Patienters upplevelse av smärtskattning inom kirurgisk och ortopedisk vård

Transkript

1 Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap Patienters upplevelse av smärtskattning inom kirurgisk och ortopedisk vård Författare Malin Persson Sofia Sjödin Handledare Maria Gottvall Examinator Christine Leo Swenne Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp Sjuksköterskeprogrammet 180 hp HT 2010

2 SAMMANFATTNING Bakgrund: Obehandlad postoperativ smärta kan leda till ett flertal komplikationer och försenat tillfrisknande. För adekvat smärtbehandling bör smärtan utvärderas regelbundet med en smärtskattningsskala som patienterna informerats om i det preoperativa skedet. Syfte: Studiens syfte var att undersöka hur patienter upplever smärtskattning postoperativt samt att undersöka om patienterna ansåg att de fått tillräckligt med information preoperativt om visuell analog skala (VAS) för att kunna tillämpa den postoperativt. Syftet var även att undersöka om ålder och genus har någon inverkan på smärtskattning. Metod: Enkäter delades ut på fyra vårdavdelningar på Akademiska sjukhuset, Uppsala. Det var 38 patienter i åldrarna år som deltog i studien. Resultat: Tre patienter av 38 fick såväl muntlig som skriftlig information om smärtskattning preoperativt. Yngre patienter upplevde att informationen var tillräcklig i större utsträckning än de äldre patienterna (p=0,04). De patienter som vid tidigare vårdtillfälle använt VAS hade lättare att tillämpa smärtskattningsskalan vid det aktuella vårdtillfället (p=0,003). Det var 94,4% (34/36) av patienterna som ansåg att de fick skatta sin smärta tillräckligt ofta den första postoperativa dagen. Slutsats: Den postoperativa smärtskattningen upplevdes tillfredställande av patienterna. De ansåg dock att det fanns brister i den preoperativa informationen om smärtskattning. Nyckelord: visuell analog skala, information, smärta, smärtskattning samt uppfattning

3 ABSTRACT Background: Untreated postoperative pain can result in several complications and a delayed recovery. For an adequate pain treatment the pain needs to be evaluated regularly with a pain assessment scale that patients receive information about preoperatively. Aim: To investigate how patients experience postoperative pain assessment, to investigate if the patients found that the given information about visual analogue scale (VAS) was sufficient and furthermore to investigate if age and gender had an impact on pain assessment. Methods: Questionnaires were filled out by 38 patients in the ages years old at four care units at the University hospital of Uppsala. Results: Three patients of 38 received both spoken and written information about pain assessment before the operation. Younger patients experienced the information as more sufficient than older patients (p=0,04). It was easier for patients who had used VAS before to use it again (p=0,003). It was 94,4 % (34/36) of the patients who found that the frequency of pain assessment was adequate the first postoperative day. Conclusion: The patients experienced the pain assessment after surgery as sufficient even though they thought that the preoperative information about pain assessment had flaws. Keywords: Visual analogue scale, information, pain, assessment and view

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INTRODUKTION... 1 Smärta.. 1 Postoperativ smärta Konsekvenser av obehandlad smärta. 1 Smärtskattning. 2 Jämförelse mellan de olika smärtskattningsskalorna 5 Kvalitetsmål 5 ICN:s etiska kod.. 5 Joyce Travelbees omvårdnadsteori 6 Problemformulering 6 Syfte. 7 Frågeställningar.. 7 METOD. 7 Design.. 7 Urval 7 Datainsamlingsmetod. 8 Tillvägagångssätt 8 Etiska överväganden 8 Bearbetning och analys 9 RESULTAT Information och förståelse för smärtskattning 10 Postoperativ smärtskattning. 11 Ålders inverkan på smärtskattning.. 13 Genus inverkan på smärtskattning.. 13 DISKUSSION 13 Huvudresultat Resultatdiskussion Metoddiskussion.. 16 Slutsats. 18

5 Kliniska implikationer. 18 Förslag på framtida forskning.. 18 REFERENSLISTA.. 19 BILAGOR.. 21 Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga 4. 26

6 INTRODUKTION Smärta Akademiska sjukhuset i Uppsala använder International Association for the Study of Pain s (IASP) vedertagna definition av smärta vilken lyder en obehaglig sensorisk eller emotionell upplevelse till följd av en verklig eller möjlig vävnadsskada eller beskriven i termer av sådan skada (Fillingim, 2000). Smärta är alltid en subjektiv upplevelse (Abdalrahim, 2009; Kane, Bershadsky, Rockwood, Saleh, & Islam, 2004, Fillingim, 2000). Detta innebär att smärta endast kan utvärderas genom att patienten själv uppger sin smärtupplevelse (Abdalrahim, 2009). Hur patienten upplever sin smärta avgörs av ett flertal faktorer som exempelvis oro, ångest och tidigare erfarenheter av smärta. Dessa faktorer förstärker oftast smärtupplevelsen (Kane et al, 2004). Postoperativ smärta Postoperativ smärta är av en akut smärtkaraktär som uppkommer genom vävnadsskador under operation. Akut smärta har ett väldefinierat tidsmönster för när smärtan startar och leder även till ökad aktivitet i det autonoma nervsystemet (Hawthorn & Redmond, 1999). Normalt krävs smärtbehandling 3-4 dagar efter en större operation (Werner & Strang, 2003). Patienter reagerar individuellt, samma operation kan ge patienterna vitt skilda smärtupplevelser avseende intensitet och karaktär (Järhult & Offenbartl, 2006). Konsekvenser av obehandlad smärta Ett stort område inom den postoperativa vården är smärta och smärtbehandling. Postoperativ smärta som inte behandlas optimalt kan vara ett resultat av bristande uppföljning och övervakning av smärtan i form av smärtskattning samt utvärdering av given smärtlindring (Werner & Strang, 2003; Fletcher, Fermanian, Mardaye & Aegerter, 2008). Konsekvenser som uppstår vid obehandlad akut smärta medför ökat och onödigt lidande för patienten. Ett flertal organsystem i kroppen påverkas negativt av bristande smärtbehandling däribland magtarmkanalen, lungorna och lungfunktionen, det autonoma nervsystemet samt njurfunktionen. En av de främsta och även vanligaste riskerna med obehandlad akut smärta är just att det påverkar lungfunktionen negativt. Patienten får svårare att djupandas och hosta upp sekret som ansamlas i luftvägarna till följd av smärtan, vilket kan leda till svåra komplikationer i luftvägarna. Risken för påverkan på lungfunktionen är större ju närmare diafragma det 1

7 kirurgiska ingreppet gjorts. Adekvat smärtlindring ger en snabbare återgång till den ursprungliga funktionen innan operation och förhindrar således lungkomplikationer (Werner & Strang, 2003). Akut obehandlad smärta leder även till metabola förändringar i kroppen, ökad utsöndring av stresshormoner och förändringar i hjärt- kärlsystemet (Almås, Valand, Bilicz & Berntzen, 2002; Werner & Strang, 2003). Akut smärta ger ett endokrint stresspåslag som kan medföra allvarliga komplikationer såsom postoperativ hjärtinfarkt, ökad risk för djup ventrombos och minskad gastrointestinal motilitet samt nedsatt splanktikuscirkulation (Werner & Strang, 2003). På lång sikt kan även akut obehandlad smärta leda till kronisk smärta (Almås et al., 2002; Werner & Strang, 2003). Svår smärta förhindrar dessutom tidig mobilisering vilket kan leda till sänglägeskomplikationer i form av exempelvis kontrakturer och muskelatrofi (Werner & Strang, 2003; Almås et al., 2002; Breivik et al., 2008). Ytterligare negativa konsekvenser av brister i smärtbehandling är försenad sårläkning, sömnsvårigheter, påverkan på den psykiska hälsan samt nedsatt aptit (Almås et al., 2003). Smärtskattning Hälso- och sjukvården är skyldig att uppmärksamma patientens smärta, ge adekvat smärtbehandling samt regelbundet utvärdera smärtan (Salo, Eget, Lavery, Garner, Bernstein & Tandon, 2003; Werner & Strang, 2003). Sammanställda riktlinjer som grundar sig på utbildning, smärtskattning och adekvat smärtlindring behövs för en bra postoperativ vård. På avdelningar där det finns riktlinjer för smärtskattning är patienterna mer nöjda med den smärtbehandling de mottagit under sin sjukhusvistelse (Harmer & Davies, 1998). Det är viktigt att tillämpa en smärtskattningsskala som är lämplig för patienten med avseende på ålder, kognitiv förmåga samt individuella faktorer som kan spela in, för att smärtskattningen ska bli korrekt. För att ett smärtskattningsverktyg ska kunna användas i praktiken och fungera väl krävs det att det är enkelt för patienten att förstå. Det bör även kunna jämföras med andra etablerade smärtskattningsverktyg (DeLoach, Higgins, Caplan & Stiff, 1998). Smärtskattningsskalor kan användas för att mäta effekten av administrerad analgetika. Detta är betydelsefullt då det är av stor vikt att utvärdera smärtbehandlingen för att se om den är adekvat eller om ytterligare åtgärder krävs (DeLoach et al., 1998). Dessutom blir 2

8 smärtskattningen likadan oavsett vem som tillfrågar patienten om dennes smärta om all personal ber patienten skatta sin smärta med samma smärtskattingsskala. Även utvärderingen av patientens smärta och smärtbehandling blir tydligare och enklare att analysera om samma smärtskattningsverktyg har tillämpats (Salo et al, 2003; Johnson, 2005). I den postoperativa vården av vuxna patienter används oftast smärtskattningsskalorna visuell analog skala (VAS), numerisk skala (NRS) eller verbal skala (VRS) (Williamson & Hoggart, 2005). Visuell analog skala (VAS) Den visuella analoga skalan är en 100 mm lång linje där den ena polen motsvarar ingen smärta alls och den motsatta polen motsvarar värsta tänkbara smärta (Williamson & Hoggart, 2005; Chapman, Casey, Dubner, Foley, Gracely & Reading, 1985). Patienten markerar sin aktuella smärtintensitet på denna linje (Werner & Strang, 2003; Johnson, 2005; Briggs & Closs, 1999). En förutsättning för att den visuella analoga skalan ska kunna användas är att sjukvårdspersonal har tillgång till ett verktyg som patienten kan markera sin smärta på (Salo et al, 2003; Johnson, 2005). VAS är ett tillförlitligt verktyg att mäta smärta med och enkel att tillämpa då den ställer få krav på patienten, inte är tidskrävande och lätt att analysera (Salo et al., 2003). Genom att VAS innehar ett flertal svarsalternativ då den mäts i mm, ger skalan en ökad känslighet för variationer i smärtintensiteten (Briggs & Closs, 1999; Duncan, Bushnell & Lavigne, 1989; Salo et al., 2003). Genus och utbildning har ingen inverkan på förmågan att förstå hur VAS används (Gagliese & Katz, 2003). VAS är inte ett lämpligt instrument att använda för patienter med nedsatt kognitiv förmåga då den kan bli för abstrakt och svår att förstå (Gagliese, Weizblit, Ellis & Chan, 2005). VAS har även visat sig vara svårare att använda direkt efter operation då patienten kan besväras av exempelvis illamående och nedsatt syn av kvarvarande sedering efter anestesin som givits under operation (DeLoach et al., 1998). Vid användning av VAS har äldre människor visats ha en tendens att skatta sin smärta längre till höger om mittpunkten på skalorna än yngre som har en tendens att skatta sin smärta längre till vänster. Ålder påverkar följaktligen uppfattningen av linjen som då har inverkan på 3

9 utkomsten av smärtskattningen. Detta beror troligtvis på att det uppkommer asymmetriska åldersförändringar i det område i hjärnan som styr de två hjärnhalvorna (Jewell & McCourt, 1999). Äldre kan således ha svårare för att skatta sin smärta med VAS än yngre (Gagliese & Katz, 2003). Ytterligare en svårighet vid användningen av VAS är att det krävs att sjukvårdspersonal har tillgång till en visuell analog skala vid varje smärtskattningstillfälle (Salo et al, 2003, Johnson, 2005). Numerisk skala (NRS) Den numeriska skalan består oftast av en skala med 11 punkter, vanligtvis med siffrorna Den lägsta siffran på skalan motsvarar ingen smärta alls och den högst siffran motsvarar värsta tänkbara smärta. Den numeriska skalan kan vara såväl grafisk som verbal. Patienten uppger den siffra som motsvarar dennes aktuella smärtintensitet (Williamson & Hoggart, 2005). Den verbala numeriska skalan är lätt att använda redan direkt efter genomgången operation då den upplevs lätt att förstå samt att det inte krävs något verktyg vid smärtskattningen (DeLoach et al., 1998). De svårigheter som kan uppkomma vid tillämpningen av VAS och NRS grundar sig främst i bristande information om skalorna (Briggs & Closs, 1999). Skalorna kräver övning för att patienten ska känna sig trygg i användandet av smärtskattningsverktygen. Vidare har patienter som använt smärtskattningsskalorna tidigare lättare för att använda dem igen (Gagliese et al., 2005). Verbal skala (VRS) Den verbala skalan består av ett antal adjektiv som beskriver patientens aktuella smärtintensitet. Det kan vara ingen smärta, lätt smärta, måttligt smärta eller svår smärta (Williamson & Hoggart, 2005). Den verbala smärtskattningsskalan är enkel att använda för sjukvårdspersonal och patienter finner den lätt att förstå (Gould et al., 1992). Äldre patienter har generellt även lättare att förstå och använda VRS än de övriga smärtskattningsskalorna (Gagliese & Katz, 2003). 4

10 Vardera adjektiv i den verbala skalan motsvarar en siffra vilket kan medföra svårigheter i smärtskattningen då det inte är säkert att det är lika långt mellan de olika stegen, adjektiven, på skalan (Williamson & Hoggart, 2005). Jämförelse mellan de olika smärtskattningsskalorna Både VAS och NRS är bra vid postoperativ smärtbedömning och fungerar bäst för den aktuella smärtintensiteten (Breivik et al., 2008). VAS och NRS korrelerar väl med varandra och det finns flera likheter i utformningen av skalorna (DeLoach et al., 1998). Även VAS och VRS korrelerar väl med varandra (Briggs & Closs, 1999; Ohnhaus & Adler, 1975). Chapman et al. (1985) och Werner & Strang (2003) benämner NRS som en form av VAS. Även Akademiska sjukhusets informationsfolder om smärtbehandling på vårdavdelning efter operation tar enbart upp VAS som smärtskattningsskala och har med en bild på såväl VAS som NRS i foldern (Ekfjord, Ekengren, Steiner & Ingendoh, 2007). VRS är inte lika känslig för variationer som VAS och NRS. De två sistnämnda innehar fler svarsalternativ vilket medför en ökad känslighet. Detta är viktigt för att kunna utvärdera effekt av given smärtlindring (DeLoach et al., 1998). Vissa patienter kan uppleva att VAS är svår att använda. Då kan NRS vara lättare att tillämpa, allra lättast att förstå för patienter är VRS (Gould et al., 1992). Akademiska sjukhusets kvalitetsmål för smärtbehandling Enligt kvalitetsmål för smärtbehandling vid Akademiska sjukhuset i Uppsala har varje patient rätt till en god smärtlindring. En förutsättning för detta är regelbunden smärtskattning. Genom att regelbundet utvärdera patientens smärta kan smärtgenombrott förhindras samt kan patienter som inte själva informerar personalen om sin smärta upptäckas. En förutsättning för att användandet av VAS eller motsvarande smärtskattningsskala ska fungera är att patienten förstår hur denna används. Information om smärtskattning skall ges till patienten innan kirurgiskt ingrepp och ske såväl skriftligt som muntligt. Smärtskattning skall ske var fjärde timme efter genomgången operation med VAS eller motsvarande skala (Gordh, 2007). ICN:s etiska kod En vägledning för sjuksköterskor är International Council of Nurses (ICN) etiska kod. Koden är indelad i sjuksköterskans fyra övergripande ansvarsområden: främja hälsa, förebygga 5

11 sjukdom, återställa hälsa samt att lindra lidande. Sjuksköterskan måste ta hänsyn till allmänheten, förutsättningar för yrkesutövningen, yrkesprofessionen och medarbetare inom vilka riktlinjer för etiskt handlande finns. I riktlinjerna för etiskt handlande framgår det att sjuksköterskan är skyldig att delge patienten information som ger förutsättning för samtycke till vård och behandling (Svensk sjuksköterskeförening, 2005). Joyce Travelbees omvårdnadsteori Enligt Kirkevold (2000) bygger Joyce Travelbees omvårdnadsteori på en humanistisk, existentiell åskådning med fokus på individens mellanmänskliga dimension. De främsta begreppen i Travelbees teori är människan som individ, lidande, mänskliga relationer samt kommunikation. Travelbee menar att människan är en unik individ och att upplevelse av lidande och förlust enbart är individens egen. Vidare betonar Travelbee att lidande är en ofrånkomlig del av livet som alla någon gång får uppleva. Upplevelsen av lidande är dock högst individuell och påverkas av tidigare erfarenheter. Viktigt för sjuksköterskan är att se patientens upplevelse av dennes lidande och vad detta innebär för patienten, inte vad sjukvårdspersonal bedömer eller anser om lidandet. Då upplevelsen av lidande är individuell kan sjuksköterskan inte veta hur patienten upplever lidandet om patienten inte tillfrågas om detta och själv får beskriva det. Sjuksköterskan har som uppgift att förebygga sjukdom och lidande samt främja hälsa. För att detta ska vara möjligt måste omvårdnaden utgå från individen och formas efter dennes behov (Kirkevold, 2000). Enligt Jahren Kristoffersen, Nortvedt & Skaug (2006) menar Travelbee att kommunikationen är ett av sjuksköterskans viktigaste redskap för att kunna lära känna patienten och få förståelse för dennes behov så att omvårdnaden kan utformas efter dessa. Sjuksköterskan måste kartlägga behoven och få dem bekräftade, bedöma sin förmåga att tillgodose behoven eller om patienten måste remitteras vidare. Sjuksköterskan bör utforma en plan som omfattar metod och tid för patientens omvårdnad och efter utförd omvårdnad göra en utvärdering för att se om patientens behov blivit tillgodosedda. Problemformulering Det är av yttersta vikt att postoperativ smärta uppmärksammas och behandlas för att möjliggöra bästa tänkbara vård för patienten, minska lidande och förebygga postoperativa komplikationer. Akut smärta som inte uppmärksammas leder till ökat lidande som kan förhindras om smärtan regelbundet efterfrågas och utvärderas. 6

12 Syfte Syftet med studien är att undersöka hur patienter upplever smärtskattning postoperativt. Samt att undersöka om de tycker att de fick tillräcklig information preoperativt om hur VAS skall användas. Syftet är även att undersöka om ålder och genus har någon inverkan på smärtskattningen. Frågeställningar 1. Får patienterna tillräckligt med information om VAS preoperativt? 2. Hur sker smärtskattningen postoperativt? 3. Påverkar ålder uppfattningen av smärtskattning? 4. Påverkar genus uppfattningen av smärtskattning? METOD Design Kvantitativ deskriptiv tvärsnittsstudie. Urval Strategiskt konsekutivt urval av deltagare till studien. Inklusionskriterier för deltagare i studien var patienter som hade genomgått ett elektivt kirurgiskt ingrepp under veckorna under hösten 2010 och vårdats på avdelningarna 70A1 (kärlkirurgi, övre gastrointestinalkirurgi och leverkirurgi), 70A2 (övre gastrointestinalkirurgi), 70D1 (trauma, skulder/knä/fotkirurgi) samt 70D2 (trauma, handkirurgi), Akademiska sjukhuset i Uppsala. Enbart elektiva operationer inkluderades då det finns utrymme för information om smärtskattning innan dessa operationer vilket det inte alltid finns då operationen är av akut karaktär. Deltagarna i studien ombads utvärdera smärtskattningen under den första postoperativa dagen vilket innebar att enbart patienter på den andra postoperativa dagen inkluderades i studien. Då enkäterna endast var på svenska var det dessutom ett inklusionskriterium för deltagarna att förstå svenska. Ytterligare ett inklusionskriterium var att patienterna var 18 år eller äldre. Exklusionskriterier var patienter med nedsatt kognitiv förmåga då denna patientgrupp får skatta sin smärta med smärtskattningsskalor utanför denna studie. 7

13 Insamlingen av enkäter pågick i tre veckor, därefter avslutades datainsamlingen. Datainsamlingsmetod Enkäten bestod av 16 frågor (bilaga 1) som besvarades genom färdigbestämda svarsalternativ, enstaka öppna frågor samt frågor där patienterna ombads markera sitt svar på en 100 mm lång linje. Linjerna löper mellan två motsatta poler som motsvarar 0 respektive 10. I fråga sex i enkäten motsvarar 0 otillräcklig och 10 fullt tillräcklig. I fråga 16 i enkäten motsvarar 0 dåligt och 10 mycket bra. De första tre frågorna var bakgrundsfrågor om ålder, kön samt vilken operation patienten hade genomgått. Frågorna 4-8 berörde den preoperativa informationen om VAS. Frågorna 9-16 undersökte hur och om VAS tillämpats postoperativt. Projektansvariga (Malin Persson och Sofia Sjödin) hade själva utformat enkäten och dess frågor. Enkäten hade även prövats av sju testpersoner för att se hur frågorna uppfattades. Därefter omarbetades och förtydligades frågorna 6,7,10,11, 14 och 15 då de uppfattades som vaga av testpersonerna. Fråga 3, 12 och 16 lades till för ytterligare information som ansågs relevant för studiens frågeställningar. Den omarbetade enkäten prövades på nytt av fem nya testpersoner för att säkerställa att frågorna efter korrigeringen uppfattades korrekt. Tillvägagångssätt Projektansvariga informerade personal på två ortopediska samt två kirurgiska vårdavdelningar vid Akademiska sjukhuset, Uppsala. Informationen gavs på respektive avdelnings arbetsplatsmöte under hösten innan datainsamlingen påbörjades. Datainsamling skedde onsdag till söndag under en treveckorsperiod. Projektansvariga tog kontakt med sjuksköterskor, avdelningssekreterare eller avdelningschef på respektive avdelning för att få information om vilka patienter som befann sig på den andra postoperativa dagen. Därefter tillfrågade projektansvariga dessa patienter om de ville vara med i studien och besvara enkäten. Muntlig information om studien gavs till patienterna i samband med tillfrågan om deltagande i studien. Till de patienter som tackade ja till att delta i studien delades en enkät ut samt skriftlig information om studien i form av ett informationsbrev (bilaga 2). Projektansvariga återkom senare samma dag för att samla in enkäterna. För att kunna särskilja de olika avdelningarna kodades enkäterna. Avdelning 70A1 kodades med nummer 1-19, avdelning 70A , avdelning 70D och avdelning 70D Etiska överväganden Kontakt togs med verksamhetschef för kirurgdivisionen samt verksamhetschefen för 8

14 ortopeddivisionen vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Dessa verksamhetschefer har givit sitt tillstånd till genomförande av studien (bilaga 3 respektive 4). I den muntliga och skriftliga informationen om studien informerades patienterna att deltagandet var anonymt, att det var helt frivilligt att delta i studien samt att de utan förklaring kunde avbryta deltagandet om så önskades. Detta i enlighet med Helsingforsdeklarationen (World Medical Association, 2008). De patienter med nedsatt kognitiv förmåga uteslöts ur studien då det är svårt att tillämpa VAS på denna patientgrupp. För patienten innebar deltagande i studien att författarna upptog dennes tid vilket kan ses som negativt. En positiv aspekt kan vara att patienten uppmärksammade vikten av smärtskattning. Patienten vann inte något på att delta i studien dock ser författarna att denna studie kan gynna verksamheten på så vis att studien kan användas till att förbättra preoperativ information samt smärtskattningen postoperativt. Bearbetning och analys Statistikprogrammet SPSS har tillämpats för att analysera resultaten. Vald signifikansnivå är p 0,05. Frågeställningarna har analyserats enligt följande: Får patienterna tillräckligt med information om smärtskattningsskalor preoperativt? Denna frågeställning besvarades genom deskriptiv statistik. Om tidigare användning av VAS påverkar förståelsen för VAS analyserades med chi-square test. Hur sker smärtskattning postoperativt? Denna frågeställning besvarades genom deskriptiv statistik. Påverkar ålder uppfattningen av smärtskattning? Denna frågeställning besvarades genom jämförande av yngre och äldre patienter, under respektive 65 år eller äldre. Analys utfördes med Mann-Whitney U-test för frågorna 6 och 16 då dessa frågor besvarades med hjälp av en visuell analog skala där svaren omvandlades till siffror. Resterande frågor med undantag för fråga 2 och 3 analyserade med chi-square test då dessa frågor hade kategoriska svarsalternativ. Påverkar genus uppfattningen av smärtskattning? Denna frågeställning besvarades genom jämförande av män och kvinnors uppfattning om VAS. Analys utfördes med Mann-Whitney U-test för frågorna 6 och 16 då dessa frågor besvarades med hjälp av en visuell analog skala där svaren omvandlades till siffror. 9

15 Resterande frågor med undantag för fråga 1 och 3 analyserade med chi-square test då dessa frågor hade kategoriska svarsalternativ. Den angivna procenten i resultatet är baserad på det antal patienter som svarat på frågorna, det interna bortfallet varierade mellan 0 till 10,5%. Alla 38 enkäter var ifyllda dock saknades svar på enskilda frågor i 13 stycken enkäter. RESULTAT Deltagarantalet i studien var 38 patienter, varav 23 kvinnor och 15 män (tabell 1). Deltagarna var i åldrarna år och medelåldern var 50,8 år. Antal deltagare i studien som var under 65 år var 26 patienter och 12 patienter var 65 år eller äldre (tabell 1). Det externa bortfallet i studien var sex patienter (13,7%), två kvinnor och fyra män i åldrarna år. Orsakerna till bortfallet var i fyra fall att patienterna ej befann sig på avdelningarna, av olika anledningar, då enkäterna delades ut. Resterande två patienter avböjde deltagande i studien av personliga skäl. Tabell 1. Deltagare i studien Antal Kvinnor 23 (60,5%) Män 15 (39,5%) Ålder 26 <65 år Ålder 65 år (68,4%) 12 (31,6%) Information och förståelse för smärtskattning Det var vanligast att patienterna (55,6%, 20/36) fick enbart muntlig information om den visuella analoga skalan (VAS) preoperativt. Det var 27,8% (10/36) av patienterna som inte erhöll någon information om VAS preoperativt. Det var 8,3% (3/36) av patienterna som enbart fick skriftlig information om VAS preoperativt. Lika många patienter (8,3%, 3/36) fick såväl muntlig som skriftlig information om VAS preoperativt. Det var 63,2% (24/38) av patienterna som ansåg att de fått tillräcklig med information om VAS preoperativt. Det var 28,9% (11/38) av patienterna som ansåg att de inte fick tillräcklig information om VAS preoperativt och 7,9% (3/38) av patienterna visste inte om den information de erhållit om VAS preoperativt var tillräcklig eller inte. För att mäta patienternas 10

16 upplevelse om de fått tillräcklig information om VAS eller inte tillämpades en linje mellan 0 och 10 där 0 motsvarade otillräcklig information och 10 motsvarade fullt tillräcklig information. Svaren varierade mellan 0,0 till 10,0, medelvärdet var 6,23 (md=8,10, SD=3,60). Det var 70,3% (26/37) av patienterna som tyckte att de förstod hur VAS används. Det var 18,9% (7/37) av patienterna som tyckte att de inte förstod hur VAS används och 10,8% (4/37) av patienterna var osäkra. En tredjedel av patienterna (33,3%, 12/36) hade använt VAS tidigare, 58,3% (21/36) hade inte använt VAS tidigare och 8,3% (3/36) var osäkra på om de använt VAS tidigare. Av de patienter som använt VAS tidigare upplevde ingen patient att de inte förstod VAS. En signifikant skillnad (p=0,003) på förståelsen av VAS påvisades mellan de som använt VAS tidigare och de som aldrig använt VAS tidigare (tabell 2). Tabell 2. Tidigare användning av VAS inverkan på förståelsen av VAS Förstår VAS Förstår ej Osäker på Använt VAS tidigare Ej använt VAS tidigare Vet ej om använt VAS tidigare n=11 30,6% n=14 38,9% n=0 0% Totalt n=25 69,4% VAS n=0 0% n=6 16,8% n=1 2,8% n=7 19,4 VAS n=1 2,8% n=1 2,8% n=2 5,6% n=4 11,2 Totalt n=12 33,4% n=21 58,3% n=3 8,4% n=36 100% Postoperativ smärtskattning Det var 62,2% (23/37) av patienterna som aldrig fick se VAS vid smärtskattning postoperativt. Det var 16,2% (6/37) av patienterna som fick se VAS någon enstaka gång och 8,1% (3/37) av patienterna som uppgav att det alltid fick se VAS vid smärtskattning 11

17 Antal patienter postoperativt. Det var 13,5% (5/37) av patienterna som inte visste om det fått se VAS vid smärtskattning postoperativt. Det var 73,7% (28/38) av patienterna som uppgav att de fått använda numerisk skala (NRS) vid smärtskattning postoperativt. Det var 34,2% (13/38) av patienterna som fick använda verbal skala (VRS) vid smärtskattning postoperativt och 2,6% (1/38) av patienterna fick skatta sin smärta med VAS. Det var 10,4 % (4/38) av patienterna som fick skatta sin smärta med flera smärtskattningsskalor. Det var 66,7% (24/36) av patienterna som fick skatta sin smärta 4 gånger eller fler den första postoperativa dagen, 16,7% (6/36) fick skatta sin smärta tre gånger, 11,1% (4/36) skattade sin smärta 2 gånger och 5,6% (2/36) skattade sin smärta vid ett tillfälle. Det var 94,4% (34/36) av patienterna som ansåg att de fick smärtskatta lagom ofta efter genomgången operation och 5,3% (2/36) tyckte att de blev tillfrågade för sällan. Smärtskattning vid såväl vila som rörelse utfördes på 67,6% (25/37) av patienterna. Det var 27% (10/37) av patienterna som blev tillfrågade om sin smärta enbart vid vila och 5,4% (2/37) blev tillfrågade om sin smärta enbart vid rörelse. Fler patienter blev tillfrågade om sin smärta före given smärtbehandling än efter smärtbehandling (p 0,001). Patienter som uppgav att de alltid alternativt ofta fick skatta sin smärta innan smärtbehandling var 77,8% (28/36) av patienterna. Efter smärtbehandling angav 67,7% (23/34) att de fick skatta sin smärta (figur 1) Smärtskattning före smärtbehandling Smärtskattning efter smärtbehandling Alltid Ofta Ibland sällan Figur 1. Smärtskattning före och efter smärtbehandling. 12

18 För att mäta vad patienterna ansåg om VAS som smärtskattningsverktyg i den postoperativa vården tillämpades en 100mm lång linje mellan 0 och 10 där 0 motsvarade dåligt och 10 motsvarade mycket bra. Svaren varierade mellan 0,2 och 10,0, medelvärdet var 7,56 (md=7,85, SD=2,22). Ålders inverkan på smärtskattning Då patienterna under 65 år skattat hur de upplevde informationen på en skala mellan 0 till 10 blev medelvärdet 7,14. Den äldre patientgruppens, 65 år och äldre, medelvärde blev 4,2 (tabell 3). Den enda signifikanta skillnaden som påvisades i studien gällande ålders inverkan på smärtskattning var att yngre patienter ansåg att de fått tillräcklig information om VAS preoperativt i större utsträckning än äldre patienter (p=0,04). Tabell 3. Ålders inverkan på uppfattning av information om VAS Tillräcklig information skattad mellan 0-10 Patienter <65 år Patienter 65 år Medelvärde 7,14 (SD 3,18) 4,2 (SD 3,80) p-värde 0,04 Range 0,0-10,0 0,0-9,4 Genus inverkan på smärtskattning Kvinnor och mäns svar i studien stämde väl överens med varandra och inga signifikanta skillnader kunde påvisas gällande genus inverkan på smärtskattning (p 0,29). DISKUSSION Huvudresultat Studiens resultat påvisar brister i den preoperativa informationen om smärtskattning på de utvalda avdelningarna då en majoritet av patienterna (55,6%) enbart fick muntlig information om visuell analog skala (VAS) preoperativt. Det förekom även att patienterna inte erhöll någon information alls om VAS innan genomgången operation. Dock ansåg 63,2% att de fått tillräcklig information om VAS för att kunna tillämpa den vid smärtskattning postoperativt. 13

19 De patienter som vid tidigare vårdtillfälle använt VAS hade lättare att förstå och använda VAS vid den aktuella sjukhusvistelsen (p=0,003). Den smärtskattningsskala som användes mest på samtliga avdelningar var numerisk skala (NRS). De flesta patienter (77,8%) uppgav att de fått skatta sin smärta tre gånger eller fler den första postoperativa dagen och 94,4% av patienterna upplevde att de fick skatta sin smärta lagom ofta. Den signifikanta skillnaden som kunde påvisas i studien gällande ålder och dess inverkan på smärtskattning var att yngre patienter i större utsträckning än äldre patienter ansåg att den givna informationen om VAS preoperativt var tillräcklig (p=0,04). Inga skillnader kunde påvisas i studien mellan kvinnor och mäns upplevelse av smärtskattning (p 0,29). Resultatdiskussion Ett stort antal patienter (55,6%), fick enbart muntlig information angående visuell analog skala (VAS) preoperativt vilket inte är förenligt med Akademiska sjukhusets kvalitetsmål för smärtbehandling. Enligt kvalitetsmålen ska information om VAS ges såväl muntligt som skriftligt innan operation (Gordh, 2007). En relativt stor andel av patienterna (27,8%) fick inte någon information om VAS innan operation vilket försvårar smärtskattning efter operation. Trots att många patienter enbart fick muntlig information och vissa ingen information alls tyckte de flesta patienter (63,2%) att de fått tillräckligt med information för att kunna använda VAS postoperativt. Detta är dock inget skäl till att inte följa Akademiska sjukhusets kvalitetsmål för smärtbehandling då det är viktigt att säkerställa att alla patienter får den information de är i behov av. Information ger tryggare patienter. En patient som har fått adekvat information innan operation om eftervården känner sig sannolikt tryggare då denne vet hur smärtintensiteten ska förmedlas till sjukvårdspersonalen efter operation. De patienter som inte erhåller information om smärtskattning preoperativt kan uppleva ovisshet och oro som kan förstärka smärtupplevelsen. Sjuksköterskor förväntas följa ICN:s etiska kod som säger att det är viktigt att främja hälsa och lindra lidande (Svensk sjuksköterskeförening, 2005). Om sjuksköterskor ej smärtskattar regelbundet kan detta leda till ökat lidande. 14

20 Då de äldre patienterna skattade den givna preoperativa informationen om VAS mellan 0 och 10 blev medelvärdet 3,18 vilket visar att det utifrån Travelbees omvårdnadsteori förekommit brister i kommunikationen mellan sjuksköterska och patient. Sjuksköterskan har ansvar för att patientens behov blir tillgodosedda och att kontinuerligt utvärdera om behoven tillgodoses (Jahren Kristoffersen et al., 2006). Eftersom informationen ansågs vara otillräcklig för många av de äldre patienterna kanske informationen inte individanpassades i tillräcklig utsträckning. Genom att försäkra sig om att patienten förstått den information som givits förebyggs svårigheter vid användandet av VAS postoperativt. Det kan vara fördelaktigt att låta patienterna använda VAS redan innan operation för att få förståelse för hur den används (Briggs & Closs, 1999). Studien visar att patienter som använt VAS vid tidigare sjukhusvistelse har lättare för att använda den igen (p=0,003), vilket tyder på att det krävs övning för att öka förståelsen för VAS. Detta har även framkommit i tidigare forskning (Gagliese et al., 2005). Då patienter som har tillämpat VAS förut har lättare för att använda VAS igen är det bra om sjukvårdspersonal tar till vara på patientens kunskap och erfarenhet genom att tillämpa en för dem bekant smärtskattningsskala. Det var 24,3% av patienterna som vid något smärtskattningstillfälle fick se VAS. Dock uppgav endast 2,6% av patienterna att de fick skatta sin smärta med VAS. Resterande patienter (21,7%) som fått se VAS vid smärtskattning uppgav att de blivit ombedda att ange en siffra mellan 0 och 10, och inte fått använda smärtskattningsverktyget. Detta innebär att smärtskattningen inte utförts med VAS utan med NRS. Av detta drar författarna slutsatsen att sjuksköterskorna endast visar VAS för att patienterna ska komma ihåg hur smärtskattningen fungerar. Litteratur refererar ofta till numerisk skala (NRS) som en version av visuell analog skala (VAS) (Chapman et al, 1985; Werner & Strang, 2003). Detta görs även i den skriftliga informationen som delas ut till patienterna på de avdelningar som inkluderats i studien. NRS användes nästan uteslutande på samtliga avdelningar. Enligt Akademiska sjukhusets kvalitetsmål för smärtbehandling ska smärta utvärderas med VAS eller likvärdigt smärtskattningsverktyg. NRS är likvärdigt med VAS, vilket innebär att kvalitetsmålet har uppfyllts för de som fått använda NRS. 15

21 En majoritet fick skatta sin smärta vid såväl vila som rörelse. En stor del av patienterna fick dock inte skatta sin smärta vid vila, vilket inte uppfyller Akademiska sjukhusets kvalitetsmål för smärtbehandling (Gordh, 2007). För att förhindra postoperativa komplikationer är det viktigt att patienten mobiliseras så tidigt som möjligt efter operation (Werner & Strang, 2003; Almås et al., 2002; Breivik et al., 2008). Författarna anser att det därför är av yttersta vikt att veta hur patienten skattar sin smärta även vid rörelse. Om patienten inte är adekvat smärtlindrad vid mobilisering kan det finnas risk för att patienten undviker rörelse. Tillfrågas patienten dessutom enbart om smärta vid vila finns risk att smärta vid rörelse inte upptäcks och en ökad risk för postoperativa komplikationer uppstår. Studien visade att många patienter ansåg att de inte blivit tillfrågade om sin smärtintensitet efter given smärtlindring. För att veta att patienten erhåller adekvat smärtlindring är det ytterst viktigt att följa upp påbörjad smärtbehandling för att se om den givit önskad effekt eller om ytterligare åtgärder krävs. Enligt Jahren Kristoffersen et al. (2006) lyfter Travelbee fram vikten av att utvärdera omvårdnadsåtgärder för att se om patientens behov tillgodosetts. Om sjuksköterskan inte utvärderar smärtbehandlingens effekt uteblir kunskap om patientens välmående och risk finns att patienten lider i det tysta. Studien visade att genus inte inverkade på patienternas upplevelse av smärtskattning. Kvinnor och mäns upplevelser av information om VAS preoperativt samt utförande av smärtskattning postoperativt överensstämmer väl (p 0,29). Att genus inte påverkar förståelsen för VAS har även stöd i tidigare forskning (Gagliese & Katz, 2003). Majoriteten av patienterna (94,4%) var positivt inställda till smärtskattningen och tyckte att de fick skatta sin smärta lagom ofta. Enligt Akademiska sjukhusets kvalitetsmål för smärtbehandling ska smärtskattning ske var fjärde timme efter genomgången operation (Gordh, 2007). Det bör betonas att alla patienter som uppgav att de fick skatta sin smärta tre gånger eller fler var nöjda med antal tillfällen de fick skatta sin smärta trots att det inte är så ofta som kvalitetsmålen förespråkar. Metoddiskussion Valet av kvantitativ metod grundade sig i en önskan att kunna generalisera resultatet vilket inte är möjligt med en kvalitativ metod. Dock hade en mer ingående uppfattning av 16

22 patienternas upplevelser av smärtskattning erhållits med kvalitativ metod. Tvärsnittsstudie valdes då det endast fanns intresse för hur smärtskattningen utfördes fram till den andra postoperativa dagen då undersökningen genomfördes. Det var en fördel att projektansvariga delade ut och samlade in enkäterna själva då det troligen medförde ett mindre bortfall samt att alla patienter som deltog i studien fick samma information om studien. Oklar definition av VAS och NRS kan ha påverkat resultatet i studien då patienterna kan ha blandat ihop skalorna och sett dem som samma skala. Därför kan det vara svårt att veta om det är VAS patienterna har svarat om eller om det i själva verket är NRS. Studiens reliabilitet är begränsad då det är ett relativt litet antal deltagare i studien. För att kunna generalisera studiens resultat måste studien vara större. Enkätens validitet säkerställdes genom att den prövades av sju testpersoner för att se hur frågorna uppfattades. Därefter omarbetades frågor som ansågs otydliga och frågor lades till för att ytterligare täcka upp syftet med studien. Den omarbetade enkäten testades sedan av fem nya testpersoner för att säkerställa att frågorna uppfattades korrekt. En majoritet av testpersonerna var yngre än 65 år vilket medförde att enkäten inte testades på den äldre patientgruppen ( 65 år). Detta kan ha medfört att frågorna inte uppfattades korrekt av patienter som var 65 år eller äldre. Då författarna själva har utarbetat enkäten själva kan inte samma validitet förväntas som av ett vedertaget instrument. Projektansvariga skulle kunna ha formulerat enkäten annorlunda. Frågorna skulle kunna ha varit mer generella om smärtskattning och smärtskattningsskalor istället för specifika frågor om VAS. Samtliga avdelningar som ingick i studien tillämpade NRS i störst utsträckning. Genom att ha mer generella frågor om smärtskattning hade en bättre uppfattning om hur patienterna upplevde den postoperativa smärtskattningen erhållits. Det externa bortfallet i studien var 13,7%, varav 9,1% av patienterna var över 65 år. Bortfallet blev större i den äldre åldersgruppen. Resultatet kunde ha sett annorlunda ut om de två åldersgrupperna var mer jämbördiga i storlek. Skillnaderna skulle kanske ha blivit mer signifikanta om fler äldre patienter hade varit med i studien. 17

23 Slutsats Den postoperativa smärtskattningen upplevs tillfredställande av patienterna. De ansåg dock att det fanns brister i den preoperativa informationen om smärtskattning. Sjuksköterskans fyra ansvarsområden enligt ICN:s etiska kod är att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa samt lindra lidande. För att följa ICN:s etiska kod krävs att sjuksköterskan förser patienten med tillräcklig information samt smärtskattar regelbundet med ett validerat smärtskattningsverktyg. Kliniska implikationer Författarnas förhoppning är att studiens resultat leder till förbättrade rutiner kring smärtskattning. Den del som är främst i behov av förbättring är information om smärtskattning. Studiens resultat skulle kunna leda till att sjuksköterskor och verksamhetschefer uppmärksammar att informationen om smärtskattning kan anses otillräcklig och vidtar åtgärder för att förbättra den preoperativa informationen om smärtskattning för patienterna. Följande punkter är förslag på förbättringsåtgärder: Skriftlig och muntlig information om smärtskattning till alla patienter preoperativt Följa upp att patienten har förstått informationen Välj en smärtskattningsskala som patienten förstår Förslag på framtida forskning Det hade varit intressant att se hur sjuksköterskorna på de berörda avdelningarna upplevde att de utförde smärtskattning, hur ofta de tillfrågade patienten om dennes smärta och om de frågade om smärta vid såväl vila som rörelse. Det hade även varit intressant att se hur sjuksköterskorna upplevde att informationen om smärtskattning gavs till patienterna. På så vis skulle en jämförelse kunna göras mellan sjuksköterskors och patienters upplevelse av smärtskattning. 18

24 REFERENSLISTA Abdalrahim, M-S. (2009). Postoperative pain assessment and management: the effects of an educational program on Jordanian nurses practice, knowledge, and attitudes. Doktorsavhandling, Göteborgs Universitet, Institutionen för vårdvetenskap och hälsa. Almås, H., Valand, E., Bilicz, J-A. & Berntzen, H. (2006). Smärta. I H, Almås (Red). Klinisk omvårdnad del 2. (s ). Stockholm: Liber AB. Briggs, M. & Closs, J. (1999). A descriptive study of the use of visual analog scales and verbal rating scales for the assessment of postoperative pain in orthopedic patients. Journal of Pain and Symptom Management, 18(6), Breivik, H., Borchgrevink, P-C., Allen, S-M., Rosseland, L-A., Romundstad, L., Breivik Hals, E-K., Kvarstein, G. & Stubbhaug, A. (2008). Assessment of pain. British Journal of Anasthesia, 101(1), doi: /bja/aen103 Chapman, C-R., Casey, K-L., Dubner, R., Foley, K-M., Gracely, R-H & Reading, A-E. (1985). Pain measurement: an overview. Pain, 22, DeLoach, L-J., Higgins, M-S., Caplan, A-B & Stiff, J-L. (1998). The visual analog scale in the immediate postoperative period: intrasubject variability and correlation with a numeric scale. Anesteshia Analgesia, 86, Duncan, G-H., Bushnell, C. & Lavigne, G-J. (1989). Comparison of verbal and visual analogue scales for measuring the intensity and unpleasantness of experimental pain. Pain, 37, Ekfjord, L., Ekengren, A., Steiner, L. & Ingendoh, S. (2007). Smärtbehandling på vårdavdelning efter operation. Uppsala: Informationsavdelningen/Landstingstryckeriet Fillingim, R-B. (2000). Sex, Gender and Pain. Seattle: IASP Press Fletcher, D., Fermanian, C., Mardaye, A. & Aegerter, P. (2008). A patient-based national survey on postoperative pain management in France reveals significant achievements and persistent challenges. Pain, 137, Gagliese, L. & Katz, J. (2003). Age differences in postoperative pain are scale dependent: a comparison of measures of pain intensity and quality in younger and older surgical patients. Pain, 103, Gagliese, L., Weizblit, N., Ellis, W. & Chan, V-W-S. (2005). The measurement of postoperative pain: a comparison of intensity scales in younger and older surgical patients. Pain, 117, Gordh, T. (2007). Kvalitetsmål för smärtbehandling, Uppsala Akademiska sjukhus. Hämtad 27 maj, 2010, från 19

25 Gould, T-H., Crosby, D-L., Harmer, M., Lloyd, S-M., Lunn, J-N., Rees, G-A-D., Roberts, D- E. & Webster, J-A. (1992). Policy for controlling pain after surgery: effect of sequential changes in management. British Medical Journal, 305, Harmer, M. & Davies, K-A. (1998). The effect of education, assessment and a standardized prescription on postoperative pain management: The value of clinical audit in the establishment of acute pain services. Anaesthesia,53, Hawthorn, J. & Redmond, K. (1999). Smärta: bedömning och behandling. Lund: Studentlitteratur Jahren Kristoffersen N, Nortvedt F & Skaug E-A (2006) Grundläggande omvårdnad del 4. Stockholm: Liber Jewell, G. & McCourt, M-E. (2000). Pseudoneglect: a review and meta-analysis of performance factors in line bisection tasks. Neuropsychologia, 38, Johnson, C. (2005). Measuring pain. Visual Analog Scale versus Numeric Pain Scale: What is the difference? Journal of Chiropractic Medicin,4(1), Järhult, J. & Offenbartl, K. (2006). Kirurgboken: vård av patienter med kirurgiska, urologiska och ortopediska sjukdomar. Stockholm: Liber Kane, R-L., Bershadsky, B., Rockwood, T., Saleh, K. & Islam, N-C. (2004). Visual analog scale pain reporting was standardized. Journal of Clinical Epidemiology. 58, Kirkevold, M. (2000). Omvårdnadsteorier- analys och utvärdering. Lund: Studentlitteratur Ohnhaus, E-E. & Adler, R. (1975). Methodological problems in the measurement of pain: a comparison between the verbal rating scale and the visual analogue scale. Pain, 1, Salo, D., Eget, D. Lavery, R-F., Garner, L., Bernstein, S. & Tandon, T. (2003). Can patients accurately read a visual analog pain scale?. American Journal of Emergency Medicine, 21(7), Svensk sjuksköterskeförening- SFF, (2005). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening. Hämtad 19 oktober, 2010, från Werner, M. & Strang, P. (2003). Smärta och smärtbehandling. Stockholm: Liber Williamson, A. & Hoggart, B. (2005). Pain: a review of three commonly used pain rating scales. Journal of Clinical Nursing, 14, World medical association (2008), Declaration of Helsinki. Hämtad 3 juni, 2010, från World medical association: 20

26 BILAGA 1 1.Ålder? år 2. Kön? Man Kvinna 3. Vad har du genomgått för operation? 4. Fick du information om VAS innan operationen? Ja Nej Vet ej 5. Hur gavs informationen om VAS? Muntligt Skriftligt Såväl skriftligt som muntligt Fick ingen information 6. Fick du tillräckligt med information om VAS så du kunde använda den efter operation för att förmedla din smärta till personalen? Sätt ett kryss på linjen mellan de två alternativen. Otillräcklig Fullt tillräcklig 7. Förstår du hur VAS fungerar? Ja Nej Osäker 21

27 8. Har du använt VAS någon gång tidigare? Ja Nej Vet ej 9. Visade personalen dig VAS när de frågade om din smärta efter operationen? Varje gång Någon enstaka gång Aldrig Vet ej 10. På vilket/vilka sätt fick du skatta din smärta? Du får fylla i fler än ett svarsalternativ. VAS (på en onumrerad linje) Siffra mellan 0-10 Uttrycka med ord Annat 11.Hur ofta frågade personalen om din smärta dagen efter operation? En gång Två gånger Tre Fyra eller fler Aldrig 12.Tycker du att personalen frågade om din smärta För ofta Lagom ofta För sällan 22

28 13. Har du tillfrågats om din smärta vid Vila Rörelse Såväl vila som rörelse 14.Tillfrågades du om din smärta före smärtlindring gavs? Alltid Ofta Ibland Sällan Aldrig 15.Tillfrågades du om din smärta efter att smärtlindring gavs? Alltid Ofta Ibland Sällan Aldrig 16.Tycker du att VAS är ett bra sätt att förmedla hur ont du har till personalen? Sätt ett kryss på linjen mellan de två alternativen. Dåligt Mycket bra BILAGA 2 23

29 Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Enheten för vårdvetenskap Härmed tillfrågas Du om deltagande i en studie om smärtskattningsverktyget VAS Smärta är en subjektiv upplevelse och kan därför endast utvärderas av patienten. Visuell analog skala (VAS) är ett redskap för att kunna skatta smärta genom att patienten markerar var på en onumrerad linje dennes smärta befinner sig, från ingen smärta till värsta tänkbara smärta. Studien avser att undersöka patienters erfarenheter av användandet av VAS efter genomgången operation. Detta för att kunna förbättra informationen om smärtskattning och därmed även förbättra smärtbehandlingen efter operation. Vad innebär detta för dig som deltar? Deltagande i studien är frivilligt och anonymt. Enkäterna är endast kodade för att se vilken avdelning de delats ut på. Oavsett om du väljer att delta i studien eller inte kommer det inte att påverka din vård i övrigt. Enkäten kommer att delas ut till patienter som genomgått operation på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Resultatet kommer att redovisas i en C uppsats. Svara på en fråga i taget och gå sedan vidare till nästa. De flesta frågor är kryssfrågor där du ska kryssa i passande alternativ. Några frågor är öppna, där skriver du med egna ord ditt svar. På några frågor ombeds du kryssa i svaret på en linje. Tack för din medverkan! Har du några frågor är du välkommen att kontakta ansvariga för studien: Sofia Sjödin, sjuksköterskestudent: sofia.pettersson5520@student.uu.se Malin Persson, sjuksköterskestudent: malin.persson3592@student.uu.se Maria Gottvall, handledare och doktorand vid institutionen för folkhälso-och vårdvetenskap: maria.gottvall@pubcare.uu.se 24