som en stöld från skattebetalarna

Transkript

1 Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting Stockholm som en stöld från skattebetalarna En titt på landstingets slöseri med skattebetalarnas pengar Vart försvinner alla pengar? Drift: Till en jättelik byråkrati Till dyr och dålig mat Till överkompensation till sjukhusen Till avknoppning istället för vård Till tjänster som inte utförs Till vård pga. Bristande städning Till felaktiga upphandlingar Till konsulter istället för egen kompetens SUMMA Investeringar: Till NK-Express Till dyr konvertering av Saltsjöbanan SUMMA Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting Stockholm T:

2 Innehållsförteckning Inledning 3 Till en jättelik byråkrati 4 Till dyr och dålig mat 4 Till överkompensation till sjukhusen 5 Till avknoppning istället för vård 5 Till tjänster som aldrig utförts 5 Till vård på grund av bristande hygien 6 Till felaktiga upphandlingar 6 Till konsulter istället för egen kompetens 7 Till NK-Express istället för förortstrafik 7 Till en dyr och dålig konvertering av Saltsjöbanan 8 2

3 Inledning När jag tillträdde som landstingsråd i början av maj fick jag möjlighet att bidra till att rädda 7,8 miljarder kronor i samband med att beslutet om upphandlingen av byggnation och drift av Nya Karolinska sjukhuset gjordes om. Men den stora förvåningen för mig blev ändå insikten om den omfattande byråkratin och den ineffektiva användningen av skattebetalarnas pengar som SLL ägnar sig åt. Medan media väl har beskrivit den misslyckade upphandlingen av sjukhusmaten och kostnadsfördyringarna för den provisoriska spårvägen i centrala Stockholm (i folkmun kallad NK-express ), mindre är känt hur mycket den centrala byråkratin kostar landstinget och hur dåligt utformade system och rutiner kostar skattebetalarna hundratals miljoner varje år. Detta oavsett om det handlar om att betala för vård och kollektivtrafik som inte utförs överhuvudtaget eller om man privatiserar och outsourcar landstingets verksamheter som i egen regi skulle kunna sparar miljoner och höja kvaliteten. Den här rapporten ger tydliga besked på några punkter där socialdemokraterna tänker göra allt för att stoppa slöseriet. Det är många miljoner som, med Gustav Möllers ord, stulits från skattebetalarna. Ilija Batljan 3

4 Till en jättelik byråkrati >450 miljoner kronor Landstingets centrala överbyggnad består idag av cirka 1500 personer och kostar idag mellan 800 och 1000 miljoner kronor. Här finns det definitivt utrymme för stora besparingar över tid. När sjukvården har fått allt knappare resurser har överbyggnadens andel av landstingets totala ekonomi tillåtits växa under lång tid. Det kan inte fortsätta. Den centrala byråkratins resurser måste föras ut till verksamheterna och det kan bara ske genom att man skär ner i de stora förvaltningarna och staberna. Socialdemokraternas mål är att halvera kostnaden för den centrala byråkratin till år Till dyr och dålig mat >100 miljoner kronor Upphandlingen av sjukhusmat är ett av mandatperiodens största slöserier. I en upphandling utan konkurrerande anbud vann den internationella livsmedelsjätten Sodexo rätten att sälja mat till sjukhuset. Upphandlingen omfattade över en miljard kronor. Resultatet av upphandlingen är idag väl känd genom medierna. Bara 27 procent av patienterna uppskattar maten trots ett mål på 75 procent patientnöjdhet. Detta leder till att anhöriga går ut och handlar mat utanför sjukhusen, vilket ökar risken för smittspridning och dessutom får den absurda följden att priset ökar per portion i takt med minskade beställningar. Landstingets agerande visar att man är så hårt bunden vid projektet att trots att bristerna uppdagas kontinuerligt så begär inte landstinget de vitesbelopp man har rätt till. Sodexo ska betala 1 procent i vite varje kvartal de inte uppfyller 75- procentmålet. Det har skett i allt för liten och oregelbunden omfattning: Bara vid ett av fem kvartal och bara vid två sjukhus. Slöseriet handlar här inte bara om de pengar man investerat i ett icke fungerande matsystem utan i ett avtal som gör monopolentreprenören allt rikare ju färre portioner som levereras. Sjukhusen tvingas nämligen kompensera Sodexo med ett högre pris per capita, när den efterfrågade volymen ligger under det normala, vilket den kan göra om patienterna ratar maten. Det finns alternativa sjukhusmatsystem som det på Hvidovre Hospital i Köpenhamn där maten tillreds på plats av utbildad kökspersonal och med extremt höga krav på innehåll, smak och presentation. Trots att maten där inte tillagas industriellt kan man hålla en minst lika hög hygienstandard och med en patientnöjdhet på närmare 100 procent. Den ekonomiska besparingen bara på Karolinska sjukhuset skulle kunna bli miljoner kronor årligen vid övergången till den typen av hälsokök. Lägger man därtill den minskade vårdtiden för mätta och glada patienter kan besparingen bli mångdubbelt högre. En bättre kosthållning skulle också minska vårdens problem med undernäring. Undernäring på sjukhusen drabbar mellan tio och tjugo procent av patienterna. I socialstyrelsens rapporter kring saken räknar man med 15 procent av 4

5 patienterna i riket. Undernäringen driver fram förlängda vårdtider förutom det lidande det innebär för den enskilde patienten. Räknar man försiktigt på vad minskad undernäring skulle kunna leda till för besparingar i landstinget handlar det om cirka 70 miljoner kronor årligen. Socialdemokraterna kommer att förbättra sjukhusmaten för Stockholms patienter. I första hand genom att införa konceptet Hälsokök. Till överkompensation till sjukhusen >50 miljoner Idag slösar landstinget bort pengar genom att betala för vård som aldrig utförs. Om landstinget beställer 100 operationer av ett sjukhus och alla operationer utförs betalas 100 procent av kostnaden ut. Om sjukhuset däremot endast utför 95 av operationerna får sjukhuset ändå 70 procent i ersättningen för de resterande fem operationerna. Idag överkompenseras sjuhusen inom ersättningssystemen med drygt 50 miljoner kronor för vård som inte utförs bland annat på grund av ovanstående 70/30-regel. Vi rödgröna tänker sätta stopp för slöseriet och istället göra det mer lönsamt att producera mer vård för att korta köerna. Till avknoppning istället för vård > 20 miljoner kronor Landstinget inrättade 2006 ett utvecklingskansli som hade som uttalad uppgift att avknoppa eller försälja så stor del av landstingets verksamheter inom tandvård och primärvård. I första hand skulle detta ske genom avknoppning. Under våren 2008 sålde landstinget 5 vårdcentraler. De var samtliga väl fungerande och uppskattade bland patienterna. Ändå skedde försäljningen till kraftiga underpriser. Serafens husläkarmottagning vid Stadshuset i Stockholm såldes för kronor och genererade sitt första helår som privat kronor i vinst. Ett försäljningspris baserat på fem vinstmultiplar vilket är att betrakta som ett lågt pris för en så stabil verksamhet skulle ha gett ett pris på drygt kronor. Det skedde nu lyckligtvis bara fem av de planerade avknoppningar innan socialdemokraterna och Dag Larsson lyckades stoppa utförsäljningarna genom att överklaga förfarandet till länsrätten. Men förlusten för de fem avknoppade vårdcentralerna uppgick till lågt räknat kronor. Socialdemokraterna kommer att utveckla de egna verksamheterna med sikte på att bli regionens bästa arbetsgivare. Vi vill också utveckla samarbetet med vårdgivare som arbetar med non-profitvård. De är idag underrepresenterade bland länets vårdgivare. Till tjänster som aldrig utförts >60 miljoner kronor Under mandatperioden har det uppdagats att landstinget såväl inom kollektivtrafik- som sjukvårdsområdet blivit utsatta för falsk fakturering av underleverantörer för tjänster som aldrig utförts. 5

6 Vid en granskning av Busslinks uppdrag i Norrtälje visade sig att företaget fakturerat landstinget för flera extraturer som aldrig utförts. Bolaget erkände en del av de oredovisade bussturerna och för detta har en återbetalning skett. Problemet kan emellertid mycket väl vara toppen på ett isberg. Någon kontinuerlig granskning av bolagens turer över hela länet har inte genomförts och om problemet med falsk fakturering av bussturer ser likadant ut över hela länet handlar det om tiotals miljoner som skattebetalarna och resenärerna luras på. Tyvärr finns liknande tendenser också inom sjukvården. Så sent som i våras avslöjades att flera privata vårdgivare bluffakturerat för vård som inte getts. Landstingets chefläkare beräknar kostnaden till 50 miljoner kronor årligen i bluffakturering. Trots detta jättelika slöseri och fusk så är landstingets insatser för att avslöja fusket ytterst begränsade och ingen underleverantör har, trots avslöjat fusk, förlorat avtalet med landstinget. Socialdemokraterna kommer att öka mängden granskningar av utomstående leverantörer. Avtalsbrott o form av fusk kommer ovillkorligen leda till att avtalet sägs upp. Till vård på grund av bristande hygien > 300 miljoner kronor Hygienen på våra sjukhus har stor påverkan på tillfriskandet bland våra patienter. En dålig städning leder till fler vårdrelaterade infektioner. Det finns idag ett tydligt redovisat samband mellan de sjukhus som valt att lägga ut städningen på privat entreprenad och dem som valt att bedriva städningen själva. På Norrtälje och privata S:t Görans sjukhus bedriver man städningen själv och där är också de vårdrelaterade infektionerna markant lägre än på de övriga sjukhusen som anlitar entreprenörer. Om man skulle minska de vårdrelaterade infektionerna till S:t Görans nivå (näst bäst i landstinget) så skulle man spara motsvarande 150 vårddygn till ett värde av drygt 300 miljoner kronor givet en vårdygnskostnad på kronor, vilket är lågt räknat. Till felaktiga upphandlingar >100 miljoner kronor Landstinget bedriver upphandlingar för mellan miljarder kronor varje år. Men helt utanför de normala upphandlingarna sker okontrollerade upphandlingar på våra sjukhus för stora belopp. Det kan handla om så små saker som att man på en vårdavdelning skriver egna kontrakt med en icke upphandlad leverantör av kaffemakiner eller dörrmattor. Men upphandlingsslöseriet på våra sjukhus handlar också om hyror av dyra maskiner som magnetröntgenkameror för miljoner. Dessa förtäckta leasar, alltså otillåten hyra av utrustning inom landstinget, innebär en merkostnad på mångmiljonbelopp varje år. De förtäckta leasarna innebär att landstinget ständigt dras med hög risk att bli tvungen att betala skadestånd eller viten till de aktörer som har slutit ramavtal med landstinget. Blir de rundade har de rätt till ersättning. 6

7 Idag betalar också landstinget årligen flera miljoner kronor i skadestånd, viten eller förlikningar för sådant där verksamheterna upphandlat på eget bevåg eller där man på annat sätt brutit troheten i gjorda centrala upphandlingar. Uppskattningsvis kan man årligen minska slöseriet på upphandlingsområdet med åtminstone 100 miljoner kronor årligen om man får bättre kontroll. Till konsulter istället för egen kompetens >350 miljoner kronor SL är Sveriges största trafikupphandlare och borde därigenom ha byggt upp den upphandlingskompetens som krävs för att driva verksamheten. Men i en KPMGrapport från 2009 konstateras att SL har ett allt för stort konsultberoende, trots omfattande egen administration. Konsultkostnaderna i SL är svårt att få ett helhetsgrepp om. Kostnaderna redovisas nämligen inte separat utan fördelas på olika projekt i SL:s bokföring. Informellt uppskattade revisorerna som gjorde KPMG-rapporten den årliga kostnaden till runt 700 miljoner kronor årligen. Den kostnaden är naturligtvis på tok för hög och om SL i stället bygger upp den upphandlings- och trafikkompetens man behöver inom den egna organisationen bör det vara en rimlig och förståndig målsättning att halvera den. Till NK-Express istället för förortstrafik >288 miljoner kronor Världens sämst utredda och dyraste spårvägslinje har den kallats, NK-expressen mellan Norrmalmstorg och övre Hamngatan. Slutnotan är ännu oklar men hittills har banan kostat 288 miljoner kronor det är nästan en miljon kronor metern och 60 miljoner mer än ursprunglig budget. Fortfarande är exempelvis inte kostnaderna för fordonsinköp redovisade. I efterhand har det visat sig att beslutet var förhastat i många hänseenden. Det är ännu inte klarlagt om det går att dra spårvägen vidare över Segels torg, hållfastsberäkningarna är oklara. Kostnaden för att täta plattan har beräknats till 390 miljoner kronor av SL men då är inte kompensationen till butiksägare inräknat. Stadshusets beräkningar för samma renoveringar uppgår till mellan miljoner kronor. Utredningstiden för att undersöka om det överhuvudtaget är möjligt att dra spårvägslinjen till Centralen beräknas nu till mellan 7-9 år. Det faktum att stora delar av de lagda järnvägsspåren är provisoriska och måste rivas upp vid en fortsättning av bygget är förstås också ett rent slöseri. Den populära busslinjen nummer 47 har avskaffats för att tvinga passagerarna till den nya spårvägslinjen. Detta trots att spårvägen på intet sätt ersätter busslinjens kapacitet och sträckning och att handikappanpassningen på den nya spårvägen är bristfällig och kommer kosta stora belopp att ordna till. Det har också uppdagats att elsäkerheten inte är godkänd av statliga Elsäkerhetsmyndigheten. Detta kan leda till ytterligare stora ombyggnader och stillastående trafik medan det rättas till. 7

8 Vi socialdemokrater vill satsa landstingets investeringsmedel för spår på Spårväg Syd, en viktig tvärförbindelse i söderort och en förlängning av tunnelbanan till Nya Karolinska Sjukhuset i Solna. Båda dessa investeringar är betydligt mer samhällsekonomiskt gynnsamma och kan dessutom genomföras utan att skarva med fakta. Till en dyr och dålig konvertering av Saltsjöbanan >2 400 miljoner kronor SL har tagit fram ett förslag att konvertera Saltsjöbanan till en lightrail-järnväg (spårvagnsstandard) till en beräknad kostnad av 6 miljarder kronor. Detta skulle i sin tur minska kapaciteten på banan och hotar på sikt Saltsjöbanans existens. Externa trafikutövare har beräknat att det skulle kosta 3,6 miljarder att bibehålla Saltsjöbanans tågstandard och öka trafikkapaciteten, vilket vi Socialdemokrater anser är att föredra både ekonomiskt och av trafikskäl. 8