Barns delaktighet i socialtjänsten Delrapport från Västermodellen i Göteborg

Transkript

1 FoU i Väst Barns delaktighet i socialtjänsten Delrapport från Västermodellen i Göteborg Jeanette Olsson September 2019

2 Göteborgsregionen (GR) består av 13 kommuner som har valt att jobba tillsammans. Vi driver utvecklingsprojekt, har myndighetsuppdrag, forskar, ordnar utbildningar och är storstadsregionens röst i Västsverige, bland mycket annat. I våra nätverk träffas politiker och tjänstepersoner för att utbyta erfarenheter, bolla idéer och besluta om gemensamma satsningar. Allt för att regionens en miljon invånare ska få ett så bra liv som möjligt. Göteborgsregionen 2019 FoU i Väst Box 5073, Göteborg gr@goteborgsregionen.se Jeanette Olsson

3 Innehåll Sammanfattning Inledning... 2 Läsanvisning Bakgrund... 3 Västernorrlandsmodellen blir Västermodellen... 3 Varför Västermodellen?... 3 De specifika mål som Göteborgs stad formulerat för projektet... 4 För barnen... 4 För medarbetare och verksamhet... 4 Modellens genomförandesteg Genomförandet i Göteborgs stad... 6 Organisering i Göteborgs stad... 6 Planeringsfasen... 6 Pilotomgången 2017/ Kick-off... 7 Deltagande enheter... 7 Genomförandet av modellen... 8 Utbytesseminarium... 8 Breddinförande 2018/ Planeringsfas... 9 Ny kick-off... 9 Deltagande enheter... 9 Planering från augusti 2019 till december Resultat från den pågående följeforskningen Syfte och metod Resultat Fokusgrupper genomförda innan modellen infördes...12 Enkätsvar från medarbetare innan modellen infördes...12 Enkätsvar från medarbetarna som varit med i införandet av modellen...13 Barnenkäterna...14 Enkät till enhetschefer och verksamhetsutvecklare...16 Årsrapporter...17 Kontakt med socialtjänsten...18 Kunskap om socialtjänsten...18 Delaktighet Diskussion och slutsatser... 21

4 Delrapport Västermodellen i Göteborg Sammanfattning Den övergripande ambitionen med Västermodellen är att hämta in barns röster om och upplevelser av sin kontakt med socialtjänsten. Modellen synliggör och systematiserar även socialarbetarnas erfarenheter. Kunskapen som kommer fram ligger sedan till grund för utveckling av verksamheten. Västermodellen baseras på den så kallade Västernorrlandsmodellen och bygger på fyra steg. Först förbereder och genomför socialarbetare en intervju med ett barn eller en ungdom som man själv inte är handläggare åt. Intervjun handlar om barnets kontakt med socialtjänsten, barnets kunskap om socialtjänsten och upplevd delaktighet. Steg två innebär att intervjuerna diskuteras och analyseras i ett seminarium med arbetslaget. I ett tredje steg samlas allt material från intervjuer och seminarium i en så kallad årsrapport där även konkreta förslag på hur verksamheten ska utvecklas formuleras. Slutligen ska årsrapporten redovisas för socialnämnden eller motsvarande. Hösten 2017 startade en pilotomgång på tolv enheter inom Göteborgs stad och för närvarande införs Västermodellen inom elva ytterligare enheter i staden. Göteborgs stad vände sig till Göteborgsregionen, FoU i Väst för att under projekttiden få hjälp med processtöd och följeforskning (utvärdering som följer ett projekt under tiden som det pågår). Den här delrapporten innehåller en beskrivning av hur arbetet med Västermodellen har organiserats i Göteborgs stad och hur det har bedrivits under planerings- och genomförandefas, pilotomgång och inledningsvis vid det bredare införandet, från augusti 2017 till juni Den innehåller också resultat från den följeforskning som genomfördes under pilotomgången. Enkäter har gått ut till enhetschefer, deltagande personal och barn och unga som intervjuats inom ramen för arbetet med Västermodellen. Syftet har varit att följa upp hur väl modellen fungerar och om det finns behov av att ändra på något. Samtliga enheters årsrapporter har sammanställts och analyserats för att ge en övergripande bild av vad barnen har tagit upp i sina intervjuer, vilka reflektioner som gjorts av medarbetarna samt vilka förslag till förändringar som kommit upp. Förslagen handlar framförallt om arbetsmetodik och medför sällan större kostnader utan kan ske inom ramen för metodutvecklingen. Det som kan behövas i resursförstärkning är framför allt ökad tid för möten och kontakt med barnen samt vidareutbildning i samtalsmetodik. Inom ramen för följeforskningen görs även för- och eftermätningar för att ta reda på hur man arbetade med barns delaktighet, barnsamtal etc. innan Västermodellen infördes och vad som har hänt därefter. Såväl ansvariga chefer, medarbetare som de barn och unga som blivit intervjuade är överlag positiva till Västermodellen, som ses som ett stimulerande och givande sätt att få in barns röster i socialtjänstens arbete. De preliminära resultaten visar att Västermodellen fungerar väl och har potential att bli en del av ordinarie verksamhet. Följeforskningen kommer att fortsätta under 2020 och en slutrapport beräknas vara klar i slutet av (22)

5 1. Inledning Hösten 2017 startade en pilotomgång av Västermodellen i tolv enheter inom Göteborgs stad. Modellen syftar främst till att hämta in barns röster om och upplevelser av sin kontakt med socialtjänsten. Modellen baseras på den så kallade Västernorrlandsmodellen som synliggör barns perspektiv inom den sociala barnavården. Modellen synliggör och systematiserar även socialarbetarnas erfarenheter. Kunskapen som kommer fram ligger sedan till grund för utveckling av verksamheten. Göteborgs stad vände sig till Göteborgsregionen, FoU i Väst med en förfrågan om stöd i utvecklingsarbetet av en systematisk uppföljningsmodell med utgångspunkt från Västernorrlandsmodellen. Stödet under projekttiden på närmare två och ett halvt år består av processtöd och följeforskning. FoU i Västs uppdrag stäcker sig från augusti 2017 till december FoU i Väst följde arbetet i staden när modellen testades i tolv enheter under det första året och följer nu arbetet när det genomförs i ytterligare elva enheter under det andra året. FoU-arbetet ska bidra till ett systematiskt kvalitets- och förbättringsarbete i verksamheterna. Resultaten är tänkta att användas i förbättringsarbete på verksamhets-, stadsdels- och övergripande nivå i Göteborgs stad. Den här delrapporten beskriver arbetet under pilotomgången, samt början av arbetet under det andra året, från augusti 2017 till juni Det är en kort och övergripande rapport som beskriver genomförandet under drygt ett och halvt år samt den följeforskning och de preliminära resultat som framkommit hittills. De preliminära resultat som kan beskrivas redan nu är framför allt erfarenheter från genomförandet. Däremot kan inga slutsatser beskrivas gällande i vilken utsträckning som modellen har lett till ökad delaktighet för barnen i socialtjänsten. Under hösten 2019 kommer mycket datainsamling genomföras och först efter det kan resultat presenteras vad gäller detta. Slutrapporten beräknas publiceras i mars Läsanvisning Läsare som redan är väl insatta i Göteborgs stads arbete med Västermodellen kan hoppa över kapitel 2 och 3 och gå direkt till kapitel 4. Kapitel 2 ger en bakgrund till Västermodellen och de mål som Göteborgs stad formulerat för sitt arbete. I kapitel 3 följer en beskrivning av hur arbetet med Västermodellen har organiserats i Göteborgs stad och hur det har bedrivits under planerings- och genomförandefas, pilotomgång och inledningsvis vid det bredare genomförandet. Kapitlet innehåller också en beskrivning av hur det fortsatta arbetet planeras i Göteborgs stad. Kapitel 4 bygger på följeforskningen under pilotomgången och beskriver hur socialsekreterare, enhetschefer och verksamhetsutvecklare upplever Västermodellen och hur barn som blivit intervjuade upplever detta. I rapportens femte och avslutande kapitel följer en diskussion om de resultat som finns så här långt. 2 (22)

6 2. Bakgrund Under våren 2015 fattade Enhetschefsnätverket individ- och familjeomsorg (IFO) barn och unga beslut om att föreslå barns delaktighet som tema för den gemensamma uppföljningen och utvärderingen. Det fanns ingen samlad kunskap i Göteborgs stad om hur barn i staden uppfattar sitt möte med socialtjänsten och i vilken utsträckning de känner sig delaktiga i de åtgärder som berör dem. Nätverket föreslog att den så kallade Västernorrlandsmodellen skulle prövas, vilket områdeschefsnätverket Barn och unga under hösten 2015 ställde sig positiva till. Västernorrlandsmodellen togs fram i Västernorrlands län som ett resultat av ett utvecklingsprojekt initierat av Stiftelsen Allmänna Barnhuset under år Projektet syftade till att utveckla arbetssätt och hållbara strukturer för en ökad brukarmedverkan för barn och skedde i samverkan med organisationen Maskrosbarn, sju FoU-miljöer samt 37 kommuner. Syftet var att utveckla arbetssätt för att tillvarata barns synpunkter och erfarenheter av mötet med socialtjänsten. Västernorrlandsmodellen har sedan dess testats på flera håll i landet. Västernorrlandsmodellen blir Västermodellen Under förarbetet inför införandet av Västernorrlandsmodellen i Göteborgs stad genomfördes ett programteoriarbete och utifrån det gjordes vissa lokala förändringar av modellen, som efter dessa justeringar kallas för Västermodellen. Göteborgs stad tog fram specifika mål för genomförandet av modellen i staden. Varför Västermodellen? Den övergripande ambitionen med modellen är att lyssna på barnen och låta deras röster ligga till grund för verksamhetsutveckling, genom mer systematiska uppföljningar med barnens behov i centrum. Tanken är alltså inte att utvärdera socialtjänstens arbete, utan målet är delaktighet både ökad delaktighet för de barn och unga som har kontakt med socialtjänsten men även ökad delaktighet för varje socialsekreterare i det verksamhetsnära kvalitetsarbetet. Att själv vara delaktig i uppföljningen genom samtalen med barnen och efterföljande seminarium med arbetsgruppen ger en ökad kunskap om och större förståelse för barnens situation i mötet med socialtjänsten. Arbetet blir en del av ett kunskapsbaserat arbete och leder till kunskapsutveckling utifrån en evidensbaserad praktik, det vill säga med kunskap från forskning, den enskilde samt från praktiken. Det är också ett sätt att implementera Barnkonventionens intentioner i det dagliga arbetet när konventionen blir svensk lag. Modellen innebär att socialtjänsten som organisation, inklusive den politiska nivån, systematiskt ska ta till vara på barns röster som grund för verksamhetsutveckling. Uppföljningen ger en samlad kunskap om barns erfarenheter av mötet med den sociala barnavården och synliggör även de professionellas erfarenheter. Modellen ligger också i linje med socialtjänstlagens och Barnkonventionens intentioner om barns delaktighet. Det finns en lagstadgad rättighet för barn att få relevant information när en åtgärd rör dem själva. Ett barn ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör barnet. 3 (22)

7 De specifika mål som Göteborgs stad formulerat för projektet För barnen Målet är att de barn som kommer i kontakt med socialtjänsten i större utsträckning än tidigare ska känna sig välinformerade, känna delaktighet i och ha inflytande över de åtgärder som vidtas och planeras att vidtas i de frågor som rör deras livssituation. Verksamheten ska även bli mer begriplig för barnen genom delaktighet och ökad förutsägbarhet. För medarbetare och verksamhet Modellen blir en del av ett kunskapsbaserat arbete och leder till kunskapsutveckling både för den enskilda medarbetaren och organisationen, utifrån evidensbaserad praktik. Socialarbetarna blir genom intervju- och analysarbetet medskapande i verksamhetsutvecklingen. Målet är att varje enhet som deltar ska identifiera och genomföra minst två förbättringsåtgärder som leder till ökad delaktighet och ökat inflytande för barn. Modellens genomförandesteg Modellen bygger på fyra steg. I ett första steg förbereder och genomför socialarbetare en intervju med ett barn eller en ungdom som man själv inte är handläggare åt. Socialarbetaren följer en utarbetad intervjuguide som täcker tre delområden: barnets kontakt med socialtjänsten, barnets kunskap om socialtjänsten och upplevd delaktighet. Det är möjligt att anpassa frågorna, frågeföljden och språket efter behov. Intervjuerna ska sedan transkriberas och behandlas gemensamt i modellens andra steg; seminarium med arbetslaget. Tillsammans i arbetsgruppen delges erfarenheter från intervjutillfällena och analyser av materialet genomförs. I ett tredje steg samlas allt material från intervjuer och seminarium i en så kallad årsrapport där även konkreta förslag på hur verksamheten ska utvecklas formuleras. Slutligen ska årsrapporten redovisas för socialnämnden, eller motsvarande. 4 (22)

8 Modellen fokuserar på barnens tidigare upplevelser och erfarenheter av socialtjänsten och hur de önskar att det skulle vara, indelat i tre delområden: 1. Hur upplever barn kontakten med socialtjänsten och hur önskar de att kontakten ska se ut? 2. Vilken kunskap och förståelse har barn om socialtjänstens arbete och vilken kunskap vill de få? 3. I vilken utsträckning tycker barn att de får vara delaktiga i mötet med socialtjänsten och ha inflytande över de åtgärder som vidtas och planeras att vidtas i de frågor som rör deras livssituation, och på vilket sätt vill de vara delaktiga? Västermodellen 5 (22)

9 3. Genomförandet i Göteborgs stad Nedan följer en genomgång av organiseringen i Göteborgs stad och därefter en beskrivning av vad som skett under planeringsfasen, genomförandefasen under det första årets pilotomgång, starten av det andra årets bredare genomförande samt vad som planeras att genomföras framöver. Organisering i Göteborgs stad Genomförandet av Västermodellen sker i respektive förvaltning och ansvaret följer linjen. Lokalt berörs socialsekreterare, lokalt processtöd, enhetschef och områdeschef. Ansvariga på enheten ansvarar för urval och övergripande planering av genomförandet, samt sammanställning av årsrapport. Socialsekreterarna ansvarar för att genomföra en intervju, transkribera, läsa kollegornas intervjuer och delta i seminariet. Två centrala processledare håller samman arbetet; en är ansvarig för barn- och unga enheterna och en för funktionshinderenheterna. Processledarna har fortlöpande och nära kontakt med både verksamheterna och forskaren vid FoU i Väst. Processledarna utgör också en rådgivande resurs för förvaltningarna. Processledarna och följeforskaren ansvarade för att regelbundet kalla de ansvariga på deltagande enheter till möten för att de skulle få stöd och utbyta erfarenheter i alla steg av genomförandet. Ansvariga enhetschefer och lokala verksamhetsutvecklare från de deltagande enheterna ingår i ett nätverk för att samordna arbetet och dela erfarenheter och kunskap. Nätverket leds av processledarna och följeforskaren deltar även vid dessa möten. Nätverket rapporterar till enhetschefsnätverket för hela staden, för att samordna arbetet och dela erfarenheter och kunskap. Projektet leds av en central styrgrupp, som består av processledarna, representanter från stadsledningskontoret, områdeschefer samt sektorschef. Under andra året har även intresseorganisationen Maskrosbarn deltagit i styrgruppen. Följeforskaren deltar vid alla styrgruppsmöten. Styrgruppen träffas cirka en gång per termin. Planeringsfasen Under planeringsfasen träffades processledare och följeforskare regelbundet för att diskutera projektets genomförande. Vid ett seminarium under ledning av forskare och analytiker vid FoU i Väst togs en programteori fram för att klargöra de grundläggande idéerna och skapa en samsyn kring vad som skulle åstadkommas, önskad förändring samt vilka aktiviteter och resurser som förväntades leda dit. Deltagare vid programteoriseminariet var processledare, styrgrupp och följeforskare. En webbplats för projektet skapades ( Där finns projektmaterial (metod- och intervjuguide, barnenkät, årsrapport, poster), information om vad som händer i projektet och en kunskapsbank med läs- och länktips för den som är intresserad av barns delaktighet. 6 (22)

10 Det beslutades också att ett nätverk med de ansvariga för deltagande enheter skulle skapas och träffas regelbundet, samt att en större kick-off skulle genomföras. Pilotomgången 2017/2018 Kick-off Pilotomgången startade med en kick-off den 27 oktober 2017, för alla intresserade i Göteborgs stad. Kick-offen var mycket välbesökt med över 100 deltagare. Dagen var indelad i två olika pass: förmiddagen bestod av ett öppet seminarium för alla intresserade medan eftermiddagen riktade sig till de chefer och medarbetare som skulle ingå i pilotstudien som genomförs i Göteborgs stad under Dagen inleddes av Gun Olsson, processledare i Göteborgs stad och kommunalrådet Marina Johansson (S), ordförande i social resursnämnd i Göteborgs stad. Därefter berättade Helene Brändström, enhetschef i Härnösands kommun, om deras erfarenheter av att utveckla och genomföra Västernorrlandsmodellen. Sedan föreläste forskaren Anette Bolin från Högskolan Väst på temat Barn och unga hjälper till att få uttrycka sin åsikt och vara delaktig i verksamhetsutveckling av socialtjänstens insatser för barn och unga. Gun Olsson, processledare i Göteborg stad (IFO, Barn och Unga) och Jeanette Olsson, forskare vid FoU i Väst på Göteborgsregionen, höll därefter i eftermiddagspasset som gick in mer i detalj på hur genomförandet av modellen kunde gå till i enheterna. Dokumentation från dagen finns på Deltagande enheter Efter kick-offen anmälde tolv enheter sitt intresse av att delta i pilotomgången. Det var enheter från fem stadsdelar (Centrum, Majorna-Linné, Västra Göteborg, Västra Hisingen, Östra Göteborg) samt Social resursförvaltning. Enheter som deltog var barn- och ungaenheter som arbetar med myndighetsutövning, familjehems- och barnsekreterare, samt utförarenheter riktade till familjer och ungdomar. Dessutom deltog en funktionshinderenhet, Kriscentrum för kvinnor och Barnahuset. 7 (22)

11 Deltagande enheter, pilotomgång Genomförandet av modellen Arbetet började med att samla ansvariga för de olika enheterna för planering av genomförandet. Det genomfördes också lokala seminarier med personalen på respektive enhet, där processledare och följeforskare deltog. Intervjuer genomfördes av socialsekreterare under våren Totalt genomfördes 84 intervjuer på de olika enheterna med barn mellan 8 och 17 år. Två av dessa intervjuer genomfördes på en funktionshinderenhet. Under senvåren genomfördes seminarier med respektive arbetsgrupp vid varje enhet. Resultaten från seminarierna redovisades i årsrapporten som färdigställdes under tidig höst. Enheterna redovisade i vissa fall resultaten för den politiska nämnden i stadsdelen, och i andra fall endast i stadens övergripande verksamhetsrapport. Utbytesseminarium Den 13 september 2018 genomfördes ett seminarium för erfarenhetsutbyte. Erfarenhetsutbytet vände sig till utförare, medarbetare och chefer som arbetat med Västermodellen inom ramen för projektet i sina respektive stadsdelar och enheter i Göteborgs stad. Det var cirka 35 deltagare från stadsdelarna Centrum, Majorna- Linné, Västra Hisingen, Västra Göteborg samt Social resursförvaltning. Syftet var att efter en första intervju- och seminarierunda på respektive enhet utbyta erfarenheter från de lokala processerna, diskutera hur modellen kunde utvecklas vidare samt hur stadsdelarna kunde arbeta vidare med det. Samtalen resulterade i att många samstämmiga punkter lyftes. Alla var positiva till att fortsätta projektet och lyfte behovet av att modellen ingår i det ordinarie arbetet. Det fanns även vissa behov av förtydliganden i metod- och intervjuguide. Dokumentation från dagen finns på 8 (22)

12 Breddinförande 2018/2019 Planeringsfas Baserat på feedback från seminariet och följeforskningens resultat (se kapitel 4) genomfördes en revidering av metod- och intervjuguiden. Dokumentet delades upp i två delar; en metodguide och en intervjuguide, och det betonades än mer tydligt att intervjufrågorna ska ses som förslag att utgå från men att intervjuaren måste anpassa frågorna till den som intervjuas. I metodguiden gjordes också förtydliganden avseende urval, seminariets genomförande, transkribering etc. Västermodellens material finns att ladda ner på Där finns informationsbrev, metodguide, intervjuguide, årsrapportsblankett, barnenkät för att följa upp hur barnet upplevde att bli intervjuat, samt poster att använda före och efter intervjuerna genomförs. Ny kick-off En ny kick-off genomfördes den 18 oktober Även denna gång var intresset stort och cirka 65 personer deltog från enheter i Göteborg stad som inte tidigare deltagit i modellen. Modellen och erfarenheter från pilotomgången presenterades. Maskrosbarn berättade också om sina erfarenheter av vikten av att barn och unga får vara delaktiga i socialtjänstens arbete. Dokumentation från dagen finns på Deltagande enheter De flesta av de enheter som genomförde Västermodellen 2017/2018 fortsätter att genomföra modellen under Det nätverk som bildades och träffades under det första året kommer att träffas en gång per termin under 2019 för att utbyta erfarenheter. Under 2019 har 11 nya enheter tillkommit från Social resursförvaltning och stadsdelarna Lundby, Norra Hisingen, Västra Göteborg och Östra Göteborg. Det är fler funktionshinderenheter som deltar under 2019 jämfört med Nya enheter (22)

13 Precis som under det första året har lokala seminarier genomförts med personalen vid enheterna. Dessa har letts av processledarna och i många fall även följeforskaren. Personalen inom enheter på Social resursförvaltning har framförallt arbetat med att anpassa intervjuguiden till att passa just deras enhet. Enheterna påbörjade intervjuerna under våren, men endast en enhet genomförde ett seminarium innan sommaren. Planering från augusti 2019 till december 2020 Under hösten 2019 kommer seminarier att genomföras på samtliga deltagande enheter, och årsrapporter skrivas. Den 28 november kommer ett utbytesseminarium att genomföras med de enheter som genomför Västermodellen under 2019, då även Maskrosbarn kommer att delta. För 2020 är tanken att Västermodellen ska infogas i ordinarie verksamhet i de enheter som är intresserade av detta. Följeforskningen kommer att fortsätta under 2020 för att följa upp hur modellen har förändrat hur enheterna arbetar med barns delaktighet. 10 (22)

14 4. Resultat från den pågående följeforskningen I det här avsnittet beskrivs följeforskningens syfte, metod och resultat (under pilotomgången). Syfte och metod Med följeforskning menas utvärdering som följer ett projekt under tiden som det pågår. Det är en del av en systematisk uppföljning av projektet som ger möjlighet att göra förändringar under projektets gång. Följeforskning ger också förutsättningar för evidensbaserad praktik, vilket innebär att väga samman bästa tillgängliga kunskap, professionellas expertis, samt berörda personers situation, erfarenhet och önskemål. Det är önskvärt att göra en baslinjemätning, som i slutet av projektet sedan jämförs med utfallet. På så sätt kan man analysera vilka resultat och effekter som projektet haft. Datainsamlingen i det här projektet görs också utifrån dessa två behov, dels kontinuerlig uppföljning för att kunna revidera modellen utifrån den feedback som verksamheterna och deltagare ger, dels för att kunna göra baslinjemätning och utfallsmätning. Baslinjemätningen genomfördes i form av sju fokusgrupper i januari och februari 2018 med deltagare från samtliga enheter som deltog i pilotomgången. Temat var hur de på enheterna arbetade med barns delaktighet med utgångspunkt i Shiers delaktighetsmodell. Dessutom skickades en elektronisk enkät ut med frågor om hur de arbetade med barns delaktighet, barnsamtal etc. Under våren 2020 kommer fokusgrupper genomföras och en elektronisk enkät skickas ut till samma enheter som deltog i baslinjemätningen. Detta innebär att verksamhetsförändringar kan följas upp cirka 24 månader efter att modellen infördes. För att kunna följa upp hur väl modellen fungerade och om det fanns behov av att förändra den samlades data in från enhetschefer, deltagande personal och barn och unga som intervjuats. Detta gjordes genom en elektronisk enkät i juni 2018 till samtliga medarbetare som arbetat med modellen. Enkäten innehöll frågor om hur de uppfattat de olika delarna av modellen och om de uppfattat att den lett till förändringar för egen del samt i verksamheten. Enhetscheferna fick också svara på en enkät om deras syn på genomförandet av modellen. Barnen fick svara på en kort enkät om vad de ansåg om intervjun efter det att de blivit intervjuade. Vid utbytesseminariet dokumenterades också gruppdiskussionerna om vad deltagarna ansåg om modellen. Slutligen kommer de förslag till förändringar som dokumenterades i årsrapporterna att följas upp för att se om de genomfördes och om de i så fall ledde till de önskade förändringarna. Uppföljningen kommer att göras genom intervjuer med nyckelpersoner vid enheterna. Intervjuerna kommer att genomföras under hösten Följeforskningen för det andra årets genomförande består av samma enkät till samtlig personal på de deltagande enheterna om hur de arbetade med barns 11 (22)

15 delaktighet och barnsamtal innan införandet av modellen. Denna enkät kommer att följas upp med en ny enkät hösten Enkäten till medarbetare och enhetschefer efter att modellen har införts kommer att skickas ut i oktober när samtliga enheter har genomfört seminarierna. Dessutom kommer gruppdiskussionerna från utbytesseminariet i november att dokumenteras. Resultat Nedan presenteras resultaten från den datainsamling som är genomförd fram till våren Samtliga resultat härrör från pilotomgången. Fokusgrupper genomförda innan modellen infördes Sju fokusgrupper genomfördes innan modellen infördes. Av fokusgrupperna framgick det att förutsättningarna för att arbeta med delaktighet skiljer sig mycket åt för olika typer av tjänster. Till exempel har de som arbetar som barnsekreterare och utförare större möjligheter till detta, än de som arbetar inom myndighetsutövning. Redan idag används många metoder för att öka delaktigheten i barnsamtal, exempelvis katkitt 1 och tejping 2. Inom samtliga enheter önskade man öka fokus på barns delaktighet och man konstaterade att det för detta krävs tillräckligt med tid att träffa barnen. Enkätsvar från medarbetare innan modellen infördes En enkät skickades ut till 152 medarbetare innan modellen infördes och 105 svarade (svarsfrekvens 69 %). 90 personer svarade på samtliga frågor. En fjärdedel av de som svarade på enkäten arbetade som barnsekreterare och en fjärdedel som utredningssekreterare, en femtedel arbetade som utförare med inriktning på barn och föräldrar och en tiondel som utförare med inriktning på föräldrar. Övriga arbetade på mottagningsenhet eller som familjehemssekreterare eller annat. De flesta hade lång erfarenhet av att arbeta inom den sociala barn- och ungdomsvården; 45 % hade arbetat över 10 år, 37 % hade arbetat 2 10 år och endast 18 % hade arbetat mindre än två år. Däremot hade de inte varit så länge på sina nuvarande tjänster; 45 % hade varit kortare än två år på sin nuvarande tjänst. På frågan om i vilken utsträckning de kan arbeta med barns delaktighet på det sätt som de önskar svarade 11 % i mycket stor utsträckning, 46 % i ganska stor utsträckning och 43 % i viss utsträckning. Det var en förhållandevis stor andel som inte träffade barnen enskilt; 39 % uppgav att de träffade barnen enskilt i färre än hälften av sina ärenden under Ännu mer sällan hade de haft avslutande samtal med barnen i sina ärenden. Endast 34 % hade avslutande samtal i majoriteten av sina ärenden. Generellt sett kände personalen sig säkrare på sin förmåga att kommunicera med barn och ungdomar ju äldre barnen var; 64 % kände sig säkra i samtal med barn 0 6 år, 77 % med barn 7 12 år, 83 % med ungdomar år och 87 % med ungdomar år. Majoriteten (77 %) tyckte att de kunde anpassa samtal och möten efter barnets individuella förutsättningar i ganska eller mycket stor utsträckning. 1 Läs mer här 2 Läs mer här 12 (22)

16 Det är en ganska liten andel av ungdomarna som själva tar kontakt med socialsekretaren, endast 20 % uppgav att ungdomarna gör det i ganska eller mycket stor utsträckning, 29 % av barnen och ungdomarna gör det inte alls. Enkätsvar från medarbetarna som varit med i införandet av modellen En elektronisk enkät skickades ut till de deltagande enheterna efter det att de intervjuat barn och genomfört de efterföljande seminarierna med sina arbetsgrupper. 68 personer besvarade enkäten. 32 av dem hade kontaktat barn eller föräldrar inför intervjun. Majoriteten tyckte att det fungerade bra. De tyckte att det var bättre att ringa eller ta upp medverkan vid besök innan man skickade brev. De följde ofta upp med sms och telefon inför intervjun. En del ungdomar hade trots det uteblivit från intervjun. De flesta tyckte att informationsbreven var bra, tydliga, pedagogiska och lättfattliga. En del tyckte att det var för mycket text och att språket kunde förenklas. När det gällde urvalsprocessen kring vilka barn och unga som skulle tillfrågas om att delta fanns det önskemål om att kunna erbjuda alla barn och unga som man har kontakt med att kunna delta. Många ansåg även att processen från det att erbjudandet om att delta gavs till att intervjun genomfördes behövde förkortas. Metodguiden uppfattades överlag som bra. Den uppfattades som utförlig, tydlig och heltäckande, men lite lång. Intervjufrågorna tyckte man var bra men delvis upprepande. Det upplevdes finnas ett behov av mer genomgång av frågorna i arbetsgrupperna innan intervjuerna. En del kände sig styrda av frågorna, och många ansåg att det var viktigt att anpassa dem efter ålder och mognad. 32 av dem som besvarat enkäten hade genomfört en intervju. De flesta intervjuer tog minuter att genomföra. 60 % av intervjuerna genomfördes på socialkontoret och resten i barnens hem eller på café. En intervju genomfördes på telefon men det uppfattades som svårt. Nio av tio ansåg att intervjun gick mycket eller ganska bra, och en tiondel att den gick sådär. Flertalet ansåg att det var lätt att intervjua barnet, medan en del hade barn som hade svårt att berätta och komma med synpunkter. Många erfor att barnet tyckte om att få frågor och bli lyssnad till. En hade använt tolk men tyckte att det var svårt då de inte var säkra på om svaren översattes korrekt, en hade inte använt tolk i en intervju där de tror att det skulle ha behövts. Samtliga barn fick biobiljetter som tack för sin medverkan vilket uppskattades. Barnen inom funktionshinderverksamheten fick en entrébiljett till Liseberg, vilket också fungerade väl. Det var ingen som upplevde tekniska svårigheter vid inspelning av intervjun. En person hade haft problem med filöverföringen. En kommentar var att ickeverbal kommunikation som nickar eller huvudskakningar inte registreras på bandet och att intervjuaren därför bör upprepa med ord det som barnet uttrycker icke-verbalt. Sju av tio transkriberade själva och det tog i snitt två timmar att transkribera intervjun. De flesta tyckte att det gick bra och att det var ett bra läromoment. Tre av tio fick hjälp med transkriberingen av en administratör. En skrev: 13 (22)

17 Kändes skönt att gå igenom intervjun en gång till samt att jag lärde mig mycket om mig själv, hur jag låter och hur jag uttrycker mig, vilket tempo jag har och vad jag bör tänka på till en annan gång. Andra kommentarer var att det är viktigt att gå igenom i arbetsgruppen hur transkriberingen skulle gå till och att metodguiden tydligare skulle beskriva detta (metodguiden har uppdaterats utifrån detta). De flesta tyckte seminariet med arbetsgruppen var bra. De tyckte att det var kul att diskutera och läsa andras intervjuer, att få höra barnens röster och kollegornas upplevelser. De tyckte också att det var bra att få en möjlighet att sitta ner och prata tillsammans i arbetsgruppen. En del påpekade att det saknades tydliga instruktioner i metodguiden om hur seminariet skulle genomföras (vilket nu har skrivits in tydligare i den uppdaterade metodguiden). Avseende längden på seminariet verkar det ha fungerat bra med cirka fyra timmar. Två tredjedelar av de som svarade på enkäten tyckte att deltagande i modellen hade lett till eget lärande och utveckling. En kommentar löd: Så viktigt att lyssna på våra barn och hur de uppfattar verksamheterna och stödet de får och att göra dem delaktiga. Det är bara barnen som kan veta detta. Jag kommer att försöka bli bättre på att fråga barn om detta även under pågående kontakt och inte bara vid avslut. Andra ansåg att det var nyttigt med feedback i arbetet och att det gav ökad förståelse. De tyckte också att det var bra att få reda på att många barn var nöjda med kontakten och att det var bra att få inta en annan roll än vad de vanligtvis har. En del hade redan ändrat sitt arbetssätt genom att alltid fråga på vilket sätt barnet ville ha kontakt, i vilken omfattning etc. De hade också lärt sig att information kan behöva upprepas: Att inte ta för givet att för att man en gång lämnat information till barnet/ungdomen så har barnet förstått eller tagit emot den. Barnet kan ha varit i ett känsloläge eller ålder som gör att jag behöver återupprepa informationen på ett annat sätt men ändå återupprepa den och säkerställa att barnet förstår. Barnenkäterna Efter intervjun fick barnen fylla i en enkät med fem frågor där de första tre besvarades med smileys (de yngsta fick bara dessa tre frågor) och de två sista var öppna frågor. Det fanns tre smileys: en glad, en neutral och en ledsen. Totalt fick vi in 32 svar från barnenkäter, av dessa hade 26 besvarat versionen med fem svar och 6 hade besvarat versionen med de första tre frågorna. 14 (22)

18 Första frågan: Hur tyckte du att det var att bli intervjuad? 30 barn hade fyllt i en glad smiley, en hade fyllt i en neutral och en hade inte svarat på frågan. Kommentarerna var: - Jättebra och kul. Det var bra. Funkade bra. Jag tyckte att det var bra. - Jag var inte förberedd, men det var bra. - Hon är bra. Frågorna var extra bra. - Det var roligt, och bra att få sin åsikt hörd. - Det var bra, några svåra frågor men inget konstigt. - Det var bra tyckte att hon ställde vettiga frågor etc. - S var väldigt trevlig och ställde frågorna tydligt. - Det var bra frågor och man kunde säga typ va man ville. - Det var smidigt och gick fort. - Det var väldigt härligt att få prata ut. - Jag tycker att mötet gick väldigt bra. Jag hade väldigt bra känsla när jag blev intervjuad. - Det tyckte jag var bra, att de vill verkligen finnas för barn, att de ska känna sig lyssnad och trygga. Andra frågan: Vad tyckte du om frågorna i intervjun? 22 barn ringade in en glad smiley, sju ringade in en neutral smiley, en ringade in mellan neutral och ledsen och två var inte ifyllda. Kommentarerna var: - Mycket bra - De var bra Bra. Dom var bra. Dom va bra. Bra. Okej. - Det var bra, mycket bra sort av frågor. - Svåra. - Några var lite svåra, men resten av dem var bra, man fick verkligen tänka till. - Jag tyckte att frågorna var utformade på ett konstruktivt sätt. - Det var bra och lätt. - De var bra. Vissa var svårare än andra men det var kul att svara på dem. - Några av de var samma fråga men i en annan form. - Det var ganska svåra frågor, visste inte riktigt hur jag skulle svara. - Frågorna var uppbyggda på ett sätt att svaren verkligen kan påverka. - Vissa frågor var väldigt upprepande så det blev typ samma svar väldigt ofta. Tredje frågan: Tycker du att vi frågade om viktiga saker? 26 barn ringade in en glad smiley, två en neutral, en ringade in mellan neutral och ledsen, en ledsen och två var inte ifyllda. Kommentarerna var: - Ja, absolut, - Ja!, - Ja det tyckte jag. Ja. Ja. - Ja, det är saker som är viktiga och socialsekreterare behöver veta. - Jag det tyckte jag, vi har ju en chans att ändra på det som är dåligt eller i alla fall säga till. - Absolut. Alla frågorna var viktiga enligt mig. 15 (22)

19 Fjärde frågan: Är det något annat vi borde frågat om, i så fall vad? - Jag är nöjd med frågorna. Nej, Jag vet inte. Nä inget. Nej. Nej allting var bra. Nej, det frågade om allt viktiga saker. Nej nej, alla frågor var okej. Jag vet inte riktigt (kan inte komma på något). - Tycker du att de [socialtjänsten] har kontakt med dig? - Lite mer kanske om hur de tar emot en när man kommer dit, för det är inte mötena som är det viktigaste utan det är alla minuter som man är där som räknas. Femte frågan: Är det något mer du vill berätta om intervjun? - Att det var en intressant upplevelse att man själv får berätta om vad man tycker och tänker kring de olika frågorna. - Att det var jättebra, men lite stelt från början var det spänt, men jag gillade det och tack så mycket för biobiljetter. - Nej, tyckte att det gick bra. - Inte mer än att jag tyckte att frågorna var väldigt upprepande. - Att den gick smidigt och snabbt. Sammantaget kan konstateras att barnen överlag var mycket nöjda med att bli intervjuade och att de tyckte att frågorna var bra. Förslagen på frågor att lägga till var om de har någon kontakt alls med socialtjänsten samt hur de tas emot när de kommer. Några tyckte att frågorna var lite svåra och upprepande. Enkät till enhetschefer och verksamhetsutvecklare Enkäten till enhetschefer och verksamhetsutvecklare efter genomförandet av pilotomgången visar att de tycker att metoden är bra och att den bör användas i Göteborgs stad. Handläggarna har återkopplat att det varit roligt att genomföra och läsa intervjuer och att det varit givande att höra vad barnen har att säga. Det är ett sätt att undersöka hur barnen upplever kontakten med socialtjänsten och fånga förbättringsområden och vad som är viktigt att bevara. Det är inte många, om ens några barn, som fyller i brukarenkäterna så det är ett viktigt sätt att säkerställa likabehandlingsarbete, att lyfta in barnets/ungdomens röst. Enhetschefer och verksamhetsutvecklare anser att det är viktigt att det finns ett administrativt stöd i processen så att det inte rinner ut i sanden. De önskar en lite tydligare metodguide samt en del omformuleringar i informationsbreven (vilket nu har gjorts). Intervjuguiden bör anpassas till olika åldrar och språkförståelse. De anser också att det ska finnas möjlighet att ställa andra frågor som är relevanta för enheten. De tror att det kan vara bra att också intervjua barn och ungdomar som är avslutade, då det kan tillföra ytterligare perspektiv. 16 (22)

20 Utdrag ur en intervju För att ge en bild av hur en intervju kan se ut kommer här ett utdrag från en intervju som gjordes med en 15-årig kille på en funktionshinderenhet. (I= intervjuare, U=ungdom) I: Kan du beskriva hur du tänker att socialtjänsten arbetar? U: Med familjerelationer, assistans och att hjälpa människor som inte kan hjälpa sig själva. Alltså hjälpa människor som behöver lite extra hjälp på så sätt. Som behöver den här hjälpen som dom inte kan klara själva. Då måste någon myndighet göra något och då är socialtjänsten ett bra alternativ. Så skulle jag säga. I: Okej. Ja. Hur tycker du att en bra socialsekreterare ska vara? U: Alltså typ. Jag tycker faktiskt att du just nu är en bra socialsekreterare. Tydlig och rak på sak. Och ändå väldigt lätt att tala med. I: Hur tycker du att socialtjänsten ska göra för att barn och unga ska få information som rör dom? U: Att barn kan få mejl eller att dom också kan få vara med på möten. Och att barn kan få dom här meddelandena. Men om dom är ganska små kanske föräldrarna måste få meddelanden. Men jag som är 15 år och snart en man och vuxen, då tycker jag att man kan lägga korten på bordet. Då kan socialtjänsten tänka att den här killen eller mannen är 15 år och kan ta ett moget ansvar. Men självklart inte yngre barn för dom förstår inte alla ord. Men äldre barn borde få information via mejl eller sms. I: Hur tycker du att socialtjänsten ska göra för att barn och ungdomar ska kunna prata om det som är viktigt för dom? U: Ehm. Jo men. Att barnen får... som nu att dom får prata utan att vuxna hör och att dom får prata om precis vad dom känner för. Att dom får hitta den personen eller socialsekreteraren som dom känner att det känns bra med. För jag vet själv att man tycker inte om alla människor. I: Hur tycker du att vi socialsekreterare ska jobba för att barn och unga ska känna att vi lyssnar på dom? U: Att ni ska lyssna in, vara tydliga och raka på sak. Och göra som du har gjort nu. Berättat vad som ska hända och är tydlig och rak på saken. För då kan man prata ganska länge. Årsrapporter Samtliga enheters årsrapporter har sammanställts och analyserats för att ge en övergripande bild av vad barnen har tagit upp i sina intervjuer, vilka reflektioner som gjorts av medarbetarna samt vilka förslag till förändringar som kommit upp under seminariet. Intervjuguiden är uppdelad i tre områden; kontakt med socialtjänsten, kunskap om socialtjänsten och delaktighet. Under varje område i årsrapporten sammanställs barnens röster, socialsekreterarnas röster samt förslag till 17 (22)

21 förändringar. Nedan följer en kortfattad sammanställning av de elva årsrapporterna från pilotomgången. Kontakt med socialtjänsten Barnens röster om kontakten Många barn uttrycker att de är nöjda med kontakten och att socialsekreteraren upplevs som snäll och tydlig. Barnen lyfter fram att det är viktigt att bli lyssnad till och att den vuxne lyssnar på riktigt. Att det ska vara lite lättsamt i kontakten och att socialsekreteraren är trevlig och öppen underlättar för om man vågar berätta vad man har på hjärtat. Det är olika hur ofta och på vilket sätt barnen vill träffa och hålla kontakten med socialsekreterarna. En del vill träffas oftare, men inte alla. Flera tar upp behovet att träffas ensam med socialsekreteraren, utan andra vuxna. En del tar upp behovet av att få veta syftet med mötet och/eller att få tillfälle att ha ett kort förmöte. Många tycker det är bra om det går att skicka sms. Någon tar upp att det är bra med metoden tejping, för då kan de prata om sig själva genom dockan. Socialsekreterarnas röster om kontakten Socialsekreterarna lyfter att relationen är grunden för arbetet, och att det är viktigt att skapa en relation i början, vilket kräver både tid och utrymme. Arbetsalliansen kräver att socialarbetaren är genuint intresserad och det upplevs bra att vara personlig i mötet. Tillgänglighet, kontinuitet, bemötande och tydlig information är också viktigt. Det är bra med stödmaterial för samtal. Kontakten behöver inte bara bestå av fysiska möten, kan vara sms m.m. De diskuterar att flera barn verkar nöjda med att kontakten går genom föräldrarna. Förslag i årsrapporterna rörande kontakt med socialtjänsten Att fråga hur barnet vill ha kontakt och var de vill träffas och att stämma av kontinuerligt om hur kontakten ska vara är förslag som lyfts fram. Andra förslag som kommit upp är att det är viktigt att vara öppen för alternativ, att sammanhangsmarkera varför man träffas, att vara närvarande i mötet och att även skicka inbjudan till mötet till barnen. Att använda barnanpassade visitkort med en ev. bild på socialsekreteraren, att få utbildning i barnsamtal och pedagogisk kunskap i att lägga upp möten, att anpassa lokaler och mötesrum så de blir trevligare att vara i är andra förslag. Att utveckla former för kontakt efter barnets behov och önskemål genom exempelvis Skype, sms och telefon lyfts även fram samt att ha tätare uppföljningar. Kunskap om socialtjänsten Barnens röster om kunskap En del barn beskriver att de har bra kunskap om verksamheten, andra inte. Det kan vara svårt att komma ihåg all information. Barnen tycker att det är viktigt att vara ärlig. Det är inte alltid de vet varför de eller föräldrarna har kontakt med socialtjänsten. 18 (22)

22 Socialsekreterarnas röster om kunskap Det är viktigt med åldersadekvat information. Barn vill inte alltid ha generell kunskap utan kunskap som är relevant utifrån deras situation. Det är viktigt att vara tydlig. Det finns brister i överlämningar från en handläggare till en annan. Viktigt att repetera information och be att få feedback från barnet för att se om barnet förstått. Viktigt att använda tolk vid behov. Det är bra med metoder som livslinje, tejping etc. som verktyg. Förslag i årsrapporterna rörande kunskap Ha åldersadekvat information, använd enklare ord, ta fram broschyr (även på andra språk), samla barns röster och delge andra barn, tydliggöra roller, ha ordentliga överlämningar, använd namnskylt. Kolla att barnet förstått, ta fram strukturerad guide/checklista för att säkerställa att det som planeras görs och informera både vid inledning och avslut. Gör en infobank med bilder, korta filmer etc. Utveckla arbetet med presentationer av familjehemmen (precis som familjehemmen får information om det barn som ska placeras hos dem). Ta fram informationsmaterial som är gemensamt för hela staden. Delaktighet Barnens röster om delaktighet Flera barn uppger att de får vara delaktiga och vara med och bestämma i den utsträckning de vill. De uppfattar det som positivt om de får bestämma tid, samtalsämne, vilka som ska vara med på möten etc. De beskriver att de inte kan fatta beslut om sådant de inte är mogna att ta beslut om. Det är bra att få information om hur delaktiga barn kan vara från början. Ta det på allvar det som vi berättar. Viktigt att berätta vad som kommer hända. Det kan ta lång tid innan barnen får förtroende för den som de ska prata med. En del barn känner sig lyssnade på och andra inte. Många vill ha möjlighet att prata utan att andra vuxna är med. Flera barn påtalar att det är viktigt att fråga barnet vad barnet tycker innan man fattar beslut och ändrar på saker. Socialsekreterarnas röster om delaktighet Det är viktigt att inte lova saker som sedan inte kan hållas på grund av att den som lovat inte äger beslutet. Tydlig sammanhangsmarkering, att förbereda barnet inför mötet och utrymme att träffa barnet oftare genom exempelvis ett förmöte innan mötet lyfts fram. Det är viktigt att delge barnen vad nästa träff handlar om så att de eventuellt kan förbereda sig, som ett sätt att möjliggöra delaktighet. Flera barn påtalar att det är viktigt att fråga barnet vad barnet tycker innan man fattar beslut och ändrar på saker. Att få vara med och träffa de man ska bo hos/familjehemmet innan man blir placerad och få säga sitt kan exempelvis vara en sådan sak. Att skapa förutsättningar för att barn kan vara med och bestämma kring möjliga frågor/ områden är viktigt och att ge möjlighet till en åsikt i de fall de inte får vara med och bestämma. Det ska finnas transparens kring möjliga alternativ om det finns några och man ska inte belasta barnet med svåra val eller ett för stort ansvar. 19 (22)

23 Förslag i årsrapporterna rörande delaktighet Att ställa frågan till barnet i början och återkommande hur de vill ha kontakt, att fråga mer kring hur ofta barnen vill komma och att låta barnen vara mer delaktiga i det mer konkreta som hur rum och väntrum ska utformas är förslag som diskuterats. Att se till att barnen är mer delaktiga i processen, vid exempelvis avslut och att ställa frågan om vad barnet vill prata om är andra förslag som kommit upp. Det är viktigt att det finns en tydlighet kring vad barnen kan och inte kan vara med och bestämma om samt att återkoppla till barnen. Att på ett tydligt sätt stämma av med barnet inför ett möte, att berätta syftet med mötet och vilka som ska delta samt fråga om barnet undrar något tas även upp. Ett förslag är att ha ett förmöte med barnet innan mötet så att barnet är förberett på vad som kommer att hända (exempelvis samrådsdokument). Efter möten som har skett där barnet har varit med är det viktigt att återkoppla eller sammanfatta efter mötet, gärna skriftligt, och även till barnen. Även om ett möte bokas tillsammans med föräldern ska man inte glömma att skicka ett meddelande till barnen också. Att ta fram en mötesrutin/checklista med punkter utifrån vad som framkommit under seminariet för att säkerställa att barnens delaktighet ökas genom hela ansökningsprocessen är ett annat förslag. Exempelvis att fråga barnet om hur hen vill ha återkoppling efter mötet eller att alltid ge barnet möjlighet att prata med socialsekreteraren utan att ha en förälder närvarande. Att arbeta fram en enkät med frågor om delaktighet till barnet att fylla i efter mötet med socialsekreteraren för att få ta del av barnets åsikter, skicka förenklade beslutsmeddelanden till barnen (parallellt med att skicka det formella beslutsmeddelandet till vårdnadshavaren) för att säkerställa att barnet får återkoppling och att reflektera i varje ärende över möjligheten att göra barnen delaktiga och på vilket vis är andra punkter som diskuterats. 20 (22)

24 5. Diskussion och slutsatser Västermodellen har införts i 12 enheter i Göteborg Stad och genomförs just nu i ytterligare 11 enheter. Enheterna har flera olika inriktningar; myndighet, utförare, funktionshinder och social resursförvaltning är representerat. Organiseringen med två centralt placerade processledare, en med ansvar för barn och unga och en med ansvar för funktionshinder, har varit avgörande för att modellen har kunnat tas emot och genomföras på det positiva sätt som skett. De enheter som har haft tillgång till en verksamhetsutvecklare har haft fördel av detta. Att skapa nätverk med ansvariga på enheterna som regelbundet träffas under ledning av processledarna har fungerat mycket väl. Det har gett ett forum för att kunna diskutera olika frågor som uppkommer runt genomförandet och att få erforderligt stöd i genomförandet. Två övergripande kick-offer och ett utbytesseminarium har ytterligare stärkt kunskapen om modellen. Följeforskningen har visat att såväl ansvariga chefer, medarbetare som de barn och ungdomar som blivit intervjuade överlag är positiva till modellen, som ses som ett stimulerande och givande sätt att få in barnens röster i socialtjänstens arbete. En del justeringar i metod- och intervjuguide gjordes efter pilotomgången utifrån synpunkter som framkommit i enkäter och diskussioner. Det framkom även behov av återkoppling till de deltagande barnen och brev samt poster har tagits fram för detta. Den analys som gjorts av samtliga årsrapporter visar att det är ungefär samma synpunkter som framkommit på de olika enheterna, trots enheternas olikheter gällande innehåll och målgrupp. Förslagen handlar framförallt om arbetsmetodik och medför sällan större kostnader utan kan ske inom ramen för metodutvecklingen. Det som kan behövas i resursförstärkning är framför allt ökad tid för möten och kontakt med barnen samt vidareutbildning i samtalsmetodik. Dessa resultat ligger i linje med vad Maskrosbarn tidigare rapporterat och även den nationella samordnarens slutrapport Barnet och ungdomens reform Förslag för en hållbar framtid 3. Utöver ökad kunskap om vad barnen själva anser så ger modellen möjligheter för socialsekreterarna att i seminarieform dela erfarenheter, analysera sina och barnens erfarenheter och på så sätt arbeta med verksamhetsutveckling. Dessutom ger intervjuandet och transkriberingen ökad kunskap om samtal med barn och ungdomar. Det krävs inte så många intervjuer för att det ska finnas ett tillräckligt diskussionsunderlag till seminariet, vilket gör modellen förhållandevis enkel att genomföra. Ett förslag som framkommit och som nu står med i den reviderade metodguiden är att det finns möjlighet för enheter att lägga till ytterligare ett frågeområde som är aktuellt för enhetens arbete. Det kan vara något som är aktuellt på just den enheten och där röster från barnen är viktiga att få in. Lärdomar från pilotomgången är att det är viktigt med förarbete och förankringsarbete på enheterna. Det är viktigt att poängtera att denna modell inte är en utvärdering av socialtjänsten eller socialsekreterarnas arbete, utan en modell för utveckling av verksamheten. Deltagarna tyckte överlag att det var roligt och givande att medverka och detta gäller både medarbetare och barn. Det är viktigt att vid seminariet lyfta fram det som fungerar bra och inte endast titta på vad som bör (22)