Några arbetsterapeuters sätt att arbeta med personer som har Attention Deficit Hyperactivity Disorder

Transkript

1 KAROLINSKA INSTITUTET Institutionen NVS Sektionen för arbetsterapi Examensarbete i arbetsterapi, 15 hp Kandidatnivå Vårterminen 2009 Några arbetsterapeuters sätt att arbeta med personer som har Attention Deficit Hyperactivity Disorder Some occupational therapists way of working with persons with Attention Deficit Hyperactivity Disorder Författare: Maria Gleissberg & Anna Swärd Handledare: Karin E Johansson

2 SAMMANFATTNING Studiens syfte var att beskriva hur några arbetsterapeuter arbetar med personer som har Attention Deficit Hyperactivity Disorder samt deras erfarenheter av detta. Den metod som användes var kvalitativ, och tio intervjuer med sammanlagt tolv arbetsterapeuter genomfördes utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Den kvalitativa analysen resulterade i fyra olika huvudteman som svarade på frågan - Vad är arbetet riktat mot? 1. Bedömning av individens förmågor, 2. Stödja aktivitet, 3. Förmedla kunskap, 4. Motivationsarbete. I resultatet framkom att den verksamhet arbetsterapeuterna arbetade inom påverkade arbetsterapeuternas arbetssätt. Den vanligaste arbetsuppgiften var bedömning som en del i utredning för att ställa diagnos. De övriga åtgärder som utfördes var i första hand kompensatoriska. Det framkom att arbetsterapeuterna upplevde att det fanns ett större behov av arbetsterapi för den här gruppen än vad som fanns tillgängligt. De flesta skulle också vilja ha haft möjlighet att arbeta mer med individuell behandling och uppföljning. Arbetsplatser som de ansåg aktuella för fler arbetsterapeuter inom det här området var i första hand i skolan och inom boendestöd. Sökord: Occupational therapy, Attention Deficit Hyperactivity Disorder, Activities of Daily Living

3 ABSTRACT The aim of this study was to describe some occupational therapists way of working with persons with Attention Deficit Hyperactivity Disorder, and their experiences of this work. The study had a qualitative approach and ten interviews with twelve occupational therapists were carried out from a semi-structured interview guide. The qualitative analysis identified four main themes on the subject What is the work directed to? 1. Assessment, 2. Support activity, 3. Impart knowledge, 4. Motivation. The result of the study showed that the organization, in which the occupational therapist worked, influenced the way of working. Assessment, as a part of an investigation for diagnosis was the most common task among the occupational therapists. Aside from this, the interventions were mainly compensatory. The occupational therapists experienced that there is a greater need of occupational therapy for this group of people than what was available and a majority would like to have an opportunity to work with more individual treatment and follow-up. Several of the occupational therapists considered school and housing as places where more resources are needed. Keywords: Occupational therapy, Attention Deficit Hyperactivity Disorder, Activities of Daily Living

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING... 6 BAKGRUND... 7 Fakta om ADHD... 7 Kriterier för diagnosen ADHD... 8 Konsekvenser av ADHD för individen... 9 Arbetsterapi och personer med ADHD...11 SYFTE...15 Frågeställningar...15 METOD...15 Urval av deltagare...16 Urvalsgruppen...17 Datainsamling...17 Förberedelser inför intervjuer...17 Intervjugenomförande...17 Databearbetning...19 Etiska aspekter...20 RESULTAT...21 Faktorer som påverkar arbetssättet...21 Bedömning av individens förmågor...23 Arbetsterapeutisk kartläggning av barnets förmågor...24 Arbetsterapeutisk kartläggning av den vuxnes förmågor...27 Stödja aktivitet...28 Hjälpmedel en vanlig åtgärd för att underlätta aktivitet...29 Strategier för att underlätta svårigheter i vardagen...32 Träning av individens förmågor...34 Förmedla kunskap...35 Motivationsarbete...36 KONKLUSION...37 DISKUSSION...38 Resultatdiskussion...38 Vidare forskning...42 Metoddiskussion...42

5 REFERENSLISTA...46 Bilaga 1: Informationsbrev Bilaga 2: Intervjuguide

6 6 INLEDNING Attention Deficit Hyperactive Disorder (ADHD) är ett tillstånd som finns hos cirka 3-6 % procent av alla barn i Sverige som befinner sig i skolåldern (Socialstyrelsen, 2004). De symptom som barn med ADHD uppvisar kan fortsätta i ungdomsåren och vidare in i vuxenlivet. Enligt Duvner (1998) har 70 % av barnen med diagnosen ADHD kvar sina symptom i övre tonåren och hos vuxna kvarstår symptomen hos minst 30 %. De symptom som ADHD medför, påverkar individens förmågor att utföra det dagliga livets aktiviteter. Enligt Chu och Reynolds (2006) kan arbetsterapi hjälpa barn med ADHD att både engagera sig i aktiviteter som är meningsfulla för barnen och även underlätta deltagandet i andra aktiviteter som vardagen är uppbyggd av. Det finns dock inte mycket skrivet om arbetsterapeuters arbete med klientgruppen, trots att ADHD är ett vanligt förekommande tillstånd. Detta konstateras även av Chu och Reynolds (2006) som menar att ytterligare forskning gällande arbetsterapeutiska insatser för klientgruppen behövs. Även om det inte finns mycket forskning om arbetsterapeuters sätt att arbeta med personer som har ADHD, är det stor chans att vi som blivande arbetsterapeuter kommer i kontakt med klientgruppen i vårt kommande yrkesliv. En av oss har genom arbetsterapeutprogrammets verksamhetsförlagda utbildning mött barn med kognitiva funktionshinder, i vilka diagnosen ADHD ingår. Denna erfarenhet i kombination med diagnosens förekomst och den bristande forskning som finns i ämnesområdet, väckte vårt intresse för att undersöka hur arbetsterapeuter i Sverige arbetar med klientgruppen. Genom att ta tillvara på tolv arbetsterapeuters erfarenheter hoppas vi att denna studie ska kunna bidra med att ge ökad kunskap om vad arbetsterapi kan erbjuda individer med ADHD.

7 7 BAKGRUND Fakta om ADHD Den svenska översättningen av ADHD är uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet, och räknas som ett neuropsykiatriskt funktionshinder (Kadesjö, 2007). Funktionsstörningar i hjärnan, i form av att de nervbanor som styr och reglerar hjärnans aktiviteter fungerar ofullständigt, påverkar individens beteende och ger de symptom som är typiska för ADHD (Duvner, 1998). Huvudsymptomen vid ADHD är impulsivitet, svårigheter att upprätthålla uppmärksamheten och påverkad aktivitetsgrad i form av hyperaktivitet eller underaktivitet. I vilken omfattning och i vilka sammanhang som symptomen framträder är individuellt (Beckman, 2007). Ibland skrivs ADHD med snedstreck emellan AD och HD (AD/HD) för att betona att en individ kan ha huvudsakliga svårigheter antingen med uppmärksamhet eller med hyperaktivitet, eller ha en kombination av dessa (Gillberg, 2005; Kadesjö, 2007; Beckman, 2007). Det finns forskning som tyder på att uppmärksamhetsstörning utan hyperaktivitet har en annan orsak än den uppmärksamhetsstörning som är av det hyperaktiva slaget och att det således rör sig om två olika tillstånd. Vid AD kan ouppmärksamheten bero på dagdrömmar, inåtvända tankar och svårighet att ta in det som händer i omgivningen. Vid HD kan istället ouppmärksamheten bero på att individen tar in allt som händer runtomkring samtidigt och därför har svårt att koncentrera sig på vad som är väsentligt (Iglum Rønhovde, 2006). Majoriteten av befintlig litteratur inom området använder dock samlingsbegreppet ADHD utan snedstreck. Av denna orsak används benämningen ADHD utan snedstreck i denna studie. Ofta förekommer ADHD tillsammans med andra svårigheter såsom läs- och skrivsvårigheter, försenad språkutveckling, grov- och finmotoriska svårigheter, kognitiva och perceptuella svårigheter samt andra inlärningssvårigheter. Psykiska problem i form av till exempel depression, trotssyndrom eller sociala interaktionssvårigheter, kan också förekomma (Gillberg, 2005). ADHD är ofta genetiskt betingat och kan inte botas, utan är ett tillstånd som hos många kvarstår, även om symptomen förändras med ålder och erfarenheter. Behandling sker i form

8 8 av symptomlindrande åtgärder (Gillberg, 2005). Genom olika typer av medicinering kan den kemiska obalansen i hjärnan normaliseras. Det betonas dock att medicinering alltid bör kombineras med pedagogiska och strukturella åtgärder för att uppnå god effekt (Iglum Rønhovde, 2006). Synen på effekter av medicinering och dess biverkningar varierar inom litteratur och forskning, men författarna väljer att inte gå in djupare i detta ämne eftersom arbetsterapeuter inte arbetar med medicinering. Det kan dock vara viktigt att som arbetsterapeut känna till om en person är medicinerad eller inte, samt att vara insatt i mediciners verkan eftersom all form av medicinering kan ha påverkan på individens förmågor. Kriterier för diagnosen ADHD Det finns två diagnossystem, DSM-IV och ICD-10, som används i Sverige för att fastställa om en individ uppfyller kriterierna för ADHD. DSM-IV är den fjärde versionen av den manual, Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, som utformades av American Psychiatric Association år Den används i klinisk verksamhet och vid psykiatrisk forskning såväl nationellt som internationellt. ICD-10 rekommenderas inom EU och är den manual som räknas till den mesta använda i europeisk sjukvård. ICD har utvecklats av World Health Organization, WHO, och står för International Classification of Diseases. ICD-10 är den tionde versionen och formulerades år 1993 (Socialstyrelsen, 2002). DSM-IV inkluderar både de symptom som är typiska för ADHD och de kriterier som behöver vara uppfyllda för att få diagnosen. Enligt DSM-IV ska barnet ha minst sex av de symptom som finns uppräknade under kategorierna hyperaktivitet/impulsivitet eller ouppmärksamhet i manualen. Symptomen ska ha funnits i minst sex månader och varje symptom ska avvika avsevärt från det som kan förväntas av barnets ålder och utvecklingsnivå (Gillberg, 2005). Svårigheterna ska även ha debuterat innan barnet fyller sju och vara av sådan grad att det innebär en funktionsnedsättning för barnet i minst två miljöer såsom exempelvis i hemmet eller skolan (Socialstyrelsen, 2004). I DSM-IV delas ADHD in i tre olika typer, beroende på vilket/vilka symptom som dominerar hos individen (Gillberg, 2005): ADHD som domineras av uppmärksamhetsbrist

9 9 ADHD som domineras av en kombination av uppmärksamhetsbrist och överaktivitet ADHD som domineras av överaktivitet och bristande impulskontroll I klassifikationssystemet ICD-10 motsvaras ADHD av benämningen Hyperkinetic Disorder (HKD) som betyder hyperaktivitetssyndrom. Det finns flera skillnader mellan DSM-IV och ICD-10. En skillnad är att det i ICD-10 krävs att individen har alla tre huvudsymptom samtidigt för att få diagnosen HKD. I DSM-IV är det tillräckligt att antingen ha en uppmärksamhetsstörning eller impulsivitet/överaktivitet. ICD-10 skiljer sig från DSM-IV i ytterligare två punkter: symptomen ska förekomma i minst en miljö och barnet får inte ha en annan störning parallellt med symptomen för HKD. Till störningar räknas exempelvis ångest eller depression (Socialstyrelsen, 2002). I denna studie används begreppet ADHD då det finns mer forskning, såväl internationell som nationell, utförd om ADHD jämfört med HKD. Begreppet ADHD och indelningen i tre olika typer av tillståndet omfattar dessutom en större grupp av individer, medan HKD exkluderar de personer som inte uppvisar uppmärksamhetsstörning, hyperaktivitet och impulsivitet samtidigt (Iglum Rønhovde, 2006). Konsekvenser av ADHD för individen De svårigheter som barnet, tonåringen eller den vuxne med ADHD har, syns inte annat än på individens handlingar, beteende eller prestationer i vardagssituationer. Det är ett dolt funktionshinder som inte märks vid första anblicken, vilket gör att personer med ADHD ofta möter ingen eller bristfällig förståelse hos omvärlden för sin funktionsnedsättning (Duvner, 1998). Svårigheter att bibehålla uppmärksamheten är ett typiskt symptom för ADHD och kan hos ett barn medföra att det lätt blir distraherat av stimuli som finns i omgivningen. Barnet kan ha svårt att upprätthålla koncentration och fokus, liksom att påbörja och avsluta en aktivitet. Om barnet blir avbrutet vid utförandet av en aktivitet kan det även ha svårt med återupptagandet. Motivationen har stor betydelse för koncentrationsförmågan hos barn med ADHD. Stark motivation kan medföra att barnet kan koncentrera sig på det som ska utföras, medan barnet snabbt kan förlora intresset för de uppgifter där låg motivation finns (Honos-Webb, 2008).

10 10 Den bristande impulskontroll som kan förekomma vid ADHD gör att individens handlingar är starkt influerade av de impulser som råder för ögonblicket (Beckman, 2007). Detta kan göra sig bemärkt genom att barnet eller den vuxne har svårt att styra sina reaktioner, tänka långsiktigt eller rätta sig efter regler knutna till en viss situation, såsom att till exempel stå i kö och vänta på sin tur. Att avbryta andra eller slänga ur sig svar är vanligt, liksom att agera utan eftertanke. Det kan även vara svårt att utföra planerade handlingar samt att förutse konsekvenserna av sina handlingar (Socialstyrelsen, 2004). Vid ADHD yttrar sig påverkan på aktivitetsgraden i att individen kan vara hyperaktiv eller underaktiv i olika situationer. Personen i fråga har svårighet att anpassa sin aktivitetsnivå efter vad som krävs i ett visst sammanhang (Beckman, 2007). I praktiska situationer kan hyperaktivitet yttra sig i exempelvis att barnet har svårt att stilla eller att barnet pratar mycket och ofta. Underaktivitet kan istället göra sig bemärkt genom att barnet exempelvis förflyttar sig långsamt eller verkar oföretagsamt (Gillberg, 2005). I skolan kan symptomen vid ADHD således yttra sig i att barnet har svårt att organisera sitt arbete och att få motivation till att utföra rutinmässiga arbetsuppgifter, samt svårt att nå långsiktiga mål och att behålla uppmärksamheten på en uppgift (Duvner, 1998). De grundläggande svårigheterna hos ett barn med ADHD kan fortsätta in i tonåren och i vuxenlivet, de kan dock förekomma i större eller mindre grad. När barnet blir äldre kan impulsiviteten och hyperaktiviteten ofta ha minskat, medan koncentrationssvårigheterna kvarstår. Precis som hos barn kan koncentrationssvårigheterna hos ungdomar medföra att de har en snabb uttröttbarhet vid aktiviteter som kräver tankekraft eller som inte erbjuder spänning eller utmaning. Den problematik som ofta kan förekomma vid sidan av ADHD, såsom exempelvis läs- och skrivsvårigheter eller olika kognitiva svårigheter gör sig ofta mer bemärkt under tidiga tonår (Socialstyrelsen, 2004). Socialstyrelsen (2004) beskriver även att ungdomar med ADHD löper större risk att få sociala problem och att uppföljningsstudier har visat på dålig skol- och yrkesframgång. Det som tonåringen upplevt och de erfarenheter personen genomgått under uppväxten anses ha stor orsak i detta. En oförstående omgivning, misslyckanden i skolan är exempel på orsaker som kan leda till dåligt självförtroende och uppgivenhet. En reaktion på detta kan vara att

11 11 individen inte accepterar de krav och normer som finns i individens närhet (Socialstyrelsen, 2004). Prognosen vid ADHD är väldig olika. Det finns de som i vuxen ålder enbart upplever mindre svårigheter och/eller som har lärt sig att hantera sina symptom. Det finns dock även de som har stora kvarstående svårigheter i sitt vardagsliv. Hos vuxna kan ADHD yttra sig i fortsatta svårigheter med koncentrationen och att organisera olika aktiviteter i vardagen, exempelvis studier, arbete eller hemmet. De symptom som ADHD ger i vuxen ålder liknar de som finns i ungdomen. Det finns dock större kunskap om barn och ungdomar med ADHD, medan vuxna är ett mindre utforskat område (Gillberg, 2005). ADHD är inte enbart förknippat med svårigheter. Personer med ADHD är ofta initiativrika, företagsamma och målinriktade i aktiviteter som intresserar dem. Kreativitet och uppfinningsrikedom är också egenskaper som förknippas med diagnosen. Impulsiviteten kan leda till att snabba beslut fattas, vilket kan vara en fördel när det gäller att skapa nya vägar och förändring (Kadesjö, 2007). Tankevärlden hos barn med ADHD präglas av liv och fantasi. / / De bär ofta på en glödande nyfikenhet och är många gånger passionerat intresserade av särskilda specialområden. De kan uppbåda stark motivation inför det som anknyter till sådant som de är extra intresserade av. (Honos-Webb, 2008, s. 61) Arbetsterapi och personer med ADHD De symptom som ADHD medför, ger konsekvenser i individens vardag framförallt i form av att utförandet av olika typer av aktiviteter påverkas (Gillberg, 2005). Arbetsterapi syftar till att ta tillvara, möjliggöra och främja utförandet av de aktiviteter som ingår i människans vardag och som individen anser vara meningsfulla (Blesedell Crepau et al., 2003). Personer som har nedsatt aktivitetsförmåga eller som riskerar att få nedsatt aktivitetsförmåga kan genom arbetsterapi få stöd för att själva skapa förutsättningar för det som individen betraktar som ett värdefullt liv (FSA, 2005). Detta innebär att arbetsterapeutiska insatser ska rikta sig till samtliga individer som har svårigheter att utföra de aktiviteter som ingår i det dagliga livet oavsett diagnos (Kielhofner, 2004). Enligt detta är arbetsterapi följaktligen aktuellt att

12 12 använda som medel för att underlätta de specifika svårigheter i vardagen som individer med ADHD kan möta. De symptom som personer med ADHD har, varierar mycket från individ till individ och påverkas av personlighet, familje-, skol- och arbetsförhållanden samt eventuella tilläggsdiagnoser. Det är därför viktigt att anpassa arbetet med dessa personer utifrån ett individuellt perspektiv och att inte bara utgå ifrån diagnosen som sådan (Gillberg, 2005; Beckman, 2007; Iglum Rønhovde, 2006). I såväl den etiska koden för arbetsterapeuter (FSA, 2005) som arbetsterapimodellerna Model of Human Occupation (MOHO) och Canadian Model of Occupational Performance (CMOP) förespråkas ett klientcentrerat arbetssätt för arbetsterapeuter (Kielhofner, 2004). Att arbeta klientcentrerat innebär att arbetsterapeutiska insatser utformas utefter varje individs unika behov. Detta arbetssätt kännetecknas även av ett samarbete mellan arbetsterapeut och klient - individen ses som en aktör som tillsammans med arbetsterapeutiskt stöd kan uppnå de aktivitetsrelaterade mål som individen vill nå och anser meningsfulla (Kielhofner, 2004). De svårigheter som ADHD kan medföra i det dagliga livet kan till exempel visa sig i sömnsvårigheter, svårigheter att planera, att skapa rutiner och struktur i vardagen, att sköta sin ekonomi eller att vara delaktig i ett socialt samspel. Barn med ADHD har också ofta motoriska svårigheter som innebär att de till exempel har svårare än sina jämnåriga att lära sig att knyta skor, knäppa knappar, cykla eller simma (Iglum Rønhovde, 2006). Som en viktig del i arbetsterapiyrkets uppgifter ingår att identifiera vilka aktiviteter som ingår i individens vardag och hur individen värdesätter dessa. Utöver detta ingår det att som arbetsterapeut komplettera denna information med en kartläggning av individens förmågor, de krav som en aktivitet ställer och hur miljön aktiviteten utförs i, påverkar utförandet. Ur denna kartläggning av samtliga faktorer som påverkar utförandet av individens dagliga aktiviteter, kan arbetsterapeutiska åtgärder planeras i samråd med klienten (Blesedell Crepau et al., 2003). I yrkesuppgifterna ingår således att som arbetsterapeut såväl att kartlägga individens förmågor som att genomföra åtgärder utefter detta (Kielhofner, 2004). De dagliga aktiviteterna är arbetsterapins yrkesfokus och när det gäller åtgärder beskriver den etiska koden för arbetsterapeuter (FSA, 2005) att:

13 13 Arbetsterapeutiska åtgärder skall vara individ- eller miljörelaterade och avse aktiviteter i patientens/kundens dagliga liv. (s. 10) Enligt detta ska arbetsterapeutiska insatser vara koncentrerade till såväl individen som den miljö där individen utför sina aktiviteter i. Detta synsätt delas av arbetsterapimodellen MOHO där både person- och miljörelaterade faktorer anses ha betydelse för utförandet av olika typer av aktiviteter. I de personrelaterade faktorerna ingår motivation som en viktig komponent (Kielhofner, 2008). Personer med ADHD har ofta svårt att finna motivation i arbete med uppgifter som inte intresserar dem, det som de finner intressant kan däremot engagera utöver det vanliga (Kadesjö, 2007). Miljöfaktorer som påverkar samspelet är kopplade till såväl de sociala som de fysiska aspekterna av miljön. I den sociala miljön ingår de människor som individen interagerar med. De objekt och byggda platser som omger individen utgör den fysiska miljön. Om den fysiska miljön är utformad på ett sådant sätt att den motsvarar individens förmågor är miljön en resurs (Kielhofner, 2008). Skolmiljöns utformning är ett exempel på en miljö som många gånger kan vara ett hinder för personer med ADHD, eftersom de har svårt att sortera intryck, och därmed lätt störs av det som händer runtomkring. Skolor med öppna klassrumslösningar, många elever i varje klass samt stora krav på att kunna förhålla sig till andra elever, såväl på raster som i klassrummet, är faktorer som inte gynnar personer med de koncentrationssvårigheter som kännetecknar ADHD (Kadesjö, 2007). Även i arbetsterapimodellen CMOP anses ett aktivitetsutförande vara ett resultat av hur väl miljö och individ samspelar med varandra (Kielhofner, 2004). ADHD räknas som ett neuropsykiatriskt funktionshinder (Socialstyrelsen, 2004) och i såväl CMOP som MOHO beskrivs att ett funktionshinder uppstår när brister i samspelet mellan individ och miljö finns (Kielhofner, 2004). De svårigheter och begränsningar som ADHD medför i vardagen, underlättas om individen har en förstående omgivning och om miljön anpassas utefter de förutsättningar som individen har (Socialstyrelsen, 2004). Enligt Chu och Reynolds (2007a) har arbetsterapin mycket att erbjuda barn med ADHD, men de efterfrågar samtidigt specifika vägledande arbetsterapimodeller för såväl arbetet med den unika klientgruppen som utvärdering av de arbetsterapeutiska insatserna. Författarna har publicerat ett förslag på en praxismodell riktad till de arbetsterapeuter som arbetar med barn

14 14 som har ADHD (2007a). Praxismodellen syftar till att fungera som vägledning i arbetet och även bidra till att arbetsterapeutens roll i ett multiprofessionellt team tydliggörs. I praxismodellen utgör den sociala och den fysiska miljön en viktig del. Till miljön räknas barnets skola och boende. Chu och Reynolds (2007a) förespråkar att den arbetsterapeut som arbetar med klientgruppen ska involvera barnets föräldrar i det arbetsterapeutiska arbetet att de ska betraktas som jämbördiga teammedlemmar. Detta då barnets anses vara en del av ett interaktivt familjesystem som både påverkar och påverkas av barnets beteende. Familjen utgör därför en viktig del i praxismodellen. Intervjuer med föräldrar och skolpersonal ses som ett värdefullt verktyg för att bedöma miljöns påverkan på de olika aktiviteterna. Att komplettera informationen med en observation i klassrummet betraktas som viktigt och genom detta kan arbetsterapeuten dels se barnet agera i olika situationer med olika människor och dels få en bild av lärarens och klasskamraternas agerande. På detta sätt tas omgivningens påverkan på barnets aktivitetsutförande i beaktande av arbetsterapeuten (Chu & Reynolds, 2007a). Enligt Chu och Reynolds (2007a) är det viktigt att arbetsterapeuten bedömer barnets förmågor för att identifiera dennas styrkor och svårigheter. Författarna menar vidare att balans ska eftersträvas mellan barnets förmågor i relation till miljön och aktiviteters krav för utförande. Om balans finns kan barnets deltagande i olika typer av aktiviteter optimeras. Chu och Reynolds genomförde en studie för att utvärdera hur praxismodellen fungerar i praktiken (2007b). I studien deltog tjugo arbetsterapeuter och det framgick att resultatet till viss del gav stöd för praxismodellen och de arbetsterapeutiska interventioner som baserades på denna. Chu och Reynolds är dock noga med att påpeka att resultatet inte är generaliserbart och menar att en större studie som är randomiserad behöver utföras. Vid litteratursökning har författarna endast funnit ett fåtal artiklar som behandlar hur arbetsterapeuter arbetar med personer som har ADHD, vilket indikerar en kunskapslucka inom ämnesområdet. Majoriteten av den facklitteratur och de vetenskapliga artiklar som handlar om ADHD är främst inriktade på att beskriva de symptom och svårigheter som följer med ADHD. Den litteratur och forskning som finns behandlar också i första hand problematiken för barn med ADHD, trots att tillståndet även är vanligt förekommande bland vuxna. De stödinsatser och den behandling som beskrivs är ofta inriktade på medicinering

15 15 samt olika typer av pedagogiska åtgärder. Arbetsterapeutiska insatser nämns i detta sammanhang sällan eller aldrig. För att tillgodose en klients unika behov av arbetsterapeutiska insatser är det viktigt att uppfylla det som den etiska koden (FSA, 2005) beskriver ingår i arbetsterapiyrket. Den professionella kompetensen skall upprätthållas och utvecklas samt anpassas till förändringar i samhället. Det är även viktigt de arbetsterapeutiska metoderna skall utvärderas och utvecklas (FSA, 2005). För att detta skall kunna ske när det gäller arbetsterapeuters arbete med personer som har ADHD, krävs ytterligare forskning. Denna studie kan bidra med en liten del av detta, genom att beskriva några arbetsterapeuters sätt att arbeta med personer, såväl barn som vuxna, med ADHD. SYFTE Syftet med studien var att beskriva hur några arbetsterapeuter arbetade med personer som har ADHD. Frågeställningar Vilka interventioner använder arbetsterapeuter när de arbetar med personer som har ADHD? Hur upplever arbetsterapeuter sitt arbete med personer som har ADHD? METOD En kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer har använts för att besvara studiens syfte. Enligt Kvale (1997) är en kvalitativ studie lämplig för att beskriva intervjupersoners erfarenheter och upplevelser. Kunskap inom ämnet inhämtades genom litteraturläsning för att få en inblick i ämnesområdet. Litteraturen bestod främst av facklitteratur, men även av biografier och vetenskapliga artiklar. Tillvägagångssättet styrks av Svensson & Starrin (1996) som beskriver att det är viktigt att i förväg inhämta kunskap om det ämne som intervjun

16 16 kommer att kretsa kring. De betonar dock vikten av att vara öppen för det intervjupersonerna säger och inte låta dessa förkunskaper styra intervjuns riktning. Urval av deltagare De inklusionskriterier som användes för deltagande i studien var följande: arbetsterapeuter som var verksamma inom det neuropsykiatriska området och hade varit verksamma inom detta område under minst ett år, samt arbetade med personer som har ADHD. Den geografiska spridningen begränsades till Stockholms län, Södermanland, Östergötland, Västmanland och Uppland. Detta urval gjordes med hänsyn till våra bostadsorter. Intervjuerna baserades på de arbetsterapeuter som var villiga att delta och som fanns tillgängliga i vår geografiska närhet, ett så kallat lämplighetsurval enligt De Poy & Gitlin (1999). Arbetsterapeuter verksamma inom psykiatrisk öppenvård, rättspsykiatrisk vård, neuropsykiatriska utredningsmottagningar, barn- och ungdomspsykiatri (BUP) och habilitering kontaktades. Även andra mer specialiserade verksamheter riktade mot skola, arbetsliv, utbildning och hjälpmedel kontaktades. Avsikten var att få så stor spridning som möjligt vad gäller inriktning på deltagarnas verksamhetsområde. Detta för att få en så varierad bild som möjligt av hur arbetsterapeuter kan arbeta med personer som har ADHD. Deltagare till studien söktes på tre olika sätt. Telefonkontakt med lämpliga personer att intervjua togs genom sökning i olika landstingskataloger och resulterade i två deltagare. Några av dem som kontaktades via telefon rekommenderade i sin tur andra arbetsterapeuter som var verksamma inom studiens ämnesområde. På detta sätt erhölls ytterligare två deltagare genom ett så kallat snöbolls- eller nätverksurval (DePoy & Gitlin, 1999). Åtta deltagare rekryterades genom att en av oss under sin praktik deltog i en nätverksträff för arbetsterapeuter som arbetar med barn och ungdomar med neuropsykiatriska svårigheter. Vid denna träff delades en deltagarförteckning ut. Förteckningen användes i sökandet efter intervjupersoner till studien. Redan vid nätverksträffen informerades samtliga deltagare om den kommande studien och kontakt med denna grupp togs sedan via mail där ett informationsbrev bifogades (bilaga1).

17 17 Några deltagare ville göra intervjun tillsammans med en kollega på samma arbetsplats. Detta innebar att två av intervjuerna skedde med två deltagare samtidigt, de övriga åtta intervjuerna skedde med en person. Urvalsgruppen I studien medverkade slutligen tolv arbetsterapeuter elva kvinnor och en man. Deltagarna var mellan ca år gamla. Deltagarna hade mellan fyra och trettio års erfarenhet inom arbetsterapeutyrket. När det gällde deltagarnas erfarenhet inom det neuropsykiatriska området varierade erfarenheten mellan ett och trettio år. Fyra av intervjupersonerna arbetade med vuxna, fem arbetade med barn och ungdomar upp till 18 år. Tre av deltagarna arbetade med både barn, ungdomar och vuxna. Datainsamling Förberedelser inför intervjuer En semistrukturerad intervjuguide (bilaga 2) utformades genom att författarna gemensamt identifierade de områden inom ämnet som författarna ansåg intressanta att besvara för studiens syfte. Därefter formulerades frågor inom varje område. Huvudfrågor och följdfrågor skrevs i intervjuguiden. Följdfrågorna syftade till att vara ett stöd och kunna användas vid behov om respondenterna inte gav tillräckligt fylliga svar. Författarna tränade inför intervjuerna genom att provintervjua varandra och spela in intervjuerna. Detta för att bli bekväma med intervjuguiden och se hur den fungerade praktiskt. Intervjuguiden reviderades därefter för att få en naturligare tilltalston och mer variation i formuleringarna. Inför varje intervju skickades ett informationsbrev ut med försäkringar om anonymitet och tystnadsplikt. En av deltagarna önskade att få intervjuguiden skickad i förväg för att ha möjlighet att förbereda sig. De övriga deltagarna i studien tog endast del av informationsbrevet i förväg. Intervjugenomförande Intervjuerna genomfördes med stöd av intervjuguiden. Att använda en semistrukturerad intervjuform erbjuder ett stöd för intervjuaren i form av att intervjuguiden ger riktlinjer och ramar för intervjun, samtidigt som den ger utrymme för spontanitet och anpassning av

18 18 frågorna efter samtalsrytmen. Intervjusituationen är ett möte där det samspel som uppstår påverkar kvalitén på intervjun, resultatet och upplevelsen för de inblandade (Kvale, 1997). Varje intervju inleddes med att intervjuare och deltagare presenterade sig för varandra. I samband med detta informerades om studiens syfte. Det är viktigt att en god relation skapas mellan intervjuare och respondent genom ett kort inledande samtal innan själva intervjun påbörjas (Repstad, 2007). Författarna var noga med att intervjuerna inte skulle kännas som ett förhör, utan att de skulle ha karaktären av ett gott samtal. En lyckad intervju ska inte skilja sig särskilt mycket från ett vardagligt samtal när det gäller att vara förstående, uppmärksam, intresserad och bekräfta det intervjupersonen har att berätta. (Repstad, 2007). Det är dock viktigt att som intervjuare behålla fokus så att intervjupersonen inte svävar ut och kommer bort från ämnet (Svensson & Starrin, 1996). Ofta behövde följdfrågorna i intervjuguiden inte ställas då respondenterna besvarade dessa naturligt under intervjuns gång. Andra följdfrågor tillkom under samtalet och ordningsföljden på frågorna anpassades efter vad som föll sig naturligt. Detta tillvägagångssätt stöds också av Trost (2005). För att fånga allt som sades under intervjun spelades samtalet in, ett tillvägagångssätt som Lantz (2007) rekommenderar. Intervjuerna utfördes i ett ostört rum på deltagarnas arbetsplats som de själva valt. Valet av lämplig intervjuplats är viktigt och Repstad (2007) förespråkar en ostörd plats där intervjun ska äga rum. Repstad menar vidare att intervjuer utförda på en arbetsplats kan bidra till att deltagaren känner sig hemma. Fyra av intervjuerna genomfördes tillsammans. Av dessa fyra intervjuer skedde två med två respondenter. De övriga intervjuerna delade författarna upp sinsemellan, vilket resulterade i tre intervjuer vardera. Intervjuerna tog från trettio minuter och upp till två timmar. Totalt inspelad intervjutid är cirka tretton timmar. I genomsnitt blev det cirka en timme och arton minuter per intervju. Intervjuerna genomfördes under en tvåveckorsperiod.

19 19 Databearbetning Samtliga intervjuer transkriberades så gott som ordagrant, upprepningar och hummanden togs bort. Författarna läste fortlöpande igenom de utskrivna intervjuerna var för sig. När all data var insamlad lästes intervjuerna igenom upprepade gånger och diskuterades därefter av författarna sinsemellan. Med studiens syfte i åtanke formulerades frågan vad riktar sig arbetet mot? Denna fråga användes som ett stöd för att söka relevant innehåll i materialet och en inledande analys med detta i fokus påbörjades därefter. En datareduktion tog vid i form av att det material som svarade på studiens syfte systematiskt valdes ut och färgmarkerades direkt i utskrifterna (Lantz, 2007). Efter detta kategoriserades materialet efter innehåll och en ny bearbetning påbörjades för att hitta mönster i form av likheter och skillnader (Kvale, 2007). Under analysens gång identifierade författarna att det fanns två riktningar i materialet; dels material som svarade på hur deltagarna arbetade och dels material som visade att det fanns bakomliggande faktorer som påverkade arbetssättet. Materialet kategoriserades utefter detta innehåll, vilket ledde till att ett större antal teman formulerades. Vid analys av innehållet i temana konstaterades att flera av dessa teman hade gemensamma beröringspunkter och därför kunde sammanföras till fyra övergripande huvudteman. De fyra övergripande huvudtemana som formulerades var följande: bedömning av individens förmågor, stödja aktivitet, förmedla kunskap och motivationsarbete. Parallellt med dessa huvudteman formulerades ett femte tema som handlade om olika faktorer som påverkade deltagarnas arbetssätt, såsom organisation och bemötande samt deltagarnas drömscenario för hur de ansåg att arbetsterapeuter skulle kunna arbeta med personer med ADHD. Detta material beslöt författarna att inte kategorisera som ett huvudtema, eftersom det inte direkt svarade mot studiens syfte. Istället användes detta material som en inledning i resultatet, eftersom de faktorer som påverkade arbetssättet var viktiga för hur arbetet bedrevs. Denna inledning fick rubriken Faktorer som påverkar arbetet. Med utgångspunkt från de ursprungliga intervjuutskrifterna växte beskrivningar fram under varje tema (Lantz, 2007). Beskrivningarna kompletterades med belysande citat. Innehållet i

20 20 alla teman jämfördes kontinuerligt med de ursprungliga intervjuutskrifterna för att försäkra att dessa speglade innehållet i intervjuerna. Etiska aspekter Kvale (1997) beskriver vikten av att få ett informerat samtycke från personen som ska bli intervjuad och att denna även blir upplyst om rättigheten att när som helst kunna avbryta sin medverkan i studien. Ett informationsbrev (bilaga 1) skickades därför ut till samtliga deltagare där bland annat denna information framgick. Information gavs också om syftet med studien samt tillvägagångssätt och tidsramar för intervjun. Deltagarna informerades även om att allt intervjumaterial skulle komma att behandlas konfidentiellt och avidentifieras. Informationen gavs både i skriftlig form genom informationsbrevet och muntligt innan intervjuerna genomfördes. Till samtliga intervjuer där båda författarna var med vid intervjutillfället, gav deltagarna sitt samtycke. Information om eventuell närvaro av två intervjuare ingick i informationsbrevet. Inför de intervjuer som planerade att genomföras med två intervjuare, frågades deltagaren angående detta och gav sitt medgivande. För att undvika att deltagaren inte känner sig bekväm med två intervjupersoner, men trots detta medverkar eftersom denne tidigare tackat ja, tillfrågades deltagaren vid intervjutillfället ytterligare en gång. Bandinspelningarna från intervjuerna behandlades som sekretesskyddat material där enbart författarna lyssnade på bandinspelningarna. När arbetet var färdigt raderades inspelningarna. Materialet avidentifierade i samband med transkriberingen av intervjuerna. En annan etisk aspekt är att deltagarna avsatte sin tid för intervjun. I vissa fall genomfördes intervjuerna på arbetstid, medan det i andra genomfördes i anslutning till arbetsdagens slut. Etiska dilemman uppstod vid de intervjuer som tog längre tid än vad deltagarna blivit informerade om via informationsbrevet. I breven angavs att intervjuerna i längsta fall skulle ta max en timme. Flertalet intervjuer passerade denna gräns. Samtliga deltagare i dessa intervjuer informerades i samband med att gränsen höll på att uppnås om detta, och tillfrågades om de ville avsluta intervjun eller fortsätta.

21 21 RESULTAT Resultatet visade att deltagarna var inriktade på fyra olika arbetsområden att utföra bedömning av individens förmågor, att stödja aktivitet, att förmedla kunskap och motivationsarbete. Faktorer som påverkade deltagarnas arbetssätt var hur organisationen såg ut och vilket förhållningssätt deltagaren arbetade utifrån. Det fanns även gemensamma drömscenarier för hur ett arbetsterapeutiskt arbete med klientgruppen skulle kunna utformas i framtiden. Faktorer som påverkar arbetssättet Deltagarna upplevde att organisationen i respektive verksamhet i hög grad påverkade deras arbetssätt. Deltagarens funktion på varje enskild arbetsplats avgjorde vilken typ av interventioner som var aktuella att genomföra. Detta medförde att insatserna kunde se olika ut, även om man arbetade med samma åldersgrupp. Deltagarnas arbetssätt för personer med ADHD var således anpassat efter vilket uppdrag de hade på sin arbetsplats. Flera av deltagarna menade att det som saknades i arbetet med den här gruppen var samordning mellan olika instanser. Det såg också olika ut i olika delar av landet, vilken verksamhet som ansvarade för den här gruppen eftersom det var vanligt med en uppdelning där olika neuropsykiatriska diagnoser behandlades i olika verksamheter. Detta betraktades som problematiskt, då det är vanligt med en kombination av diagnoser. Flera deltagare uttryckte att det vore önskvärt att samla kompetensen inom detta område till samma instans. Omorganisationer i deltagarnas verksamhet var inte ovanligt, vilket av vissa deltagare upplevdes som att kunskap och energi förslösades. Flera av deltagarna betonade att deras verksamhet var konjunkturstyrd och att ekonomiska aspekter påverkade de resurser som fanns att tillgå i arbetet med den här gruppen. Deltagarna hade liknande drömscenarier och förslag på hur arbetsterapeuter skulle kunna arbeta med personer som har ADHD om inte ekonomiska och organisatoriska begränsningar fanns. Det framkom att så gott som alla deltagare ansåg att arbetsterapeuter borde finnas i skolan, för att på ett tidigt stadium kunna arbeta med den här gruppen. Mycket för att undvika att problemen blir så stora senare i livet och därmed minska risken för psykiskt lidande,

22 22 missbruk och kriminalitet. Det som också återkom var en önskan att ges större möjligheter att arbeta med ytterligare åtgärder efter avslutad utredning. Det framkom också att deltagarna upplevde att det var viktigt att kunna rikta sina åtgärder även till den övriga familjen och hemmet eftersom det föreligger en ärftlighet när det gäller ADHD. Deltagarna som arbetade med barn upplevde det inte ovanligt att barn med ADHD har föräldrar och syskon med samma problematik och att stöd till familjen då är viktig att ge. De deltagare som arbetade med vuxna såg hemmet som ett av de viktigaste områdena för arbetsterapeutiska åtgärder. De menade också att större kunskap och resurser behövs inom primärvården för den här gruppen. De ansåg att arbetsterapeuter skulle kunna göra stor nytta inom verksamheten för boendestöd. Flertalet deltagare ansåg att behovet av arbetsterapi för personer med ADHD, var större än vad som var möjligt att erbjuda inom ramarna för den verksamhet de arbetade inom. En deltagare uttryckte sig så här: Jag arbetar inte med att utbilda skolan och det är inte för att det inte behövs, utan det är för att vi inte har det uppdraget. När det gällde utövandet av ett klientcentrerat förhållningssätt utformade de arbetsterapeuter som arbetade med vuxna, åtgärder tillsammans med individen. Flera av de deltagare som arbetade med barn, uttryckte att det vid arbete med yngre barn användes en utvidgad klientcentrering. Detta skedde i form av att deltagarna, vid planering av åtgärder, utformade dessa dels utifrån vad man som arbetsterapeut ansåg var viktigt för barnet att klara av, och dels utifrån vad föräldrar, barn och skola betraktade som viktigt. I dessa fall var det alltså inte endast barnets önskemål som styrde hur arbetet utformades. En arbetsterapeut beskrev det så här: Vi kan inte ha en fyraåring som bestämmer vad som är viktigast. Om man träffar ett barn som är arton år, så är det ju en helt annan sak. När det gällde bemötandet av klientgruppen, beskrev deltagarna hur viktigt det var att förmedla hopp, att ha förståelse för och se människan bakom diagnosen. De ansåg att det var minst lika viktigt att förmedla de tillgångar och styrkor man ser hos en individ, som att förmedla de svårigheter som framkommit vid en bedömning eller utredning. Deltagarna i studien menade att det var viktigt att uttrycka sig klart och tydligt vid kommunikation med

23 23 personer som har ADHD. Samtliga deltagare beskrev klientgruppen som stimulerande och varierande att arbeta med. Bedömning av individens förmågor Utredningar var den huvudsakliga arbetsuppgiften för de flesta deltagarna i studien, oavsett om de arbetade med barn eller vuxna. Deltagarna hade också uppfattningen att det var den vanligast förekommande arbetsuppgiften för de arbetsterapeuter i Sverige som arbetar med personer som har ADHD. Flera av deltagarna hade inte möjlighet, att efter avslutad utredning, träffa sina klienter för behandling i form av fortsatta arbetsterapeutiska åtgärder riktade mot de svårigheter som konstaterats i utredningen. Även möjlighet till uppföljning var begränsad. Vissa gjorde uppföljning genom telefonkontakt. De deltagare som arbetade med utredningar upplevde att behov av fortsatta arbetsterapeutiska åtgärder finns efter en avslutad utredning. En deltagare som arbetade med vuxna uttryckte det så här: Vi har ett väldigt starkt tryck på att göra utredningar, vi får många remisser och det är det som blir huvudfokus. Vi vill inte riktigt ha det så! Jag tycker att utredning och behandling måste gå hand i hand. Man behöver bägge delarna. Jag tar mig då ändå tid att jobba med behandling för de som jag tror att jag kan hjälpa. De har ett jättestort behov att få hjälp med struktur, organisation och minne. De arbetsterapeutiska utredningar som utfördes var inriktade på bedömning av finmotorik, aktivitetsförmåga och visuell perception. Vissa deltagare arbetade enbart med bedömning inom ett av områdena, medan andra såg till samtliga. Syftet med bedömningarna var att fastställa vilka svårigheter och styrkor som individen hade samt vilka konsekvenser dessa gav i vardagen. Samtliga deltagare använde olika typer av bedömningsinstrument som verktyg i kartläggningen av individens förmågor. Flera av deltagarna ingick i neuropsykiatriska utredningsteam. Teamets sammansättning på de olika arbetsplatserna varierade. De olika yrkeskategorier som förekom var arbetsterapeut, logoped, läkare, neurolog, psykiater, psykolog och sjukgymnast. Vid utredning av barn kunde även specialpedagog ingå i teamet. Varje utredning initierades med en remiss där misstanke om en viss diagnos, såsom ADHD, kunde finnas. Under utredningens gång kunde misstanken bekräftas, inte visa sig stämma eller resultera i en kombination av flera diagnoser.

24 24 Deltagarna anpassade utredningens innehåll efter innehållet i remissen och de rutiner som fanns på arbetsplatsen. Av de bedömningsinstrument som användes var vissa åldersspecifika, vilket gjorde att det delvis användes olika bedömningsinstrument för barn och vuxna. Många av deltagarna anpassade även instrumenten efter sitt syfte med utredningen. Detta kunde ske genom att de tog bort delar som de ansåg irrelevanta för utredningen eller genom att de kompletterade instrumentet med egna frågor. Flera deltagare tyckte att de bedömningsinstrument som fanns kunde vara svåra att applicera på personer med ADHD då instrumenten ansågs vara för grovmaskiga för att fånga upp den här gruppens svårigheter. Deltagarna menade att testresultaten då kunde bli missvisande. Anledningen till detta var att de ansåg att dagsformen hade stor inverkan på de prestationer som personer med ADHD utförde och att personer med ADHD ofta kunde bete sig helt annorlunda i en bedömningssituation jämfört med i vardagssituationer. En annan orsak till missvisande testresultat var att personer med ADHD snabbt kunde tröttna på att repetera en uppgift och därför presterade sämre i andra försöket, vilket i vissa instrument var det resultat som räknades vid bedömningen. Deltagarna menade därför att testresultatet riskerade att inte visa personens fulla kapacitet. Med hänsyn till dessa olika faktorer som kunde påverka resultatet menade flera deltagare att de måste använda sin kunskap och erfarenhet av hur den här gruppen fungerar för att kunna tolka ett testresultat. Ett sätt de använde sig av var att efter en bedömning i aktivitet, fråga personen med ADHD Är det så här du brukar göra i vanliga fall? På så sätt fick deltagarna en mer rättvisande bild av hur det brukar se ut. Användningen av bedömningsinstrument kompletterades av samtliga deltagare med samtal för att kartlägga personens aktivitetsförmåga. Arbetsterapeutisk kartläggning av barnets förmågor Vid deltagarnas diagnosutredningar av barn var huvudfokus främst på skolarbete och självständighet i aktivitet. Föräldrarna till barnet kunde utgöra en viktig informationskälla när det gällde barnets ADL-förmåga. Flera av de deltagare som arbetade med barn använde intervjuinstrumentet The Pediatric Evaluation of Disability Inventory (PEDI), där föräldrarna fick besvara frågor om barnets förmåga och hjälpbehov i dagliga aktiviteter. Resultatet blev en kartläggning av barnets rörelseförmåga, sociala förmåga och förmåga att utföra personlig vård. PEDI används antingen som intervju per telefon eller vid ett personligt möte.

25 25 Vid finmotoriska bedömningar av barn användes olika typer av instrument. Flertalet av deltagarna använde Bruininks Oseretsky Test of Motor Proficiency (BOT-2) för att undersöka barnets öga-handkoordination, finmotorik och fingerfärdighet. Instrumentet användes för barn över sex år. För yngre barn användes Peabody Development Motor Scale. Båda dessa instrument delades med sjukgymnaster som använde instrumentens grovmotoriska delar medan arbetsterapeuterna använde de finmotoriska. Pinnprov användes av deltagarna för att bedöma snabbhet, flyt, öga- handkoordination samt förmåga att manipulera i en hand. Utöver detta kunde eventuella medrörelser med munnen eller andra handen upptäckas genom pinnprovet. Instrumentet visade även hur utvecklad barnets lateralitet är. En deltagare uttryckte att det är viktigt att barnet har en dominerande kroppssida, lateralitet, för att den motoriska utvecklingen inte skall bli försenad. Papper- och pennövningar användes av deltagarna för att bedöma barnets skrivutveckling; där pennhantering och formning av bokstäver ingår. Ett bedömningsinstrument som användes vid finmotorisk screening för barn var Lantz-Meléns finmotoriska utvecklingsstatus. Det användes som stöd vid observation av barnet i några olika aktiviteter. Barnet observerades bland annat i hur det använde papper och penna, klippte med sax samt koordinerade sina handrörelser. Ett annat test som användes vid utredning av barn var Test of Visual and Motor Skills (TVMS). Där bedömdes visuomotorisk förmåga genom att barnet fick kopiera 23 geometriska figurer med hjälp av papper och penna. Ett annat moment var att låta barnet fritt rita en egen teckning, med syfte att bedöma genomförandet utifrån barnets förmåga att fantasisera, planera och hantera pennan. En av deltagarna menade att svårigheter att forma bokstäver kan ha andra orsaker än rent motoriska och beskrev det på följande sätt. Själva skrivandet bygger på flera förmågor där en bra grund är förutsättningen för att det ska bli automatiserat. Det viktiga för att hitta orsaken till hur barnet skriver är att ta reda på var barnet har fokus. Det barnet fokuserar på, sker ofta på bekostnad av något annat. Om fokus är på stavning är konsekvensen ofta dålig handstil. Vissa av de deltagare som utredde barn, använde Test of Visual Perceptual Skills (TVPS) för att bedöma barnets förmåga att tolka syninformation. Det som testades var förmåga till visuell diskriminering, visuellt minne, visuell spatial förmåga, formkonstans, visuellt sekvensminne, figur och bakgrund samt bildkomplettering. Barnet fick titta på bilder och svara med att peka eller säga en siffra på det alternativ som barnet tror stämmer. Deltagarna hade olika

26 26 uppfattningar om nyttan med instrumentet. De deltagare som inte använde sig av testet menade att det är svårt att sätta in åtgärder för att kompensera för de svårigheter som testet kan visa och att det då kan kännas meningslöst att finna fel som kanske inte kan kompenseras. De deltagare som använde testet menade att testresultatet kunde skapa förståelse för, och kunskap om, barnets problematik och svårigheter i skolarbetet samt att det bidrog med en viktig del i utredningsarbetet. Något som flera deltagare uppmärksammade var att det inom det neuropsykiatriska området kan vara svårt att avgränsa diagnoserna från varandra och att diagnoserna dessutom kan ändra karaktär över tid. En deltagare som arbetade med diagnosutredningar av barn beskrev: Om det är en ADHD-diagnos så är det inte säkert att den är densamma över tid. Vissa svårigheter kanske växer bort, medan andra kvarstår. Diagnoser är därför en färskvara. Deltagarna menade att ett viktigt inslag i utredning av barn var att delge föräldrar, skolpersonal och övriga teammedlemmar det som framkommit vid bedömningen. I mötet med teamet delgav varje teammedlem resultatet av sina bedömningar, med syftet att skapa en helhetsbild av barnet. Återgivningen till föräldrar handlade både om att informera om det som framkommit i utredningen och att ge förslag på relevanta strategier samt att informera om eventuell förskrivning av hjälpmedel. För skolpersonal skedde återgivning i form av att belysa hur barnets styrkor respektive svårigheter kan påverka barnets aktiviteter i skolmiljö. Rekommendationer på hjälpmedel, strategier och andra åtgärder gavs även till skolpersonalen. Skolans ekonomi och personalens inställning avgjorde om rekommendationerna följdes. Vissa deltagare träffade föräldrar och skolpersonal vid samma tillfälle, medan andra hade återgivning till parterna vid separata tillfällen. Barnets kunde vara närvarande vid möten med skolan, men detta kunde variera beroende på arbetsplatsens rutiner och barnets önskan. Assessment of Motor and Proces Skills (AMPS) var ett bedömningsinstrument som studiens deltagare använde för både barn och vuxna. Där bedömdes kvaliteten på aktivitetsutförandet i allt från planering till genomförande och förmåga att följa givna instruktioner. Både motoriska färdigheter och processfärdigheter bedömdes utifrån instrumentets förutbestämda aktiviteter som kretsar kring hushålls- eller personliga aktiviteter i det dagliga livet. Aktiviteten valdes så att svårighetsgraden var lagom anpassad efter individens förmåga och intressen. En deltagare som använde AMPS som bedömningsverktyg vid utredning av barn beskrev: