Från estetisk fostran till fritt skapande

Transkript

1 Avbildning var länge ett viktigt inslag i teckningsundervisningen. Abborren är tecknad av samme Nils F Wallin som har tecknat moroten på omslaget. Nils gick i realskolan i Eskilstuna i början av 1920-talet. 17 Från linearritning via smakfostran och fritt skapande till visuell kommunikation ämnet bild har bytt skepnad och fokus flera gånger under tidens lopp. Samtidigt har äldre traditioner levt kvar parallellt, i lager på lager. Bildämnets historia Från estetisk fostran till fritt skapande under en period på 1800-talet fanns teckning på alla linjer på de dåvarande läroverken. Högre status har ämnet nog inte haft och så mycket teckning eller bild har det aldrig funnits, i någon skolform. Bild är nog det ämne i skolan som har genomgått störst förändringar, säger Gunnar Åsén, docent i pedagogik. På 1800-talet hade teckning störst plats på reallinjen dagens naturvetenskapliga program i anslutning till de tekniska och naturvetenskapliga ämnena. Det handlade i hög grad om line- arritning och olika typer av tekniska ritningar. Skolan utbildade arbetskraft för den växande industrin, som behövde ingenjörer, konstnärer och hantverkare. Gunnar Åsén kallar det producentkvalificering (Bildundervisningen och det pedagogiska rummet, 1989). För de ynglingar, som vilja egna sig åt något industriellt yrke, är öfning i Teckning ej blott nyttigt utan så nödvändig, att den nästan kan sättas vid sidan af färdigheten att skrifva. Så citerar Gunnar Åsén ett statligt betänkande om undervis-

2 18 Förlagan till Vulkanutbrott på Nya Guinea fanns troligen i en så kallad arbetsbok. Metodiken med arbetsböcker infördes 1919 och levde kvar länge i svenska skolor. Den dramatiska bilden är gjord av I N, Håptjärnlidens folkskola i Adak, Malå, någon gång mellan 1944 och ningen i läroverken 1859, i en rapport från Vetenskapsrådet. Det handlade också om sådant man behövde kunna för att klara sig i vardagslivet. Man skulle kunna göra en ritning att lägga fram för sin hantverkare om man skulle ha något tillverkat, eller om man skulle utföra något själv, berättar han. I folkskolan blev teckning ett eget ämne först i slutet av 1870-talet. En kommitté ansåg att en gemensam undervisningsmetod behövdes, och rekommenderade den tyske pedagogen Adolf Stuhlmanns metod. Han hade i sin tur byggt vidare på Johann Heinrich Pestalozzis, folkundervisningens fader, metoder.

3 Smakfostran. Ett Förslag till mönster på paradhandduk efter studie från Nordiska Museet av Syrenia Karlsson, född 1895, klass 8, Kungsholms läroverk, Stockholm. 19 Att teckna av klossar korrekt, med ljus och skuggor, ingick i Adolf Stuhlmanns pedgogik. Teckning av Hedvig Arosenius, född 1856, som gick i skolan i Stockholm på 1860-talet. handlade lika mycket om disciplin och moralisk fostran som om teckning. Det framgår tydligt i Pestalozzis dagböcker där han beskriver hur han undervisade sin egen son: Även om barnet på ett helt år inte lärt sig att avbilda en vedspis så har han ändå lärt sig att sitta stilla och arbeta. (Ashwin, 1981.) Stuhlmanns metoder fick oerhört stor genomslagskraft och spreds till varje liten byskola i landet. Lika fort åkte de ut, när de ansågs föråldrade. På en del skolor fanns de dock kvar in på 1930-talet. Men rutnäten, de lever kvar på sina håll än i dag. Numera används de kanske främst som stöd för att förstora en liten skiss till en större bild. Och prickarna har förpassats till pysselsidor i barntidningar. Basen för teckningen var att reducera alla föremål till geometriska former. Eleverna fick lära sig att avbilda med hjälp av prickar och rutnät, för att så småningom helst kunna teckna på fri hand. Om de kom så långt. Undervisningen skedde kollektivt alla barn skulle samtidigt följa lärarens instruktioner. Metoden mot slutet av 1800-talet kom teorier om att teckning var bra för skönhetssinnet, det blev ett estetiskt ämne. Konstbildning och smakfostran ansågs vara mycket viktigt. Gunnar Åsén kallar det konsumentkvalificering, då det handlade om att lära sig bedöma andras skapelser, oavsett om det var konst eller hantverk. Det fanns mycket tankar om att om man fick se vacker konst, blev man en bra människa. Han understryker att det på den tiden var stor skillnad på undervisningen för flickor respektive pojkar. För flickorna handlade det mycket om sköna hem, vacker heminredning. För pojkarna gällde fortfarande det tekniska ritandet. Det var under den här tiden, för omkring hundra år sen, som kända konstnärer som prins Eugen och Richard Bergh engagerades för att pryda skolor med stora muralmålningar. Ellen Key ville skänka skönhet åt alla och introducerade barnets århund-

4 20 Barn har alltid tecknat av sin vardag. Evert Nordström gjorde en kreativ tolkning av perspektivet i sin bild av ett demonstrationståg. Ur en samling från Efter andra världskriget lanserades ett friare skapande. Bo Anderson målade av en sittande flicka i vått-i-vått-teknik, troligen omkring rade. Begreppet vackrare vardagsvara lanserades. De här idéerna levde kvar länge. Så sent som 1961 kunde ett läromedel ha titeln Estetisk fostran på lågstadiet. I den beskriver författaren Annie Hammarstrand till exempel hur man presenterar konstnären Carl Kylberg för en första- respektive fjärdeklass. Gunnar Åsén Redan vid skiftet talet hade den då nya vetenskapen psykologi börjat sätta spår i barns bildvärld. Psykologer undersökte barns utvecklingsfaser inom teckning och man började intressera sig för vilka känslor barns bilder uttryckte. Konstnärer upptäckte det friska och ursprungliga i barns bilder likväl som hos primitiva folkslag kom en ny undervisningsplan för folkskolan, som innehöll det nya ämnet hembygdsundervisning med arbetsövningar, där teckning ingick. Läromedelsförfattarna, radarparet Sjöholm och Goës, gav ut arbetsböcker i en rad olika ämnen som biologi och geografi. Teckning blev ett stöd för andra ämnen. Eleverna fick rita och måla i sina arbetsböcker i stort sett hela tiden. Det byggde på en syn att när man använder händerna, bearbetar man det man ska lära sig så att man minns det mycket bättre. Arbetsböckerna levde också kvar länge. Gunnar Åsén hade sådana själv i skolan på 50-talet. Idén att arbeta med arbetsböcker kom även den från Tyskland och var en variant av den så kallade arbetsskolemetodiken. Ända sedan teckning kom in i dåvarande folkskolan, vid mitten av 1800-talet, kom mycket influenser från Tyskland. Det gällde hela kulturlivet Sverige hörde till den tyska kulturkretsen. Det inflytandet varade ända till andra världskriget. Först efter kriget började det komma mer inflytande från anglosaxiska länder. Författaren och kritikern Herbert Read från England fick stort genomslag för sina tankar. I boken Education through art hävdade han att bildundervisningens viktigaste uppgift var att utbilda demokratiska människor. Det var kanske en lite naiv tanke, men det gjorde i alla fall att det fria skapandet slog igenom i teckningsundervisningen. Det blev ett väldigt brott mot den avbildande traditionen. Syftet blev mer av att förverkliga sig själv, att sätta ord på tankar och känslor, nästan lite terapeutiskt. Herbert Read skrev: Som modernismen har befriat konstnärerna, så ska det fria skapandet befria barnen. Jag kommer ihåg när man skulle härma modern konst! Många som jag har pratat med har upplevt samma sak det var nog ganska vanligt, säger Gunnar Åsén och ler åt minnet. Den nya metodiken medförde kanske inte att bildämnet fick mer utrymme i skolan, men däremot började dagspressen skriva väldigt mycket om barns bilder. Det utlystes mängder av teckningstävlingar och skolorna arrangerade utställningar, som uppmärksammades i lokaltidningarna. Under 1950-talet blev teckningsämnet något av skolans ansikte utåt men kanske inte lika mycket inåt. Fantasiteckningen gav barnet lust till nya upptäcktsfärder i en förvirrande värld / / Barnet upptäcker skapandets glädje och blir denna ädla sysselsättning trogen, kanske hela livet. (G Nordlander i utställningskatalogen Sverige genom barnaögon, 1947.) Det fria bildskapandet slog igenom på bred front och finns fortfarande kvar, framför allt i de lägre årskurserna och i förskolan. Nu för tiden handlar det kanske mer om enkla tumregler, som rita vad du vill och åh, vad fint, främst bland lärare som inte har så mycket bildutbildning. När det fria skapandet slog igenom på talet fanns det väldigt djupa tankar och idéer omkring det, tankar som har tunnats ut nu, tror Gunnar Åsén. I takt med att teckningsämnet individualiserades, så uppstod en uppsjö av olika material. Det kulminerade på 60-talet, då man började diskutera materialhysterin inom ämnet under en tid då det också fanns resurser att köpa in material. Det handlade inte längre bara om att teckna och måla man

5 21

6 22 Collage-tekniken blev vanlig med ett friare skapande. Bilden ovan av Lena Hedström, som gick i klass 7A, Scheeleskolan, Köping, troligen på 1960-talet. (Ur en samling från ) använde skrot, till exempel. En del skolor skaffade brännugnar och började med keramik och skulptur. Senare kom foto, film och video. Mot slutet av 1960-talet började diskussionen om bildspråk och bildämnet som ett kommunikativt ämne. Alla typer av bilder, inte bara konstbilder, skulle behandlas i bildundervisningen. Ämnet breddades väldigt mycket, och gör så fortfarande. Från 1970-talet och framåt har ämnet, enligt Gunnar Åsén, handlat om en ny typ av konsumentkvalificering: Att kunna läsa reklam och bedöma olika typer av bilder. Det innebär konsu-

7 23 Digitaliseringen av bildundervisningen började på 1980-talet. Cyberkvinnan är skapad av Daniel Ek, klass 9c, Rågsvedsskolan, Stockholm. (Samlingen omfattar åren ) Foto, collage och samhällskritik i typisk 1970-talstappning. Verk av okänd elev, Rågsvedsskolan, Stockholm. mentkvalificering för ett flertal och producentkvalificering för ett fåtal för dem som är speciellt inriktade på att gå vidare med bild, till exempel på estetiska programmet och på högre utbildningar. Gunnar Åsén menar att bildlärarna alltid har kämpat för att behålla ämnets utrymme och öka dess status. De har varit mycket på hugget. Frågan är om företrädare för något annat ämne har varit det i samma grad jo kanske idrottsämnet, för det har alltid haft starka stödtrupper. På frågan om var bildämnet ska hitta sina stödtrupper, svarar han att det delvis beror på vilken ämnesinriktning man förespråkar. Där finns hela nöjesindustrin, reklamen, konsten och så vidare. Han tror att det finns hopp för bildämnet: Oh ja jag tror ändå att med insikten om hur mycket bilder betyder, i olika sammanhang inom allt från nya medier till konst- och kulturlivet så finns det mycket som talar för att ämnet kan bli starkare igen i skolan. Vi kan lära av historien där också och se hur ämnet har skiftat i betydelse, även om det hela tiden har fått kämpa för sin existens. Han tror att bildämnet kan stå inför ett nytt skede, en ny brytpunkt. Sett till utvecklingen på hela medieområdet, borde beslutsfattare börja inse hur mycket bra utbildningar inom ämnes- Fakta Gunnar Åsén är undervisningsråd vid Skolverket, docent i pedagogik, lektor vid Institutionen för didaktik och pedagogiskt arbete vid Stockholms universitet. Under en tioårsperiod fram till 2007 var han verksam som gästlärare och professor i bildpedagogik vid Konstfack. områdena musik och bild kan betyda för ett lands utveckling. I de senaste diskussionerna har man återigen börjat argumentera för att estetiska ämnen är viktiga för ett lands välstånd den typen av argument för ämnet har inte använts på väldigt länge. Richard Florida talar om den kreativa klassen, till exempel. Det liknar nästan talet om teckningsundervisningens betydelse för att öka det industriella välståndet, som på 1880-talet! Text: Marianne Nordenlöw Bilder: svenskt Barnbildarkiv Referenser: Florida, R: (2002) The Rise of the Creative Class. New York: Basic Books. På svenska: (2006) Den kreativa klassens framväxt. Daidalos. Hammarstrand, Annie: (1961) Estetisk fostran på lågstadiet. Gleerups. Hansson, H: (1992) När varje lärare kunde teckna. I Lind, U, m fl (red) Tidsbilder. Perspektiv på skola och bildskapande under 150 år. Stockholm: Skolverket/Utbildningsradion. Pettersson, S och Åsén, G: (1989) Bildundervisningen och det pedagogiska rummet. Stockholm: HLS Förlag. Read, H: (1943): Education through art. På svenska: (1956) Uppfostran genom konsten. Natur och kultur. Sverige genom barnaögon (1947) Utställningskatalog till Folket i Bilds teckningstävling för skolungdom. Stockholm: Nationalmuseum. Åsén, G: (1992) Från linearritning till bild. I Lind, U, m fl (red) aa. Åsén, G: (2006) Varför bild i skolan? En historisk tillbakablick på argument för ett marginaliserat skolämne. I Uttryck, intryck, avtryck lärande, estetiska uttrycksformer och forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.