskapsunderlag i form av kemiska- och biologiska parametrar. Tillgång till äldre resultat och uppgifter är mycket värdefullt. Konstateras det att det förekommer skador orsakade av antropogen försurning klargörs motiven för åtgärderna och specifika mål sätts upp för vad åtgärderna skall leda till (2). För varje åtgärdsområde upprättas en detaljplan som beskriver när, var och hur kalken skall spridas på respektive yta eller sjö (3). Även för biologisk återställningsåtgärder görs en detaljplan som beskiver vilket arbete som skall utföras. Resultatet av åtgärderna undersöks inom ramen för länets effektuppföljningsprogram (5). Effektuppföljningen ger sedan resultat för både kortsiktig och långsiktig utvärdering (6) Försurnings- Motiv och mål- Detalj- Åtgärder Effektupp- Utvärdering bedömning formulering planering Kalkning/BÅ följning Figur 3. Schematisk bild över arbetsgången inom kalkningsverksamheten. Länsstyrelsen ansvarar för steg 1-2 och 5-6. Huvudmannen (kommunen) ansvarar för steg 3-4. Övergripande mål och prioriteringar Övergripande mål för kalkningsverksamheten i Jönköpings län är; - Att bevara och återskapa det naturliga växt- och djurlivet i ytvatten som påverkats av antropogen försurning. Detta för att återställa och bibehålla biologisk mångfald samt för att säkerställa ett långsiktigt nyttjande.

10 8 Kalkningsverksamheten berör i första hand två av de i riksdagen fastställda miljömålen: - Bara naturlig försurning - Levande sjöar och vattendrag Kalkningen är som tidigare nämnts livsuppehållande för många arter i försurade sjöar och vattendrag. Kalkningsverksamheten kommer att behöva pågå till dess att miljömålen är uppfyllda. Effektuppföljningen genererar en mängd data som är av stor betydelse för den regionala uppföljningen av miljömålen. De kalkade områdena är uppdelade i hydrologiskt avgränsade områden, s.k. åtgärdsområden. Varje åtgärdsområde har definierade kemiska och biologiska målsättningar, se bilaga 2. Till målsättningen är s.k. målpunkter knutna. Det är i dessa målpunkter man mäter måluppfyllelsen, se kapitlet om effektuppföljning. Det är Länsstyrelsens uppfattning att varje åtgärdsområde skall omfatta sådan uppföljning, kemisk och biologisk, att graden av måluppfyllelse för det enskilda åtgärdsområdet samt eventuella övergripande mål som åtgärdsområdet berör kan följas upp. Exempel på målsättningar i enskilda målområden: - att bevara och återskapa vattenkvaliteten till en nivå avseende ph > 6 och alkalinitet > 0,05 mekv/l. - att biologin (t.ex. fiskfaunan, bottenfaunan, flodpärlmusselbeståndet eller flodkräftbeståndet) skall vara opåverkat av försurning. Under år 2002 har den nya handboken för kalkning distribuerats (Naturvårdsverket, Handbok 2002:1) och Länsstyrelserna har fått i uppdrag att ta fram en regional åtgärdsplan för kalkningsverksamheten senast den 1 augusti Vid framtagandet av den regionala åtgärdsplanen skall kalkningsverksamheten anpassas enligt principerna i Naturvårdsverkets nya kalkningshandbok, vilket innebär en översyn av målområdena och målsättningarna för kalkningen samt antalet kemiska och biologiska målpunkter. I länet finns det tre större områden som prioriteras mycket högt; 1. Nissans huvudfåra från Ryd i Jönköpings kommun till Länsgränsen mot Halland. 2. Sjön Bolmen. 3. Vätterns västra tillflöden. Våtmarkskalkning kan ha negativa effekter på vissa mossor och lavar. Våtmarkskalkning skall i första hand ske med en icke dammande produkt (granuler) eller med en avdammad grovkalk, d.v.s. en grovkalk som saknar de minsta fraktionerna. De negativa effekter som kan uppkomma vid våtmarkskalkning bör följas upp med avseende på flora, fauna och vattenkemi. Då nya våtmarker tas i bruk för kalkning skall detta föregås av en

11 9 miljökonsekvensbeskrivning där naturvärdet av våtmarken vägs mot nyttan med kalkningen. Planerade kalkningsåtgärder Länets behov av kalkningsinsatser är stora och idag åtgärdas avrinningsområden motsvarande 25% av länets yta (fig. 4). I Jönköpings län kalkas ca 430 sjöar och 68 vattendrag inordnade i 106 åtgärdsområden (bilaga 2). De utförda kalkningsåtgärderna får dock effekt i långt fler sjöar och vattendrag genom nedströms effekter. Det är främst de västra, sydvästra och södra delarna av länet som har behov av kalkningsåtgärder. I två av länets kommuner, Aneby och Tranås, utförs ingen kalkning p.g.a. att det inte föreligger något behov. Omkalkningar Länsstyrelsen beräknar att det under budgetåret 2003 skall spridas ca ton kalk, varav ton (68 %) med helikopter, ton (28 %) med båt och 600 ton (4 %) med doserare (fig. 5). Totalkostnaden beräknas till ca kronor varav ca kronor ansöks som bidrag. Figur 4. Översiktskarta över åtgärdsområden inom kalkningsverksamheten i Jönköpings län. Helikopterkalkning är i flera fall den enda möjliga metoden att sprida kalken på grund av länets geohydrologiska förhållanden. Flera av de sydsvenska vattendragen har sina källflöden i länet vilket innebär att vattendragen är många och små. Det är också i källflödena som de största försurningsskadorna förekommer. I

12 10 länet åtgärdas ett stort antal av dessa små vattendrag med våtmarkskalkning. Flera av länets sjöar är små och otillgängliga och måste åtgärdas med helikopterkalkning. I Jönköpings län är i dagsläget fyra doseringsanläggningar i drift. Doserarna ligger i Gislaveds och Vetlanda kommun. Doseringsanläggningar kräver mycket tillsyn och underhåll för att fungera tillfredsställande. Flyg granuler tyska Flyg granuler vomb Doserare Fordon Båt Flyg Grov 0,2-0,8 Flyg Grov 0-1 Flyg P-mjöl Figur 5. Fördelningen av olika spridningsmetoder och kalkprodukter P-mjöl är det traditionella kalkmjölet 0-0,2 mm. Flyg Grov 0-1 och 0,2-0,8 avser grovkalk 0-1 mm samt grovkalk 0,2-0,8 mm. Grovkalk och granulerad kalk på våtmarker 2003 Länsstyrelsen i Jönköpings län ansöker till budgetåret 2003 om att kalka huvuddelen av länets våtmarker med grovkalk samt granulerad kalk istället för kalkstensmjöl, på samma sätt som budgetåret Huvudskälet är att minska de negativa effekterna av kalkdamm på intilliggande marker. Flera markägare i länet har ställt sig tveksamma till kalkning med kalkstensmjöl och då är grovkalk och granulerad kalk ett bra alternativ. Enligt de utvärderingar som har skett inom ramen för "Grovkalkprojektet" i Jönköpings län (Grovkalk och granuler. Länsstyrelsen meddelande 2000:50, Grov-kalk granuler kalkstensmjöl. Meddelande 2001:21 och Grovkalk granuler och kalkstensmjöl eller effekter av spridning av grovkalk. Meddelande 2001:23) har spridning med grovkalk och granuler flera fördelar, bl.a. att: Kalkförlusten genom vindavdrift är betydligt lägre vid spridning med grovkalk eller granuler, jämfört med vid spridning med kalkstensmjöl. Grovkalk och granuler har en långsammare upplösningstakt än kalkstensmjöl vilket ger en mer utdragen och jämnare kalkningseffekt. Kalkutnyttjandet för grovkalk och granuler beräknas till %, vilket är betydligt högre än de 50-70% som kan förväntas för kalkstensmjöl. Jönköpings län erhöll för budgetåren 2000 och 2001 extra medel för att sprida granuler på våtmarkerna och för budgetåret 2002 erhölls medel till att sprida dammfria produkter på alla våtmarker som länet hade ansökt om.

13 11 Entreprenören som idag utför alla kalkningar i länet har inte lyckats producera granuler av den svenska kalken utan att tillsätta bindemedel. Istället byggde entreprenören under 2001 en ny anläggning som producerar en avdammad grovkalk, d.v.s. en siktad grovkalk 0,2-0,8 mm där endast 9% av kalken är <0,25 mm. Grovkalk 0,2-0,8 mm är inte helt dammfri, så att tyska granuler eller vombgranuler planeras att spridas intill en del känsliga områden, t.ex. intill naturreservat och där markägare har ställt sig tveksamma till kalkning med dammande produkter. Fortfarande finns det dock en huvudman som avser att sprida kalkstensmjöl på våtmarkerna med anledning av att grovkalken är mycket dyrare. Vid övergång från granuler eller kalkstensmjöl till grovkalk år 2002 ökades kalkdoserna i en del åtgärdsområden där nivån på kalkningseffekten var kritisk. Anledningen till att kalkdoserna behövde höjas där är att den långsammare kalkupplösningen för grovkalk medför att det tar några år innan den högre utnyttjandegraden ger upphov till en bättre kalkningseffekt (Grovkalk granuler och kalkmjöl. Meddelande 2001:23). Efter några år bör kalkdoserna kunna sänkas i dessa åtgärdsområden. I åtgärdsområden där kalkningseffekten inte är kritisk samt i åtgärdsområden där kalkdoserna med kalkstensmjöl skulle ha behövt sänkas bibehölls oförändrade kalkdoser vid övergång till grovkalk Nykalkningar Länsstyrelsen ansöker om medel för nykalkning i Havridaån, åtgärdsområde 63, i Gnosjö kommun, se bilaga 1:3. Området visar på försurningsskador då mörten har slagits ut i Björbosjön samt Björsbogölen. Försurningen har också bidragit till att flodkräftan (rödlistekategori VU, sårbar) har gått tillbaka eller försvunnit helt. Havridaån rinner ut i Storån som är Bolmens största tillflöde. Bolmen är ett av de högst prioriterade områdena för kalkningsverksamheten. Bolmen hyser mycket höga natur- och nyttjandevärden. Projektområdet tillhör Lagans vattensystem. Totalkostnaden för kalkningarna i Havridaåns åtgärdsområde är ca kronor per år varav kronor ansöks som statsbidrag. 100% statsbidrag till kalkningarna i Svedån Kalkningarna i Svedån, åtgärdsområde 48, i Habo kommun erhåller 85% statsbidrag. Svedån hyser stora naturvärden som vätteröring, harr och flodpärlmussla. Svedån ingår i området Västra Vätterstranden och Hökensås som är av riksintresse för naturvård. Svedån utgör även riksintresse för yrkesfisket då det är reproduktionsområde för Vätternlevande öring och harr. Sjöarna i övre delen av åtgärdsområdet ingår i Hökensås kortfiskeområde som är av riksintresse för friluftsfisket. Övriga Vätterbäckar med försurningsskador i Habo kommun erhåller 100 % statsbidrag varför det inte finns någon anledning att Svedån inte skulle få det. Merkostnaden för höjningen av statsbidragsandelen är ca kronor per år. Fr.o.m har kalkningarna i Svedån Habo kommun som huvudman, mot tidigare Hökensås sportfiske. Under år 2000 utarbetades en ny detaljplan för åtgärdsområdet. Länsstyrelsen är medveten om att Naturvårdsverket inte kommer bevilja någon höjning av bidragsprocent till 2003, men vill ändå poängtera att Svedån bör bli föremål för omprövning av bidragsprocent vid den samlade översynen.

14 12 Kalkningsåtgärder Totalkostnad Bidrag Omkalkning 85% kr kr Omkalkning 100% kr kr Nykalkningar 85% kr kr Ansökt summa kr kr Spridningskontroll Kommunerna sköter spridningskontrollen. Kostnaden för spridningskontrollen har beräknats till kronor, varav kronor ansöks som statsbidrag. Spridningskontroll Totalkostnad Bidrag kr kr Planering och utvärdering Länsstyrelsen ansvarar för administration, planering och utvärdering av arbetet med kalkningsåtgärder mot försurning av sjöar och vattendrag samt med biologiska återställningsåtgärder. Härigenom skapas en regional överblick och integration med övrigt miljö- och fiskevårdsarbete i länet vilket medför flera samordningsvinster. Arbetet sker i nära samarbete med kommunerna, som detaljplanerar och låter utföra åtgärderna. Samtliga kommuner i länet med kalkningsbehov fungerar som huvudmän. Det samarbete som utvecklats mellan kommunerna och Länsstyrelsen fungerar mycket bra. Kommunerna tar ett aktivt ansvar för verksamheten. Fr.o.m. år 2002 har medlen för länsstyrelsens administration tillförts Länsstyrelsen via ramanslaget och ansöks således inte från Naturvårdsverket. Länsstyrelsens behov av personal för administration av verksamheten under 2003 är 2,5 årsarbetskrafter, d.v.s. samma som under Var tredje år gör Länsstyrelsen en utvärdering av genomförda kalkningar, biologisk återställning och uppnått resultat i relation till målsättningarna med avseende på vattenkemi och biologi i respektive kommun. Utvärderingarna görs på åtgärdsområdes- respektive provpunktsnivå. Utvärderingarna görs inför kommunernas treårsansökan av statsbidrag och utgör ett viktigt underlag för kommunernas revideringsarbete med detaljplanerna. De kommunvisa utvärderingarna utgör också ett viktigt underlag för Länsstyrelsens bedömning av kommunernas planerade kalkningsverksamhet. Länsstyrelsens administration är upplagd så att tre till fyra kommuner ansöker om statsbidrag per år vilket resulterar i att Länsstyrelsen utvärderar motsvarande kommuner under året. Under 2003 kommer Sävsjö, Eksjö, Värnamo och Habo/Mullsjö kommuner att utvärderas. Dessa kommuner skall under året inkomma med en treårsansökan för perioden Under år 2002 har nya föreskrifter och allmänna råd för kalkning getts ut av Naturvårdsverket och en ny handbok för kalkning distribuerats (Naturvårdsverket, Handbok 2002:1). Länsstyrelserna har fått i uppdrag att ta fram en regional åtgärdsplan för kalkningsverksamheten senast den 1 augusti Vid

15 13 framtagandet av den regionala åtgärdsplanen skall kalkningsverksamheten anpassas enligt principerna i Naturvårdsverkets nya kalkningshandbok, vilket innebär en översyn av målformuleringar och målområdena för kalkningen samt antalet kemiska och biologiska målpunkter. I arbetet med åtgärdsplanen skall även ett nytt effektuppföljningsprogram, anpassat till den nya handboken, tas fram. Framtagandet av den regionala åtgärdsplanen beräknas medföra ett extra arbetsbehov på 5 mån under 2003 vilket medför en kostnad på kronor. Andra stora arbetsuppgifter under 2003 är att uppdatera och rätta upp uppgifterna i den nationella databasen KALK. I denna databas lagras uppgifter om åtgärdsområden, ekonomi, utförda åtgärder och måluppfyllelse. Kommunsamarbetet Kommunerna ansöker som nämnts ovan om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag för tre år i taget och Länsstyrelsen tar ett delbeslut för varje år. Kommunerna gör en ansökan för de åtgärdsområden som finansieras med 85% statsbidrag respektive en ansökan för de åtgärdsområden som är 100% finansierade. Då kommunerna inkommer med sin ansökan innefattas även de uppdaterade detaljplanerna för varje åtgärdsområde. Detta förfaringssätt medför att varje enskild detaljplan granskas av Länsstyrelsen var tredje år. Kommunerna gör årligen en ekonomisk redovisning efter utgånget redovisningsår samt en redovisning av ränteintäkterna. Länsstyrelsens utbetalning av statsbidrag till kommunerna sker två gånger om året, 15 april och 1 september, efter det att kommunerna redovisat resultatet från upphandlingen av kalkningsåtgärderna. Då Länsstyrelsen betalar ut statsbidrag till kommunerna avräknas eventuella återstående statsbidrag från föregående år. Detta utbetalningsförfarande blir mycket effektivt och säkert då förändringen av kostnader är mycket liten från upphandlad kostnad till den faktiska kostnaden. Kommunerna detaljplanerar åtgärderna och låter utföra dem. Våtmarkskalkning är vanlig i länet och omfattar ca 1000 våtmarksytor. Metoden kräver noggrann planering av personer med erkänd kompetens på området. Detta innebär att en konsult måste anlitas, vilket leder till att planeringskostnaderna för flera av kommunerna blir höga. Kommunerna sköter också spridningskontrollen samt drift av doseringsanläggningarna. Länsstyrelsen och huvudmännen har kontinuerliga kontakter vad gäller effektuppföljning, detaljplaner och redovisningar. Två gånger om året anordnas kalkhandläggarträffar där kommunerna och Länsstyrelsen informerar, och aktuella frågor och resultat presenteras. Nedan ges en schematisk bild över kalkningsverksamhetens ansvarsfördelning mellan Länsstyrelsen och kommunerna. För mer detaljerad beskrivning angående Länsstyrelsens administrationsarbete hänvisas till Verksamhetsbeskrivning av kalkningsverksamheten i Jönköpings län. NATURVÅRDSVERKET

16 14 Beslut om ekonomiska ramar Kalkansökan Femårsplan Redovisningar LÄNSSTYRELSEN PLANERING UTVÄRDERING Beslut om Ansökan EFFEKTUPPFÖLJNING bidrag Redovisningar KOMMUNEN DETALJPLANERING KALKSPRIDNING SPRIDNINGSKONTROLL Figur 6. Schematisk bild av ansvarsfördelningen inom kalkningsverksamheten Kostnaden för kommunernas administration beräknas uppgå till kronor för budgetåret Egeninsatsen är kronor och bidragsdelen uppgår till kronor. Länsstyrelsen anser att denna nivå på kommunernas administration och detaljplanering är rimlig för att behålla nuvarande kvalitet på verksamheten. Detta är dock avsevärt mer än länet fick i statsbidrag till kommunernas administration år Under år 2003 kommer dessutom arbetet med att ta fram en regional åtgärdsplan att innebära mycket arbete för kommunerna. Nedan redovisas den totala administrationskostnaden för budgetåret 2003; Administration Totalkostnad Bidrag Regional åtgärdsplan kr kr Kommunernas administration kr kr Ansökt summa kr kr Biologisk återställning Länets behov av biologisk återställning är stora. Hittills har ca 175 olika biologisk återställningsåtgärder genomförts i kalkade vatten. Länsstyrelsen har på uppdrag av Naturvårdsverket tagit fram planer för det biologiska återställningsarbetet Planerna är uppdelade avrinningsområdesvis; Biologisk återställning i Lagan, Nissan och Vätterns tillflöden (Länsstyrelsen meddelande 2000:1) samt fiskevårdsplan Emån (Länsstyrelsen meddelande 2000:30). I planerna finns totalt olika åtgärder listade varav ca 200 planeras utföras/påbörjas under innevarande 5-årsperiod. Alla åtgärder finns samlade i en databas som uppdateras kontinuerligt. Viktiga moment under år 2003 är att arbeta vidare med och förhoppningsvis slutföra några av de stora projekt med fiskvägar och utrivningar av dammar som löpt sedan några år tillbaka. Ytterligare några stora fiskvägsprojekt kommer att dras igång. Vid sidan av åtgärdande av vandringshinder är återintroduktion av fisk och flodkräftor fortsatt prioriterat. Generellt kan sägas att större åtgärder såsom fiskvägar och utrivning av dammar är långdragna processer och därmed svårplanerade i tid och pengar varför flexibilitet i BÅ-arbetet är nödvändigt.

17 15 Planerad biologisk återställning 2003 Länsstyrelsen avser att arbeta vidare med åtgärdsförslagen som finns beskrivna i femårsplanen. Sedan planerna togs fram har dock ett par stora biotopkarteringsprojekt genomförts, Projekt Höglandsvatten och Vätterbäcksprojektet. En genomgång av dessa kommer att generera ett antal åtgärdsförslag varför planeringen för år 2003 i dagsläget är preliminär. Särskilt åtgärder i Västra Vätterbäckarna kan komma att bli aktuella eftersom detta område sedan tidigare pekats ut som högst prioriterat för BÅ-arbetet i länet. Planerade åtgärder år 2003 bedöms kosta ca 1,4 mkr (tabell 1). Under rubriken Planerad effektuppföljning redogörs för kostnaderna med avseende på för- och efterkontrollerna inom biologisk återställning. Nedan beskrivs de planerade åtgärderna översiktligt. I övrigt hänvisas till femårsplanen för biologisk återställning för Lagan, Nissan och Vätterns tillflöden (Länsstyrelsen meddelande 2000:1) samt fiskevårdsplan Emån (Länsstyrelsen meddelande 2000:30).

18 16 Tabell 1. Planerade åtgärder inom biologisk återställning år Åtgärder där kostnader ej angivits löper sedan tidigare. Aro Plan år Vatten Lokal Åtgärd Kostnad Lagan 2003 Flaten Flaten Braxen Lagan 2003 Grunnen Grunnen Braxen Lagan 2003 Högaforsån Elritsa Lagan 2003 Högaforsån Öring Lagan Osån Ohs bruk Minimitappning och fiskväg Lagan 2003 Osån Osån Biotopvård Lagan 2003 Västerån Västerån Elritsa Mot. Ström 2003 Hökesån 200 m nedan Laggaredammen Biotopvård Mot. Ström Hökesån Färgeridammen Fiskväg/utrivning Mot. Ström Hökesån Laggardammen Fiskväg/utrivning Mot. Ström 2003 Skämningsforsån Nedan trumma, väg 195 Fiskväg Mot. Ström 2003 Skämningsforsån Skämningsfors vårdhem Fiskväg/utrivning Mot. Ström 2003 Skämningsforsån Svärkefors kvarn Fiskväg 5000 Mot. Ström Skämningsforsån Vid väg 195 Åtgärda trumma Mot. Ström Svedån Baskarps kraftverk Fiskväg/utrivning Mot. Ström Svedån Baskarps kraftverk Minimitappning Nissan Bäckåsabäcken Bäckåsabäcken Biotopvård Nissan 2003 Dagsjön Dagsjön Flodkräfta Nissan Ekhultaån Ekhultaån Öring 5000 Nissan 2003 Flankabäcken ovan våtmark, Kolvåsasjön Öring Nissan Flinterydsbäcken Flinterydsbäcken Flodkräfta Nissan 2003 Flinterydsbäcken Flinterydsbäcken Biotopvård Nissan Flybäcken Flybäcken Öring Nissan 2003 Hensjöbäcken Nedströms Gislavedsleden Fiskväg/Utrivning Nissan 2003 Hylteåns vattensystem Kräftprovfiske Nissan 2003 Kosjön Kosjön Mört Nissan 2003 Kroksjön Kroksjön Mört Nissan 2003 Kråke-Klejsabäcken Kråkebäcken-Klejsabäcken Biotopvård Nissan 2003 Kyrkbäcken Kyrkbäcken Öring Nissan Nissan Nissafors Fiskväg/utrivning Nissan Nissan Unnefors Fiskväg/utrivning Nissan 2003 Radan Hela vattendraget Fiskereglering, info Nissan 2003 Radan Radaholm Fiskväg Nissan 2003 Radan Sandsebokvarn Justering av fiskväg Nissan 2003 Stora Iglasjön Stora Iglasjön Mört Nissan 2003 Stora Sävsjön Stora Sävsjön Mört Nissan 2003 Sunnebosjön Sunnebosjön Mört Nissan 2003 Svanån Ovan Svansjön Öring Nissan 2003 Svanån Svansjöns utlopp Fiskväg/utrivning Nissan 2003 Svanån Övre delen Elritsa Nissan 2003 Trollsjöån Trollsjöån Öring Nissan Tvärån-Bolån Tvärån-Bolån Biotopvård Nissan Västerån Lindefors Fiskväg/utrivning Nissan Västerån Långarekull Fiskväg/Utrivning Nissan Västerån Skogsfors, gamla dammen Fiskväg/Utrivning Nissan Västerån Skogsfors, nya dammen Fiskväg/Utrivning Nissan Västerån Timmmershult, Strömmen Fiskväg/Utrivning Nissan Västerån Åhylte Fiskväg/Utrivning Nissan Yxabäcken Skogsbilväg vid Hult Åtgärda vägtrumman Nissan Yxabäcken Yxabäcken Flodkräfta Nissan Yxabäcken Yxabäcken Biotopvård Summa (kr): Åtgärdande av vandringshinder; fiskvägar och avsänkning av dammar Flera stora långlivade projekt med avsevärda biologiska vinster har dragits igång de senaste åren. Projekten omfattar åtgärdande av vandringshinder med t.ex. avsänkning av dammar (4 lokaler) och byggande av fiskvägar, företrädesvis omlöp (7 lokaler). Projekten är komplicerade med förhandlingar med mark- och kraftverksägare och kräver omfattande projekteringar, vilket gör att de är svårplanerade och därmed drar ut på tiden. Flera av projekten närmar sig stadiet konkret åtgärd och dessa redan påbörjade projekt kommer därför att prioriteras i BÅ-arbetet år Utöver dessa projekt planeras ytterligare fyra stora projekt som avser fiskvägar eller alternativt avsänkning av dammar att dras igång år 2003.

19 17 Bland pågående åtgärder kan nämnas avsänkning alternativt byggande av fiskväg vid Unnefors i Nissans huvudfåra, vilket skulle skapa 5 mil åsträcka utan vandringshinder för fisk i Nissans övre del/källflöden. Vidare är projektering klar och byggstart nära för två fiskvägar vid kraftverksdammar i ett biflöde till Nissan, Västerån, vilket förhoppningsvis ska gynna flodpärlmusslan i systemet. Svedån är troligen det vattendrag med störst potential för vätteröring av samtliga tillrinnande vattendrag till Vättern. Diskussion pågår här med kraftbolaget om att finna en lösning. Sannolikt är de biologiska vinsterna så stora att de motiverar att köpa in anläggningen. I Hökesån, ett för vätteröringen högproduktivt vattendrag, pågår projektering inför avsänkning av den nedersta dammen i ån. I Skämningsforsån, ett annat till Vättern tillrinnande vattendrag, pågår test av åtgärd i vägtrumma tillsammans med Vägverket. Väg 195 utmed västra Vättern skär ett flertal Vätterbäckar och på flertalet platser innebär vägtrummorna vandringshinder för fisk. Utfaller testet i Skämningsforsån till belåtenhet kan detta komma att bli till modell för flera andra Vätterbäckar med liknande problem med för branta vägtrummor. Projekt som avses starta år 2003 rör bl.a. Nissafors damm, d.v.s. nästa damm nedströms Unnefors i Nissan samt åtgärder vid 3 dammar i Västerån/Kilan, biflöde till Nissan. Återintroduktion av fisk och flodkräfta Arbetet med återintroduktion av fisk och kräfta fortsätter. Arter som mört och braxen, elritsa och öring samt flodkräfta har slagits ut av försurning i ett stort antal vatten. Öppnande av vandringsvägar har gjort naturlig återkolonisation möjlig på flera platser men återintroduktion är i många fall den enda rimliga lösningen. Flodkräfta har återintroducerats i ett flertal vatten på senare år i länet. För att säkra dessa och även de få övriga flodkräftbestånd som finns kvar i länet, prioriteras arbetet med att skapa skyddsområden för flodkräfta. Återintroduktioner av fisk och kräfta planeras ske i 20 vatten år Biotopvård i rinnande vatten Biotopkarteringar i länet har visat att fysisk påverkansgrad i vattendragen är mycket hög. Till exempel är ca 29 av 41 mil biotopkarterade vattendrag på höglandet fysiskt påverkade (Länsstyrelsen meddelande 2001:1). Behovet av biotopvård är därför stort, inte minst i kalkade vattendrag. Utan biotopvård kan det vara svårt att återfå en ursprunglig vattenlevande fauna trots att kalkning medfört acceptabel vattenkvalitet. Tidigare har drygt 1 mil rinnande vatten i Nissans vattensystem biotopvårdats i Jönköpings län. Under år 2003 planeras ytterligare ca 7 km biotopvårdas, främst småbäckar som rinner till Nissan. De vanligaste åtgärderna är att lägga tillbaka upprensat material i vattnet. I en del fall behöver lekbottnar skapas genom grusutläggning. Även tillförsel av död ved är aktuellt. Det sker då genom att enstaka träd utmed vattendragen fälls och ev. förankras i vattnet.

20 18 Effektuppföljning I effektuppföljningen ingår såväl vattenkemisk som biologisk provtagning. Syftet med effektuppföljningen är att följa upp effekterna av kalkningen och de biologiska återställningsåtgärderna. Effektuppföljningen, både den vattenkemiska och den biologiska, ska vara så omfattande att graden av måluppfyllelse i samtliga åtgärdsområden kan kontrolleras. Även negativa effekter av kalkningsverksamheten undersöks. Till exempel medför våtmarkskalkning att den ursprungliga artsammansättningen på våtmarken kraftigt förändras, vilket följs upp med regelbundna vegetationskarteringar. Länsstyrelsen har en effektuppföljningsplan som revideras kontinuerligt. Kalkningsverksamhetens effektuppföljning är väl samordnad med regional miljöövervakning och samordnad recipientkontroll, vilket har medfört en optimering av verksamheten. Vid den kommunvisa utvärderingen av kalkningens effekter, som sker vart tredje år, utvärderas även effektuppföljningen varför effektuppföljningsprogrammet kontinuerligt revideras. Den kemiska och biologiska effektuppföljningen inom kalkningsverksamheten under budgetåret 2003 beräknas kosta totalt kr (vilken även inkluderar effektuppföljning av biologiska återställningsåtgärder). Länsstyrelsen har under flera år bedrivit provtagning och utvärdering i egen regi. Kostnaderna för anställd personal påverkas av de nya självkostnadspåslag som förhandlas fram mellan Naturvårdsverket och länsstyrelserna. Länsstyrelsen gör ändå den bedömningen att det finns såväl kostnadsmässiga som kvalitetsmässiga fördelar med att bibehålla nuvarande arbetssätt. För att kunna bedöma graden av måluppfyllelse krävs en kvalitetssäkrad uppföljning med standardiserade metoder och provtagningsfrekvenser. Länsstyrelsen strävar efter en hög säkerhet vid kontrollen av vattenkemi och följer de metoder som finns framtagna för miljöövervakningen samt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för vattenkvalitet. Resultatet från effektuppföljningen rapporteras till utsedda nationella datavärdar (elfiske, nätprovfiske och kräftprovfiske) eller matas in i den nationella databasen KALK. Lagring och kvalitetssäkring av data är en viktig och stor arbetsuppgift för Länsstyrelsen. Kalkningsverksamheten har varit med och utvecklat skräddarsydda databaser för elfiske, nätprovfiske, bottenfauna, flodpärlmussla och vattenkemi. Under 2003 fortsätter det kontinuerliga arbetet med att utveckla och kvalitetssäkra databaserna. Under 2002 har Naturvårdsverkets handbok för kalkning med nya allmänna råd färdigställts. Under 2003 kommer Länsstyrelsen att färdigställa en regional åtgärdsplan för kalkningsverksamheten. I denna plan ingår att göra ett nytt effektuppföljningsprogram anpassat till de nya riktlinjer som finns i de allmänna råden och handboken. Länsstyrelsen avvaktar större förändringar i effektuppföljningsstrategin till åtgärdsplanen är klar.

21 19 Biologisk effektuppföljning För budgetåret 2003 planeras biologisk effektuppföljning med bottenfaunaundersökningar i 36 vattendrag och en sjö. Elfiske planeras för totalt 79 lokaler. Flodpärlmusselinventering planeras i 4 vattendrag. Provfiske planeras i 16 sjöar. Kräftprovfiske planeras att utföras i 15 sjöar och vattendrag. Vegetationskartering planeras på 8 kalkade våtmarker. Den totala kostnaden för biologisk effektuppföljning för 2003 beräknas uppgå till kr, varav kr utgörs av kostnader för uppföljning av de biologiska återställningsåtgärderna, se nedan Biologisk effektuppföljning Elfiske Bottenfauna Litoralfauna Profundalfauna Växtplankton Nätprovfiske Kräftprovfiske Flodpärlmussla Vegetationsuppföljning Ansökt summa kr Länsstyrelsen har under en längre tid använt bottenfaunaundersökningar, elfiske, kräftprovfiske samt nätprovfiske för att mäta biologiska effekter av kalkningsåtgärder. De metoder som använts är vedertagna (standardiserade) och har stor tillförlitlighet. De biologiska undersökningarna utgör därför ett viktigt underlag vid bedömning av hur kalkningsstrategin fungerar. Medan den vattenkemiska effektuppföljningen ger ögonblicksbilder ger biologiska undersökningar en samlad bild av vattenkvaliteten under en längre tid. Biologiska målsättningar finns för ett flertal sjöar och vattendrag. Det har visat sig att det tar tid för skadad fauna att återhämta sig. Hur lång tid beror på hur grava skadorna var innan kalkningen påbörjades, hur fort utslagna arter kan återkomma, vilka spridningsmöjligheter som finns samt hur väl kalkningen fungerar. Att skilja ut någon eller några av dessa faktorer är mycket svårt och bedömningen måste ske individuellt för varje sjö eller vattendrag. De biologiska undersökningarna visar i flera fall på motstridiga resultat. Fisken kan ha svarat positivt medan bottenfaunan visar på försurningspåverkan. Omfattande utvärdering måste göras i de fall som nämnts ovan. Den biologiska effektuppföljningen redovisas i särskilda rapporter inom respektive område. Vilka lokaler som planeras ingå i den biologiska effektuppföljningen 2003 finns redovisade i bilaga 3. Elfiske och bottenfauna För att följa upp vilka effekter som såväl kalkningen som de biologiska återställningsåtgärderna har på fiskfaunan i vattendragen utförs regelbundna

22 20 elfiskeundersökningar. Det är framförallt öringbestånden man är intresserad av, men även andra försurningskänsliga arter såsom elritsa, mört och lake är av intresse. Vid elfiskekontrollerna används normal elfiskemetodik, vilket bl.a. innebär fiske mot vattnets strömriktning på vissa utvalda sträckor i de undersökta vattendragen. Lokalerna läggs i första hand till strömmande-forsande partier där öringförekomst kan förväntas. Syftet med elfiskeundersökningarna är att få en tidsserie där förändringar kan studeras. Intervallet är antingen varje, vartannat eller vart tredje år. Under 2003 planeras elfiske på totalt 79 lokaler. Under 2003 kommer även en djupare utvärdering att ske för elfisken genomförda i Gislaved, Tranemo, Gnosjö och Nässjö kommuner fram till och med Bottenfaunaundersökningar används dels för att bedöma försurningspåverkan dels för att kontrollera artsammansättningen. Metodiken som används är standardiserad (SIS ) och innebär att bottendjuren samlas in med håv (maskstorlek 0,5 x 0,5 mm) på en bestämd yta genom att bottenmaterialet sparkas upp med fötterna (5 sparkar x 0,25 m 2 ). Uppföljning av bottenfaunalokalerna sker vart tredje år. Under 2003 planeras bottenfaunaundersökningar i 36 vattendrag. Dessutom ska litoral- och profundalfaunan samt växtplanktonfloran undersökas i Mossjön som är en okalkad tidsseriesjö. Nätprovfiske och kräftprovfiske Nätprovfiske i sjöar utförs för att kontrollera artsammansättning och reproduktion. Provfiskena utförs med 30 m långa och 1,5 m höga översiktsnät med olika maskstorlekar (5-55 mm) enligt en standardiserad metodik som har utarbetats vid Sötvattenlaboratoriet i Drottningholm. Undersökningsfrekvensen är i de flesta fall vart tionde år. I sjöar med tidigare konstaterade försurningsskador sker provfiske vart femte år. Tidsseriesjöar och sjöar där biologisk återställning har genomförts provfiskas vart tredje år och länets IKEU-sjö (integrerad kalkeffektuppföljning) varje år. Under 2003 planeras provfiske i Länsstyrelsens regi att ske i 16 sjöar. Flodkräftan, som är den ursprungliga svenska kräftan, är rödlistad (hotkategori VU, sårbar) och hårt drabbad både av försurning och kräftpest i Jönköpings län. För att följa upp hur de återstående och de återintroducerade flodkräftbestånden i länet klarar sig genomförs kräftprovfisken. Kräftprovfiske sker med cylindermjärdar enligt standardiserad metod (Fiskeriverket). Kräftprovfiske utförs vart tredje år på lokaler där flodkräfta återintroducerats och vart femte år på övriga lokaler. Under 2003 planeras kräftprovfiske på 15 lokaler. Två av dessa undersöks i effektuppföljningssyfte medan övriga undersöks antingen för att följa upp genomförda återintroduktioner eller för att kontrollera förutsättningar för eventuella flodkräftutsättningar.