Arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta med hund med respektive utan utbildning - hur påverkar det klienters välmående och delaktighet?

Transkript

1 Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för arbetsterapi Examensarbete, 15Hp HT 2014 Arbetsterapeuters erfarenheter av att arbeta med hund med respektive utan utbildning - hur påverkar det klienters välmående och delaktighet? Occupational therapists experiences of working with dogs with and without training how does it impact on clients' wellbeing and participation? Författare: Therese Braunstein Författare: Louise Ingvarsson Handledare: Anna Brorsson

2 1 Sammanfattning Tidigare studier har påvisat att hundar kan påverka människors hälsa positivt. Det har även visats genom att använda djurassisterad terapi (DAT) och djurassisterade aktiviteter (DAA) kan det öka klienters kognition, motivation, styrka och även balansen. Forskning visar även att hundar kan bidra till flera positiva funktioner, såsom att kunna ge psykisk, social och fysisk stimulans, samt inge trygghet. Syftet med studien var att undersöka arbetsterapeuters erfarenheter av hur vårdhundar påverkar klienters välmående och delaktighet. Syftet var även att undersöka deras erfarenheter av att använda sig av vårdhund med respektive utan utbildning. Studiens deltagare bestod av sex arbetsterapeuter. Författarna valde att använda sig av kvalitativ design för att på så sätt kunna få fram deltagarnas erfarenheter, som sedan kunde användas för de vetenskapliga förklaringarna. Författarna intervjuade arbetsterapeuter med erfarenhet av hund med utbildning respektive utan utbildning. Resultatet delades in i 4 teman; 1) Hunden bidrar till ökat välmående hos klienter, 2) Hunden bidrar till ökad aktivitet, 3) Hunden bidrar till ökad delaktighet hos klienter, samt 4) Det är viktigt med krav och utbildning på hundar som är verksamma inom vårdsammanhang. De olika temana tog upp delaktighet och välmående som ingick i studiens syfte. En del av resultatet påvisade även vikten av utbildning av hund inom vårdsammanhang, men även hur hundar kan ha på- och inverkan till aktivitetsträning. Slutsatsen påvisade hur hundar inom vården, DAT och DAA påverkade klienter positivt och kunde öka delaktigheten. Sökord: Dog assisted Therapy, Occupational Therapy, Participation

3 2 Abstract Previous studies have demonstrated that dogs have a positive impact on the health of people in general. It has also been shown that by using animal assisted therapy (AAT) and animal assisted activities (AAA), that it can increase patient s cognition, motivation, strength and balance. It also provides mental, social, physical stimulation and a feeling of security. The participants of the study consisted of six occupational therapists. The authors interviewed occupational therapists with experience of dogs with and without education and chose to use a qualitative design for the study. The aim of the study was to investigate the experiences of the participants who worked with dogs with and without education and how it impacts on client s wellbeing and participation. The results were divided into four themes; 1) The dog contributes to increased well-being of clients, 2) The dog contributes to increased activity, 3) The dog contributes to increased participation of clients, and 4) It is important with education of dogs that participates in health care settings. The various themes addressed the participation and well-being that were included in the study objective. Some of the results showed the importance of education and training of the dog in the healthcare context, but also how dogs can have access and influence on the activity training. The conclusion showed how dogs and AAT and AAA affected clients positively and could increase participation. Keywords: Dog assisted Therapy, Occupational Therapy, Participation

4 3 Innehållsförteckning Sammanfattning... 1 Abstract Inledning Bakgrund Tidigare forskning om hund i vården Begrepp gällande djur i vården Vårdhundsförare Vårdhund Terapihund Sällskapshund människans bästa vän? DAT - djurassisterad terapi, DAA - djurassisterade aktiviteter och HAI hund assisterade interventioner Arbetsterapi och begrepp Arbetsterapi Aktivitet Delaktighet Välmående Konklusion Syfte Metod Val av metod Urval av deltagare Datainsamling Databearbetning Etiska aspekter Resultat Hunden bidrar till ökat välmående hos klienter Hunden ger en positiv input på klienter Hunden bidrar till ökad kommunikation Personlig utveckling Kravlöst med hund Hunden bidrar till ökad motivation hos klienter Hunden bidrar till ökad aktivitet Hunden som ett arbetsterapeutiskt hjälpmedel/verktyg... 21

5 4 6.3 Hunden bidrar till ökad delaktighet hos klienter Hunden bidrar till ökat initiativtagande hos klienter Viktigt med krav och utbildning av hundar, verksamma inom vårdsammanhang Ställningstagande av allergier Diskussion Resultatdiskussion Metoddiskussion Förslag på fortsatta studier Slutsats Referenslista Informationsbrev (Bilaga 1) Frågeformulär (Bilaga 2)... 35

6 5 1. Inledning Att hundar har använts länge inom vården är ett faktum. Men det finns fortfarande ingen större översikt över hur mycket och vart hundar förekommer inom vården. Dock finns flera utredningar om hur hundar används inom vården, och man kan se ett mönster att det blir mer förekommande (Socialstyrelsen, 2014). I takt med det stiger även kraven på hundarnas kompetens. Precis som arbetsterapeuter behöver sin legitimation för att vara verksamma, börjar det bli mer krav på att hundar ska ha genomgått en utbildning. Detta innebär även att hundar utan utbildning börjar bli mindre accepterade inom vårdsammanhang. Författarna hade egna erfarenheter av att ha med sina egna hundar i vårdsammanhang. Den positiva respons författarna kunde se hos klienter fick dem att börja fundera och bli mer nyfikna på just hundar inom vården, och hur hundar kan påverka klienternas delaktighet och välmående i olika sammanhang. Författarna ville i sin studie undersöka arbetsterapeuters upplevelser och erfarenheter av hur hundar påverkar klienternas välmående och delaktighet. Författarna ville även utforska om klienterna blev mer delaktiga när man använde sig av hundar inom vården. Att känna delaktighet och engagemang i dagliga livets aktiviteter är enligt Kielhofner (2012) en del av vår sociokulturella kontext som är nödvändig för vårt välbefinnande. Båda författarna hade ett gemensamt intresse för hundar och djur, vilket var huvudorsaken till att välja just detta ämne.

7 6 2. Bakgrund 2.1 Tidigare forskning om hund i vården Enligt Velde, Cipriani och Fisher (2005) promotade den amerikanska militären redan år 1919 användandet av hundar som en terapeutisk intervention för klienter med psykiska åkommor. En av pionjärerna i användandet av hund i vården var Levinson (1969). Han använde sig framförallt av hundar i terapi i svåra patientfall, där vanliga terapimetoder inte fungerade bra. Från sin långa erfarenhet och sin mångåriga forskning menade Levinson att kontakt med djur var ett basbehov som vi människor behövde. Levinson (1969) menade att djur kunde påverka personer med svåra funktionshinder, demens med mera på ett annat sätt än vad vårdpersonalen och mer traditionella metoder kunde. Velde et al. (2005) menade att även Florence Nightingale uppskattade fördelarna med att använda sig av djur i interventioner med klienter med olika sjukdomar och funktionshinder. Den första dokumenterade studien kom först år 1972, där man använde sig av djur inom vården, denna från England (Lundström & Blusi, 2012). Studier som demonstrerar bandet mellan människa och djur, påvisar många psykologiska fördelar. Genom att klappa en hund kan människan bli mer avslappnad och man kan även se att blodtrycket sjunker (Velde et al., 2005). Det har även visats att genom att använda djurassisterad terapi kan det öka patienters kognition, motivation, styrka och även balansen (Velde et al., 2005). Norling (2002) stärker detta då han uttrycker att sällskapsdjur visar flera positiva funktioner, såsom att kunna ge psykisk, social och fysisk stimulans samt inge trygghet. Tidigare studier har även visat att inte bara hälsan påverkas positiv. Man kan med hjälp av hund även minska intaget av medicinering, förebygga depressioner samt öka förutsättningarna för kommunikation (Lundström & Blusi, 2012). Enligt Hultman (2008) kan detta styrkas med en studie som gjordes på 90-talet i Australien där man hade hund på ett äldreboende. Det visade sig att de äldre upplevde sig själva som piggare och gladare, men även mindre förvirrade och deprimerade. I dagsläget finns det inte så mycket forskning på hur just arbetsterapeuter kan använda sig av hundar inom vården. En av de som däremot har studerat detta är Sams, Fortney och Willenbring (2006) där dem undersökte hur arbetsterapeuter kunde använda sig av hund i interventioner med barn med autism. Där visade det sig att genom att använda sig av hund

8 7 kunde arbetsterapeuten genom hunden ta fram ett samtalsämne eller närma sig klienten och få den att utföra aktiviteter som klienten i normala fall inte skulle utföra om hunden inte varit närvarande. Detta påvisar hur betydelsefullt hundar är i samband med arbetsterapi och för enskilda klienter. 2.2 Begrepp gällande djur i vården Vårdhundsförare Diplomerad vårdhundsförare för vårdhundar kan man bli om man går en utbildning från exempelvis vårdhundskolan. Av personen krävs det engagemang, delaktighet och tid. Dock behöver man ingen tidigare yrkeserfarenhet om man vill bli hundförare till en terapihund (Vårdhundskolan, 2014). Innan man går utbildningen är det viktigt att hämta information om vad som krävs och vad det innebär att utbilda sig till vårdhundsförare, oavsett om man arbetar inom vården eller är privatperson (Vårdhundskolan, 2014) Vårdhund Tillsammans med sin förare assisterar hunden den övriga vårdpersonalen i behandlingar med klienter. Arbetet utförs inom skola, vård eller omsorg. Där arbetar man med målinriktade behandlingar som dokumenteras och utvärderas. Hundteamen arbetar antingen enskilt med sin hund eller tillsammans med legitimerad vårdpersonal (Terapihundskolan, 2014). Många klienter har tidigare haft någon form av kontakt med sällskapsdjur vilket bidrar till att vårdhunden lättare kan hjälpa klienterna tillbaka till något som känns normalt och familjärt i den annars något sterila vårdmiljön (Vårdhundskolan, 2014). Alla hundar oavsett ras eller storlek kan fungera väl som vårdhundar. Dock bör hunden vara trygg i sig själv i olika situationer, vara social, ha lätt för att samarbeta samt ha förutsättningarna för att kunna skapa god kontakt i bemötande med människor (Vårdhundskolan, 2014). Tillsammans med sin förare påbörjar hunden en utbildning som tar ca ett år att genomföra. Innan utbildningen påbörjas måste man lämplighetstesta hunden. Steg ett i utbildningen omfattar lektioner som styrs upp av en instruktör, varefter ett praktiskt test utförs. Då teamet blir godkänt går dem vidare till steg två där man kombinerar praktik med teorin i någon form av vårdmiljö (Vårdhundskolan, 2014).

9 8 Lundström och Blusi (2012) menar att en hund som ska arbeta inom vården bör vara utbildad och genomgå flera tester för att säkerhetsställa att hunden är lämplig för att arbeta inom vården. Det har dock inte gjorts några större studier eller forskning på om det är bättre eller sämre att använda sig av en vanlig sällskapshund jämfört med en utbildad vårdhund eller terapihund. Däremot menar Lundström & Blusi (2012) att hunden bör vara trygg, pålitlig och tycka om att möta nya människor Terapihund En vårdhund har stora krav på sin utbildning och den har även en fast standard som är framtagen i en bred nationell samverkan (Vårdhundskolan, 2014). Motsvarande finns inte för terapihund, vilket är den främsta skillnaden mellan en vård- och terapihund (Vårdhundskolan, 2014). Men precis som vårdhunden bör terapihunden bli noggrant testad och föraren ska kunna läsa av hundens signaler och kunna hantera situationer därefter (Skandinaviska vårdoch terapihundsföreningen, [Svth], 2014). Hundteamet kan arbeta tillsammans på exempelvis äldreboenden, skolor, gruppboenden, ungdomsvård och habilitering, det vill säga en något bredare klientgrupp än vårdhunden. Även där arbetar man med målinriktade behandlingar som dokumenteras och utvärderas. Hundteamen arbetar antingen enskilt med sin hund eller tillsammans med vårdpersonal (Terapihundskolan, 2014) Sällskapshund människans bästa vän? Hunden har en förmåga att acceptera människor och den lägger inga värderingar i hur en människa ser ut, luktar eller vilken status man har i samhället. Att ha en hund i sin omgivning kan ofta komma att öka livsglädjen, lätta upp stämningen samt minska människors känsla av ensamhet och utanförskap (Svth, 2014). Många i samhället tycker om hundar och för det mesta är hundar lydiga, roliga och lätta att träna. Men förutom det kan hunden även fungera som ett socialt hjälpmedel vilket kan leda till att människor öppnar upp till nya samtal och kontakter. Hundar kommunicerar med tydliga signaler som visar vad de tycker och vill, vilket kan leda till att de blir trovärdiga och behagliga att vara i närheten av (Svth, 2014).

10 DAT - djurassisterad terapi, DAA - djurassisterade aktiviteter och HAI hund assisterade interventioner Djur inom vården benämns internationellt med animal assisted therapy (AAT) och animal assisted activity (AAA). I Sverige översätts dessa begrepp med djurassisterad terapi (DAT) och djurassisterad aktivitet (DAA). I djurassisterad terapi (DAT) använder exempelvis vårdpersonal djur som ett verktyg i interventioner med klienter. Vanligtvis är det hundar som används i behandlingsformerna men även andra djur såsom katter, marsvin, kaniner och hästar förekommer (Matuzek, 2010). Hunden i samarbete med sin vårdhundsförare, som tillsammans bildar ett team, avser att förbättra fysiska, psykiska, kognitiva eller sociala förmågor hos en eller flera klienter utifrån en målinriktad behandling. I djurassisterade aktiviteter (DAA) arbetar teamet som ett stöd och motivation för en eller flera klienter i en aktivitet, t.ex. promenader, lek eller samtal i grupp. Här handlar det om en bredare insats (Hultman, 2008; Norling, 2002). Hundassisterade interventioner (HAI) är en målinriktad träning som utförs på remiss från legitimerad vårdpersonal såsom läkare exempelvis. HAI är en individanpassad åtgärd för en klient som har behov av att träna upp eller bibehålla sin funktionsförmåga i någon form. Åtgärden kan också vara en del av behandlingen vid exempelvis depression, ångest eller andra psykiatriska eller beteendemässiga symptom. Syftet med HAI är att försöka undvika, minska eller fungera som ett komplement till läkemedelsbehandling för att uppnå ökad hälsa och välmående. Åtgärden ska planeras och dokumenteras i klientens vårdplan, där vårdplanen omfattar problem, mål, delmål, åtgärder, resultat och uppföljning (Lundström & Blusi, 2012). Genom att använda sig av HAI kan hunden få människor att känna ökad motivation och delaktighet, och kan även hjälpa till att minska ångest, ensamhet samt öka självkänsla (Lundström & Blusi, 2012). 2.3 Arbetsterapi och begrepp Arbetsterapi I dagsläget arbetar en arbetsterapeut utifrån beprövad erfarenhet och vetenskap mot att främja sina klienters chanser och möjligheter att kunna leva ett så meningsfullt och värdefullt liv som möjligt utifrån deras egna önskemål och behov. Man förhåller sig även till omgivningens krav och fokus ligger på aktivitet och klienten i aktivitet. Arbetsterapeutiska åtgärder ska vara

11 individ eller miljöinriktade och avse aktiviteter i klientens dagliga liv (Förbundet Sveriges arbetsterapeuter [FSA], 2005). 10 Inom arbetsterapin finns det många olika modeller man kan arbeta utifrån. En av de ledande modellerna är Model Of Human Occupation, MoHO (Kielhofner, 2012). Kielhofner (2012) talar om fyra grundbegrepp; vila, lek, arbete och sömn. Att uppnå en bra balans mellan dessa gör att individen lättare kan hitta en meningsfull aktivitet och vardag. För att kunna uppnå detta måste man även hitta en eller flera aktiviteter som man själv finner som meningsfulla (Kielhofner, 2012). Som arbetsterapeut kan man arbeta med hund och använda sig av interventioner med hund inom olika vårdsammanhang och patientgrupper. Vårdhundsföraren (som exempelvis kan vara arbetsterapeuten) och hunden arbetar i ett team. Arbetsterapeuten kan då använda hunden som ett stöd i olika aktiviteter såsom minnesträning, balans, sociala aktiviteter med mera (Lundström & Blusi, 2012). Genom en studie utförd av Dimitrijević (2009) kunde man se att arbetsterapeuter använde sig av hundar för att öka sina klienters deltagande, delaktighet och motivation i aktivitetsträning Aktivitet Med aktivitet syftar man till sysselsättning, handling eller verksamhet. Christiansen och Townsend (2009) påstår att aktiviteter är komplexa då alla aktiviteter, sociala som individuella har olika betydelser och meningar för oss människor. Alla individer tycker inte om att gå på gym medan vissa finner det mycket betydelsefullt och meningsfullt, detsamma gäller att alla inte känner att hundar bidrar till att man vill delta i en aktivitet. Kielhofner (2012) menar att vi människor av naturen har en inre drivkraft som driver oss till att vara aktiva varelser. FSA (2005) talar för att människans upplevelse och förståelse av omvärlden förutsätter aktivitet, och att människans utveckling är beroende av aktivitet och handling. FSA (2005) säger även att vi människor är sociala varelser som utför aktiviteter i samspel med andra, samt att vi själva kan påverka vår hälsa genom aktivitet och handling. Därför kan exempelvis en hund eller en annan människa ge upphov till att man blir mer intresserad av att delta i en aktivitet. Kielhofner (2012) stödjer det FSA (2005) menar, då han talar för hur vi människor har en aktivitetsidentitet och en aktivitetskompetens som omfattas av hur människans viljekraft, vanebildning och utförandekapacitet samverkar för individens unika liv. Detta innefattar, vad

12 11 vi anser viktigt, medvetenhet om vilka vi är i förhållande till vår omvärld, vår egen känsla av glädje och tillfredställelse av att kunna utföra saker, vår kunskap om den egna kapaciteten samt våra egna begränsningar och vår föreställning av omvärlden mm. Att påbörja en aktivitet kan enligt Christiansen och Townsend (2009) erbjuda interaktion med andra deltagare också, dvs. social interaktion. Våra liv är fyllda med sociala aktiviteter, som i sin tur skapar en meningsfull social vardag. Christiansen och Townsend (2009) menar också att det skapas band mellan människor när man deltar och utför aktiviteter tillsammans. Detta bidrar till att man bryr sig mer om varandra och tänker på varandra när man delar något gemensamt intresse (Christiansen & Townsend, 2009). Aktivitet beskrivs av FSA (2005) som människans utförande av meningsfulla och betydelsefulla uppgifter i interaktion/samspel med omgivningen. (s. 14). Detta sammanfattar tydligt vad Christiansen och Townsend (2009) och Kielhofner (2012) menar är innebörden av arbetsterapi och aktivitet Delaktighet Kielhofner (2012) talar om delaktighet i aktivitet, och syftar då till en människas engagemang i arbete, lek eller dagliga aktiviteter. Han menar att dessa är delar av den sociokulturella kontext vi människor lever i, och för att vi ska uppnå välbefinnande är dessa nödvändiga. Wilcock (2006) stärker Kielhofners påståenden genom att påstå att genom att vi människor får vara delaktiga i vad som för oss är meningsfulla aktiviteter, bidrar det till att vi ska kunna bibehålla men också få möjligheten att utveckla vår hälsa och vårat välmående. För att man ska bli och känna sig delaktig måste man som Wilcock (2006) menar, förstå vilken typ av meningsfull aktivitet man vill delta i. Om man anser att något är tråkigt leder det till att man varken vill eller känner sig delaktig. Detta kan styrkas med vad Pierce (2003) menar när hon säger att vi som arbetsterapeuter måste förstå vad klienten finner fridfullt och meningsfullt. Kielhofner (2012) säger att man bör förstå och respektera den egna individens sociokulturella kontext. När arbetsterapeuten och även klienten själv upptäcker och finner vad klienten upplever som meningsfullt och intressant, och om man kan uppnå en bra kombination av vad både Pierce (2003), Kielhofner (2012) och Wilcock (2006) menar så kommer antagligen klienten i fråga att känna sig delaktig. Begreppen delaktighet och aktivitet går mycket in i varandra och är de två stora ledord inom arbetsterapi, vilket både Kielhofner (2012) och FSA (2005) menar.

13 Välmående Är människan nöjd med sitt liv och sitt arbete och har en positiv grundläggande attityd och inställning, samt accepterar sig själv, leder detta till psykiskt välmående (Hansson, Airaksinen, Forsell och Dalman, 2009). Att få delta och vara delaktig i aktiviteter, som exempelvis kan innebära att bara klappa en hund, påverkas hälsan positivt. Klienten kan då känna sig mindre ensam och uppleva att stressen minskar, vilket leder till bättre välmående (Knight & Edwards, 2008). Man kan säga att det finns tre områden i en människas liv som påverkar vårt välmående, - meningsfulla relationer, att ha en meningsfull sysselsättning (arbete och/eller fritid) och att inneha god hälsa. Dessa begrepp är väldigt breda och alla vi människor är unika med olika preferenser och behov vilket innebär att dessa begrepp kan variera från person till person. Vad jag anser vara meningsfullt behöver nödvändigtvis inte delas av någon annan (Hansson et al., 2009). Välmående kan ses som en balans mellan de olika delarna i en människas liv, mellan arbete, fritid, relationer och hälsa. Hälsa kan även delas in i fysisk, mental och själslig hälsa (Hansson et al., 2009). Även FSA (2005) tar upp vikten av att delta i aktiviteter och vara delaktig, och att detta leder till välmående och förbättrad hälsa. 2.4 Konklusion Utifrån det ovan nämnda material påvisas det hur viktiga hundar kan vara för oss människor och hur mycket positivt man kan få ut av hundar. Utifrån det insamlade materialet kan man som arbetsterapeut erhålla mycket gratis i arbetet med klienter i användandet av hundar inom vården i form av DAA, DAT och HAI. Arbetsterapeuter strävar efter att få med sina klienter i aktivitet och även få klienterna mer delaktiga (FSA, 2005). Detta är inte alltid det lättaste, men med hjälp av något som kan kännas familjärt och tryggt- en känsla som hundar många gånger kan bidra med, blir möjligheterna för att kunna öppna upp för kommunikation större. Som tidigare forskning påvisat kan detta underlätta författarnas arbete att få klienter till att delta i aktivitet, som då i sin tur leder till välmående och ökad delaktighet. I dagsläget finns dock inte så mycket forskning om det är någon skillnad, för en arbetsterapeut eller övriga personer att arbeta med vårdhund, terapihund eller en vanlig sällskapshund. Att använda en outbildad hund i interventioner påverkar säkerhetsaspekterna, gentemot att arbeta med en utbildad hund.

14 13 3. Syfte Syftet med studien var att undersöka arbetsterapeuters erfarenheter av hur vårdhundar påverkar klienters välmående och delaktighet. Syftet var även att undersöka deras erfarenheter av att arbeta med vårdhund, med respektive utan utbildning. 4. Metod 4.1 Val av metod Författarna valde att använda sig av en kvalitativ design, då denna metod kan komma att ge en ökad förståelse för deltagarnas egna erfarenheter, genom kvalitativa intervjuer. Studien baserades på kvalitativ halvstrukturerad intervjuteknik, vilket innebar att författarna använde sig av en viss grad av strukturering med hjälp av en intervjuguide där utrymme för öppna följdfrågor fanns (Brinkmann & Kvale, 2009). Brinkmann och Kvale (2009) stödjer användandet av öppna frågor, vilket författarna använde sig av. Detta bidrog till att det blev enklare för författaren att ställa följdfrågor som i sin tur ledde till vissa teman. 4.2 Urval av deltagare För att medverka i studien var deltagarna tvungna att uppfylla ett visst antal inklusionskriterier; 1) Vara legitimerade arbetsterapeuter, 2) Arbetsterapeuterna ska arbeta eller ha arbetat med hund inom vården längre än ett halvår. Författarna ansåg att deltagarnas kön och ålder inte hade någon betydelse. Författarna valde att inte välja ut arbetsterapeuter som arbetade med en viss klientgrupp då detta inte ansågs ha någon betydelse för studien, så länge som arbetsterapeuterna hade erfarenhet av hund i vården. Denscombe (2009) beskriver många olika strategier för att göra ett urval, men betonar att det inte finns några fasta regler som man följer, då man framförallt väljer deltagare som är representativa för just denna studie. Urvalet skedde genom strategisk val (Trost, 2005). För att komma i kontakt med potentiella deltagare söktes kontaktuppgifter upp dels via internet, sociala medier, men även via kontakt med Vårdhundskolan (2014). Författarna kontaktade i första hand verksamhetschefer för att få ett övre godkännande, innan individuell kontakt togs med varje enskild deltagare, då via telefon eller mail. I kontakten med varje enskild deltagare skickades ett informationsbrev (bilaga 1) angående studien ut. Individuella intervjuer

15 bokades sedan upp. Sju deltagare kontaktades varav sex personer tackade ja till att delta i 14 studien och den sjunde deltagaren fick författarna inget svar från. De sex arbetsterapeuterna som deltog var kvinnor, med en erfarenhet av hund inom vården som sträckte sig från sju månader upp till tio år. Deltagare var bosatta runt om i Sverige och arbetade med olika klientgrupper, som exempelvis klienter med autismspektrumstörning, demens, stroke, klienter på omvårdnadsboende, klienter med medfödda eller förvärvade hjärnskador samt klienter inom äldreomsorg. Fem av sex deltagare hade erfarenhet av både outbildad och utbildad hund. 4.3 Datainsamling Författarna använde sig av en halvstrukturerad intervjuteknik, med hjälp av en intervjuguide (bilaga 2) där utrymme för öppna följdfrågor fanns. Brinkmann och Kvale (2009) stödjer användandet av öppna frågor, vilket författarna använde sig av. Under intervjun använde sig författarna av sina mobiltelefoner för att spela in intervjuerna. Vilket deltagarna blev informerade av i informationsbrevet, men tillfrågades även direkt innan intervjun. Detta för att försäkra sig om att viktig och relevant information inte gick förlorad. Efter att intervjuerna utförts avlyssnades inspelningarna och transkriberades av författarna för att sedan direkt raderas från författarnas mobiltelefoner. Detta för att säkerställa deltagarnas anonymitet och integritet. Intervjuerna utfördes under perioden 29 september till den 7 oktober 2014, och utfördes enskilt med varje deltagare. Tre av intervjuerna utfördes på varje enskilds deltagares arbetsplats, medans dom andra tre utfördes utanför arbetsplatserna. Båda författarna deltog vid varje intervjutillfälle. Intervjuernas tidsintervall varade mellan ca minuter. 4.4 Databearbetning Författarna transkriberade intervjuerna omgående efter varje enskilt intervju tillfälle. Materialet delades upp mellan författarna som transkriberade hälften var. Transkriberingen skrevs ner i Worddokument och numrerades. Dels för att för att lättare hålla ordning på respektive deltagare, men även för att undvika att de individuella intervjuerna blandades ihop. Dessa skrevs sedan ut i pappersform som analyserades gemensamt av författarna. Därefter utfördes en datareduktion, vilket innebar att data som författarna ansåg vara irrelevant för studiens syfte raderades. Relevanta nyckelord från samtliga intervjuer plockades ut med tillhörande citat. Detta gjordes gemensamt av båda författarna i de två första intervjuerna. Det resterande fyra intervjuerna delades upp så att författarna analyserade två vardera. Författarna

16 15 gick sedan igenom det material som den andre författaren analyserat samt de nyckelord som plockats ut. Detta för att bekräfta och se att båda författarna tolkade insamlad data på liknande sätt. Vidare kodades materialet, vilket bör ske utan att meningen går förlorar. Lantz (2007) menar att man kan koda genom att bilda kategorier eller olika dimensioner. Författarna klippte ut citaten med tillhörande nyckelord och använde sig av större planscher som citaten klistrades upp på. Detta för att skapa en överblick av insamlad data. Författarna gick från helheten av materialet till att se närmare på mindre delar (nyckelord och citat) för att sedan gå tillbaka och överblicka helheten återigen. På detta sätt växte teman fram. Lantz (2007) menar att man kan lägga in citat i resultatet. Detta för att säkerställa att materialet tolkades på ett korrekt sätt men även för att öka trovärdigheten, vilket författarna gjorde. 5. Etiska aspekter Författarna har tagit hänsyn till Karolinska Institutets policy för etiska riktlinjer under studiens process (Borell & Erikson, 2013). Viktigt var att förmedla information till varje enskild deltagare om syftet med studien och eventuellt be om tillstånd från verksamhetschefer eller liknande. Deltagarna hade rätt att avbryta sitt deltagande när som helst under tiden då studien pågick. Deltagandet i studien var anonymt och konfidentiellt. Denna information och ytterligare information mottog varje enskild deltagare i form av ett informationsbrev (bilaga 1) som skickades ut via mail samtidigt som förfrågan om att delta i studien. För att bevara deltagarnas anonymitet omformulerade författarna sitt skrivande så att det inte gick att utläsa eller identifiera vilka deltagarna var. Detta varken påverkade eller förändrade studiens data eller resultat. Direkt efter att intervjuerna utförts avlyssnades inspelat material och transkriberades av författarna, för att sedan raderas från författarnas mobiltelefoner. Detta för att säkerställa och garantera konfidentialitet för deltagarna (Brinkmann & Kvale, 2009). Alla resultat kommer att presenteras, vare sig det överensstämmer med författarnas personliga åsikter eller ej. Det är oetiskt att endast presentera artiklar och intervjuer som bara stödjer hypotesen (Forsberg & Wengström, 2008).

17 16 6. Resultat Genom databearbetningen växte fyra huvudteman fram som representerade de intervjuade arbetsterapeuternas upplevelser och erfarenheter av hur hundar inom vården påverkar klienters välmående och delaktighet; Hunden bidrar till ökat välmående hos klienter, Hunden bidrar till ökad aktivitet, Hunden bidrar till ökad delaktighet hos klienter, Viktigt med krav och utbildning av hundar, verksamma inom vårdsammanhang. 6.1 Hunden bidrar till ökat välmående hos klienter Samtliga deltagare i studien beskrev hur deras klienters välmående ökade i mötena med hund. Deltagarna uppgav även att övrig vårdpersonal berättat om sina upplevelser av hur interaktion mellan klient och hund bidrog till en positiv förändring i klienters välmående. Personal på boenden och verksamheter där deltagarna arbetade hade upplevt stora skillnader och förbättringar i klienters hälsa, humör och välmående. En av deltagarna beskrev att en undersköterska på ett boende kommit fram och berättat hur glad en klient varit efter besöket av hunden; med hjälp av hundarna började hon skratta med ljud, och det sa ju avdelningspersonalen, att det hade dem ju aldrig hört förut! Hunden ger en positiv input på klienter Något författarna kunde se som ett genomgående tema genom samtliga intervjuer var deltagarnas gemensamma svar gällande den positiva effekt som hunden hade på varje enskild klient. Det kom då fram att det bidrog till glädje och ett gott humör hos klienterna. Det visades att klienternas välmående och humör då ändrades till det positiva i möte med hund. Många av deltagarna berättade om hur klienterna kunde komma på morgonen och vara nedstämda, men efter en stund med hunden hade det vänt till att klienterna var glada och verkade må bättre. När den här kvinnan går ner till hunddagiset och ska börja med dagen så är hon som ett åskmoln. Som smäller i dörren och ögonbrynen är spända och vill inte prata, så går hon ner för trappan till hunddagiset och så går hon upp igen då sjunger hon, skrattar och hoppar längs med, hon strålar.

18 17 Deltagarna i studien var överens om och hade egna erfarenheter av att interaktion mellan klient och hund bidrog till att klienterna öppnade upp sig. Till följd av detta var upplevelsen att klienterna blev gladare i stunden med hunden. Något som författarna uppmärksammade under intervjuernas gång var beskrivningarna av hur klienterna fokuserade på hunden. Uppfattningen var att i den stunden med hunden var allt det individuellt jobbiga som varje enskild klient hade att tampas med som bortblåst. Fokus hamnade på något annat, något levande som krävde all uppmärksamhet och omtanke från klienterna. Deltagarna i studien upplevde det som att det i den stunden inte fanns utrymme för det individuellt jobbiga hos klienterna och klienterna fick då en paus i stunden med hunden. Upplevelsen var inte bara att allt det jobbiga försvann just i stunden. Flera deltagare berättade även att klienterna mådde bättre och blev gladare överlag i livets dagliga aktiviteter. är det lite tungt och hon har jobbiga tankar, men just i stunden med hunden så får hon en vila från allt det där, hunden tar fokus från det jobbiga. Då får hon en paus från det här jobbiga snurret ett tag Hunden bidrar till ökad kommunikation Ett annat återkommande tema var att deltagarna i studien upplevde att det med hjälp eller med stöd av hund blev lättare och inte lika forcerat för klienterna att interagera och kommunicera med andra klienter, samt med övrig personal såsom arbetsterapeuten. Man får ju en helt annan relation till andra människor med hjälp av hund. En av deltagarna i studien berättade om sina upplevelser med en klientgrupp med autismspektrumstörning. Dessa klienter hade i vanliga fall stora nedsättningar gällande kommunikationsförmåga samt initiativtagande till interaktion med andra människor. Med hjälp av ett gemensamt intresse för hundar, samt med hjälp och stöd av hund i grupp bidrog detta till att flera av klienterna vågade öppna sig och göra framsteg gällande kontakt och kommunikation med andra människor. när han har hund tar hunden kontakt, då blir det lätt att prata, det blir ett initiativ till kontakt genom hunden. Flera av deltagarna i studien beskrev att övrig vårdpersonal berättat att dem upplevt att klienternas kommunikationsförmåga ökade och förbättrades med hjälp av hund. Att med hjälp

19 18 av hunden öppnade klienterna upp sig på ett helt nytt sätt, deltagarna beskrev det som att vid flera tillfällen berättade klienterna historier från sina tidigare livserfarenheter som vårdpersonalen aldrig hade fått fram tidigare. Ja det är ju olika små mirakel varje dag kan jag säga. Det är allt från personer som inte längre pratar, som är ensamma och isolerade på sina rum, men som pratar med mig och med hunden. Ur studien framgick det att hunden ofta blev som ett gemensamt samtalsämne och intresse som deltagarna upplevde. Detta kunde föra klienter samman som annars aldrig hade haft kontakt med varandra. Upplevelsen var att det blev enklare för klienter att öppna upp mellan varandra, vilket deltagarna i studien uppfattade som att det bidrog till att delaktigheten sinsemellan ökade. En deltagare hade erfarenheten av att deltagandet i en hundgrupp exempelvis kunde lysa upp en klients hela dag, då klienten fick möjligheten att känna sig delaktig i något som klienten kunde relatera till Personlig utveckling Något författarna såg som ett återkommande tema under intervjuerna var deltagarnas beskrivningar av de individuella resorna som klienterna genomförde. Varje deltagare beskrev att klienterna gjorde individuella framsteg och att självförtroendet ökade väldigt mycket hos varje klient, vilket deltagarna menade medförde personlig utveckling. Det beskrevs som att hundarna gav varje enskild klient utrymme att få vara aktiva, antingen genom att bara kela med eller klappa hunden, men även mer komplicerade aktiviteter såsom att ge kommandon till hunden. Då hunden lyssnade till kommandon och gjorde som klienten sa beskrev deltagarna att dem upplevde detta som att självförtroendet och känslan av att lyckas med någonting stärktes hos klienterna. En av deltagarna berättade om en klient som inte ville delta i någon form av aktivitet, varken i grupp eller enskilt. Deltagaren hade följt klienten under många år som till en början var osocial och introvert. Aktiviteter och interaktion med hund introducerades för att locka klienten till aktivitet. Deltagaren och personer runtomkring klienten upplevde att klienten då genomgick en helomvändning till det positiva. Deltagaren berättade att klienten började bli

20 19 mer social och mer positiv till att delta i aktiviteter, både enskilt och i grupp. Även i sådana aktiviteter som inte hade med hunden att göra. En annan deltagare berättade om en klient som inte ville delta i livets dagliga aktiviteter. Personalen runt omkring var orolig och visste inte hur denna klient skulle motiveras eller aktiveras, men med hjälp av hundens närvaro i rummet så bidrog det till att klienten genast blev mer motiverad och villig till att utföra dagliga aktiviteter, såsom att äta och duscha Kravlöst med hund Kravlöst var ett ord som många av deltagarna i studien nämnde. Deltagarna beskrev det som att med hjälp av hunden kände klienterna att det blev roligt och dem glömde bort att det låg något kravfullt bakom uppgifterna eller aktiviteterna som utfördes. En deltagare i studien som arbetade med äldre och demenssjuka berättade att situationer som i vanliga fall var fyllda med krav blev lättare att hantera och utföra med hjälp och stöd av hund. eller att dagen är full av krav, nu ska vi äta, nu ska vi duscha och så. Här i hundgruppen finns inga krav Hunden bidrar till ökad motivation hos klienter Att motivationen ökade och förbättrades hos klienter som interagerat med hund var något som alla deltagare i studien var överens om. Med stöd och hjälp av hunden beskrev deltagarna att de såg att klienterna kunde lockas till aktiviteter som de annars hade svårt att utföra. Flera av deltagarna i studien upplevde att hunden blev som en ingångsport, som en startmotor till aktivitet och motivationen ökades till att utföra aktiviteter i dagliga livet. Att använda sig av DAA bidrog till att motivationen till övriga aktiviteter ökade.... just det här med motivationen Motivationen kan vara svår att hitta. För just i psykiatrin så har dem ju oftast ingen startmotor själva, utan då är det så lågt så man måste starta upp och då är det ju perfekt med hunden. Åtskilliga deltagare beskrev hur svårt klienterna hade att finna motivationen till att exempelvis gå upp på morgonen. En av deltagarna berättade att när personalen eller personer i närheten förklarade att hundarna skulle komma på besök bidrog detta till att många av klienterna lättare hittade sin motivation till att ta sig upp eller utföra livets dagliga aktiviteter.

21 20 Ja vi hade ju en dam som bara låg i sängen om dagarna och det enda som fick upp henne ur sängen var hundträningen. Deltagarnas klientgrupper skilde sig åt. Somliga arbetade med äldre och demenssjuka medan andra arbetade med människor med förvärvade hjärnskador eller autismspektrumstörning. Det beskrevs hur man kunde använda sig av DAA på många olika klientgrupper. En av deltagarna hade träffat en klient med stroke som hade förklarat att utan hunden hade han inte haft motivation till att komma tillbaka och försöka återfå sina ursprungliga funktioner. Detta påvisar att hundarna kan vara användbara inom många klientgrupper inom vården. Hundarna kan då vara användbara för att öka delaktighet, motivation och välmående hos klienter. 6.2 Hunden bidrar till ökad aktivitet Författarna fick ur intervjuerna fram att hunden bidrog till ökad aktivitetsförmåga hos klienter. Deltagarna menade att fokus i deras yrkesroll som arbetsterapeuter låg på aktivitet och att dem upplevde att det ofta kunde vara svårt att få klienter delaktiga i aktivitetsutförandet. Då bidrog mötena med hund många gånger till att öka motivationen till aktivitetsträningen. Många av deltagarna i studien påpekade att man med hjälp av DAA och DAT kunde flytta fokus från det jobbiga som fanns hos många klienter, till olika aktivitets- och träningsformer där klienten fick interagera med hund. Med hjälp av hundarna kunde många olika funktioner tränas upp och utvecklas hos deltagarna. det är också möjligt att instruera och öva på kroppsuppfattning, kroppshållning, hålla kopplet spänt och alltså det är många motoriska saker. Som att komma in i tempo, hålla reda på hunden, gå på rätt sida, hålla sin egen balans, gå på sidan och hålla reda på cyklar och bilar, det är många parametrar man kan träna på så att säga. Det är bra bara. Som citatet ovan nämner kom det fram många olika förslag på hur man kunde använda hunden till olika träningsformer. Deltagarna beskrev att de ofta uppfattade det som att klienterna inte alltid insåg att en aktivitet med hunden innebar träning av exempelvis fysiska och psykiska funktionsförmågor. Upplevelsen från deltagarna var att klienterna såg stunden med hunden som något rofyllt och lekfullt.

22 21 och dem tror ju inte att det är träning utan dem leker ju bara med hunden och tycker det är roligt. Det leder till mycket skratt, så jag tror inte att dem förstår att det handlar om att dem tränat under tiden Något som återkom var deltagarnas beskrivningar om hur klienterna själva kunde bidra till att öka sin egen aktivitetsförmåga. Om arbetsterapeuterna inte var i närheten, tog klienterna tag i träningen själva, till exempel tog de lite godis och satte igång att arbeta med hunden. Flera deltagare i studien förklarade att när klienter upplevde att de själva kunde utföra eller genomföra en aktivitet, så ökade aktivitetsutförandet. En deltagare hade en klient med Parkinson som hade rörelsesvårigheter, men så fort klienten såg hunden tog klienten armarna om hunden och rörde sig på ett sätt som han annars aldrig gjorde Hunden som ett arbetsterapeutiskt hjälpmedel/verktyg Då alla deltagare i studien var arbetsterapeuter var alla överens om att hunden kunde användas som ett arbetsterapeutiskt hjälpmedel/verktyg. Många av deltagarna menade att med hjälp av hunden kunde deltagarna komma sina klienter närmare. Man kunde instruera och utföra träning och aktiviteter som hade med hund och hundvård att göra, vilket bidrog till att klienterna lättare kunde förstå och uppleva aktiviteten som rolig. Deltagarna kunde lättare öppna upp samarbetet och kommunikationen mellan klient och arbetsterapeut med hjälp av hund i olika aktiviteter. Många deltagare upplevde att detta bidrog till att man fortare och mycket enklare kunde utveckla en terapeutisk relation till sin klient. Flera av deltagarna beskrev det som att användandet av hunden blev som ett pedagogiskt verktyg. Det är ett sätt att komma närmre dom, som ett hjälpmedel som vi arbetsterapeuter kallar det då Det finns ändå en koppling och en möjlig väg, och då är hunden ett sätt att komma vidare och börja titta på det här då tillsammans. Samtliga deltagare var överens om att mötena med hund var ett bra verktyg för arbetsterapeuter. 6.3 Hunden bidrar till ökad delaktighet hos klienter Samtliga deltagare i studien var överens om att delaktigheten ökade hos de klienter de arbetat med. Klienterna blev även mer delaktiga i interaktion med andra klienter, arbetsterapeuten och i aktivitetsutförandet. Detta då med hjälp av interventioner med hund där hunden ledde klienter in i aktivitet och delaktighet.

23 22 den där lilla stunden med hunden kan betyda mycket. Så det blir många möten och det ökar definitivt delaktighet med mig med hunden och varandra. Många situationer beskrevs där deltagarna med hjälp av hund fick sina klienter att bli och känna sig mer delaktiga i aktiviteter. Detta bidrog ofta till att klienterna själva tog initiativ i interaktion med hundarna. Ett exempel på det var att klienterna själva kunde komma med förslag på aktiviteter med hundarna. Två av deltagarna i studien arbetade på en daglig verksamhet, där klienter fick möjligheten att vara engagerade och delaktiga i verksamheten. Uppfattningen var att detta bidrog till att klienterna fick en större chans att känna sig som en del i samhället. Klienterna fick möjligheten att bidra till något i samhället, i och med att den dagliga verksamheten som en av deltagarna arbetade på utformades runt konceptet hunddagis. Deltagarna uppfattade det som att klienterna kände att de gjorde nytta för samhället och kom in i samhället på ett helt annat sätt än tidigare, och därmed upplevde en större delaktighet än tidigare. Ja, anledningen till att vi använder hundar i verksamheten och erbjuder tjänster gentemot samhället, är ju det att få vara en del i samhället för våra brukare Hunden bidrar till ökat initiativtagande hos klienter Författarna såg att delaktigheten hos klienter ökade med hjälp av hund. Man såg även att ökat initiativtagande var något återkommande som dök upp hos deltagarnas klienter. Genom att låta klienter aktivera sig själva och uppmuntras till att ta egna beslut och initiativ till att utföra aktiviteter med hundarna, kunde deltagarna se ett mönster. Deltagarna i studien beskrev att många klienter successivt tog egna initiativ. En av deltagarna beskrev det såhär; och hon sätter ju igång här med jyckarna och styr upp och hon har ju världens hundshow när hon kommer in på enheten, sätter hon sig i fåtöljen och så har hon hundarna där och så kör hon snurra och vacker tass och skaka i handen och dem ska göra det samtidigt. Så det där sätter hon igång med själv. Några deltagare som hade erfarenhet av att arbeta på äldreboenden beskrev deras upplevelser av hur mycket hundgrupper och möten med hund betydde för deras klienter. Några av deltagarna beskrev hur de såg att klienter förberedde inför nästa möte med hunden, exempelvis i form av att ha tagit fram en vattenskål åt hunden eller köpt hundgodis.

24 23 En av deltagarna berättade om en klient med demens som innan ett möte med hund hade förberett och ställt fram en vattenskål till hunden. En annan deltagare beskriver en annan klient som bad deltagaren att köpa med sig hundgodis till nästa gång, och gav denne pengar till godiset. Vid nästa möte såg klienten noga på kvittot och räknade ut att han var skyldig deltagaren pengar då hans pengar inte hade räckt till. Hundarna börjar ju interagera med dem och dem interagerar med hundarna. Till exempel damen med käpparna, hon hade eget godis med sig som hon köpt själv i sin lilla påse. Som hon noga delar ut, rättvist ska det vara och det är ju en delaktighet som hon helt och hållet tagit ansvar för. 6.4 Viktigt med krav och utbildning av hundar, verksamma inom vårdsammanhang Alla deltagare var överens om att det var viktigt att krav ställs såsom utbildning på hundar som är verksamma inom vårdsammanhang, men även på personen som ska föra hunden. Anledningen till att man bör genomgå en utbildning är dels vetskapen om vad man kan och bör kräva av sin hund, vad man kan utsätta hunden för, samt att man får vetskapen om vart gränser går. Detta kan man få reda på genom utbildning och lämplighetstest. Samtliga deltagare i studien tar upp det faktum att en hund är en levande varelse som ibland kan vara oberäknelig och agera på instinkt. Detta bör man ta hänsyn till. Detta tar alla deltagare i studien upp. Man måste räkna med att en hund inte alltid gör som du vill, återigen är det då viktigt att hunden är testad och har genomfört en utbildning. Detta för att då enkelt få reda på om hunden lämpar sig för att arbeta med diverse klientgrupper. Något som även nämndes av alla deltagare i studien var att man måste se till hundens bästa. Man har ett ansvar att se till hundens hälsa och att hunden trivs med att arbeta som vård eller terapihund. hunden är ju också tränad, den är lämplighetstestad. Jag vet också att hunden gillar det här, den har gått en utbildning den har klarat den här utbildningen den har klarar diplomeringen, så klart att jag också vet att jag kan kräva det här av min hund. Jag behöver inte vara så oroad över om den ska klara det här eller inte. Under hela den här utbildningen med handledning har jag lärt mig vart min hunds gräns går. Deltagarna beskrev vikten av utbildning av hund men även av hundföraren, vilket deltagarna ansåg bidrog till att användandet av hund inom vården fick mer status. Deltagarna tog upp att deras status ökade, och menade att när man fick en titel och blev legitimerad vårdhund samt

25 24 vårdhundförare blev det lättare att framstå seriöst och trovärdigt i vårdsammanhang med de interventioner man utförde. Deltagarnas upplevelse var att deras interventioner med hund blev mer trovärdiga, accepterade, och blev mer bekräftade i sitt utförande tack vare utbildning av hundföraren och hunden. Många av deltagarna kunde konstatera att det skett incidenter med hundar som inte haft en utbildning. Bland annat berättar en deltagare om personal som tog med sin egen hund till arbetet. Hunden var osäker och outbildad och blev trängd i en ny miljö med klienter som inte hade ett vanligt rörelsemönster. Detta ledde till att den nafsade till och morrade till, flera klienter blev då skärrade och skrämda. En annan deltagare berättar om en incident då en i personalen tagit med sin outbildade hund som när den hamnade i en trängd situation blev rädd och anföll en klient. Där har det varit en incident med en outbildad hund som var instängd i någon städskrubb av en nattpersonal, så gick en dement och öppnade dörren och vart attackerad av den här hunden.. Man kan inte bara lägga skulden på att hunden är outbildad, då detta även kan hända en hund som är utbildad. Det är dock inte lika sannolikt menade samtliga deltagare i studien, som även ansåg att hundar ibland kan vara oberäkneliga och handla på instinkt. Men genom att en utbildad hund är under konstant uppsikt av sin förare och genom att hundförare känner sig trygg förmedlar han eller hon detta till hunden. En utbildad hundförare ser till att hunden aldrig kommer utsättas för något den inte klarar av, och på så sätt kan man förhindra att negativa incidenter och olyckor sker. Detta var samtliga deltagare överens om. En av deltagarna beskrev en klient som tog ett väldigt hårt grepp om en hund. Men tack vare att hunden genomgått utbildning som bland annat innebar att kunna hantera liknande situationer, och tack vare att hundföraren var nära till hands så hände det inget. Detta påvisar hur viktigt det är med utbildning av både hund och förare, för att bilda ett tryggt team Ställningstagande av allergier Något som återkom i de flesta intervjuerna var tankar kring allergier. Många av deltagarna hade inte upplevt allergier hos sina klienter. Problemen och de negativa inställningarna kring allergier fanns snarare hos personal och chefer som hade hand om diverse verksamheter där deltagarna i studien var verksamma. Än så länge har jag inte träffat på en enda pensionär som är allergisk.